Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjöarbetstidslagen. £ Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 144 i första kammaren av herrar Berg, Robert, och Gillström, samt nr 196 i andra kammaren av herrar Lundgren och Lindberg i Stockholm.

1942-05-05 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjöarbetstidslagen. £ Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 144 i första kammaren av herrar Berg, Robert, och Gillström, samt nr 196 i andra kammaren av herrar Lundgren och Lindberg i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjöarbetstidslagen.

£

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 144 i första kammaren av

herrar Berg, Robert, och Gillström, samt nr 196 i andra kammaren av herrar

Lundgren och Lindberg i Stockholm.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen, att det undantag från

lagens tillämpning, vilket gäller arbete som utföres av »sådan föreståndare

för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter», i stället

måtte gälla arbete som utföres av »föreståndare för ekonomiavdelningen å

fartyg med passagerarcertifikat».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande från kommerskollegium, varjämte Sveriges redareförening,

Svenska sjöfolksförbundet och Svenska stewartföreningen bereus tillfälle

att yttra sig över motionerna. Yttranden hava inkommit från nämnda

myndighet och sammanslutningar. Kommerskollegium har bilagt yttranden av

vissa sjöarbetstidssakkunniga. Yttrandena av kommerskollegium och nämnda

sammanslutningar ävensom av direktören H. F. Reuterskiöld i egenskap av

sjöarbetstidssakkunnig — till vilket sistnämnda yttrande Svenska redareföreningen

anslutit sig — finnas såsom bilagor A—E fogade vid detta utlåtande.

Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Sjöarbetstidslagen den 30 september 1938, som trädde i kraft den 1 januari

1939, äger tillämpning beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person

för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord å

fartyget eller annorstädes utför. Jämlikt 1 § 2 mom. i lagen undantages emellertid

från dess tillämpning arbete som utföres av, bland andra, sådan föreståndare

för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter.

Enligt samma moment är vidare undantaget arbete som utföres av person

vilken å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart är anställd huvudsakligen

för passagerares direkta betjänande. I 3 mom. i nämnda paragraf stadgas

slutligen, att Konungen, eller den myndighet åt vilken Konungen må hava

uppdragit att i vissa avseenden därutinnan utöva beslutanderätt, må, när syn
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 9 sami 2 avd. Nr 27.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

nerliga skäl därtill äro, medgiva undantag utöver vad i 2 mom. sägs från tilllämpningen

av lagen.

Enligt 3 § e) kungörelsen den 30 september 1938 med närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen åligger det kommerskollegium,

i dess egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet, att tillhandagå redare,

befälhavare och besättning med råd och upplysningar rörande tillämpningen

av gällande föreskrifter om arbetstiden å svenska fartyg.

Enligt 20 § lagen den 16 oktober 1914 örn tillsyn å fartyg gäller, att, därest

maskindrivet fartyg uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning

befordra passagerare ejler eljest å fartyg, som framdrives annorledes

än medelst rodd, på en gång medföras flere än tolv passagerare, fartyget

skall vara försett med passagerarfartygscertifikat.

Förslag till gällande sjöarbetstidslag framlades genom proposition nr 223

till 1938 års riksdag. I propositionen anhöll Kungl. Majit därjämte om riksdagens

yttrande beträffande, bland annat, ett av den internationella arbetskonferensen

år 1936 vid dess tjugoförsta sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen)

antaget förslag till konvention angående arbetstid och bemanning å

fartyg (1936 års arbetstids- och bemanningskonvention). Till grund för Kungl.

Maj :ts förslag till lag i ämnet låg, bland annat, ett av 1936 års sjöarbetstidsoch

bemanningssakkunniga utarbetat förslag till sjöarbetstidslag (sakkunnigförslaget),

vilket anslöt sig till konventionens bestämmelser.

Enligt artikel 3 i 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention undantogos

från tillämpningen av föreskrifterna i konventionens avdelning om arbetstid,

bland andra, befälspersoner, som föra befäl över en avdelning av fartyget

och icke göra vakt.

I sakkunnigförslaget hade ifrågavarande undantagsbetämmelser erhållit

följande lydelse »annan person som för befäl över avdelning av fartyget och

vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter».

I yttrande över sakkunnigförslaget uttryckte svenska maskinbefälsförbundet

farhågor för alt det föreslagna undantaget kunde komma att föranleda

tillskapande av befälsbefattningar enbart i syfte att möjliggöra undantag från

lagens tillämpning, samt yrkade att ifrågavarande undantag måtte utgå.

Svenska sjöfolksförbundet framhöll beträffande samma undantagsbestämmelse,

att enär någon begränsning med avseende å fartygets storlek icke angivits,

följden skulle kunna bliva att exempelvis stewarten å fartyget, där allenast

ytterligare en eller två personer funnes i köks »avdelningen», skulle kunna

undantagas från lagens tillämpning. Under erinran vidare, örn att köks- och

intendenturdepartementet å större passagerarfartyg vöre uppdelat i flera »avdelningar»,

var och en under förmanskap av särskild person, samt att ett

betydande antal personer skulle ställas utanför lagen, om undantagsbestämmelsen

bleve tillämplig i dylika fall, förklarade sig förbundet finna ett förtydligande

påkallat i syfte att klargöra att stadgandet allenast avsåge intendent

eller person i motsvarande ställning å de största passagerarfartygen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

Svenska stewart föreningen framförde önskemål örn snävare och tydligare

formulering av undantaget för »annan person som för befäl över avdelning

av fartyget»; föreningen anförde därutinnan följande:

»De sakkunniga torde icke hava avsett, att begreppet ''annan person som

för befäl över avdelning o. s. v.’ skall omfatta andra personer tillhörande

kategorien köks- och intendenturpersonal än intendenter och i vissa fall

chefsstewarder å passagerarfartyg.

