Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Ericsson, Herman, m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.

1942-05-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Ericsson, Herman, m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i epidemilagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr

Ericsson, Herman, m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hagberg i

Malmö m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i epidemilagen, att kostnad för vård och underhåll,

som avses i 23 § samma lag, helt bestrides av statsmedel i fråga om person,

vilken insjuknat eller misstänkes hava insjuknat utom riket. Härjämte hava

motionärerna anhållit, att vederbörande utskott måtte utforma förslag till

ändrad lagtext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande från medicinalstyrelsen, varjämte svenska stadsförbundet

och svenska landstingsförbundet bereus tillfälle att yttra sig äver motionerna.

I anledning härav hava yttranden inkommit dels från medicinalstyrelsen

— som tillika överlämnat av styrelsen från vissa underlydande myndigheter

infordrade handlingar i ärendet — dels ock från styrelserna för nyss

nämnda sammanslutningar. Yttrandena — med uteslutande av de till medicinalstyrelsen

inkomna handlingarna — finnas såsom bilagor A—G fogade vid

detta utlåtande. Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Gällande allmänna bestämmelser angående vården av smittsamma sjukdomar

återfinnas i epidemilagen den 19 juni 1919. Enligt nämnda lag skall för

ordnande av den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar riket vara

indelat i epidemidistrikt. Ett dylikt distrikt utgöres i princip av landstingsområde

eller av stad, som ej deltager i landsting (16 §). Handliavandet av

epidemidistriktets angelägenheter tillkommer i stad, som utgör eget distrikt,

stadsfullmäktige samt å annan ort landstinget (17 §). Epidemidistrikt skall

äga tillgång till erforderligt antal platser å epidemisjukhus och skall därjämte

vara försett med erforderlig utrustning för tillfälliga sjukvårdslokaler, vilka

under särskilda omständigheter kunna erfordras. Ledningen av epidemisjukhusväsendet

inom varje distrikt tillkommer en epideminämnd (18 och 19 §§).

Den, som insjuknat i smittsam sjukdom, åtnjuter kostnadsfritt vård och

Bihang till riksdagens protokoll 1942. .9 sami. 2 avd. Nr 30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

underhåll i allmänt rum å epidemisjukhus eller tillfällig sjukvårdslokal.

Kostnaden härför gäldas av det epidemidistrikt, varest personen insjuknade.

Motsvarande gäller beträffande den, vilken misstänkes vara behäftad med

smittsam sjukdom eller föra smitta och av sådan anledning intagits å sjukvårdsinrättning

av nyss angiven beskaffenhet (23 §).

De sjukdomar, vilka avses med nu ifrågavarande bestämmelser, äro enligt

en i lagen (2 § 1 mom.) intagen uppräkning följande, nämligen: pest, kolera,

smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut

barnförlamning, smittsam hjärnfeber och rödsot. På grund av förordnandé av

Kungl. Majit hänföras hit jämväl återfallsfeber, sömnsjuka, undulantfeber

och Weds sjukdom.

I anslutning till i epidemilagen givna föreskrifter till förekommande och

hämmande av angivna sjukdomar stadgas (i 14 §), att sålunda meddelade

föreskrifter skola i tillämpliga delar gälla även för att förhindra i n i ö r a nde

i riket av dessa sjukdomar. Örn de åtgärder, som därutöver kunna

finnas erforderliga för att förhindra smittsamma sjukdomars införande i riket,

förordnar Konungen.

Vad angår bestridande av vårdkostnaden för den händelse, att person, som

utomlands insjuknat i epidemisk sjukdom, ankommer till Sverige, innehåller

lagen intet uttryckligt stadgande. Ej heller synes nämnda spörsmål hava särskilt

uppmärksammats i den kungl, proposition (153/1919), varigenom förslag

till epidemilag framlades, eller under förslagets behandling i riksdagen.

Emellertid har — såsom i motionerna framhållits — i ett av Kungl. Maj :t den

5 september 1941 avgjort fall marinen förklarats ej vara pliktig svara för

vederbörande epidemidistrikts kostnad för vård å epidemisjukhus av sjöman,

som insjuknat i nervfeber under utrikes resa med marinen tillhörigt fartyg.

