Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.
1942-05-19 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1942:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
1
JNr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1942 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.
Genom en den 20 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 201, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade nedan
intagna förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 januari 1941 tillkallades
den 3 februari 1941 fyra utredningsmän att inom försvarsdepartementet
biträda med utredning angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning.
Resultatet av utredningen föreligger i ett den 19 december 1941 dagtecknat
betänkande (SOU 1941: 37).
över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar. Utredningsmännens förslag har i princip
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga myndigheter.
Förslaget ligger till grund för propositionen.
Inledning.
Gällande författningar.
Enligt § 74 regeringsformen äger Konungen, då enligt beslut av Konungen
i statsrådet och efter utfärdande av riksdagskallelse rikets krigsmakt eller
någon del därav ställes på krigsfot, i den ordning, på det sätt och på de
villkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmes
i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, låta av kommuner
eller enskilda utfordra förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att
i orten tillgå och som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga
behov, vilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet
tillgodoses.
Med stöd härav ha utfärdats följande nu gällande lagar — samtliga hänförliga
till den s. k. rekvisitionslagstiftningen — nämligen rekvisitionslagen
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 33.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
g
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
den 31 mars 1938 (nr 87), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66)
samt häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84). Till envar
av dessa lagar hör en tillämpningsförfattning.
Fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen innehålla
i motsats till rekvisitionslagen även bestämmelser om förberedande åtgärder
i fredstid, aftagning, för tillgodoseende av mobiliseringsbehovet av de ifrågavarande
förnödenheterna.
Det tvångsingripande, för vilket § 74 regeringsformen utgör grundvalen,
har av historiska skäl betraktats som en pålaga, vilken icke under alla förhållanden
måst vara förbunden med ersättning. A andra sidan har för rätten
till sådant tvångsingripande uppställts den förutsättningen, att krigsmakten
eller del därav ställts på krigsfot d. v. s. att allmän eller partiell mobilisering
anbefallts.
Rekvisitionslagen avser att tillgodose sådana krigsmaktens behov, som äro
av tillfällig och lokal natur. Efter anbefalld mobilisering må Konungen bestämma,
att från kommuner och enskilda må rekvireras vissa närmare angivna
förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att tillgå i orten och
som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka
icke kunna på annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Bland
de förnödenheter, som kunna anskaffas genom rekvisition, ingå även hästar,
fordon och fartyg. Rekvisitionsrätt tillkommer de militära myndigheter, åt
vilka Konungen meddelar sådan rätt.
Till rekvisitionslagen ansluter sig en tillämpningsförfattning, nämligen rekvisitionsförordningen
den 10 juni 1938 (nr 304).
Fartygsuttagningslagen avser att tillgodose behovet av de fartyg ur handelsflottan
eller eljest i enskild ägo, vilka erfordras för mobilisering av krigsmakten.
För detta syfte meddelas i lagen bestämmelser angående de förberedelser,
som i fredstid äro erforderliga för nämnda behovs tillgodoseende,
samt fastställas därjämte normerna för fartygens ianspråktagande vid krigstillfälle.
— Genom kungörelse den 18 juni 1927 (nr 274) ha föreskrifter
meddelats rörande tillämpning av fartygsuttagningslagen.
Häst- och fordonsanskaffningslagen innefattar dels bestämmelser angående
förberedande åtgärder i fredstid (uttagning) för anskaffning av de hästar,
hästfordon, motorfordon och motorredskap, som erfordras för krigsmaktens
mobilisering, dels ock regler rörande ifrågavarande förnödenheters ianspråktagande
vid mobilisering (mönstring).
De närmare föreskrifterna för verkställighet av häst- och fordonsanskaffningslagen
äro meddelade i häst- och fordonsanskaffningsförordningen den
22 juni 1934 (nr 420).
Till häst- och fordonsanskaffningslagen ansluter sig vidare förordningen
den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpning av lagen.
Slutligen ha utfärdats kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående
rikets indelning i hästmönstringsområden samt kungörelser angående upprättande
genom polismyndigheterna av hästägareförteckningar, den sista
den 28 maj 1937 (nr 274).
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 3
Samtliga hittills berörda författningar äro att hänföra till rekvisitionslagstiftningen.
Statens rätt att vid krig eller krigsfara tvångsvis tillgodose det allmännas
behov av förnödenheter regleras härjämte i den s. k. förfogandelagstiftningen.
För tillämpningen av denna lagstiftning fordras icke, att mobilisering
anbefallts. Vid förfogande utgår undantagslöst ersättning. I fråga örn
sättet för bestämmandet av ersättning ansluta sig förfogandelagarna till
rekvisitionslagen; dock ha de lokala värderingsnämnderna icke någon funktion
enligt allmänna förfogandelagen. Till förfogandelagstiftningen räknas
lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov,
allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), beredskapsförfogandelagen
samma dag (nr 297) samt utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582)
jämte därtill hörande tillämpningsförfattningar.
Lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov, vilken träder i tillämpning
då luftskyddstillstånd är rådande, tillgodoser det civila luftskyddets
behov. Allmänna förfogandelagen är avsedd att utgöra grundvalen för de
tvångsåtgärder, som kunna erfordras för genomförandet av en kristidshus''
hållning, däri inbegripet mera omfattande anskaffning för försvarsväsendets
behov. Utrymningslagen avser, såvitt nu är i fråga, att bereda möjlighet
till inkvartering.
Beredskapsförfogandelagen har till syfte att under ett beredskapstillstånd,
då mobilisering ej ägt rum, fylla krigsmaktens behov av vissa förnödenheter.
Påtalade brister i gällande lagstiftning.
Till grund för Kungl. Maj:ts beslut om verkställande av ifrågavarande
utredning ligga två framställningar i ärendet, den ena av statens krisrevision
den 7 november 1940 och den andra av chefen för armén den 14 i samma
månad.
