Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Ericsson, Herman, m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.
1942-05-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1942:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Ericsson, Herman, m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i epidemilagen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr
Ericsson, Herman, m. fl. samt nr 80 i andra kammaren av herr Hagberg i
Malmö m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i epidemilagen, att kostnad för vård och underhåll,
som avses i 23 § samma lag, helt bestrides av statsmedel i fråga om person,
vilken insjuknat eller misstänkes hava insjuknat utom riket. Härjämte hava
motionärerna anhållit, att vederbörande utskott måtte utforma förslag till
ändrad lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande från medicinalstyrelsen, varjämte svenska stadsförbundet
och svenska landstingsförbundet bereus tillfälle att yttra sig äver motionerna.
I anledning härav hava yttranden inkommit dels från medicinalstyrelsen
— som tillika överlämnat av styrelsen från vissa underlydande myndigheter
infordrade handlingar i ärendet — dels ock från styrelserna för nyss
nämnda sammanslutningar. Yttrandena — med uteslutande av de till medicinalstyrelsen
inkomna handlingarna — finnas såsom bilagor A—G fogade vid
detta utlåtande. Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.
Gällande allmänna bestämmelser angående vården av smittsamma sjukdomar
återfinnas i epidemilagen den 19 juni 1919. Enligt nämnda lag skall för
ordnande av den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar riket vara
indelat i epidemidistrikt. Ett dylikt distrikt utgöres i princip av landstingsområde
eller av stad, som ej deltager i landsting (16 §). Handliavandet av
epidemidistriktets angelägenheter tillkommer i stad, som utgör eget distrikt,
stadsfullmäktige samt å annan ort landstinget (17 §). Epidemidistrikt skall
äga tillgång till erforderligt antal platser å epidemisjukhus och skall därjämte
vara försett med erforderlig utrustning för tillfälliga sjukvårdslokaler, vilka
under särskilda omständigheter kunna erfordras. Ledningen av epidemisjukhusväsendet
inom varje distrikt tillkommer en epideminämnd (18 och 19 §§).
Den, som insjuknat i smittsam sjukdom, åtnjuter kostnadsfritt vård och
Bihang till riksdagens protokoll 1942. .9 sami. 2 avd. Nr 30.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
underhåll i allmänt rum å epidemisjukhus eller tillfällig sjukvårdslokal.
Kostnaden härför gäldas av det epidemidistrikt, varest personen insjuknade.
Motsvarande gäller beträffande den, vilken misstänkes vara behäftad med
smittsam sjukdom eller föra smitta och av sådan anledning intagits å sjukvårdsinrättning
av nyss angiven beskaffenhet (23 §).
De sjukdomar, vilka avses med nu ifrågavarande bestämmelser, äro enligt
en i lagen (2 § 1 mom.) intagen uppräkning följande, nämligen: pest, kolera,
smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut
barnförlamning, smittsam hjärnfeber och rödsot. På grund av förordnandé av
Kungl. Majit hänföras hit jämväl återfallsfeber, sömnsjuka, undulantfeber
och Weds sjukdom.
I anslutning till i epidemilagen givna föreskrifter till förekommande och
hämmande av angivna sjukdomar stadgas (i 14 §), att sålunda meddelade
föreskrifter skola i tillämpliga delar gälla även för att förhindra i n i ö r a nde
i riket av dessa sjukdomar. Örn de åtgärder, som därutöver kunna
finnas erforderliga för att förhindra smittsamma sjukdomars införande i riket,
förordnar Konungen.
Vad angår bestridande av vårdkostnaden för den händelse, att person, som
utomlands insjuknat i epidemisk sjukdom, ankommer till Sverige, innehåller
lagen intet uttryckligt stadgande. Ej heller synes nämnda spörsmål hava särskilt
uppmärksammats i den kungl, proposition (153/1919), varigenom förslag
till epidemilag framlades, eller under förslagets behandling i riksdagen.
Emellertid har — såsom i motionerna framhållits — i ett av Kungl. Maj :t den
5 september 1941 avgjort fall marinen förklarats ej vara pliktig svara för
vederbörande epidemidistrikts kostnad för vård å epidemisjukhus av sjöman,
som insjuknat i nervfeber under utrikes resa med marinen tillhörigt fartyg.
