Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941

1942-04-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstilllägg

åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, m. m.

Genom en den 13 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 197, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942)

angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäksäkring

för olycksfall i arbete, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 19 december 1941 angående

dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete, m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den som---sådan livränta.

Dyrtidstillägg utgår---står självrisk.

Dyrtidstillägg utgår icke å livränta, som grundas på frivillig försäkring,

samt ej heller å livränta till livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger

30 procent.

Dyrtidstillägg å---mot sjukpenning.

Denna förordning länder till efterrättelse från och med den 1 januari

1942.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det framlagda förslaget får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa lill

propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 26.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Gällande bestämmelser.

Enligt 1 § förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

m. m. äger den, som i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon

av de i förordningens 2 § omförmälda lagar eller författningar, erhålla dyrtidstillägg

därå motsvarande 15 procent av livräntans belopp. Har Kungl.

Majit förordnat, att livränta skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande

lagar eller författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan livränta.

Dyrtidstillägg utgår jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken

enligt gällande bestämmelser står självrisk.

Dyrtidstillägg utgår emellertid — enligt 1 § tredje stycket — icke å livränta,

som utgår på grund av lägre invaliditetsgrad än 30 procent.

Sistnämnda bestämmelse innebär, att i de fall, då en livräntetagare —- på

grund av olika olycksfall — uppbär två eller flera livräntor, dyrtidstillägg

utgår endast i den mån varje särskild livränta utgår på grund av 30 procents

eller högre invaliditetsgrad.

Framställning örn författningsändring.

I en den 28 februari 1942 till socialdepartementet inkommen framställning

från en person, som två gånger skadats genom olycksfall i arbete, har

anförts, att han år 1927 drabbats av olycksfall, för vilket livränta beräknad

efter 25 procents invaliditet utginge från ett ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

att han år 1940 drabbats av nytt olycksfall, för vilket livränta

beräknad efter 20 procents invaliditet utginge från riksförsäkringsanstalten,

att sammanlagda invaliditetsgraden utgjorde 45 procent men att dyrtidstilllägg

dock icke utginge, enär invaliditetsgraden i varje särskilt fall icke uppginge

till 30 procent.

I framställningen hemställdes, att gällande författning måtte så ändras,

att dyrtidstillägg skulle utgivas, då sammanlagda invaliditetsgraden uppginge

till minst 30 procent.

Med anledning av framställningen hava yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen

anfört bland annat följande:

Den i gällande förordning angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m. intagna bestämmelsen,

att dyrtidstillägg icke skall utgå å livränta, som utgår på grund av lägre

invaliditetsgrad än 30 procent, synes mig böra ändras så, att dyrtidstillägg

skall utgå, därest invaliditeten i dess helhet — även om den förorsakats av

olika olycksfall — uppgår till 30 procent. Dyrtidstillägg bör sålunda utgå

jämväl å livränta, som utgår på grund av lägre invaliditetsgrad än 30 procent,

under förutsättning att livräntetagaren åtnjuter mer än en livränta samt

någon av invaliditetsgraderna eller invaliditetsgraderna tillhopa uppgå till

minst nämnda procenttal. En sådan ändring av förordningen har tillstyrkts

av såväl riksförsäkringsanstalten som försäkringsrådet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 3

Ändringen kommer jämväl att innebära, att tillerkännande av dyrtidstilllägg

kan bliva beroende av livränta, som utgår på grund av olycksfall, vilket

inträffat efter den 31 december 1940. Örn en person exempelvis tillerkänts

livränta efter en invaliditetsgrad av 25 procent på grund av ett före den 1 januari

1941 inträffat olycksfall och därefter på grund av ett efter den 31 december

1940 inträffat olycksfall tillerkännes ytterligare en livränta efter en

invaliditetsgrad av 25 procent, skall dyrtidstillägg utgå å den livränta, som

grundar sig å det före den 1 januari 1941 inträffade olycksfallet. Däremot

skall dyrtidstillägg givetvis icke utgå å den livränta, som tillerkänts på grund

av det senare olycksfallet.

Vid granskning av det föreliggande förslaget har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 28 april 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Wistrand, Roos*, Olof

Carlsson, Sten och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage*, Hallagård, fru Johaesson,

herrar Barnekow*, Lundgren*, Håstad och Jansson i Hällefors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition vied förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 december 1941 a1 i texten