I sin skrivelse anförde statens krisrevision i huvudsak följande:
Den ifrågavarande lagstiftningen hade tillkommit successivt, varigenom den
kommit att brista i enkelhet och överskådlighet. Det syntes icke längre vara
av behovet påkallat att reglera tvångsanskaffning av fartyg i en särskild lag,
då tvångsförfogande över fartyg i allmänhet faktiskt skedde under åberopande
av rekvisitionslagen. Detsamma kunde numera sägas angående hästar
och fordon. Det för mobiliseringsbehovets tillgodoseende erforderliga förberedande
arbetet i fredstid -— uttagningen — reglerades emellertid uteslutande
i fartygsuttagningslagen samt häst- och fordonsanskaffningslagen. Rekvisitionslagen,
som avsåge att säkerställa fyllandet av sådana krigsmaktens
oundgängliga behov, vilka icke på annat sätt kunde tillgodoses med tillräcklig
skyndsamhet, saknade bestämmelser örn förberedelser i fredstid och hänvisade
i 17 § till nyssberörda två lagar. Emellertid hade rekvisitionslagen —
i strid mot vad statsmakterna vid lagens tillkomst förutsatt — i mycket stor
omfattning kommit att anviindas för fyllande av planenliga mobiliseringsbehov.
Följden hade blivit dels att värderingsförfarandet enligt rekvisitionslagen
kommit att tillämpas i en omfattning, som icke varit beräknad — i främsta
rummet beträffande motorfordon — och dels att rekvisitionslagen kommit
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
att konkurrera särskilt med häst- och fordonsanskaffningslagen på ett sätt,
som åstadkommit mycken oreda både för myndigheter och enskilda. Redan
ur dessa mera allmänna synpunkter vore en omarbetning av lagstiftningen
påkallad. Vidare hade krisrevisionen funnit lagstiftningens sakliga innehåll i
olika avseenden mindre ändamålsenligt. Uttagningen i fredstid hade sålunda
icke varit tillfredsställande, i det att för krigsbruk mindre lämpliga fartyg,
hästar och motorfordon i betydande omfattning uttagits, vilket medfört
både militära olägenheter och dryga kostnader för statsverket. Därtill
komme, att i många fall för ägarens näring och arbete nödvändiga hästar
och fordon uttagits, medan mera umbärliga icke tagits i anspråk. Mot hästoch
molormönstringsnämndemas sammansättning och arbetsformer kunde
erinringar riktas. Detta gällde i viss mån även de lokala värderingsnämnderna.
Beträffande riktlinjerna för en ny lagstiftning ville krisrevisionen framhålla
nödvändigheten av att statsverkets intressen bleve bättre tillgodosedda
än enligt nuvarande bestämmelser. Vidare borde, med hänsyn till de brådskande
och besvärliga situationer, under vilka ifrågavarande lagstiftning ofta
måste tillämpas, eftersträvas, att bestämmelserna bleve så enkla och överskådliga
som möjligt.
Chefen för armén yttrade i sin förutnämnda framställning:
Den i häst- och fordonsanskaffningslagen föreskrivna mönstringsproceduren
hade redan i fredstid bedömts i många fall taga för lång tid i anspråk
för att säkerställa förbandens organiserande på fastställda tider. I dessa fall
hade den utvägen tillgripits, att anskaffningen planlagts med anlitande av
rekvisitionslagen. Planläggningen hade härigenom blivit invecklad. Härtill
komme, att de båda lagarnas bestämmelser örn värdering och utbetalning av
ersättning m. m. vore i väsentliga punkter olika. Olägenheterna härav hade
skarpt framträtt vid organiserandet av neutralitetsvakten. Farhågorna för att
mönstringsproceduren skulle visa sig tidsödande hade i stort sett bekräftats.
I många fall hade mönstringsnämnderna för att hålla de fastställda tiderna
måst ägna för liten tid åt varje häst eller fordon, i följd varav ett avsevärt
antal olämpliga hästar och fordon inmönstrats. — Av det anförda framginge
enligt arméchefens förmenande, att bestämmelserna för ianspråktagande av
hästar och fordon vid krigsmaktens ställande på krigsfot borde förenklas och
att proceduren borde göras mindre tidsödande. Det syntes därvid ligga närmast
till hands att helt låta bestämmelserna i rekvisitionslagen (i förekomfande
fall beredskapsförfogandelagen) tillämpas vid avstående av hästar och
fordon. Häst- och fordonsanskaffningslagen borde sålunda i huvudsak endast
innefatta bestämmelser om de förberedande åtgärder, som skulle vidtagas i
fredstid. Erfarenheterna utvisade emellertid, att jämväl bestämmelserna i sistnämnda
avseende vore i behov av omarbetning. Särskilt hade det visat sig,
att hästägarförteckningarna icke utgjorde en tillförlitlig grund för hästuttagningen.
Uttagningen av motorfordon, vilken skett genom försorg av länsstyrelserna,
hade i många fall visat sig bristfällig. En centralisering av denna
uttagning syntes därför böra övervägas.
Den allmänna planläggningen av författningarna.
Utredningsmännen.
Utredningsmännen lia inledningsvis framhållit den nu rådande splittring
en på rekvisitionslagstifiningens område. Sålunda kunde sedan mobilisering
anbefallts hästar och fordon tagas i anspråk med stöd av såväl häst
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
5
och fordonsanskaffningslagen som rekvisitionslagen. Av dessa lagar reglerade
häst- och fordonsanskaffningslagen den synnerligen omfattande anskaffning
av hästar och fordon, som måste äga rum omedelbart vid mobilisering och
som inginge som ett väsentligt led i denna. Rekvisitionslagen avsåge däremot
att fylla mera tillfälliga och lokala behov. Emellertid hade de båda lagarnas
tillämpningsområden i verkligheten ej hållits åtskilda, i det att rekvisitionslagen
— i strid mot lagens syfte — i stor utsträckning kommit att anlitas för behov,
som egentligen bort fyllas med stöd av häst- och fordonsanskaffningslagen.
