Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918

1942-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild

för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall.

Genom en den 30 januari 1942 dagtecknad proposition, nr 42, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall.

Härigenom förordnas, att §§ 1, 2 och 4 förordningen den 11 juni 1918

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av

olycksfall1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ I
Envar

svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom

yrke eller eljest för sin utkomst, äger att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 6 och 7 §§ lagen den 17

juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete stadgade grunder; dock att

erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till lindrande av menliga

följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel utgår från och med dagen

för olycksfallet samt sjukpenning från och med dagen därefter under förutsättning,

vad angår sjukpenning, att sjukdomen varat under mer än tre dagar

efter dagen för olycksfallet, samt att lie! sjukpenning utgår med belopp, som

framgår av den i § 4 intagna tabellen.

Med fiske---av säl.

§ 2.

Den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§ lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, skall i fråga örn denna särskilda försäkring efter

1 Senaste lydelse av § 1 se SFS 1926: 216 samt av § 4 se SFS 1922: 131.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 9 sami. 2 avd. Nr 11.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

försäkringssökandens val bestämmas till något av de belopp, som omförmälas

i den i § 4 intagna tabellen.

Försäkring i försäkringsklass med årlig arbetsförtjänst av 2,100 eller 2,400

kronor må dock äga rum allenast under förutsättning, att försäkringstagarens

årliga arbetsförtjänst vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas

uppgå till minst det belopp, som avses i försäkringsklassen.

§ 4.

Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år. Den årliga försäkringsavgiften

samt beloppet av hel sjukpenning inom de olika försäkringsklasserna

framgå av följande tabell:

Årlig arbetsförtjänst

kronor

Årlig försäkrings- avgift

kronor

Hel sjukpenning

kronor

600

6

1:10

900

8

1:65

1,200

10

2:20

1,500

12

2:75

1,800

14

3:30

2,100

18

3:85

2,400

22

4:40

Efter riksförsäkringsanstaltens---försäkringen avser.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall äger envar

svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom yrke

eller eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning i huvudsak enligt de grunder, som stadgas i lagen

den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete (§§ 1 och 11). Er-*

sättning i anledning av försäkringen utgår (§ 3) för skada till följd av

olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som uppstår

vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebåt,

utan att fiske därvid bedrives (olycksfall i arbete). Ersättning utgår

dock ej för skada, som drabbat den försäkrade vid användning av utländsk

båt eller utländskt fartyg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

Försäkring kan tecknas i endera av tre klasser, av riksförsäkringsanstalten

benämnda A, B och C. Den försäkrade tillhör den klass, som han vid försäkringens

sökande själv väljer (§ 2). Den årliga försäkringspremien (§ 4),

årlig arbetsförtjänst varom förmäles i 6 och 7 §§ i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

(§ 2) samt beloppet av hel sjukpenning (§ 1) i de olika klasserna

framgå av följande tabell:

Klassens benämning

Årlig arbets- förtjänst

kronor

Årspremie

kronor

Hel sjuk- penning

kronor

A..................

1,200

10

2:20

B..................

900

8

1: 65

C .''.................

600

6

1:10

Vid premiernas bestämmande utgick man ifrån att de skulle täcka hälften

av kostnaderna för försäkringen. I den mån premierna äro otillräckliga för

bestridandet av försäkringskostnaderna, fylles bristen av statsmedel (§5).

Fiskare, som tecknat försäkring för olycksfall i arbete, kan erhålla tillläggsförsäkring

enligt samma grunder för olycksfall utom arbetet (§6), dock

med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor i övrigt,

som bestämmas av riksförsäkringsanstalten. Till försäkringen för

olycksfall utom arbetet utgår icke statsbidrag, utan de försäkrade hava att

själva bära hela kostnaden för ersättningarna.

Förvaltningskostnaderna bestridas helt av statsmedel såväl beträffande

försäkringen för olycksfall i arbete som i fråga örn försäkringen för olycksfall

utom arbetet (§8).