Härigenom har ansetts fastslaget, att i dylika fall vårdkostnaden skall bestridas
av det epidemidistrikt, inom vilket den sjuke vårdas.
I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Majit med tillämpning av bland
annat 14 § epidemilagen utfärdat karantänskungörelse den 4 maj 1934 (nr
142) och kungörelse om sanitär kontroll över luftfarten den 31 augusti 1938
(nr 563). Genom karantänskungörelsen meddelas bestämmelser till skydd mot
införande i riket genom sjö- eller landtrafik av pest, kolera, fläckfeber och
smittkoppor. Vad beträffar kungörelsen om sanitär kontroll över luftfarten
lämnas däri särskilt ingående föreskrifter rörande sistnämnda sjukdomar,
medan vissa allmänna bestämmelser i samma kungörelse avse jämväl andra
slag av smittsamma sjukdomar. Enligt håda kungörelserna upptagas i viss
utsträckning avgifter av vederbörande för den behandling, som däri föreskrives.
Emellertid stadgas för det fall att någon, som enligt kungörelserna
skall isoleras, intages i allmänt rum å epidemisjukhus eller tillfällig sjukvårdslokal,
att kostnaden för hans underhåll och vård skall gäldas av epidemidistriktet.
Såsom i motionerna påpekats, utgår statsbidrag dels till uppförande,
inrättande eller inlösen av epidemisjukhus, dels ock till driften av dylika sjukhus.
Enligt kungörelse den 5 maj 1939, nr 261, (ändrad genom kungörelse nr
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
3
1050/1940) utgår i sistnämnda hänseende statsbidrag med i regel två kronor
för dag och varje kostnadsfritt vårdad sjuk. För detta ändamål har anvisats
ett förslagsanslag för budgetåret 1941/42 av 1,600,000 kronor och för budgetåret
1942/43 av 1,200,000 kronor.
I anslutning härtill torde böra erinras örn vissa bestämmelser i lagen den 22
juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller krigsfara, vilka försatts i tillämpning
genom förordnande av Kungl. Maj:t den 8 december 1939. Genom denna
lag åsyftas att effektivt anordna sjukhusvården i krig och under andra
utomordentliga förhållanden. Därvid göres åtskillnad mellan militära och
civila sjukhus, till vilka senare hänföras, bland annat, epidemisjukhus och
i epidemilagen angivna tillfälliga lokaler för vård av epidemiskt sjuka. Enligt
bestämmelse i lagen skola kostnaderna för sådana civila sjukhus, som
upprättas i anledning av krig eller krigsfara — liksom för militära sjukhus
— i princip bestridas av statsmedel. Beträffande civila sjukhus i övrigt utgå
av statsmedel huvudsakligen endast kostnader för vård av s. k. krigsskadade,
under det att eljest kostnaderna bestridas i den ordning, som tillämpas i
fredstid.
Enligt 1919 års epidemilag skall i princip varje landstingsområde eller
stad, som ej deltager i landsting, utgöra ett epidemidistrikt för ordnande av
den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar. Det åligger bland annat
epidemidistriktet att — med visst bidrag av statsmedel — bekosta vård
och underhåll i allmänt rum å epidemisjukhus eller därmed jämställd tillfällig
sjukvårdslokal av dem, som inom distriktet insjuknat i smittsam sjukdom,
varå lagen äger tillämpning. Sistnämnda stadgande, som upptagits i
23 § av lagen, förutsätter efter ordalagen, att den sjuke vid insjuknandet
uppehöll sig inom något av rikets epidemidistrikt. Bestämmelsen kan däremot
ej omedelbart tillämpas, örn någon i samband med vistelse utomlands
ådrager sig epidemisk sjukdom och, sedan han anlänt till Sverige, härstädes
intages för vård å sjukvårdsinrättning. I praxis har för sådant fall gjort sig
gällande den uppfattningen, att ifrågavarande kostnad skall bestridas av det
epidemidistrikt, inom vilket den sjuke kommit att vårdas.
