Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

1942-04-16 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:16, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss

ändring i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 115,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Eriksson i Sandby och

Andersson i Surahammar hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om skyndsam utredning rörande utvidgning av 1929 års lag

om försäkring för vissa yrkessjukdomar att gälla jämväl för de arbetare inom

lantbruket som genom under arbetet ådragen smitta eller infektion etc. falla

offer för yrkessjukdom.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet och

medicinalstyrelsen, varjämte de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening,

svenska lantarbetsgivareföreningen och svenska lantarbetareförbundet

beretts tillfälle att yttra sig över motionen. Yttranden hava inkommit från

nämnda myndigheter och sammanslutningar. Medicinalstyrelsen har bilagt

yttrande av föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium professorn

Carl A. Kling. Samtliga yttranden finnas såsom bilagor A—G fogade vid detta

utlåtande. Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Lagen den li juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar trädde i

kraft den 1 januari 1930. Enligt denna lag gäller, att den, som jämlikt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete är försäkrad för skada till följd av sådant

olycksfall, skall vara försäkrad jämväl för vissa yrkessjukdomar. Jämlikt 1 §

i lagen i dess ursprungliga lydelse omfattade lagstiftningen av smittsamma

sjukdomar endast mjältbrand. Genom lag den 26 juni 1936 infördes i lagrummet

bestämmelser av innehåll, att såsom yrkessjukdom skall anses

även sådan smittsam sjukdom, som omförmäles i 2 § epidemilagen eller

varom förordnande utfärdats enligt 24 § samma lag, därest sjukdomen

uteslutande eller till övervägande del förorsakats av den försäkrades arbete

samt detta består i yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård eller

barnmorske vård eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium, som

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 16—17. 75042

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

står linder allmän tillsyn. I 9 § stadgas, att Konungen till ledning vid bedömandet,

huruvida yrkessjukdom är för handen, utfärdar en förteckning, upptagande

dels de sjukdomsfÖrmer, vilka bruka framkallas genom sådan inverkan,

som avses i 1 §, dels ock de slag av verksamhet, vari såväl dessa sjukdomsformer

som de i samma paragraf omförmälda sjukdomar bruka framträda.

Dylik förteckning har utfärdats genom kungörelse den 22 november

1929 (nr 369) med däri genom kungörelser den 7 november 1930 (nr 398), den

13 mars 1931 (nr 31), den 11 december 1936 (nr 609) och den 17 juni 1938

(nr 312) gjorda ändringar.

Förslag till lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar framlades för 1929

års riksdag genom proposition nr 184. I fråga örn lagstiftningens omfattning

uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Lubeck, bland annat,

att vid bestämmandet av de sjukdomar, som skulle omfattas av lagen, borde

strängt fasthållas, att denna borde avse endast sådana sjukdomar, vilkas uppkomst

utan större svårighet kunde ledas tillbaka till arbetet eller därmed

sammanhängande förhållanden. Med hänsyn därtill borde alla sådana åkommor

utmönstras, beträffande vilka -— även om de genom arbetet eller därmed

förbundna omständigheter kunde främjas i sin uppkomst eller utveckling —

det icke kunde antagas för visst, att de hade sin grund i själva arbetet eller

vad därmed hade samband. Nödvändigt vore därför, att försäkringen begränsades

till sådana yrkessjukdomar, som i regel kunde tydligt skiljas från

andra åkommor.

Förslag till nyssnämnda år 1936 vidtagna lagändring framlades i proposition

nr 209 för 1936 års riksdag. Till grund för förslaget — som avsåg jämväl

andra ändringar i förevarande lagstiftning -— låg ett av socialstyrelsen, riks-- försäkringsanstalten och medicinalstyrelsen gemensamt utarbetat förslag i

ämnet. I propositionen hade föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, under rubriken »Smittsamma sjukdomar hos sjukvårdspersonal»

följande uttalande, vilket torde vara av visst intresse även i förevarande sam

manhang.

De smittsamma sjukdomarna kunna knappast sägas tillhöra yrkessjukdomarna

i egentlig mening. I vissa yrken förefinnas emellertid särskilt stora

smittorisker, varför man torde kunna jämställa dessa yrken med farligt arbete,

varom talas i yrkessjukdomsförsäkringslagen. Då för övrigt i denna lag redan

inbegripes en smittosam sjukdom, mjältbrand, låt vara att denna till skillnad

från övriga smittsamma sjukdomar i regel äger samband med vissa yrken,

synes intet principiellt hinder förfinnas mot att låta försäkringen omfatta

även smittsamma sjukdomar.