Ersättning enligt fiskarförsäkringen utgår ej i den mån motsvarande ersättning

i anledning av olycksfallet utgives enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

eller 1927 års förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

I kungörelse den 27 oktober 1939 (nr 755) har föreskrivits, att, om olycksfall

förorsakats av krigsåtgärd, till sjukpenning, livränta eller begravningshjälp,

som utgår enligt fiskarförsäkringsförordningen, skall utgivas ett tilllägg

av statsmedel, motsvarande 50 procent av ersättningen.

Försäkringens nuvarande omfattning.

Antalet försäkrade fiskare utgjorde den 31 oktober 1941 8,029, av vilka

7,900 tecknat försäkring jämväl för olycksfall utom arbetet.

Huru de försäkrade fördela sig på de olika klasserna samt i vad mån försäkring

för olycksfall utom arbetet tecknats framgår av följande sammanställning:
-

Klass A........ 7,858, därav 7,748 med försäkring för olycksfall utom arbetet,

» B........ 82, » 75» » »» » d

» C........ 89, 77 > » » » » »

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Framställning örn författningsändring.

I skrivelse den 8 september 1941 har svenska västkustfiskarnas centralförbund

hemställt, att i fiskarförsäkringsförordningen måtte införas en ny

försäkringsklass med 100 procent högre ersättningar vid olycksfall än i den

nuvarande klass A.

Yttranden över framställningen.

Yttrande över centralförbundets framställning har avgivits av riksförsäkringsanstalten;

därefter hava försäkringsrådet och statskontoret yttrat sig

över handlingarna i ärendet.

Riksförsäkringsanstalten anför — efter att hava framhållit, att enligt förbundets

förslag statsbidrag till försäkringen i den nya försäkringsklassen

förutsattes skola utgå efter samma grunder som hittills -—- att anstalten, med

hänsyn till bland annat den stegring av levnadskostnaderna, som efter hand

ägt rum och som alltjämt bortföre, funne det skäligt, att möjlighet öppnades

för fiskarna att genom försäkringen bereda sig och sina anhöriga större ersättningar

än hittills. Fråga vore dock, örn en så stor höjning av maximiersättningarna

som den föreslagna kunde anses motiverad eller om man borde

stanna vid en lägre nivå. Vilken ståndpunkt man än intoge beträffande

avvägningen därutinnan, syntes emellertid bestämmelserna örn förhöjning

av ersättningarna böra utformas i anslutning till nuvarande system med

klassindelning såsom en direkt påbyggnad på detta med nya försäkringsklasser.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare:

Den nuvarande maximigränsen, 1,200 kronor, har kommit att bliva för låg

med hänsyn till de förtjänstmöjligheter fisket kan erbjuda. Många yrkesutövande

fiskare torde nämligen numera kunna uppnå årsinkomster, som

överstiga 1,200 kronor och även gå upp till 2,400 kronor eller mera. I den

mån särskilt höga inkomster kunna påvisas, torde de emellertid hero på speciella

omständigheter och synas därför icke böra få tillmätas någon avgörande

betydelse för bestämmande av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten

vid fiskarförsäkringen. Anstalten har, framför allt i samband

med utredningar i skaderegleringsärenden, där fråga varit om tillerkännande

av livränta efter behovsprövning åt efterlevande till fiskare, som omkommit

genom olycksfall, vunnit viss erfarenhet angående storleken av de försäkrade

fiskarnas inkomster, och denna erfarenhet giver vid handen, att även

under nuvarande förhållanden endast ett relativt fåtal fiskare torde hava så

stora skattepliktiga årsförtjänster som 2,400 kronor eller i närheten därav.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes det anstalten, som om tillräckligt

starka skäl för en höjning av maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten

ända upp till 2,400 kronor icke skulle hava förebragts. Härjämte

torde böra beaktas, att den höjning, som nu eventuellt genomföres, måste

antagas komma att bliva bestående tills vidare även örn fiskarnas förtjänster

på grund av ändrade konjunkturer skulle komma att åter nedgå.

