Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen örn handel med fodermedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 45 i första kammaren av herr Bondeson och nr 73 i andra kammaren av herr Larsson i Karlstad m. fl.
1942-04-23 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1942:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen örn handel med fodermedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 45 i första kammaren av herr Bondeson och nr 73 i andra kammaren av herr Larsson i Karlstad m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen
örn handel med fodermedel.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 45 i första kammaren av
herr Bondeson och nr 73 i andra kammaren av herr Larsson i Karlstad
m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
för sin del besluta sådan ändring av lagen den 30 september 1938 om handel
med fodermedel att:
1. säljares deklarationsplikt beträffande blandfodermedels sammansättning
utökas att avse även halten av smältbar äggvita och halten av växttråd
samt innehåll av foderenheter per 100 kg;
2. begränsningen av skyldigheten att avgiva deklaration utgår ur lagen.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för denna hemställan,
får utskottet hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver begärt yttrande från kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och
statens livsmedelskommission, varjämte Sveriges lantbruksförbund, Svenska
lantmännens riksförbund, föreningen Sveriges spannmålsintressenter,
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening och Sveriges
köpmannaförbund beretts tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden
hava inkommit från nämnda myndigheter och sammanslutningar med undantag
av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening.
Kommerskollegium har bilagt från handelskamrarna i riket och kooperativa
förbundet inhämtade yttranden. Lantbruksstyrelsen, som inhämtat
yttranden i ärendet av styrelsen för lantbrukshögskolan och styrelsen för
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, har överlämnat dessa yttranden.
Det huvudsakliga innehållet i de avgivna yttrandena återgives här nedan i
detta utlåtande.
Lag örn handel med fodermedel utfärdades den 30 september 1938 (nr
611). Lagen äger — med vissa undantag — tillämpning å yrkesmässig handel
med fodermedel, framställda på kemisk eller mekanisk väg och avsedda
Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 9 sami. 2 avd. Nr 22. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
för nötkreatur, hästar, får, getter, svin eller fjäderfä (1 §). Säljaren är, evad
köparen det påfordrar eller icke, pliktig att till denne avgiva skriftlig deklaration
rörande den sålda varans sammansättning. Deklaration erfordras
dock icke för vara i lös vikt, understigande 100 kilogram, där fråga är om
fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt av sådana näringsämnen,
som påverka foderenhetsberäkningen (2 §). Deklarationen skall
innehålla uppgifter örn säljarens namn och adress samt varans benämning
ävensom
a) i fråga om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt av
sådana näringsämnen, som påverka foderenhetsberäkningen: uppgift örn
halten av vatten, råprotein och råfett, allt angivet i procent av varans vikt;
b) i fråga om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen
än under a) sägs: uppgift i de avseenden Konungen för varje särskild vara
bestämmer.
Avser köpet blandning av fodermedel, skola tillika angivas de beståndsdelar,
som ingå i blandningen, samt det procenttal, varmed varje beståndsdel
ingår däri (3 § 1 mom.).
Lagen träder i kraft den dag Konungen förordnar. Sådant förordnande
har emellertid ej utfärdats.
Genom kungörelse den A juli 19A1 (nr 626) har förordnats örn beslag å
samt reglering av handeln med vissa fodermedel m. m.
I motioner vid 1931 års riksdag väcktes förslag om utredning angående
kontroll å handeln med fodermedel och konstgödsel. Sedan vederbörande
utskott avgivit utlåtanden i anledning av motionerna, begärde riksdagen i
skrivelse den 9 maj 1931 (nr 192) utredning, på vilket sätt kontroll å handeln
med fodermedel lämpligast borde ordnas. I anledning härav uppdrog Kungl.
Maj:t den 31 juli 1931 åt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen att gemensamt
verkställa utredning samt att därmed och med förslag i ämnet
inkomma till Kungl. Maj:t. Den 26 juli 1935 inkommo ämbetsverken med
betänkande jämte förslag till dels lag angående handel med vissa fodermedel,
dels ock kungörelse med föreskifter rörande tillämpningen av och
tillsynen å efterlevnad av lagen angående harrtlel med vissa fodermedel.
