Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lagen den 20 juni 1918

1942-05-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lagen den 20 juni 1918

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 5 §§

lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder

mot utbredning av könssjukdomar.

Genom en den 17 april 1942 dagtecknad proposition, nr 222, vilken hänvisats

till lagutskott oell behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lagom

ämlrad lydelse av 2 oell 5 §§ lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ lagen den 20 juni 1918 angående

åtgärder mot utbredning av könssjukdomar1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

2 §•

Närmaste befattningen med de åtgärder, som avse att förekomma könssjukdomarnas

utbredning, handhaves under hälsovårdsmyndighetens inseende

i stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde,

av förste stadsläkaren och å annan ort av förste provinsialläkaren i länet.

I stad, som ej tillhör förste provinsialläkares verksamhetsområde, må,

då det prövas erforderligt, av staden uppdragas åt särskild läkare att i

förste stadsläkarens ställe handhava ifrågavarande befattning. Sådan läkare

utses av hälsovårdsnämnden, som jämväl utfärdar instruktion för honom

och övar inseende över hans tjänsteverksamhet.

Läkare, som---lag sundhetsinspektör.

Med hälsovårdsmyndighet avses enligt denna lag i stad, som ej tillhör

förste provinsialläkares verksamhetsområde, hälsovårdsnämnden och å

annan ort Konungens befallningshavande i länet.

5 §•

Kostnadsfri undersökning —--och behandling.

I stad —--medgiva befrielse.

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1922: 260.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sand. 2 avd. Nr 31. 111242

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

På begäran —--finnes villig.

Föreligger för — — — ifrågavarande verksamhet.

Har, enligt---nödiga föreskrifter.

Föreståndare för i andra stycket omförmäld poliklinik skall, där ej medicinalstyrelsen

medgiver undantag, hava erhållit särskild utbildning i fråga

örn könssjukdomar. Annan vid sådan poliklinik anställd läkare, till vilken

arvode utgår av statsmedel, ävensom särskilt förordnad läkare, som avses

i tredje eller fjärde stycket, skall, där det kan ske, hava erhållit utbildning

som nyss sagts.

Skall vid poliklinik, som avses i andra stycket, förordnas läkare, till

vilken arvode utgår av statsmedel, skall kungörelse därom av hälsovårdsnämnden

införas i allmänna tidningarna med tillkännagivande, att ansökning

till befattningen skall ingivas före klockan tolv å tjugonde dagen efter den,

då kungörelsen infördes i allmänna tidningarna. I Stockholm och Göteborg

utses sådan läkare av staden. I övriga städer skall ansökning ställas till

medicinalstyrelsen men ingivas till hälsovårdsnämnden, som har att på

förslag till befattningen uppsätta tre behöriga sökande med förord för en av

dem. Medicinalstyrelsen utser därefter en av de sålunda föreslagna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Utan hinder av vad i 5 § sjätte stycket stadgas skall läkare, som vid

nämnda tidpunkt är föreståndare för poliklinik, äga kvarstå i sin tjänst

även örn han icke uppfyller det i berörda stycke stadgade utbildningsvillkoret.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen

.

Föreskrifter rörande uppdraget att vara sundhetsinspektör.

Gällande bestämmelser.

Enligt 2 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar handhaves den närmaste befattningen med de åtgärder,

som avse att förekomma sådan utbredning, i stad, där stadsläkare

finnes, av denne eller örn flera sådana äro antagna av den främste bland

dem och å annan ort av förste provinsialläkaren i länet. Läkare, som här

avses, benämnas sundhetsinspektör. I den mån förste provinsialläkare är

sundhetsinspektör utgår intet särskilt arvode för ifrågavarande göromål. Däremot

äger vederbörande stadsläkare för tjänstgöring såsom sundhetsinspektör

enligt kungörelsen den 30 juni 1922 (nr 412) angående statsbidrag till bestridande

av arvoden åt stadsläkare, vilka tjänstgöra såsom sundhetsinspektörer

[ändrad genom kungörelsen den 19 maj 1933 (nr 240)] uppbära viss ersättning.

»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Bespariiigsberedningens förslag.

I en den 28 juni 1941 överlämnad promemoria har besparingsberedningen

anfört:

För bestridande av förutnämnda arvoden till stadsläkare i egenskap av

sundhetsinspektörer äger stad utbekomma statsbidrag med angivna ersättningsbelopp.

Statsbidragens sammanlagda belopp har enligt medicinalstyrelsens

räkenskaper utgjort för

budgetåret 1938/39 .................... kronor 33,952: o8,

» 1939/40 .................... » 31,356:2 5,

tiden V7—31/12 1940 .................... » 17,768: 75.

