Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.

1942-05-19 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

JNr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1942 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.

Genom en den 20 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 201, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade nedan

intagna förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet, i

den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 januari 1941 tillkallades

den 3 februari 1941 fyra utredningsmän att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning.

Resultatet av utredningen föreligger i ett den 19 december 1941 dagtecknat

betänkande (SOU 1941: 37).

över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar. Utredningsmännens förslag har i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga myndigheter.

Förslaget ligger till grund för propositionen.

Inledning.

Gällande författningar.

Enligt § 74 regeringsformen äger Konungen, då enligt beslut av Konungen

i statsrådet och efter utfärdande av riksdagskallelse rikets krigsmakt eller

någon del därav ställes på krigsfot, i den ordning, på det sätt och på de

villkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmes

i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, låta av kommuner

eller enskilda utfordra förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att

i orten tillgå och som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga

behov, vilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet

tillgodoses.

Med stöd härav ha utfärdats följande nu gällande lagar — samtliga hänförliga

till den s. k. rekvisitionslagstiftningen — nämligen rekvisitionslagen

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

g

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

den 31 mars 1938 (nr 87), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66)

samt häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84). Till envar

av dessa lagar hör en tillämpningsförfattning.

Fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen innehålla

i motsats till rekvisitionslagen även bestämmelser om förberedande åtgärder

i fredstid, aftagning, för tillgodoseende av mobiliseringsbehovet av de ifrågavarande

förnödenheterna.

Det tvångsingripande, för vilket § 74 regeringsformen utgör grundvalen,

har av historiska skäl betraktats som en pålaga, vilken icke under alla förhållanden

måst vara förbunden med ersättning. A andra sidan har för rätten

till sådant tvångsingripande uppställts den förutsättningen, att krigsmakten

eller del därav ställts på krigsfot d. v. s. att allmän eller partiell mobilisering

anbefallts.

Rekvisitionslagen avser att tillgodose sådana krigsmaktens behov, som äro

av tillfällig och lokal natur. Efter anbefalld mobilisering må Konungen bestämma,

att från kommuner och enskilda må rekvireras vissa närmare angivna

förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att tillgå i orten och

som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka

icke kunna på annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Bland

de förnödenheter, som kunna anskaffas genom rekvisition, ingå även hästar,

fordon och fartyg. Rekvisitionsrätt tillkommer de militära myndigheter, åt

vilka Konungen meddelar sådan rätt.

Till rekvisitionslagen ansluter sig en tillämpningsförfattning, nämligen rekvisitionsförordningen

den 10 juni 1938 (nr 304).

Fartygsuttagningslagen avser att tillgodose behovet av de fartyg ur handelsflottan

eller eljest i enskild ägo, vilka erfordras för mobilisering av krigsmakten.

För detta syfte meddelas i lagen bestämmelser angående de förberedelser,

som i fredstid äro erforderliga för nämnda behovs tillgodoseende,

samt fastställas därjämte normerna för fartygens ianspråktagande vid krigstillfälle.

— Genom kungörelse den 18 juni 1927 (nr 274) ha föreskrifter

meddelats rörande tillämpning av fartygsuttagningslagen.

Häst- och fordonsanskaffningslagen innefattar dels bestämmelser angående

förberedande åtgärder i fredstid (uttagning) för anskaffning av de hästar,

hästfordon, motorfordon och motorredskap, som erfordras för krigsmaktens

mobilisering, dels ock regler rörande ifrågavarande förnödenheters ianspråktagande

vid mobilisering (mönstring).

De närmare föreskrifterna för verkställighet av häst- och fordonsanskaffningslagen

äro meddelade i häst- och fordonsanskaffningsförordningen den

22 juni 1934 (nr 420).

Till häst- och fordonsanskaffningslagen ansluter sig vidare förordningen

den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpning av lagen.

Slutligen ha utfärdats kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående

rikets indelning i hästmönstringsområden samt kungörelser angående upprättande

genom polismyndigheterna av hästägareförteckningar, den sista

den 28 maj 1937 (nr 274).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 3

Samtliga hittills berörda författningar äro att hänföra till rekvisitionslagstiftningen.

Statens rätt att vid krig eller krigsfara tvångsvis tillgodose det allmännas

behov av förnödenheter regleras härjämte i den s. k. förfogandelagstiftningen.

För tillämpningen av denna lagstiftning fordras icke, att mobilisering

anbefallts. Vid förfogande utgår undantagslöst ersättning. I fråga örn

sättet för bestämmandet av ersättning ansluta sig förfogandelagarna till

rekvisitionslagen; dock ha de lokala värderingsnämnderna icke någon funktion

enligt allmänna förfogandelagen. Till förfogandelagstiftningen räknas

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov,

allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), beredskapsförfogandelagen

samma dag (nr 297) samt utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582)

jämte därtill hörande tillämpningsförfattningar.

Lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov, vilken träder i tillämpning

då luftskyddstillstånd är rådande, tillgodoser det civila luftskyddets

behov. Allmänna förfogandelagen är avsedd att utgöra grundvalen för de

tvångsåtgärder, som kunna erfordras för genomförandet av en kristidshus''

hållning, däri inbegripet mera omfattande anskaffning för försvarsväsendets

behov. Utrymningslagen avser, såvitt nu är i fråga, att bereda möjlighet

till inkvartering.

Beredskapsförfogandelagen har till syfte att under ett beredskapstillstånd,

då mobilisering ej ägt rum, fylla krigsmaktens behov av vissa förnödenheter.

Påtalade brister i gällande lagstiftning.

