Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, m. m.

1942-05-28 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1942 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,

m. m.

Genom en den 24 april 1942 dagtecknad proposition, nr 244, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

piotokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Beträffande anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket

skola i fråga örn åtgärder till skydd mot skada genom luftanfall eller annan

krigshandling eller sabotage gälla de särskilda bestämmelser, som angivas i

denna lag.

2 §.

Med anläggning, som i 1 § sägs, avses

1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tvåtusenfemhundra

kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering,

om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter;
3)

• elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst fyrtio kilovolt

mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning

som under 3) sägs och en genomgångseffekt av minst tvåtusenfemhundra

kilovoltampére.

3 §•

Anläggning, som avses i denna lag, skall utföras på ett med hänsyn till förhållandena

i varje särskilt fall ur skyddssynpunkt lämpligt sätt.

Vad nu sagts gäller ock ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan

anläggning.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 samt. 2 avd. Nr 36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

4 §•

Ägare av befintlig, i denna lag avsedd anläggning vare pliktig att, i den

mån det ej tidigare skett, med avseende å anläggningen och driften vid densamma

vidtaga erforderliga åtgärder för att minska faran för och begränsa

verkningarna av sådan skada, varom i 1 § förmäles. Han skall sålunda,

bland annat, verkställa nödig förstärkning av anläggningens skydd mot brandoch

annan bombskada, utföra skyddsrum och andra erforderliga skyddsanordningar

åt personal för anläggningens skötsel och skydd samt lämpligt förvaringsrum

för förråd, ombesörja erforderlig utbildning och övning av personal,

avsedd att fullgöra luftskyddstjänst vid anläggningen, samt vidtaga

nödiga åtgärder för snabbt avhjälpande av driftavbrott.

Nyttjas anläggningen av annan än ägaren, vare nyttjanderättshavaren

skyldig att i ägarens ställe vidtaga sådana i första stycket avsedda åtgärder,

som med hänsyn till deras art och förhållandena i övrigt böra ankomma på

den som utövar driften vid anläggningen.

Anskaffning av vapen ingår icke i ägarens eller nyttjanderättshavarens

förpliktelser.

Örn skyldighet att anordna bevakning förordnar Konungen.

5 §•

Ej må på grund av vad i 3 och 4 §§ stadgas föreskrivas skyldighet att vidtaga

åtgärd, som med hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständigheter

i avseende å denna skulle vara oskäligt betungande.

6 §•

Nyttjas anläggningen av annan än ägaren må kostnad, som ägaren eljest

skolat vidkännas, fördelas mellan honom och nyttjanderättshavaren efter vad

som finnes skäligt.

7 §•

Ägare eller innehavare av anläggning, som avses i denna lag, vare skyldig

tåla åtgärd, som finnes böra utföras vid anläggningen för att trygga kraftförsörjningen

i riket under krig, ändå att han icke själv är pliktig att utföra

eller bekosta åtgärden. Medför åtgärden skada eller förlust för honom, skall

dock, om denna ej är att anse såsom ringa, utgå ersättning därför efter'' vad

som finnes skäligt.

8 §•

Frågor, som avses i 3—5 §§ och 7 §, prövas av en särskild nämnd (krigsskyddsnämnden

för kraftanläggningar).

Fråga örn kostnadsfördelning enligt 6 § prövas av allmän domstol.

9 §•

Krigsskyddsnämnden består av en lagfaren ordförande, en representant för

försvarsstaben, en för luftskyddsinspektionen, en för vattenfallsstyrelsen och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36. , 3

en för kommunala och enskilda kraftföretag. För var ledamot skall finnas

minst en suppleant.

Ledamöter och suppleanter utses av Konungen; dock att Konungen äger

uppdraga åt chefen för försvarsstaben att utse den militäre ledamoten och

suppleant för honom. Innan ledamot och suppleant som skall företräda kommunala

och enskilda kraftföretag utses, skall tillfälle till yttrande beredas

sammanslutning av sådana företag.

Nämnden äger uppdraga åt ordföranden att ensam handlägga ärenden av

enkel beskaffenhet.

10 §.

Krigsskyddsnämnden äger, när det erfordras, utan hinder av vad den förut

bestämt meddela nya eller ändrade föreskrifter.

11 §•

Innan någon utför i denna lag avsedd anläggning eller verkställer väsentlig

ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning, skall han göra

anmälan hos krigsskyddsnämnden för prövning av fråga, som avses i 3 §.

Påbörjas ej arbetet inom två år från det nämndens prövning ägde rum,

skall anmälan ånyo göras hos nämnden.

Vid anmälan skola fogas erforderliga ritningar över anläggningen och de

uppgifter, som tarvas för prövningen.

12 §.

Mål örn tillstånd enligt vattenlagen till anläggning, som under 2 § 1) eller

2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning

må ej avgöras med mindre krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäde ock ärende angående tillstånd enligt

2 § lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar, till utförande av elektrisk ledning, som under 2 § 3) i denna

lag sägs.

