Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935

1942-04-16 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21•

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling.

Genom en den 6 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 123, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 18 april 1935 (nr 113)

nied vissa bestämmelser örn arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 18 april 1935 med vissa

bestämmelser örn arbetsförmedling ävensom övergångsbestämmelserna till

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Denna lag---är tillämplig.

Har mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande

träffats avtal örn anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare

eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, skall, där av omständigheterna

framgår, att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av

arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling anses såsom arbetsförmedling

enligt denna lag.

2§-

Arbetsförmedling må---i förvärvssyfte.

Vill någon---hos socialstyrelsen.

Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning

här i riket åt utlänning som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med

1 Senaste lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna se SFS 1940: 784.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 21. »o# 4*

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

främmande stat bestämmer. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga

tillämpning å förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och

därmed jämförliga yrkesutövare med mindre Konungen därom förordnar.

Tillstånd må--- — för sjömän.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag---- januari 1936.

Genom denna----fortsatt giltighet.

Den som--— blivit prövad.

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. Beträffande

yrkesgrupper, som Konungen bestämt, äger socialstyrelsen för tiden

därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari

1950, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl meddela

nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock endast för

enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven verksamhet,

i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd. Innan

tillstånd, varom i detta stycke sägs, av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar-

och arbetarorganisationer inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen

avser beredas tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen

att bestämma skälig ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga.

I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

A den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande

för vederbörande medlemsstat [art. 2 mom. 1], Under denna tid

må nya sådana byråer icke upprättas [art. 2 mom. 2 a)]. En redan befintlig

avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande

myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet

[art. 3]. Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett

för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets

gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år [art. 3 mom. 4 b)]

ävensom att byrån icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller

därifrån rekrytera arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

3

verksamheten bedrives enligt en mellan länderna ifråga trätfad överenskommelse

[art. 3 mom. 4d)]. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan

vinstsyfte skola innehava tillstånd av vederbörande myndighet [art. 4 a)]

men må icke heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån

rekrytera arbetare under andra förutsättningar än nyss nämnts fart. 4 c)].

Sverige har ratificerat denna konvention, vilken för Sveriges del trätt i

kraft den 1 januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fyra

stater, nämligen Chile, Finland, Mexiko och Spanien, ratificerat konventionen.

Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling (ändrad genom lagar

den 12 mars 1938, nr 70, den 21 mars 1940, nr 155, samt den 31 augusti

1940, nr 784) — innehåller stadganden, som (med visst undantag beträffande

fjärde stycket i övergångsbestämmelserna) stå i nära överensstämmelse med

innehållet i nyssnämnda konvention. Lagen äger jämlikt 1 § tillämpning å

all slags arbetsförmedling, som bedrives av annan ijn offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom

utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt 2 §

må arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Till

någon eljest bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller

arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag

eller annan ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra

stycket). Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av

anställning här i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse

med främmande stat bestämmer (tredje stycket). Tillstånd må icke beviljas

enskild person eller avse arbetsförmedling för sjömän (fjärde stycket).

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes

till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt lagens övergångsbestämmelser (fjärde stycket) kunde enskild person

eller annan, som vid lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) i behörig

ordning bedrev arbetsförmedling i förvärvssyfte, av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.

Beträffande yrkesgrupper, som Kungl. Majit bestämt, äger socialstyrelsen

för tiden därefter, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den

1 januari 1950, bevilja förlängning av tillstånd, som nyss sagts, samt jämväl

meddela nytt tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte, dock

endast för enskild person, som övertagit med vederbörligt tillstånd bedriven

verksamhet, i vilken han sedan tiden före lagens ikraftträdande varit anställd.

Innan tillstånd, varom i fjärde stycket sägs, beviljas av socialstyrelsen,

skall tillfälle att yttra sig beredas åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser. Det ankommer på

socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling, som sålunda

må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande. I övrigt

skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma; dock skall,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

såvitt angår förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed

jämförliga yrkesutövare, 2 § tredje stycket gälla allenast därest Kungl.