Härigenom har ansetts fastslaget, att i dylika fall vårdkostnaden skall bestridas

av det epidemidistrikt, inom vilket den sjuke vårdas.

I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Majit med tillämpning av bland

annat 14 § epidemilagen utfärdat karantänskungörelse den 4 maj 1934 (nr

142) och kungörelse om sanitär kontroll över luftfarten den 31 augusti 1938

(nr 563). Genom karantänskungörelsen meddelas bestämmelser till skydd mot

införande i riket genom sjö- eller landtrafik av pest, kolera, fläckfeber och

smittkoppor. Vad beträffar kungörelsen om sanitär kontroll över luftfarten

lämnas däri särskilt ingående föreskrifter rörande sistnämnda sjukdomar,

medan vissa allmänna bestämmelser i samma kungörelse avse jämväl andra

slag av smittsamma sjukdomar. Enligt håda kungörelserna upptagas i viss

utsträckning avgifter av vederbörande för den behandling, som däri föreskrives.

Emellertid stadgas för det fall att någon, som enligt kungörelserna

skall isoleras, intages i allmänt rum å epidemisjukhus eller tillfällig sjukvårdslokal,

att kostnaden för hans underhåll och vård skall gäldas av epidemidistriktet.

Såsom i motionerna påpekats, utgår statsbidrag dels till uppförande,

inrättande eller inlösen av epidemisjukhus, dels ock till driften av dylika sjukhus.

Enligt kungörelse den 5 maj 1939, nr 261, (ändrad genom kungörelse nr

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

3

1050/1940) utgår i sistnämnda hänseende statsbidrag med i regel två kronor

för dag och varje kostnadsfritt vårdad sjuk. För detta ändamål har anvisats

ett förslagsanslag för budgetåret 1941/42 av 1,600,000 kronor och för budgetåret

1942/43 av 1,200,000 kronor.

I anslutning härtill torde böra erinras örn vissa bestämmelser i lagen den 22

juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller krigsfara, vilka försatts i tillämpning

genom förordnande av Kungl. Maj:t den 8 december 1939. Genom denna

lag åsyftas att effektivt anordna sjukhusvården i krig och under andra

utomordentliga förhållanden. Därvid göres åtskillnad mellan militära och

civila sjukhus, till vilka senare hänföras, bland annat, epidemisjukhus och

i epidemilagen angivna tillfälliga lokaler för vård av epidemiskt sjuka. Enligt

bestämmelse i lagen skola kostnaderna för sådana civila sjukhus, som

upprättas i anledning av krig eller krigsfara — liksom för militära sjukhus

— i princip bestridas av statsmedel. Beträffande civila sjukhus i övrigt utgå

av statsmedel huvudsakligen endast kostnader för vård av s. k. krigsskadade,

under det att eljest kostnaderna bestridas i den ordning, som tillämpas i

fredstid.

Enligt 1919 års epidemilag skall i princip varje landstingsområde eller

stad, som ej deltager i landsting, utgöra ett epidemidistrikt för ordnande av

den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar. Det åligger bland annat

epidemidistriktet att — med visst bidrag av statsmedel — bekosta vård

och underhåll i allmänt rum å epidemisjukhus eller därmed jämställd tillfällig

sjukvårdslokal av dem, som inom distriktet insjuknat i smittsam sjukdom,

varå lagen äger tillämpning. Sistnämnda stadgande, som upptagits i

23 § av lagen, förutsätter efter ordalagen, att den sjuke vid insjuknandet

uppehöll sig inom något av rikets epidemidistrikt. Bestämmelsen kan däremot

ej omedelbart tillämpas, örn någon i samband med vistelse utomlands

ådrager sig epidemisk sjukdom och, sedan han anlänt till Sverige, härstädes

intages för vård å sjukvårdsinrättning. I praxis har för sådant fall gjort sig

gällande den uppfattningen, att ifrågavarande kostnad skall bestridas av det

epidemidistrikt, inom vilket den sjuke kommit att vårdas.