13 §.

Den ökning i byggnadskostnaden, som föranledes av skyddsåtgärd enligt

denna lag, skall icke tagas i beräkning vid prövning, som i 2 kap. 3 §

första stycket vattenlagen sägs.

Vid meddelande av tillstånd, som i 12 § första stycket omförmäles, skola

av krigsskyddsnämnden med avseende å vattenbyggnadens utförande givna

föreskrifter beaktas.

14 §.

Vad i vattenlagen och förenämnda lag, innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar, stadgas om rätt att för tillgodogörande av vatten

eller för utförande av elektrisk starkströmsanläggning taga i anspråk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

annans mark eller vattenbyggnad skall äga motsvarande tillämpning i fall,

då annans mark eller vattenbyggnad erfordras för vidtagande av skyddsåtgärd

enligt denna lag.

15 §.

Envar, som äger eller innehar i denna lag avsedd anläggning, vare pliktig

tåla, att den myndighet, vilken har att utöva ledningen av luftskyddet

vid anläggningen (luftskyddsmyndigheten), krigsskyddsnämnden eller den

nämnden därtill utser besiktigar anläggningen för utrönande, vilka skyddsåtgärder

som vidtagits eller böra vidtagas.

16 §.

Krigsskyddsnämnden äger vid vite tillhålla den, som är pliktig att vidtaga

skyddsåtgärd enligt denna lag, att fullgöra sin skyldighet.

Underlåter den, som enligt nämndens beslut skall utföra viss åtgärd, att

utan dröjsmål vidtaga densamma, må luftskyddsmyndigheten utföra åtgärden

på den försumliges bekostnad.

Krigsskyddsnämnden och luftskyddsmyndigheten vare berättigade att erhålla

nödig handräckning av länsstyrelsen. Denna må ock i fall, som avses

i andra stycket, uttaga kostnaden för åtgärden av den försumlige.

17 §.

Klagan över krigsskyddsnämndens beslut må föras hos Konungen genom

besvär, vilka skola hava inkommit till vederbörande statsdepartement före

klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Där ej annorlunda förordnas, skall beslutet dock omedelbart lända till

efterrättelse.

18 §

Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i

11 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Samma lag vare, där någon utför i denna lag avsedd anläggning eller verkställer

väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning i

strid mot krigsskyddsnämndens föreskrifter.

Den som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning besiktigas enligt

vad i 15 § sägs straffes med dagsböter.

19 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

20 §.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

5

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Är vid tiden för lagens ikraftträdande anläggning, som däri avses, under

utförande eller föremål för väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning,

skall anmälan, varom stadgas i 11 §, vid påföljd som i 18 § första stycket

sägs, med bifogande av erforderliga ritningar och uppgifter senast den 1

augusti 1942 göras hos krigsskyddsnämnden; dock må nämnden, när skäl

därtill äro, meddela anstånd med ritningars och uppgifters ingivande.

2) Lag

om ändrad lydelse av 11 § 5 mom. luftskyddslagen den 11 juni 1937

(nr 504).

Härigenom förordnas, att 11 § 5 morn,1 luftskyddslagen den 11 juni 1937

skall erhålla följande ändrade lydelse.

11 §•

5 mom. Vad ovan i 2—4 mom. stadgas skall ej gälla anläggning, som

avses i lagen örn särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Om skyldighet i vissa andra fall för ägare av anläggning, inrättning eller

byggnad att anordna skyddsrum gäller vad därom särskilt stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom nya lagen göres ej rubbning i beslut, som meddelats före lagens

ikraftträdande.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn

skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att

anordna skyddsrum m. m.

Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 1 mars 1940 örn skyldighet för

ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

24 §.

Denna lag äger ej tillämpning å anläggningar och byggnader för militära

ändamål eller anläggningar, som avses i lagen örn särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar.

1 Senaste lydelse se SFS 1940: 81.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom nya lagen göres ej rubbning i beslut, som meddelats före lagens

ikraftträdande.

4) Lag

angående tillägg till lagen den 27 juni 1902 (nr 71 s. 1), innefattande

vissa bestämmelser örn elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, skall införas en ny paragraf, betecknad

16 §, av följande lydelse.

16 §.

Med avseende å vissa starkströmsanläggningar meddelas, utöver vad i

denna lag stadgas, bestämmelser i lagen om särskilda skyddsåtgärder för

vissa kraftanläggningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda

förslagen, får utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Inledning.

I skrivelse den 9 juli 1941 till kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen,

luftskyddsinspektionen, svenska vattenkraftföreningen och svenska elektricitetsverksföreningen

anhöll ställföreträdande chefen för försvarsstaben om

yttrande över ett inom försvarsstaben uppkommet förslag om införande av

enhetliga författningsbestämmelser rörande skyldighet att vid utförande av

elektrisk starkströmsanläggning vidtaga åtgärder till anläggningens skyddande

mot anfall från luften eller eljest mot skadegörelse genom krigsåtgärd. Sedan

de begärda yttrandena avgivits, anhöll överbefälhavaren över rikets försvarskrafter

i skrivelse den 23 september 1941, att utredning måtte verkställas

rörande erforderliga bestämmelser i ämnet.