De farliga yrken, som här kunna ifrågakomma, äro i första hand de som

avse behandling eller vård av sjuka. Härutinnan synes avseende icke böra

fästas vid huruvida behandlingen eller vården från början varit föranledd av

en smittsam sjukdom utan endast vid att smitta under behandlingen eller

vården överföres från den sjuke. Beaktas bör i detta sammanhang att, förutom

mjältbrand, även vissa andra sjukdomar, framförallt undulantfeber,

kunna överföras från djur till människor. Även personer, vilka å laboratorier

äro sysselsatta med medicinska undersökningar, kunna givetvis vara utsatta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16. 3

för särskilt stora smittorisker. Mot ämbetsverkens förslag att bereda försäkringens

förmåner åt dem som yrkesmässigt meddela eller utöva sjuk- eller

barnmorskevård eller arbeta med medicinska undersökningar å laboratorier,

som stå under allmän tillsyn, har jag intet att erinra.

Ämbetsverken hava vidare begränsat sitt förslag till att gälla endast sådana

sjukdomar, som avses i 2 § epidemilagen. I denna paragraf omförmälda sjukdomar

är o pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber,

difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber, rödsot och

spetälska. Med stöd av 24 § epidemilagen har Kungl. Majit i särskilda kungörelser,

nr 296/1920, nr 36/1923, nr 180/1928 och nr 595/1935, förordna!, att

vad i nämnda lag är stadgat angående sådan sjukdom, som omförmäles i 2 §

1 mom. samma lag, även skall äga tillämpning å återfallsfeber, sömnsjuka,

undalantfeber och Weds sjukdom. Av ämbetsverkens utlåtande framgår, att

ämbetsverken ansett jämväl sådan sjukdom, som genom särskild författning

likställes med de i 2 § epidemilagen omförmälda, böra under angivna förutsättningar

omfattas av försäkringen. Mot upptagande i yrkessjukdomsförsäkringslagen

av samtliga nu angivna sjukdomar synes ingen erinran vara att

göra.

Såsom i motionen berörts voro yrkessjukdomarna och samhällets åtgärder

mot dem föremål för behandling vid allmänna svenska läkarmötet i Stockholm

1938. Inledningsanförande hölls av, bland andra, professorn James Strandberg

(se av trycket utgivna »Förhandlingar vid tjuguandra allmänna svenska

läkarmötet i Stockholm 10—11 september 1938» sid. 160 o. f.). Under diskussionen

berörde överläkaren H. E. Hansson yrkessjukdomarna hos lantarbetarna;

detta diskussionsinlägg, vilket i allt väsentligt återgivits i motionen,

återfinnes å sid. 220—221 i nyssnämnda publikation.

Enligt 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag skall den, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen

är försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbete,

anses vara försäkrad även för vissa yrkessjukdomar. Vid fastställande av försäkringens

omfattning har man utgått därifrån, att lagen med hänsyn till svårigheten

att diagnosticera yrkessjukdomarna måste begränsas till att avse

endast sådana sjukdomar, vilkas uppkomst lätt kunna ledas tillbaka till arbetet

eller de omständigheter, varunder detsamma bedrives, och vilka sjukdomar

alltså kunna tydligt skiljas från sådana, vilka uppkomma av annan anledning.

I anslutning till dessa riktlinjer erhöll lagen vid sin tillkomst en jämförelsevis

begränsad omfattning; av smittsamma sjukdomar upptogs som yrkessjukdom

endast mjältbrand. Sedermera har lagstiftningen i samband med vunna erfarenheter

på området utvidgats. Sålunda hava bland annat genom lagändring år

1936 vissa andra smittsamma sjukdomar upptagits i lagen, dock endast underförutsättning

att det arbete, vari sjukdomen förvärvats, består i yrkesmässigt

meddelande eller utövande av sjukvård eller visst annat därmed jämställt

arbete.