I de till behandling föreliggande motionerna har — med hänsyn till de

verkningar i ekonomiskt hänseende denna regel kunde få för vissa epidemidistrikt

-— hemställts örn sådan ändring i epidemilagen, att i fråga om person,

som insjuknat eller misstänkes hava insjuknat utom riket, kostnaden

komme att helt bestridas av statsmedel.

Några allvarliga olägenheter torde hittills icke hava framträtt av den nu

tillämpade ordningen, enär, såsom medicinalstyrelsen i ärendet framhållit,

antalet å epidemisjukhus vårdade personer, vilka insjuknat utomlands, varit

ringa. Medicinalstyrelsen har med hänsyn härtill uttalat, att lagändring i det

av motionärerna angivna syftet ej vore av behovet påkallad.

Emellertid synes det ingalunda uteslutet -— såsom medicinalstyrelsen ock

antytt — att de här avsedda fallen i framtiden kunna bliva mera allmänt

förekommande inom ett eller annat epidemidistrikt. Mängden av dylika fall

Utakottel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

torde nämligen i första hand bero av utomlands rådande förhållanden, vilka

icke låta sig förutses.

Enligt utskottets mening kan det knappast anses förenligt med rättvisa och

billighet, att enstaka epidemidistrikt nödgas i huvudsak själva svara för mera

betydande kostnader av den anledningen, att till dessa distrikt anlända personer,

som utom riket insjuknat i epidemisk sjukdom. Vad motionärerna

härutinnan anfört eller att vissa gränsdistrikt kunde oskäligt betungas ävensom

att det i hög grad vore ett riksintresse, att smitta hindrades inkomma i

landet, torde icke kunna frånkännas berättigande. Utskottet finner därför att

på förevarande punkt en ändring bör komma till stånd i av motionärerna

angiven riktning. Denna fråga synes äga visst samband med av Kungl. Maj:t

ensam utfärdade bestämmelser örn karantän och om sanitär kontroll över

luftfarten, i vad dessa reglera betalningsskyldigheten för vård- och underhållskostnad

beträffande person, som till följd av där givna stadganden intagits

å epidemisjukhus. Med hänsyn härtill och då utformningen av den

ifrågasatta ändringen lämpligen torde böra göras till föremål för en närmare

undersökning, vill utskottet för närvarande allenast föreslå, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 47 och II: 80,

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning angående betalningsskyldigheten

för vård och underhåll å sjukvårdsinrättningar här i

riket av epidemiskt sjuka, vilka insjuknat utom riket, samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

föranleda; samt

B. att motionerna, i den mån de icke blivit besvarade genom

vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Wistrand, Olof Carlsson*, Sten,

Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås*, Hallagård,

Hermansson, Holm*, Larsson i Östersund och Håstad.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.

5

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 6 februari 1942 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinal;

styrelsen att senast den 15 mars 1942 till utskottet avgiva yttrande angående

motion i andra kammaren nr 80 om viss ändring av epidemilagen och motion

i första kammaren nr 47 om bestridande med statsmedel av hela vårdkostnaden

för person, som utom riket insjuknat i epidemisk sjukdom och

under sjukdomen inkommit till Sverige.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

Motionärerna konstatera, att enligt gällande bestämmelser kostnaderna

för vård och underhåll av person, som insjuknat i sådan sjukdom, varå epidemilagen

har tillämpning, och därför intagits å allmänt rum å epidemisjukhus,

bestridas av det epidemidistrikt, där insjuknandet skedde. Rörande

sådan person, som insjuknat utom riket, saknas däremot bestämmelser. Med

anledning av Kungl. Maj:ts utslag den 5 september 1941 rörande bestridandet

av kostnaderna för vården å epidemisjukhus av en utrikes i nervfeber

insjuknad sjöman å flygplanskryssaren Gotland, varigenom marinen ej ansågs

skyldig ersätta kostnaderna, kan prejudikat anses föreligga att kostnaderna

för vården av utrikes insjuknad person skall bestridas av det epidemidistrikt,

inom vilket han vårdas.