I de till behandling föreliggande motionerna har — med hänsyn till de
verkningar i ekonomiskt hänseende denna regel kunde få för vissa epidemidistrikt
-— hemställts örn sådan ändring i epidemilagen, att i fråga om person,
som insjuknat eller misstänkes hava insjuknat utom riket, kostnaden
komme att helt bestridas av statsmedel.
Några allvarliga olägenheter torde hittills icke hava framträtt av den nu
tillämpade ordningen, enär, såsom medicinalstyrelsen i ärendet framhållit,
antalet å epidemisjukhus vårdade personer, vilka insjuknat utomlands, varit
ringa. Medicinalstyrelsen har med hänsyn härtill uttalat, att lagändring i det
av motionärerna angivna syftet ej vore av behovet påkallad.
Emellertid synes det ingalunda uteslutet -— såsom medicinalstyrelsen ock
antytt — att de här avsedda fallen i framtiden kunna bliva mera allmänt
förekommande inom ett eller annat epidemidistrikt. Mängden av dylika fall
Utakottel.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
torde nämligen i första hand bero av utomlands rådande förhållanden, vilka
icke låta sig förutses.
Enligt utskottets mening kan det knappast anses förenligt med rättvisa och
billighet, att enstaka epidemidistrikt nödgas i huvudsak själva svara för mera
betydande kostnader av den anledningen, att till dessa distrikt anlända personer,
som utom riket insjuknat i epidemisk sjukdom. Vad motionärerna
härutinnan anfört eller att vissa gränsdistrikt kunde oskäligt betungas ävensom
att det i hög grad vore ett riksintresse, att smitta hindrades inkomma i
landet, torde icke kunna frånkännas berättigande. Utskottet finner därför att
på förevarande punkt en ändring bör komma till stånd i av motionärerna
angiven riktning. Denna fråga synes äga visst samband med av Kungl. Maj:t
ensam utfärdade bestämmelser örn karantän och om sanitär kontroll över
luftfarten, i vad dessa reglera betalningsskyldigheten för vård- och underhållskostnad
beträffande person, som till följd av där givna stadganden intagits
å epidemisjukhus. Med hänsyn härtill och då utformningen av den
ifrågasatta ändringen lämpligen torde böra göras till föremål för en närmare
undersökning, vill utskottet för närvarande allenast föreslå, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 47 och II: 80,
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville låta verkställa utredning angående betalningsskyldigheten
för vård och underhåll å sjukvårdsinrättningar här i
riket av epidemiskt sjuka, vilka insjuknat utom riket, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda; samt
B. att motionerna, i den mån de icke blivit besvarade genom
vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 maj 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Wistrand, Olof Carlsson*, Sten,
Holstenson, Nils Elowsson och Näslund;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås*, Hallagård,
Hermansson, Holm*, Larsson i Östersund och Håstad.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.
5
Bilaga A.
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 6 februari 1942 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinal;
styrelsen att senast den 15 mars 1942 till utskottet avgiva yttrande angående
motion i andra kammaren nr 80 om viss ändring av epidemilagen och motion
i första kammaren nr 47 om bestridande med statsmedel av hela vårdkostnaden
för person, som utom riket insjuknat i epidemisk sjukdom och
under sjukdomen inkommit till Sverige.
Med anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.
Motionärerna konstatera, att enligt gällande bestämmelser kostnaderna
för vård och underhåll av person, som insjuknat i sådan sjukdom, varå epidemilagen
har tillämpning, och därför intagits å allmänt rum å epidemisjukhus,
bestridas av det epidemidistrikt, där insjuknandet skedde. Rörande
sådan person, som insjuknat utom riket, saknas däremot bestämmelser. Med
anledning av Kungl. Maj:ts utslag den 5 september 1941 rörande bestridandet
av kostnaderna för vården å epidemisjukhus av en utrikes i nervfeber
insjuknad sjöman å flygplanskryssaren Gotland, varigenom marinen ej ansågs
skyldig ersätta kostnaderna, kan prejudikat anses föreligga att kostnaderna
för vården av utrikes insjuknad person skall bestridas av det epidemidistrikt,
inom vilket han vårdas.