Sedan yttranden över nämnda förslag avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar, anbefallde Kungl. Maj:t med anledning av vad i
ärendet förekommit genom beslut den 6 februari 1936 kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen att, efter hörande av inspektören för de kemiska
stationerna, avgiva förnyat utlåtande jämte förslag i ämnet. Ämbetsverken
hava därefter den 18 september 1937 inkommit med nytt förslag till lag och
kungörelse i ämnet. På grundval av de av ämbetsverken framlagda förslagen
och de avgivna yttrandena har därefter utarbetats förslag till lag om
handel med fodermedel, vilket framlagts för 1938 års riksdag genom proposition
nr 254.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
3
Ämbetsverkens förslag den 26 juli 1935 till tillämpningsföreskrifter
innehåller rörande den i lagförslaget föreskrivna uppgiftsplikten
i huvudsak följande.
Uppgiftsplikten skall gälla vid försäljning av fodermedel eller fodermedelsblandning
i sluten förpackning eller i lös vikt i partier om minst 100 kg,
där fråga är om fodermedel, vars bruksvärde bestämmes av dess halt
utav näringsämnen. Vid försäljning av fodermedel eller foderpreparat, vars
bruksvärde bestämmes av andra ämnen, skall uppgift beträffande varan
lämnas oberoende av partiets förpackning eller storlek. Den i lagförslaget
föreskrivna uppgiftsplikten rörande varas bruksvärde skall avse, i fråga
örn fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämmes av
varans halt utav näringsämnen, dels vatten, råprotein, råfett, kvävefria extraktivämne^
växttråd, aska samt smältbar äggvita, allt angivet i procent av
varans vikt, och dels i fråga örn s. k. foderblandningar antalet beräknade
foderenheter i 100 kg av varan. I fråga örn fodermedel eller foderpreparat,
vars bruksvärde bestämmes av andra ämnen än de nyss nämnda, skall
uppgiftsplikten avse förhållanden, varom lantbruksstyrelsen för varje särskild
vara meddelar föreskrift.
Yttrandena över detta förslag innehöllo bland annat följande.
Beträffande storleken av parti, som skall deklareras,
bar Föreningen Sveriges spannmålsintressenter ansett, att gränsen borde sättas
vid 200 kg i fråga örn fodermedel, vilkas bruksvärde bestämdes av halten
näringsämnen.
I fråga örn innehållet i deklarationen har i ett antal yttranden
framhållits, att deklarationen icke borde ha så vidlyftigt innehåll som
föreslagits. Det har påpekats, att en fullständig analys bleve avsevärt dyrbarare
än en mera inskränkt.
Kooperativa förbundet har i förevarande hänseende anfört:
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida man icke gåve lantbrukaren den
bästa upplysningen örn ett fodermedels näringsinnehåll genom att angiva
dess fodervärde uttryckt i foderenheler per 100 kg i stället för alt lämna analysuppgifter.
En uppgift på foderenheten — ett uttryck för fodermedlets
smältbara innehåll av äggvita, fett, kvävefria extraktivämnen och växttråd —
sade mera än en analysuppgift örn fodermedlets rå-innehåll. Foderenheterna
bos normal handelsvara av ifrågavarande slag funnes uträknade i allmänt
kända tabeller. Förutsättningen för ett användande av begreppet foderenhet
i lagstiftningen måste emellertid vara att innebörden av begreppet i fråga
officiellt och siffermässigt fastställdes. För de fodermedel, vilka huvudsakligen
köptes på grund av högt äggviteinnebåll, borde dock förutom antalet
foderenheler även särskild uppgiftsplikt vara föreskriven beträffande halten
av smältbar äggvita. Skyldigheten att för fodermedelsblandningar angiva
mängden av de olika fodermedel, som inginge i blandningen, borde givetvis
kvarstå. Med den sålunda föreslagna anordningen skulle även vinnas den
betydande fördelen, att lantbrukarna ganska snart skulle lära sig att räkna
med olika fodermedels pris per foderenbet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
Även professor Edin har ansett, att antalet beräknade foderenheter alltid
borde uppgivas.
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har ansett lämpligt,
att uppgifterna begränsades till de beståndsdelar, som i främsta rummet
bestämde bruksvärdet, t. ex. för oljekakor och mjöl av oljefrukter, råprotein
och fett samt eventuellt aska, för kvarnavfall halten av växttråd,
för melassfoder uppsugningsmedlets art och varans sockerhalt m. m. Beträffande
fodermedelsblandningar vore det av vikt, att särskild uppgiftsskyldighet
stadgades i fråga örn antalet beräknade foderenheter och kilogram
smältbar äggvita per 100 kg av varan.