Till grund för Kungl. Maj:ts beslut om verkställande av ifrågavarande

utredning ligga två framställningar i ärendet, den ena av statens krisrevision

den 7 november 1940 och den andra av chefen för armén den 14 i samma

månad.

I sin skrivelse anförde statens krisrevision i huvudsak följande:

Den ifrågavarande lagstiftningen hade tillkommit successivt, varigenom den

kommit att brista i enkelhet och överskådlighet. Det syntes icke längre vara

av behovet påkallat att reglera tvångsanskaffning av fartyg i en särskild lag,

då tvångsförfogande över fartyg i allmänhet faktiskt skedde under åberopande

av rekvisitionslagen. Detsamma kunde numera sägas angående hästar

och fordon. Det för mobiliseringsbehovets tillgodoseende erforderliga förberedande

arbetet i fredstid -— uttagningen — reglerades emellertid uteslutande

i fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen. Rekvisitionslagen,

som avsåge att säkerställa fyllandet av sådana krigsmaktens

oundgängliga behov, vilka icke på annat sätt kunde tillgodoses med tillräcklig

skyndsamhet, saknade bestämmelser örn förberedelser i fredstid och hänvisade

i 17 § till nyssberörda två lagar. Emellertid hade rekvisitionslagen —

i strid mot vad statsmakterna vid lagens tillkomst förutsatt — i mycket stor

omfattning kommit att anviindas för fyllande av planenliga mobiliseringsbehov.

Följden hade blivit dels att värderingsförfarandet enligt rekvisitionslagen

kommit att tillämpas i en omfattning, som icke varit beräknad — i främsta

rummet beträffande motorfordon — och dels att rekvisitionslagen kommit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

att konkurrera särskilt med häst- och fordonsanskaffningslagen på ett sätt,

som åstadkommit mycken oreda både för myndigheter och enskilda. Redan

ur dessa mera allmänna synpunkter vore en omarbetning av lagstiftningen

påkallad. Vidare hade krisrevisionen funnit lagstiftningens sakliga innehåll i

olika avseenden mindre ändamålsenligt. Uttagningen i fredstid hade sålunda

icke varit tillfredsställande, i det att för krigsbruk mindre lämpliga fartyg,

hästar och motorfordon i betydande omfattning uttagits, vilket medfört

både militära olägenheter och dryga kostnader för statsverket. Därtill

komme, att i många fall för ägarens näring och arbete nödvändiga hästar

och fordon uttagits, medan mera umbärliga icke tagits i anspråk. Mot hästoch

molormönstringsnämndemas sammansättning och arbetsformer kunde

erinringar riktas. Detta gällde i viss mån även de lokala värderingsnämnderna.

Beträffande riktlinjerna för en ny lagstiftning ville krisrevisionen framhålla

nödvändigheten av att statsverkets intressen bleve bättre tillgodosedda

än enligt nuvarande bestämmelser. Vidare borde, med hänsyn till de brådskande

och besvärliga situationer, under vilka ifrågavarande lagstiftning ofta

måste tillämpas, eftersträvas, att bestämmelserna bleve så enkla och överskådliga

som möjligt.

Chefen för armén yttrade i sin förutnämnda framställning:

Den i häst- och fordonsanskaffningslagen föreskrivna mönstringsproceduren

hade redan i fredstid bedömts i många fall taga för lång tid i anspråk

för att säkerställa förbandens organiserande på fastställda tider. I dessa fall

hade den utvägen tillgripits, att anskaffningen planlagts med anlitande av

rekvisitionslagen. Planläggningen hade härigenom blivit invecklad. Härtill

komme, att de båda lagarnas bestämmelser örn värdering och utbetalning av

ersättning m. m. vore i väsentliga punkter olika. Olägenheterna härav hade

skarpt framträtt vid organiserandet av neutralitetsvakten. Farhågorna för att

mönstringsproceduren skulle visa sig tidsödande hade i stort sett bekräftats.

I många fall hade mönstringsnämnderna för att hålla de fastställda tiderna

måst ägna för liten tid åt varje häst eller fordon, i följd varav ett avsevärt

antal olämpliga hästar och fordon inmönstrats. — Av det anförda framginge

enligt arméchefens förmenande, att bestämmelserna för ianspråktagande av

hästar och fordon vid krigsmaktens ställande på krigsfot borde förenklas och

att proceduren borde göras mindre tidsödande. Det syntes därvid ligga närmast

till hands att helt låta bestämmelserna i rekvisitionslagen (i förekomfande

fall beredskapsförfogandelagen) tillämpas vid avstående av hästar och

fordon. Häst- och fordonsanskaffningslagen borde sålunda i huvudsak endast

innefatta bestämmelser om de förberedande åtgärder, som skulle vidtagas i

fredstid. Erfarenheterna utvisade emellertid, att jämväl bestämmelserna i sistnämnda

avseende vore i behov av omarbetning. Särskilt hade det visat sig,

att hästägarförteckningarna icke utgjorde en tillförlitlig grund för hästuttagningen.

Uttagningen av motorfordon, vilken skett genom försorg av länsstyrelserna,

hade i många fall visat sig bristfällig. En centralisering av denna

uttagning syntes därför böra övervägas.

Den allmänna planläggningen av författningarna.

Utredningsmännen.

Utredningsmännen lia inledningsvis framhållit den nu rådande splittring

en på rekvisitionslagstifiningens område. Sålunda kunde sedan mobilisering

anbefallts hästar och fordon tagas i anspråk med stöd av såväl häst
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

och fordonsanskaffningslagen som rekvisitionslagen. Av dessa lagar reglerade

häst- och fordonsanskaffningslagen den synnerligen omfattande anskaffning

av hästar och fordon, som måste äga rum omedelbart vid mobilisering och

som inginge som ett väsentligt led i denna. Rekvisitionslagen avsåge däremot

att fylla mera tillfälliga och lokala behov. Emellertid hade de båda lagarnas

tillämpningsområden i verkligheten ej hållits åtskilda, i det att rekvisitionslagen

— i strid mot lagens syfte — i stor utsträckning kommit att anlitas för behov,

som egentligen bort fyllas med stöd av häst- och fordonsanskaffningslagen.