Med anledning av vad i överbefälhavarens skrivelse anförts tillkallade chefen

för socialdepartementet den 30 oktober 1941, med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande samma dag, särskilda sakkunniga för verkställande av den begärda

utredningen.

Till fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga den 10 december 1941

avgivit ett av motivering åtföljt förslag till, bland annat, lag om särskilda

skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

7

över de sakkunnigas förslag hava efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,

vattenrättsdomarna, ställföreträdande chefen för försvarsstaben,

kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, luftskyddsinspektionen, statens trafikkommission,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,

svenska stadsförbundet samt svenska vattenkraftföreningen

och svenska elektricitetsverksföreningen (gemensamt yttrande).

Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats yttrande från tjänstgörande

luftskyddschefen i Stockholm och några av länsstyrelserna hava vid sina

yttranden fogat uttalanden av representanter för kraftverksägare inom respektive

län.

Gällande bestämmelser.

Enligt luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504) utövar luftskyddsinspektionen

tillsynen å luftskyddet inom riket i dess helhet. Inom länen

handhaves luftskyddets högsta ledning av länsstyrelserna och under dessa

sortera luftskyddscheferna, vilka, envar inom sitt luftskyddsområde, utöva

den omedelbara ledningen av luftskyddet. I fråga om, bland annat, industriella

anläggningar av större omfattning eller särskild betydelse äger Kungl.

Maj:t enligt luftskyddslagens 18 § (senaste lydelse SFS 1941:583) meddela

särskilda föreskrifter rörande luftskyddets organisation. Med stöd av detta

stadgande har i luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr 239)

under 35 § föreskrivits, att från länsstyrelses och luftskyddschefs handläggning

skola undantagas, i den mån ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, frågor

rörande luftskyddet vid, bland annat, statens vattenfallsverk och sådana

enskilda kraftverk, beträffande vilka Kungl. Maj:t förordnat örn undantag

som nyss nämnts. Ledningen av luftskyddet vid dessa verk skall i stället utövas

av vattenfallsstyrelsen, som emellertid är skyldig att därvid samråda med

luftskyddsinspektionen och att själv eller genom underlydande organ samarbeta

med vederbörande länsstyrelse och luftskyddschef. Förordnande örn

undantag från länsstyrelsernas och luftskyddschefernas handläggning av luftskyddsfrågor

har meddelats i fråga om nio av landets största icke statliga

kraftföretag, vilka jämte vattenfallsstyrelsen representera drygt tre fjärdedelar

av landets kraftproduktion.

Luftskyddslagen innehåller — förutom bestämmelser om luftskyddets organisation

—■ även föreskrifter om luftskyddels förberedande i fredstid. Enligt

dessa föreskrifter åligger det länsstyrelserna, bland annat, att meddela erforderliga

bestämmelser örn luftskyddets planläggning inom länens olika delar

och att i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet. Luftskyddscheferna

hava att uppgöra planer för luftskyddet och i övrigt förbereda dess genomförande,

envar inom sitt luftskyddsområde. Av vad förut sagts följer, att i den

mån luftskyddsfrågorna undantagits från länsstyrelsernas och luftskyddschefernas

handläggning, motsvarande uppgifter med avseende å luftskyddets för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

beredande åligga den myndighet, som förordnats att i länsstyrelsernas och luftskyddschefemas

ställe utöva ledningen av luftskyddet.

Kommuner och enskilda äro enligt luftskyddslagen skyldiga att redan under

fredstid i viss utsträckning biträda med luftskyddets planläggning. Enligt

10 § (senaste lydelse SFS 1940: 81) är ägare eller innehavare av, bland annat,

industriell anläggning sålunda skyldig att lämna erforderligt biträde vid planläggningen

av anläggningens luftskydd. Stadgandet får anses innefatta skyldighet

icke blott att lämna luftskyddsmyndigheten erforderliga upplysningar

rörande anläggningens luftskydd utan även att efter luftskyddsmyndighetens

anvisningar uppgöra plan för luftskyddet med därtill hörande eventuella ritningar

och beräkningar. Ägare eller innehavare av egendom är vidare enligt

nyssnämnda paragraf skyldig att tåla sådan egendomen berörande åtgärd,

som erfordras för beredande av luftskydd, dock endast under förutsättning att

åtgärden för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet.