Utredningsmännen för frågan rörande omorganisation av de kemiska stationerna
ha varit av den uppfattningen, att uppgiftsplikten i fråga örn fodermedel
eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämdes av varans halt
av näringsämnen, kunde begränsas till halten av smältbar äggvita angiven i
procent av varant vikt och antalet beräknade foderenheter per 100 kg av
varan.
Svenska lantmännens riksförbund har ansett det vara tillfyllest, om halten
av råprotein, råfett och smältbar äggvita angåves. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter
har förordat skyldighet att uppgiva råprotein och råfett samt
beträffande blandningar mängden smältbar äggvita och antalet beräknade
foderenheter.
I ämbetsverkens förslag av den 18 september 1937 har i tillämpningsföreskrifterna
den uppgiftsplikt, som enligt lagförslaget föreligger beträffande
mängden av i varan ingående ämnen, som bestämma dess bruksvärde, förklarats
såvitt angår fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde
bestämmes av varans halt av vissa näringsämnen, avse allenast vatten,
råprotein och råfett.
I utlåtande över detta förslag har inspektören för de kemiska stationerna
professor A. K. O. Svanberg uttalat sig för att deklaration splikten i fråga
örn fodermedel eller fodermedelsblandning, vars bruksvärde bestämdes av
varans halt av näringsämnen, endast borde avse fuktighet, råfett och råprotein.
Föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, biträdde
på ifrågavarande punkt ämbetsverkens förslag, dock med den ändring
att det skulle ankomma på Kungl. Majit och icke lantbruksstyrelsen
att föreskriva, vad en deklaration skall innehålla i fråga örn fodermedel eller
foderpreparat, vars bruksvärde icke bestämmes av varans halt av näringsämnen,
som påverka foderenhetsberäkningen.
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 53) biföll riksdagen
förevarande proposition.
I sitt över nu ifrågavarande motioner avgivna yttrande har kommerskol
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
5
legium — vilken myndighet såsom förut nämnts inhämtat yttrande från
handelskamrarna och kooperativa förbundet — anfört följande:
Av handelskamrarna tillstyrka Västergötlands och Norra Hallands handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare de
i motionerna föreslagna lagändringarna. Östergötlands och Södermanlands
handelskammare är enig med motionärerna, att den föreslagna omarbetningen
av lagen innebär en ökad garanti för köpare av kraftfodermedel.
Handelskammaren påpekar emellertid, att då lagen ännu icke trätt i kraft,
skulle ett bifall till motionen icke innebära någon omedelbar ändring av de
regler, som för närvarande tillämpas vid handel med fodermedel. Förhållandena
på fodermedelsmarknaden hade emellertid avsevärt förändrats
under den tid, som förflutit sedan författningens tillkomst, och det måste
tvivelsutan anses riktigt, att författningen, för den händelse densamma plötsligt
skulle anses böra träda i tillämpning, bleve föremål för en sådan revision,
att densamma motsvarade det förändrade lägets krav.
Handelskammaren för örebro och Västmanlands län samt Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare tillstyrka, att den i lagen fastställda
deklarationsplikten utvidgas att beträffande blandfodermedels sammansättning
avse även halten av smältbar äggvita och halten av växttråd
samt innehåll av foderenheter per 100 kg men avstyrka förslaget, att begränsningen
av skyldigheten att avgiva deklaration skall utgå ur lagen.
Handelskammaren i Göteborg tillstyrker, att den i lagen fastställda deklarationsplikten
utvidgas att för blandfoder även omfatta smältbar äggvita
och växttråd men avstyrker de av motionärerna i övrigt föreslagna ändringarna.
Kooperativa Förbundet delar motionärernas uppfattning, att den enskilde
förbrukaren med nuvarande bestämmelser icke kan lia någon riktig föreställning
örn varje foderblandnings speciella värde och anser motionen ur
förevarande synpunkt berättigad, men påpekar, att de föreslagna bestämmelserna
skulle kunna leda till ett för nuvarande förhållanden alltför vidlyftigt
och ekonomiskt betungande kontrollsystem.
Handelskammaren i Karlstad är mycket tveksam, huruvida tiden är lämplig
för en ökad deklarationsplikt.
Stockholms handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,
Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren
i Gävle avstyrka de föreslagna lagändringarna under framhållande av att
handeln med fodermedel numera står under kontroll av Statens Livsmedelskommission.