Anledningen härtill hade varit, att mönstringsförfarandet enligt sistnämnda

lag i fall då särskild snabbhet varit av nöden ansetts för omständligt. Allteftersom

anskaffningen skedde enligt den ena eller andra lagen, bleve helt

olika regler tillämpliga i fråga om formen för ianspråktagandet, sättet för ersättningens

bestämmande, rätten att fullfölja talan mot ersättningsbeslut och

sättet för ersättningens gäldande.

Utredningsmännen hade betraktat det såsom en huvuduppgift att finna ett

system för ianspråktagande av hästar och fordon, som lämpade sig såväl

för den omfattande och samtidigt koncentrerade mobiliseringsanskaffningen

som ock för tillgodoseendet av tillfälliga och lokala behov.

Med avseende å anskaffningen av fartyg, vilken kunde ske enligt såväl

fartygsuttagningslagen som rekvisitionslagen, vore visserligen en viss enhetlighet

rådande, i det att den förra lagen i fråga örn ersättningen hänvisade till

den senare. Praktiska skäl hade emellertid synts utredningsmännen tala för

att även ifrågavarande anskaffning helt inordnades i ett allmänt system av

nyss angivna innebörd.

Efter prövning av olika möjligheter hade utredningsmännen stannat för

den lösningen, att all hithörande tvångsanskaffning borde ske med stöd av

en rekvisitionslag. Denna skulle avse ej blott, såsom hittills, tillgodoseendet

av krigsmaktens lokala och tillfälliga behov utan även den planenliga mobiliseringsanskaffning,

som för närvarande reglerades i speciallagarna. Den

föreslagna lagen komme att ersätta dels den nuvarande rekvisitionslagen dels

ock de delar av häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen,

vilka reglera ianspråktagandet vid mobilisering.

I anslutning till rekvisitionslagen ha utredningsmännen framlagt förslag

till ny rekvisitionsförordning.

Utredningsmännen ha ansett, att bestämmelser alltjämt erfordras om u ttagning

i fredstid av hästar, fordon och fartyg. Då själva anskaffningen

av dessa förnödenheter vore avsedd att äga rum enligt den föreslagna

rekvisitionslagen och uttagningen alltså vore att betrakta såsom en i fred

vidtagen förberedelse till rekvisition, ha utredningsmännen i rekvisitionslagen

infört en allmän bestämmelse örn uttagningen och de skyldigheter,

som i samband därmed åvila de enskilda. De i övrigt erforderliga stadgande!^

örn uttagningen ha sammanförts i elt förslag till uttagningsförordning,

som avses skola utfärdas med stöd av det i nyssnämnda bestämmelse innefattade

bemyndigandet. Uttagningsförordningen kommer alt ersätta de delar

av häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen även
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

som dessa lagars tillämpningsförfattningar, vilka nu reglera uttagningen i

fredstid. I uttagningsförordningen lia dessutom upptagits stadganden motsvarande

dem, som nu återfinnas i förordningen den 22 juni 1934 (nr 421)

angående undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen

samt i kungörelsen samma dag (nr 419) angående rikets indelning i liästmönstringsområden.

Vidare lia utredningsmännen utarbetat förslag till ny beredskapsförfogandelag.

vilken närmare än den nuvarande anknutits till rekvisitionslagen.

Slutligen upptager utredningsmännens förslag några smärre följdändringar

i vissa författningar.

Yttrandena.

I yttrandena har behovet av en reform av de gällande bestämmelserna

allmänt vitsordats. I fråga om den allmänna planläggningen av författningarna

har förslaget i intet fall mött gensaga. Den allmänna ståndpunkten i

yttrandena är, att utredningsmännens förslg i dess helhet är ägnat att

främja reda och klarhet i tillämpningen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i denna del anfört

följande:

»Att den gällande rekvisitionslagstiftningen är behäftad med betänkliga brister

torde vara ostridigt. Sålunda har uppdelningen av bestämmelserna på

ett flertal författningar —- tre lagar jämte tillämpnings- och andra författningar

— medfört stora svårigheter för de myndigheter, som ha att svara för

genomförandet av mobilisering. Författningarna, som tillkommit successivt,

ha ej heller i erforderlig grad samordnats i ett allmänt system. Detta förhållande

har under kritiska perioder varit ägnat att skapa osäkerhet i tillämpningen.

Särskilda svårigheter ha vållats därav, att bestämmelserna om den

planenliga mobiliseringsanskaffningen av hästar och fordon icke möjliggjort

ett snabbt förfarande och att rekvisitionslagen på grund härav kommit att anlitas

för ett ändamål, för vilket den ej avsetts.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter finner jag det därför

oundgängligt, att detta författningskomplex underkastas en revision.

Det i ärendet framlagda, av särskilda utredningsmän utarbetade förslaget

utgår från att samtliga bestämmelser örn anskaffningen under tid då mobilisering

är anbefalld skola sammanföras i rekvisitionslagen och rekvisitionsförordningen;

i sistnämnda båda författningar ha därför måst inarbetas element

ur sex nu gällande. I förslaget särskiljas vidare reglerna om uttagning

i fredstid från dem. som avse krigsanskaffningen, och hopfogas — ehuru

efter väsentliga ändringar i sak — till en författning, uttagningsförordningen.