Med förevarande bestämmelses föreslagna formulering torde emellertid risk

föreligga för en tolkning av bestämmelsen, varigenom stewarder å lastfartyg

samt köksmästare, förrådsförvaltare, styckmästare och andra å passagerarfartyg

anställda personer, örn vilka man möjligen skulle kunna säga, att de

föra befäl över avdelning, skulle komma att ställas utanför sjöarbetstidslagens

tillämplighetsområde.

Bestämmelsen, som nästan ordagrant hämtats från konventionsförslaget,

torde med den avfattning, § 1 i förslaget fått, överhuvud endast komma att

avse köks- och intendenturpersonal, sedan nämligen övriga ombordanställda,

vilka kunna tänkas å svenska fartyg hava den ställning, som i bestämmelsen

avses, i förslaget särskilt angivits. Motsvarande bestämmelse i konventionen

däremot är avsedd att omfatta även sistnämnda personer. Redan på

denna grund anser Föreningen förevarande bestämmelser upptagande i förslaget

mindre lyckligt.

Då vidare Föreningen anser frågan vara av synnerligen stor betydelse på

grund av den ovan påpekade risken, föreslår Föreningen, att bestämmelsen

helt uteslutes ur förslaget och att den ersättes med uttrycket: ''intendenter

och chefsstewarder å passagerarfartyg;’.

Skulle bestämmelsen av någon anledning finnas böra kvarstå, anser Föreningen

det vara nödvändigt, att den erhåller en sådan formulering, att någon

tvekan icke kan råda därom att den icke avser andra till kategorien

köks- och intendenturpersonal hörande personer än intendenter och chefsstewarder

å passagerarfartyg.»

I anledning av förberörda anmärkningar från de anställdas sida beträffande

ifrågavarande undantag hade kommerskollegium och socialstyrelsen

föreslagit begränsning av undantaget till icke vaktindelad föreståndare för

intendenturavdelningen å passagerarfartyg. Härvid må emellertid beaktas, att

ämbetsverken under hänvisning till de svårigheter som vöre förbundna med

en rationell arbetstidsbegränsning för kökspersonalen, särskilt i närtrafiken,

ansett sig böra föreslå återinförande av det i förut gällande lag förefintliga

undantag beträffande den huvudsakligen för passagerarnas räkning anställda

uppassarpersonalen (dock med begränsning till inskränktare fart än nordsjöfart)

. Sistnämnda undantag, vilket icke fanns i sakkunnigförslaget, hade

med föranledande av ämbetsverkens yttrande upptagits i Kungl. Maj:ts förslag,

men hade där, efter mönster av motsvarande stadgande i allmänna arbetstidslagen

(1 § k), inskränkts till att avse person som är anställd huvudsakligen

för passagerarnas direkta betjänande.

Rörande det nu ifrågavarande undantaget för arbete som utföres av icke

vaktindelad föreståndare för ekonomiavdelningen anförde föredragande departementschefen,

som upptagit ämbetsverkens förslag att genom snävare

formulering av undantaget för »annan person som för befäl över avdelning

av fartyg» tillmötesgå de önskemål som framställts från de anställdas sida.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

att det genom den av ämbetsverken föreslagna formuleringen ''föreståndare

för intendenturavdelningen’, som av honom underkastats allenast en terminologisk

justering, borde vara fullt klart, att med ifrågavarande undantagsbestämmelse

avsåges allenast intendent, chefsstewart eller person i liknande

ställning, som verkligen innehade chefsskap över intendentur- eller

ekonomiavdelningen i dess helhet och ej blott underavdelning därav. För att

vinna överensstämmelse med föreliggande danska och finska förslag hade

departementschefen på tillskyndan av det nordiska expertmötet i Köpenhamn

1937 låtit undantaget gälla föreståndare för ekonomiavdelningen jämväl

å andra fartyg än passagerarfartyg, vilket han förklarat sig anse vara

principiellt riktigt och särskilt påkallat i fråga örn större fartyg som utan

att vara passagerarfartyg i egentlig mening, d. v. s. försedda med passagerarfartygscertifikat,

föra ett begränsat antal passagerare.

I anledning av propositionen nr 223/1938 väcktes inom riksdagen bland

annat motionen nr 289 i första kammaren av herr Berg, Robert, och motionen

nr 399 i andra kammaren av herr Lindberg i Stockholm. I motionerna,

vilka voro likalydande, hemställdes att det i 1 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag

förekommande undantag från lagens tillämpning för arbete som utföres

av »sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter», skulle erhålla sådan lydelse att det komme att avse

arbete som utföres av »intendent eller chefssteward» ombord å passagerarfartyg

i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionerna, yttrade

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 52 på denna punkt följande:

Vad departementschefen sålunda anfört synes utskottet utgöra tillfredsställande

garanti mot den av motionärerna och de anställdas organisationer befarande

vantolkningen av undantagsstadgandet. Utsträckningen av undantagets

tillämpning att gälla även lastfartyg förefaller utskottet motiverad, jämväl

med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt fullfölja det

nordiska samarbetet i syfte att ernå enhetliga lagbestämmelser på hithörande

områden.

Sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 äger i princip tillämpning beträffande

allt arbete, som å svenskt fartyg anställd person utför för fartygets

räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag. Enligt stadgande i lagen

undantages emellertid från dess tillämpning, bland annat, arbete som utföres

av sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är

indelad i vakter. I motionerna har gjorts gällande, att med denna avfattning

av undantagsstadgandet en betydande kategori anställda kommit att falla

utanför lagens tillämpningsområde, ehuru deras arbete vore av sådan art,

att det rimligen bort regleras av lagens bestämmelser. I syfte att begränsa

stadgandets räckvidd har i motionerna yrkats, att undantaget måtte avse endast

sådant arbete, som utföres av föreståndare för ekonomiavdelningen å

fartyg med passagerarfartygscertifikat.