Stockholms handelskammare uttalar vidare, att, innan lagen
blivit i praktiken prövad, det inte torde vara lämpligt att utan starkt vägande
skäl vidtaga en ändring av lagens bestämmelser, vilka på sin tid tillkommit
efter noggrann prövning. Handelskammaren påpekar även, att i betraktande
av nu rådande ringa tillgång på egentliga fodermedel endast en jämförelsevis
liten kvantitet kraftfoderblandningar tillföres marknaden ävensom att
det för närvarande helt läge i statens hand att genom Livsmedelskommissionen
utfärda nödiga föreskrifter till reglerande av lodermedelsförsäljningen.
För egen del får Kollegium anföra följande.
Såsom påpekats i ett flertal av yttrandena, har förevarande lag ännu icke
bringats i tillämpning. Då kontrollen av fodermedelshandeln under nuvarande
krisförhållanden utövas genom Livsmedelskommissionen, torde Hagan
örn lagens ikraftträdande icke heller för närvarande vara aktuell. Med
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
hänsyn härtill och då det torde vara svårt att bedöma hur förhållandena
inom fodermedelshandelns område framdeles kunna komma att gestalta sig,
synes det Kollegium icke lämpligt att nu vidtaga någon ändring av lagen.
Kollegium anser sig sålunda icke kunna biträda motionärernas förslag.
Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande:
Den 1 oktober 1938 anmodades Lantbruksstyrelsen av chefen för Kungl.
Jordbruksdepartementet att till departementet inkomma med förslag till de
föreskrifter, som erfordrades för tillämpningen av berörda lag. Sedan Lantbruksstyrelsen
hade verkställt vissa förberedande arbeten i nämnda ärende,
utbröt det ännu pågående stormaktskrig, vilket snart bragte fodermedelsmarknaden
i ett i väsentliga avseenden onormalt läge. Med hänsyn härtill
och till att handeln med fodermedel har ställts under statens livsmedelskommissions
kontroll har Lantbruksstyrelsen ansett, att med lagens ikraftträdande
borde anstå, tills mera normala förhållanden på fodermedelshandelns
område hade inträtt. I anslutning härtill har Styrelsen ännu icke funnit
sig böra slutligt handlägga omförmälda ärende angående förslag till
föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om handel med fodermedel.
Lantbruksstyrelsen hyser den uppfattningen, att livsmedelskommissionens
kontroll över handeln med fodermedel bör utövas, så länge krisförhållandena
äro rådande, och att det under denna tid torde vara olämpligt såväl
att sätta förevarande lag i kraft som att vidtaga ändring av densamma.
Statens livsmedelskommission yttrar huvudsakligen följande:
Lagen om handel med fodermedel, vilken utfärdades den 30 september
1938, skall träda i kraft den dag Konungen förordnar. Något dylikt promulgeringsbeslut
har ännu icke meddelats. Att under nu rådande förhållanden
sätta lagen i kraft torde knappast ifrågakomma. Knappheten på
olika slag av fodermedel och råvaror för framställning av dylika skulle
medföra att särskilda svårigheter komme att möta, då det gällde att iakttaga
de i berörda lag givna föreskrifterna. Vidare är att bemärka att, i anslutning
till lagda beslag å olika fodermedel och reglering av handeln med
deni, en ganska ingående kontroll i förevarande hänseende för närvarande
utövas av livsmedelskommissionen och de kommissionen underordnade
kristidsmyndigheterna ävensom av det halvstatliga regleringsorganet, Svenska
spannmålsaktiebolaget.
Vad beträffar de i förevarande motioner under 1. framställda förslagen
till ändring av lagen om handel med fodermedel synas vissa skäl tala för
att de göras till föremål för närmare utredning.---Vad åter angår
det i motionerna under 2. angivna yrkandet torde detta närmast hänföra
sig till den nu föreliggande krissituationen. Då emellertid, såsom förut påpekats,
lagen i fråga icke torde böra sättas i kraft under rådande förhållanden,
synes det härutinnan uttalade önskemålet icke böra tillmätas större
betydelse.