Denna motsvarar delar av häst- och fordonsanskaffningslagen, häst- och fordonsanskaffningsförordningen

samt fartygsuttagningslagen och dess tillämpningskungörelse.

Den princip, enligt vilken författningarna sålunda uppställts i förslaget,

synes uppfylla kravet på enkelhet och överskådlighet. Att reglerna om krigs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 3

anskaffningen samordnas på sätt som föreslagits torde vara den enda framkomliga

anordningen ur mobiliseringsteknisk synpunkt. En given fördel är

även, att stadgandena om åtgärderna i fred sammanförts och skiljts från

krigsbestämmelserna. Ifrågavarande åtgärder betraktas enligt förslaget som

förberedelser till rekvisition, och i rekvisitionslagen har därför inryckts en

allmän bestämmelse, innebärande bemyndigande för Konungen att utfärda de

för uttagningsförordningen avsedda reglerna. Denna anordning synes vara

riktig och ägnad att åstadkomma ytterligare förenkling. Därigenom blir det

nämligen möjligt att undvara en eljest erforderlig lag örn uttagning.

Jag kan sålunda i allt väsentligt ansluta mig till de av utredningsmännen

förordade principerna för författningsrevisionens genomförande, vilka även

lämnats utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna. Jag biträder även

utredningsmännens ståndpunkt, att beredskapsförfogandelagen så nära som

möjligt bör anknytas till rekvisitionslagen.

Jag förordar således, att förslag till rekvisitionslag och beredskapsförfogandelag

föreläggas riksdagen. Redogörelse för dessa förslag lämnas i det följande.

Genomförandet av uttagning enligt det föreslagna systemet kommer att

nödvändiggöra höjda anslag för ändamålet. Anslagsökningen torde kunna

uppskattas till 210,000 kronor per år. Kostnaderna sammanhänga väsentligen

med de besiktningar, som enligt förslaget avses skola äga rum i samband

med uttagningen. Den verkliga kostnadsökningen för statsverket kommer

emellertid att ganska avsevärt understiga nämnda belopp. Förslag till anslagsäskanden

torde jag få i annat sammanhang underställa Kungl. Maj:ts

prövning.»

Redogörelse för de närmare bestämmelserna i lagförslagen återfinnes i propositionen,

beträffande rekvisitionslagen å sid. 23—66 samt angående beredskapsförfogandelagen

å sid. 66—69.

Genom den föreliggande propositionen framlägges förslag till ny lagstiftning

örn rekvisition m. m., avsedd att träda i stället för den nu gällande. Av

de framlagda förslagen är rekvisitionslagen avsedd att tillämpas då krigsmakten

eller del därav ställts på krigsfot, d. v. s. allmän eller partiell mobilisering

anbefallts. Beredskapsförfogandelagen åter har till ändamål att under

ett beredskapstillstånd innan ännu mobilisering anbefallts möjliggöra

tvångsanskaffning av vissa förnödenheter för krigsmaktens behov.

Den föreslagna rekvisitionslagen avser éj blott, såsom den nu gällande lagen

i ämnet, att tillgodose krigsmaktens lokala och tillfälliga behov utan även

den planenliga mobiliseringsanskaffningen av hästar, fordon och fartyg, som

för närvarande regleras i häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsutlagningslagen.

Den nya lagen skulle alltså komma att ersätta dels den nuvarande

rekvisitionslagen och dels de delar av nämnda speciallagar, vilka reglera

ianspråktagandet vid mobilisering. Vad angår uttagningen i fredstid av

U tikottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

hästar, fordon och fartyg har i förslaget till rekvisitionslag införts en allmän

bestämmelse om uttagningen och de skyldigheter, som i samband därmed åvila

de enskilda, medan de i övrigt erforderliga stadgandena örn uttagningen

äro avsedda att meddelas genom en av Kungl. Majit med stöd av nyssnämnda

bestämmelse utfärdad uttagningsförordning. Förslaget till beredskapsförfogandelag

utgör en omarbetning av den nu gällande lagen i ämnet, företagen

huvudsakligen i syfte att vinna en närmare anknytning till de i rekvisitionslagen

givna reglerna. Förutom den sålunda verkställda formella omarbetningen

av lagstiftningen på området innebära de föreliggande lagförslagen

i förhållande till gällande lag åtskilliga sakliga ändringar av betydelse.

De framlagda förslagen äro enligt utskottets mening väl ägnade att läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Den allmänna planläggningen av författningarna

synes uppfylla kravet på enkelhet och överskådlighet. Såsom en betydande

fördel för erhållande av klarhet och reda vid tillämpningen framstår

sålunda, att all tvångsanskaffning under tid då mobilisering är anbefalld är

avsedd att äga rum med stöd av rekvisitionslagen och ej, såsom för närvarande

är förhållandet, i vissa fall med stöd av särskilda speciallagar. Härigenom

vinnes även att antalet författningar på området väsentligt nedbringas.

Såsom i propositionen berörts är rekvisitonsrätten subsidär i så måtto, att

vederbörande militära myndighet är skyldig att i första hand söka anskaffa

vad som erfordras genom frivilligt avtal. Denna regel har beträffande rekvisitionslagen

kommit till uttryck i 1 § genom det från § 74 regeringsformen

hämtade stadgandet, att rekvisition endast må omfatta vad som erfordras för

fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka icke kunna på

annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Utskottet förutsätter, att

den sålunda fastslagna grundsatsen vid tillämpningen röner vederbörligt beaktande

samt att vid begagnande av rekvisitionsrätten hänsyn tages till andra

berättigade intressen i de fall där så kan ske utan att ändamålet med rekvisitionen

eftersättes.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslagen får utskottet anföra

följande.