Enligt utskottets mening bör icke undantagsbestämmelsen i fråga medföra,

att sådan föreståndare för ekonomiavdelningen, som själv deltager i arbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 5

tet på sådant sätt att han närmast är att betrakta som arbetare, uteslutes från

lagens tillämpning. Såsom kommerskollegium i sitt yttrande över motionerna

framhållit kan emellertid bestämmelsens nuvarande lydelse giva anledning

härtill. På grund härav anser utskottet en viss inskränkning i bestämmelsens

räckvidd vara påkallad.

Såsom nämnts hava motionärerna föreslagit den begränsningen, att undantaget

skulle gälla allenast i fråga örn föreståndare å passagerarfartyg. Kommerskollegium

har däremot — under framhållande att frågan, huruvida föreståndare

för ekonomiavdelningen deltager i arbetet på sådant sätt att han bör

falla under lagen, väsentligen sammanhänger med storleken av den honom

underställda personalen å avdelningen — förordat en inskränkning av undantagsstadgandet

i anslutning till antalet anställda inom ekonomiavdelningen.

Endast i de fall, då det förutom föreståndaren finnes minst tre personer anställda

å avdelningen, skulle enligt kommerskollegii förslag föreståndaren undantagas

från lagens tillämpning.

Därest inom ekonomiavdelning förutom föreståndaren äro anställda tre

personer eller flera, torde det finnas giltig anledning att antaga, att föreståndaren,

åtminstone i regel, ej behöver deltaga i arbetet på sådant sätt, att han

bör falla under lagen. Då såsom kommerskollegium framhållit sådan föreståndare

kan förväntas mera självständigt, utan direkt tillsyn av befälhavaren

eller annan, handhava avdelningens skötsel och arbetets ordnande, torde

den av ämbetsverket förordade begränsningen av undantagsbestämmelsen

medföra, att den osäkerhet, som för närvarande i vissa fall är rådande beträffande

stewarts egenskap av föreståndare, i stort sett kommer att försvinna.

På grund härav och då, på sätt kommerskollegium och motionärerna

framhållit, den nuvarande begränsningen med avseende å vakttjänst torde

kunna uteslutas, vill utskottet föreslå en lagändring i enlighet med det av

kommerskollegium framlagda förslaget. Därest detsamma upphöjes till lag,

torde syftet med de i ämnet väckta motionerna i stort sett bliva tillgodosett.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 januari 1943.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med anledning av motionerna I: 144 och

II: 196 måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

örn ändrad lydelse av 1 § 2 moni. sjöarbetstidslagen

den 30 september 1938 (nr 607).

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen den

30 september 1938 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

1 §•

2 morn. Från lagens —- — — utföres av

befälhavare å---maskinist vilkens skeppstjänst icke

är indelad i vakter, eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare

fart än nordsjöfart;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg å vilket utom

föreståndaren minst tre personer äro anställda inom avdelningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande — — — sagt annorlunda

förordnat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

B. att motionerna I: 144 och II: 196, i den mån de icke blivit

besvarade genom vad utskottet under A. hemställt, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Olof Carlsson, Sten,

Nordborg* Holstenson* och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren,* herr Hage, fröken Andersson, herrar

Olovson i Västerås, Holm, Lundgren, Jansson i Hällefors och Hedlund i Rådom.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation er:

1) av herr Wistrand;

2) av herr Nordborg, som anfört:

Den nu gällande sjöarbetstidslagen, vilken tillkom år 1938 och i huvudsak

grundar sig på 1936 års Genévekonvention angående arbetstid å fartyg,

innefattar vittgående skärpningar i förhållande till tidigare gällande föreskrifter

på området hos oss och i andra länder.

Av förarbetena till denna lag framgår, att det icke varit statsmakternas

mening, att Sverige ensamt skulle antaga en lagstiftning av dylikt innehåll.

Avsikten var att genom ett nordiskt samarbete åvägabringa ett ungefärligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

7

samtidigt ikraftträdande av likartade lagar i de nordiska länderna. Ett flertal

internordiska sammanträden höllos på sin tid, och härvid upprättade lagförslag

hava, som det heter i Kungl. Ma.j:ts proposition i ämnet till 1938 års

riksdag, i samtliga nordiska länder gjorts till föremål för ett efter i stort sett

ensartade linjer upplagt utredningsarbete. I sagda proposition kom detta syftemål

till uttryck på ett otvetydigt sätt. Även andra lagutskottet vid 1938

års riksdag, till vilket propositionen i fråga remitterades, räknade med detta

som ett förhållande av synnerlig vikt, vilket kom till synes i utskottets utlåtande.

Under debatten i riksdagens båda kamrar år 1938 åberopade sig även en

del talare på detta förhållande och gjorde mot bakgrunden därav, liksom

regeringen och utskottet, gällande, att konkurenssvårigheterna genom en sådan

gemensam lagstiftning i de nordiska länderna skulle komma att i viss

mån minskas.

När förslag till ny sjöarbetstidslag framlades vid 1938 års riksdag framfördes

från sjöfartshåll en på sakliga skäl starkt grundad motivering för ett

tillbakavisande av lagförslaget. Främst åberopades det betänkliga i att Sverige

ensamt skulle genomföra föreskrifter, vilka skulle komma att få svåra

följder för den svenska sjöfartsnäringen. Dessa följder visade sig redan, då

riksdagen i maj 1938 antagit den nya lagen, i det att ett stort antal fartyg

försåldes till utlandet, enär desamma icke kunde drivas under svensk flagg

på grund av konkurrensen från andra länder, där arbetstidslagar, grundade

på Genévekonventionen, icke genomförts. Sålunda försåldes från maj månad

1938 till krigsutbrottet i september 1939 ej mindre än 44 svenska fartyg till

utlandet. Så kom kriget med exportförbud för fartyg och statlig kontroll av

frakternas storlek, varvid hänsyn måste tagas till fartygens ökade omkostnader.

Det måste emellertid befaras, att verkningarna av sjöarbetstidslagen

komma att i än högre grad göra sig kännbara, då det nu pågående världskriget

en gång upphört och sjöfarten på nytt pågår under normala förhållanden.