Riksförsäkringsanstalten måste även fästa uppmärksamheten på den allvarliga

fara för överförsäkring, som med hänsyn till fiskarnas inkomstförhållanden

skulle uppkomma vid en höjning av maximibeloppet för den årliga

arbetsförtjänsten till 2,400 kronor. Efter den erfarenhet anstalten har

från verksamheten bland fiskarna för anslutning till försäkringen, torde man

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

nämligen med stor visshet kunna utgå från, att de ojämförligt flesta fiskarna,

oavsett deras årsinkomster, skulle komma att liksom nu teckna försäkring

i högsta ersättningsklassen, om de lämnades frihet härutinnan. Ersättningarna

i denna klass skulle, i synnerhet med tilläggsersättning vid krigsolycksfall,

komma att uppgå till avsevärda belopp. Härtill kommer att de försäkrade

i många fall torde vara medlemmar av statsunderstödda erkända

sjukkassor och skulle erhålla ersättning jämväl från dessa vid sjukdom till

följd av olycksfall. I motsats till vad som är fallet beträffande den obligatoriska

försäkringen enligt olycksfallsförsäkringslagen gäller nämligen, att

sjukpenning jämlikt fiskarförsäkringsförordningen och från erkänd sjukkassa

utgår samtidigt och oberoende av varandra. De fiskare, som äro delaktiga

av båda dessa försäkringsformer, erhålla ersättning med statsbidrag

från två håll på en gång, varvid tilläggsersättning vid krigsolycksfall skulle

helt utgöras av statsmedel.

Enda utvägen att verkligen förebygga denna fara för överförsäkring genom

anslutning till de nya försäkringsklasserna torde vara att såsom villkor

för försäkring i dessa klasser föreskriva, att försäkringstagarnas årliga arbetsförtjänst

måste uppgå till det för varje klass angivna beloppet och att

riksförsäkringsanstalten i annat fall skulle hava skyldighet att vägra medgivande

till försäkring. Införandet av en dylik bestämmelse skulle medföra,

att anstalten vid ansökan om försäkring i de nya inkomstklasserna måste i

varje särskilt fall pröva storleken av försäkringstagarens arliga arbetsförtjänst.

Härjämte skulle det emellertid bliva nödvändigt med en fortlöpande

kontroll från anstaltens sida, att årsinkomsten jämväl sedermera under försäkringstiden

uppginge till föreskrivet belopp. En dylik prövning och^kontroll

måste för att få åsyftad verkan bliva förenad med mycket stora svårigheter

och torde i de flesta fall icke komma att kunna genomföras utan noggranna

och ingående utredningar rörande försäkringstagarnas arbetsförtjänster och

arbetsförhållanden i övrigt. På detta sätt skulle emellertid uppkomma en

allvarlig fara för irritation och missnöje bland fiskarna, varigenom anslut-,

ningen till försäkringen kunde komma att motverkas. Slutligen torde en dynt

anordning med obligatorisk inkomstprövning få antagas komma att medföra

en icke oväsentlig ökning av förvaltningskostnaderna för försäkringen genom

den utvidgning av förvaltningsapparaten, som säkerligen skulle visa sig

oundviklig.

Riksförsäkringsanstalten förklarar sig hava kommit till den uppfattningen,

att höjningen av inkomst- och ersättningsbeloppen borde begränsas till 50

procent. Därvid skulle komma att inrättas två nya försäkringsklasser och

maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten skulle bliva 1,800 kronor

och den högsta sjukpenningen 3 kronor 30 öre. Den risk för överförsäkring,

som förut framhållits, skulle vid en på angivet sätt begränsad höjning av inkomst-

och ersättningsnivån komma att väsentligt minskas och någon obligatorisk

inkomstprövning borde därför icke bliva nödvändig i detta fall.