Anledningen härtill hade varit, att mönstringsförfarandet enligt sistnämnda
lag i fall då särskild snabbhet varit av nöden ansetts för omständligt. Allteftersom
anskaffningen skedde enligt den ena eller andra lagen, bleve helt
olika regler tillämpliga i fråga om formen för ianspråktagandet, sättet för ersättningens
bestämmande, rätten att fullfölja talan mot ersättningsbeslut och
sättet för ersättningens gäldande.
Utredningsmännen hade betraktat det såsom en huvuduppgift att finna ett
system för ianspråktagande av hästar och fordon, som lämpade sig såväl
för den omfattande och samtidigt koncentrerade mobiliseringsanskaffningen
som ock för tillgodoseendet av tillfälliga och lokala behov.
Med avseende å anskaffningen av fartyg, vilken kunde ske enligt såväl
fartygsuttagningslagen som rekvisitionslagen, vore visserligen en viss enhetlighet
rådande, i det att den förra lagen i fråga örn ersättningen hänvisade till
den senare. Praktiska skäl hade emellertid synts utredningsmännen tala för
att även ifrågavarande anskaffning helt inordnades i ett allmänt system av
nyss angivna innebörd.
Efter prövning av olika möjligheter hade utredningsmännen stannat för
den lösningen, att all hithörande tvångsanskaffning borde ske med stöd av
en rekvisitionslag. Denna skulle avse ej blott, såsom hittills, tillgodoseendet
av krigsmaktens lokala och tillfälliga behov utan även den planenliga mobiliseringsanskaffning,
som för närvarande reglerades i speciallagarna. Den
föreslagna lagen komme att ersätta dels den nuvarande rekvisitionslagen dels
ock de delar av häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen,
vilka reglera ianspråktagandet vid mobilisering.
I anslutning till rekvisitionslagen ha utredningsmännen framlagt förslag
till ny rekvisitionsförordning.
Utredningsmännen ha ansett, att bestämmelser alltjämt erfordras om u ttagning
i fredstid av hästar, fordon och fartyg. Då själva anskaffningen
av dessa förnödenheter vore avsedd att äga rum enligt den föreslagna
rekvisitionslagen och uttagningen alltså vore att betrakta såsom en i fred
vidtagen förberedelse till rekvisition, ha utredningsmännen i rekvisitionslagen
infört en allmän bestämmelse örn uttagningen och de skyldigheter,
som i samband därmed åvila de enskilda. De i övrigt erforderliga stadgande!^
örn uttagningen ha sammanförts i elt förslag till uttagningsförordning,
som avses skola utfärdas med stöd av det i nyssnämnda bestämmelse innefattade
bemyndigandet. Uttagningsförordningen kommer alt ersätta de delar
av häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen även
-
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
som dessa lagars tillämpningsförfattningar, vilka nu reglera uttagningen i
fredstid. I uttagningsförordningen lia dessutom upptagits stadganden motsvarande
dem, som nu återfinnas i förordningen den 22 juni 1934 (nr 421)
angående undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen
samt i kungörelsen samma dag (nr 419) angående rikets indelning i liästmönstringsområden.
Vidare lia utredningsmännen utarbetat förslag till ny beredskapsförfogandelag.
vilken närmare än den nuvarande anknutits till rekvisitionslagen.
Slutligen upptager utredningsmännens förslag några smärre följdändringar
i vissa författningar.
Yttrandena.
I yttrandena har behovet av en reform av de gällande bestämmelserna
allmänt vitsordats. I fråga om den allmänna planläggningen av författningarna
har förslaget i intet fall mött gensaga. Den allmänna ståndpunkten i
yttrandena är, att utredningsmännens förslg i dess helhet är ägnat att
främja reda och klarhet i tillämpningen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i denna del anfört
följande:
»Att den gällande rekvisitionslagstiftningen är behäftad med betänkliga brister
torde vara ostridigt. Sålunda har uppdelningen av bestämmelserna på
ett flertal författningar —- tre lagar jämte tillämpnings- och andra författningar
— medfört stora svårigheter för de myndigheter, som ha att svara för
genomförandet av mobilisering. Författningarna, som tillkommit successivt,
ha ej heller i erforderlig grad samordnats i ett allmänt system. Detta förhållande
har under kritiska perioder varit ägnat att skapa osäkerhet i tillämpningen.
Särskilda svårigheter ha vållats därav, att bestämmelserna om den
planenliga mobiliseringsanskaffningen av hästar och fordon icke möjliggjort
ett snabbt förfarande och att rekvisitionslagen på grund härav kommit att anlitas
för ett ändamål, för vilket den ej avsetts.
I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter finner jag det därför
oundgängligt, att detta författningskomplex underkastas en revision.
Det i ärendet framlagda, av särskilda utredningsmän utarbetade förslaget
utgår från att samtliga bestämmelser örn anskaffningen under tid då mobilisering
är anbefalld skola sammanföras i rekvisitionslagen och rekvisitionsförordningen;
i sistnämnda båda författningar ha därför måst inarbetas element
ur sex nu gällande. I förslaget särskiljas vidare reglerna om uttagning
i fredstid från dem. som avse krigsanskaffningen, och hopfogas — ehuru
efter väsentliga ändringar i sak — till en författning, uttagningsförordningen.
Denna motsvarar delar av häst- och fordonsanskaffningslagen, häst- och fordonsanskaffningsförordningen
samt fartygsuttagningslagen och dess tillämpningskungörelse.
