Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i 4 kapitlet vattenlagen m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 74, av herr Hedlund i Östersund m. fl.

1942-05-28 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:35, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i 4 kapitlet vattenlagen m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 74, av herr Hedlund i Östersund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i 4 kapitlet vattenlagen m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 74, av herr Hedlund i Östersund

m. fl. I motionen hava berörts vissa förhållanden avseende vattenbyggnadsföretag

för kraftändamål. I samband härmed hava i första rummet riktats

anmärkningar mot vissa i 4 kapitlet vattenlagen upptagna stadganden örn

särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar.

Motionärerna hava hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla örn en allsidig utredning av i motionen berörda frågor.

Beträffande den närmare motiveringen för denna hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttranden från kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen och vattenrättsdomarna,

varjämte svenska vattenkraftföreningen och Indalsälvens regleringsförening

u. p. a. beretts tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden

hava inkommit från nämnda myndigheter och sammanslutningar. Vattenkraftföreningen

har vid sitt yttrande fogat en av civilingenjören Erik Upmark utarbetad

promemoria rörande de jämtländska kraftanläggningarnas betydelse

för bygdens ekonomi. Samtliga nu berörda handlingar finnas såsom bilagor

A—H fogade vid detta utlåtande. Utskottet får hänvisa till innehållet i bilagorna.

Vattenlagen den 28 juni 1918, som trädde i kraft den 1 januari 1919, innehåller

under 2 kapitlet 1—41 §§ vissa bestämmelser örn byggande i vatten.

Vad med sådant byggande avses angives i 1 §. Där talas till en början örn

uppförande av damm, bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning ävensom

verkställande av fyllning eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling

eller havet eller ock på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på

vattenståndet. Till byggande i vatten hänföres även varje ändrings- eller reparationsarbete

å byggnad av angiven beskaffenhet nedom högsta kända vattenståndet.

Vidare uttalas i paragrafen att vad i vattenlagen stadgas om byggande

i vatten skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn bortledande av vatten ur

Bihang till riksdagens protokoll 194%. 9 sami. % avd. Nr 35.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

vattenområde, som ovan nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde

samt annan åtgärd till förändring av vattnets djup eller läge därstädes.

Ett vattenbyggnadsföretag må på vissa villkor genomföras oaktat därvid

vidtages åtgärd, som vållar intrång i annans rätt. Bestämmelser härom återfinnas

i 3 §. Enligt första stycket i denna paragraf må ingen bygga i vatten så,

att genom inverkan på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres

å annan tillhörig egendom utan så är att nyttan av byggnaden eller den del

därav, som föranleder skadan eller intrånget, prövas efter avdrag av byggnadskostnaden

uppgå till ett värde, motsvarande tre gånger den skada och det intrång,

som göres å åker och äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan

egendom. I byggnadskostnaden skall inräknas det belopp, vartill skadan och

intrånget å den byggande tillhörig egendom må skattas.

Från den angivna regeln stadgas i andra och tredje styckena av 3 § undantag

i två riktningar av hänsyn till intressen av allmän natur. Sålunda föreskrives

i andra stycket att, oaktat nyttan av vattenbyggnad uppgår till värde, som

nyss sagts, företaget likväl icke må komma till stånd, därest det skulle hava

till följd, att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, eller

att större fabrik eller annan anläggning, varav många hava uppehälle, måste

nedläggas eller dess drift väsentligt minskas, eller att odlad jord till en efter

ortsförhållandena betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt

skadas, eller att fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt förfång.

Detsamma gäller, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan

bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad

för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är

att befara. Å andra sidan har jämlikt tredje stycket Konungen tillagts befogenhet

att, utan hinder av vad i första och andra styckena sägs, lämna medgivande

i viss ordning till byggnaden. Såsom förutsättning härför gäller, att företaget

prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest

från allmän synpunkt.

Prövning, huruvida och under vilka villkor byggande i vatten må ske,

verkställes av vattendomstol (2 kapitlet 20 §). Örn vid sådan prövning vattendomstolen

finner, att tillämnad byggnad med hänsyn till stadgandet i 3 §

tredje stycket bör tillåtas, skall frågan därom av domstolen hemställas Konungens

avgörande.

Frågor örn ersättning för skada och intrång bedömas enligt 9 kapitlet vattenlagen.

Ersättning i penningar skall jämlikt 49 § i princip bestämmas till

belopp, motsvarande full gottgörelse för skada eller intrång, som föranletts

av åtgärden. Dock skall för vissa i 48 § angivna fall ersättningen beräknas till

fulla värdet och hälften därutöver. Denna förhöjda beräkningsgrund skall tilllämpas,

bland annat, i fråga om mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada

å mark till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

3

Utöver ersättningsskyldighet varom nu nämnts kan företagare åläggas vissa

förpliktelser av allmän natur. Sålunda stadgas i 2 kapitlet 10 §, att där

byggnad verkställes, varigenom de naturliga vattenståndsförhållandena ändras,

byggnadens ägare skall vara pliktig att till befrämjande av fisket inom landet

erlägga viss årlig avgift, så länge byggnaden bibehålies.

Vad angår större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar upptagas

vissa särskilda villkor under 4 kapitlet vattenlagen. I fråga örn kraftanläggningar,

som där avses, gäller bland annat viss skyldighet att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, s. k. bygdekraft. Bestämmelser härom

återfinnas i 1—4 §§. Under 1 § stadgas att, där strömfall varder bebyggt jämlikt

vattenlagen och den vattenkraft, som vid oreglerat lågvatten kan uttagas

vid byggnaden, uppgår till minst 500 turbinhästkrafter, byggnadens ägare skall

vara pliktig att tillhandahålla intill en tiondel av den årliga kraftmängd,

som kan uttagas vid kraftverket, för tillgodoseende av vissa behov inom

den kringliggande bygden. Storleken av nämnda andel bestämmes av vattendomstolen.

Därvid skall hänsyn tagas dels till omfattningen av den rätt anläggningens

ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande förändra förut

rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden, dels ock å ena sidan till det

behov av kraft, som inom bygden redan föreligger eller i en nära framtid

är att motse, och å andra sidan till den tillgång på kraft, som må eljest vara att

påräkna för ändamålet. Avgörandet gäller för tjugu år i sänder. 2 och 3 §''§

avse skyldighet att tillhandahålla bygdekraft i vissa särskilda fall, vilka äga

samband med byggande i vatten enligt äldre lag. I 4 § hänvisas den, som vill

komma i åtnjutande av bygdekraft, att göra ansökan därom hos vattendomstolen.

Därutöver meddelas i denna paragraf i huvudsak följande föreskrifter.

Där ej annorlunda överenskommes, är ägaren icke pliktig att tillhandahålla

sökanden kraft tidigare än två år efter det ansökningen delgivits honom. Kraften

skall efter vattendomstolens bestämmande uttagas antingen vid kraftstationen

eller, där det lämpligen kan ske, å ägaren tillhörig ledning. I den mån

kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk skall ersättning därför givas med det

belopp, som motsvarar ägarens självkostnad med tillägg av två procent å anläggningskapitalet.

I fråga örn storleken av nämnda ersättning ävensom villkoren

i övrigt för kraftens tillhandahållande skall vattendomstolen meddela

bestämmelser i samband med beslut i anledning av ansökningen.

4 kapitlets bestämmelser beträffande vattenregleringar avse bland

annat vissa avgifter, kallade reglering sav gifter. Enligt 14 § skall sålunda —

örn genom reglering enligt vattenlagen den uttagbara vattenkraften i det eller

de strömfall, för vilkas räkning regleringen utföres, ökas med i medeltal femhundra

turbinhästkrafter — ägare av sådant strömfall vara pliktig att erlägga

en årlig avgift. Denna bestämmes till minst tio öre och högst tre kronor för

varje turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften

i strömfallet i medeltal blivit ökad. Beloppet av avgiften skall av vattendom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

stolen bestämmas särskilt för varje strömfall. Därvid bör hänsyn tagas dels till

den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden,

som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom

uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till den större eller

mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets ekonomiska

betydelse för varje särskilt strömfall.'' Även här gäller avgörandet för tjuga år

i sänder. I fråga örn användningen av influtna avgifter stadgas i 15 § att de i

första hand skola användas till förebyggande eller minskande av skada eller

olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av

vattendomstolen bestämd, så ock till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet.

I den mån medlen förslå därtill, må de ock användas för tillgodoseende

av annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets

främjande, särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång

till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri

eller eljest för befolkningens behov. Vidare hava föreskrifter angående indrivningen

och användningen av bland annat ifrågavarande avgifter meddelats

genom kungörelse den 11 juni 1920.

I detta sammanhang må anmärkas att enligt 13 § i 4 kapitlet vattenlagen

Konungen tillagts prövningsrätt beträffande vissa mera betydande vattenregleringsföretags

tillåtlighet av hänsyn till allmänna intressen. Så är i första

hand förhållandet i fråga örn reglering av vattnets avrinning ur någon av

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller

Siljan. Detsamma gäller beträffande annan vattenreglering som med hänsyn

till dess inverkan på vattnets avrinning är av synnerlig omfattning, såframt

Konungen förbehåller sig sådan prövning.

Genom lag den 20 oktober 1939 hava införts särskilda bestämmelser

angående tillfällig vattenreglering.

Enligt 1 § kan vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden meddelas förordnande

för viss tid eller tills vidare, att vad i lagen stadgas örn meddelande av tillstånd

till tillfällig vattenreglering skall äga tillämpning. Dylikt förordnande meddelas

av Konungen. Under tid, då riksdagen är samlad, erfordras dess samtycke.

Eljest skall förordnandet för att förbliva gällande godkännas av nästföljande

riksdag.

1 samband med lagens utfärdande har med riksdagens samtycke genom särskild

kungörelse meddelats förordnande som här avses att gälla tills vidare.

2 § i 1939 års lag innehåller den grundläggande bestämmelsen att för bättre

utnyttjande av vattenkraft tillstånd må — utan hinder av vad i 2 kapitlet

3 § första stycket vattenlagen stadgas — meddelas till tillfällig reglering av

avrinningen ur sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag, därest sådan

åtgärd prövas ur allmän och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

5

överväger därmed förenade olägenheter. Ansökan örn sådant tillstånd sker hos

vattendomstolen. Tillstånd skall enligt 3 § meddelas för viss tid, högst tre år.

För skada eller intrång med anledning av vattenregleringcn skall utgå ersättning

enligt 9 kapitlet vattenlagen (5 § i 1939 års lag). Emellertid äger vattendomstolen,

där det kräves för att undvika dröjsmål med vattenregleringen,

vid meddelande av tillstånd därtill uppskjuta prövningen av uppkomna ersättningsfrågor

till senare tidpunkt. Kan det antagas, att någon sakägare kommer

att lida skada eller intrång, som medför svårighet för honom att vinna sin utkomst

eller att fullgöra honom åvilande förpliktelser, skall dock ersättning till

honom helt eller delvis fastställas på förhand (8 §).

Bland övriga i 1939 års lag upptagna undantagsbestämmelser beträffande

tillfällig vattenreglering må nämnas, att med anledning av sådan reglering ej

skall utgå fiskeavgift, varom stadgas i 2 kapitlet 10 § vattenlagen, samt att vad

i 4 kapitlet vattenlagen är stadgat örn särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar ej heller skall äga tillämpning (4

och 7 §§).

Under förarbetena till vattenlagen uttalade föredragande departementschefen

— efter att hava berört innehållet i av vissa kommittéer och sakkunniga

framlagda förslag i ämnet — i fråga om de allmänna intressenas tillgodoseende

bland annat följande:

Tillgodogörandet av vattenkraften utgör numera otvivelaktigt ett av de mest

betydelsefulla av de allmänna intressen, som äro förknippade med vattendragen.

Från denna förutsättning hava såväl kommittéerna som de sakkunniga utgått

vid utarbetande av sina förslag. Men av samma skäl som enligt dessa förslag

den enskilde kan förpliktas att till förmån för ett företag, som har vattenkraftens

utnyttjande till ändamål, tåla intrång i sin rätt, av samma skäl måste

också den enskilde företagaren finna sig i, att hans egen rätt begränsas med

hänsyn till samhällets intresse. Grunden till lagstiftarens befogenhet i såväl

det ena som det andra hänseendet är uppenbarligen densamma, nämligen vattenkraftsintressets

natur av allmänt intresse.

I själva verket är det för den moderna lagstiftningen långt ifrån främmande,

att den enskilda företagsamheten, särskilt då den är bärare av viktigare

samhällsintressen, underkastas ganska väsentliga inskränkningar. Så är enligt

vår rätt förhållandet t. ex. i fråga örn anläggande och drift av enskild järnväg,

som är avsedd för allmän trafik. De förbehåll, som Kungl. Maj :t plägar

föreskriva vid koncession å enskild järnväg, äro i och för sig icke annat än ett

uttryck för samfärdselintressets stora betydelse ur allmän synpunkt.

Uppenbarligen få dock de ifrågavarande inskränkningarna icke givas en

sådan omfattning, att det enskilda initiativet härigenom skulle komma att alltför

mycket tyngas. Ej minst med hänsyn till samhällets egen fördel uppställer

sig den fordran, att åt den enskilda företagsamheten lämnas en icke alltför

snävt begränsad frihet.

Vad särskilt angår frågan örn tillhandahållande av kraft åt kringliggande

bygd hava ifrågavarande sakkunniga anfört:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Såsom bekant har genom de sista årtiondenas stora framsteg å det elektrotekniska

området möjlighet beretts att överföra den av vattenkraften alstrade

energien till platser, belägna fjärran från det strömfall, varur kraften hämtats.

Denna utveckling kan — hur glädjande den ur andra synpunkter än må vara

— understundom leda därhän, att den ort, där kraften tidigare kompiit till

användning, vanligen för förädling av ortens produkter av ena eller andra

slaget såsom för sågverksdrift, kvarnrörelse, hemslöjd eller småindustri, går

miste om de förmåner, som förut kommit orten till godo till följd av kraftkällans

belägenhet inom densamma. En dylik situation kan också komma att föreligga

såsom en följd därav, att hela den förefintliga krafttillgången, även örn

densamma icke bortledes från orten, dock uteslutande tages i anspråk för de

större industriella kraftbehovens tillgodoseende. Det kan sålunda inträffa att,

ehuru själva kraftkällan är belägen inom orten och de ledningar, varigenom

kraften överföres, äro dragna mitt igenom dess bebyggda delar, befolkningen

inom orten dock saknar tillgång på de jämförelsevis små kraftbelopp, som erfordras

för tillgodoseende av behovet av kraft för jordbruk, hantverk, småindustri,

belysningsändamål m. m. Ett dylikt förhållande kan enligt de sakkunnigas

mening icke anses vara ur allmän synpunkt tillfredsställande.

Beträffande förarbetena till 1939 års krislag må här återgivas följande av

vad föredragande departementschefen — efter att hava redogjort för vad i

ärendet förekommit, därvid även berörts en av vattenrättsdomaren i Söderbygdens

vattendomstol utarbetad promemoria — för egen del anfört:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att genom införande av möjlighet

att snabbt vidtaga åtgärder för ökat tillgodogörande av vattenkraft betydande

besparingar kunna göras i förbrukningen av kol och annat bränsle. Detta

är uppenbarligen av stor betydelse under nu rådande förhållanden.---

Det är angeläget, att den ifrågasatta lagstiftningen får ett sådant innehåll,

att icke blott det allmännas intresse utan även den enskildes rätt tryggas.

Därest lagstiftningen utformas i huvudsaklig anslutning till de riktlinjer som

uppdragits i förenämnda promemoria, lärer emellertid allmän eller enskild

rätt icke trädas för nära. En avvägning bör liksom eljest företagas mellan nyttan

av åtgärden i fråga, å ena, samt skadeverkningarna, å andra sidan, till

förekommande av att tillstånd till åtgärden medgives i andra fall än då skadan

uppenbarligen är av underordnad betydelse. Det är för övrigt tydligt, att

skadeverkningarna genom sådana provisoriska åtgärder som omnämnas i promemorian

kunna antagas bliva mycket begränsade. Som regel kan endast bliva

fråga om åtgärder beträffande redan befintliga dammbyggnader eller örn ändringar

i vattenhushållningsbestämmelserna för sådana. Man torde kunna utgå

från att åtgärder, som skulle medföra varaktiga olägenheter eller som skulle

vara förenade med större kostnader, icke komma att vidtagas, då här åsyftas

att vinna endast en tillfällig ökning av vattenkraften. I promemorian har bland

annat framhållits, att en tillfällig ändring av förut gällande villkor för vattenreglering

kan vara påkallad för att giva vederbörande möjlighet att erhålla

en sådan säkerhetsmarginal att han vågar utnyttja förut meddelat tillstånd

i avsedd utsträckning. I dylika fall skulle något intrång i annans rätt överhuvud

ej behöva uppkomma. Det kan även nämnas, att en vattenreglering för vattenkraftändamål

ej sällan är till båtnad även för andra intressenter, t. ex. därigenom

att vattenavrinningen blir jämnare än förut, i följd varav översvämningar

nedanför regleringsanordningarna kunna förebyggas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

7

Här må slutligen anmärkas att, enligt vad utskottet inhämtat, till Kungl. Majit

gjorts vissa framställningar angående delvis samma frågor, som berörts i förevarande

motion. Sålunda hava från länsstyrelsen i Jämtlands län inkommit

två skrivelser i ämnet, dagtecknade den 19 januari 1942 och den 5 februari

1942. I ärendet hava yttranden infordrats från olika myndigheter. Framställningarna

äro fortfarande beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

I 1918 års vattenlag meddelas bland annat bestämmelser örn rätt utskottet.

att utnyttja vattenkraft. Ifrågavarande bestämmelser hava utarbetats med

utgångspunkt från den uppfattningen, att tillgodogörandet av vattenkraften

utgör ej endast ett enskilt utan även ett betydelsefullt allmänt intresse.