I 11 § (senaste lydelse SFS 1940: 81) luftskyddslagen angivas vissa fall, då

kommunerna och enskilda kunna åläggas en längre gående skyldighet att

medverka vid luftskyddets förberedande än den, som innefattas i 10 §. Kommun

kan sålunda av länsstyrelse åläggas, bland annat, att inom kommunens

anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga åtgärder för att varna

personalen, då luftanfall hotar, att i den mån det lämpligen kan ske genomföra

nödiga skydds- och reservanordningar för att säkerställa driften vid

kommunens tekniska verk, att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för

driftpersonalen vid nämnda verk samt att sörja för utbildning och övning

av sådan hos kommunen anställd personal, som i följd av sin anställning är

avsedd att fullgöra luftskyddstjänst. Åläggande som nu nämnts får dock ske

allenast under förutsättning, att med åtgärden icke kan anstå utan äventyrande

av luftskyddet och att åtgärden ej betingar oskälig kostnad. Även

annan ägare eller innehavare av anläggning eller inrättning än kommun kan

under nyssnämnda förutsättningar åläggas att med avseende å driften vid anläggningen

eller inrättningen vidtaga luftskyddsåtgärder. I detta fall skall

åläggandet dock meddelas av Kungl. Maj:t. Vidare må nämnas, att ägare

eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan

uppgjorts, är skyldig — likaledes enligt 11 § — att anskaffa och underhålla

sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar erforderlig för fastighetens

eller egendomens behov.

I fråga örn skyldighet att anordna skyddsrum och vidtaga andra än nyss

nämnda brandskyddsåtgärder till skydd mot skada genom luftanfall hava

särskilda bestämmelser meddelats i lagen den 1 mars 1940 (nr 119)

örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader

att anordna skyddsrum m. m. — i fortsättningen benämnd

skyddsrumslagen—• och i kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120)

angående inrättande av skyddsrum för anläggningar

och byggnader m. m. — i fortsättningen kallad skyddsrumskungörelsen.

Enligt 2 § skyddsrumslagen skola, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

bland andra följande anläggningar förses med skyddsrum, nämligen hamn,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

9

järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning, som är av vikt för allmänna

samfärdseln, industriell anläggning, vid vilken i regel minst 25 personer

samtidigt äro sysselsatta, samt annan anläggning eller byggnad, inom vilken

människor bo eller eljest vanligen vistas, såframt skyddsrum är erforderligt

med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge. I fråga

om brandskyddsåtgärder stadgas vidare i 7 §, att vid uppförande av

byggnad, som avses i 2 §, i mer än två våningar skola vertikala bärverk,

bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed likvärdigt bärverk

vilande bjälklag och, om byggnaden uppföres i mer än fyra våningar, samtliga

bjälklag utföras brandsäkert. Undergår byggnad, som avses i 2 § och

som är uppförd i mer än två våningar, sådan ombyggnad, ändring eller utvidgning,

att den kommer att i väsentliga delar framstå i nytt skick och i

avsevärd mån öka i värde, skall enligt 8 §, därest brandbotten saknas, sådan

anordnas å översta på mur eller därmed likvärdigt bärverk vilande bjälklag.

Ändå att ombyggnaden, ändringen eller utvidgningen är av mindre omfattning,

skall brandbotten anordnas enligt vad nu sagts, örn kostnaden härför

är ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess helhet. I 9 §

stadgas, att då byggnad som avses i 2 § uppföres med mindre än tre våningar,

bärande konstruktioner skola utföras brandsäkert, i den mån det

prövas skäligt Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning vid väsentlig ombyggnad,

ändring eller utvidgning av sådan byggnad. Kan i annat hänseende

än under 7—9 §§ nämnts i fråga örn anläggning eller byggnad till minskande

av brandskador genom luftanfall vidtagas åtgärd, som utan kostnad av någon

betydenhet medför väsentlig fördel, må länsstyrelsen enligt 10 § föreskriva

sådan åtgärd.

Prövning, vilka åtgärder till skydd mot luftanfall som skola vidtagas, ankommer

enligt skyddsrumslagen på byggnadsnämnd och länsstyrelse på sätt

i lagen närmare angives. Enligt 14 § äger länsstyrelsen helt eller delvis

medgiva befrielse från vidtagande av åtgärd, som avses i lagen, om åtgärden

prövas medföra oskälig kostnad eller sådan befrielse i annat fall kan medgivas

utan eftergivande av skäliga anspråk på luftskydd. Denna sin dispensrätt

äger länsstyrelsen, i den mån det finnes lämpligt, överlåta å byggnadsnämnd.

I övrigt äger Kungl. Maj:t medgiva undantag från lagens bestämmelser.

Vidare äger Kungl. Majit förordna, att fråga, som enligt lagen skall prövas

av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall prövas i särskild ordning.

I skyddsrumskungörelsen stadgas, att bestämmelserna om skyddsrum i

nyssnämnda lag skola tillämpas inom samtliga luftskyddsorter samt att bestämmelserna

örn brandskyddsåtgärder skola gälla hela riket. Enligt samma

kungörelse skall vid tillämpning av brandskyddsföreskrifterna i 10 § i lagen

iakttagas bland annat, att antändliga upplag av materiel eller avfall å plats,

varifrån brand lätt kan spridas, böra undanskaffas samt att, i den mån det

med hänsyn till förhållandena kan anses påkallat, lämpliga åtgärder böra

vidtagas för att försvåra upptäckten från luften av anläggningar och byggnader.