Den princip, enligt vilken författningarna sålunda uppställts i förslaget,
synes uppfylla kravet på enkelhet och överskådlighet. Att reglerna om krigs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 3
anskaffningen samordnas på sätt som föreslagits torde vara den enda framkomliga
anordningen ur mobiliseringsteknisk synpunkt. En given fördel är
även, att stadgandena om åtgärderna i fred sammanförts och skiljts från
krigsbestämmelserna. Ifrågavarande åtgärder betraktas enligt förslaget som
förberedelser till rekvisition, och i rekvisitionslagen har därför inryckts en
allmän bestämmelse, innebärande bemyndigande för Konungen att utfärda de
för uttagningsförordningen avsedda reglerna. Denna anordning synes vara
riktig och ägnad att åstadkomma ytterligare förenkling. Därigenom blir det
nämligen möjligt att undvara en eljest erforderlig lag örn uttagning.
Jag kan sålunda i allt väsentligt ansluta mig till de av utredningsmännen
förordade principerna för författningsrevisionens genomförande, vilka även
lämnats utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna. Jag biträder även
utredningsmännens ståndpunkt, att beredskapsförfogandelagen så nära som
möjligt bör anknytas till rekvisitionslagen.
Jag förordar således, att förslag till rekvisitionslag och beredskapsförfogandelag
föreläggas riksdagen. Redogörelse för dessa förslag lämnas i det följande.
Genomförandet av uttagning enligt det föreslagna systemet kommer att
nödvändiggöra höjda anslag för ändamålet. Anslagsökningen torde kunna
uppskattas till 210,000 kronor per år. Kostnaderna sammanhänga väsentligen
med de besiktningar, som enligt förslaget avses skola äga rum i samband
med uttagningen. Den verkliga kostnadsökningen för statsverket kommer
emellertid att ganska avsevärt understiga nämnda belopp. Förslag till anslagsäskanden
torde jag få i annat sammanhang underställa Kungl. Maj:ts
prövning.»
Redogörelse för de närmare bestämmelserna i lagförslagen återfinnes i propositionen,
beträffande rekvisitionslagen å sid. 23—66 samt angående beredskapsförfogandelagen
å sid. 66—69.
Genom den föreliggande propositionen framlägges förslag till ny lagstiftning
örn rekvisition m. m., avsedd att träda i stället för den nu gällande. Av
de framlagda förslagen är rekvisitionslagen avsedd att tillämpas då krigsmakten
eller del därav ställts på krigsfot, d. v. s. allmän eller partiell mobilisering
anbefallts. Beredskapsförfogandelagen åter har till ändamål att under
ett beredskapstillstånd innan ännu mobilisering anbefallts möjliggöra
tvångsanskaffning av vissa förnödenheter för krigsmaktens behov.
Den föreslagna rekvisitionslagen avser éj blott, såsom den nu gällande lagen
i ämnet, att tillgodose krigsmaktens lokala och tillfälliga behov utan även
den planenliga mobiliseringsanskaffningen av hästar, fordon och fartyg, som
för närvarande regleras i häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsutlagningslagen.
Den nya lagen skulle alltså komma att ersätta dels den nuvarande
rekvisitionslagen och dels de delar av nämnda speciallagar, vilka reglera
ianspråktagandet vid mobilisering. Vad angår uttagningen i fredstid av
U tikottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
hästar, fordon och fartyg har i förslaget till rekvisitionslag införts en allmän
bestämmelse om uttagningen och de skyldigheter, som i samband därmed åvila
de enskilda, medan de i övrigt erforderliga stadgandena örn uttagningen
äro avsedda att meddelas genom en av Kungl. Majit med stöd av nyssnämnda
bestämmelse utfärdad uttagningsförordning. Förslaget till beredskapsförfogandelag
utgör en omarbetning av den nu gällande lagen i ämnet, företagen
huvudsakligen i syfte att vinna en närmare anknytning till de i rekvisitionslagen
givna reglerna. Förutom den sålunda verkställda formella omarbetningen
av lagstiftningen på området innebära de föreliggande lagförslagen
i förhållande till gällande lag åtskilliga sakliga ändringar av betydelse.
De framlagda förslagen äro enligt utskottets mening väl ägnade att läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Den allmänna planläggningen av författningarna
synes uppfylla kravet på enkelhet och överskådlighet. Såsom en betydande
fördel för erhållande av klarhet och reda vid tillämpningen framstår
sålunda, att all tvångsanskaffning under tid då mobilisering är anbefalld är
avsedd att äga rum med stöd av rekvisitionslagen och ej, såsom för närvarande
är förhållandet, i vissa fall med stöd av särskilda speciallagar. Härigenom
vinnes även att antalet författningar på området väsentligt nedbringas.
Såsom i propositionen berörts är rekvisitonsrätten subsidär i så måtto, att
vederbörande militära myndighet är skyldig att i första hand söka anskaffa
vad som erfordras genom frivilligt avtal. Denna regel har beträffande rekvisitionslagen
kommit till uttryck i 1 § genom det från § 74 regeringsformen
hämtade stadgandet, att rekvisition endast må omfatta vad som erfordras för
fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka icke kunna på
annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Utskottet förutsätter, att
den sålunda fastslagna grundsatsen vid tillämpningen röner vederbörligt beaktande
samt att vid begagnande av rekvisitionsrätten hänsyn tages till andra
berättigade intressen i de fall där så kan ske utan att ändamålet med rekvisitionen
eftersättes.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslagen får utskottet anföra
följande.
Enligt 3 § förslaget till rekvisitionslag, som innehåller föreskrift örn ^tagning
under fredstid av bland annat hästar och fordon, må Konungen ålägga
ägare eller innehavare av i paragrafen avsedd förnödenhet skyldighet att
lämna uppgifter örn förnödenheten samt att låta densamma undergå besiktning
och transportera densamma till besiktningen. Sådan skyldighet skall enligt
förslaget, där ej Konungen annorlunda förordnar, fullgöras utan ersättning.