Av denna anledning kan enligt nämnda lag den enskilde förpliktas

att tåla intrång i sin rätt, då så erfordras för genomförande av företag,

som har till ändamål att utnyttja vattenkraft. För sådant fall är den skadelidande

berättigad till ersättning av företaget. Emellertid har av det till

vattenkraften knutna allmänna intresset jämväl ansetts följa skyldighet för

företagaren att finna sig i en begränsning av sin egen rätt med hänsyn till

samhällets krav. En dylik begränsning har befunnits i särskilt hög grad

påkallad i fråga örn anläggningar av mera betydande omfattning. I anslutning

till dessa synpunkter hava under 4 kapitlet i vattenlagen upptagits

särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar.

Sålunda stadgas i nämnda kapitel skyldighet för ägare av

kraftanläggning utöver viss storlek att mot självkostnadspris jämte ett

mindre tillägg tillhandahålla kraft för tillgodoseende i viss omfattning av

ortens kraftbehov, »bygdekraft». Vad härefter angår vattenregleringsföretag

givas i samma kapitel — för det fall att genom regleringen vinnes ett

mera avsevärt tillskott av kraft — föreskrifter örn bland annat viss avgiftsplikt,

som bestämmes i förhållande till kraftökningen. Dessa s. k. reglering

sav gifter skola i första hand användas till förebyggande, minskande

eller gottgörande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och

för vilken ersättning eljest ej utgår. I den mån medlen förslå därtill, må

de därjämte användas för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den

bygd, som beröres av företaget.

Genom lag den 20 oktober 1939 — vilken enligt meddelat förordnande

skall äga tillämpning tillsvidare — har införts möjlighet att, efter

ett mera summariskt förfarande än som förutsättes enligt vattenlagen,

giva tillstånd till tillfällig vattenreglering. Bestämmelser härom hava ansetts

erforderliga för att under nu rådande förhållanden med därav föranledd

knapphet på kol och annat bränsle kunna snabbt vidtaga åtgärder för

ökat tillgodogörande av vattenkraft. Tillstånd som här avses kan meddelas

för viss tid, högst tre år. För skada och intrång skall i princip utgå ersättning

enligt föreskrifterna i vattenlagen. För att undvika dröjsmål med reg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

leringen må emellertid vid meddelande av tillstånd jämlikt 1939 års lag

prövningen av ersättningsfrågorna uppskjutas till senare tidpunkt. Vidare

undantagas i dessa fall från tillämpning vissa i vattenlagen upptagna stadganden

till förmån för motstående, mera allmänna intressen, såsom bestämmelserna

örn bygdekraft och regleringsavgifter.

I den till behandling föreliggande motionen har — närmast med anledning

av vissa erfarenheter från det under de senare åren snabbt fortgående

utbyggandet av Indalsälvens flodsystem för kraftändamål — framförts

frågan, huruvida gällande vattenlagstiftning kan anses på ett tillfredsställande

sätt tillgodose berättigade anspråk på ersättning för de av

vattenbyggnadsföretagen föranledda skador och olägenheter, som drabba

mera samhälleligt och allmänt. I samband härmed har från motionärernas

sida jämväl ifrågasatts att i vidare mån än hittills skett låta den kringliggande

bygden och länet bliva delaktiga av de ofta betydande värden,

som utvinnas vid dylika företag. Motionen utmynnar i en hemställan, att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn en allsidig utredning av i

motionen berörda frågor. I motionen uttalas den önskan att vid en blivande

utredning i främsta rummet de nu gällande bestämmelserna örn bygdekraft,

vilka motionärerna finna mindre ändamålsenliga, göras till föremål

för översyn. Med motionsyrkandet åsyftas därjämte att få till stånd en omarbetning

av de nuvarande föreskrifterna rörande regleringsavgifter, så

att dessa i vidgad utsträckning må kunna tagas i anspråk för allmänna

ändamål.

Utskottet vill i anledning av motionen till en början påpeka, att vissa

av däri berörda förhållanden synas äga samband med den år 1939 utfärdade

krislagen, innefattande särskilda bestämmelser örn tillfällig vattenreglering.

Såsom ock i motionen antytts hava nämligen flertalet av de regleringsföretag,

som under senare år igångsatts beträffande olika till Indalsälven

anknutna sjöar, vidtagits med stöd av sistnämnda lag.

Enligt vad tidigare framhållits har 1939 års lag tillkommit för att snabbt

bereda möjlighet till ökat tillgodogörande av vattenkraft och därigenom

medverka till besparingar i bränsleförbrukningen. Detta är uppenbarligen

av stor betydelse under nu rådande förhållanden. För att uppnå syftet med

lagen har däri vattenkraftsintresset givits en i hög grad gynnad ställning.

Så har dock icke helt kunnat ske utan att andra allmänna och enskilda

intressen i viss utsträckning kommit att sättas i efterhand. Särskilt anmärkningsvärt

är, att enligt nyss återgivna bestämmelser i 1939 års lag

regleringsföretag kunna komma till stånd, medförande skada och intrång å

annans egendom, utan att ersättning samtidigt utdömes, ävensom att företag

som här avses helt befriats från vissa i vattenlagen för liknande företag

stadgade förpliktelser mot det allmänna. Under förarbetena till lagen

synes man vid godtagandet av en dylik ordning hava antagit, att skade
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

verkningarna genom de provisoriska åtgärder, som åsyftades med lagen,

skulle bliva mycket begränsade. Därvid torde hava förutsatts, bland annat,

att åtgärder, som skulle medföra varaktiga olägenheter eller som skulle

vara förenade med större kostnader, icke komme att vidtagas, då bär åsyftades

att vinna endast en tillfällig ökning av vattenkraften.

Såvitt av utredningen framgår har emellertid 1939 års krislag — åtminstone

vad angår Jämtland — vunnit en i vissa hänseenden vidare tilllämpning

än nyss angivits. Sålunda synes med stöd av denna lag hava

företagits även mera betydande regleringsåtgärder beträffande mycket

stora vattenmagasin. Vissa därvid vidtagna anordningar torde icke kunna

betecknas såsom enbart provisoriska. Vederbörande intressenter synas också

utgå ifrån, att ifrågavarande regleringar skola bliva bestående för

längre tid. Under nu angivna omständigheter kan man svårligen bortse

från faran för att genom dessa regleringar kunna vållas vittgående skador

av allmän och enskild natur, för vilka ersättning åtminstone tillsvidare

kan utebliva. Förhållandet är ägnat att ingiva desto större betänkligheter

som det för närvarande torde vara ovisst, när en återgång till normala

förhållanden sker, och 1939 års lag alltså kan komma att gälla under många

år framåt. I sådant fall torde uppkomma möjlighet för regleringsintressenterna

att vid utgången av den treåriga tillståndsperioden åt sig utverka

nytt tillstånd enligt denna lag utan att ersättningsfrågorna lösas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet starka skäl tala för

att de i 1939 års lag meddelade bestämmelserna angående tillfällig vattenreglering

snarast göras till föremål för omprövning i syfte att vid dylika

regleringsföretag må skänkas större beaktande åt motstående allmänna

och enskilda intressen utan att likväl välbehövliga nytillskott till kraftproduktionen

förhindras. I fråga örn möjligheterna att få till stånd en lagändring

i angiven riktning vill utskottet här endast hänvisa till de förslag

i ämnet, vilka framlagts av vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

i dennes till utskottet avgivna yttrande. Vid den närmare utredning,

som torde erfordras för frågans lösning, kunna måhända ytterligare utvägar

yppa sig. Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att enligt uttalande

av nämnde vattenrättsdomare en mera ingående undersökning av

ifrågavarande företags bärighet sannolikt skulle utvisa, att företagen väl

äro i stånd både att fullgöra den naturliga skyldigheten att ge full kompensation

för intrång å allmänna och enskilda intressen och att, såsom

fallet är vid motsvarande sjöregleringar enligt vattenlagen, åtminstone i

någon mån låta en del av vinsten komma den av företaget berörda bygden

till godo.

Vad härefter angår det i motionen mera direkt berörda spörsmålet om

införande i vattenlagen av ändrade bestämmelser i syfte att i samband

med byggande i vatten taga ökad hänsyn till vissa för den omgivande byg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets xitlåtande Nr 35.

den gemensamma intressen, må till en början erinras, att dessa intressen

helt naturligt kunna komma i en viss motsatsställning till sådana med vattendragen

förbundna offentliga intressen, vilka mera allmänt anknyta till

riket i dess helhet. Vidare kunna i fråga örn utnyttjande av vattenkraft

ekonomiska och ideella krav göra sig gällande mot varandra. I motionen

har såsom exempel på behov, vilka särskilt borde tillgodoses, nämnts behovet

av allmän elektrifiering samt av kompensation för genom kraftföretag

skövlade skönhetsvärden.

Såsom förut framhållits hava de med bygden sammanhängande intressena

vunnit visst beaktande i vattenlagen genom bland annat bestämmelser

örn bygdekraft och regleringsavgifter. Mot sistnämnda bestämmelser

sådana dessa för närvarande äro utformade hava i vissa av de till utskottet

inkomna yttrandena riktats anmärkningar delvis även ur andra synpunkter

än dem motionärerna anlagt.

Beträffande bygdekraftsinstitutet har sålunda bland annat framhållits,

att bestämmelserna härom visat sig vara otillfredsställande i flera hänseenden,

i det de giva alltför liten ledning vid besvarandet av en mängd

uppkommande frågor. Nämnda förhållande har ansetts utgöra bidragande

orsak till den ytterst ringa användning, som bygdekraftsinstitutet fått.

I detta sammanhang må nämnas att, såvitt känt, endast i ett fall förekommit

saklig prövning av ansökning örn utbekommande av bygdekraft. Med

anledning av de anmärkningar som förekommit har i ett yttrande till och

med uppställts den frågan, örn överhuvud detta institut bör bibehållas i sin

nuvarande utformning eller örn icke i stället andra utvägar böra prövas

för att bereda möjligheter för befolkningen inom den bygd, varom fråga är

i det särskilda fallet, att erhålla kraft för skäliga kostnader.

Yad angår stadgandena örn regleringsavgifter hava dessa givit anledning

till erinringar såväl beträffande grunden för avgiftsskyldigheten som

i fråga örn avgifternas storlek och användning. I förstnämnda hänseende

har bland annat framhållits, att beloppet av ifrågavarande avgifter icke,

såsom skäligt vore, bestämdes i förhållande till båtnaden av det regleringsföretag,

som komme i fråga, utan i stället anknutits till ökningen i vattenkraft.

På detta sätt undginge de regleringsföretag helt avgiftsplikt, vid

vilka båtnaden utgjordes av en lämpligare fördelning till olika perioder av

tillgänglig kraft.

Enligt utskottets mening är ett närmare ställningstagande till det komplex

av frågor, som i anslutning till det nu sagda framställa sig för besvarande,

icke möjligt utan en ingående och allsidig utredning av de här berörda

instituten angående bygdekraft och regleringsavgifter. Med hänsyn

till vikten av de intressen som komma i fråga samt till arten av de anmärkningar,

som riktats mot nu gällande bestämmelser på området, vill utskottet

för sin del föreslå, att en dylik utredning snarast kommer till stånd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

11

I fråga om förhållandet mellan den sist föreslagna utredningen samt den

av utskottet ovan förordade översynen av 1939 års krislag må anmärkas,

att då betydande regleringsföretag redan utförts med stöd av sistnämnda

lag och ytterligare sådana torde vara under utförande eller planeras, det

synes vara särskilt angeläget, att de beträffande denna lag ifrågasatta

ändringarna skyndsamt genomföras. Med hänsyn härtill torde böra övervägas

lämpligheten av att, i den mån så blir möjligt, frågan örn revision

av 1939 års lag löses utan att resultatet avvaktas av den utredning, som

påkallas rörande i vattenlagen intagna bestämmelser i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 74, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville

A. låta föranstalta örn skyndsam översyn av lagen den 20

oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig

vattenreglering samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda; och

B. låta snarast möjligt verkställa utredning av frågan, huruvida

de i vattenlagen upptagna bestämmelserna örn bygdekraft

och regleringsavgifter kunna anses tillfyllest för det

med dem avsedda syftet, samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 28 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren; herrar Norman, Tamm, Wistrand, Olof Carlsson, Sten, Näslund,

Söderkvist* och Verner Andersson*;

från andra kammaren; fröken Nesselgren, herrar Hage*, von Seth*, fru Johansson,

herrar Larsson i Östersund, Witsell*, Lundgren* och Nedlund i Rådom.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

KAMMAEKOLLEGITJM.

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 6 februari 1942 har Kungl. Majit anbefallt kammarkollegiet

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över en vid årets

riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 74, angående utredning om ändring

i vissa delar av vattenlagen.

Med anledning härav får kollegiet anföra följande.

Motionen, som närmast föranletts av vissa förhållanden sammanhängande

med utbyggandet av Indalsälvens strömfall och regleringen av dess större

sjöar för ökning av vattenkrafttillgången, ställer under debatt vissa frågor berörande

de i 4 kapitlet vattenlagen förekommande bestämmelserna om bygdekraft

samt regleringsavgifter. Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn en allsidig utredning av

de frågor, vilka berörts i motionen.

Bygdekraft.

Motionärerna anse, att frågan om tillhandahållande av bygdekraft i främsta

rummet bör bli föremål för utredning, och synas åsyfta en sådan översyn

av bestämmelserna i 4 kap. 4 § vattenlagen, att möjlighet beredes till billigare

bygdekraft.

Skyldighet att tillhandahålla bygdekraft åvilar för närvarande omkring

nittio vattenkraftanläggningar från Lule älv i norr till Lagan och Helgeån i

söder. De förväntningar man vid vattenlagens tillkomst ställde på bygdekraftsinstitutet

synas knappast hava infriats. I detta hänseende kan erinras,

att ansökan om erhållande av bygdekraft, såsom motionärerna påpekat, hittills

gjorts endast i något enstaka fall. Härtill torde finnas flera anledningar.

Åtskilliga av de anläggningar, vilka ålagts att på ansökan tillhandahålla

bygdekraft, torde sålunda vara belägna inom orter, där behovet av elektrisk

kraft efter överenskommelse tillfredsställande tillgodoses antingen från själva

anläggningen eller från andra kraftkällor. Där så icke är fallet, torde man få

söka en av huvudorsakerna till den uteblivna efterfrågan på bygdekraft i de

nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 4 § vattenlagen. För att kunna komma i

åtnjutande av bygdekraft måste vederbörande sökande tillhöra »bygdekraftsområdet».

Enär dettas omfattning icke rättsgiltigt bestämmes förrän i samband

med talan enligt 4 kap. 4 § vattenlagen, ligger redan häri ett osäkerhetsmoment

ej blott för den, som önskar åtnjuta bygdekraft, utan även för kraftverksägaren.

Då anspråket skall väckas i ansökningsmålets form, torde sökanden

vara pliktig att förskjuta och slutligen vidkännas vissa kostnader för

vattendomstolens behandling av målet (11 kap. 97 §) ävensom gottgöra motparten

dennes kostnader (11 kap. 65 §). Sökanden kan icke på förhand veta,

till vilka belopp dessa kostnader stiga. Anläggningens ägare är icke skyldig

att tillhandahålla bygdekraften tidigare än två år, efter det ansökningen delgivits

honom, en i och för sig lång väntetid för sökanden, som riskerar ytterligare

dröjsmål genom målets dragande under högre instans. Sökanden har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

13

ingen möjlighet att förutse det blivande priset på den eventuella bygdekraften

enär prisbestämningen skall ske på ett sätt, som i praktiken torde visa sig

synnerligen svårtillämpligt. Invecklade beräkningar rörande priset torde ofta

bli erforderliga, särskilt örn bygdekraftsskyldiglieten åvilar anläggningen endast

beträffande viss eller vissa utbyggnadsetapper. Anläggningens ägare, som

förfogar över materialet, har härvid alla fördelar på hand. Den viktigaste av

de i bygdekraftspriset ingående faktorerna, kraftanläggningens produktionskostnad,

är icke konstant utan kan omprövas vart femte år. Under anförda

förhållanden måste en ansökan örn erhållande av bygdekraft i allmänhet te

sig så riskfylld, att endast en sökande med större ekonomiska resurser kan

väntas inlåta sig därpå. I det enda fall, där en sådan ansökan veterligen skett,

var sökanden en kommun (Trollhättans stad).

Det torde vara förhastat att av de gångna årens erfarenheter draga slutsatsen,

att bygdekraftsinstitutet i sin nuvarande utformning saknat betydelse.

Även om någon leverans av bygdekraft icke kommit till stånd, torde redan

möjligheten att sådan kunnat påfordras, hava påverkat kraftverksägaren att

ställa sig mera förstående för den kringliggande bygdens tillgodoseende med

elektrisk kraft till borgerliga behov i rimlig omfattning och till icke oskäliga

priser. Emellertid måste den indirekta betydelse, som må kunna tillskrivas

rätten att uttaga bygdekraft, anses i hög grad obestämd och oviss. Behov av

bygdekraft torde på sina håll ha gjort sig gällande. Hos kollegiets advokatfiskalsämbete

ha vid några tillfällen framställts förfrågningar angående möjligheterna

och villkoren att utfå bygdekraft, men de därvid erhållna upplysningarna

örn de med ansökningen förknippade riskerna och kostnaderna ha

tydligen icke uppmuntrat till fullföljd av initiativet. Anmärkas må att bygdekraftsinstitutet

från kraftproducenternas egen sida icke synes betraktas såsom

betydelselöst, enär frågor örn bygdekraftsskyldighet och bygdekraftsandel

av dem ofta fullföljts till högsta instans. Anläggningarnas ägare torde

därvid fästa största vikten vid det osäkerhetstillstånd i fråga om kraftdispositionen,

som icke i anspråk tagen bygdekraft innebär och som ej kan elimineras

ens genom en allmän elektrifiering av bygden.

För att bygdekraftsinstitutet må bättre kunna fylla sin uppgift synes en

omarbetning av de nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 4 § vattenlagen ofrånkomlig.

Närmare riktlinjer för en sådan ändring torde icke kunna anges utan

en allsidig utredning av frågan. Vad ovan anförts torde emellertid lämna en

antydan om några av de olägenheter, vilka äro förenade med den nuvarande

utformningen av bygdekraftsbestämmelserna. Därutöver torde böra beaktas

de vidgade möjligheter till ekonomiskt stöd för bygdekraftens utnyttjande,

som yppa sig enligt den av motionärerna i andra ledet av motionen framförda

tanken på en revision av gällande bestämmelser om regleringsavgifter.

Reglering sav gifter.