Utan tvivel kommer då vårt lands sjöfart att få vidkännas svår konkurrens

från de länder, vilka icke genomfört så restriktiva bestämmelser i

allmänhet för rederinäringen, som gjorts och förberedas här i Sverige.

Enbart den omständigheten att en skärpt sjöarbetstidslag genomförts, under

förhoppning att vissa förhållanden skulle inträda utan att man var bestämt

förvissad härom, måste anses såsom synnerligen obilligt mot vår rederinäring.

Som bekant hava varken de övriga nordiska länderna eller andra

länder genomfört så långt gående föreskrifter på området, som vi gjort här

i Sverige. Än obilligare skulle det framstå, därest riksdagen nu, sedan det

visat sig att sagda förhoppningar icke uppfyllts, skulle skärpa den under

felaktiga förutsättningar tillkommna sjöarbetstidslagen.

Beträffande härefter den ändring, som av utskottet föreslås, kan jag icke

finna några sakliga motiv för densamma. En stewart ombord å ett fartyg

torde mycket väl kunna anses såsom föreståndare för ekonomiavdelningen,

oberoende av huru många han har under sig i tjänsten. Detta framgår med

lull tydlighet av ett av kommerskollegium under 1939 med anledning av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

framställd förfrågan gjort uttalande rörande stewartens ställning ombord.

I detta sammanhang kan omnämnas, att det åligger kollegium att tillhandagå

redare, befälhavare och besättning med råd och upplysningar rörande tilllämpningen

av föreskrifterna örn arbetstiden å fartygen. Jag tillåter mig här

återgiva ovannämnda förfrågan och uttalande:

»Fråga: I s. k. trampbåtar är vanligtvis för besättningens förplägnad anställda

stewart, kock och mässuppassare eller endast stewart och kock. Är

stewarten i dessa fartyg att anse såsom sådan föreståndare för ekonomiavdelningen,

varom talas i 1 § sjöarbetstidslagen?

Svar: För bedömande av ifrågavarande spörsmål erfordras kännedom om

de faktiska förhållandena å de enskilda fartygen, vadan något för alla fall

tillämpligt svar icke kan lämnas.

Det må emellertid anmärkas, att stewarten lärer få anses såsom föreståndare

för ekonomiavdelningen i varje fall där direkt tillsyn över ekonomiavdelningen

icke utövas av befälhavare eller annan och stewarten förty mera

självständigt handhaver avdelningens skötsel och arbetets ordnande. Detta

torde i regel vara förhållandet då avdelningens personal består av två eller

flera man förutom stewarten, och lärer ofta vara fallet även då stewarten

har allenast en man sig underställd.»

Av detta framgår, att lösning från fall till fall är det enda riktiga, i stället

för generella lagbestämmelser.

Kommerskollegium har emellertid nu, trots sin tidigare uttalade uppfattning,

framlagt ett kompromissförslag av innehåll, att endast föreståndare

för ekonomiavdelningen å fartyg, där förutom föreståndaren minst 3 personer

äro anställda inom avdelningen, skall undantagas från lagens tillämpning.

Detta har även blivit utskottets förslag. För min del kan jag såsom nämnts

icke finna några sakliga skäl härför. — När det gäller stewartens ställning

ombord vill jag framhålla, att det får anses mycket rimligt, att denne är

undantagen från sjöarbetstidslagens föreskrifter, enär han själv bestämmer

sin arbetstid och ledighet under dagen. Därest stewarten nu i vissa fall skulle

komma in under lagen, kommer han själv också att bestämma örn sitt

övertidsarbete, något som ingen ombord kan kontrollera.

Ingen lag torde tillfredsställa alla önskemål, men vart bär det hän, örn

riksdagen skall taga hänsyn till alla för missnöje lyhörda motionärer, som

varje år komma med nya yrkanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att riksdagen

måtte avslå förevarande motioner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

9

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Maj:t har anbefallt kommerskollegium att avgiva och direkt till

Eder inkomma med yttrande över motion nr 144 av hrr Robert Berg och

Gillström i första kammaren samt motion nr 196 av hrr Lundgren och Lindberg

i Stockholm i andra kammaren angående viss ändring i sjöarbetstidslagen.

Sedan kollegium därefter begärt yttranden i ärendet av direktörerna H.

F. Reuterskiöld och G. Osvald, sjökaptenen P. Malmberg samt ombudsmannen

K. Ring i egenskap av sjöarbetstidssakkunniga och erhållit dylika yttranden

av dessa sakkunniga utom Osvald, får kollegium, bifogande de inkomna

yttrandena,1 anföra följande.

I de båda motionerna, som äro likalydande, hemställes, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen, att det^ undantag

från lagens tillämpning, vilket gäller arbete som utföres av »sådan

föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är indelad i

vakter», i stället måtte gälla arbete som utföres av »föreståndare för ekonomiavdelningen

å fartyg med passagerarecertifikat».

Beträffande tillkomsten av undantaget i dess nuvarande lydelse må nämnas,

att i artikel 3 av 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention undantags

från tillämpningen av föreskrifterna i konventionens avdelning örn

arbetstid bl. a. »befälspersoner, som föra befäl över en avdelning av fartyget

och icke göra vakt» (prop. 223/1938 sid. 146). I anslutning härtill innehöll

det förslag till ny sjöarbetstidslag, som 1936 års sjöarbetstids- och bemanningssakkunniga

upprättade, undantag från lagens tillämpning beträffande

— förutom vissa styrmän och maskinister — »annan person som för

befäl över avdelning av fartyget och vilkens skeppstjänst icke är indelad i

vakter» (prop. 223/1938 sid. 46 och 179). Kollegium och socialstyrelsen,

vilka avgåvo gemensamt yttrande över lagförslaget, hemställde, att det ifrågavarande

undantaget måtte begränsas till att avse »sådan föreståndare för

intendenturavdelningen å passagerarefartyg vilkens skeppstjänst icke är indelad

i vakter» (prop. 223/1938 sid. 53 och 179). Vid lagförslagets behandling

i konselj föreslog föredragande departementschefen, att undantaget

skulle avse »sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter» (prop. 223/1938 sid. 2 och 56). Enligt Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut fick lagen i förevarande del, såsom av det

ovanstående redan framgår, den av departementschefen föreslagna lydelsen.