Motionärerna framhålla, att detta bedömande av insjukningsorten kan
medföra oskäliga bördor för de epidemidistrikt, över vilka utomlandstrafiken
är särskilt omfattande, och att det därför vore skäligt att staten helt bekostade
vård och underhåll av dessa sjuka.
Motionerna utmynna i en hemställan att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av epidemilagen att kostnaden för vård och underhåll, som avses
i 23 § epidemilagen, i fråga örn person, som insjuknat eller misstänkes ha
insjuknat utom riket, helt bestrides av statsmedel.
Medicinalstyrelsen har infordrat dels uppgifter örn det antal utrikes insjuknade
personer, som under de sista fem åren vårdats å epidemisjukhusen
inom vissa epidemidistrikt dels ock yttranden angående förslaget.
Av ovannämnda uppgifter framgår följande.
Antal personer, som under åren 1937—1941 insjuknat utomlands och intagits
å epidemisjukhus, samt medeltal å epidemisjukhusen intagna personer
under åren 1937—1939 samt medelkostnaden per vårddag under sistnämnda
tid.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.
Epidemidistrikt
Antal intagna personer som
insjuknat utomlands
Sum-
ma
Medeltal
under åren
1937—1939
Medelkost- nad per
vårddag
1937—1939
1937
1938
1939
1940
1941
i Stockholms stad............
12
8
4
16
2
42
3,716
9.83
Göteborgs > ............
drygt
10
2,431
9.35
Malmö > ............
1
2
1
4
1,106
9.37
Norrköping > ............
0
946
13.95
Hälsingborg > ............
9
509
7.82
Gävle > ............
4
203
10.96
Sundsvall > ............
3
1
1
5
688
4.73
Stockholms län............
3
1,572
j Göteborgs och Bohus län ..
0
1,035
! Malmöhus län............
,
3
1,543
Älvsborgs > ............
0
2 130
I Värmlands > ............
0
1,194
! Norrbottens > ............
14
2,743
1
Sammanställningen utvisar, att antalet å epidemisjukhusen vårdade personer,
som insjuknat utomlands, är mycket ringa såväl absolut som i förhållande
till antalet intagna. I medeltal ha årligen å Stockholms epidemisjukhus
vårdats 8 sådana patienter, å Göteborgs och Hälsingborgs 1 å 2
samt å övriga mindre än 1.
Då vårdkostnaderna per underhållsdag kan anslås till omkring 10 kronor
och medelvårdtiden kan antagas till 30 dagar, torde kostnaderna kunna beräknas
till 300 kronor per intagen utomlands insjuknad. Härå utgår emellertid
statsbidrag med 2 kronor per underhållsdag, varför kostnaderna för
vederbörande epidemidistrikt torde begränsa sig till omkring 240 kronor.
Vad angår förslaget till ändrade bestämmelser tillstyrkes detta av Stockholms,
Malmö, Gävle och Sundsvalls städers epidemidistrikt samt Stockholms,
Göteborgs och Bohus läns och Värmlands epidemidistrikt. Göteborgs
stads epidemidistrikt framhåller, att med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna
en lagändring är så gott som betydelselös för staden. Hälsingborgs
epidemidistrikt håller före att kostnaderna för vården av sjömän liksom
hittills bör bestridas av rederiet och Malmöhus läns epidemidistrikt har
slutligen intet att erinra mot den föreslagna ändringen.
Medicinalstyrelsen, som för sin del anser, att frågan icke är av den storleksordning
att en lagändring i och för sig är befogad, finner sig dock med
hänsyn till att i en framtid ett flertal fall kunna komma att betunga en och
samma huvudman och i betraktande av den ställning de tillfrågade huvudmännen
intagit icke vilja motsätta sig att bestämmelser utfärdas i enlighet
med motionärernas yrkande.
Stockholm den 14 mars 1942.
J. AXEL HÖJER
G. Ankarswärd
Félix Peyron
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.
7
Bilaga B.
Till riksdagens andra lagutskott.
Sedan svenska stadsförbundet bereus tillfälle att avge yttrande över motionerna
nr 47 i första och nr 80 i andra kammaren om vissa ändringar i
epidemilagen, får förbundets styrelse härmed vördsamt anföra följande.