De uppgifter, som åvila stadsläkarna i egenskap av sundhetsinspektörer

i de mindre och medelstora städerna, torde med hänsyn till könssjukdomarnas

minskade utbredning numera icke vara mer omfattande, än att uppgifterna

utan nämnvärd olägenhet kunna överflyttas på förste provinsialläkaren

i länet. Vid bedömande av var gränsen härvid bör dragas, har

beredningen övervägt, huruvida icke stadsläkaren i stad med exempelvis mer

än 40,000 invånare fortfarande skulle vara sundhetsinspektör. Emellertid

har beredningen stannat vid att föreslå gränsdragningen vid städer, som ej

deltaga i landsting. Dessa städer ligga helt utanför förste provinsialläkarens

verksamhetsområde, varför någon överflyttning av stadsläkarens uppgifter

såsom sundhetsinspektör över huvud taget icke är möjlig att här genomföra.

Ur vårdsynpunkt innebär förslaget, att uppspårandet av smittkällan

respektive smittkällans inställelse för behandling kan komma att fördröjas

en eller annan dag, beroende på vissa föreskrifter i 11 och 14 §§ i omförmälda

lag. Dessa nackdelar torde dock ej vara av den storleksordning att

förslaget på grund därav icke bör genomföras.

Ersättning åt sundhetsinspektörerna i de fyra städer, som ej deltaga i

landsting, utgår för närvarande med tillhopa (4 X 1,300 =) 5,200 kronor.

Kostnadsbesparingen kan därför beräknas röra sig omkring 30,000 kronor.

Remissyttranden.

Yttrande över besparingsberedningens förslag har inhämtats från medicinalstyrelsen,

som i sin tur anmodat förste provinsialläkarna att yttra sig över

förslaget. För innehållet i yttrandena redogöres å sid. 5—6 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört följande:

»Besparingsberedningens av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag innebär,

att i alla städer med undantag av de fyra största — Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping — vilka ligga helt utanför förste provinsialläkarnas

verksamhetsområden, uppgiften att vara sundhetsinspektör skall överflyttas

från vederbörande stadsläkare till förste provinsialläkaren i länet. Sedan

Kungl Maj:t numera beslutat, att från och med den 1 juli 1942 även Hälsingborg

skall utgöra ett eget hälsovårdsdistrikt, uppgår antalet städer, som ej

tillhöra förste provinsialläkares verksamhetsområde, till fem. Den beräknade

besparingen kommer alltså icke att bliva fullt så stor som besparingsberedningen

antagit. — Beredningens förslag är visserligen förbundet med

olägenhet så till vida, att uppspårandet av smittkällor och dessas inställande

för läkarbehandling kan komma att något fördröjas. Jag anser dock, att

med hänsyn till det statsfinansiella läget tillräckligt starka skäl föreligga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

för ett genomförande av förslaget. Bestämmelser i ämnet torde böra införas

i 2 § av 1918 års lag. Särskild ersättning till förste provinsialläkarna för

det i viss mån ökade arbete, som vid ett genomförande av förslaget åsamkas

dem, synes icke böra utgå.»

Yissa i könssjuklagen omförmälda läkares kvalifikationer; ordningen

för deras tillsättande.

Gällande bestämmelser.

1918 års lag inneliåller i 3 § föreskrift därom, att var och en, som är

angripen av könssjukdom, är pliktig att underkasta sig erforderlig läkarbehandling

samt att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som av läkare

meddelas angående sjukdomens behandling eller till förekommande av smittans

spridning. Befarar någon sig vara angripen av könssjukdom, är han enligt

4 § berättigad att utan avgift bliva i sådant avseende undersökt, örn han

inställer sig hos läkare, som avses i 5 §. Ben, som finnes behäftad med

könssjukdom, men ej är i behov av sjukhusvård, äger ock rätt att utan

avgift erhålla behandling av sådan läkare, så framt det kan ske hos läkaren.

Erfordras enligt lagen intyg angående undersökningen eller behandlingen,

skall sådant intyg utan avgift utlämnas till vederbörande av läkare, som

avses i 5 §.