I den till behandling föreliggande motionen har nu hemställts örn utredning

rörande utvidgning av yrkessjukdomsförsäkringslagen att omfatta jämväl

vissa sjukdomar, som arbetare inom lantbruket ådraga sig genom smitta eller

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

infektion i arbetet. Såsom exempel å dylika sjukdomar hava i motionens motivering

angivits mul- och klövsjuka, ringorm och undulantfeber.

Av den i ärendet förebragta utredningen synes framgå, att vissa smittsamma

sjukdomar kunna överföras från djur till människor. Detta förhållande giver

anledning till antagandet, att arbetstagare vid jordbruk, som användas till

djurskötsel eller eljest komma i nära beröring med djur, i sitt arbete kunna

vara utsatta för speciella smittorisker.

Enligt utskottets mening är det önskvärt, örn ett klarläggande kunde ske

av det närmare sambandet mellan arbetet och de sjukdomar, varom här kan

vara fråga. Även omfattningen av dessa smittsamma sjukdomar torde böra

bliva föremål för undersökning. Utskottet vill därför — i likhet med flertalet

av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna, däribland riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen, vilkas arbetsområden nära beröras

av hithörande spörsmål — förorda, att en utredning i ämnet verkställes. Härigenom

skulle säkrare hållpunkter kunna vinnas för ett bedömande av spörsmålet,

om och i vilken utsträckning ifrågavarande smittsamma sjukdomar böra

anses såsom yrkessjukdomar och förty inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 115, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning av frågan, örn och i vad mån sådana smittsamma sjukdomar,

som kunna överföras från djur till människor, böra inbegripas

under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

föranleda.

Stockholm den 16 april 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Olof Carlsson,

Sten, Nils Elowsson, Beck-Friis och Näslund:

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson, herrar

Olovson i Västerås, Hallagård, Pettersson i Hällbacken*, Larsson i Östersund och

Jansson i Hällefors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16; bilagor.

o

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har den 6 februari 1942 anbefallt riksförsäkringsanstalten

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över en av herrar Eskil

Eriksson och Bertil Andersson i andra kammaren väckt motion nr 115 angående

viss ändring av lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

Lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar omfattar av smittsamma

sjukdomar, vilka ej äro av natur, som avses i 2 § epidemilagen eller varom

förordnande utfärdats enligt 24 § samma lag, endast mjältbrandsmitta. Beträffande

sjukdomar, som avses i 2 § epidemilagen eller varom förordnande

utfärdats enligt 24 § samma lag, omfattar lagen varje sådan sjukdom, som

uteslutande eller till övervägande del förorsakats av den försäkrades arbete,

därest arbetet består i yrkesmässigt meddelande eller utövande av sjukvård,

eller utgöres av medicinsk undersökning å laboratorium, som står under allmän

tillsyn. I enlighet härmed har i kungörelsen örn särskilda föreskrifter

i anledning av lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar bland sjukdomar,

som avses i lagen, upptagits bland andra undulantfeber och Weds sjukdom

samt bland i lagen avsedda verksamheter även sådan verksamhet, som utövas

av veterinärer och veterinärassistenter (»stjärnsystrar») samt verksamhet, som

bedrives av veterinär och annan personal å laboratorier eller dit hänförliga

lokaler.

Vad angår de av motionärerna särskilt omförmälda sjukdomarna mill- och

klövsjuka, ringorm och undulantfeber, som i andra fall drabba människor,

förefinnas, såvitt riksförsäkringsanstalten kunnat inhämta, goda skäl för upptagande

bland yrkessjukdomarna även av mill- och klövsjuka. Ringorm är en

form av den ytliga trikofyti, orsakad av svamparter, som förekommer hos såväl

människor som djur, framförallt våra vanliga husdjur, och kan överföras

från dessa djur till människor. I övervägande antalet fall torde den ytliga

trikofytin ock överföras från människa till människa. Börande undulantfeber,

som övergår t. ex. ladugårdsskötare, lär det vara svårt att avgöra, örn infektionen

är en följd av skötseln av djuren eller örn sjukdomen uppkommit genom

förtäring av infekterad mjölk. Enligt uppgift torde sistnämnda infektionssätt

vara vanligast förekommande i vårt land. Welis sjukdom framkallas av en

mikroorganism, varav råttor antagas vara bärare.