Beträffande de i 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen upptagna bestämmelserna

om regleringsavgifter uttala motionärerna såsom allmänt omdöme, att paragrafernas

nuvarande materiella innehåll samt utformning icke ge de möjligheter

till kompensation för skador och olägenheter, som äro önskvärda och

berättigade, vilket av motionärerna belyses från åtskilliga synpunkter. Motionärerna

syfta till en sådan reglering av dessa avgifter, att såväl behovet av en

reserv för oförutsedda lokala skador säkerställes som ock att medel komma

att stå till förfogande för kompensation i skälig omfattning av olägenheter av

mera allmän natur.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

Kollegiets erfarenheter rörande tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna

om regleringsavgifter bestyrka — delvis ur andra synpunkter än dem

motionärerna anlagt — behovet av en revision av ifrågavarande bestämmelser.

Vad först beträffar grunderna för avgiftsskyldigheten lia de nuvarande bestämmelserna

i vissa hänseenden visat sig mindre tillfredsställande.

För att avgiftsskyldighet skall inträda fordras enligt 14 § första stycket, att

vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning regleringen utföres,

ökas med i medeltal 500 turbinhästkrafter. Denna bestämmelse tar endast

sikte på det överskottsvatten, som före regleringen icke kunnat nyttiggöras

vid de av företaget berörda strömfallen men som genom regleringen kommer

dessa till godo i form av ökning av den totala vattenkrafttillgången. En väsentlig

del av nyttan av en vattenreglering ligger emellertid däri, att flöden,

som förut kunnat tillgodogöras endast under en del av året, genom regleringen

utjämnas under hela eller större delen av året och därmed kunna ekonomiskt

nyttiggöras eller bättre nyttiggöras än förut, med andra ord att sekunda

kraft omvandlas till prima kraft. Ju högre utbyggnadsgraden är vid

de av regleringen berörda strömfallen, desto större del av båtnaden faller på

en ökning av den uttagbara kraftens värde genom dess omvandling från sekunda

kraft till prima kraft. Till en sådan båtnad av regleringen kan emellertid

enligt de nuvarande bestämmelserna om regleringsavgifter hänsyn icke

tagas. Såsom exempel må anföras Bolmens reglering, där enligt vattendomstolens

nyligen meddelade dom fyra av de största kraftanläggningarna, representerande

ungefär 46 procent av företagets båtnad, blevo fria från regleringsavgifter,

enär de voro utbyggda för tillgodogörande av så stora vattenmängder,

att regleringen icke kunde beräknas medföra någon ökning av den

i strömfallen redan i medeltal uttagbara vattenkraften; vidare Dellensjöarnas

reglering, där den tidigare höga utbyggnadsgraden vid de av regleringen berörda

strömfallen medförde, att företaget i sin helhet undgick avgiftsskyldighet.

Något sakligt skäl att icke anknyta regleringsavgifterna till båtnaden av

regleringen, oavsett om denna består i en ökning i medeltal av den uttagbara

vattenkraften eller i ökad tillgång på prima kraft, torde ej finnas. En ändring

synes jämväl kunna ifrågasättas beträffande korttidsregleringar (dygns- och

veckoregleringar), vilka för närvarande gå fria från regleringsavgifter, då de

icke medföra ökning i medeltal av uttagbar vattenkraft, men vilka till sina

verkningar stundom torde vara jämförbara med årsregleringar. I detta sammanhang

torde vidare böra uppmärksammas de s. k. profilregleringarna. Då

dessa senare icke betraktas som egentliga vattenregleringar, utdömas icke

regleringsavgifter, ehuru de kunna på ett ganska ingripande sätt beröra stora

sjömagasin (exempelvis Gesunden i Jämtland).

Enligt 14 § första stycket skall vidare den ökning i vattenkraften, som utgör

grund för avgiftsskyldigheten, avse det eller de strömfall, för vilkas räkning

regleringen utföres. Vederbörande departementschef har under förarbetena

till vattenlagen (N. J. A. 1919 II sid 247) uttalat, att vid en tvångsreglering

härvid bomme i beaktande samtliga de till regleringssamfälligheten hörande

strömfallen. Vore det fråga om ett företag utan tvångsdelaktighet,

skulle däremot hänsyn tagas allenast till båtnaden för de strömfall, vilkas

ägare varit sökande till eller eljest frivilligt anslutit sig till företaget. Denna

olikhet vore, enligt departementschefen, visserligen ur praktisk synpunkt

mindre tillfredsställande men syntes, ej minst av formella skäl, vara ofrånkomlig.

Enligt kollegiets mening bör frågan om avgiftsskyldighet beträffande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

15

regleringsföretag utan tvångsdelaktighet tagas under omprövning. Det synes

icke vara lämpligt, att avgiftsskyldigheten i detta fall göres beroende av företagets

omfattning vid regleringsmålets avgörande. Om exempelvis ansökan

göres av strömfallsägare allenast i den utsträckning att avgiftsskyldighet icke

omedelbart inträder eller inträder för t. ex. blott ett av de sökanden tillhöriga

två eller flera kraftverken i vattendraget, så synas, efter det målet slutligen

avgjorts, nuvarande bestämmelser icke möjliggöra ett framtida åläggande av

avgiftsskyldighet.

Vissa av de av motionärerna berörda frågorna avse de nuvarande avgifternas

storlek och användning.

Förarbetena till vattenlagen visa, att två huvudsynpunkter varit bestämmande

för införandet av regleringsavgifter. Dels har man ansett att större

vattenregleringar medförde risk för kränkning av sådana intressen, som svårligen

läte sig uppskattas enligt vanliga skadeståndsregler men för vilka kompensation

borde utgå, dels har ansetts att den ort, som utsattes för de skadliga

verkningarna av ett större vattenregleringsföretag, borde tillförsäkras

skälig andel av regleringsvinsten såsom vederlag för den förmån lagen tillerkände

företaget genom tvångsrätt till regleringsbassängen. Skillnaden mellan

dessa båda synpunkter har kommit till uttryck i 15 §, vilken tillerkänner

skadeståndsintressena förhandsrätt till regleringsavgifterna i förhållande till

de allmänna ortsintressena, samt i kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 280) angående

indrivningen och användningen av vissa enligt vattenlagen utgående

avgifter, vilken kungörelse (§§ 7—11) föreskriver olika förfaringssätt i de

båda fallen för prövning av anspråk på bidrag eller gottgörelse av avgiftsmedel.

Enligt 14 § skola regleringsavgifterna fastställas särskilt för varje strömfall,

även för outbyggda, och bestämmas till minst 10 öre och högst 3 kronor

för varje turbinhästkraft, varmed den genom regleringen uttagbara vattenkraften

i strömfallet i medeltal blivit ökad. Vid beloppets bestämmande skall

hänsyn tagas till vissa i paragrafens tredje stycke angivna omständigheter,

bland annat företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall.

Erfarenheten har visat, att regleringsavgifterna inom den angivna latituden

i allmänhet fastställts till låga belopp. Anledningen torde måhända delvis

vara att söka däri att, då avgifterna efter förloppet av en tjuguårsperiod

kunna höjas, domstolarna ställt sig avvaktande till dess erfarenhet vunnits

om behovet av medel för hithörande ändamål. Endast i något enstaka fall ha

belopp upp till 2 kronor för turbinhästkraft utdömts. I regel lia fastställts

lägre belopp, ofta under en krona. Följden har blivit, att de vid olika regleringsföretag

utdömda regleringsavgifterna i allmänhet representera en mycket

obetydlig del av regleringsvinsten. Såsom exempel må nämnas Vänerns

reglering med en beräknad regleringsvinst av 11,8 millioner kronor och årliga

regleringsavgifter å 9.809 kronor samt Bolmens reglering med en regleringsvinst

av omkring 4 millioner kronor och årliga regleringsavgifter å 1.130

kronor. De jämförelsevis låga summorna torde i sin tur lett till ringa intresse

för deras utnyttjande. Man torde icke undgå intrycket, att de hittills utdömda

avgifterna ligga på för lågt plan och skulle kunna icke oväsentligt ökas, varvid

eventuellt en förhöjning av lagens nuvarande maximum må komma i

fråga.

I detta sammanhang bör beröras det av motionärerna uppmärksammade

förhållandet, att i vissa utslag rörande vattenregleringar stadgats lägre avgifter

för vid tiden för utslaget outbyggda än för då utbyggda strömfall samt att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

under löpande avgiftsperiod om 20 år de lägre avgifterna utginge för de

förstnämnda fallen sedan de blivit utbyggda. Utdömandet av lägre avgift för

outbyggda strömfall torde ha föranletts av ovanberörda bestämmelse, att vid

avgiftens bestämmande hänsyn jämväl skall tagas till regleringsföretagets

ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall. Det kan ifrågasättas, om en

sådan ordning är tillfredsställande. Skyldighet att betala avgift för outbyggt

strömfall inträder icke förrän strömfallet blivit så bebyggt, att regleringsvinsten

kan tillgodogöras. Det torde ha varit andra ekonomiska förhållanden

som vid lagens tillkomst avsetts, såsom strömfallets byggvärdighet, avstånd

från regleringsbassängen m. m. I varje fall synes ett förtydligande på denna

punkt vara önskvärt. Det synes kunna övervägas, huruvida icke beträffande

outbyggda strömfall endast avgiftsskyldigheten i princip bör fastställas i regleringsmålet

samt avgiftens belopp prövas först i mål om strömfallets bebyggande,

då man har bättre möjligheter att bedöma de på avgiftens storlek inverkande

faktorerna.

Beträffande användningen av regleringsavgifterna åsyfta motionärerna sådan

ändring av bestämmelserna i 15 §, att de allmänna ortsintressena jämställas

med skadeståndsintressena i fråga om rätt till bidrag eller gottgörelse.

I detta sammanhang framföra motionärerna tanken på en sådan utsträckning

av användningsområdet för avgifterna, att dessa skulle få tagas i anspråk

för kompensation av mera allmän art eller till gagn för hela den bygd

som beröres av det reglerade vattendraget i dess helhet.

Ett närmare ställningstagande till de vittgående reformförslag, motionärerna

framlagt ifråga om regleringsavgifterna, torde förutsätta en allsidig utredning

av hela detta institut. Kollegiet finner en sådan utredning välmotiverad

med hänsyn till de anmärkningar, vartill de nuvarande bestämmelserna

om regleringsavgifter givit anledning, såväl beträffande grunden för avgiftsskyldigheten

som avgifternas storlek och användning. Vid en utredning torde

böra beaktas jämväl de administrativa bestämmelser rörande avgifternas användning,

som intagits i ovan omförmälda kungörelse den 11 juni 1920 och

vilka förefalla innebära en alltför lång omgång med prövningen av anspråk

på bidrag eller gottgörelse av avgiftsmedel. Prövningens förläggande till två

helt skilda instanser synes särskilt ha verkat mindre lyckligt.

I detta utlåtande ha, utom undertecknade, deltagit kammarråden Schalling

och Grönvall samt t. f. kammarråden Gavelius och Åberg. Vid ärendets föredragning

ha närvarit förste advokatfiskalen Wickbom och andre advokatfiskal

Adelborg.

Stockholm den 30 mars 1942.

LENNART BERGLÖF.

H. SKOTTE.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

17

KUNGL. VATTENFALLSSTYRELSEN.

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har genom resolution den 6 februari 1942 anbefallt Vattenfallsstyrelsen

att avgiva och till Riksdagens Andra Lagutskott överlämna yttrande

över en vid årets riksdag i Andra Kammaren väckt motion, nr 74, angående

utredning om ändring i vissa delar av vattenlagen. De delar av vattenlagen,

däri motionärerna önska ändring, äro 4 kap. 4 § samt 14 och 15 §§.

Det förstnämnda lagrummet avser tillhandahållande av bygdekraft. Motionärerna

framhålla, att ansökan om bygdekraft förekommit endast i något enstaka

fall, oaktat sådan i flera fall blivit utdömd. Anledningen härtill finna

motionärerna ligga i, att elektrifieringskostnaden för bygden, särskilt i glest

befolkade trakter, ställer sig för dyr.

Enligt nu gällande vattenlag skall domstolen vid byggnadslov för vattenkraftanläggningar

över 500 turbinhästkrafter eller tillbyggnader om minst

300 hästkrafter till äldre anläggningar lämna föreskrift örn reserverande av

kraft för bygdens behov, högst 1/10 av maskineffekten. Sådana föreskrifter

hava också säkerligen i alla dylika fall lämnats. Att begäran enligt 4 kap. 4 §

vattenlagen om utbekommande av bygdekraft så sällan framställts, kan hava

flera orsaker, men i övervägande antalet fall är orsaken att söka i att bygden

redan blivit elektrifierad. Motionärernas påstående, att utbekommandet av

bygdekraft skulle förhindrats genom att detta i regel ställer sig för dyrt för

mottagaren, som ensam måste svara för erforderliga ledningar eller i varje

fall för delar av sådana, är sålunda oriktigt. Det är endast för glest befolkade

bygder, som ledningsfrågan kunnat spela en sådan roll. I dylika fall hade

icke hindret kunnat undanröjas genom vad som i 4 kap. 4 § avsetts nied

bygdekraftsinstitutet. Detta har tillkommit för att trygga bygdens tillgång på

kraft från inom bygden beläget vattenfall, men utan förpliktelse för krafverksägaren

att bekosta ledningar. För byggande av ledningsnät inom glest

befolkade områden hava statsmakterna på senare år sökt i annan ordning

träda hjälpande till. Denna form för hjälp med ledningarnas bekostande synes

Vattenfallsstyrelsen vara den mest ändamålsenliga och riktiga. Motionärernas

avsikt synes nu vara, att kostnaderna för dylika, för bygdekraftens

fördelande inom glesbebeyggda områden erforderliga, relativt förlustbringande

ledningar genom lagändring i 4 kap. 4 § skola överflyttas på kraftverksägaren.

Denna tanke strider mot den i vattenlagen uttryckta grundsatsen, att

kraftverk sägaren skall hava icke endast sina kostnader täckta utan även en

skälig vinst av bygdekraften. Den vid sådan distribution uppkommande förlusten

.skulle därjämte drabba kraftföretagen ytterst ojämnt. Exempelvis

skulle en stor kraftstation i en trakt, som redan är väl elektrifierad, icke betungas

med några uppoffringar för bygdeelektrifiering, medan en mindre

kraftstation i en oelektrifierad bygd kunde drabbas av väsentliga förluster.

Lagens bestämmelser örn tilldelande av bygdekraft äro skrivna med tanke

på närmast ett belt nybebyggt vattenfall i en bygd, vars elektrifiering ännu

högst ofullständigt ordnats. Gäller det åter alt utfå bygdekraft från en tillBihang

till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr S5, 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

byggnad till ett äldre kraftverk — som alltså till sina tidigare byggda delar ej

är underkastat bygdekraftsskyldighet — eller från ett komplex av med varandra

förbundna stationer, verka lagbestämmelserna i § 4 föga genomtänkta

och medföra vid sin tillämpning betydande svårigheter. Så var förhållandet

vid det enda kända fall, då frågan örn utbekommande av bygdekraft varit

föremål för domstols bedömande, nämligen vid Trollhätte kraftverk. De besvär

och kostnader, som detta mål förorsakade både domstol och parter, stodo

ej i rimlig proportion till frågans betydelse.

I andra rummet önska motionärerna ändring i 14 och 15 §§ i 4 kap. på det

sätt, att regleringsavgifterna ersättas av en på väsentligt högre avgifter grundad

accis, att tagas i anspråk för ungefär samma ändamål som regleringsavgifterna.

Motionen är i huvudsak grundad på en underdånig framställning

från Länsstyrelsen i Jämtlands län, som icke talar örn accis, men väl om höjning

av regleringsavgifterna och deras nyprövning inom kortare tidsperioder

än 20 år. I båda fallen torde dock åsyftas detsamma, nämligen skapandet av

nya skattekällor för bygden eller länet.

Vattenlagen har nu varit i kraft sedan den 1 januari 1919. Sedan dess hava

icke oväsentliga belopp influtit i regleringsavgifter, som till en del hava fonderats.

Vattenfallsstyrelsen har erhållit uppgift örn de belopp, som intill den

30 juni 1941 inbetalts i regleringsavgifter och som av dessa medel för skilda

ändamål utbetalts. En sammanställning av dessa belopp och den då återstående

behållningen visar följande siffror.

Inbetalt Behållning

+ räntor Utgifter 30/6 1941

Östergötlandslän.......... 70.026:41 15.500:-—- 54.526:41

Jönköping län ............ 69.214:38 13.510: 50 55.703:88

Kopparbergs län .......... 121.465:44 32.487:20 88.978:24

Västernorrlands län........ 39.314:86 18.866:93 20.447:93

Norrbottens län ........... 352.151:23 236.851:93 115.299:30

S:a Kr. 652.172:32 317.216:56 334.955:76

Vid studiet av denna tabell bör man hålla i minne, att avgifterna från de

flesta större regleringarna ännu ej börjat inflyta. Det råder intet tvivel därom,

att med den tillämpning, lagens bestämmelser vunnit, de avgifter, som komma

att inflyta, bliva mycket betydande. Man torde gott kunna räkna med en

mångdubbling av dessa årligen inflytande avgifter inom en närliggande

framtid.

Vattenfallsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om, att denna fråga

varit föremål för riksdagsrevisorernas uppmärksamhet, nämligen i deras berättelse

till 1938 års riksdag (§ 50). Revisorerna ifrågasatte lämpligheten att

under en lång följd av år fondera regleringsavgifterna på sätt som skett i de

flesta fall. Då medlen fonderas för att i en obestämd framtid användas för ett

icke närmare angivet ändamål, komma avgifterna lätt att för de avgiftspliktiga

företagen framstå som en onödig pålaga. Revisorerna framhöllo fördenskull,

att det vore angeläget med en utredning, huru de fonderade medlen

lämpligen kunde nyttiggöras. Det var sålunda redan då uppenbart, att de nu

gällande bestämmelserna komma att leda till en bildning av betydande

fonder.