I 5 § första stycket stadgas, att kostnadsfri undersökning och behandling,

varom sägs i 4 §, verkställes — med vissa senare i 5 § angivna undantag —

av provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, köpingsläkare och

municipalläkare. Finnas i stad flera än en stadsläkare, skall endast den av

dem, som hälsovårdsnämnden utser därtill, utföra dylik undersökning och

behandling. — I stad, som har ett invånarantal av tjugutusen eller därutöver,

verkställes undersökning och behandling å nödigt antal polikliniker

(5 § andra stycket). -— Enligt 5 § tredje stycket äger hälsovårdsmyndigheten,

där det prövas lämpligt, på begäran av tjänsteläkare, varom sägs i första

stycket, befria tjänsteläkaren från skyldighet att verkställa undersökning och

behandling samt i hans ställe förordna annan läkare, som finnes villig

därtill. Med hälsovårdsmyndighet avses enligt 2 § i stad, där stadsläkare

finnes, hälsovårdsnämnden och å annan ort Konungens befallningshavande i

länet. — Föreligger för stad, där poliklinik ej är inrättad, behov av flera

än en läkare för utförande av undersökning och behandling, varom här är

fråga, eller förefinnes, i annat fall än i 7 § avses, dylikt behov för viss ort

å landet, har vederbörande hälsovårdsmyndighet att göra anmälan därom

hos medicinalstyrelsen med bifogande av förslag å för uppdraget villiga

läkare, däribland, såvitt lämpligen kan ske, minst en kvinnlig, varefter

medicinalstyrelsen, där sådant finnes påkallat, utser särskild läkare att jämte

vederbörande tjänsteläkare eller annan i hans ställe förordnad läkare utöva

ifrågavarande verksamhet (5 § fjärde stycket). — Jämlikt 5 § sjätte stycket

skall särskilt förordnad läkare, som avses i tredje eller fjärde stycket, ävensom

föreståndare för i andra stycket omförmäld poliklinik, där så kan ske,

hava erhållit särskild utbildning i fråga örn könssjukdomar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

tindra lagutskottets utlåtande Nr Bl.

5

Kati på sannolika skäl antagas, att könssjukdom vunnit utbredning bland

befolkningen å sådan ort på landet, som är belägen på längre avstånd från

vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkares bostad, äger länsstyrelsen

enligt 7 § förordna nämnde läkare eller annan läkare, som kan finnas

villig därtill, att besöka orten för att tillhandagå befolkningen med undersökning

och behandling, varom sägs i 4 §.

Framställning av medicinalstyrelsen örn

lagändring.

Medicinalstyrelsen har föreslagit, att 5 § sista stycket i 1918 års lag måtte

givas följande ändrade lydelse:

Särskilt förordnad läkare, som avses i tredje eller fjärde stycket, äveusom

läkare vid i andra stycket omförmäld poliklinik och till vilken arvode av statsmedel

utgår, skall hava erhållit särskild utbildning i fråga örn könssjukdomar.

Skall i stad vid poliklinik förordnas läkare, till vilken arvode utgår av statsmedel,

har hälsovårdsnämnden att ofördröjligen göra anmälan därom till medicinalstyrelsen.

Sedan sådan anmälan inkommit, skall medicinalstyrelsen genom kungörelse,

som införes en gång i allmänna tidningarna, tillkännagiva att ansökning till

förordnandet skall, ställd till medicinalstyrelsen, ingivas till hälsovårdsnämnden

i staden före klockan 12 å tjugonde dagen efter den, då kungörelsen infördes i

allmänna tidningarna.

Stadsfullmäktige hava därefter att på förslag till förordnandet uppsätta tre

behöriga sökande med rätt för fullmäktige att för en av dem avgiva förord till

förordnandet, varpå hälsovårdsnämnden har att insända samtliga handlingar i

ärendet till medicinalstyrelsen ävensom tillkännagiva huru och när kungörelse

av förslaget skett. Sedan omförmälda handlingar inkommit till medicinalstyrelsen,

har styrelsen att efter prövning av de föreslagnas kompetens företaga

tillsättningsfrågan till avgörande.

Medicinalstyrelsens motivering till förslaget är återgiven å sid. 8—9 i

propositionen.

Yttranden över medicinalstyrelsens

framställning.

Yttranden över medicinalstyrelsens framställning hava avgivits av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Skaraborgs län, svenska stadsförbundet och Sveriges läkarförbund.

Vid överståthållarämbetsts yttrande har fogats yttrande av Stockholms

stads sjukhusdirektion samt vid yttrandena av länsstyrelserna yttranden av

förste provinsialläkare ävensom stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnder i

vissa städer samt av sjukhusdirektionen och kanslichefen i Göteborgs stad.

Redogörelse för innehållet i yttrandena återfinnes å sid. 10—13 i propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

»I och för sig är det naturligtvis önskvärt, att de läkare, som hava

hand örn vården av könssjuka, äga särskild utbildning i fråga örn könssjukdomar.