Bland övriga smittsamma sjukdomar, som kunna vara av betydelse för

arbetare, som syssla med skötsel m. m. av djur, komma särskilt i betraktande

de sjukdomar, där smittämnet överföres till människan endast genom förut

skadad eller läderad hud. I dylika fall anses den under arbetet ådragna smittsamma

sjukdomen i regel såsom föranledd av olycksfall och medför ersättning

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Till dylika sjukdomar har hänförts

kokoppor och erysipeloid.

Till sjukdomar att beakta i detta sammanhang hör vidare rots, en i vårt

iand numera ytterst sällsynt sjukdom, vars smittämne överföres till människan

så gott som uteslutande från rotssjuka hästar och därför företrädesvis uppträder

hos personer, som komma i närmare beröring med dessa djur, såsom stalldrängar,

kuskar, veterinärer o. s. v. Förutom ovan berörda av svamp orsakad ringorm

kunna yrkesutövare av här ifrågavarande slag drabbas av andra former av

svampsjukdomar. Ben djupa trikofytin (trichofytia profunda) är sålunda

oftast orsakad av sådana svamparter, som överföras från djur till människa.

Till en annan grupp av svampsjukdomar hör aktinomykos, som anses föror
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 16; bilagor.

sakad av strålsvamp. Sjukdomen torde sällan om ens någonsin överföras från

djur till människa utan båda infekteras genom växter, på vilka svampens

sporer förekomma. Särskilt synas sädesax och gräsagn spela roll såsom bärare

av svampsporerna. Bland djuren förekommer sjukdomen företrädesvis hos

nötkreatur och svin. Vidare kunna nämnas vissa åkommor beroende på överkänslighet

hos vissa människors hud. Vissa växter äga sålunda förmåga att

framkalla dylik överkänslighet. Som exempel må anföras överkänslighet efter

olika primulaarter, särskilt primula obconica. Djurskabben slutligen parasiterar

på människan endast så länge som den kontinuerligt tillföres från det

skabbsjuka djuret. Så snart kontakten med det sjuka djuret brytes dör djurskabben

av sig själv ut hos människan. Diagnosen är oftast mycket svår även

för specialisterna och sjukdomssymptomen icke lätta att skilja från andra

åkommors.

Av vad ovan anförts framgår, att en del av ifrågavarande sjukdomar, vilka

förekomma hos lantarbetare och andra djurskötare, även drabba andra personer,

samt att det smittämne, varom är fråga, i flera fall kan överföras på

sådant sätt, att svårigheter möta att kunna fastställa sjukdomen såsom yrkessjukdom.

För inrangerande av vissa av de ifrågavarande sjukdomarna såsom yrkessjukdomar

synes närmare utredning vara erforderlig, och får anstalten därför

tillstyrka motionärernas hemställan.

Anstalten har i ärendet rådfört sig förutom med sin överläkare med t. f.

professorn i dermatologi och syfilidologi S. Hellerström och docenten i bakteriolog!

och epidemiologi G. Ölin.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade,

byråcheferna Östrand och Gabrielson, byrådirektören Sidvall samt tjf. byråchefen

von der Burg.

Stockholm den 13 mars 1942.

Sam Larsson.

H. v. Schulzenheim.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 6 februari 1942 har Kungl. Majit anbefallt kungl, försäkringsrådet

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över en

inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 115, samt att till kungl,

socialdepartementet insända avskrift av yttrandet.

I motionen yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla

örn utredning rörande vidgad tillämplighet av lagen den 14 juni 1929 örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar uti de hänseenden, som i motionen angivas.

Med anledning härav får försäkringsrådet — som under hand inhämtat, att

yttrande i anledning av motionen infordrats från bland andra kungl, medicinalstyrelsen

— anföra, att, därest från medicinskt sakkunnigt håll väsentliga

betänkligheter icke framställas mot den utvidgning av tillämplighetsområdet

för ovannämnda lag, som med motionen avses, rådet för sin del icke har något

att erinra emot att den ifrågasatta utredningen kommer till stånd.

I detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknad Landelius,

samtliga försäkringsråd och representanter.

Stockholm den 27 februari 1942.

På kungl, försäkringsrådets vägnar:

Hugo Landelius.

Sven B. Nordlöf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16; bilagor.