Enligt 3 § förslaget till rekvisitionslag, som innehåller föreskrift örn ^tagning

under fredstid av bland annat hästar och fordon, må Konungen ålägga

ägare eller innehavare av i paragrafen avsedd förnödenhet skyldighet att

lämna uppgifter örn förnödenheten samt att låta densamma undergå besiktning

och transportera densamma till besiktningen. Sådan skyldighet skall enligt

förslaget, där ej Konungen annorlunda förordnar, fullgöras utan ersättning.

Inom utskottet har framhållits, att den sålunda stadgade skyldigheten

för den enskilde att transportera uttagen förnödenhet till besiktningsplats i

många fall kunde komma att innebära intrång av beskaffenhet att böra ersättas,

varför ifrågasatts att som huvudregel stadga att ersättning skall lämnas

för transportkostnad. Då utskottet emellertid förutsätter, att Kungl. Majit

för de fall, då ersättning skäligen bör utgå, begagnar det i paragrafen givna

bemyndigandet att förordna om undantag från regeln att ifrågavarande skyl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33-

9

dighet skall fullgöras utan ersättning, finner utskottet förslaget på denna

punkt kunna godtagas. I detta sammanhang vill utskottet även framhålla vikten

av att besiktning så anordnas, att minsta möjliga besvär och tidsutdräkt

vållas förnödenhetens ägare. Vid besiktning av hästar synes det i sådant syfte

för vissa fall kunna vara lämpligt att fördela besiktningen till flera samlingsplatser

inom den ifrågavarande kommunen.

I 1 § förslaget till beredskapsförfogandelag angivas de förnödenheter, som

med stöd av denna lag må tagas i anspråk. Under a) i paragrafen upptagas

härvid bestämmelser örn rätt att taga i anspråk förnödenheter m. m., då militär

personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det ifrågavarande

förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock militär personal beordrats

till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå. Enligt b) i paragrafen

kunna, även i annat fall än under a) sägs, hästar, fordon, fartyg och luftfartyg

bliva föremål för anfordran. Under ärendets behandling har utskottets

uppmärksamhet riktats på frågan, huruvida icke möjlighet borde finnas att

med stöd av sistnämnda stadgande i beredskapsförfogandelagen taga i anspråk

även för militärt bruk lämpliga hundar. I sådant hänseende har bland

annat framhållits, att användningen av hundar inom försvaret alltmer ökat

samt att möjligheterna att för erforderlig utbildning under fredstid på frivillighetens

väg fylla det nödiga behovet av lämpliga hundar kunde visa sig

begränsade. Enligt utskottets mening finnes skäl för att hundar må kunna

tagas i anspråk för militära ändamål ej endast med stöd av rekvisitionslagen

utan även i ett beredskapsläge då beredskapsförfogandelagen är i tillämpning.

Med hänsyn härtill och då denna möjlighet bör stå till buds oavsett örn behovet

hänför sig till någon utom förläggningsorten befintlig del av krigsmakten,

vill utskottet föreslå, att den i 1 § under b) i sistnämnda lag gjorda uppräkningen

av vad som må tagas i anspråk utvidgas att omfatta jämväl

hundar.

I övrigt hava de genom propositionen framlagda lagbestämmelserna icke

givit anledning till erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

.4. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen

framlagda, nedan intagna förslag till

Rekvisitionslag.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats att krigsmakten

eller någon del därav skall ställas på krigsfot, må från och med den dag,

som Konungen bestämmer, i enlighet med vad i denna lag stadgas genom

rekvisition av kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,

som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

behov, vilka icke kunna på annat sätt, exempelvis genom köp eller hyresavtal,

tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Vid krigsmaktens återgång till

fredsfot upphör rätten till rekvisition från och med den dag, som Konungen

bestämmer.

Ställes endast en del av krigsmakten på krigsfot, omfattar rätten till rekvisition

allenast vad som erfordras för denna del.

Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt vilka

Konungen meddelar sådan rätt.

Vad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel i enlighet med

bestämmelserna i denna lag.

2 §-

Genom rekvisition må tagas i anspråk:

1. kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m.;

2. byggnad eller del därav jämte erforderlig inredning att användas till

expeditions-, sjukvårds- eller förrådslokal, verkstad eller annat dylikt;

3. markområden och byggnader för tillfälliga eller brådskande befästnings-,

järnvägs-, flygplats-, väg-, bro- och andra arbeten, som erfordras för krigsändamål;
4.

inåt i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt;

5. bränsle, lyse och lägerhalm, läkemedel och förbandsartiklar, annan sjukvårds-

och tandvårdsmateriel, för maskiner erforderliga driftsförnödenheter,

såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjmedel m. m., så ock andra för

krigsmakten erforderliga förbrukningsartiklar;

6. beväpnings- och utrustningspersedlar, ammunition och sprängämnen

ävensom verktyg, redskap och materialier för tillfälliga arbeten, som erfordras

för krigsändamål;

7. vägvisare, budbärare, arbetsmanskap samt personal för vård av sjuka

och sårade människor och djur;

8. rid-, drag- och lastdjur, hundar, brevduvor, anspanns- och motorfordon,

släpfordon, motorredskap, velocipeder, kälkar och skidor ävensom därmed

jämförliga kommunikationsmedel, allt med erforderligt tillbehör, ävensom

personal för skötsel och underhåll därav;

9. fartyg (däri inbegripna båtar och andra farkoster) med erforderlig utrustning

och bemanning;

10. luftfartyg av alla slag med erforderlig utrustning och bemanning;