Inom utskottet har framhållits, att den sålunda stadgade skyldigheten
för den enskilde att transportera uttagen förnödenhet till besiktningsplats i
många fall kunde komma att innebära intrång av beskaffenhet att böra ersättas,
varför ifrågasatts att som huvudregel stadga att ersättning skall lämnas
för transportkostnad. Då utskottet emellertid förutsätter, att Kungl. Majit
för de fall, då ersättning skäligen bör utgå, begagnar det i paragrafen givna
bemyndigandet att förordna om undantag från regeln att ifrågavarande skyl
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33-
9
dighet skall fullgöras utan ersättning, finner utskottet förslaget på denna
punkt kunna godtagas. I detta sammanhang vill utskottet även framhålla vikten
av att besiktning så anordnas, att minsta möjliga besvär och tidsutdräkt
vållas förnödenhetens ägare. Vid besiktning av hästar synes det i sådant syfte
för vissa fall kunna vara lämpligt att fördela besiktningen till flera samlingsplatser
inom den ifrågavarande kommunen.
I 1 § förslaget till beredskapsförfogandelag angivas de förnödenheter, som
med stöd av denna lag må tagas i anspråk. Under a) i paragrafen upptagas
härvid bestämmelser örn rätt att taga i anspråk förnödenheter m. m., då militär
personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det ifrågavarande
förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock militär personal beordrats
till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå. Enligt b) i paragrafen
kunna, även i annat fall än under a) sägs, hästar, fordon, fartyg och luftfartyg
bliva föremål för anfordran. Under ärendets behandling har utskottets
uppmärksamhet riktats på frågan, huruvida icke möjlighet borde finnas att
med stöd av sistnämnda stadgande i beredskapsförfogandelagen taga i anspråk
även för militärt bruk lämpliga hundar. I sådant hänseende har bland
annat framhållits, att användningen av hundar inom försvaret alltmer ökat
samt att möjligheterna att för erforderlig utbildning under fredstid på frivillighetens
väg fylla det nödiga behovet av lämpliga hundar kunde visa sig
begränsade. Enligt utskottets mening finnes skäl för att hundar må kunna
tagas i anspråk för militära ändamål ej endast med stöd av rekvisitionslagen
utan även i ett beredskapsläge då beredskapsförfogandelagen är i tillämpning.
Med hänsyn härtill och då denna möjlighet bör stå till buds oavsett örn behovet
hänför sig till någon utom förläggningsorten befintlig del av krigsmakten,
vill utskottet föreslå, att den i 1 § under b) i sistnämnda lag gjorda uppräkningen
av vad som må tagas i anspråk utvidgas att omfatta jämväl
hundar.
I övrigt hava de genom propositionen framlagda lagbestämmelserna icke
givit anledning till erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
.4. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen
framlagda, nedan intagna förslag till
Rekvisitionslag.
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats att krigsmakten
eller någon del därav skall ställas på krigsfot, må från och med den dag,
som Konungen bestämmer, i enlighet med vad i denna lag stadgas genom
rekvisition av kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,
som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
behov, vilka icke kunna på annat sätt, exempelvis genom köp eller hyresavtal,
tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Vid krigsmaktens återgång till
fredsfot upphör rätten till rekvisition från och med den dag, som Konungen
bestämmer.
Ställes endast en del av krigsmakten på krigsfot, omfattar rätten till rekvisition
allenast vad som erfordras för denna del.
Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt vilka
Konungen meddelar sådan rätt.
Vad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel i enlighet med
bestämmelserna i denna lag.
2 §-
Genom rekvisition må tagas i anspråk:
1. kvarter, stallrum och plats under tak för materiel m. m.;
2. byggnad eller del därav jämte erforderlig inredning att användas till
expeditions-, sjukvårds- eller förrådslokal, verkstad eller annat dylikt;
3. markområden och byggnader för tillfälliga eller brådskande befästnings-,
järnvägs-, flygplats-, väg-, bro- och andra arbeten, som erfordras för krigsändamål;
4.
inåt i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt;
5. bränsle, lyse och lägerhalm, läkemedel och förbandsartiklar, annan sjukvårds-
och tandvårdsmateriel, för maskiner erforderliga driftsförnödenheter,
såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjmedel m. m., så ock andra för
krigsmakten erforderliga förbrukningsartiklar;
6. beväpnings- och utrustningspersedlar, ammunition och sprängämnen
ävensom verktyg, redskap och materialier för tillfälliga arbeten, som erfordras
för krigsändamål;
7. vägvisare, budbärare, arbetsmanskap samt personal för vård av sjuka
och sårade människor och djur;
8. rid-, drag- och lastdjur, hundar, brevduvor, anspanns- och motorfordon,
släpfordon, motorredskap, velocipeder, kälkar och skidor ävensom därmed
jämförliga kommunikationsmedel, allt med erforderligt tillbehör, ävensom
personal för skötsel och underhåll därav;
9. fartyg (däri inbegripna båtar och andra farkoster) med erforderlig utrustning
och bemanning;
10. luftfartyg av alla slag med erforderlig utrustning och bemanning;
11. bärgnings- och dykerimateriel med erforderlig personal;
12. järnvägar, kanaler, vägar, flygplatser, broar, lastbryggor, kajer, färjor,
lyftkranar och andra dylika transportanordningar, allt med utrustning och
förråd, ävensom personal för skötsel och underhåll;
13. telegraf-, telefon- och radioanläggningar, kraft- och belysningsanläggningar,
skeppsvarv, kvarnar, mejerier, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska
anstalter samt andra industriella anläggningar och verkstäder, allt
med utrustning och förråd, ävensom personal för drift och underhåll; samt
14. förnödenheter för utrustning och underhåll av anläggningar, som avses
under 12 och 13.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
11
3 §•
Redan under fredstid skall vidtagas förberedelse till rekvisition (uttagning)
av de hästar, hästfordon, motorfordon, släpfordon, motorredskap och
fartyg samt, därest Konungen finner erforderligt, jämväl de luftfartyg, vilka
utöver dem, som förut stå till krigsmaktens förfogande, erfordras för dennas
ställande på krigsfot (krigsmaktens första behov). Konungen må ålägga ägare
eller innehavare av sådan förnödenhet skyldighet att lämna uppgifter om
förnödenheten samt att låta densamma undergå besiktning och transportera
densamma till plats för besiktningen. Sådan skyldighet skall, där ej Konungen
annorlunda förordnar, fullgöras utan ersättning. Kommun har att genom
för ändamålet utsedd nämnd lämna erforderlig medverkan vid uttagningen
av hästar och hästfordon.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning under tid, då krigsmakten
är ställd på krigsfot.