Regleringsavgifterna skola enligt 4 kap. 15 § i första hand användas till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

19

förebyggande av eller gottgörelse för skador genom regleringen, vilka ej blivit

genom Vattendomstolens utslag gottgjorda. Avgifterna för Suorvaregleringen

bava exempelvis enligt Vattendomstolens uttryckliga hänvisning använts

till avhjälpande av skador och intrång för lapparna, vilka ej personligen

tillerkänts några skadestånd. Detta är anledningen till, att regleringsavgifterna

för Norrbottens län äro så betydande och jämväl till stor utsträckning

blivit tagna i anspråk.

Motionärerna framhålla vidare, att regleringsavgifterna i anledning av en

sjöreglering för ett outbyggt vattenfall fastställas för hela 20-årsperioden,

även om vattenfallet utbygges under perioden. Då regleringsavgifterna för

outbyggda fall utmätas lägre än för utbyggda, kommer trots fallets utbyggnad

fortfarande även under återstoden av 20-årsperioden endast den lägre avgiften

att belasta anläggningen. Motionärerna lämna härvid utan avseende,

dels att regleringsavgift får erläggas även under den del av 20-årsperioden,

under vilken fallet var outbyggt, dels att sådan avgift får erläggas även för

fall, sorn förbliva outbyggda under hela 20-årsperioden; detta under förutsättning

att fallets ägare är medsökande till regleringen. Det förefaller, som

om lagen mindre åsyftat, att alla vattenfall skola belastas med regleringsavgifter

så likformigt som möjligt, än att regleringsavgifter skola uttagas i

den omfattning, att medel till förebyggande eller reglering av framtida skador

skola vara tillgängliga, då de erfordras. Givet är, att en avkortning av den

nu lill 20 år fastställda regleringsperioden kan medgiva en likformigare fördelning

av dessa avgifter, men en sådan medför en icke önskvärd ökning i

arbetsbördan för Vattendomstolen och kraftindustriens män.

I andra hand få enligt vattenlagen avgifterna — väl att märka, om de förslå

— användas för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd,

som beröres av företaget, och bland de uppräknade ändamålen finns även beredande

av tillgång till elektrisk kraft för befolkningens behov. Det må i detta

sammanhang anmärkas, att man av praktiska skäl icke kan undvika att utmäta

regleringsavgifterna med en betydande säkerhetsmarginal. Det är ogörligt

att från början avväga regleringsavgifterna så, att de å ena sidan helt

täcka ersättningarna för de skador och olägenheter, som senare eventuellt

komma att framträda, och å andra sidan ej väsentligt överstiga dessa belopp.

Lagen har då valt den utvägen att medgiva, att eventuellt överskott skulle få

användas till bygdens fromma på annat sätt, men detta är något helt annat

än motionärernas påstående, nämligen att lagen i princip erkänner det berättigade

i tillgodoseendet av dylika ändamål med regleringsavgifter.

Med hänsyn till den marginal, med vilken regleringsavgifterna måste utmätas,

bliva medel i betydande utsträckning tillgängliga för det ändamål, som

lagen i 4 kap. 15 § nämner såsom ändamål i andra hand. Dessa medel räcka

för täckande av omfattande behov, örn man blott giver »den bygd, som beröres

av företaget», en rimlig utsträckning. Motionärerna antyda, att det ej råder

full klarhet, örn med bygden menas enbart bygden kring den reglerade

sjön, eller örn avgifterna kunna utnyttjas i vidare omfattning. Begreppet

»bygd» får enligt Vattenfallsstyrelsens mening ej fattas alltför vidsträckt. Det

är ej i enlighet med lagens föreskrift, att man till bygden skulle hänföra

någon del av länet, som ligger utanför det vattenområde, som påverkas av

regleringen. Sålunda böra regleringsavgifter, som tillkommit på grund av

regleringar inom Kallsjögruppen, icke kunna användas till främjande av allmänna

ändamål inom exempelvis Åreälvens, Långans (dier Ilårkans vattenområden.

Den bygd, som skall främjas genom regleringsavgifterna, bör na
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

turligtvis hava ett intimt samband med den sjö, som regleras, så att icke avgifterna

från Kallsjögruppen användas t. ex. för elektrifieringsåtgärder i

Storsjöbygden.

Örn man i trots av den mening, som den nu gällande lagen företräder,

skulle vidtaga en höjning av regleringsavgifterna för att främja allmänna

intressen eller ersätta dessa avgifter med en respektive län tillfallande, väsentligt

högre accis, bör man betänka, att bygden redan åtnjuter stora fördelar

genom de avsevärda medel, som i form av arbetsförtjänster vid kraftverkens

tillkomst, drift och underhåll ävensom skatter tillföras bygden. Det är Vattenfallsstyrelsen

bekant, att dessa synpunkter närmare utvecklas i det yttrande

över motionen, som avgives av Svenska Vattenkraft!öreningen.

De allmänna motiv, som motionärerna inledningsvis anfört för ökning av

avgifterna, äro enligt Vattenfallsstyrelsens mening mindre lyckligt valda.

Föreställningen, att regleringarna inom Indalsälvens flodområde skulle verka

skadliga för turistattraktionerna, är säkerligen oriktig. Överdrivna äro även

farhågorna, att vintervägarna över isarna skulle i någon nämnvärd grad påverkas

av regleringarna; i vissa fall komma tvärtom kommunikationsmöjligheterna

över isarna att avsevärt förbättras, och, i den mån de bliva försämrade,

gives genom Vattendomstolen ersättning för intrång och besvär vid målets

slutliga avgörande. Även om fisket pä sina håll skulle gå helt förlorat, för

vilket då ersättning till den enskilde fiskerättsinnehavaren lämnas, kan likväl

fisket för det reglerade sjö- och flodsystemet i dess helhet giva i stort sett oförändrat

resultat. Erfarenheterna från Suorvaregleringen i Lule älv, som varit

i gång i 15 år, giva icke fog för annat påstående. Utöver ersättningar till enskilda

för skada och intrång i fisket skola kraftföretagen därjämte dels erlägga

fiskeavgifter till främjande av fisket inom landet, dels vanligen i stor

omfattning bekosta anläggandet och driften av fiskodlingsanstalter till

fromma för fisket i orten. Det samarbete, som genom dessa anstalter kommit

till stånd mellan kraftverksintresset och fiskeintresset, har ofta varit givande

och har såsom en positiv åtgärd till näringslivets förbättrande i allmänhet beredvilligt

understötts av kraftverksintresset.

Vid övervägande av eventuella höjningar i regleringsavgifterna torde vara

skäl att framgå med varsamhet, ty en ökning av kraftverkens omkostnader

leder ofrånkomligen till en höjning av kraftpriset. Sedan de billigast utbyggbara

och bäst belägna vattenfallen tagits i anspråk, bliva kraftanläggningarna

allt dyrare att bygga och kräva allt längre och dyrbarare överföringsledningar

för kraftens tillgodogörande. De anläggningar, som just nu utföras,

bliva på grund av den allmänna fördyringen mycket svåra att nöjaktigt förränta.

Statsmakterna söka å andra sidan under nu föreliggande tidsförhållanden

att få till stånd anläggningar för tillverkning av vissa för landet behövliga

förnödenheter, vilka i flera fall kräva stora energimängder till särskilt

lågt pris. Dessa anläggningar, som taga i anspråk betydande kapital, äro avsedda

att även i framtiden bestå, men en nödvändig förutsättning härför är

bibehållandet av det låga kraftpriset. En höjning av kraftkostnaden genom

belastningar av det ifrågasatta slaget kan äventyra framgången av dessa

strävanden.

Inför de högljudda och enligt Vattenfallsstyrelsens mening överdrivna

klagomål, som framställts i anledning av pågående eller planerade regleringar

i Jämtland, kan det vara skäl erinra sig, att i Dalälvens flodsystem genomförts

betydande regleringar, utan att sådana skador och olägenheter, som

motionärerna åberopat, efteråt kunnat påvisas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

21

Motionärerna hava påyrkat en allsidig utredning av de av dem berörda

frågorna. Det synes Vattenfallsstyrelsen, som om tidpunkten just nu, då sär

skilt kraftförsörjningens ledande män äro överhopade med annat och för landet

livsviktigt arbete, såtillvida är mindre lämplig för igångsättande av en

utredning örn och ett eventuellt omarbetande av 4 kap. vattenlagen, varmed

bör kunna anstå, tills lugnare tider inträtt.

Stockholm den 13 mars 1942.

KUNGL. VATTENFALLSSTYRELSEN

W. BORGQUIST.

FR. MALM.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Av Kungl. Maj:t anbefalld att avgiva yttrande över en vid årets riksdag i

andra kammaren väckt motion, nr 74, angående utredning om ändring i vissa

delar av vattenlagen, får undertecknad, vattenrättsdomare vid Norrbygdens

vattendomstol, anföra följande.

De under senare år i Jämtland genomförda sjöregleringsföretag, varom här

närmast är fråga, hava till större delen kommit till utförande med stöd av

lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser angående tillfällig

vattenreglering. Endast beträffande sjön Torrön i Kalls socken har 1935 och

1940 meddelats tillstånd till reglering enligt vattenlagen.

1939 års lag, som tillkommit för att bemästra av kriget föranledda krisförhållanden,

ålägger den bygd, som beröres av tillfälliga vattenregleringar, uppoffringar

i flera hänseenden. På grund av bestämmelser i 1939 års lag gälla

icke vid tillfälliga vattenregleringar åtskilliga stadganden i vattenlagen, som

avse att bereda kompensation för intrång å allmänna intressen, t. ex. bestämmelser

om fiskeavgift, regleringsavgilter och bygdekraft. Vid företag, som utföras

enligt vattenlagen, uppskattas skada i regel på förhand och den skadelidande

erhåller i allmänhet ersättning innan han utsättes för intrång. Vid de

tillfälliga vattenregleringar, som hitintills genomförts i Jämtland, ha tillstånd

till regleringarna lämnats mycket snabbt, medan ersättningsfrågorna i regel

uppskjutits. Det har visat sig, att uppskoven med prövningen av ersättningsfrågorna

tendera att bliva långvariga, och det förefaller för närvarande

ovisst, örn den vanliga uppskovstiden kommer att understiga tre år. Uppenbart

är att ett så avsevärt dröjsmål åtminstone i en del fall medför avsevärda

olägenheter för sakägare, även örn därigenom deras utkomst ej direkt äventyras.

Enär det sålunda enligt 1939 års lag är vida sämre sörjt för kompensation

åt allmänna och enskilda intressen än enligt vattenlagen, är det naturligt

att erfarenheterna av tillämpningen av 1939 års lag pä sina håll framkallat

en viss oro.

Denna oro är än mer förklarlig, örn man betänker, att befolkningen i Norrland

icke saknar erfarenhet av att ökat utnyttjande av naturtillgångar och

industriella företag kunna för den därav berörda bygden medföra icke endast

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

fördelar utan även olägenheter, att olägenheterna stundom icke varit förutsedda

och att i sådana fall svårigheter mött anspråk å ersättning. Såsom

exempel å vad här avses kan nämnas inverkan å fiske genom dammbyggnader

och vattenföroreningar samt markskador genom dämning för flottningens

behov. (Närmare örn sistnämnda skador, se uppsats i Svensk Juristtidning,

1937 sid. 148). Troligen har man dock i Jämtland haft mindre erfarenhet av

dylika olägenheter än i andra kanske mera utsatta områden. Onekligen är

det med hänsyn till vad här berörts icke lyckligt att — såsom nu är fallet i

Jämtland — synnerligen omfattande regleringsföretag genomföras med stöd

allenast av en krislag, som låter de skadelidandes intressen komma i efterhand.

Kristidens hårda tvång nödvändiggör förvisso att utnyttjandet av vattenkraften

för närvarande i hög grad främjas. Detta viktiga riksintresse synes

emellertid väl kunna tillgodoses även om de skadelidandes intressen tillgodoses

bättre än som skett i 1939 års lag. Som den föreliggande motionen uppenbarligen

är föranledd av erfarenheter från tillämpningen av 1939 års lag,

synes anledning föreligga att undersöka eventuella brister i denna lag.

I de till vattendomstolen från vederbörande sökandeparter inkomna ansökningarna

örn tillfälliga vattenregleringar har man vanligen varit anmärkningsvärt

förbehållsam, då det gällt att lämna uppgifter örn nyttan av företagen.

Det torde emellertid vara riktigt, såsom i motionen anföres, att genom

de redan genomförda sjöregleringarna i Jämtland utvunnits mycket stora

värden för jämförelsevis ringa kostnader. Det är sannolikt, att en mera ingående

undersökning av dessa företags bärighet skulle utvisa att företagen väl

äro i stånd både att fullgöra den naturliga skyldigheten att ge full kompensation

för intrång å allmänna och enskilda intressen och att, såsom fallet är vid

motsvarande sjöregleringar enligt vattenlagen, åtminstone i någon mån låta

en del av vinsten komma den av företaget berörda bygden till godo. Åtminstone

för den händelse 1939 års lag skulle komma att gälla under många år

framåt och regleringsintressenterna få tillfälle att förnya enligt denna lag

meddelade regleringstillstånd, synes det vara rimligt att lämpligt avpassade

regleiängsavgifter och fiskeavgifter kunde utdömas jämväl vid de tillfälliga

sjöregleringarna.

I ansökningsmål åligger det i regel sökanden att i första hand svara för att

all erforderlig utredning förebringas. Svårigheterna att någorlunda snabbt

erhålla utredning i ersättningsfrågorna i de vid vattendomstolen handlagda

målen om tillfälliga regleringar sammanhänga — vad Jämtland beträffar —

bl. a. därmed att markskadorna avse mycket vidsträckta områden, att markundersökningar

måste ske under den begränsade tid marken är bar, att brist

råder å arbetskraft, som är kvalificerad att utföra erforderliga undersökningar,

samt att sökandena — för undvikande av dubbelutredningar — äro

angelägna att få på en gång utföra all den utredning som är behövlig icke endast

för de närmast aktuella tillfälliga regleringarna utan även för definitiva

regleringar, avsedda att avlösa de tillfälliga. Särskilt i den mån förhållandena

ur kraftförsörjningens synpunkt äro kritiska torde sökandeparterna, förklarligt

nog, mera inrikta krafterna på att förskaffa sig ytterligare regleringstillstånd

än att ägna uppmärksamhet åt ersättningsfrågorna i anledning av redan

givna tillstånd.

För att skadelidande snabbare skola få kompensation för sina skador böra

bestämmelser snarast införas i 1939 års lag, varigenom vattendomstolen uttryckligen

ges befogenhet att provisoriskt ordna ersättningsfrågor, som icke

utan olägenhet kunna tills vidare uppskjutas. Detta bör ske genom att lämp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

23

ligt tilltagna ersättningar, i engångsbelopp eller periodiska avgifter, utdömas

att utgå i avräkning på den ersättning, som slutligen kan bliva den skadelidande

tillerkänd i målet. Ett sådant beslut bör få gå i verkställighet utan hinder

av att det ej äger laga kraft. Som en ersättningstagare bör vara oförhindrad

att förbruka sålunda utdömd ersättning, bör stadgas att han icke bär

återbetalningsskyldighet, om han i förväg fått uppbära högre ersättning än

han slutligen blir tillerkänd.

I 1939 års lag finnas inga föreskrifter som vattendomstolen kan använda för

att på lämpligt sätt vid behov påskynda den utredning, sökandeparter ha att

förebringa. Att göra tillståndet att utöva en tillfällig reglering beroende av att

sökanden fullgör vad på honom ankommer i utredningsavseende torde vara

att gå för långt. Att använda böter och vitén såsom påtryckningsmedel i detta

avseende synes icke böra ifrågakomma. Utvägen att provisoriskt utdöma

skadeersättningar på sätt här antytts skulle ge domstolen möjlighet att motverka

dröjsmål med framläggande av skadeutredningar. Möjligheten att

överklaga beslut örn provisoriskt bestämda ersättningar bör inskränkas. Behovet

av rätt att överklaga sådana beslut minskas redan därav att dylika ersättningar

böra avräknas å slutligt bestämd ersättning. Sökanden bör icke

hava möjlighet att genom överklagande utverka sig ytterligare anstånd med

utrednings förebringande. På grund härav föreslås, att sökandens rätt att

överklaga beslut om provisoriskt bestämd ersättning begränsas så att sökanden

ej må i högre instans förebringa nya skäl eller ny bevisning. I den mån

sökanden — efter det vattendomstolen bestämt om ersättning provisoriskt —

önskar förebringa ny utredning i syfte att åvägabringa nedsättning i de provisoriskt

bestämda beloppen, bör denna utredning framläggas vid vattendomstolen,

som bör kunna efter behov ändra sina beslut om ersättning av detta

slag.

Bestämmelserna i 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen om regleringsavgifter

äro i första hand avsedda att reservera medel för gottgörande av sådana skador,

som ej blivit ersatta, oaktat möjlighet finnes att jämlikt 2 kap. 24 §

vattenlagen få ersättning för oförutsedda skador. Sannolikt torde oförutsedda

skador — i den mån sådana förekomma — i allmänhet bliva reglerade i den

ordning som stadgas i 2 kap. 24 § vattenlagen. Det förefaller därför antagligt,

att regleringsavgifterna huvudsakligen komma att användas till fördel för

den bygd som bero res av företaget på sätt anges i 4 kap. 15 § sista punkten

vattenlagen. Den omständigheten att regleringsavgifterna i första hand avsetts

för att motverka oförutsedda olägenheter inverkar onekligen därhän att

en jämförelsevis lång tid kommer att förflyta, innan dessa medel kunna tillgodoföras

bygden. Vid den tid då medlens användning till bygdens bästa blir

aktuell, kan det emellertid vara en fördel att ett större kapital på en gång

står till förfogande.

I målen om Torröns regleringar har av vattendomstolen genom utslag 1935

och 1940 utdömts årliga regleringsavgifter örn tillhopa 13.704 kr., motsvarande

efter fyra procents räntefot ett kapitalbelopp av 344.100 kr. Med hänsyn

till den glesa bebyggelsen i den bygd, som beröres av dessa regleringar,

förefaller det som örn detta belopp väl borde räcka till för de ändamål, för

vilka det är avsett. I 1935 års utslag beräknades regleringsavgifterna leir varje

vunnen turbinhästkraft för utbyggda strömfall efter i huvudsak 50 öre och

för outbyggda strömfall i ett fall, där utbyggnad antogs vara nära förestående,

efter 40 ine och i övriga fall efter 15 öre. I 1940 års utslag utdömdes avgifter

för utbyggda strömfall efter (i huvudsak) 50 öre per turbinhästkraft

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

och för outbyggda strömfall i ett fall, där utbyggnad beräknades vara nära

förestående, efter 30 öre och i övriga fall efter 15 öre.