Av våra nordiska grannländer är det allenast Norge, som efter tillkomsten

av 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention reviderat sin sjöarbetstidslagstiftning.

Den nya norska sjöarbetstidslagen av den 10 mars

1939 undantager från lagens tillämpning — förutom vissa särskilt uppräknade

ombord anställda -—- »andra som föra befäl över en avdelning ombord

och vilkas tjänstgöring icke är indelad i vakter». Denna bestämmelse tolkas

så, att t. ex. en stewart, som har ett biträde, undantages från lagens tilllämpning.

1 Beträffande Reuterskiölds yttrande, se Bilaga C. Övriga yttranden här uteslutna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Beträffande tillämpningen av den svenska sjöarbetstidslagens ifrågavarande

bestämmelse har kollegium under utövande av den uppplysningsverksamhet,

som anbefallts i 3 § e) av lagens tillämpningskungörelse, på en trampfartyg

avseende förfrågan meddelat, att stewarten lärer få anses såsom föreståndare

för ekonomiavdelningen i varje fall där direkt tillsyn över ekonomiavdelningen

icke utövas av befälhavaren eller annan och stewarten förty mera självständigt

handhaver avdelningens skötsel och arbetets ordnande, samt att detta

torde i regel vara förhållandet då avdelningens personal består av två eller

flera man förutom stewarten, och lärer ofta vara fallet även då stewarten har

allenast en man sig underställd.

Bestämmelsens nuvarande lydelse kan emellertid onekligen ge anledning

till att sådan föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg, som själv deltager

i arbetet på sådant sätt att han närmast är att betrakta som arbeare och

aliså rimligtvis bör falla under lagen, likväl blir undantagen från dess tilllämpning.

Viss inskränkning av bestämmelsens räckvidd synes för den skull

påkallad.

Såsom det ovanstående utvisar förordade kollegium i sitt under förarbetena

till lagen gemensamt med socialstyrelsen avgivna yttrande en begränsning avbestämmelsens

räckvidd, som i realiteten överensstämmer med motionärernas

förslag att begränsa undantaget till att gälla allenast i fråga om fartyg

med passagerarfartygscertifikat. Vid det övervägande, som kollegium nu företagit,

har kollegium dock kommit till den uppfattningen, att en sakligt sett

riktigare begränsning skulle kunna åstadkommas på annan väg.

Frågan om, huruvida föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg deltager

i arbetet på sådant sätt att han bör falla under lagen, sammanhänger,

liksom frågan om huruvida vederbörande överhuvud taget är att anse såsom

föreståndare, väsentligen med storleken av den honom underställda personalen

å avdelningen. Uppgår denna personal till allenast en å två personer torde

det kunna förutsättas, att föreståndaren måste deltaga i arbetet på nyssnämnda

sätt. Är personalen större, torde detta däremot ej vara förhållandet.

Det synes därför ändamålsenligt, att bestämmelsen undergår sådan ändring

att det genom bestämmelsen stadgade undantaget från lagens tillämpning begränsas

till att avse allenast de fall, då det förutom föreståndaren finnes

minst tre personer anställda å avdelningen.

Alldenstund stewart, som har tre eller flera personer till sitt förfogande,

kan så gott som undantagslöst förväntas, utan direkt tillsyn över ekonomiavdelningen

av befälhavaren eller annan, mera självständigt handhava avdelningens

skötsel och arbetets ordnande, skulle sistnämnda begränsning

dessutom medföra, att den osäkerhet rörande ifrågakommande stewarts egenskap

av föreståndare, som föranlett ovan berörda förfrågan hos kollegium,

i stort sett komme att försvinna.

Göres denna begränsning av undantagsbestämmelsen i fråga, torde en sakligt

riktig och tillräcklig inskränkning av bestämmelsens räckvidd åstadkommas,

samt torde det alltså ej föreligga något behov av att begränsa bestämmelsen

till att avse allenast fartyg med passagerarfartygscertifikat, d. v. s.

passagerarfartyg. Arbetsförhållandena för föreståndare för ekonomiavdelningen

å passagerarfartyg och för dylik föreståndare å lastfartyg äro för

övrigt ofta nog ganska ensartade. Detta tager sig bl. a. uttryck vid jämförelse

mellan ekonomipersonalens antal. Medan sålunda lastfartyg med plats för

högst 12 passagerare kan hava en ekonomipersonal av 9 å 10 personer, finnes

det passagerafartyg, som äro avsedda för ända upp till 60 å 70 passagerare

men ej hava större ekonomipersonal än 7 å 8 personer.

Undantagsbestämmelsen är för närvarande underkastad den begränsning,

att den ej avser sådant fall, där föreståndarens skeppstjänst är indelad i vak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

11

ter. Denna begränsning torde bero på att ovan omnämnda, i artikel 3 av arbetstids-

och bemanningskonventionen intagna undantag från konventionens

arbetstidsföreskrifter förutsätter, att vederbörande icke gör vakt. Det torde

emellertid ej förekomma, att sådan föreståndare för ekonomiavdelningen,

som har fler än två personer under sig, är vaktindelad. På grund av det förbehåll,

som gjorts vid Sveriges ratifikation av konventionen (Sv. ö. m. fr. m.

1939, nr 6), förefaller det dessutom ovisst, örn och när konventionen kan

komma att träda i kraft för Sveriges del. Begränsningen med avseende å vakttjänst

torde under sådana förhållanden sakna betydelse och kunna uteslutas.