7

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 6 februari 1942 har Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen

att senast den 15 mars 1942 till riksdagens andra lagutskott avgiva

yttrande över motion i andra kammaren nr 115 av herrar Eriksson i Sandby

och Andersson i Surahammar angående viss ändring av lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen under hänvisning till här i avskrift

bifogat yttrande av föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium

professorn Carl A. Kling tillstyrka bifall till motionärernas hemställan

om utredning rörande utvidgning av 1929 års »Lag örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar» att gälla jämväl för de arbetare inom lantbruket, som genom

under arbetet ådragen smitta eller infektion etc. falla offer för yrkessjukdom.

Stockholm den 11 mars 1942.

Ch. Lundberg.

J. Axel Höjer.

G. B. v. Mentzer.

Bilaga D.

Till kungl, medicinalstyrelsen.

Med återsändandet av för utlåtande remittei*ad motion (296 M) angående

viss ändring av lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar får jag vördsamt

anföra följande.

I motionen nr 115 i andra kammaren hemställes att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla örn skyndsam utredning rörande utvidgning

av 1929 års »Lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar» att gälla jämväl för

de arbetare inom lantbruket, som genom under arbetet ådragen smitta eller infektion

etc. falla offer för yrkessjukdom. Såsom exempel på sådan smitta

eller infektion anföres i motiveringen mul- och klövsjuka, ringorm och undulantfeber.

Mul- och klövsjukans uppträdande hos människa — i och för sig en sällsynthet

-— synes enligt erfarenheter från den sista stora epizootien i vårt

land vara begränsad till personer, som genom sitt arbete komma i mycket intim

beröring med av sjukdomen angripna nötkreatur. Vägande skäl för att

uppfatta denna sjukdom såsom en yrkessjukdom förefinnes alltså. Även

ringorm torde ofta hava karaktär av yrkessjukdom.

Beträffande undulantfeber är ställningstagandet avgjort svårare. Denna

sjukdom inrymmes redan delvis under yrkeslagen nämligen för de fall, då

veterinär eller veterinärassistent under sin verksamhet drabbas av densamma.

Örn en ladugårdsarbetare ådrager sig undulantfeber, uppfattas detta emellertid

icke såsom yrkessjukdom, vilket torde ha sin förklaring däruti, att det är

mycket svårt att avgöra örn ladugårdsarbetaren infekterats vid skötseln av

de kastsjuka djuren eller genom förtäring av mjölk från sjuka djur. Sistnämnda

infektionssätt är mycket vanligt, i vårt land den dominerande smittvägen,

varigenom sjukdomen sprider sig långt utanför lantarbetarnas krets

och förlorar karaktär av yrkessjukdom.

Förutom de av motionärerna diskuterade sjukdomarna synas ytterligare ett

par, såsom rots och Weds sjukdom, böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Bots kan utan tvekan betecknas som en yrkessjukdom, men saknar

för närvarande betydelse i vårt land, där den sedan åtskilliga år icke förekommit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16; bilagor.

Vad jag ovan anfört torde vara tillräckligt för att ådagalägga, att det enligt

min mening finnes anledning tillstyrka motionärernas hemställan örn utredning

av den väckta frågan.

Stockholm den 27 februari 1942.

Carl A. Kling.

Bilaga E.

Till riksdagen andra lagutskott.

Genom skrivelse den 3 innevarande månad har utskottet berett De ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening tillfälle att avgiva yttrande över en

inom riksdagens andra kammare väckt motion nr 115 av herrar Eriksson i

Sandby och Andersson i Surahammar angående viss ändring i lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Med anledning därav får föreningen meddela, att föreningen icke har

något att erinra mot en förutsättningslös utredning rörande lämpligheten av

sådan av motionärerna ifrågasatt utvidgning av lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar, att denna lag skall »gälla jämväl för de arbetare inom lantbruket,

som genom under arbetet ådragen smitta eller infektion etc. faller

offer för yrkessjukdom».

Stockholm den 9 februari 1942.

De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.

A. E. Rodhe.

Trygve Lovén.

Bilaga F.

Till riksdagens andra lagutskott.

Andra lagutskottet har berett föreningen tillfälle att avgiva yttrande över

en av herrar Eriksson i Sandby och Andersson i Surahammar väckt motion

nr 115 i andra kammaren angående viss ändring i lagen örn försäkring förvissa

yrkessjukdomar. Föreningen får med anledning härav anföra följande:

Genom upptagande i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar av de

utav motionärerna uppräknade sjukdomarna och eventuellt även andra sjukdomar,

som kunna drabba en lantarbetare, övervältras på lantarbetsgivarna

kostnaden för för vården av dylika sjukdomar. Emellertid förefaller det

föreningen naturligt att ett dylikt kostnadsansvar bör bäras av arbetsgivarna

endast därest det arbete, varmed arbetarna sysselsättas, omfattar behandling

av sjukdomsalstrande ämnen eller eljest i sig självt är av så farlig natur, att

sjukdomen bevisligen härrör av arbetet. Så är icke fallet med ladugårdsarbetet.