Svenska lantmännens riksförbund yttrar:
Då den av motionärerna åberopade lagen av den 30 september 1938 ännu
icke har trätt i kraft, saknas erfarenhet örn den praktiska tillämpningen av
denna lag. Motionärerna anse tydligen, att just den nuvarande situationen
särskilt starkt motiverar en justering av lagen, varför det förutsättes, att
Kungl. Maj:t skyndsammast möjligt låter lagen träda i kraft.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
7
All tillverkning av kraftfoderblandningar sker emellertid f. n. uteslutande
för Svenska Spannmålsaktiebolagets räkning, och så torde efter allt att
döma komma att ske, så länge den nuvarande krisen varar. Det av motionärerna
avsedda syftet skulle därför enklare kunna nås genom att Statens
Livsmedelskommission föreskreve, under vilka villkor tillverkningen och
försäljningen av Svenska Spannmålsaktiebolagets kraftfoderblandningar
skulle ske.
Beträffande lämpligheten av en sådan åtgärd ställer sig Riksförbundet
dock synnerligen tveksamt. Tillgången på oljekraftfoder är som bekant f. n.
starkt begränsad. Endast en mindre del av vårt normala oljekaksbehov kan
erhållas importvägen, och tillskottet från den inhemska oljeväxtodlingen är
i varje fall än så länge utan någon större betydelse för försörjningen.
Vid importen har man icke heller möjlighet att välja de kaksorter, som
ur svensk synpunkt vore mest önskvärda, utan man får nöja sig med vad
resp. exportländer vilja ställa till förfogande. Härtill kommer, att tillförseln
av naturliga skäl är mycket ojämn, varför det är omöjligt att — som
under normala tider — hålla en sådan sortering av oljekakor, att en konstant
sammansättning av blandningen kan upprätthållas. Deklarationsplikt
rörande blandningens sammansättning, kompletterad med uppgifter om
smältbar äggvita och växttråd, skulle därför i nuvarande läge vara förenad
med stora tekniska svårigheter.
Motionärernas farhågor, att mindervärdiga kraftfoderblandningar skulle
tillhandahållas, torde man under nuvarande förhållanden kunna anse vara
obefogade. Dels utövar Svenska Spannmålsaktiebolaget en fortlöpande kontroll
över blandningarna, dels ha tillverkarna intet som helst intresse av att
fuska vid tillverkningen. Tvärtom strävar var och en efter att av tillgängliga
kaksorter framställa bästa möjliga blandning inom ramen för Spannmålsbolagets
föreskrifter. De tidigare av Foderintressentföreningen och numera
av Spannmålsbolaget gjorda undersökningarna ha icke heller i något
fall visat underanalys, men väl många gånger en så hög protein- och fetthalt,
att vederbörande tillverkare måst tillföras kakor av lägre kvalitet för
alt sänka blandningens halt till föreskrivna 45 %.
I motionen har även anförts, att det i nuvarande läge skulle vara av vitalt
intresse för jordbrukarna att vid foderstatens uppgörande äga full kännedom
om blandningens näringsvärde. Även om den synpunkten äger berättigande,
bör det erinras örn att f. n. huvudparten av oljekraftfodret utgår
i form av tillskottsfoder till fodercellulosa i syfte att tillföra nötkreaturen
den för tillgodogörande av detta foder erforderliga äggvitemängden.
Med den ringa mängd, som i övrigt tilldelas jordbruket, torde en eller
annan procents differens, när det gäller halten smältbar äggvita eller växttråd,
icke spela någon avgörande roll vid foderstatens uppgörande under nu
rådande förhållanden.
Med stöd av vad ovan anförts anser sig Riksförbundet sålunda f. n. icke
kunna tillstyrka en lagändring, sådan den av motionärerna föreslagits.
Sveriges lant bruks f örbuncl har anslutit sig till den ståndpunkt, som intagits
av svenska lantmännens riksförbund.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter anför bland annat följande:
Principiellt anser .styrelsen, att handelsföretagen inom fodermedelsbranschen
ej böra motsätta sig anspråk på utvidgade analysutfästelser vid försäljningar
av oljekraftfoder eller blandningar därav, förutsatt att de före
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
Utskottet.
slagna skärpningarna av gällande kvalitetskontroll eller kvalitetsbestämmelser
tjäna ett sakligt ändamål och ej medföra kostnadsfördyringar, ägnade
att upphäva ifrågasatta anordningars verkliga eller förmenta värde.