I anledning av vad ovan anförts anser kollegium, att 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen

bör ändras så, att det undantag från lagens tillämpning, vilket gäller

arbete som utföres av sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter, i stället kommer att gälla arbete som

utföres av föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg å vilket utom föreståndaren

minst tre personer äro anställda inom avdelningen.

I avgörandet av detta ärende hava deltagit generaldirektören Sahlin, kommerserådet

Sjöholm, tjf. kommerserådet, amanuensen Möller samt byrådirektören

Eggert, den senare föredragande.

STIG SAHLIN.

E. EGGERT.

O. Koch.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott, Stockholm.

Genom skrivelse den 3 februari 1942 bär andra lagutskottet berett Sveriges

redareförening tillfälle avgiva yttrande över motion nr 144 i första kammaren

av herrar Berg och Gillström örn viss ändring i gällande sjöarbetstidslag

samt likalydande motion i andra kammaren nr 196 av herrar Lundgren

och Lindberg.

Med anledning härav får föreningen framhålla, att dess verkställande direktör

i egenskap av sjöarbetstidssakkunnig för redare av fartyg i ocean- och

nordsjöfart tidigare av kungl, kommerskollegium anmodats att till kollegium

inkomma med yttrande över nu ifrågavarande båda motioner. Det härvid

avgivna yttrandet1 bilägges här och får föreningen framhålla, att den till

alla delar ansluter sig till vad i yttrandet i fråga anförts.

Föreningen får särskilt framhålla det orättmätiga i att 1938 års sjöarbetstidslag,

som i förhållande till den tidigare på området gällande lagen innebär

väsentliga skärpningar nu åter skulle ändras i för rederinäringen restriktiv

riktning; detta i synnerhet mot bakgrunden av vad som beträffande ärendets

internationella och interskandinaviska behandling förekom i samband

med lagens tillkomst. Det hade i stället varit på sin plats att nu få de långt

gående föreskrifter, som införts i lagen och som basera sig på den internationella

konventionen i ämnet, avlägsnade. Föreningen får i dessa avseenden

hänvisa till sin underdåniga framställning till Konungen av den 22 juni 1939

med därvid fogad promemoria, vilka handlingar2 härmed närslutas i avskrift.

Under åberopande av vad sålunda förekommit i samband med tillkomsten

av 1938 års sjöarbetstidslag samt då i övrigt sakliga skäl för en ändring på

sätt av motionärerna yrkats icke förefinnas, får Sveriges redareförening

hemställa, att andra lagutskottet för sin del måtte avstyrka motionernas antagande

av riksdagen.

Göteborg den 13 mars 1942.

Sveriges redareförening.

G. CARLSSON.

j Hans Larsson.

1 Se bilaga C.

2 Handlingarna här uteslutna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

13

Bilaga C.

Till kungl, kommerskollegium, Stockholm.

Genom skrivelse den 16 februari 1942 har kungl, kommerskollegium anmodat

mig att i egenskap av sjöarbetstidssakkunnig för redare av fartyg i

ocean- och nordsjöfart inkomma med yttrande över motionerna nr 144 i

första och nr 196 i andra kammaren rörande viss ändring av sjöarbetstidslagen.

I anledning därav får jag framhålla följande.

Vid 1938 års riksdag antogs en ny sjöarbetstidslag, i huvudsak grundad

på 1936 års Genévekonvention angående arbetstid och bemanning å fartyg.

Lagen, som utfärdades den 30 september 1938, innefattade vittgående skärpningar

i förhållande till tidigare gällande föreskrifter på området. I sitt yttrande

över lagförslaget avstyrkte Sveriges redareförening genomförandet av

bestämmelser, baserade på nyssnämnda konvention, vilken icke antagits av

de länder, med vilka Sverige hade att konkurrera på sjöfartens område. Lagen

antogs likväl och ratificerade Sverige därefter i december månad 1938

den ovannämnda Genévekonventionen, visserligen med det förbehållet, att

konventionen för Sveriges vidkommande skulle träda i kraft först när jämväl

Danmark, Finland, Nederländerna, Norge. Ryssland och Storbritannien

godtagit konventionen. Sagda länder hava icke ratificerat konventionen, varför

Sveriges villkor alltjämt kvarstå. Detta saknar emellertid helt betydelse i

praktiken, då ju en sjöarbetstidslag i huvudsak grundad på konventionen

redan genomförts. Vid genomförandet av den nya lagen åberopades jämväl

med skärpa det nordiska samarbetet å lagstiftningens område. Jag tillåter

mig härutinnan hänvisa till närslutna, av mig den 12 juni 1939 upprättade

promemoria,1 vilken jag tidigare överlämnat till kommerskollegium. Av

denna framgår på ett oförtydbart sätt, att vi här i landet sta inför brustna

förutsättningar, då det gäller antagandet av sjöarbetstidslagen.

Den nu ifrågavarande föreskriften finnes i berö.rda internationella konvention

och är en följd av konventionens inarbetande i var sjöarbetstidslagstiftning.

Konventionen innehöll såsom nämnts vissa mycket långt gående

föreskrifter, som samtidigt inarbetats i lagen och vilka för rederinäringen

verkat mycket betungande. Det måste befaras, att verkningarna av dessa

föreskrifter komma att i än högre grad göra sig kännbara, då det nu pågående

världskriget en gång upphör och sjöfarten på nytt börjar glida in i

normala förhållanden. Då kommer helt säkert vårt lands sjöfart att arbeta

under trycket av en lagstiftning även på detta område, vilken ar mycket

längre gående än motsvarande lagstiftning för sjöfarten i konkurrentlandcrnä
Jag

kan icke finna det riktigt, att man nu ensidigt går in för ett upphävande

av en bestämmelse, vars innebörd i konventionen måste anses vara

klarlagd, utan att samtidigt vidtaga modifikationer i avseende a de bestämmelser

i’lagen, vilka skärpts genom konventionen.

Motionärerna framhålla, att det nu ifrågavarande undantaget i sjoarbetstidslagen

ursprungligen hade hänsyftning endast å vissa större passagerarefartyg.