Antalet läkare med sådan utbildning är emellertid begrän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

sat, ehuruväl detsamma, såsom medicinalstyrelsen framhållit, nu är avsevärt

större än vid tillkomsten av 1918 års lag. Då vidare praktiken på

ifrågavarande sjukvårdsområde mångenstädes är så ringa, att vården av könssjuka

kan handhavas endast såsom bisyssla, synas tillräckliga skäl icke

föreligga att godtaga medicinalstyrelsens förslag, enligt vilket såväl särskilt

förordnade läkare, vilka avses i 5 § tredje och fjärde styckena av 1918 års

lag, som föreståndare för poliklinik och där anställd annan läkare, vilken erhåller

arvode av statsmedel, utan undantag skola hava erhållit särskild utbildning

i fråga örn könssjukdomar. Enligt min mening bör man för närvarande ej

gå längre än att föreskriva, att föreståndare för poliklinik skall, där ej medicinalstyrelsen

för särskilt fall finner anledning till undantag, hava erhållit sådan

utbildning, under det att beträffande övriga läkare, örn vilka nyss talats,

bör stadgas, att de lämpligen böra men dock ej nödvändigt skola äga ifrågavarande

utbildning. Bestämmelser i ämnet synas böra införas i sjätte

stycket av 5 §. I en övergångsbestämmelse torde emellertid böra föreskrivas,

att läkare, som vid lagändringens ikraftträdande redan är föreståndare

för poliklinik, får kvarstå i sin tjänst även örn han icke uppfyller det nyss

omförmälda villkoret.

Beträffande läkare, som avses i 5 § tredje och fjärde styckena, har medicinalstyrelsen

icke föreslagit någon ändring rörande tillsättningsrätten eller

tillsättningsförfarandet. Då innebörden av begreppet hälsovårdsmyndighet

ändrats genom de förut föreslagna jämkningarna av 2 §, skulle, örn man

önskade undvika saklig ändring av 5 § tredje—femte styckena, i dessa stycken

böra vidtagas vissa ändringar av formell natur. Jag finner emellertid

skäl tala för att de befogenheter, örn vilka i nämnda stycken är fråga,

böra tillkomma hälsovårdsmyndigheten med detta begrepps i 2 § angivna

nya innebörd och anser mig därför icke böra föreslå ändring av berörda

stycken i 5 §. Yad angår de vid poliklinikerna anställda läkarna — såväl

föreståndare som övriga läkare — synes i enlighet med förslagen i lagen

böra intagas en uttrycklig föreskrift, att kungörelse örn ledig tjänst skall

införas i allmänna tidningarna. Kungörelse synes böra utfärdas av hälsovårdsnämnden.

I fråga örn Stockholm och Göteborg finner jag icke skäl

att därutöver föreslå ändring rörande tillsättningsrätten eller tillsättningsförfarandet.

I nämnda två städer kunna poliklinikläkartjänsterna, även örn

utnämningsrätten får vara kvar hos städerna själva, väntas komma att besättas

med fullt kompetenta krafter, och dessa städer torde hava så stora

utgifter för könssjuka från andra orter, att de kostnader, som av statsmedel

utgivas för vård av städernas egna könssjuka, icke i och för sig böra föranleda,

att rätten att tillsätta poliklinikläkare överföres på statlig myndighet.

I fråga örn andra städer däremot anser jag, liksom medicinalstyrelsen, att

staten skäligen bör erhålla avgörande inflytande på valet av läkare vid

poliklinikerna. Rätten att tillsätta sådana läkare torde där böra tillkomma

medicinalstyrelsen. Upprättande av förslag å ledig tjänst synes böra uppdragas

åt kommunen. Stadsfullmäktige torde icke lämpligen böra belastas

vare sig med att upprätta förslag eller med att avgiva förord, utan dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 7

uppgifter böra ankomma på hälsovårdsnämnden. Bestämmelser i ämnet

hava upptagits i ett nytt sista stycke i 5 §.»

Genom förevarande proposition framlägges bland annat förslag till ändring

av 5 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. Ändringen

innebär bland annat, att föreståndare för poliklinik för vård av könssjuka

i regel skall hava erhållit särskild utbildning i fråga om dylika sjukdomar.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning, att .sådan

föreståndare, varom här är fråga, bör äga särskild utbildning. Fall kunna

emellertid förekomma då undantag skäligen bör kunna ske från denna regel,

t. ex. då tjänsten som föreståndare icke sökes av någon specialutbildad

läkare. För hithörande fall har även enligt förslaget medgivits rätt för

medicinalstyrelsen att bortse från kravet på särskild utbildning. Utskottet,

som finner förslaget på denna punkt medgiva en efter förhållandena betingad

anpassning, har icke något att erinra mot detsamma. Därvid förutsätter

utskottet, att de nya bestämmelserna örn poliklinikföreståndares kompetens

tillämpas på sådant sätt, att ökade kostnader för det allmänna i regel icke

behöva ifrågakomma.

På grund härav och då ej heller de genom propositionen framlagda förslagen

i övrigt givit anledning till erinran från utskottets sida, far utskottet

hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 12 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand’

Olof Carlsson, Sten och Näslund;

från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herrar Hallagård*, Hermansson*,

fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Barnekow* och fröken Bosén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:247 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i epidemilagen. s. 3 i texten