4 §•
Rekvisition må icke omfatta annat, än vad som finnes att tillgå hos den,
som skall fullgöra rekvisitionen; och skall därvid, såvitt möjligt, hänsyn tagas
till dennes tillgång å vad som skall rekvireras och behov därav för sin
näring. Vad som oundgängligen erfordras för någons näring må ej utan tvingande
militära skäl utfordras.
5 §•
Byggnader och anläggningar, som avses i 2 § under 1, 2, 12 och 13, så ock
markområden, som avses i nämnda paragraf under 3, må tagas i anspråk
allenast med nyttjanderätt. Därest ej annat vid rekvisition bestämts eller får
anses överenskommet, skola fartyg tagas i anspråk med nyttjanderätt men
övriga förnödenheter övertagas nied äganderätt.
6 §■
Rekvisition av förnödenhet, som under fredstid uttagits för krigsmaktens
behov, sker genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling (rekvisitionsskrivelse)
eller genom kungörelse eller på annat, efter omständigheterna
lämpat sätt.
Annan rekvisition skall, där så ske kan, göras genom rekvisitionsskrivelse.
Har rekvisitionen skett annorledes, skall den utan dröjsmål skriftligen bekräftas.
Rekvisition skall ställas till den, som har att fullgöra densamma.
Å förnödenhet eller tjänstbarhet, som utgjorts efter rekvisition, skall lämnas
kvitto.
Sedan rekvisition skett, må militär myndighet icke träffa uppgörelse under
hand örn ersättning för det rekvirerade.
7 §•
Ägare eller innehavare av förnödenhet, som rekvirerats med nyttjanderätt,
är skyldig att i den mån så påfordras tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning
av inredning eller utrustning, som hör till förnödenheten, samt att i
övrigt tåla de åtgärder beträffande förnödenheten, som vederbörande myndighet
finner erforderliga.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
Om värderingsnämnder.
8 §■
För handläggning av ärenden rörande ersättning enligt denna lag samt
ärenden, som äga samband därmed, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas
dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden) dels
ock lokala värderingsnämnder, nämligen hästvärderings-, bilvärderings- och
allmänna lokala värderingsnämnder inom länen samt fartygsvärderingsnämnder
inom marindistrikten.
Antalet lokala värderingsnämnder bestämmes i den ordning Konungen
föreskriver.
9 §•
Riksvärderingsnämnden är högsta värderingsnämnd, mot vars beslut klagan
ej må förås.
Riksvärderingsnämnden skall bestå av fem ledamöter, där ej enligt vad
nedan stadgas annorlunda föreskrives. Konungen utser tre av ledamöterna
och förordnar en av dem att vara ordförande. Av övriga ledamöter utses den
ene av kommerskollegium och den andre av lantbruksstyrelsen, där ej Konungen
bestämmer, att dessa ledamöter eller någon av dem skola utses av
andra centrala myndigheter med sakkunskap inom industriens eller folkhushållningens
område. För envar av ledamöterna utses en suppleant. Av de
utav Konungen utsedda ledamöterna och suppleanterna skola minst en ledamot
och en suppleant hava utövat domarämbete.
Örn så finnes erforderligt med hänsyn till ärendenas mängd eller omfattning
äger Konungen föreskriva, att riksvärderingsnämnden skall arbeta å två
eller flera avdelningar. Varje avdelning skall bestå av fem ledamöter, utsedda
på sätt i andra stycket föreskrives. Konungen förordnar vice ordförande
att leda arbetet å avdelning, där ordföranden ej tjänstgör. För envar av
ledamöterna utses en suppleant. Av de utav Konungen utsedda ledamöterna
och suppleanterna å varje avdelning skola minst en ledamot och en suppleant
hava utövat domarämbete. Ärendena fördelas mellan de olika avdelningarna
i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar efter förslag av
nämnden.
Ledamöter och suppleanter i riksvärderingsnämnden utses för viss tid,
högst fyra år.
10 §.
Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre ledamöter. Av ledamöterna i
hästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och allmän lokal värderingsnämnd
utses två, därav den ene tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den tredje
ledamoten av militär myndighet, som Konungen bestämmer. Av ledamöterna
i fartygsvärderingsnämnd utses två, därav den ene tillika ordförande, efter
förslag av kommerskollegium av länsstyrelsen i det län, där chefen för marin
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
13
distriktet har sitt säte, samt den tredje ledamoten av militär myndighet, som
Konungen bestämmer.
För ledamöterna i hästvärderings-, bilvärderings- och fartygsvärderingsnämnder
skola utses suppleanter till lika antal. För varje ledamot i allmän
lokal värderingsnämnd skola utses två suppleanter. Länsstyrelsen äger vid
behov inkalla tillfällig suppleant till tjänstgöring i lokal värderingsnämnd.
Ledamöter och suppleanter i lokal värderingsnämnd utses för viss tid,
högst fyra år.
Örn de grunder, efter vilka ersättning skall utgå, m. m.
11 §•
För förnödenhet, som övertages med äganderätt, skall lämnas ersättning
med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid
produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen
regelmässigt inverkande förhållanden, övertages med äganderätt
egendom, som på grund av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjanderätt,
skall vid ersättningens bestämmande skälig hänsyn tagas till den ersättning,
som utgått för egendomens nyttjande.