Vidare framhålles, att beträffande lastfartyg, även större sådana,

1 Promemorian här utesluten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

det icke finnes någon särskild föreståndare för ekonomiavdelningen. Såvitt

jag kunnat utröna, finnes, när det gäller det första påståendet, icke

något stöd i förarbetena till lagen. Det senare är ej heller riktigt. Jag tillåter

mig härutinnan bland annat hänvisa till ett uttalande, som på sin tid gjorts

av kungl, kommerskollegium med anledning av följande till kollegium den

14 april 1939 riktade förfrågan med stöd av föreskrifterna i Kungl. Maj:ts

kungörelse den 30 september 1938 med närmare föreskrifter rörande tilllämpningen

av sjöarbetstidslagen.

Fråga: I s. k. trampbåtar är vanligtvis för besättningens förplägnad anställda

steward, kock och mässuppassare eller endast steward och kock.

Är stewarten i dessa fartyg att anse såsom sådan föreståndare för ekonomiavdelningen,

varom talas i 1 § sjöarbetstidslagen?

Svar: För bedömande av ifrågavarande spörsmål erfordras kännedom

om de faktiska förhållandena ombord å de enskilda fartygen, vadan något

för alla fall tillämpligt svar icke kan lämnas.

Det må emellertid anmärkas, att stewarten lärer få anses såsom föreståndare

för ekonomiavdelningen i varje fall där direkt tillsyn över ekonomiavdelningen

icke utövas av befälhavaren eller annan och stewarten förty

mera självständigt handhaver avdelningens skötsel och arbetets ordnande.

Detta torde i regel vara förhållandet, då avdelningens personal består av

två eller flera man förutom stewarten, och lärer ofta vara fallet även då

stewarten har allenast en man sig underställd.»

Som av ovanstående framgår giver kommerskollegii uttalande en helt annan

innebörd åt nu omskrivna spörsmål än motionärerna vilja göra gällande.

Uttalandet ifråga har intagits i diverse facktidskrifter, varför det

givits sådan publicitet, att man ombord å fartygen med ledning av detsamma

icke bör hava haft svårighet att komma till rätta med tolkningen av

bestämmelsen. I tveksamma fall finnes ju alltid möjlighet höra kommerskollegium.

Vad som i motionerna framhålles därom, att bestämmelsen föranlett

missbruk och att »lagbestämmelsen, som från början måste anses

vara mindre väl formulerad, har kommit att tillämpas utöver det område,

som lagstiftarna ursprungligen avsett», måste sålunda även anses såsom

ogrundat.

Vidare får jag tillägga, att stewarten själv disponerar över sin arbetstid

och förläggningen därav, varför det även ur denna synpunkt är olämpligt

att inrangera denna under sjöarbetstidslagens föreskrifter. Detta skulle i

praktiken medföra, att stewarten själv komme att bestämma, när han skulle

arbeta å övertid. Huruvida detta verkligen är av behovet påkallat, bleve

svårt att kontrollera.

Slutligen vill jag framhålla, att det påståendet, att stewartar och köksföreståndarinnnor

fått en oskäligt lång arbetstid, icke är riktigt. Tvärtom

torde det förhålla sig så, att dessa personer, åtminstone å lastfartygen,

hava ett jämförelsevis lindrigt arbete ombord och att nu ifrågavarande bestämmelse

i sjöarbetstidslagen icke förändrat detta förhållande.

Under åberopande härav får jag hemställa, att kungl, kommerskollegium

måtte avstyrka ett bifall till motionerna i fråga.

Göteborg den 23 februari 1942.

H. F. REUTERSKIÖLD.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

15

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 3 februari har Svenska sjöfolksförbundet bereus tillfälle

avgiva yttrande över motionerna nr 144 i första kammaren och nr 196

i andra kammaren. Sjöfolksförbundets styrelse får med anledning därav

vördsamt anföra följande.

I vårt den 14 april 1937 avgivna yttrande till kommerskollegium över då

föreliggande preliminärt förslag till sjöarbetstidlag anförde vi bl. a. följande:

»Med ''annan person som för befäl över avdelning av fartyget och vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter’ torde avses intendenter å de större

passagerarefartygen, vars tjänsteställning närmast kan jämföras med förste

(främste) stynnan eller maskinist. Då emellertid någon begränsning nedåt

icke är angiven skulle följden bliva, att exempelvis stewart, å fartyg där det

finns ytterligare en eller två personer inom köks-’avdelningen’, skulle vara

undantagen från lagens tillämpning. Å de större passagerarefartvffen är

köks- och intendenturdepartementet uppdelat i en mångfald avdelningar med

någon som för befäl eller har förmanskap var över sin avdelning. Skulle aila

dessa personer mot förmodan åsyftas bleve resultatet att ett betvdande antal

personer ställdes utanför lagen.» Som synes var det i tvenne avseenden vi

befarade, att den då föreslagna formuleringen skulle komma att leda till icke

avsedda konsekvenser. Våra farhågor avsågo således, dels den omständigheten

att stewarten å mindre fartyg, där ytterligare en å två personer äro

anställda i köksdepartementet, skulle begåvas med en befäls- eller chefstitel,

som icke motsvaras av hans verkliga tjänsteställning och därigenom undantaga

honom från lagens tillämpning, och dels att under- och avdelningschefer

å de större passagerarefartygen skulle komma att undantagas. I sistnämnda

avseende beaktade ämbetsverken vårt påpekande. I deras yttrande över sakkunnigeförslaget

säges bl. a. följande: »Då konventionens stadgande, enligt

ämbetsverkens förmenande närmast torde avse den icke vaktindelade föreståndaren

för intendenturavdelningen å passagerarefartyg och en sådan begränsning

av stadgandet även synes skälig och lämplig, föreslå ämbetsverken

ändring i enlighet härmed.» I sitt yttrande till statsrådsprotokollet anförde

departementschefen med avseende på denna punkt följande: »Genom

den av ämbetsverken föreslagna formuleringen ''föreståndare för intendenturavdelningen’,