Motionärerna framhålla, att detta bedömande av insjukningsorten kan

medföra oskäliga bördor för de epidemidistrikt, över vilka utomlandstrafiken

är särskilt omfattande, och att det därför vore skäligt att staten helt bekostade

vård och underhåll av dessa sjuka.

Motionerna utmynna i en hemställan att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av epidemilagen att kostnaden för vård och underhåll, som avses

i 23 § epidemilagen, i fråga örn person, som insjuknat eller misstänkes ha

insjuknat utom riket, helt bestrides av statsmedel.

Medicinalstyrelsen har infordrat dels uppgifter örn det antal utrikes insjuknade

personer, som under de sista fem åren vårdats å epidemisjukhusen

inom vissa epidemidistrikt dels ock yttranden angående förslaget.

Av ovannämnda uppgifter framgår följande.

Antal personer, som under åren 1937—1941 insjuknat utomlands och intagits

å epidemisjukhus, samt medeltal å epidemisjukhusen intagna personer

under åren 1937—1939 samt medelkostnaden per vårddag under sistnämnda

tid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.

Epidemidistrikt

Antal intagna personer som

insjuknat utomlands

Sum-

ma

Medeltal

under åren

1937—1939

Medelkost- nad per

vårddag

1937—1939

1937

1938

1939

1940

1941

i Stockholms stad............

12

8

4

16

2

42

3,716

9.83

Göteborgs > ............

drygt

10

2,431

9.35

Malmö > ............

1

2

1

4

1,106

9.37

Norrköping > ............

0

946

13.95

Hälsingborg > ............

9

509

7.82

Gävle > ............

4

203

10.96

Sundsvall > ............

3

1

1

5

688

4.73

Stockholms län............

3

1,572

j Göteborgs och Bohus län ..

0

1,035

! Malmöhus län............

,

3

1,543

Älvsborgs > ............

0

2 130

I Värmlands > ............

0

1,194

! Norrbottens > ............

14

2,743

1

Sammanställningen utvisar, att antalet å epidemisjukhusen vårdade personer,

som insjuknat utomlands, är mycket ringa såväl absolut som i förhållande

till antalet intagna. I medeltal ha årligen å Stockholms epidemisjukhus

vårdats 8 sådana patienter, å Göteborgs och Hälsingborgs 1 å 2

samt å övriga mindre än 1.

Då vårdkostnaderna per underhållsdag kan anslås till omkring 10 kronor

och medelvårdtiden kan antagas till 30 dagar, torde kostnaderna kunna beräknas

till 300 kronor per intagen utomlands insjuknad. Härå utgår emellertid

statsbidrag med 2 kronor per underhållsdag, varför kostnaderna för

vederbörande epidemidistrikt torde begränsa sig till omkring 240 kronor.

Vad angår förslaget till ändrade bestämmelser tillstyrkes detta av Stockholms,

Malmö, Gävle och Sundsvalls städers epidemidistrikt samt Stockholms,

Göteborgs och Bohus läns och Värmlands epidemidistrikt. Göteborgs

stads epidemidistrikt framhåller, att med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

en lagändring är så gott som betydelselös för staden. Hälsingborgs

epidemidistrikt håller före att kostnaderna för vården av sjömän liksom

hittills bör bestridas av rederiet och Malmöhus läns epidemidistrikt har

slutligen intet att erinra mot den föreslagna ändringen.

Medicinalstyrelsen, som för sin del anser, att frågan icke är av den storleksordning

att en lagändring i och för sig är befogad, finner sig dock med

hänsyn till att i en framtid ett flertal fall kunna komma att betunga en och

samma huvudman och i betraktande av den ställning de tillfrågade huvudmännen

intagit icke vilja motsätta sig att bestämmelser utfärdas i enlighet

med motionärernas yrkande.

Stockholm den 14 mars 1942.

J. AXEL HÖJER

G. Ankarswärd

Félix Peyron

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.