Majit därom förordnar.

Sistnämnda undantagsbestämmelse infördes genom lagen den 21 mars 1940,

nr 155, för att möjliggöra för socialstyrelsen att tills vidare kunna meddela

tillstånd till internationell arbetsförmedling beträffande musiker, sceniska

artister och därmed jämförliga yrkesutövare, oberoende av att överenskommelser

därom mellan Sverige och respektive främmande stat saknas.

Genom kungörelse den 10 februari 1939, nr 47, hava bestämts de yrkesgrupper,

beträffande vilka socialstyrelsen jämlikt nyss omförmälda övergångsbestämmelser

till 1935 års lag äger för tiden efter den 31 december

1939 bevilja förlängning av tillstånd att fortsätta arbetsförmedlingsverksamhet

i förvärvssyfte. Nämnda yrkesgrupper utgöras av musiker och sceniska

artister samt anställningssökande i husligt arbete, hotell-, pensionat- och

restaurangrörelse, sjukvård och jordbruk.

I skrivelse den 15 januari 1942 har socialstyrelsen hemställt, att ändringar

måtte vidtagas i 1935 års lag dels i 1 § beträffande lagens tillämpningsområde

och dels i 2 § tredje stycket ävensom fjärde stycket av övergångsbestämmelserna

i fråga örn viss internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse hava, efter remiss, avgivits av

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, svenska musikerförbundet,

folkets parkers centralstyrelse och Sveriges arbetsgivareförening

för hotell och restauranter. Svenska teaterförbundet, som jämväl erhållit

tillfälle att avgiva yttrande, har icke begagnat sig därav.

Ändring beträffande lagens tillämpningsområde.

Socialstyrelsen framhåller, att ordalydelsen av bestämmelserna i lagens 1 §

liksom även i artikeln 1 i konventionen tydde på, att varje i lagen icke

särskilt undantaget slag av verksamhet, som syftade till att bereda arbetsanställning,

folie under dess bestämmelser. I rättstillämpningen hade emellertid

gjort sig gällande en tendens att från begreppet arbetsförmedling avskilja

vissa fall av sådan verksamhet för arbetsanskaffning, som grundades på ett

anställningsavtal mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande.

Detta gällde bland annat den inom musiker- och artistbranschen bedrivna

impressarieverksamheten. I de fall, där artisten av impressarion tillförsäkrats

viss inkomst, syntes sålunda domstolarna hava varit benägna för att

anse, att verksamheten folie utanför lagens tillämplighetsområde. Socialstyrelsen

hänvisade härutinnan till ett nyligen meddelat hovrättsutslag.

Socialstyrelsen anser, att den angivna lagtillämpningen kan komma att

främja en utveckling i icke önskvärd riktning av arbetsförmedlingsverksamheten

samt anför härom:

Anställningskontrakt, varigenom en impressario hos sig anställer arbetssökande,

hava i regel till uteslutande syfte att bereda den »köpta» arbetskraften

anställning hos andra arbetsgivare, såsom folkparker, filmbolag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

grammofoninspelningsföretag och dylika mot en ersättning, som oftast bestämmes

efter helt andra grunder än den ersättning, som artisten erhåller

enligt kontraktet med impressarion. Den maktställning, som en dylik impressario

med vidsträckta förbindelser med arbetsgivare inom facket besitter,

möjliggör för honom att på artistens bekostnad tillskansa sig en oskälig ersättning

för sin medverkan till arbetsanskaffningen. Det är tydligt, att den

angivna tillämpningen skapar möjligheter särskilt för yrkesförmedlare att

under anställningsavtalets form dölja en sedvanlig förmedlingsverksamhet

och sålunda undandraga denna verksamhet vederbörlig kontroll. Risk föreligger

med andra ord för att därigenom kommer att främjas en smygtrafik

av mindre tilltalande natur.