11. bärgnings- och dykerimateriel med erforderlig personal;

12. järnvägar, kanaler, vägar, flygplatser, broar, lastbryggor, kajer, färjor,

lyftkranar och andra dylika transportanordningar, allt med utrustning och

förråd, ävensom personal för skötsel och underhåll;

13. telegraf-, telefon- och radioanläggningar, kraft- och belysningsanläggningar,

skeppsvarv, kvarnar, mejerier, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska

anstalter samt andra industriella anläggningar och verkstäder, allt

med utrustning och förråd, ävensom personal för drift och underhåll; samt

14. förnödenheter för utrustning och underhåll av anläggningar, som avses

under 12 och 13.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

11

3 §•

Redan under fredstid skall vidtagas förberedelse till rekvisition (uttagning)

av de hästar, hästfordon, motorfordon, släpfordon, motorredskap och

fartyg samt, därest Konungen finner erforderligt, jämväl de luftfartyg, vilka

utöver dem, som förut stå till krigsmaktens förfogande, erfordras för dennas

ställande på krigsfot (krigsmaktens första behov). Konungen må ålägga ägare

eller innehavare av sådan förnödenhet skyldighet att lämna uppgifter om

förnödenheten samt att låta densamma undergå besiktning och transportera

densamma till plats för besiktningen. Sådan skyldighet skall, där ej Konungen

annorlunda förordnar, fullgöras utan ersättning. Kommun har att genom

för ändamålet utsedd nämnd lämna erforderlig medverkan vid uttagningen

av hästar och hästfordon.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning under tid, då krigsmakten

är ställd på krigsfot.

4 §•

Rekvisition må icke omfatta annat, än vad som finnes att tillgå hos den,

som skall fullgöra rekvisitionen; och skall därvid, såvitt möjligt, hänsyn tagas

till dennes tillgång å vad som skall rekvireras och behov därav för sin

näring. Vad som oundgängligen erfordras för någons näring må ej utan tvingande

militära skäl utfordras.

5 §•

Byggnader och anläggningar, som avses i 2 § under 1, 2, 12 och 13, så ock

markområden, som avses i nämnda paragraf under 3, må tagas i anspråk

allenast med nyttjanderätt. Därest ej annat vid rekvisition bestämts eller får

anses överenskommet, skola fartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt men

övriga förnödenheter övertagas nied äganderätt.

6 §■

Rekvisition av förnödenhet, som under fredstid uttagits för krigsmaktens

behov, sker genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling (rekvisitionsskrivelse)

eller genom kungörelse eller på annat, efter omständigheterna

lämpat sätt.

Annan rekvisition skall, där så ske kan, göras genom rekvisitionsskrivelse.

Har rekvisitionen skett annorledes, skall den utan dröjsmål skriftligen bekräftas.

Rekvisition skall ställas till den, som har att fullgöra densamma.

Å förnödenhet eller tjänstbarhet, som utgjorts efter rekvisition, skall lämnas

kvitto.

Sedan rekvisition skett, må militär myndighet icke träffa uppgörelse under

hand örn ersättning för det rekvirerade.

7 §•

Ägare eller innehavare av förnödenhet, som rekvirerats med nyttjanderätt,

är skyldig att i den mån så påfordras tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning

av inredning eller utrustning, som hör till förnödenheten, samt att i

övrigt tåla de åtgärder beträffande förnödenheten, som vederbörande myndighet

finner erforderliga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Om värderingsnämnder.

8 §■

För handläggning av ärenden rörande ersättning enligt denna lag samt

ärenden, som äga samband därmed, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas

dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden) dels

ock lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och

allmänna lokala värderingsnämnder inom länen samt fartygsvärderingsnämnder

inom marindistrikten.

Antalet lokala värderingsnämnder bestämmes i den ordning Konungen

föreskriver.

9 §•

Riksvärderingsnämnden är högsta värderingsnämnd, mot vars beslut klagan

ej må förås.

Riksvärderingsnämnden skall bestå av fem ledamöter, där ej enligt vad

nedan stadgas annorlunda föreskrives. Konungen utser tre av ledamöterna

och förordnar en av dem att vara ordförande. Av övriga ledamöter utses den

ene av kommerskollegium och den andre av lantbruksstyrelsen, där ej Konungen

bestämmer, att dessa ledamöter eller någon av dem skola utses av

andra centrala myndigheter med sakkunskap inom industriens eller folkhushållningens

område. För envar av ledamöterna utses en suppleant. Av de

utav Konungen utsedda ledamöterna och suppleanterna skola minst en ledamot

och en suppleant hava utövat domarämbete.

Örn så finnes erforderligt med hänsyn till ärendenas mängd eller omfattning

äger Konungen föreskriva, att riksvärderingsnämnden skall arbeta å två

eller flera avdelningar. Varje avdelning skall bestå av fem ledamöter, utsedda

på sätt i andra stycket föreskrives. Konungen förordnar vice ordförande

att leda arbetet å avdelning, där ordföranden ej tjänstgör. För envar av

ledamöterna utses en suppleant. Av de utav Konungen utsedda ledamöterna

och suppleanterna å varje avdelning skola minst en ledamot och en suppleant

hava utövat domarämbete. Ärendena fördelas mellan de olika avdelningarna

i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar efter förslag av

nämnden.

Ledamöter och suppleanter i riksvärderingsnämnden utses för viss tid,

högst fyra år.

10 §.

Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre ledamöter. Av ledamöterna i

hästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och allmän lokal värderingsnämnd

utses två, därav den ene tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den tredje

ledamoten av militär myndighet, som Konungen bestämmer. Av ledamöterna

i fartygsvärderingsnämnd utses två, därav den ene tillika ordförande, efter

förslag av kommerskollegium av länsstyrelsen i det län, där chefen för marin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

13

distriktet har sitt säte, samt den tredje ledamoten av militär myndighet, som

Konungen bestämmer.

För ledamöterna i hästvärderings-, bilvärderings- och fartygsvärderingsnämnder

skola utses suppleanter till lika antal. För varje ledamot i allmän

lokal värderingsnämnd skola utses två suppleanter. Länsstyrelsen äger vid

behov inkalla tillfällig suppleant till tjänstgöring i lokal värderingsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i lokal värderingsnämnd utses för viss tid,

högst fyra år.

Örn de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, m. m.

11 §•

För förnödenhet, som övertages med äganderätt, skall lämnas ersättning

med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid

produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen

regelmässigt inverkande förhållanden, övertages med äganderätt

egendom, som på grund av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjanderätt,

skall vid ersättningens bestämmande skälig hänsyn tagas till den ersättning,

som utgått för egendomens nyttjande.

12 §.

Då förnödenhet tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas ersättning

efter den i 11 § angivna grund för den för upplåtaren förlorade avkastning

eller nytta.

Har förnödenhet i fall som nu sagts lidit skada eller avsevärd försämring,

lämnas skälig ersättning därför.

Har åtgärd som i 7 § sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning

lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått vidkännas

samt för skada eller avsevärd försämring, som förnödenheten kan

hava åsamkats genom åtgärden.

Har nyttjanderätt till förnödenhet upplåtits genom frivillig överenskommelse

och lider förnödenheten skada eller avsevärd försämring, vartill hänsyn

ej tagits vid överenskommelsen, åge upplåtaren påkalla, att ersättningsfrågan

prövas av värderingsnämnd.

13 §.

1 mom. Ersättning för transport av rekvirerad förnödenhet till avlämningsplats,

för transport till hemorten av förnödenhet, som efter nyttjande avhämtas,

så ock för av rekvisition föranledd inställelse å avlämningsplats utgår

enligt av Konungen meddelade bestämmelser.

2 mom. Ersättning för tjänstbarhet i annat fall än i 1 mom. avses utgår

med belopp, som prövas skäligt. Därvid böra i huvudsak följas villkor, som

i betydande utsträckning gälla för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande

slag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3 moni. Enskild sakägare, som inställt sig inför lokal värderingsnämnd för

att lämna upplysningar i ersättningsärende, må, då särskilda skäl därtill äro,

tillerkännas ersättning för de av inställelsen föranledda kostnaderna. För enskild

sakägares inställelse inför riksvärderingsnämnden må ersättning utgå

efter vad nämnden finner skäligt.

14 §.

I den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris å förnödenhet eller

tjänstbarhet, som avses i 11, 12 eller 13 §, skall taxa å nämnda pris upprättas.

I taxa upptages pris med belopp, som bestämmes med tillämpning av de

i nämnda paragrafer angivna grunderna och med hänsyn till föreliggande

omständigheter vid tidpunkten för taxans upprättande.

Riksvärderingsnämnden verkställer prissättning i taxa rörande de förnödenheter

och tjänstbarheter, för vilka sådant finnes lämpligt. Prissättningen

gäller efter nämndens bestämmande för hela riket eller visst län eller viss

stad eller ort.

Riksvärderingsnämnden äger tillika bestämma, att de allmänna lokala värderingsnämnderna

skola, var för sitt verksamhetsområde eller del därav, i

taxa prissätta vissa förnödenheter och tjänstbarheter.

Taxa, som upprättats av allmän lokal värderingsnämnd, skall underställas

riksvärderingsnämndens prövning.

15 §.

Finnes i taxa upptaget pris för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarhet,

skall ersättningen därför utgå i enlighet med taxan; dock må riksvärderingsnämnden,

där taxans tillämpning på grund av särskilda omständigheter skulle

innefatta synnerlig obillighet, på framställning bestämma ersättningen till

högre belopp.

16 §.

Ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständigheter

och gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitions utgörande.

17 §•

Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myndighet,

som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt

över rekvisitionens fullgörande.

över beslut av myndighet, som nu nämnts, må enskild sakägare anföra besvär

hos den allmänna lokala värderingsnämnden. Besvären skola inom tjugu

dagar från det klaganden erhållit del av heslutet hava inkommit till länsstyrelsen.

Vill någon med stöd av 15 § göra anspråk på ersättning utöver vad gällande

taxa medgiver, skall han inom tid som nyss sagts göra ansökan därom

hos riksvärderingsnämnden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

15

18 §.

Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes, där ej annorlunda

sägs i 19 §, i nedan angiven ordning:

Ersättning för hästar och hästfordon, som tagas i anspråk med äganderätt,

jämte tillbehör och foder bestämmes av hästvärderingsnämnd.

Ersättning för motorfordon, släpfordon och motorredskap, som tagas i anspråk

med äganderätt, jämte tillbehör bestämmes av bilvärderingsnämnd.

Ersättning för fartyg jämte utrustning och bemanning bestämmes av fartygsvärderingsnämnd,

eller, där fartyg rekvireras till ort utanför marindistrikt

och Konungen ej för visst fall annorlunda förordnar, av allmän lokal

värderingsnämnd.

Annan ersättning än nu nämnts fastställes av allmän lokal värderingsnämnd.

19 §.

Ersättning för kostnad, skada eller försämring som avses i 12 § andra,

tredje eller fjärde stycket fastställes av allmän lokal värderingsnämnd; dock

att i fråga om fartyg, för vilket ersättning i övrigt bestämts av fartygsvärderingsnämnd,

ersättningen skall fastställas av sådan nämnd.