I motionerna har enligt styrelsens mening på ett ingående och övertygande
sätt påvisats, att epidemidistrikt, över vilka en livlig utlandstrafik
förekommer, lätt kunna åsamkas oskäliga utgifter för epidemivård åt besättningar
på svenska fartyg. Av två närbelägna hamnar torde fartygsbefälhavaren
naturligtvis nog helst söka sig till den, som tillhör epidemidistrikt
med bästa möjliga epidemisjukvård och som således också haft de största
kostnaderna för beredande av denna vård. Faller bördan ojämnt redan på
gränsdistrikten, bli å andra sidan de innanförliggande helt förskonade. Att
skydda landet för utifrån kommande smittorisker måste dock anses vara en
hela landets angelägenhet och kostnaderna synas därför böra bäras av staten.
Den omständigheten att statens bidrag till epidemivården lagfästes i en tid, då
epidemifaran sannolikt var mindre än nu och penningvärdet ett annat, synes
utgöra ytterligare skäl för ett bifall till de i motionen framförda yrkandena.
Styrelsen vill för sin del därför livligt tillstyrka bifall till dessa.
Stockholm den 3 mars 1942.
För Svenska stadsförbundets styrelse
JOHAN-OLOV JOHANSSON
Dess ordförande.
Henning Karlson
Bilaga C.
Till andra lagutskottet.
Genom remiss den 3 februari 1942 har andra lagutskottet berett svenska
landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande över två likalydande motioner,
väckta i första kammaren av herr Herm. Ericsson m. fl. (I: 47) och i
andra kammaren av herr Hagberg i Malmö m. fl. (II: 80) om viss ändring
av epidemilagen. Med anledning härav får förbundets styrelse vördsamt anföra
följande.
De i motionen berörda förhållandena hava betydelse för kuststäder, i
första hand för dem, som hava livlig sjötrafik med utrikes ort. Huruvida det
under de gångna åren varit något större antal utom riket insjuknade, som
intagits å epidemisjukhusen i dessa städer, har styrelsen icke kännedom
örn. I motionen heröres endast ett fall. Men det kan givetvis inträffa, såsom
där framhålles, att epidemidistrikt kan komma att åsamkas väsentliga kostnader
för vård av dylika utomlands insjuknade. Med hänsyn härtill och till
att det knappast kan anses rättvist, att epidemidistriklen vid kusten belastas
med kostnaderna för vård av dessa sjuka, finner styrelsen skäl tala för att
staten påtager sig dessa kostnader.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilagor.
Nu berörda spörsmål utgör endast ett exempel på att epidemilagens bestämmelser
kunna medföra orättvisor. Andra exempel härpå kunna anföras.
Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att epidemilagens avfattning
försvårar att patienter, som insjuknat i främmande epidemidistrikt,
vårdas å det egna distriktets sjukhus, ehuru de hava bekvämare och bättre
förbindelser till detta än till det områdes sjukhus, där de insjuknat. Detta
förhållande gör sig särskilt gällande beträffande epidemidistrikt, som omgiva
städer utanför landsting. Epidemilagens bestämmelser, att person, som
insjuknat inom distriktet, skall åtnjuta kostnadsfri vård å dettas sjukhus,
utgör uttryck för den riktiga grundsatsen, att dylik sjuk icke skall transporteras
lång väg, utan åtnjuta vård å närmaste epidemisjukhus. Då det emellertid
mången gång kan vara lika nära eller närmare väg till sjukhus i det
egna epidemidistriktet, synes det enligt styrelsens mening motiverat, att epidemilagen
omformulerats därhän, att dylika patienter i första hand skola
intagas å det egna distriktets sjukhus.
Förevarande frågor torde böra beaktas vid en allmän revision av epidemilagen,
som tager sikte på att i möjligaste mån undanröja de orättvisor,
som sammanhänga med lagens nuvarande formulering.
Stockholm den 4 mars 1942.
För Svenska landstingsförbundets styrelse:
ERIK FAST
Ivar Dahlgren
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
421202
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:246 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. a1 i texten