Till undvikande av missförstånd erinrar socialstyrelsen örn att här endast

vore fråga örn förmedlingsverksamhet, d. v. s. en verksamhet för anskaffande

av arbete. Örn verksamheten hade annat huvudsyfte, exempelvis att

anordna föreställningar inom nöjesbranschen, kunde bestämmelserna rörande

arbetsförmedling icke bliva tillämpliga därå. Icke heller borde nämnda bestämmelser

tillämpas å sådan impressarieverksamhet, där impressarien närmast

vore att betrakta såsom en hos artisten anställd privatsekreterare utan

uppdrag att sluta avtal rörande engagemang.

Yad sålunda anförts borde enligt socialstyrelsens mening uppmärksammas

även beträffande andra yrkesgrupper än musiker och sceniska artister. Jämväl

inom andra yrkesområden förekomme det, att förmedlare genom att sluta

anställningsavtal med de arbetssökande sökte undandraga verksamheten

vederbörlig kontroll. Flera dylika fall inom hembiträdesbranschen hade

kommit till socialstyrelsens kännedom. Det hade varit fråga örn s. k. hemhjälpsbyråer,

vilka arbetade huvudsakligen i syfte att hos annan arbetsgivare

för kortare eller längre tid skaffa anställning åt de hos hemhjälpsbyrån anställda.

I själva verket öppnade den i det föregående påtalade lagtillämpningen

en möjlighet att inom snart sagt varje yrke bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling

i förvärvssyfte utan den kontroll, som 1935 års lag åsyftade.

Styrelsen erinrar slutligen örn att all arbetsförmedling i förvärvssyfte

skulle upphöra senast den 31 december 1949. Därest förut omförmälda

möjlighet att kringgå lagen ännu vid nämnda tidpunkt skulle stå öppen, kunde

det förutsättas, att den för närvarande under socialstyrelsens kontroll bedrivna

förmedlingsverksamheten i förvärvssyfte skulle komma att fortsätta

såsom en under förut angivna former bedriven, helt okontrollerad verksamhet.

Socialstyrelsen förklarar, att den av angivna skäl funnit erforderligt, att

jämväl sådan verksamhet för arbetsanskaffning, som grundades på ett mellan

verksamhetens utövare och den arbetssökande träffat anställningsavtal, av

vad slag detta än vore, hänfördes under bestämmelserna i 1935 års lag.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes i yttrandena. För dessas närmare

innehåll, såvitt nu är i fråga, redogöres å sid. 8 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har till statsrådsprotokollet

i denna del anfört följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottet$ utlåtande Nr 21.

»1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling avser enligt

ordalydelsen av 1 § varje i lagen ej direkt undantagen verksamhet, som

syftar till att förmedla arbetsanställning. I rättspraxis synes emellertid en

tendens hava gjort sig gällande att icke anse sådan verksamhet för arbetsanskaffning

falla under lagen, vilken grundas på ett anställningsavtal mellan

den arbetssökande och verksamhetens utövare. Med en sådan lagtolkning

skapas, på sätt socialstyrelsen anfört, möjlighet att under anställningsavtalets

form dölja sedvanlig förmedlingsverksamhet, vilken därigenom blir undandragen

erforderlig kontroll. Ett sådant sakernas tillstånd synes icke böra få fortvara.

Till vad socialstyrelsen härutinnan anfört kan jag giva min anslutning. Jag

tillstyrker därför, att i ett nytt andra stycke av 1 § upptages föreskrift, att,

där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning och arbetssökande

träffats avtal örn anställning av den arbetssökande hos verksamhetens utövare

eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men av omständigheterna

framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling av

arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses såsom arbetsförmedling

enligt 1935 års lag.»

Ändring beträffande viss internationell arbetsförmedling utan förvärvssyfte.