Ersättning, som i 13 § 1 mom. sägs, fastställes i den ordning som enligt

vad ovan sagts gäller beträffande bestämmande av ersättning för det rekvirerade.

Ersättning enligt 13 § 3 mom. fastställes av den värderingsnämnd,

inför vilken inställelse skett.

20 §.

Över lokal värderingsnämnds beslut i ärende angående ersättning må besvär

anföras hos riksvärderingsnämnden inom tjugu dagar från det klaganden

erhållit del av beslutet.

Om gäldande av ersättning.

21 §.

Ersättning enligt denna lag skall gäldas i den ordning, Konungen bestämmer.

22 §.

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås till

kronan, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför

ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla

i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla förnödenheten till säkerhet för

förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för förnödenhet, som är utmätt, skall, örn borgenären

det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet förnödenhet,

som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där

part det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara

på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Om påföljder enligt denna lag m. m.

23 §.

1 mom. Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid fullgöra

rekvisition, äger polismyndighet att hos honom uttaga det rekvirerade.

Kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet icke att tillgå, tillkommer

samma rätt militär myndighet.

2 mom. Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som i 1

mom. sägs, så ock den, som genom att avhända sig rekvirerad förnödenhet

eller på annat sätt omöjliggör rekvisitions fullgörande, straffes med dagsböter

eller fängelse.

3 mom. Fälles någon till straff enligt 2 morn., må domstolen, efter ty

skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej

kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens

värde.

24 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd

ersättning, varom i 23 § 3 mom. förmäles, tillfalla kronan.

25 §.

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma

upphävas rekvisitionslagen den 31 mars 1938 (nr 87), rekvisitionsförordningen

den 10 juni 1938 (nr 304), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66),

kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 274) rörande tillämpning av fartygsuttagningslagen,

häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84), hästoch

fordonsanskaffningsförordningen den 22 juni 1934 (nr 420), förordningen

den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpningen av häst- och

fordonsanskaffningslagen samt kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående

rikets indelning i hästmönstringsområden; skolande, där i särskild författning

eller eljest förekommer hänvisning till författning, vilken sålunda

upphör att gälla, hänvisningen i stället avse den nya lagen eller författning

som utfärdas med stöd därav.

B. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen

framlagda förslaget till beredskapsförfogandelag icke kunnat

i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande

förslag till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beredskapsförfogandelag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan del

av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk för ändamål,

varom förmäles i 28 § 1 mom. värnpliktslagen, äger Konungen förordna:
a)

att då militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det

ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock militär

personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,

ägare eller innehavare av livsmedel, transportmedel, rum för personal, hästar

eller fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt

för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på

annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av militär myndighet

tillhandahålla vad sålunda erfordras;

b) att, även i annat fall än under a) b) att, även i annat fall än under a)

sägs, ägare eller innehavare av hästar, sägs, ägare eller innehavare av hästar,

fordon och fartyg, vilka, enligt vad

därom finnes särskilt stadgat, uttagits

för krigsmaktens behov, ävensom av

luftfartyg samt av hundar, skola vara

skyldiga att i den utsträckning, som

i förordnandet angives, och på anfordran

av militär myndighet ställa

nämnda egendom till krigsmaktens

förfogande; samt

c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde

skall ställa detta till krigsmaktens förfogande.

Rätt att göra anfordran, som avses i första stycket a) och b), tillkommer de

militära myndigheter, som bestämmas av Konungen i kommandoväg.

fordon och fartyg, vilka, enligt vad

därom finnes särskilt stadgat, uttagits

för krigsmaktens behov, ävensom av

luftfartyg, skola vara skyldiga att i

den utsträckning, som i förordnandet

angives, och på anfordran av militär

myndighet ställa nämnda egendom till

krigsmaktens förfogande; samt

2 §•

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma

att väsentligen minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militära

myndighet finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages

med äganderätt. Markområden, rum, fartyg och luftfartyg må dock tagas

i anspråk allenast med nyttjanderätt.

3 §•

Anfordran, som avses i 1 § första stycket a), skall, där så lämpligen låter

sig göra, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest

mot ersättning tillhandagår allmänheten med vad som är i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 33. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beträffande sättet för anfordran skall gälla vad som i motsvarande avseende

är stadgat om rekvisition.

4 §•

I fråga om ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna lag

så ock i fråga örn egendoms avlämnande, mottagande och återställande efter

nyttjande skola de beträffande rekvisition meddelade bestämmelserna äga

motsvarande tillämpning.

De föreskrifter, som äro givna angående undantag från tillämpningen av

bestämmelserna örn rekvisition, skola iakttagas jämväl vid förfogande enligt

denna lag.

5 §•

Vägrar eller försummar någon att fullgöra vad honom åligger på grund

av anfordran enligt denna lag, äger vederbörande militära myndighet låta

genom polismyndighetens försorg uttaga det begärda.

Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som nu sagts, dömes

till dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

6 §•

Ställes del av krigsmakten, som avses i 1 §, på krigsfot, vare förordnandet

såvitt avser denna del utan verkan från och med den dag rekvisition må äga

rum för fyllande av dess behov; dock må enligt bestämmelserna i denna lag

tagas i anspråk egendom, vars ägare eller innehavare redan anmodats ställa

egendomen till förfogande.

7 §•

De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag bliva erforderliga,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma

upphävas beredskapsförfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 297) och beredskapsförfogandeförordningen

samma dag (nr 390).

Stockholm den 19 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33-

19

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,

Olof Carlsson, Sten och Näslund*;

från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås,

Hallagård, Hermansson, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag. a1 i texten