Slutligen stadgas i kungörelsen att från länsstyrelsens dispensprövning

och viss prövning enligt kungörelsen undantagas bland andra statens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

vattenfallsverk ävensom enskilda kraftverk och andra företag, beträffande

vilka Kungl. Majit förordnat att de i luftskyddshänseende skola lyda under

särskild myndighet. Prövningen skall i stället handhavas av den myndighet,

under vilken företaget lyder i luftskyddshänseende.

För de luftskyddsåtgärder, som kommunerna och de enskilda enligt vad

nu sagts äro skyldiga att tåla eller vidtaga redan under fredstid, utgår ej ersättning

av statsmedel.

Har Kungl. Majit vid krig eller krigsfara med stöd av 13 § luftskyddslagen

förordnat, att riket eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd, kunna

kommunerna och de enskilda med stöd av lagen den 31 mars 1938

(nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov åläggas

längre gående förpliktelser med avseende å luftskyddet än de, för vilka förut

redogjorts. Enligt 4 § 1 mom. sistnämnda lag är sålunda ägare eller innehavare

av, bland annat, industriell anläggning, för vilken luftskyddsplan

uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, skyldig att tåla eller vidtaga de åtgärder

med avseende å anläggningen ävensom dess inredning och utrustning,

som av länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande. För

sådan åtgärd är anläggningens ägare enligt 5 § (senaste lydelse SFS 1940: 584)

i allmänhet berättigad till ersättning av kronan. Avser åtgärden huvudsakligen

beredande av skydd för viss egendom eller dess ägare eller innehavare

eller för personer, som vid tid, då luftskyddstillstånd inträdde, bodde eller

vistades inom egendomen eller eljest nyttjade denna, utgår ersättning dock

allenast örn och i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller skada,

som föranledes av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Anspråk på ersättning skall enligt 6 § (senaste lydelse SFS 1940: 584)

prövas i den ordning, som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens

behov.

I fråga om kraftanläggningarnas skydd mot skadegörelse under krig och

därmed jämförliga förhållanden må vidare nämnas, att vattenfallsstyrelsen

enligt kungörelsen den 29 augusti 1 9 39 (nr 584) angående

förhindrande av skadegörelse å vissa kraft- och

kanalanläggningar i riket vid krig eller krigsfara

m. m. har att — i den mån sådant ej ankommer på militär myndighet —

beträffande såväl under dess förvaltning stående kraft- och kanalverk som

utom dess förvaltning stående kommunala och enskilda kraftföretag, för

vilka styrelsen enligt särskilda bestämmelser har att utfärda anvisningar beträffande

säkerställande av kraftdistributionen, utfärda de bestämmelser samt

vidtaga de åtgärder, som må finnas nödiga för kraft- eller kanalanläggnings

skyddande mot annan skadegörelse än sådan från luften, för snabbt avhjälpande

av driftavbrott samt för säkerställande av kraftdistributionen eller

trafiken. Det åligger militär- och polismyndigheterna att efter därom gjord

framställning lämna kraft- och kanalverksmyndighet erforderligt biträde vid

åtgärder som nyss nämnts. Bestämmelserna gälla vid förstärkt försvarsberedskap,

mobilisering eller då Kungl. Majit eljest förordnar därom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

11

Beträffande statens kraftstationsanläggningar gälla vissa av Kungl. Majit

den 19 september 1919 fastställda och sedermera, enligt Kungl. Majits bemyndigande,

den 10 januari 1939 ändrade bestämmelser angående

samarbete mellan vattenfallsstyrelsen och chefen för

försvarsstaben. Dessa bestämmelser avse i huvudsak att redan i samband

med anläggningens tillkomst bereda militär sakkunskap tillfälle att

framställa de krav, som ur militär synpunkt böra ställas på anläggningen.

För kommunala oell enskilda kraftverk saknas motsvarande bestämmelser.

För kraftledningar, transformatorstationer och kopplingsstationer finnas

icke för närvarande några speciella föreskrifter med hänsyn till luftskydd

eller skydd mot annan skadegörelse. Beträffande elektriska starkströmsledningar

må emellertid nämnas, att möjlighet torde finnas att i samband med

Kungl. Majits beslut om koncession enligt lagen den 2 7 juni 1902

(nr 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar, stadga villkor som finnas erforderliga ur försvarssynpunkt.

Några uttryckliga bestämmelser härom meddelas dock, bortsett

från vissa föreskrifter till skydd för flygfält, icke i lagen. Koncession

fordras, med vissa närmare angivna speciella undantag, när någon vill utföra

elektrisk starkströmsledning med spänning överstigande 250 volt mellan

två ledare eller, om jordledning användes, mellan en ledare och jord.

Behovet av nya bestämmelser.

Den förberedande utredningen.