De sjukdomar, med vilka lagen nu föreslås utökad, äro smittosjukdornar,

som normalt icke förekomma i verksamheten.

I detta sammanhang bör bemärkas att, enligt motiven till gällande lag,

ersättning i anledning av yrkessjukdom skall utgå endast i det fall att sjukdomen

ådragits i verksamhet, där arbetarena i allmänhet äro utsatta för dylik

sjukdomsrisk. Risken för en lantarbetare att under sitt arbete smittas av

mul- och klövsjuka och övriga angivna sjukdomar, är ej någon så att säga

normal risk vid ladugårdsarbete.

Beträffande de i motionen angivna sjukdomarna synes det föreningen sålunda

uppenbart att det brister ifråga örn de förutsättningar, som hittills

gällt. Arbetsgivarna bära icke ansvaret för de förhållanden, som föranleda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16; bilagor.

sjukdomen och ej heller äro lantarbetarna i allmänhet utsatta för dylik sjukdomsrisk.

Redan dessa rent principiella synpunkter utgöra enligt föreningens

mening skäl för ett avstyrkande av förslaget.

En dylik inställning finner stöd även i de praktiska förhållandena. Det

kan nämligen ofta vara tvistigt huruvida en arbetare, som sjuknat i exempelvis

undulantfeber eller ringorm, blivit smittad i sitt arbete eller annorstädes,

detta helt som smittovägarna hittills äro alltför ofullständigt utforskade.

Undulantfeber drabbar ej ladugårdspersonal i högre utsträckning än mjölkkonsumenterna;

ringorm kan överföras från människa till människa genom

beröring; och vad beträffar mul- och klövsjuka, som för övrigt är så sällsynt

på människor att man blott känner ett eller ett par fall i vårt land, vet man

praktiskt taget intet örn smittoöverföringen.

Slutligen kan det ur praktisk synpunkt anföras ännu ett skäl mot yrkessjukdomslagens

utökande med nya sjukdomar, nämligen att de organiserade

arbetarna från och med i år enligt kollektivavtalet skola vara sjukkasseförsäkrade

samt att ett mycket stort antal oorganiserade redan ha sådan försäkring

och, i den mån så ännu ej är fallet, sannolikt komma att följa de

organiserades exempel. Då sålunda flertalet lantarbetare, oavsett örn yrkessjukdomslagen

utökas eller ej, komma i åtnjutande av sjukvård, därest de

ådraga sig de angivna sjukdomarna, saknas bärande skäl för den föreslagna

utökningen.

Under hänvisning härtill får föreningen yrka avslag till den framlagda

motionen.

Stockholm den 14 mars 1942.

Svenska Lantarbetsgivareföreningen.

G. S(emund.

Till andra lagutskottet.

Bilaga G.

Då Svenska lantarbetareförbundet givits tillfälle avgiva yttrande över inom

riksdagens andra kammare väckt motion nr 115 av herrar Eriksson i Sandby

och Andersson i Surahammar angående viss ändring i lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar, vill förbundet anföra följande.

Det har ur förbundets utgångspunkter alltid framstått som en markerad

orättvisa, att de av motionärerna påtalade sjukdomarna, mul- och klövsjuka,

ringorm samt undulantfeber, som bevisligen överföres från djuren till

arbetarna under arbetet, icke inräknats bland de yrkessjukdomar på vilka

1929 års lag om försäkring mot vissa yrkessjukdomar äger tillämpning. Förbundet

vill därför starkt understryka de synpunkter som motionäerna anfört

och ansluter sig Svenska lantarbetareförbundet till alla delar i''motionens

syfte.

Stockholm den G mars 1942.

För Svenska lantarbetareförbundet.

G. E. Sträng.

opaginerad Kontrollera mot PDF

. •/ - '' f •

•it ■

''•*&- ■:

j -m;

-T,.

4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:150 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. a1 i texten