Vid bestämmandet av regleringsavgifternas storlek lärer domstolen bl. a.

hava att tillse att det belopp, vartill regleringsavgifterna sammanlagt uppgå,

kan anses skäligt med hänsyn till de ändamål, för vilka avgifterna må användas.

Man kan därför icke utan vidare taga för avgjort att vid ny prövning av

avgifternas storlek dessas sammanlagda belopp kommer att ökas i anledning

av att vid tiden för den nya prövningen en del förut icke utbyggda strömfall

blivit utbyggda. Det är ej uteslutet, att den nya prövningen av avgifternas

storlek allenast resulterar däri, att det förut utgående sammanlagda beloppet

fördelas annorlunda mellan strömfallen. Det mycket summariska sätt, som

enligt vattenlagen skall tillämpas vid regleringsavgifternas bestämmande för

perioder örn 20 år, kan — såsom i motionen påpekats — stundom föra med

sig att strömfall, som bebyggas under den löpande perioden, få lindrigare avgifter

än de strömfall, som voro utbyggda vid periodens början. Detta förhållande

torde man ingalunda ha förbisett vid vattenlagens tillkomst. Därest bestämmelserna

om regleringsavgifter ändras så att —- i en situation som den

nyssnämnda — högre regleringsavgifter komma att tillämpas på ett under

löpande period utbyggt strömfall så snart utbyggnaden är färdig, medför

detta obestridligen en ökning av regleringsavgifterna som i och för sig ingalunda

ä oväsentlig. Det synes dock knappast kunna göras gällande att vad

som förekommit i samband med vattendomstolens prövning av regleringsavgifterna

för Torröns reglering motiverar någon lagändring av hänsyn till motstående

intressen och bygdeintresset.

Den möjlighet att tillgodose behovet av en reserv för oförutsedda skador

och av kompensation för olägenheter av mera allmän natur, som nu gällande

vattenlag erbjuder, torde i själva verket vara mycket god. Att denna möjlighet

genom lagändringar kan göras än bättre är självklart.

Den som erhåller bygdekraft enligt 4 kap. vattenlagen har icke i princip

annan ställning än vilken annan kraftkonsument som helst som tager kraft

direkt från ett kraftverk. Den som åtnjuter bygdekraft är dock enligt vattenlagen

tillförsäkrad förmånen att vid kraftverket få kraften till ett lågt pris.

Om ledningskostnaderna utgöra hinder för en orts elektrifiering kunna därför

bestämmelserna om bygdekraft icke undanröja detta hinder. Däremot

står i fråga örn den bygd, som beröres av en sjöreglering, den möjligheten

öppen, att regleringsavgifter kunna användas såsom bidrag till kostnaderna

för ledningar.

De mål angående bygdekraft, som handlagts vid Norrbygdens vattendomstol,

ha merendels avsett bestämmande av storleken av den kraftmängd, som

kraftverk enligt 4 kap. 1 § vattenlagen har skyldighet att tillhandahålla såsom

bygdekraft. Endast något enstaka mål örn uttagande av bygdekraft enligt 4 §

i samma kapitel har förekommit vid denna vattendomstol.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag tillstyrka att bestämmelserna

i 1939 års lag bliva föremål för översyn.

Umeå i Norrbygdens vattendomstols kansli den 17 februari 1942.

F. LÖWING.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

25

Bilaga D.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Anbefallda att till utskottet avgiva yttrande över en vid innevarande års

riksdag i andra kammaren väckt motion nr 74 angående utredning om ändring

i vissa delar av vattenlagen få vi anföra följande.

Även om de uttalanden och påståenden, som enligt motionen under den allmänna

diskussionen gjorts angående omfattningen och betydelsen av vissa

vattenregleringars skadeverkningar på samhälleliga intressen och om de ringa

möjligheter nu gällande lagstiftning erbjuder till beredande av kompensation

härför, måste betecknas såsom i viss mån överdrivna eller missvisande, så

torde likväl de i motionen berörda frågorna få anses äga den vikt och det allmänintresse,

att de förtjäna att av statsmakterna övervägas; mot den ifrågasatta

utredningen hava vi fördenskull intet att erinra.

Vad särskilt angår bygdekraftinstitutet har detsamma kommit till praktisk

användning i en anmärkningsvärt ringa omfattning. Alltsedan vattenlagens

ikraftträdande har således endast ett mål om utfående av bygdekraft varit

föremål för vattendomstols prövning. Under behandlingen av detta mål uppkom

en rad tvistiga frågor av synnerligen invecklad beskaffenhet — till en

del av sådan art, att de näppeligen kunnat av lagstiftaren förutses — för vilkas

lösning nu gällande bestämmelser lämna ingen eller ringa vägledning;

frågorna voro av den natur, att de kunna väntas återkomma i flertalet mål om

bygdekraft. Nu anmärkta förhållanden synas oss böra föranleda en omprövning

av bygdekraftinstitutet i hela dess vidd eller åtminstone en allmän översyn

av bestämmelserna om detsamma även ur andra synpunkter än motionärernas.

Stockholm i österbygdens och Söderbygdens vattendomstolars kanslier den

18 februari 1942.

FABIAN APPELBERG. ANTON THELIN.

Bilaga E.

Till Riksdagens andia lagutskott.

Genom nådig remiss den 6 februari 1942 har vattenrättsdomaren i Västerbygdens

vattendomstol anbefallts att till utskottet snarast avgiva yttrande

över en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion, nr 74, angående

utredning om ändring i vissa delar av vattenlagen avseende att medföra ett

bättre tillgodoseende av berättigade anspråk på ersättning och kompensation

för skador och olägenheter m. m. av mera samhällelig och allmän natur, vilka

kunna uppkomma till följd av vattenkraftanläggningar eller vattenrcgleringar.

I anledning härav får undertecknad anföra följande.

Bestämmelser till skydd för allmänna intressen återfinnas på skilda ställen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

i vattenlagen. I det följande skola beröras sådana stadganden, vilka hava tilllämpning

å här ifrågavarande slag av företag, dock icke de lagrum, som

huvudsakligen avse allmänna farleds- och flottledsintressens skyddande. En

del av de bestämmelser, som nu kunna ifrågakomma, avse att förhindra att

intressen i en mera avsevärd grad skadas eller att i dylikt fall förbehålla

Kungl. Majit rätten att pröva, huruvida företaget må komma till stånd och i

vad mån särskilda villkor därför böra uppställas. Till denna grupp av stadganden

kunna räknas 2 kap. 3 och 12 §§ samt 4 kap. 13 §.

1 2 kap 3 § stadgas till en början i första stycket, att ingen må bygga så i

vatten, att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan inverkan

på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres å annan tillhörig

egendom, vare sig jord, hus, fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller

annat, utan så är att nyttan av byggnaden eller den del därav, som föranleder

skadan eller intrånget, prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till

ett värde, motsvarande tre gånger den skada och det intrång, som göres å

åker och äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan egendom. I

byggnadskostnaden skall inräknas det belopp, vartill skadan och intrånget å

den byggande tillhörig egendom må skattas, i andra stycket av samma paragraf

utsäges, att därest byggande i vatten skulle hava till följd, att ett avsevärt

antal bofasta personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan

anläggning, varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess

drift väsentligt minskas, eller att fiskerinäring av större betydenhet lider

väsentligt förfång, må byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som nyss

sagts, icke ske. Detsamma gäller, därest genom byggande i vatten skulle förorsakas

sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt

minskad trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djureller

växtvärld är att befara. Prövas byggnad i vatten vara av synnerlig betydelse

för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må enligt

tredje stycket i paragrafen Konungen, ändå att hinder mot byggnaden

skulle möta av vad i första och andra styckena sägs, efter hemställan av vattendomstolen

lämna medgivande till byggnaden. Vid beviljande av dylikt tillstånd

torde Kungl. Majit vara oförhindrad att uppställa erforderliga villkor.

Förhållandena lära väl emellertid endast i undantagsfall vara sådana, att

paragrafens andra och tredje stycken kunna tillämpas. Inom Västerbygdens

vattendomstol hava dessa sistnämnda lagrum, såvitt jag känner, icke i något

fall kommit till användning.

2 kap. 12 § innehåller förbud att så bygga i vatten, att menlig inverkan på

klimatet eller på allmänna hälsotillståndet vållas eller eljest allmänna intressen

i avsevärd mån förnärmas. Vidare stadgas, att där naturminnesmärke ej

är i laga ordning fridlyst, likväl till bevarande därav vid byggande i vatten sådana

anordningar böra vidtagas, som utan att för företaget medföra kostnader

av betydenhet må anses för ändamålet lämpliga.

Örn Konungens prövningsrätt ifråga om vattenregleringar stadgar 4 kap

13 §: Där fråga är om reglering av vattnets avrinning ur någon av sjöarna

Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön : Jämtland eller Siljan, äger

Konungen pröva, huruvida av militära skäl eller av hänsyn till viss orts allmänna

ekonomiska intressen eller på grund av vad bland annat i 2 kap. 3 §

andra stycket samt 12 § första stycket är stadgat hinder möter mot företaget

eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess utförande; och skall förty,

innan frågan av vattendomstolen slutligen avgöres, densamma hemställas

Konungens prövning. Detsamma gäller beträffande annan vattenreglering,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

27

som med hänsyn till dess inverkan på vattnets avrinning är av synnerlig omfattning,

såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom

lämnas vattendomstolen före det målet av domstolen slutligen avgjorts.

En annan grupp bestämmelser innefattar föreskrifter örn vidtagande av

särskilda åtgärder till skydd för allmänna intressen. Av dessa bestämmelser

må bär endast framhållas de i 2 kap. 8 § till förmån för fisket givna. Vill

någon i vatten, där fisken har sin gång, göra damm eller annan byggnad, vare

han pliktig att utan ersättning vidtaga eller för framtiden underhålla nödiga

anordningar för fiskens framkomst eller eljest för tryggande av fiskets bestånd

samt tillsläppa för ändamålet nödigt vatten så ock att ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter i övrigt, vilka till följd av byggnaden må

erfordras till skydd för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen

anses motsvara den förlust och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas

byggnadens ägare, må dock efter inhämtat yttrande av statens fiskeritjänsteman

befrielse från sagda skyldighet medgivas. Vid medgivande av sådan

befrielse plägar fästas som villkor för företagets utförande, att företagaren

erlägger viss avgift, utgående antingen såsom ett engångsbelopp eller årligen,

till odling eller transport av fisk eller dylikt.

Då menlig inverkan sker på intressen av den natur, som i motionen avses,

torde det oftast icke kunna ifrågakomma att ålägga vederbörande företagare

någon förpliktelse att vidtaga direkta åtgärder för dessa intressens skydd och

icke heller att fastställa någon ersättningsplikt motsvarande skyldigheten att

direkt ersätta uppkommande skada å mark, skog, byggnader eller dylikt. Man

har då gått den vägen att ålägga företagaren vissa avgifter eller andra prestationer

gentemot det allmänna. Bestämmelser om avgift i detta hänseende

återfinnas i 2 kap. 10 § — angående s. k. fiskeavgifter — och i 4 kap. 14 och

15 §§ om regleringsavgifter. I fråga örn andra prestationer finnas stadganden

i 4 kap. 1—4 §§ om tillhandahållande av kraft från större vattenkraftanläggningar

åt kringliggande bygd. Hit torde även i viss mån kunna räknas kungsådreinstitutet,

varom bestämmelser givas i 1 kap. 5—13 §§.

Fiskeavgift skall enligt 2 kap. 10 § erläggas bland annat av den, som bygger

damm för tillgodogörande av vattnet såsom drivkraft, och den, som gör

byggnad i vattnet för reglering av vattnets avrinning. Avgiften är årlig och

utgör i förra fallet minst 10 öre och högst 1 krona för varje hästkraft, som

vid lågvatten kan uttagas vid byggnaden, och i senare fallet minst 10 öre och

högst 100 kronor för varje kubikmeter i sekunden före regleringen framrinnande

lågvattenmängd. Avgiften skall inom de sålunda fastställda gränserna

bestämmas med fäst avseende bland annat därå, örn fiske finnes, som genom

byggnaden skadas, om med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet

i övrigt samt dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre

menlig, örn byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 8 § förpliktats att vidtaga

och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt örn föreskrivna dylika

anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad. Där genom

byggnaden allenast obetydlig ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas,

må befrielse från skyldigheten medgivas. Skyldigheten att erlägga fiskeavgift

gäller även för det fall att byggnad, som tillkommit genom äldre lag,

bliver ombyggd eller ändrad, och ombyggnaden eller ändringen medför väsentligt

större skada å fisket än den byggnaden förut orsakat. Huru de genom

avgifterna influtna medlen skola användas förordnar Konungen.

Regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § utgår endast vid större regleringsföretag.

Avgiften skall utgå med ett årligt belopp för varje strömfall, för vars räk
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

ning regleringen utföres, och utgöra ett årligt belopp av minst 10 öre och

högst 3 kronor för varje turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara

kraften i strömfallet i medeltal blivit ökad. Inom nämnda gränser

skall beloppet av avgiften bestämmas med hänsyn tagen dels till den större

eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden, som

genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom

uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till den större eller

mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets ekonomiska

betydelse för varje särskilt strömfall. Avgörandet gäller för en tidrymd av

tjugu år i sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket företaget

skall hava fullbordats. Enligt 15 § i samma kapitel skola influtna avgifter

efter de närmare bestämmelser, som härutinnan meddelas av Konungen,

i första hand användas till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet,

som vållas genom företaget och för vilket ersättning icke blivit av vattendomstolen

bestämd, så ock till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet.

I den män medlen förslå därtill, må de ock användas för tillgodoseende av

annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets

främjande, särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång

till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri

eller eljest för befolkningens behov.

Bestämmelserna om bygdekraft (4 kap. 1—4 §§) innebära i korthet, att vattenbyggnadens

ägare är pliktig att för tillgodoseende av kringliggande bygds

behov av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till

belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill 1/10 av den årliga kraftmängd,

som kan med det installerade maskineriet bliva uttagen. Kraften skall

av den berättigade uttagas antingen vid kraftstationen eller, där det lämpligen

kan ske, å ägaren tillhörig ledning. Ersättning för kraften skall givas med

det belopp, som motsvarar ägarens självkostnad med tillägg av 2 % å anläggningskapitalet.

Leverans av kraft skall dock icke ske förrän saken prövats

efter särskild ansökan från bygdekraftsberättigads sida.

Enligt bestämmelserna örn kungsådra i 1 kap. 5—13 §§, vilka gälla endast

i fråga örn de större vattendragen i landet, kan en strömfallsägare under närmare

angivna villkor bliva förpliktad att för ett allmänt ändamål utan ersättning

avstå viss vattenmängd.

I förevarande sammanhang må vidare allenast erinras örn de angående nyprövning

och Kronans lösningsrätt i 4 kai», givna föreskrifterna.

Med anledning av vissa uttalanden i motionen torde ytterligare böra nämnas

några stadganden i ersättningskapitlet, nämligen 9 kap. 8, 10 och 48 §§.

I 8 § stadgas, att vid avgörande om och i vilken mån skada tillskyndas någon

genom företag eller åtgärd enligt vattenlagen hänsyn skall tagas jämväl

till skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent ekonomisk (exempelvis

förlust av skönhetsvärde). 13 § innehåller bestämmelser örn skyldighet folden,

som berättigats att tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft att såsom

ersättning härför leverera kraft. Enligt 48 § slutligen skall ersättning som

regel beräknas till fulla värdet och hälften därutöver, då fråga är örn ersättning

bland annat för fiskeverk, för mark, vartill äganderätt avstås, ävensom

för skada å mark till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena

samt för fiske eller skada därå.

Såsom framgår av det sagda torde vattenlagens bestämmelser i stor utsträckning

taga hänsyn till kravet att skydda mera allmänna intressen. Frågan

huruvida förekommande bestämmelser äro tillräckliga för att i skälig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagar.

29

grad giva kompensation för de skador och olägenheter av allmän natur, som

må tillåtas och som ofta torde förorsakas av större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar, är naturligtvis mycket svår att besvara med hänsyn till

de många olika synpunkter, som här kunna anläggas, och blir till sist att avgöra

genom en skälighetsprövning.

Vad först angår den i motionen särskilt berörda frågan om regleringsavgifterna

vill jag understryka däri angivna synpunkter rörande önskvärdheten av

ett större hänsynstagande till förhållanden i avseende å hela det vattendrag

eller vattensystem som regleras. Ofta är det så att vid bedömandet av ett särskilt

företag för sig några större ingrepp på intressen av mera allmän natur

icke kunna anses föreligga. Betraktas däremot den inverkan flera företag i

samma vattendrag eller vattensystem i sin helhet utöva på befolkningens levnadsomständigheter,

naturen m. m., kan denna inverkan kanske te sig mera

allvarlig. I motionen givet uppslag att bestämma regleringsavgiften och principerna

för dess användande på annat sätt än nu är fallet torde måhända

vara värt beaktande. I avsaknad av uppgifter örn användningen av redan influtna

regleringsavgifter och av material för bedömande av frågan, huruvida

de genom regleringsavgifter vunna medlen visat sig vara otillräckliga för att

giva skälig kompensation för skada och olägenheter genom regleringar, är det

icke möjligt att göra något bestämt uttalande i ämnet, och framläggandet av

en utredning i nu berörda hänseenden vore därför av värde.