Riksförsäkringsanstalten måste dock för alt kunna hindra överförsäkring,

örn ansatser därtill skulle förekomma, alltid hava möjlighet öppen att vägra

medgivande till försäkring i de nya klasserna. Bestämmelse skulle därför

meddelas, alt försäkring i dessa finge äga rum endast under förutsättning,

att försäkringstagarnas årliga arbetsförtjänst skäligen befunnes uppgå till

de för respektive klasser angivna beloppen. En mera ingående prövning av

försäkringstagarnas inkomstförhållanden torde emellertid icke behöva bliva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

erforderlig annat än där särskild anledning att befara överförsäkring kunde

tänkas föreligga. Företrädesvis skulle en dylik noggrannare kontroll vara avsedd

att äga rum beträffande särskilt unga eller ålderstigna försäkringstagare

samt i fråga om kvinnor. I övrigt borde som regel kunna räcka med en summarisk

prövning, i allmänhet grundad på försäkringstagarnas egna uppgifter.

Härigenom skulle de olägenheter, som äro förenade med en obligatorisk inkomstprövning,

kunna i allt väsentligt undvikas.

Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa

till propositionen sid. 6—11.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär i ärendet anfört

bland annat följande:

»Ersättningarna enligt fiskarförsäkringsförordningen äro, även i den högsta

klassen, uppenbarligen mycket låga, särskilt i nuvarande tidsläge. Att märka

är även, att fiskarnas arbetsinkomster numera ofta uppgå till belopp, som

betydligt överstiga 1,200 kronor. Svenska västkustfiskamas centralförbund

har med hänsyn till nyss angivna omständigheter hemställt, att en ny försäkringsklass

med 100 procent högre ersättningar än i den nuvarande

högsta klassen måtte införas.

Den i anledning av framställningen verkställda utredningen visar, att ett

behov av möjlighet till försäkring i högre klasser otvivelaktigt föreligger.

Förslag innefattande ett inrättande av flera försäkringsklasser synes mig

därför böra framläggas. På sätt riksförsäkringsanstalten anfört, torde bestämmelser

i ämnet böra utformas i anslutning till det nuvarande systemet,

d. v. s. genom en direkt påbyggnad med ytterligare några klasser.

Enligt för mig tillgängliga upplysningar hava fiskare under de senaste

åren i avsevärd utsträckning haft inkomster uppemot den av centralförbundet

avsedda inkomstgränsen — 2,400 kronor — och i många fall åtskilligt

överstigande densamma. Med hänsyn till fiskarnas särskilt i dessa tider för

landet betydelsefulla verksamhet synas mig statsmakterna böra tillse, att,

därest de skulle råka ut för olycka, de själva eller deras efterlevande kunna

erhålla ersättningar, som stå i rimlig proportion till fiskarnas inkomster. Jag

anser därför, att den särskilda för fiskare inrättade försäkringen bör, i enlighet

med förbundets förslag, erhålla påbyggnad med nya inkomstklasser, den

högsta med en antagen årsinkomst av 2,400 kronor. Till förhindrande avöverförsäkring

synes dock, såvitt angår de två högsta inkomstklasserna —

med beräknad inkomst av respektive 2,100 och 2,400 kronor — böra föreskrivas,

att försäkring i desamma får äga rum allenast under förutsättning,

att den faktiska inkomsten vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas

uppgå till minst det belopp, som avses i den av fiskaren valda försäkringsklassen.

Denna beräkning synes emellertid kunna göras i viss mån

summarisk. Ett genomförande av nu ifrågavarande förslag föranleder givetvis

för framtiden vissa ökade kostnader för statsverket såväl med avse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

7

ende å utgifter för försäkringsbelopp som i fråga om förvaltningskostnader.