I fråga om behovet av nya författningsbestämmelser rörande skyldighet

att vidtaga skyddsåtgärder vid kraftanläggningar framhöll ställföreträdande

chefen för försvarsstaben i sin inledningsvis omnämnda skrivelse den 9

juli 1941, bland annati

Kraftfövsörjningens säkerställande under krigsförhållanden vore numera

av mycket stor betydelse på grund av den stora användning den elektriska

kraften erhållit på olika för försvaret och folkförsörjningen viktiga områden.

En central driftledning hade kommit till stånd för alt vid krig säkerställa

driften, och ett målmedvetet arbete påginge för att sammanknyta de olika

distributionsområdena och standardisera materielen. Dessutom nedlades ett

omfattande arbete på att skydda anläggningarna bland annat genom ordnande

av skyddsbevakning, luftvärn och luftskydd. I fråga örn luftskyddet hade

erfarenheterna visat, att detta skulle ur såväl ekonomisk som praktisk synpunkt

kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt, örn vederbörlig hänsyn därtill

toges vid stationers och ledningars byggande. Så vore för närvarande

icke fallet beträffande huvuddelen av de i enskild ägo varande anläggningarna.

Beträffande vissa statliga anläggningar samt kraftledningar hade bestämmelser

utfärdats rörande skyldighet att taga hänsyn till krav ur försvarssynpunkt.

Med hänsyn till det anförda syntes bestämmelserna emellertid böra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

kompletteras så, att enskilda kraftverksägare ålades skyldighet att vid nyanläggningar

taga hänsyn till de militära krav, främst i avseende på luftskyddet,

som kunde komma att uppställas.

Vad i denna del anförts i de över skrivelsen infordrade yttrandena finnes

återgivet å sid. 14—15 i propositionen, till vilken redogörelse utskottet här får

hänvisa.

I sin framställning med begäran om utredning rörande erforderliga författningsbestämmelser

framhöll överbefälhavaren, att under den förberedande

utredningen betydelsen av att kraftanläggningar erhölle betryggande

skydd blivit samstämmigt vitsordat. Det i vissa yttranden ifrågasatta sättet för

ernående av sådant skydd — en skriftlig försäkran från kraftföretagens sida

att vid planering av nyanläggningar upptaga underhandlingar med vederbörliga

myndigheter om lämpliga skyddsåtgärder — kunde ur riksförsvarets synpunkt

icke anses betryggande. Under rådande förhållanden vidtoges visserligen

åtgärder för försvarsändamål i avsevärd omfattning på alla områden,

men då förevarande åtgärder vore av bestående art och måste ses på lång sikt,

borde för framtiden gällande, allmängiltiga föreskrifter utarbetas. Sådana bestämmelser

skulle dessutom bidraga till en eftersträvansvärd enhetlighet vid

åtgärdernas genomförande.

De sakkunniga.

De sakkunniga hava framhållit, att gällande bestämmelser om luftskydd

för industriella anläggningar, till vilka jämväl kraftverken hörde, toge sikte

på anordnandet av skyddsrum för personalen och brandskydd samt åtgärder

med avseende å driften. Några lagbestämmelser, vilka tryggade en ur

luftskyddssynpunkt lämplig planering av kraftanläggningar, funnes icke.

De stadganden, som gällde brandskyddet, avsåge att reglera, hur det skulle

förfaras i fråga örn anordnandet av brandbottnar och dylikt, när byggnader

av visst planerat utseende skulle utföras. De gåve knappast myndigheterna

befogenhet att meddela anvisningar, hur anläggningen i fråga lämpligen

skulle utspridas eller infogas i terrängen, för att den skulle bliva så litet

sårbar som möjligt. Bestämmelser om åläggande att utföra sådana viktiga

anläggningar som vattenregleringsdammar på ett ur luftskyddssynpunkt såvitt

möjligt betryggande sätt saknades helt.

Sådana egenartade anläggningar som elektriska starkströmsledningar,

transformatorstationer och kopplingsstationer vore — hava de sakkunniga

vidare yttrat — överhuvud taget icke särskilt uppmärksammade i luftskyddslagstiftningen.

Den möjlighet, som funnes att i samband med koncession

enligt 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

stadga villkor för rätten att bruka den koncessionerade ledningen

vore högst bristfällig, helst som den icke kunde tillämpas på redan befintliga

anläggningar.

En brist i gällande lagstiftning ansåge de sakkunniga även vara, att den

huvudsakligen avsåge skydd mot anfall direkt från luften och icke inne
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

13

holle några särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder mot skadegörelse,

som utövades t. ex. av fallskärmstrupper eller genom sabotage.

De sakkunniga hava vidare yltrat:

Ehuru lagstiftningen är bristfällig, ha genom frivillig medverkan betydelsefulla

skyddsåtgärder utförts även vid kommunala och enskilda anläggningar.