12 §.
Då förnödenhet tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas ersättning
efter den i 11 § angivna grund för den för upplåtaren förlorade avkastning
eller nytta.
Har förnödenhet i fall som nu sagts lidit skada eller avsevärd försämring,
lämnas skälig ersättning därför.
Har åtgärd som i 7 § sägs vidtagits, må, efter vad skäligt finnes, ersättning
lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren till följd därav fått vidkännas
samt för skada eller avsevärd försämring, som förnödenheten kan
hava åsamkats genom åtgärden.
Har nyttjanderätt till förnödenhet upplåtits genom frivillig överenskommelse
och lider förnödenheten skada eller avsevärd försämring, vartill hänsyn
ej tagits vid överenskommelsen, åge upplåtaren påkalla, att ersättningsfrågan
prövas av värderingsnämnd.
13 §.
1 mom. Ersättning för transport av rekvirerad förnödenhet till avlämningsplats,
för transport till hemorten av förnödenhet, som efter nyttjande avhämtas,
så ock för av rekvisition föranledd inställelse å avlämningsplats utgår
enligt av Konungen meddelade bestämmelser.
2 mom. Ersättning för tjänstbarhet i annat fall än i 1 mom. avses utgår
med belopp, som prövas skäligt. Därvid böra i huvudsak följas villkor, som
i betydande utsträckning gälla för frivillig arbetsanställning av ifrågavarande
slag.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
3 moni. Enskild sakägare, som inställt sig inför lokal värderingsnämnd för
att lämna upplysningar i ersättningsärende, må, då särskilda skäl därtill äro,
tillerkännas ersättning för de av inställelsen föranledda kostnaderna. För enskild
sakägares inställelse inför riksvärderingsnämnden må ersättning utgå
efter vad nämnden finner skäligt.
14 §.
I den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris å förnödenhet eller
tjänstbarhet, som avses i 11, 12 eller 13 §, skall taxa å nämnda pris upprättas.
I taxa upptages pris med belopp, som bestämmes med tillämpning av de
i nämnda paragrafer angivna grunderna och med hänsyn till föreliggande
omständigheter vid tidpunkten för taxans upprättande.
Riksvärderingsnämnden verkställer prissättning i taxa rörande de förnödenheter
och tjänstbarheter, för vilka sådant finnes lämpligt. Prissättningen
gäller efter nämndens bestämmande för hela riket eller visst län eller viss
stad eller ort.
Riksvärderingsnämnden äger tillika bestämma, att de allmänna lokala värderingsnämnderna
skola, var för sitt verksamhetsområde eller del därav, i
taxa prissätta vissa förnödenheter och tjänstbarheter.
Taxa, som upprättats av allmän lokal värderingsnämnd, skall underställas
riksvärderingsnämndens prövning.
15 §.
Finnes i taxa upptaget pris för rekvirerad förnödenhet eller tjänstbarhet,
skall ersättningen därför utgå i enlighet med taxan; dock må riksvärderingsnämnden,
där taxans tillämpning på grund av särskilda omständigheter skulle
innefatta synnerlig obillighet, på framställning bestämma ersättningen till
högre belopp.
16 §.
Ersättning skall bestämmas med hänsyn till föreliggande omständigheter
och gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitions utgörande.
17 §•
Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till beloppet av den myndighet,
som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt
över rekvisitionens fullgörande.
över beslut av myndighet, som nu nämnts, må enskild sakägare anföra besvär
hos den allmänna lokala värderingsnämnden. Besvären skola inom tjugu
dagar från det klaganden erhållit del av heslutet hava inkommit till länsstyrelsen.
Vill någon med stöd av 15 § göra anspråk på ersättning utöver vad gällande
taxa medgiver, skall han inom tid som nyss sagts göra ansökan därom
hos riksvärderingsnämnden.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
15
18 §.
Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes, där ej annorlunda
sägs i 19 §, i nedan angiven ordning:
Ersättning för hästar och hästfordon, som tagas i anspråk med äganderätt,
jämte tillbehör och foder bestämmes av hästvärderingsnämnd.
Ersättning för motorfordon, släpfordon och motorredskap, som tagas i anspråk
med äganderätt, jämte tillbehör bestämmes av bilvärderingsnämnd.
Ersättning för fartyg jämte utrustning och bemanning bestämmes av fartygsvärderingsnämnd,
eller, där fartyg rekvireras till ort utanför marindistrikt
och Konungen ej för visst fall annorlunda förordnar, av allmän lokal
värderingsnämnd.
Annan ersättning än nu nämnts fastställes av allmän lokal värderingsnämnd.
19 §.
Ersättning för kostnad, skada eller försämring som avses i 12 § andra,
tredje eller fjärde stycket fastställes av allmän lokal värderingsnämnd; dock
att i fråga om fartyg, för vilket ersättning i övrigt bestämts av fartygsvärderingsnämnd,
ersättningen skall fastställas av sådan nämnd.
Ersättning, som i 13 § 1 mom. sägs, fastställes i den ordning som enligt
vad ovan sagts gäller beträffande bestämmande av ersättning för det rekvirerade.
Ersättning enligt 13 § 3 mom. fastställes av den värderingsnämnd,
inför vilken inställelse skett.
20 §.
Över lokal värderingsnämnds beslut i ärende angående ersättning må besvär
anföras hos riksvärderingsnämnden inom tjugu dagar från det klaganden
erhållit del av beslutet.
Om gäldande av ersättning.
21 §.
Ersättning enligt denna lag skall gäldas i den ordning, Konungen bestämmer.
22 §.
Har någon till säkerhet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås till
kronan, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför
ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla
i fråga örn den, som har rätt att kvarhålla förnödenheten till säkerhet för
förfallen fordran.