Vidkommande härefter ifrågasatt behov av ändring i bestämmelserna örn

bygdekraft må framhållas, att dessa i flera hänseenden visat sig vara otillfredsställande,

i det de giva alltför liten ledning vid besvarandet av en mängd

uppkommande frågor, varigenom vid rättstillämpningen ojämnheter och

orättvisor lätt kunna uppstå. Nämnda förhållande har nog också i viss mån

bidragit till den ytterst ringa användning, som bygdekraftsinstitutet fått. Såvitt

mig är bekant har hittills endast ett mål med saklig prövning av ansökningar

örn utbekommande av bygdekraft förekommit vid vattendomstol,

nämligen ett vid Västerbygdens vattendomstol på hösten 1927 anhängiggjort

och den 28 april 1941 avgjort mål örn erhållande av dylik kraft från Trollhätte

kraftverk. Med hänsyn till den mångfald av svårlösta problem, som där

uppstodo, ifrågasattes det emellertid om icke en överenskommelse mellan

parterna vore att föredraga. Underhandlingar härom inleddes och vunno resultat

i stort sett. Avtalen mellan Kungl, vattenfallsstyrelsen såsom kraftverksägare,

å ena, och de olika bygdekraftsberättigade, å andra sidan, inneburo

i princip att vattenfallsstyrelsen skulle lämna vederbörande viss rabatt å

de eljest tillämpade krafttaxorna. Varje part skulle stå sina rättegångskostnader.

Här må i fråga örn bygdekraftsbestämmelserna och dess tillämpning endast

pekas pä en sak. Stadgandet alt kraftverksägaren skall vara skyldig tillhandahålla

intill 1/10 »av den årliga kraftmängd, som kan med det installerade

maskineriet bliva uttagen» vållar stora svårigheter redan vid fastställandet

av denna kvotdel. Den årliga kraftmängden — jag utgår nu ifrån att med

»årlig kraftmängd» icke torde kunna förstås effektstorleken — kan ju nämligen

sägas bestå dels av primakraft, tillgänglig året örn, och dels sekundakraft,

uttagbar allenast under vissa tider alltifrån exempelvis elva månader

ned till en månad av året. Vidare skiljer man på dag- och nattkraft. Skillnaden

i värde på dessa olika slag av kraft är icke ringa. Den enligt ovan stadgade

maximala kvoldelen av den årliga kraftmängden torde sålunda knappast

kunna sägas vara entydigt bestämd i så måtto alt denna kvotdel kan re
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

presentera ett högst olika relativt värde för olika kraftverk, beroende i främsta

rummet på dess utbyggnadsgrad i förhållande till den tillgängliga vattenmängden.

Att uppmärksamma i detta sammanhang är förhållandet, att bygdekraftsbehovet

till stor del torde vara sådant att för dess tillgodogörande erfordras

prima kraft och dagkraft. Då det skulle föra för långt att här närmare

ingå på nu berörda problem eller på alla de övriga spörsmål, som uppställa

sig vid praktisk tillämpning av bygdekraftsbestämmelserna, tillåter jag mig

att härutinnan hänvisa till följande i Svenska vattenkraftföreningens publikationer

tryckta bidrag till bygdekraftsinstitutets belysning, nämligen av advokaten

Otto R. Alrutz rörande »Synpunkter på bygdekraftinstitutet» (publikation

nr 204 eller 1928: 4), av advokaten Jan Otto Alrutz angående »Hur bestämmes

procenten för bygdekraft?» (nr 333 eller 1940: 9) samt av byråchefen

Fr. Malm örn »Målet angående leverans av bygdekraft från Trollhätte

kraftverk, avdömt av Västerbygdens vattendomstol den 28 april 1941, jämte

några reflexioner med anledning av detta mål» (nr 341 eller 1941:7). Den

frågan kan ställas örn överhuvud institutet bör bibehållas i sin nuvarande utformning

eller örn icke i stället andra utvägar böra prövas för att bereda möjligheter

för befolkningen inom den bygd, varom fråga kan vara i det särskilda

fallet, att erhålla kraft för skäliga kostnader.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag därför såsom min mening

uttala, att en utredning ifråga örn regleringsavgifterna torde kunna vara motiverad

och att jag livligt tillstyrker en utredning angående bygdekraftsinstitutet.

Vid en utredning i nämnda avseenden må emellertid hänsyn i erforderlig

grad tagas till hela komplexet av bestämmelser i vattenlagen till förmån för

intressen av samhällelig och allmän natur. Detta torde nämligen vara av vikt

för en riktig avvägning av förhållandet mellan de allmänna och enskilda intressen,

som kunna vara förknippade med företag av här ifrågavarande slag.

Man får ej heller bortse från det faktum att även vattenkraftens utnyttjande

på ett rationellt sätt är ett samhälleligt intresse av stor betydelse. Det

måste tillses, att kraftföretagen icke bliva så betungade med förpliktelser, att

detta förhållande kan verka hämmande på utvecklingen inom kraftförsörjningens

område eller medföra en höjning av kraftpriset för konsumenterna i

gemen.

Vänersborg den 16 februari 1942.

NILS LINDBERG.

Bilaga F.

Till Andra Lagutskottet.

Svenska Vattenkraftföreningen har bereus tillfälle avgiva yttrande över

motion nr 74 av herr Hedlund i Östersund m. fl. angående utredning örn ändring

av vattenlagens stadganden om bygdekraft och regleringsavgifter. Föreningen

får med anledning härav vördsamt anföra följande.

Motionen syftar ytterst till en omprövning av den redan i samband med

vattenlagens tillkomst grundligt utredda frågan hur nyttan av en vattenkraft
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

31

anläggning eller en sjöreglering skall fördelas mellan å ena sidan bygden, där

kraftverket eller sjöregleringsmagasinet är beläget, och å andra sidan kraftföretaget

och därigenom indirekt dess konsumenter, antingen dessa äro att

finna inom vederbörande bygd eller i helt andra landsdelar. Enligt vattenlagen

regleras bygdens och kraftföretagets inbördes förhållande i stort sett

sålunda. Alla av kraftföretaget åsamkade skador skola ersättas, flertalet ersättningar

utgå med en förhöjning med hälften utöver fulla värdet av skadan.

Ägaren av större kraftanläggning är vidare skyldig att mot i vattenlagen

fastställd ersättning efter ansökan tillhandahålla av vattendomstolen bestämt

kraftbelopp till bygden. För sjöregleringsföretag utgår en årlig regleringsavgift,

som i första hand är avsedd att användas för att förebygga, minska

eller gottgöra skada eller olägenhet, för vilken vattendomstolen icke bestämt

någon ersättning, men som i den mån medlen förslå därtill även må användas

för jordbrukets främjande, elektrifiering eller eljest för befolkningens behov.

Regleringsavgifterna innebära således till den del som icke tages i anspråk

för framtida skadereglering, att en företagare enligt vattenlagen har

större skyldigheter vid genomförandet av en sjöreglering än vid utbyggandet

av en kraftanläggning.

Skyldigheten för ägare av större vattenkraftverk att tillhandahålla kraft åt

kringliggande bygd har tillkommit för att inom bygden skapa en kraftreserv

för dess behov. Vid tiden för vattenlagens tillkomst befarade man nämligen

på en del håll, att ägare av större kraftverk skulle vilja för egna syften disponera

all kraft, så att vederbörande bygd bleve lottlös. Bygdekraftinstitutet ansågs

också kunna bli i viss mån prisreglerande. Såsom motionärerna framhållit,

har erfarenheten emellertid sedermera visat, att de kraftbelopp, som av

vattendomstolarna reserverats för bygdens behov, ej visat sig eftersökta. Härvidlag

torde av motionärerna omnämnda leveranser av ersättningskraft till

de ursprungliga fallägarna icke varit avgörande utan den omständigheten,

att bygderna kring de större kraftverken erhållit kraft till rimligt pris och på

gängse villkor, varför behov ej förelegat att utnyttja den för dem reserverade

bygdekraften. I det veterligen enda fall, där bygdekraft nu utgår, hade de

bygdekraftsberättigade redan innan detta institut anlitades erhållit kraft från

samme kraftleverantör enligt taxor, som allmänt ansetts vara låga i jämförelse

med normalt tillämpade enhetstaxor.

Även örn vattendomstolarna enligt motionärernas förmodan men i motsats

till föreningens erfarenhet skulle fastställa ett lägre bygdekraftsbelopp i sådana

fall då ersättningskraft skall utgå, bör en dylik omständighet ej minska

möjligheterna för den övriga befolkningen att örn den så önskar abonnera på

bygdekraft. Det kan nämligen knappast förutsättas, att mottagare av ersättningskraft

under dylika omständigheter skulle vara berättigade att abonnera

på bygdekraft, vars storlek fastställts med hänsyn till att deras kraftbehov

redan täckts genom ersättningskraft.

Motionärerna uttala, att gällande bestämmelser rörande bygdekraft uppenbarligen

ej tillgodose det avsedda syftet. De måste då avse ett annat syfte än

som uttalades, då vattenlagen antogs. Enligt denna skall bygdekraften uttagas

vid kraftstationen eller, där så lämpligen kan ske, å ägaren tillhörig ledning.

Sistnämnda bestämmelse tillkom under riksdagsbehandlingen av lagförslaget,

varvid särskilt angavs, att bygdekraftförbrukarna mot ersättning .skulle

få använda sig av företagets ledningar från kraftverket ned till bygden. Däremot

uttalades icke, att kraftföretaget skulle vara skyldigt bygga ledning till

en avnämare av bygdekraft eller att denne skulle befrias från alt gälda en mot

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

kraftöverföringen svarande ökning av krafthyran. Enligt föreningens uppfattning

kan det icke heller vara rimligt att ålägga ägare av kraftverk att utan

kostnad tillhandahålla ledningar för tillgodoseende av bygdekrafthehov och

därigenom i detta avseende ställa bygdens befolkning i gynnsammare ställning

än alla andra kraftabonnenter i landet. En översyn av bygdekraftbestämmelserna

i detta avseende synes därför ej böra ifrågakomma.

Föreningen vill i detta sammanhang erinra örn att någon oelektrifierad

bygd ej finnes vid den egentliga Indalsälven, där storkraftverken äro belägna.

Älvdalen har elektrifierats från dessa eller i allmänhet redan före dessas tillkomst

genom lokala mindre kraftföretag, sorn nu genom tillskottsleveranser

från storkraftverken få möjligheter till ökad kraftavsättning. Däremot finnes

på sina håll i de stora skogsområdena på ömse sidor om älven oelektrifierad

spridd bebyggelse, som med hänsyn till sitt ringa kraftbehov ej kan

bära kostnaderna för erforderliga ledningar från älvdalen. Vid ett par av de

nu reglerade källsjöarna finnes också oelektrifierad bygd. Denna ligger ännu

på betydande avstånd från färdiga storkraftverk, men det torde icke vara

uteslutet att det största området, som är beläget vid Kallsjön, skall kunna erhålla

kraft från det under utförande varande storkraftverket i Järpströmmen.

Motionärerna önska att regleringsavgifterna skola normaliseras eller rent

av utan behovsprövning fastställas vattendragsvis till visst belopp per utvunnen

hästkraft, varigenom avgiften skulle få karaktären av accis. En sådan

åtgärd skulle verka mycket godtyckligt. Nuvarande latitud för regleringsavgifterna,

lägst tio öre och högst tre kronor per i medeltal uttagbar hästkraft,

är vid men ger möjlighet att för varje strömfall avpassa avgiften efter

de mycket växlande förhållanden som kunna råda. Enligt vattenlagen skall

vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till: den större eller mindre förändring

av vattenstånds- och avrinningsförhållanden och den olägenhet eller

fördel, vilken uppkommer för den kringliggande bygden, den större eller

mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt regleringsföretagets ekonomiska

betydelse för varje särskilt strömfall. Samma förhållanden synas

även böra påverka en normaliserad beräkning. 1 motsatt fall riskeras med

nyssnämnda växlande förhållanden, att regleringsavgifterna i särskilda fall

kunna bliva prohibitiva, vilket ju icke torde vara avsikten. Största trygghet

mot en sådan eventualitet vinnes örn vattendomstolarna med sin erfarenhet

örn de lokala förhållandena liksom hittills få fastställa regleringsavgifterna

inom i lagen fastställda gränser.

Regleringsavgifterna behöva icke tagas i anspråk för täckande av utgifter

för oförutsedda skador och olägenheter under de första feni till tolv åren efter

den fastställda tiden för företagets utförande. Ersättning kan nämligen härvidlag

erhållas direkt från regleringsföretaget, om skadan anmäles till vattendomstolen

inom denna tid. Det är föga sannolikt, att skador och olägenheter

icke skulle visa sig härunder och därför föga sannolikt, att regleringsavgifterna

behöva anlitas för utgifter, föranledda av oförutsedda skador och

olägenheter. Skulle ändock efter de första årens utgång oförutsedda skador

och olägenheter yppa sig och vad som då återstår av tidigare inbetalda regleringsavgifter

jämte vad därefter kan beräknas inflyta icke vara tillräckligt

för att täcka det i anledning härav erforderliga beloppet, kan i regel icke

återstå mer än åtta år, i allmänhet avsevärt mindre, innan regleringsavgifterna

efter den första 20-årsperiodens slut kunna justeras av vattendomstolen

och erforderliga medel sålunda erhållas. All hittillsvarande erfarenhet talar

för att regleringsavgifterna icke blott skola visa sig tillräckliga för bestri
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

33

dande av oförutsedda skador utan även lämna ett betydande överskott för

tillgodoseende av de allmännyttiga ändamål, som omtalas i vattenlagen.

Motionärerna referera även uttalade farhågor för att Jämtlands län skulle

bli mindre lockande för turismen genom att sjöarna bli reglerade och vattenfallen

utbyggda. Föreningen vill därtill erinra, att även kraftverken ha visat

sig vara stora turistattraktioner innan i nuvarande situation och av skyddshänsyn

besök ej kunde tillåtas. Härom vittna de stora skaror av kanske främst

ungdom, som under de gångna åren besökt exempelvis Krångede kraftverk

och med största intresse tagit del av anordningarna vid ett modernt kraftverk.

Beträffande det av motionärerna omnämnda förslaget att ersätta regleringsavgiften

med en till länet utgående accis, vill föreningen framhålla, att

därigenom mera direkt anges syftet att på länet överföra en större del av vinsten

av ett regleringsföretag, vilken annars skulle tillfalla kraftföretagen och

dessas abonnenter såväl inom som utom länet. Regleringsavgiften i den mån

den ej kommer till användning för direkt eller indirekt skadereglering har

samma ändamål. Bakom kraven på kompensation för svårbedömliga samhälleliga

och allmänna skador ligger sålunda en oro hos länets befolkning att

bliva lottlös, när till hela landets gagn den jämtländska vattenkraften utnyttjas.

Härvidlag är det mänskligt, örn man överskattar företagarnas vinst och

underskattar egna fördelar. Dessa äro som längre fram kommer att visas mycket

betydande.

Föreningen vill icke bestrida, att vattenkraftindustrien i Indalsälven och

avnämarna av kraften ha betydande fördelar av genomförda regleringar. Däremot

kan föreningen icke dela den uppfattningen, att den genom regleringarna

ökade krafttillgången i regel kunnat förvärvas utan förhöjd köpeskilling

för naturkraften. De latenta regleringsmöjligheterna voro säkerligen en

bidragande orsak till att kraftintresset tidigt inriktades på Indalsälven med

förbigående av den ur regleringssynpunkt väsentligt sämre Ljusnan. Naturkraften

i Indalsälven fick på detta sätt tidigt ett högt penningvärde just beroende

på att tidpunkten för dess utnyttjande låg relativt nära i tiden på grund

av de goda regleringsmöjligheterna. Tidigare köpeskillingar voro visserligen

oftast nominellt lägre än de nuvarande, men inräknar man räntekostnaderna

under de år de inköpta vattenfallen legat oanvända skall man för många av

dem finna, att de i dag stå köparna till ungefär samma höga pris per hästkraft

som senare inköpta vattenfall, vilkas prissättning ännu mera markant

påverkats av de goda sjöregleringsmöjligheterna. Föreningen vill även erinra

om att vinsterna av de norrländska sjöregleringarna, när de t. ex. angivas i så

och så många milj. kilowattimmar, icke äro några nettovinster. Betydande

kapital lia måst nedläggas i form av höga naturkraftpris, kostnader för regleringsdammar

och rensningar, skador och intrång av olika slag, fiskeavgifter,

regleringsavgifter samt kostnader för kraftverksbyggnader för att taga hand

örn de genom regleringarna ökade vattenmängderna.

På grund av Jämtlands läns läge i del inre av landet och härav betingade

höga fraktkostnader har den industriella utvecklingen i länet varit svag. Industrien

svarar i Sverige normalt för omkring tre fjärdedelar av deli totala

kraftförbrukningen, men i Jämtland är behovet av industrikraft jämförelsevis

obetydligt och länets rika krafttillgångar mäste för att överhuvudtaget bli

utnyttjade överföras antingen till det industriellt mera utvecklade kustlandet

eller lill sydligare kraftfattiga provinser. T. o. m. länets största industri bär

icke behov av mer än en elei av sin krafttillgång ulan försäljer kraft söderut.

1 Östersund, som i jämförelse med flertalet svenska släder har en mycket stor

Dih (tuff lill rik fida f/ens protokoll 1012. 0 sami. 2 avd. Nr Sfi, 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

energiförbrukning per invånare för borgerliga behov, har energiförsörjningens

utveckling tryggats genom att Östersunds Elektriska AB. är delägare i

kraftverket vid Kattstrupeforsen. Dennas utbyggnad har genom Vattenfallsstyrelsens

medverkan kommit till stånd väsentligt mycket tidigare än eljest

hade blivit fallet, vilket enbart har varit till gagn för staden och länet. Från

det under byggnad varande kraftverket i Järpströmmen ha upplåtarna av

vattenkraften utöver betydande kontant köpeskilling betingat sig ersättningskraft

till ett värde av omkring två milj. kronor, vilken kraft står till förfogande,

så snart kraftverket, vilket de säkerligen icke själva mäktat utföra, blivit

färdigt.