Det har med hänsyn till den beredvillighet som i detta hänseende

visats blivit ifrågasatt, huruvida icke ett fortsatt samarbete på frivillighetens

väg kunde vara tillfyllest. Då kraftproduktionen utgör en synnerligen viktig

nyckelindustri, är det emellertid befogat, att hithörande problem bliva

så rationellt som möjligt lösta i lagstiftningen. Det kan ju icke med säkerhet

förutsättas, att det intresse och den villighet som finnes under nu rådande

förhållanden skall fortvara allt framgent. Och även om flertalet av

de berörda företagen skulle komma att behålla sin nuvarande inställning,

är det givetvis önskvärt, att bestämmelser finnas som hindra att ett eller

annat företag underlåter att vidtaga skäliga åtgärder, som andra med större

eller mindre uppoffringar underkastat sig.

Med hänsyn till det anförda hava de sakkunniga ansett erforderligt, att

lagbestämmelser utfärdades rörande skyldighet att vid utförande av

kraftanläggningar av väsentlig betydelse för landets kraftförsörjning

vidtaga åtgärder till anläggningarnas skyddande mot anfall från luften

eller eljest mot skadegörelse genom krigsåtgärd eller sabotage.

De sakkunniga hava emellertid funnit, att de nya bestämmelserna borde

göras tillämpliga jämväl å redan befintliga kraftanläggningar.

Härom hava de sakkunniga anfört:

Under den förberedande diskussionen i ärendet har uppmärksamheten

främst varit riktad på nya företag och önskemålet att redan från början

planera anläggningarna så att de bliva utförda på det ur skyddssynpunkt

bästa sättet. Det torde emellertid vara uppenbart, att den önskvärda enhetligheten

och överblicken icke kan vinnas utan att de nya bestämmelserna

— med de modifikationer som föranledas av förhållandena — tillämpas

även på redan befintliga anläggningar. Luftskyddslagstiftningen i övrigt omfattar

såväl nyanläggningar som befintliga anläggningar och i princip gäller,

att i båda fallen ägaren eller innehavaren skall vidtaga de åtgärder som skäligen

kunna fordras av honom, ehuru alla bestämmelser givetvis icke avse

bäggedera fallen. Detsamma gäller på andra analoga lagstiftningsområden

(bl. a. inom vattenrätten). Tillbörlig hänsyn måste helt naturligt tagas till

de möjligheter som stå till buds vid befintliga anläggningar. Åtskilliga åtgärder

kunna utan större kostnad vidtagas lika väl vid befintliga anläggningar

som vid nya.

I detta sammanhang bör för övrigt uppmärksammas, att begreppet befintlig

anläggning är relativt; det kan hänföras till tiden för lagstiftningens

genomförande eller till tiden för väckandet av förslag om nya skyddsåtgärder.

Att på ett sådant område som det förevarande binda sig vid den uppfattning

som var rådande vid den tidpunkt, då en anläggning kom till stånd,

kan icke gärna komma ifråga. Det är nödvändigt, att föreskrifterna kunna

anpassas efter erfarenheterna och teknikens utveckling. Även ur företagarens

synpunkt skulle det vara ogynnsamt att tvinga den myndighet som

skall pröva frågan att från början bestämma allt vad som bör göras. Om

ändrade eller nya föreskrifter icke senare kunna meddelas, tvingas myndigheten

måhända att lämna föreskrifter i hänseenden, där frågan eljest kunnat

lämnas öppen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Att frågan om skyddsåtgärder för den väsentliga delen av landets elektriska

kraftproduktionsapparat bleve enhetligt reglerad skulle enligt de

sakkunnigas uppfattning innefatta en obestridlig vinst.

I enlighet med vad de sakkunniga sålunda anfört hava de i sitt förenämnda

lagförslag upptagit bestämmelser om skyldighet för ägare av såväl

nya som äldre kraftverk, regleringsdammar, elektriska ledningar samt

transformator- och kopplingsstationer av viss storleksordning att vidtaga

erforderliga åtgärder till skydd mot anfall från luften och annan skadegörelse,

däri inbegripet förberedande åtgärder för avhjälpande av uppkommen

skada.

Yttrandena.

De sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i de avgivna yttrandena.

För det närmare innehållet i yttrandena redogöres i propositionen å sid.

18—19.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har beträffande de allmänna

grunderna för den ifrågasatta lagstiftningen anfört följande:

»Med hänsyn till den elektriska kraftens stora betydelse för såväl försvar

som folkförsörjning är det uppenbarligen av utomordentlig vikt, att de

för denna krafts produktion och överföring avsedda anläggningarna så

långt möjligt skyddas mot skadegörelse under krig. Såsom av utredningen

i ärendet framgår, kunna riskerna för sådan skadegörelse avsevärt minskas,

därest redan vid anläggningarnas planering och utförande vederbörlig

hänsyn tages till försvars- och luftskyddssynpunkter. Härtill kommer

att kostnaderna för åtskilliga skyddsåtgärder bliva lägre, örn åtgärderna

vidtagas redan i samband med anläggningarnas tillkomst, än om de först

därefter utföras. Det är således icke endast för det allmänna utan även för

den enskilde företagaren av värde, att de krav, som ur skyddssynpunkt

kunna uppställas på en anläggning, bliva beaktade redan vid anläggningens

tillkomst.

