Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921

1942-01-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 29 januari 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13

juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Genom en den 19 december 1941 dagtecknad proposition, nr 7, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj.t,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning

av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och

rättigheter.

Härigenom förordnas, att 7 §* lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av

bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §•

Vilja delägare---offentlig auktion.

Vad i--— motsvarande tillämpning.

Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars avhändar.

de

värde än femtusen kronor, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut — — — vägnar underskrivas.

Är fråga---tid därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det framlagda förslaget, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

1 Senaste lydelse se 1924: 338.

Bihang tilt riksdagens protokoll 19i2. 9 sami. 2 avd. Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

Lagen deli 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter avser, bland annat, att underlätta

försäljningen av samfälligheter, vilkas bibehållande förlorat sin betydelse

för delägarna. Frågan om försäljning avgöres vid sammanträde med delägarna.

Rörande kallelse till sammanträdet stadgas i 3 § bland annat, att

om boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves under stadgad

åborätt, har del i samfälligheten, underrättelse skall meddelas länsstyrelsen

i så god tid att genom dess föranstaltande ombud må varda av vederbörande

myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Försäljning av samfälld äga må enligt 7 § beslutas, om den kan ske utan

märkligt förfång för delägare som ej samtycker därtill. Örn någon delägare

yrkar det, må avhändandet ej äga rum annorledes än genom försäljning å

offentlig auktion. För beslut om försäljning erfordras minst två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, beräknat på visst

i lagen närmare angivet sätt. Har boställe eller annat allmänt hemman del i

samfälld äga, vars avhändande beslutas, må beslutet ej träda i verkställighet

utan att tillstånd därtill för hemmanet lämnats i vederbörlig ordning.

Bestämmelserna örn samfällda ägor äro jämväl tillämpliga å rättigheter eller

förmåner, som äro samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller

delvis skilda ägor.

Delägare, som förmenar att försäljningsbeslut länder honom till märkligt

förfång eller att det icke tillkommit i laga ordning eller att det står i strid

med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenheter

som fattat beslutet, äger enligt 8 § föra talan om undanröjande av detta.

Beslutet skall underställas rättens prövning, vare sig delägare för talan

däremot eller ej. Finner rätten, att beslutet icke är tillkommet i laga ordning

eller att det strider mot allmän lag eller författning eller länder till

märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till försäljningen,

skall beslutet av rätten undanröjas.

A vederbörande myndighets beslut örn tillstånd till försäljning av kronans

andel är § 77 regeringsformen tillämplig. Enligt denna paragraf äger Konungen

icke avhända kronan någon lägenhet utan riksdagens samtycke.

Enligt riksdagens skrivelse nr 242 år 1929 behöver emellertid särskilt medgivande

av riksdagen till försäljning av samfälld äga eller rättighet i regel

icke inhämtas annat än om kronans andel finnes kunna betinga en köpeskilling

av mer än 5,000 kronor. Beträffande sådana fall då samfällighet

skall avstås utan vederlag brukar riksdagen varje år medgiva att dess samtycke

ej behöver inhämtas annat än om värdet av kronans andel prövas

överstiga 1,000 kronor.

I skrivelse den 15 april 1941 har styrelsen för Järvsö sockens stora skifteslag

med instämmande av ordföranden i styrelsen för Undersviks sockens

stora skifteslag hemställt om sådan ändring av bestämmelserna angående försäljning

av samfälld äga, att tillstånd av vederbörande myndighet icke vidare

skall krävas, när kronan tillhörigt eller annat allmänt hemman har

allenast mindre andel, t. ex. högst en tiondel, i samfälligheten. — Beträffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2. 3

skrivelsens innehåll i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 4

—6.

över den inkomna framställningen ha efter remiss avgivits yttranden av

kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen och egnahemsstyrelsen.

En redogörelse för innehållet i yttrandena återfinnes å sid. 6—9 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i propositionen

anfört följande:

»En lagändring i den riktning som föreslagits i förenämnda framställning

synes önskvärd.

Enligt bysamfällighetslagen har kronan tillfälle att låta sig representeras

av ombud vid sammanträde för försäljning av samfälld äga. Härjämte stadgas,

bland annat, att försäljning kan beslutas allenast av kvalificerad majoritet

och att beslutet skall underställas rättens prövning. Det kan ifrågasättas,

huruvida det är påkallat att giva kronan en särställning genom att uppställa

någon ytterligare garanti till skydd för dess intressen. I varje fall synes

det olämpligt, att den nu stadgade omständligare proceduren alltid skall behöva

tillämpas, även om kronans anpart utgör en jämförelsevis ringa del.

Det arbete som åsamkas myndigheterna och tidsutdräkten stå icke i rimlig

proportion till nyttan av deras granskning. Om myndighets tillstånd inhämtas,

när kronan äger mer än en tredjedel i samfälligheten, torde det i

regel vara tillfyllest. Såsom domänstyrelsen föreslagit synes emellertid därjämte,

i nära anslutning till riksdagens förenämnda bemyndigande år 1929,

böra föreskrivas, att tillstånd skall inhämtas om andelens värde överstiger

5,000 kronor.

Försäljning av samfälld äga eller annan samfälld egendom innebär, att

föremålet för delägarnas rätt förvandlas till annan egendom, nämligen köpeskillingen.

Gällande regler för förvaltning av delägarnas egendom äga tilllämpning

även på köpeskillingen, och kronan har i princip ej bättre rätt än

andra att omedelbart utfå sin andel. Kronan lärer emellertid icke vara förhindrad

att, när tillstånd meddelas av vederbörande myndighet, såsom villkor

för tillståndet uppställa, att kronans andel i köpeskillingen efter avdrag

för omkostnader inlevereras på visst sätt. En sådan föreskrift kan dock medföra

olägenheter. Sedan kronans andel utbetalats, kan återstoden av köpeskillingen

icke utan vidare ingå i delägarnas gemensamma kassa utan måste

antingen fördelas på övriga delägare eller också, om dessa äro ense, behandlas

såsom en för dem gemensam, särskild fond som icke faller under bysamfällighetslagen.

Möjligen kan vad kronan bekommit bokföras såsom förskott

med ränta till dess andra delägare njutit samma förmån. På grund härav

synes, om ej särskilda skäl föreligga, föreskrift icke böra meddelas om att

kronans andel skall inlevereras.

Beträffande invändningen att bestämmelserna i § 77 regeringsformen skulle

innebära hinder mot en sådan lagändring som blivit ifrågasatt i förenämnda

framställning, må erinras, att nämnda paragraf avser att inskränka Ivo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

nungens befogenhet att såsom innehavare av den verkställande makten avyttra

kronans fasta egendom, men däremot icke giver kronan en undantagsställning,

när kronan jämte andra har del i en fastighet. Vid reglering av

motsvarande spörsmål i ensittarlagen har hinder icke ansetts möta att behandla

kronan på samma sätt som andra delägare, ehuru lagen icke ansetts

böra vara tillämplig då kronan har större andel än hälften. I lagen om samäganderätt

och i vattenlagen är kronan såsom jordägare i alla avseenden likställd

med enskild ägare.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 29 januari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Löfvander, Wistrand, Boos,

Olof Carlsson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård,

Pettersson i Hällbacken, Hermansson, Holm, Barnekow och Lundgren.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. Å. Norstedt & Söner.

42040?

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:15 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 a1 i texten