Enligt motionärerna skulle fördelarna för bygden av kraftutbyggnader och

sjöregleringar i stort sett inskränka sig till de arbetstillfällen som beredas befolkningen

under en jämförelsevis kort byggnadstid samt till de i och för sig

betydande skatteobjekt, som de stora kraftverken och i viss män även regleringsdammarna

utgöra för de särskilda kommuner dit de förläggas. Förespråkarna

för de jämtländska kraven ha naturligt nog icke haft anledning att

i detta sammanhang närmare ingå på vad dessa arbetstillfällen och skatteobjekt

kvantitativt betyda för ifrågavarande bygder. Bifogade utredning av

civilingenjör Erik Upmark visar emellertid, att de äro högst betydande. Under

tioårsperioden 1931—1940 utbetalades sålunda vid kraftverksbyggen och sjöregleringsarbeten

i löner och för körslor och virke sammanlagt 25 milj. kronor

och därav enbart under år 1940 6,5 milj. kronor. För fyraårsperioden

1941—1944 kunna motsvarande utbetalningar uppskattas till i medeltal 7

milj. kronor per år. Avlöningar till driftspersonalen vid häri ingående åtta

storkraftverk beräknas år 1944 komma att uppgå till en milj. kronor per år

och avlöningen till den för reparations- och underhållsarbeten erforderliga

personalen till samma belopp. På grund av kraftverkspersonalens relativt

säkra anställningsförhållanden kommer den genom egna skatter att fullt bidraga

till egen anpart i kostnaden för skol- och sjukhusväsen m. m., varför

kraftföretagens egna skatter bliva en direkt nettoinkomst för kommun och

landsting m. m. För 1944 komma dessa åtta kraftverk att betala uppskattningsvis

2/3 milj. kronor i kommunal, landstings- och vägskatt.

Under byggnadstiden för Krångede kraftverk i Ragunda socken var index

för det till inkomstskatt taxerade beloppet i socknen 131 mot 79 som samtidigt

medeltal för flertalet socknar i Jämtland. Under byggnadstiden för

Stadsforsens kraftverk i Fors socken voro motsvarande tal för Fors och övriga

socknar 199 resp. 124. Enbart på grund av kraftverksbyggnadsverksamheten

kan den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten i länet beräknas

ökad med 3—4 milj. kronor per år under perioden 1941—-1944, motsvarande

3—4 % av den totalt till inkomstskatt taxerade inkomsten i länet.

De större kraftföretagen betala i Ragunda socken 36 % och i Fors socken

28 % av kommunalskatten. Utdebiteringen i dessa socknar, kronor 6: 50, är

också lägst i länet. Även inom andra socknar komma kraftföretagen vid 1944

års slut att spela en liknande roll. De åtta storkraftverkens totala taxeringsvärde

kan då förväntas bli av storleksordningen 100 milj. kronor, motsvarande

inemot 30 % av totala antalet skattekronor för länets skattepliktiga

fastigheter år 1940. Exklusive eventuell rörelsevinst skulle kraftverkens och

personalens skattekronor då bli av storleksordningen 60.000 å 70.000 skattekronor,

svarande mot omkring 13 % av alla socknarnas och 9 c/o av länets

samtliga skattekronor under år 1940.

Från och med i år betalas i regleringsavgift enbart för Torröns första och

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

35

andra reglering omkring 14.000 kronor årligen. För samtliga nu permanent

och provisoriskt reglerade sjöar komma regleringsavgifterna sannolikt att per

år gå till mångdubbelt detta belopp.

Även om dessa framtidssiffror endast kunna representera ungefärliga uppskattningar,

visa dock deras storleksordning, att länet tack vare kraftverksindustrien

tillföres ekonomiska värden i en omfattning som för länet som helhet

är av väsentlig betydelse. Mycket av den oro, som nu vållas av kraftutbyggnaderna

och sjöregleringarna i Jämtland, skulle enligt föreningens uppfattning

stillas, om man ville göra klart för sig vad dessa reellt betyda för länets

ekonomiska liv.

I 1918 års vattenlag avväges enligt föreningens mening på ett lyckligt sätt

förhållandet mellan å ena sidan kraft- och sjöregleringsföretagen och å den

andra de lokala intressen, som beröras av dessa företags tillkomst. De inkomster,

som av företagen stadigvarande tillföras kommun och landsting äro

också mycket betydande. Under sådana förhållanden kan föreningen jämväl

under åberopande av vad förut anförts icke finna den av motionärerna begärda

utredningen påkallad.

Stockholm den 14 mars 1942.

SVENSKA VATTENKRAFTFÖRENINGEN

CARL KLEMAN.

Erik Upmark.

Bilaga G.

P, M. rörande de jämtländska kraftanläggningarnas betydelse

för bygdens ekonomi.

Talesmän för Jämtland ha på senare tid i olika sammanhang krävt att

länet skulle få större nytta än hittills av den inom länet utvunna vattenkraften.

Man har därvid påpekat, att kraften vid de senast tillkomna eller under

utbyggnad varande anläggningarna så gott som uteslutande är avsedd att

utnyttjas i sydligare trakter av landet och därför sagt sig, att bygden och

länet i stort sett endast få två fördelar av kraftanläggningarna, nämligen

arbetstillfällen under en jämförelsevis kort byggnadstid samt skatteobjekt

i fortsättningen.

Förespråkarna för de jämtländska kraven ha naturligt nog icke haft anledning

att i detta sammanhang närmare ingå på vad dessa arbetstillfällen

och skatteobjekt kvantitativt betyda för ifrågavarande bygder. Den i det

följande refererade undersökningen har tillkommit för att få denna och närliggande

frågor något närmare belysta.

Utredningen har begränsats att omfatta större vattenkraftutbyggnader och

sjöregleringsarbeten efter år 1930. Tidigare funnos endast ett fåtal medelstora

och större vattenkraftanläggningar i länet: Äggfors träsliperi i Mörsils

socken, Hissmofors kraftverk i Rödöns socken samt Hammarforsens kraft
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

verk i Ragunda socken, varjämte sjön Hotagen var det enda större regleringsmagasinet.

Senare har emellertid en hel serie stora vattenkraftanläggningar

och sjöregleringsarbeten utförts eller påbörjats inom länet, särskilt i

samband med den forcerade vattenkraftutbyggnaden i landet under senare

delen av trettiotalet och början av fyrtiotalet, vilken till väsentlig del ägt rum

i Jämtland (tabell 1).

Tabell 1.

Effekt, kW resp. Arbetena

Anläggning Socken

(ntr.=ntvidgni3g)

Vattenkraftverk.

Järpströmmen

Undersåker

109.500 kW

sept.

1939

1944

Hissmofors IV

Rödön

utv.

37.800 »

1937

1941

Kattstrupeforsen

Ås och Aspås

36.000 »

okt.

1939

1941

Midskogsforsen

Lit och Stugun

90.000 »

nov.

1941

1944

Krångede

Ragunda

70.000 >

fehr.

1931

juli

1936

utv.

35.000 »

1937

1938

»

35.000 »

1939

1942

Gammelängsforsen

Ragunda

42.600 >

1941

1943

Hammarforsen

Ragunda

utv.

26.000 »

jan.

1939

febr.

1941

Stadsforsen

Fors

90.000 >

1935

mars

1940

S:a

571.900 kW

Sjöregleringar.

Torrön

Kall

715 milj. m3

juli

1935

1936

utv.

490 » >

1937

1940

Stora och Lilla

Rensjön (provisor.) Åre och Kall

85 » »

1940

1940

Juveln (provisor.) Kall

235 » »

sept.

1940

1941

Anjan ( >

) Kall

143 > »

1940

1941

Kallsjön ( »

) Kall

132 » >

1940

1941

Näckten ( »

) Hackås-Näs

145 » »

1941

Storsjön

Rödön m. fl.

1.250 > >

1938

1941

S:a 3.195 milj. ms

Av kraftverksbyggena ligger Järpströmmen ovanför och övriga sju nedanför

Storsjön. Dammen för Hissmofors kraftverk och Storsjöns reglering är

gemensam. Alla övriga reglerade sjöar ligga ovanför Storsjön och, med

undantag av Näckten, i fjälltrakter i Kall och Åre socknar.

Penningutbetalningar under byggnadstiden.

Kraftverksbyggenas penningutbetalningar inom bygden gå i första hand

till de vid bygget direkt sysselsatta. I orten uppköpes vidare virke och sandoch

stenmaterialier och utföras körslor av olika slag.

Omfattningen av dessa penningutbetalningar vid förut omnämnda anläggningar

framgår av tabell 2. Den alldeles övervägande delen av angivna

årssummor är baserad på direkta uppgifter från vederbörande byggherrar

och entreprenörer. För ett par av de mindre anläggningarna ha uppskattningar

måst göras, men de fel, som kunna ha inkommit härigenom, äro

oväsentliga i jämförelse med totalbeloppen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

37

Tabell 2.

Miljoner kronor utbetalade vid jämtländska kraftanläggningar för:

År

Arbetslöner

Körslor

Virke

Samma

1931

0,49

0,02

0,05

0,56

1932

0,79

0,02

0,12

0,93

1933

0,82

0,05

0,09

0,96

1934

1,61

0,06

0,26

1,93

1935

1,98

0,07

0,19

2,24

1936

1,43

0,11

0,20

1,74

1937

1,86

0,31

0,19

2,36

1938

3,44

0,46

0,28

4,18

1939

3,24

0,47

0,22

3,93

1940

5,31

0,69

0,46

6,46

20,97

2,26

2,06

25,29

Det är således väsentliga belopp som på detta sätt utbetalats inom Jämtlands

län. I medeltal under en tioårsperiod ha således per år utbetalats i

arbetslöner över 2 milj. kronor och för körslor och virke vardera över

200.000 kronor. Beloppen ha ökats år från år till sammanlagt 6,5 milj. kronor

år 1940.

För de redan färdigställda kraftverken kan man notera, att de vid kraftverksbyggena

utbetalade arbetslönerna uppgått till 70—80 kr/kW turbineffekt

vid de helt nybyggda stationerna och till 35—45 kr/kW turbineffekt

vid de utvidgade verken. Körslorna ha i bägge fallen varierat mellan 3 och

11 kr/kW och det inköpta virket mellan 4 och 9 kr/kW.

överslagsvis kan hela det i tabell 1 anförda byggnadsprogrammet för

kraftverkens del vid tidigare prisnivå beräknas motsvara över 40 milj. kronor

i arbetslöner på byggnadsplatsen, 4 å 5 milj. kronor körslor och 4 milj.

kronor virke och andra i orten inköpta byggnadsmaterialier. Medräknas

även sjöregleringsmagasinen skulle penningutbetalningarna under byggnadstiden

även utan framtida dyrtidstillägg således bli av storleksordningen

50—55 milj. kronor för hela byggnadsprogrammet. Härav hade 25 milj.

kronor utbetalats före 1940 års slut. För 1941 och de följande tre åren kan

man således för återstående delen av utbyggnadsprogrammet i medeltal

räkna med utbetalningar uppgående till ca 7 milj. kronor per år.

Avlöningar till driftspersonalen m. m.

Den sammanlagda avlöningen till den för driften erforderliga personalen

vid de åtta kraftverken i tabellen kan beräknas komma att uppgå till i runt

tal en miljon kronor per år. Avlöningarna till den personal, som under årens

lopp blir erforderlig för reparations- och underhållsarbeten, torde i medeltal

för en följd av år även komma att uppgå till en miljon kronor.

För avlöning av den fåtaliga personalen vid regleringsdammarna åtgår

jämförelsevis mindre belopp.

Skatter.

Skatterna till kommun och landsting samt vägskatten för de tre största

kraftverken i drift uppgingo år 1940 till 245.000 kronor. Med samma skattebelopp

per kilowatt installerad turbineffekt skulle dessa skatter för samtliga

åtta kraftverk i tabell 1 komma att uppgå till två tredjedels milj. kronor.

Även för regleringsdammarna betalas skatt. Totalbeloppen äro emellertid

avsevärt mindre än för kraftverken.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

Återverkningar på det ekonomiska livet.

Kraftföretagens utbetalningar.

Av de betydande penningbelopp, som kraftföretagen ge ut i bygden under

anläggningarnas byggnadstid, gå en del ut ur länet igen, bl. a. i form av

penningförsändelser från anställda, som lia sina hem utanför länet. Men

även dessa anställda måste använda en väsentlig del av sin inkomst inom

länet. Antalet anställda, som äro mantalsskrivna utom länet är vidare jämförelsevis

litet att döma av uppgifter från två större byggen. Procenttalet

uppgick i medeltal för ett bygge under hela byggnadstiden till 14 °/o och

under första byggnadsåret vid ett annat till 23 %. Man synes med ledning

härav kunna räkna med att en mycket väsentlig del av utbetalda löner

kommer att användas inom länet. Uppskattningsvis synes man kunna räkna

med minst 80 å 90 %>.

Det ökade penningtillflödet till bygden avspeglar sig i tn allmän höjning

av den ekonomiska standarden. Den till kommunal inkomstskatt taxerade

inkomsten påverkas även mycket påtagligt av ett större kraftverksbygge

under byggnadstiden, fig. I1. Sålunda låg index för inkomstskattetaxeringen

under åren 1932—1936 för flertalet socknar i Jämtland 21 °/o under 1930

års värde, men för Ragunda socken 31 °/o över detsamma. Anledningen härtill

är att tillskriva Krångede kraftverksbyggnad, som under åren 1931—

1935 pågick för fullt. Även under åren 1938—1940 kan ett dylikt inflytande

på inkomstskattetaxeringen skönjas av de pågående utvidgningarna vid

Krångede och Hammarforsen. Arbetena voro ej så omfattande och följaktligen

ej heller inverkan på taxeringen. Inkomstindex för Fors socken hade

före 1937 i stort sett följt medelvärdet för flertalet socknar i länet, men steg

å.ten 1937—1940 på grund av byggnadsarbetena vid Stadsforsen till en

nivå, som låg 75 % högre än medeltalet för flertalet socknar. För industrisocknen

Rödön sjönk inkomstindex från 1930 alltmera under medelvärdet

för flertalet socknar i länet fram till år 1938. Arbetena vid Hissmofors kraftverk

ha bidragit till att differensen sedermera minskat. Det är även möjligt,

att den i grannsocknarna Aspås och Ås i synnerhet för år 1940 konstaterade

förhöjningen av index i förhållande till medelvärdet för flertalet socknar i

länet även kan tillskrivas byggnadsverksamheten vid Hissmofors samt Kattstrupeforsen.

Inom de två andra på fig. 1 berörda socknarna, Kall och Undersåker,

har byggnadsverksamheten t. o. m. 1939 icke varit av sådan omfattning,

att den direkt avspeglat sig i den fram till 1940 förda indexserien

för den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten.

Både för Ragunda och Fors socknar finnes åtskilliga års jämförelsematerial

mellan beloppet av utbetalningar vid kraftverksbyggen och till kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst. En analys av detta material har antytt,

att en krona utbetalad arbetslön vid kraftverksbygget det ena året, året

därpå motsvaras av en till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, som

är 60—70 öre högre än den som sannolikt skulle ha förefunnits, om kraftverksbygget

icke funnits. Örn detta ungefärliga samband äger generell giltighet,

vilket förefaller sannolikt, skulle man kunna räkna med att enbart

byggnadsarbetena för det nuvarande arbetsprogrammet skulle tillföra länet

en ökning av den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten av 3—4

milj. kronor per år under vart och ett av åren 1941—1944. Vad detta bety
-

1 Här utesluten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; Utägor.

39

der för de närmast berörda socknarna står i öppen dag. Även för länet som

sådant blir denna ökning icke betydelselös. Den motsvarar 3—4 % av den

totalt till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten i länet år 1940 (92

milj. kronor). f

På samma sätt kan man räkna med att avlöningarna till personal för drift

och reparationer vid samtliga åtta kraftverk kommer att för all framtid ge

länet en ökning av den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten,

uppgående till inemot 2 % av den taxerade inkomsten 1940.

Kraftanläggningarnas taxeringsvärde.

Taxeringsvärdena inom flertalet socknar i Jämtland ha endast stigit obetydligt

under perioden 1930—1940, fig. 21. Jämförelsevis betydande stegringar

ha emellertid förekommit i Rödöns socken (Hissmofors utvidgning),

Kall socken (Torrön) och Undersåker (inga kraftverk) samt procentuellt

mycket stora stegringar i Ragunda socken 81 °/o (Krångede samt Hammarforsens

utvidgning) samt Fors socken 254 % (Stadsforsen).

Inom flertalet jämtlandssocknar utgör taxeringsvärdet för »annan egendom»,

till vilken kraftverken räknas, endast ca en sjättedel av totala taxeringsvärdet,

men inom vattenkraft- och industrisocknarna stiger procenttalet

enligt tabell 3 till 65—80 %>.

Tabell 3.

Taxeringsvärde å “annan egendom*

Procent av totala

milj. kr. taxeringsvärdet

Ragunda socken .................... 21,7 (70 %>)

Fors » 18,5 (81 %>)

Rödön » 6,5 (65 °/o)

Undersåker » 6,0 (65 °/o)

Kall » 1,1 (28 »/o)

Ås » 0,8 (23 »/o)

Aspås» .....................0J5(ll %)

Summa »annan egendom» i dessa socknar 54,9 (66 %>)

Taxeringsvärde miljoner kronor

Jordbruksfastighet Annan egendom Summa

7 kraftverkssocknar .............. 28,2 (34 %>) 54,9 (66 °/o) 83,1

Alla övriga socknar utom Frösön 193,7 (83 °/o) 40,4 (17 °/o) 234,1

De sju kraftverkssocknarna ha således redan nu ett taxeringsvärde för

annan egendom, som är större än i övriga socknar tillsamman. Tendensen

kommer att bli än mera påtaglig under de närmaste åren, sedan de nu påbörjade

kraftverksbyggnaderna färdigställts och åsatts taxeringsvärden.

Ännu så länge ingå nämligen några större kraftverksvärden endast i taxeringssiffrorna

för Ragunda, Fors och Rödöns socknar.

Fig. 31 visar ökningen av taxeringsvärdet för annan egendom dels i var

och en av de sju socknarna, dels i länets övriga socknar. Ökningen i enbart

Ragunda och Fors socknar har sammanlagt varit mycket större än i hela

länet i övrigt. Utbyggnaden av vattenkraften i dessa två socknar har såle
-

1 Ilar utesluten.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

des sedan 1931 givit väsentligt större ökning i garantiskatteunderlaget i länet

än all annan verksamhet av icke jordbruksnatur.

Inom Ragunda socken utgör taxeringsvärdet för de större kraftverken

21,2 milj. kronor och inom Fors socken 16,5 milj. kronor, motsvarande 68

resp. 72 °/o av det totala taxeringsvärdet å fastighetsskattepliktig inkomst.