Ersättningsbelopp för förnödenhet, som är utmätt, skall, örn borgenären
det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet förnödenhet,
som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där
part det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara
på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
Om påföljder enligt denna lag m. m.
23 §.
1 mom. Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid fullgöra
rekvisition, äger polismyndighet att hos honom uttaga det rekvirerade.
Kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet icke att tillgå, tillkommer
samma rätt militär myndighet.
2 mom. Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som i 1
mom. sägs, så ock den, som genom att avhända sig rekvirerad förnödenhet
eller på annat sätt omöjliggör rekvisitions fullgörande, straffes med dagsböter
eller fängelse.
3 mom. Fälles någon till straff enligt 2 morn., må domstolen, efter ty
skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej
kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens
värde.
24 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd
ersättning, varom i 23 § 3 mom. förmäles, tillfalla kronan.
25 §.
De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna lag,
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma
upphävas rekvisitionslagen den 31 mars 1938 (nr 87), rekvisitionsförordningen
den 10 juni 1938 (nr 304), fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66),
kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 274) rörande tillämpning av fartygsuttagningslagen,
häst- och fordonsanskaffningslagen den 27 april 1934 (nr 84), hästoch
fordonsanskaffningsförordningen den 22 juni 1934 (nr 420), förordningen
den 22 juni 1934 (nr 421) angående undantag från tillämpningen av häst- och
fordonsanskaffningslagen samt kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 419) angående
rikets indelning i hästmönstringsområden; skolande, där i särskild författning
eller eljest förekommer hänvisning till författning, vilken sålunda
upphör att gälla, hänvisningen i stället avse den nya lagen eller författning
som utfärdas med stöd därav.
B. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen
framlagda förslaget till beredskapsförfogandelag icke kunnat
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande
förslag till
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
17
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Beredskapsförfogandelag.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Där så prövas nödvändigt för tillgodoseende av beredskapen vid sådan del
av krigsmakten, som, utan att vara ställd på krigsfot, tages i anspråk för ändamål,
varom förmäles i 28 § 1 mom. värnpliktslagen, äger Konungen förordna:
a)
att då militär personals förläggning icke lämpligen kan ske i de av det
ifrågavarande förbandet regelmässigt använda lokalerna eller ock militär
personal beordras till sjötjänstgöring utom örlogsstation eller örlogsdepå,
ägare eller innehavare av livsmedel, transportmedel, rum för personal, hästar
eller fordon ävensom materialier och annat, som är oundgängligen erforderligt
för tjänstens fullgörande och icke med tillräcklig skyndsamhet kan på
annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga att på anfordran av militär myndighet
tillhandahålla vad sålunda erfordras;
b) att, även i annat fall än under a) b) att, även i annat fall än under a)
sägs, ägare eller innehavare av hästar, sägs, ägare eller innehavare av hästar,
fordon och fartyg, vilka, enligt vad
därom finnes särskilt stadgat, uttagits
för krigsmaktens behov, ävensom av
luftfartyg samt av hundar, skola vara
skyldiga att i den utsträckning, som
i förordnandet angives, och på anfordran
av militär myndighet ställa
nämnda egendom till krigsmaktens
förfogande; samt
c) att ägare eller innehavare av visst i förordnandet angivet markområde
skall ställa detta till krigsmaktens förfogande.
Rätt att göra anfordran, som avses i första stycket a) och b), tillkommer de
militära myndigheter, som bestämmas av Konungen i kommandoväg.
fordon och fartyg, vilka, enligt vad
därom finnes särskilt stadgat, uttagits
för krigsmaktens behov, ävensom av
luftfartyg, skola vara skyldiga att i
den utsträckning, som i förordnandet
angives, och på anfordran av militär
myndighet ställa nämnda egendom till
krigsmaktens förfogande; samt
2 §•
Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma
att väsentligen minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom
tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke vederbörande militära
myndighet finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages
med äganderätt. Markområden, rum, fartyg och luftfartyg må dock tagas
i anspråk allenast med nyttjanderätt.
3 §•
Anfordran, som avses i 1 § första stycket a), skall, där så lämpligen låter
sig göra, i första hand riktas till den, som å orten driver rörelse eller eljest
mot ersättning tillhandagår allmänheten med vad som är i fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 33. 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Beträffande sättet för anfordran skall gälla vad som i motsvarande avseende
är stadgat om rekvisition.
4 §•
I fråga om ersättning för tillhandahållande av egendom enligt denna lag
så ock i fråga örn egendoms avlämnande, mottagande och återställande efter
nyttjande skola de beträffande rekvisition meddelade bestämmelserna äga
motsvarande tillämpning.
De föreskrifter, som äro givna angående undantag från tillämpningen av
bestämmelserna örn rekvisition, skola iakttagas jämväl vid förfogande enligt
denna lag.
5 §•
Vägrar eller försummar någon att fullgöra vad honom åligger på grund
av anfordran enligt denna lag, äger vederbörande militära myndighet låta
genom polismyndighetens försorg uttaga det begärda.
Den, som gör sig skyldig till vägran eller försummelse som nu sagts, dömes
till dagsböter. Böterna tillfalla kronan.
6 §•
Ställes del av krigsmakten, som avses i 1 §, på krigsfot, vare förordnandet
såvitt avser denna del utan verkan från och med den dag rekvisition må äga
rum för fyllande av dess behov; dock må enligt bestämmelserna i denna lag
tagas i anspråk egendom, vars ägare eller innehavare redan anmodats ställa
egendomen till förfogande.
7 §•
De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag bliva erforderliga,
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom densamma
upphävas beredskapsförfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 297) och beredskapsförfogandeförordningen
samma dag (nr 390).
Stockholm den 19 maj 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 33-
19
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,
Olof Carlsson, Sten och Näslund*;
från andra kammaren: herr Hage, fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås,
Hallagård, Hermansson, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till rekvisitionslag samt beredskapsförfogandelag. a1 i texten