För närvarande saknas emellertid allmänna bestämmelser, som garantera

ett sådant hänsynstagande. Av utredningen i ärendet framgår visserligen,

att de större kraftverksföretagen hittills varit villiga att i skälig utsträckning

frivilligt medverka till att anläggningarna redan från början bliva

ur skyddssynpunkt ändamålsenligt planerade och utförda. Även örn anledning

saknas att antaga, att någon förändring härutinnan skulle inträda åtminstone

i nuvarande läge, torde det dock med hänsyn till kraftförsörjningens

utomordentliga betydelse för krigsberedskapen ej vara lämpligt att vidtagandet

av åtgärder, avsedda att stärka kraftindustriens motståndskraft mot

skadegörelse genom krigsåtgärder, göres beroende av frivilligt åtagande, överbefälhavaren

har också i sin framställning i ärendet förklarat sig anse, att

en på frivillighetens grund baserad lösning av förevarande spörsmål icke kunde

anses betryggande ur riksförsvarets synpunkt. Såsom de sakkunniga fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

15

hållit, synes det även vara önskvärt, att bestämmelser finnas, som hindra att

ett eller annat företag underlåter att vidtaga skäliga åtgärder, vilka andra

med större eller mindre uppoffringar underkastat sig.

Då utredning för närvarande pågår rörande omarbetning av luftskyddslagstiftningen

i dess helhet, kan det emellertid, såsom framhållits i luftskyddsinspektionens

och 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas yttranden i

ärendet, ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att redan nu utfärda särskilda

föreskrifter rörande skyddsåtgärder för kraftanläggningarna. Nyssnämnda

utredning lärer dock ej bliva fullbordad inom sådan tid, att den reviderade

luftskyddslagstiftningen kan träda i kraft förrän under nästkommande år.

Med hänsyn härtill och då ett flertal ur kraftförsörjningssynpunkt viktiga

anläggningar för närvarande äro under planering eller utförande, synes det

ej vara tillrådligt att uppskjuta avgörandet av nu ifrågavarande lagstiftningsspörsmål.

De med kraftanläggningarnas skydd mot luftanfall och andra

krigshandlingar förbundna frågorna äro för övrigt i flera avseenden av den

speciella art, att en särlagstiftning rörande dem, såvitt nu kan bedömas, lärer

bliva erforderlig även efter den blivande revisionen av den allmänna luftskyddslagstiftningen.

De sakkunnigas uppdrag avsåg närmast att utreda frågan om införande av

författningsbestämmelser rörande skyldighet att vid utförande av nya kraftanläggningar

vidtaga erforderliga skyddsåtgärder. Under framhållande av att

gällande bestämmelser vore bristfälliga även i fråga om skyldighet att vidtaga

åtgärder till skydd för befintliga anläggningar och att det vore värdefullt

att enhetliga bestämmelser i nu ifrågavarande avseende erhölles för

såväl nya som äldre anläggningar, hava de sakkunniga emellertid föreslagit,

att de nya bestämmelserna skulle i lämplig utsträckning gälla även i fråga örn

befintliga anläggningar. Detta förslag, mot vilket någon erinran icke framställts,

anser jag mig böra biträda.

Med hänsyn till det anförda har jag på grundval av de sakkunnigas förslag

och med ledning av de däröver avgivna yttrandena låtit inom socialdepartementet

upprätta förslag till dels lag örn särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar, dels lag om ändrad lydelse av 11 § 5 mom. luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504), dels lag angående ändrad lydelse av

24 § lagen den 1 mars 1940 (nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m., dels ock lag angående tilllägg

till lagen den 27 juni 1902 (nr 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

örn elektriska anläggningar.»

En mera ingående redogörelse för de sålunda upprättade lagförslagen och i

samband därmed uppkomna spörsmål återfinnes å sid. 21—57 i propositionen.

Därvid har först till särskild behandling upptagits tre huvudfrågor, nämligen

dels frågan örn vilka kraftanläggningar, som böra omfattas av de nya bestämmelserna

(sid. 21—25), dels frågan örn organisationen av kraftanläggningarnas

luftskydd (sid. 25—39) och dels frågan örn kostnaderna för skydds
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

åtgärderna (sid. 39—43), varefter berörts den närmare innebörden av de särskilda

bestämmelserna (sid. 44—57).

Utskottet. Utskottet har vid granskning av de genom propositionen framlagda lagförslagen

icke funnit anledning till erinran mot desamma. Utskottet får alltså

hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 28 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,

Olof Carlsson, Näslund och Näsström;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Olovson i

Västerås, Hallagård, Hermansson, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Hedlund

i Rådom.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

421895

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:313 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i 4 kapitlet vattenlagen m. m. s. 10 i texten