Dessa ökade kostnader äro, med hänsyn bland annat till ovissheten rörande

den blivande anslutningen till de högre försäkringsklasserna, ej möjliga att

exakt beräkna. Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst kunna emellertid

statsverkets utgifter för ersättningar enligt fiskarförsäkringen, anordnad enligt

de föreslagna reglerna, uppskattas till högst dubbelt så stort belopp som det,

vilket utgår vid tillämpning av gällande bestämmelser.

Bestämmas premierna i de nya klasserna efter samma grunder som i de

nuvarande, skulle årspremierna för inkomstklasserna 1,500, 1,800, 2,100 och

2,400 kronor utgöra respektive 12, 14, 16 och 18 kronor. Statskontoret har

anmärkt, att med tillämpning av nuvarande bestämmelser statsverkets kostnader

för fiskarförsäkringen flertalet år överstigit halva kostnaden för försäkringen

— för vilken andel statsverket enligt förutsättningarna vid försäkringens

tillkomst skulle svara —- samt med hänsyn härtill föreslagit förhöjda

premier. Vid bedömande av dessa kostnadsuppgifter synes emellertid böra

observeras, att de omfatta jämväl det helt abnorma året 1940, då det erforderliga

statsbidraget uppgick till närmare 219,000 kronor under det att försäkringsavgifterna

belöpte sig till 76,400 kronor. Anledningen till statsbidragets osedvanliga

höjd var i främsta rummet den, att icke mindre än 33 i riksförsäkringsanstalten

försäkrade fiskare under år 1940 omkommit på grund av krigsåtgärd.

Ersättningarna i anledning av krigsskador under nämnda år hava

uppgått till omkring 245,000 kronor. Härutinnan bör vidare uppmärksammas,

att i de på grund av angivna exceptionella förhållanden uppkomna relativt

höga ersättningarna ingår den särskilda förhöjning av ersättningarna

med 50 procent, som enligt 1939 års kungörelse skall utgå av statsmedel. Att

den stora kostnadsökningen under år 1940 varit av tillfällig natur bestyrkes

därav, att statsverkets kostnader för år 1941, såvitt nu kan bedömas, komma

att bliva av väsentligt mindre omfattning. Härtill bidrager bland annat det

förhållandet, att endast tre fall av krigsskada under detta år äro kända. Försäkringsavgifterna

för år 1941 uppgå till omkring 84,000 kronor. Statens utgifter

för försäkringen, ersättning för krigsskador inberäknade, antagas icke

komma att avsevärt överstiga sistnämnda belopp.

Med hänsyn till önskemålet att försäkringen för fiskarna örn möjligt icke

göres mindre förmånlig än tidigare, anser jag, under hänvisning till vad i det

föregående anförts rörande försäkringskostnaderna, att premierna i de nuvarande

klasserna böra bibehållas med oförändrade belopp. Vad premierna

i de nya inkomstklasserna beträffar synas de, såvitt angår klasserna

med 1,500 och 1,800 kronors inkomst, kunna i anslutning till gällande grunder

bestämmas till 12 och 14 kronor. För de två högsta klasserna torde däremot

någon relativ höjning kunna ifrågakomma. Jag föreslår, att premierna

i dessa klasser bestämmas till 18 och 22 kronor. Enligt vad jag från riksförsäkringsanstalten

inhämtat beräknas dessa premier, under förutsättning

att risken för olycksfall och därav föranledda ersättningar icke förändras,

belt täcka de kostnader, som uppstå på grund därav, att inkomstbeloppen enligt

försäkringen överstiga 1,800 kronor.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra laautskottets utlåtande Nr 11.

Ut skottet.

Vid granskning av nu föreliggande författningsförslag har utskottet icke

funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 12 mars 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Olof Carlsson,

Nils Elowsson, Beck-Friis och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,

Hermansson, von Seth, Larsson i Östersund, Witzell och Hedlund i Rådom.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

421063

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslug till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1918 a1 i texten