som av mig underkastats allenast en terminologisk justering,

bör det vara fullt klart, att med ifrågavarande undantagsbestämmelse avses

allenast intendent, chefsstewart eller person i liknande ställning, som verkligen

innehar chefskapet över intendenlur- eller ekonomiavdelningen i dess

helhet och ej blott underavdelning därav.» I det första av oss åsyftade

avseendena klargjordes härigenom, att en tolkning av den beskaffenhet som

av oss befarades, icke kunde komma till stånd. I det andra avseendet däremot

synes vårt påpekande icke lia blivit observerat, vare sig av ämbetsverken

eller departementschefen. Någon annan förklaring kunna vi icke

finna till det eljest egendomliga förhållandet, att avdelningschefer i de större

passagerarefartygen, vilka faktiskt föra befäl över ett betydande antal personer,

icke avses nied undantagsbestämmelsen under det alt stewarten på

lastfartyg, som själv tillsammans med 1—3 andra personer utför det verk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

liga arbetet, skall vara undantagen från arbetstidsbegränsningen. Jämförelsen

ter sig så mycket mer egendomlig, som i det förra fallet hänsynen till

passagerarnas bekvämlighet och trivsel möjligen skulle kunna tänkas ur driftsekonomisk

synpunkt motivera mera obegränsad arbetstid för de ifrågavarande

personerna, under det att hänsyn av sådan art icke på samma sätt och

i samma grad behöver tagas till fartygets besättning.

Under dessa förhållanden finna vi det i motionerna gjorda yrkandet välmotiverat.

Göteborg den 6 mars 1942.

Svenska sjöfolksförbundet.

NIKLAS OLSSON.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

17

inlaga E.

Till andra lagutskottet.

Sedan undertecknade, Svenska stewartsföreningen, bereus tillfälle att i anledning

av inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 144 i första kammaren

av herrar Robert Berg och Gillström samt nr 196 i andra kammaren

av herrar Lundgren och Lindberg angående viss ändring i sjöarbetstidslagen,

till andra lagutskottet avgiva yttrande över motionerna, få vi härmed vördsamt

anföra följande.

Genom kungl, kommerskollegii skrivelse den 26 februari 1937 anmodades

vi att avgiva yttrande i anledning av den av sakkunniga inom handelsdepartementet

utarbetade promemorian med förslag till lagbestämmelser angående

sjöarbetstid, semester för sjöfolk och minimiålder vid skeppstjänst m. m.

Den 13 april samma år avgåvo vi begärt yttrande, i vilket vi bland annat behandlade

§ 1 mom. 2 st. 5 i förslaget till sjöarbetstidslag. Yttrandet finnes

återgivet i Kungl. Maj :ts proposition nr 223 med förslag till sjöarbetstidslag

m. m., given Stockholms slott den 12 mars 1938 sid. 49—50, vartill vi tillåta

oss hänvisa. I yttrandet föreslogo vi, att nyssnämnda lagbestämmelse skulle

uteslutas och ersättas med uttrycket »intendenter och chefsstewarter å passagerarefaryg»

eller att i varje fall bestämmelsen skulle erhålla en sådan formulering,

att tvekan icke skulle kunna råda därom, att den icke skulle avse

andra till kategorien köks- och intendenturpersonal hörande personer än intendenter

och chefsstewarter å passagerarefartyg.

Vi tillåta oss vidare hänvisa till kommerskollegii och socialstyrelsens förslag

till jämkning av lagbestämmelsen i fråga, åberopat å sid. 52 i nyssnämnda

proposition. Ämbetsverken föreslogo där sådan begränsning av undantagsbestämmelsen,

att den endast skulle komma att avse »icke vaktindelad föreståndare

för intendenturavdelningen å passagerarefartyg».

Anledningen till att bestämmelsen erhöll sin nuvarande lydelse framgår av

departementschefens å sid. 56—57 i nämnda proposition åberopade uttalande.

Uttalandet i fråga har enligt vår uppfattning icke varit ägnat att bidraga

lill tolkningen av lagbestämmelsen. Trots att departementschefen anser, att

det bör vara fullt klart att med bestämmelsen avses allenast intendent, chefsstewart

eller person i liknande ställning samt att undantaget kan anses särskilt

påkallat även för sådana större fartyg, som utan att vara passagerarefartyg

i egentlig mening föra ett begränsat antal passagerare, har undantaget

dock i praktiken kommit att tillämpas på alla fartyg.

Vi tillåta oss hänvisa till bilagda avskrift av vår skrivelse den 26 april 1939

till kungl, kommerskollegium samt till avskrift av kollega svar med därvid

fogad bilaga.1 . .

På grund av nu gällande undantagsbestämmelse bär stewart kommit i ett

betydligt sämre läge än tidigare. Enligt äldre sjöarbetstidslag undantags endast

sådan intendenturpersonal, stewarter inräknade, som var anställd föi betjäning

av passagerare, medan numera samtliga stewarter a vanliga lastfartyg

gro undantagna. Detta har i förhållande till övriga ombordanställda medfört

bland annat det underliga förhållandet, att 1. cx. å fartyg i nordsjö- eller

1 Dessi! handlingar, som bl. a. avse den i Bilaga C återgivna, lill kommerskollegium riktade

förfrågan samt svaret dara, här uteslutna.

Billan!/ till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 and. Nr 27. *

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

vidsträcktare fart stewart är undantagen från sjöarbetstidslagens bestämmelser,

medan desamma äro tillämpliga å förste styrman och förste maskinist,

trots att dessa senare måste anses hava chefsställning i förhållande till stewart.

Under åberopande av vad vi här ovan anfört, tillåta vi oss vördsamt att

livligt tillstyrka bifall till motionerna.

Göteborg den 11 mars 1942.

Svenska stewartsföreningen.

JOEL CARLSSON.

427598. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:231 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjöarbetstidslagen. a1 i texten