Kraftverken ha således ett dominerande inflytande på garantiskatteunderlaget

inom dessa socknar. Under förutsättning att även de övriga kraftverken

i byggnadsprogrammet äro eller komma att bliva taxerade till samma

belopp i kronor per kilowatt installerad turbineffekt, skulle de åtta storkraftverkens

totala taxeringsvärde bli 103 milj. kronor, motsvarande mer

än 26,5 % av totala fastighetstaxeringsvärdet för länets fastighetsskattepliktiga

fastigheter år 1940.

Kraftföretagens rörelsevinst.

Utöver garantiskatten kunna kommunerna i vissa fall även påräkna inkomstskatt

på sin andel av vederbörande kraftföretags rörelsevinst.

Kraftföretagens sammanlagda kommunalskatt.

Inom Ragunda kommun betalade kraftföretagen 1940 36 °/o av skatten

och inom Fors kommun 28 %. Det kan förväntas, att liknande eller högre

procenttal komma att uppnås i Undersåkers samt Ås och Aspås socknar.

Utdebitering inom kraf tverkssocknarna.

Allteftersom kraftverken med åren kommit att spela en större roll, har

utdebiteringen per skattekrona inom Ragunda och Fors socknar alltmera

kommit att underskrida medelutdebiteringen inom flertalet socknar i länet,

fig. 41, och den är nu inom Ragunda och Fors socknar lägre än inom någon

annan socken i länet (6: 50 kr).

Sammanfattning.

Vid byggnadsplatser för större vattenkraftverk och sjöregleringar i Jämt

lands län ha i arbetslöner, för körslor och för virke utbetalats 2,5 milj. kronor

per år i medeltal för åren 1931—1940 och 6,5 milj. kronor år 1940t

7,0 milj. kronor beräknas med ledning härav åtgå i medeltal per år för att

fullfölja den återstående delen av byggnadsprogrammet under åren 1941—

1944. Avlöningen till driftspersonalen vid dessa åtta kraftverk beräknas

1944 komma att uppgå till en milj. kronor per år och avlöningen till den

för reparations- och underhållsarbeten erforderliga personalen till ytterligare

en milj. kronor per år. Tre storkraftverk betalade 1940 245.000 kronor

i skatt till kommun, landsting och till vägar. Framdeles uppskattas med ledning

härav de åtta kraftverken komma att betala 670.000 kronor per år i

dylika skatter.

Krångede kraftverksbyggnad medförde en förhöjning av inkomstskatteindex

i Ragunda åren 1932—1936 till 121 (1930 = 100) mot 69 som medeltal

för flertalet socknar i Jämtland. Stadsforsens kraftverksbyggnad medförde

en inkomstskatteindex i Fors åren 1937—1940 av 199 mot 124 som

medeltal för flertalet socknar i Jämtland. På grund av kraftverksbyggnadsverksamheten

kan den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten i

1 Här utesluten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

41

länet beräknas ökad med 3—4 milj. kronor per år under perioden 1941—

1944, motsvarande 3—4 °/o av den totalt till inkomstskatt taxerade inkomsten

i länet.

De större kraftföretagen betala i Ragunda socken 36 % och i Fors socken

28 °/o av kommunalskatten. Dessa socknar ha också den lägsta kommunalskatten

i länet, kr 6:50 (1940). Även inom andra socknar komma kraftföretagen

att spela en liknande roll. De åtta storkraftföretagens totala taxeringsvärde

kan 1944 förväntas bli 103 milj. kronor, motsvarande 26,5 % av

totala fastighetstaxeringsvärdet för länets fastighetsskattepliktiga fastigheter

år 1940 och 28,5 % av fastigheternas skattekronor. Om man förutsätter, att

inget kraftföretag skulle uppvisa skattepliktig rörelsevinst, blir antalet

skattekronor för kraftverken 51.500. Läggas härtill skattekronorna för personalens

inkomster av tjänst, kommer man upp till att kraftföretagen efter

sitt färdigställande direkt och indirekt skulle bidraga med mellan 60.000

och 70.000 skattekronor, svarande mot 13 °/o av socknarnas och 9 °/o av

länets samtliga skattekronor under år 1940. Det är emellertid möjligt, att

kraftföretag även i fortsättningen kunna få rörelsevinst, varigenom nämnda

siffror ökas.

Stockholm den 28 februari 1942.

ERIK UPMARK

Bilaga H.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

Indalsälvens Regleringsförening u. p. a. har genom skrivelse från Andra

lagutskottets sekreterare bereus tillfälle att yttra sig angående herr Hedlunds

i Östersund m. fl. motion nr 74 rörande utredning örn ändring i vissa

delar av vattenlagen.

Vi ansluta oss till vad Kungl. Vattenfallsstyrelsen och Svenska Vattenkraftföreningen

anfört i sina skrivelser till Andra lagutskottet rörande samma

motion och få därutöver vördsamt anföra följande.

Hittills ha inom Indalsälvens flodområde följande sjöar reglerats, nämligen

Torrön, Juveln, Storrensjön, Anjan, Kallsjön, Näckten, Storsjön, Hotagen

och Gesunden. Hotagens reglering genomfördes av Högbroforsens Industriaktiebolag,

och rätten till denna reglering har, sedan detta bolag trädde

i likvidation, förvärvats av Indalsälvens Vattenregleringsföretag. Enär

målet örn denna reglering anhängiggjordes före vattenlagens tillkomst, behandlades

detta mål enligt äldre lag och sålunda av vederbörande häradsrätt.

Torröns första och andra regleringar hava medgivits enligt vattenlagen,

under det att Torröns tredje reglering samt övriga här ovan angivna företag

äro medgivna enligt lagen den 20 oktober 1939 med särskilda bestämmelser

angående tillfällig vattenreglering, i det följande benämnd 1939 års lag.

Frågan om tillåtligheten av Storsjöns reglering har underställts Konungen,

som förklarat, att hinder icke möter mot detta företags genomförande.

Omfattningen av hittills utförda regleringar samt regleringsgränsernas

läge i förhållande till oreglerade hög- och lågvattenstånd framgår av efterBihang

till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr S5.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

följande tabell. I denna anges såsom exempel på regleringarnas inverkan

även de markarealer, som beröras vid de olika företagen, utom beträffande

Hotagen, för vilken sjö säkra uppgifter härom ej finnas tillgängliga.

Dämning utöver

2 tidigare normalt

högvattenatånd

Sänkning under

B tidigare normalt

lågvatten9tånd

tO

ja

So

0

«

*60

O

«

m

B

TJ

a

s

el

tu

«

2

mill. m3

e r ö r

Aker, tomt,

betean

"B

s

:*

O

har

da are

äng och

i rk

*0

«

_/ä

Cfl

har

aler

J3

£ 5

« 0

S -a -a

= S4

« ~ a

g s-

bär

Torrön

5,8

4,6

12,5

1.180

12

5

858

Juveln

1,1

5,34

8,5

270

2

1

330

Storrens jon

1,2

0,2

1,8

85

1,4

0,6

76

Anjan

3,1

4,8

9,2

210

14

4

474

Kallsjön

0

0

1,2

180

1,5

15

58

Näckten

0

1,34

1,8

145

0

0

0

Storsjön

0

0,69

2,75

1.250

68*)

240**)

330

Hotagen

k:

ca. 0,2

ca. 1,5

3,5

145

~

~

Endast vid Torrön och Anjan förekommer sålunda någon mera betydande

dämning. Vid Näckten har vattenståndet icke ens höjts över förut tillämpad

dämning, och vid Storsjön är som synes dämningsgränsen icke förlagd högre

än vid oreglerat normalt högvatten, vilket motsvarar 1,04 m under högsta

förekommande högvattenstånd. Vid övriga sjöar äro som synes dämningarna

mycket måttfulla. De överdämda arealerna äro icke stora i förhållande

till regleringarnas omfattning.

Vad särskilt inägorna beträffar, beröras dessa, såsom framgår av tabellen,

i mycket liten omfattning i förhållande till de genom regleringarna sammanlagt

vunna magasinen, vilket sammanhänger med att bebyggelsen kring

sjöarna i regel är gles. Vid Torröns reglering, som ofta åberopats i presspolemiken,

är som synes skadan på inägor ytterst obetydlig. Om också vid

Storsjön förhållandevis mer mark beröres än vid de övriga sjöarna, är den

berörda arealen likväl proportionsvis väsentligt mindre än vid flera andra

reglerade sjöar inom landet.

Motionärerna ange, att utnyttjandet av Indalsälvens flodområde för

kraftproduktionen är för företagen synnerligen förmånligt ur ekonomisk

synpunkt. Det må här erinras örn, att ett regleringsföretag skall betraktas

såsom en del av kraftverkens utbyggnad och böra behandlas såsom en delkostnad

för dessa på samma sätt som kostnaderna för exempelvis kraftverkens

maskinella utrustning. De angivna siffrorna rörande regleringsvinsten

kunna därför icke direkt användas för att bedöma regleringsföretagens

ekonomi. I stället bör den ekonomiska vinsten sammanlagt av kraftverkens

utbyggnad och sjöregleringarnas genomförande läggas till grund

vid ett dylikt bedömande.

Det må erinras om (se bilagan till Svenska Vattenkraftföreningens yttrande)

att betydande värden tillföras bygden genom kraftverken och regleringsföretagen

dels genom ökade arbetsförtjänster, varav en del för all framtid,

dels i form av skatter, reglerings- och fiskeavgifter.

*) Åker och tomt 8 har

Äng och med gräs bevuxet strandplan 60 har.

**) Åker och tomt 140 har

Äng och med gräs bevuxet strandplan 100 har.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

43

Huvudparten av arbetsförtjänsterna inflyta visserligen endast under e t

begränsat antal år, men man kan i många fall räkna med att markägare i

små omständigheter tack vare dessa förtjänster kunnat gora sig skuldfria

och på så sätt fått varaktig nytta av den tillfälliga lnkomstforbattringen

I utslaget angående Torrom reglering har, ehuru det ar meddelat enil,,

vattenlagen, behandlingen av vissa frågor uppskjuta till dess okad erfarenhet

vunnits, och vid de regleringar, som tillåtits enligt 1939 ars lag, aro ersättningsfrågor

och frågor angående åtgärder till förebyggande av skada

cenora regleringarna i relativt stor utsträckning ännu icke slutbehandlade.

Avsikten har emellertid varit, att tillstånd enligt vattenlagen skall kunna

meddelas innan de provisoriska tillstånden utlöpa, och återstående frågor

angående ersättning och åtgärder komma sålunda att regleras en igt va - tenlagen inom den närmaste tiden. Därvid komma ersättningar att utdömas

eller åtgärder att föreskrivas för att förebygga även sådana skador pa vintervägar,

fiske o. dyl., vilka motionärerna beteckna såsom skador av samhällelig

och allmän art och vilka enligt deras förmenande icke skulle hilva

direkt ersatta eller kompenserade på annat sätt. . ,.

Vattendomstolen har uppdragit åt Statens Meteorologisk-Hydrografiska

Anstalt att snarast utreda frågan angående regleringarnas inverkan pa vintervägar.

På vissa platser i älvsträckorna nedanför sjöarna komma olagenheter

att uppstå, men i regel göra sig olägenheterna gällande endast under

tiden intill dess ifrågavarande forssträckor blivit utbyggda. De skador, som

uppstå, bliva, som ovan framhållits, ersatta eller neutraliserade genom åtgärder.

Genom de dämningar, som utföras vid kraftverken, bildas lugnvatten

i stället för de förut befintliga forsarna, och eftersom dessa lugnvatten

tillfrysa, kunna vintervägar numera framdragas på platser, där sådana icke

funnits förut. Redan då de nu påbörjade kraftverksbyggnaderna slutforts,

torde dessa fördelar för vintertrafiken komma att överväga de olägenheter,

som vintertrafiken fått vidkännas på andra håll och som i vederbörlig ordning

bliva ersatta. ..

Vi hava varit angelägna att i törsta hand söka finna en utväg att torebygga

skada på fisket, även om detta för oss ställer sig dyrbarare än att

lämna ersättningar, och det är var förhoppning, att detta skall lyckas i vad

gäller det egentliga nyttofisket. Utredningen om regleringarnas inverkan på

fisket har av vattendomstolen i väsentliga delar anförtrotts åt Kungl. Lantbruksstyrelsen.

Ännu torde intet hava framkommit, som ger belägg för att

fisket skall skadas i nämnvärd omfattning, än mindre gå helt förlorat. Detta

bestyrkes även av erfarenheterna från Suorvaregleringen samt av de undersökningar,

som utförts i Norge, där regleringsföretag av liknande omfattning

varit i drift sedan lang tid tillbaka. Däremot är det i manga fall

icke möjligt att förebygga skada på sportfiske.

1 syfte ätt förebygga minskning av fiskbeståndet i Torrön hava vi 1939

utfört en provisorisk fiskodlingsanstalt vid denna sjö och komma till instundande

höst att lia färdig en central fiskodlingsanstalt med betydande

kapacitet, varifrån yngel kan levereras till samtliga de reglerade sjöarna.

Vi hava även etablerat samarbete med hushållningssällskapet, i det att sällskapet

tillförsäkrats rätt att kostnadsfritt odla viss kvantitet yngel i anstalten.

Icke obetydliga avgifter skola dessutom utgå till fisket trån vattenkraften,

oell av de medel som härigenom inflyta torde betydande belopp ställas till

förfogande för fiskets förkovran inom länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

Vi kunna icke finna, att turisttrafiken påverkas ogynnsamt av de hittills

genomförda regleringarna. Under den viktigaste delen av turistsäsongen

nämligen under vintern, da snö täcker stränderna, torde det för den oinvigde

icke ens vara möjligt att avgöra örn en sjö är reglerad eller icke, och de

åtgärder, som utförts vid utloppen av sjöarna, äro icke av sådan omfattning

att de nämnvärt påverka totalintrycket. När sommarturisttrafiken börjar,

hava en del sjöar redan fyllts till dämningsgränsen, och vid de övriga

sjöarna har vattenståndet i varje fall stigit till relativt höga nivåer. Det må

i detta sammanhang framhållas, att en del sjöregleringar inverka gynnsamt

ur skönhetssynpunkt. Exempel härpå äro Siljan i Dalälven och Storsjön i

Indalsälven. Båda dessa sjöar fyllas snabbt under vårfloden till dämningsgränsen

och härefter hålles vattenståndet högt och jämnt under sommaren

och hösten. Pa sa sätt döljas de sterila stränderna, och många markägare

vid Storsjön hava redan uttalat sin tillfredsställelse häröver.

Motionärerna framhålla som anmärkningsvärt, att åtskilliga bygder, som

äro belägna kring Indalsälven eller kring dess reglerade källsjöar, sakna

elektrisk belysning, och anföra detta som skäl för revidering av vattenlagens

bestämmelser angående bygdekraft. Vi hänvisa i detta avseende till

skrivelserna från Kungl. Vattenfallsstyrelsen och Svenska Vattenkraftföreningen,

varav framgår, att det icke är brist på tillräcklig mängd kraft till

skäligt pris utan i stället de höga kostnaderna för kraftledningarna som är

orsaken härtill.

Motionärerna yrka även ändring av vattenlagens bestämmelser angående

regleringsavgifter. Hittills bär sådan avgift endast utdömts vid Torröns

forsta och andra regleringar. För dessa regleringsföretag skola regleringsintressenterna

fr. o. m. innevarande år utbetala årligen sammanlagt kr.

13.764: . För övriga nu genomförda regleringar torde regleringsavgifter

komma att utdömas inom de närmaste tva arén, och då dessa regleringars

sammanlagda magasinsrymd uppgår till mer än dubbla magasinsrymden

vid Torrons första och andra regleringar, bör man räkna med att redan

efter ett par år högst betydande belopp komma att ytterligare utgå. Härtill

komma efter ännu några år regleringsavgifter för nu påbörjade och planerade

regleringsföretag.

Det må här framhållas, att den omständigheten att vissa regleringar först

genomförts enligt 1939 års lag icke kommer att medföra att regleringsavgifterna

börja utgå vid senare tidpunkt än om ansökan om reglering från

början behandlats enligt vattenlagen, utan snarare tvärtom.

Det finnes intet skäl räkna med att regleringsavgifterna i nämnvärd utsträckning

skola behöva tagas i anspråk i anledning av skada, som icke

blivit reglerad eller bevakad i vattendomstol på sätt och inom tid som i

2:24 vattenlagen föreskrives för oförutsedd skada. Den tid, inom vilken sådan

skada kan anmälas hos vattendomstolen, blir nämligen på grund av

lagens stadgande eller domstols utslag så rundligt tilltagen, att det är högst

sannolikt, att oförutsedda skador, om sådana finnas, visa sig inom samma

tids utgång och föranleda skyldighet för vattenregleringsföretaget att betala

ersättning eller bestrida kostnader utan att regleringsavgifterna behöva

anlitas. I allmänhet lära också efter utgången av tiden för anmälning av

oförutsedda skador endast några få år förflyta före den tid, då regleringsavgifternas

belopp kunna justeras. Att regleringsavgifterna icke behöva tagas

i anspråk i anledning av oförutsedda skador, gäller i all synnerhet vid

de inom Indalsälven genomförda regleringsföretagen, där vattendomstolen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35; bilagor.

45

enligt överenskommelse mellan sökande och vederbörande sakägare icke

kommer att slutgiltigt behandla frågan angående regleringens inverkan på

flottning, vintervägar och utvältning förrän erfarenhet vunnits. Vid Torröns

reglering har dessutom, ävenledes enligt överenskommelse, föreskrivits, att

regleringens inverkan på fisket skall bedömas först då resultatet föreligger

av nu hos Kungl. Lantbruksstyrelsen pågående utredningar.

Vi kunna ej finna, att det för närvarande föreligger behov att ändra ifrågavarande

bestämmelser i vattenlagen. Om en utredning härom likväl skulle

anses önskvärd, bör den icke lämpligen verkställas under en tid då all tillgänglig

arbetskraft bör anlitas i arbeten med att förstärka landets beredskap,

i all synnerhet som de företag och organisationer, som svara för landets

kraftförsörjning, i likhet med vad fallet är inom så många övriga

verksamhetsområden, hava pålagts betydligt större arbetsuppgifter än de

planerats för i fredstid

Stockholm den 14 mars 1942.

INDALSÄLVENS REGLERINGSFÖRENING U. P. A.

N. JAKOBSON

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr S5.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:312 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i 4 kapitlet vattenlagen m. m. a1 i texten