Den jämkning av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till 1935 års

lag, vilken genomfördes genom lag den 21 mars 1940, hade — såsom tidigare

anförts — till syftemål att skapa möjlighet till internationell arbetsförmedling

för musiker och artister, oberoende av örn överenskommelse

träffats med främmande stater.

I den proposition (nr 71) till 1940 års lagtima riksdag, som låg till grund

för nämnda lagändring, framhölls, att en dylik åtgärd visserligen strede mot

den av Sverige ratificerade konventionen men att den likväl kunde anses

försvarlig, därest ändringen förklarades icke skola träda i tillämpning förrän

Kungl. Majit vidtagit anstalter för revision av konventionen. Genom samma

proposition anhöll Kungl. Majit jämväl örn riksdagens yttrande över spörsmålet,

huruvida framställning örn sådan revision skulle göras.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 10) förklarade riksdagen

— jämte det riksdagen antog det då framlagda förslaget till lagändring

— att riksdagen anslöte sig till den av föredragande departementschefen

uttalade uppfattningen, att framställning borde göras om revision av

konventionen i angiven riktning. Dylik framställning har sedermera överlämnats

till internationella arbetsbyrån.

Här må anmärkas, att 1940 års lagändring genom dess anknytning till

fjärde stycket i övergångsbestämmelserna kom att avse endast förmedling

i förvärvssyfte.

Socialstyrelsen framhåller, att de skäl, som av styrelsen vid tidigare lagändringar

åberopats för en uppmjukning av bestämmelserna rörande internationell

förmedling beträffande musiker och sceniska artister, alltjämt ägde giltighet.

De gällde i lika hög grad för förmedling utan förvärvssyfte som i förvärvs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. <

syfte. Några av de största enskilda sammanslutningar, som bedreve förmedling

inom musiker- och artistbranschen, hade även under den senaste tiden

anmält för styrelsen, att syftet med deras förmedlingsverksamhet helt skulle

äventyras, örn de alltfort skulle förbliva uteslutna från möjligheten att bedriva

internationell förmedling. Det syntes sålunda erforderligt att företaga

en ändring av ifrågavarande bestämmelse.

Vad angår innehållet i yttrandena rörande denna fråga hänvisas till redogörelse

härför å sid. 10—11 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i förevarande del anfört följande:

»Genom lag den 21 mars 1940, nr 155, infördes i övergångsbestämmelserna

till 1935 års lag ett stadgande, som möjliggjorde för socialstyrelsen att tills

vidare meddela tillstånd till internationell arbetsförmedling beträffande musiker,

sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare, oberoende av

att överenskommelse mellan Sverige och vederbörande främmande stat icke

ingåtts. Detta stadgande stod visserligen i strid med konventionen i ämnet

men ansågs kunna genomföras, sedan framställning från svensk sida gjorts

om revision av konventionen i ifrågavarande avseende. Genom stadgandets

införande i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna kom detsamma att

gälla allenast beträffande förmedlingsverksamhet i förvärvssyfte. Såsom

socialstyrelsen framhållit erfordras emellertid, såvitt angår musiker, sceniska

artister och därmed jämförliga yrkesutövare, en uppmjukning av gällande

bestämmelser rörande internationell arbetsförmedling i lika hög grad beträffande

sådan förmedling, som sker utan förvärvssyfte. Lagändring innefattande

sådan uppmjukning synes nu kunna vidtagas, sedan på sätt förut

nämnts, framställning gjorts örn revision av den bestämmelse i konventionen,

som står hindrande i vägen därför. Ändringen synes lämpligen kunna ske

i form av ett tillägg till tredje stycket i 2 §. I samband härmed synes

motsvarande i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna nu förefintliga

stadgande böra utgå.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen

framlagda förslaget och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 16 april 1942.

TJtskottct.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NOLMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Löfvander, Olof Carlsson, Sten,

Beck-Friis och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Olovson

i Västerås, Hallagård, Hermansson, Holm, fru Johansson* och herr Lundgren.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i vissa delon'' av lagen den 18 april 1935 a1 i texten