I fråga örn det föreliggande förslaget till justering av den vilande lagen
av den 30 september 1938 synes det styrelsen mindre ändamålsenligt att
ändra eller komplettera en lag, som av alla sannolikhetsskäl att döma ej
kommer att träda i kraft, så länge nuvarande, av världskriget föranledda
konsumtionsläge består. Ovissheten rörande betingelserna för kraftfoderförsörjningen
efter fredsförhållandenas återställande synes enligt styrelsens
uppfattning göra det önskvärt, att beslut om ändringar eller tillägg i lagen
uppskjutas, till dess marknaden stabiliserats och situationen ej minst i avseende
på det mellanfolkliga varuutbytet med större säkerhet kan överskådas
och bedömas.
Sveriges köpmannaförbund yttrar följande:
Förbundet vill till en början erinra om att lagen den 30 september 1938
om handeln med fodermedel aldrig trätt i kraft. Handeln med fodermedel
kontrolleras och regleras för närvarande av Statens Livsmedelskommission.
Man torde vid sådant förhållande kunna ifrågasätta, huruvida något behov
föreligger att nu besluta någon ändring i lagen om handeln med fodermedel.
Skulle dock i anledning av de remitterade motionerna ändring anses böra
vidtagas i lagen, vill förbundet framföra följande synpunkter.
Förbundet har intet att erinra mot motionärernas yrkande att säljares
deklarationsskyldighet beträffande biandfodermedels sammansättning utökas
att avse även halten av smältbar äggvita och halten av växttråd samt
innehållet av foderenheter per 100 kg. Då foderstat skall uppgöras äro de
nämnda uppgifterna av synnerlig betydelse och det synes därför lämpligt
att ålägga säljaren obligatorisk deklarationsplikt.
Beträffande motionärernas andra yrkande, att begränsningen av skyldigheten
att avgiva deklaration skall utgå ur lagen, kan förbundet icke inse
nödvändigheten av att stadga deklarationsskyldighet för återförsäljare vid
försäljning av vara i lös vikt, då vikten understiger 100 kg. Då varan försäljes
i lös vikt i mindre poster än 100 kg torde den skriftliga deklarationen
ej ha samma värde för köparen, då en foderstat knappast kan upprättas
med utgångspunkt från en så ringa kvantitet. Återförsäljaren torde emellertid
vid försäljning av mindre kvantiteter fodermedel i lös vikt ha möjlighet
att på begäran lämna upplysningar rörande varans sammansättning.
Vid varans leverans från tillverkaren bar återförsäljaren erhållit deklarationsuppgift.
För tillverkare bör nämligen deklarationsskyldighet obligatoriskt
bestämmas och förpackad vara skall, när den levereras av tillverkaren,
alltid vara försedd med deklaration.
Förbundet vill framhålla att lanthandeln, som främst skulle drabbas av
en bestämmelse örn obligatorisk skyldighet för återförsäljare att lämna
deklarationsuppgift även vid försäljning av mindre kvantiteter fodermedel
i lös° vikt, redan nu är betungad av mycket arbete. Det torde vid sådant
förhållande knappast vara rimligt att ålägga lanthandeln en deklarationsskyldighet,
som skulle medföra ökat arbete och ökade kostnader, ehuru den
icke komme att fylla någon väsentlig uppgift.
Enligt lagen den 30 september 1938 om handel med fodermedel åligger
det säljaren viss deklarationsplikt rörande den sålda varans sammansätt
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.
9
ning. Lagen skall emellertid träda i kraft först när Kungl. Majit förordnar
därom, och sådant förordnande har icke meddelats. Såsom i de över motionerna
avgivna yttrandena framhållits utövas under nuvarande krisförhållanden
kontrollen över fodermedelshandeln genom statens livsmedelskommission.
I de till behandling föreliggande motionerna har nu hemställts om ändring
i lagen av innebörd, att omfattningen av den säljaren åvilande deklarationsplikten
skulle i vissa hänseenden utvidgas.
För utskottet framstår det såsom mindre lämpligt att vidtaga ändringar
i en lag, som ännu icke trätt i kraft. I yttrandena över motionerna har även
framhållits, att lagen under nuvarande förhållanden icke bör träda i tilllämpning.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
bifall till motionerna. Utskottet, som funnit syftet med motionärernas förslag
värt beaktande, förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, innan förordnande
örn lagens ikraftträdande meddelas, tager under övervägande, huruvida
med hänsyn till då rådande förhållanden inom fodermedelshandeln
ändring betingas i stadgandena örn säljares deklarationsplikt.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Wistrand*, Olof Carlsson*.
Sten, Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås, Hallagård, Hermansson,
Holm*, Larsson i Östersund*, Barnekow och Håstad.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.