7

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan svenska stadsförbundet bereus tillfälle att avge yttrande över motionerna

nr 47 i första och nr 80 i andra kammaren om vissa ändringar i

epidemilagen, får förbundets styrelse härmed vördsamt anföra följande.

I motionerna har enligt styrelsens mening på ett ingående och övertygande

sätt påvisats, att epidemidistrikt, över vilka en livlig utlandstrafik

förekommer, lätt kunna åsamkas oskäliga utgifter för epidemivård åt besättningar

på svenska fartyg. Av två närbelägna hamnar torde fartygsbefälhavaren

naturligtvis nog helst söka sig till den, som tillhör epidemidistrikt

med bästa möjliga epidemisjukvård och som således också haft de största

kostnaderna för beredande av denna vård. Faller bördan ojämnt redan på

gränsdistrikten, bli å andra sidan de innanförliggande helt förskonade. Att

skydda landet för utifrån kommande smittorisker måste dock anses vara en

hela landets angelägenhet och kostnaderna synas därför böra bäras av staten.

Den omständigheten att statens bidrag till epidemivården lagfästes i en tid, då

epidemifaran sannolikt var mindre än nu och penningvärdet ett annat, synes

utgöra ytterligare skäl för ett bifall till de i motionen framförda yrkandena.

Styrelsen vill för sin del därför livligt tillstyrka bifall till dessa.

Stockholm den 3 mars 1942.

För Svenska stadsförbundets styrelse

JOHAN-OLOV JOHANSSON

Dess ordförande.

Henning Karlson

Bilaga C.

Till andra lagutskottet.

Genom remiss den 3 februari 1942 har andra lagutskottet berett svenska

landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över två likalydande motioner,

väckta i första kammaren av herr Herm. Ericsson m. fl. (I: 47) och i

andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl. (II: 80) om viss ändring

av epidemilagen. Med anledning härav får förbundets styrelse vördsamt anföra

följande.

De i motionen berörda förhållandena hava betydelse för kuststäder, i

första hand för dem, som hava livlig sjötrafik med utrikes ort. Huruvida det

under de gångna åren varit något större antal utom riket insjuknade, som

intagits å epidemisjukhusen i dessa städer, har styrelsen icke kännedom

örn. I motionen heröres endast ett fall. Men det kan givetvis inträffa, såsom

där framhålles, att epidemidistrikt kan komma att åsamkas väsentliga kostnader

för vård av dylika utomlands insjuknade. Med hänsyn härtill och till

att det knappast kan anses rättvist, att epidemidistriklen vid kusten belastas

med kostnaderna för vård av dessa sjuka, finner styrelsen skäl tala för att

staten påtager sig dessa kostnader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.

Nu berörda spörsmål utgör endast ett exempel på att epidemilagens bestämmelser

kunna medföra orättvisor. Andra exempel härpå kunna anföras.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att epidemilagens avfattning

försvårar att patienter, som insjuknat i främmande epidemidistrikt,

vårdas å det egna distriktets sjukhus, ehuru de hava bekvämare och bättre

förbindelser till detta än till det områdes sjukhus, där de insjuknat. Detta

förhållande gör sig särskilt gällande beträffande epidemidistrikt, som omgiva

städer utanför landsting. Epidemilagens bestämmelser, att person, som

insjuknat inom distriktet, skall åtnjuta kostnadsfri vård å dettas sjukhus,

utgör uttryck för den riktiga grundsatsen, att dylik sjuk icke skall transporteras

lång väg, utan åtnjuta vård å närmaste epidemisjukhus. Då det emellertid

mången gång kan vara lika nära eller närmare väg till sjukhus i det

egna epidemidistriktet, synes det enligt styrelsens mening motiverat, att epidemilagen

omformulerats därhän, att dylika patienter i första hand skola

intagas å det egna distriktets sjukhus.

Förevarande frågor torde böra beaktas vid en allmän revision av epidemilagen,

som tager sikte på att i möjligaste mån undanröja de orättvisor,

som sammanhänga med lagens nuvarande formulering.

Stockholm den 4 mars 1942.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

ERIK FAST

Ivar Dahlgren

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

421202

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:246 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. a1 i texten