Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938

1942-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående ändrad lydelse av

1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938

(nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades

tande år dskostnader m. m.

Genom en den 27 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 117, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen

den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre

bemedlades tandvårdskostnader m. m.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen anfört

följande:

»Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutit till riksdagen avlåta proposition

(nr 116) angående anslag till folktandvården för budgetåret 1942/43.

I ett särskilt avsnitt av nämnda proposition behandlas frågan örn meddelande

av tandvård åt barn, som fullgör skolgång annorstädes än i sin

hemort. Det framhålles såsom den mest praktiska utvägen att sådan tandvård

meddelas barnet i anslutning till dess skolgång. Förutsättning härför

vore emellertid, bland annat, att skyldighet förelåge för barnets mantalsskrivningskommun

att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgiften

för barnet.

I samband därmed meddelade jag min avsikt att senare anmäla förslag

till de ändringar i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades

och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m., som vore erforderliga

för att dylik skyldighet skulle kunna anses åligga vederbörande

kommun.

Anledningen till att för vinnande av nyssnämnda syfte ändring behöver

vidtagas i 1938 års förordning är följande. I 1 § första stycket förordningen

stadgas, att, örn landsting med bidrag av statsmedel anordnat folktandvård

inom kommun, det åligger kommunen att till landstinget erlägga de årliga

behandlingsavgifter, vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, belöpa å

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 37.

760 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

Utskottet.

till regelbundet deltagande i folktandvården anmälda barn inom kommunen.

Skyldigheten att erlägga behandlingsavgifter avser sålunda endast den kommun,

inom vilken folktandvården är anordnad. Har barn, som fullgör skolgång

annorstädes än i sin hemort, deltagit i tandvård, som ordnats under

skolans medverkan, kan hemortskommunen sålunda för närvarande ej åläggas

svara för behandlingsavgiften.

I anledning härav har förslag till ändring av nämnda förordning upprättats.

Enligt det upprättade förslaget skulle 1 § första stycket så ändras, att,

örn barn anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, som landsting

anordnat med bidrag av statsmedel, det skulle åligga den kommun, inom

vilken barnet vore mantalsskrivet, att till landstinget erlägga den årliga behandlingsavgiften

för barnet.

Det föreslagna stadgandet i 1 § första stycket blir enligt 3 § förordningen

tillämpligt jämväl där folktandvården anordnats av stad, som icke deltager

i landsting.

De ändringar, som enligt förslaget vidtagits i 1 § andra stycket förordningen,

äro av allenast redaktionell innebörd.

Enligt 2 § 1 mom. första stycket förordningen utgår statsbidrag, därest

medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna anvisats

av kommun, »varom i 1 § förmäles», d. v. s. kommun, inom vilken

folktandvård anordnats. Med hänsyn till de i förslaget vidtagna ändringarna

1 1 § har i förslaget även nyssnämnda stycke så till vida ändrats, att de

nyss citerade orden utgått. För att vinna överensstämmelse mellan 1 och

2 §§ har slutligen bestämmelserna i 2 § 1 mom. andra stycket örn statsbidrag

till tandvård för inom kommunen kyrkoskrivna svenska medborgare

ändrats att avse inom kommunen mantalsskrivna svenska medborgare.

De nu föreslagna ändringarna i förordningen synas böra träda i kraft

den 1 juli 1942.»

Propositionen nr 116 har hänvisats till statsutskottet, som i utlåtande

nr 90 bland annat hemställt, att riksdagen måtte godkänna de ändrade

grunder för anordnande av folktandvård, vilka förordats i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari

1942. Denna hemställan har av riksdagen bifallits.

Genom statsmakternas nyligen fattade beslut örn ändrade grunder för

anordnande av folktandvård har fastslagits, att barn, som fullgöra sin skolgång,

skola erhålla tandvård på den ort, där skolan är belägen. Såsom

i den föreliggande propositionen framhållits torde i anslutning härtill förde

fall, då barn, som fullgör skolgång anorstädes än i sin hemort, deltagit

i tandvård, som ordnats under skolans medverkan, böra stadgas skyldighet

för barnets hemortskommun att svara för behandlingsavgiften. I detta syfte

har i propositionen föreslagits, att skyldighet att erlägga denna avgift skall

åvila den kommun, inom vilken barnet är mantalsskrivet. Då emellertid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

kyrkobokföringen i regel närmare än mantalsskrivningen ansluter sig till

den faktiska bosättningen, synes det enligt utskottets mening för undvikande

av onödig omgång lämpligare att i stället föreskriva att behandlingsavgiften

för barnet skall erläggas av den kommun, där barnet är kyrkoskrivet.

Det må även erinras örn att enligt folkskolestadgan barn tillhör

det skoldistrikt, där barnet är kyrkobokfört.

Iakttages den av utskottet sålunda förordade jämkningen i 1 § i ifrågavarande

förordning, torde anledning icke förefinnas att vidtaga den av Kungl.

Majit föreslagna ändringen i 2 § 1 mom. andra stycket, varigenom bestämmelserna

örn statsbidrag skulle komma att avse inom kommunen mantalsskrivna

i stället för kyrkoskrivna svenska medborgare. Genom en sådan

ändring skulle för övrigt möjligheterna kunna försvåras för till en kommun

inflyttade och där kyrkoskrivna men ännu icke mantalsskrivna personer att

erhålla folktandvård.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att det i propositionen framlagda

förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 1 §

och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn

lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader

m. m. icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för

sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § oell 2 § 1 inom. förordningen den

3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre

bemedlades tandvärdskostnader m. lii.

Härigenom förordnas, att 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 juni

1938 om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvärdskostnader

m. m. skola erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

Där barn anmälts till regelbundet

deltagande i folktandvård, som landsting

anordnat med bidrag av statsmedel,

åligger det den kommun, inom

vilken barnet är mantalsskrivet, att till

landstinget erlägga den årliga behandlingsavgift,

som, enligt vad därom är

särskilt stadgat, skall utgå för barnet.

Där barn anmälts till regelbundet

deltagande i folktandvård, som landsting

anordnat med bidrag av statsmedel,

åligger det den kommun, inom

vilken barnet är kyrkoskrud, att till

landstinget erlägga den årliga behandlingsavgift,

som, enligt vad därom är

särskilt stadgat, skall utgå för barnet.

Är barnet varken obemedlat eller mindre bemedlat, äger kommunen uttaga

nämnda avgift av vederbörande målsman. Avgiftsbelopp, för vilket kommunen

ej äger uttaga ersättning, skall icke vara att anse såsom fattigvård.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

2 §•

1 mom. Har kommun anvisat till fattigvård ej hänförliga medel för bestridande

av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna, äger kommunen,

enligt vad nedan i detta moment närmare sägs, erhålla ersättning av staten

med hälften av kommunens kostnader i sådant hänseende.

Statsbidrag utgår för inom kom- Statsbidrag utgår---avtjänste
munen

mantalsskrivna svenska med- läkare

borgare, vilka genom intyg från vederbörande

fattigvårdsmyndighet styrkt

sig vara obemedlade, för avgifter, som

avse:

1) behandling, som erfordras till

avhjälpande av akuta tandbesvär;

2) uttagning av tänder, som ej

kunna eller böra bevaras;

3) andra kirurgiska ingrepp, som

ej utan olägenhet kunna uppskjutas;

4) nödvändig behandling av tänder,

som böra bevaras;

5) behandling av tandköttssjukdomar

och andra inflammationer i munhålan;

6) röntgenundersökningar, som befinnas

nödvändiga; samt

7) tandvård på medicinska grunder

enligt intyg av tjänsteläkare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

Stockholm den 28 maj 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Wistrand,

Olof Carlsson och Sten;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage*, Olovson i Västerås,

Hallagård, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Håstad och Jansson i Hällefors*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:314 Skrivelse till Konung em, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § och 2 § 1 mom. förordningen den 3 a1 i texten