Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moder skap sj) enning.
1942-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1942:4, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moder skap sj) enning.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
1
tfr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1942 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad
lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn
moder skap sj) enning.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 17,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sundvik hemställt, att 6 §
andra stycket förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning
måtte erhålla följande lydelse:
Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter
av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.
Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,
att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må, därest i
övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å
denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen skall
i sådant fall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa
kvinnan beloppet. Eljest må moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan
inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och
trovärdig person, att kvinnan fött barn.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning skall
moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till
kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov
därav (1 §). Kvinna äger ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som
berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning
skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses
föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man,
för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst
2,500 kronor (3 §).
Katten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av
centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse
med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa (4 §). Kvinna,
som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom
annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Sjukkassan skall
(6 §) skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter av betydelse för
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 4. scb 42
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning. Har kvinnan genom intyg
av läkare eller barnmorska gjort sannolikt, att havandeskapet är längre
framskridet än i åttonde månaden, må, därest i övrigt kvinnan befinnes äga rätt
till moderskapspenning, såsom förskott å denna ett belopp av 40 kronor omedelbart
utbetalas. Enligt 6 § i dess ursprungliga lydelse — i vilket hänseende
ändring skedde genom förordning den 31 augusti 1940 som trädde i kraft den
1 oktober samma år — gällde härutinnan, att havandeskapet skulle vara längre
framskridet än i sjunde månaden. Jämlikt paragrafen i dess lydelse enligt nyssnämnda
förordning den 31 augusti 1940 gäller vidare, att i sådant fall utbetalningen
skall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa
kvinnan beloppet. Eljest får moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan
inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och
trovärdig person, att kvinnan fött barn.
Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor
skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor
åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd
sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten
må centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre belopp än
nyss sagts. Såsom förskott må enligt paragrafen i dess lydelse jämlikt förordning
den 31 augusti 1940, därest havandeskapet är längre framskridet än i
åttonde månaden, utbetalas 60 kronor; förut gällde även härutinnan som villkor
för förskott, att havandeskapet skulle vara längre framskridet än i sjunde
månaden.
Vid sin granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 behandlade riksdagens
revisorer bland annat frågan örn anslagen till mödrahjälp (revisorernas
berättelse, del I, sid. 23—43). Revisorerna förklarade sig hava uppmärksammat,
att mödrahjälpsmedel i »högst betydande omfattning» använts till förlossningskostnader
och barnets första utrustning, ett förhållande, som de funno
berättiga till antagandet, att moderskapspenningen ofta icke använts för dessa
ändamål, vilka den likväl vore avsedd att i första hand tillgodose. Revisorerna
ifrågasatte därför, örn man icke, för att vinna kontroll över moderskapspenningens
användning och därjämte uppnå att densamma närmare anpassades efter
behovsprincipen, borde inarbeta denna hjälpform i mödrahjälpen.
I proposition nr 5 till 1940 års urtima riksdag framlade Kungl. Majit förslag
om vissa ändringar i bestämmelserna rörande mödrahjälp och moderskapspenning.
I fråga örn moderskapspenningen avsåg förslaget bland annat att
erhålla en bättre kontroll över moderskapspenningens användning (se sid.
85—95 i propositionen). Till grund för propositionen låg en den 1 april 1940
dagtecknad skrivelse av socialstyrelsen, innefattande förslag till vissa ändringar
i mödrahjälpsförordningen m. m. Skrivelsen finnes fogad såsom bilaga
till statsrådsprotokollet i ärendet. — Här må återgivas följande uttalande av
socialstyrelsen:
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
Styrelsen är fortfarande icke beredd att förorda någon sådan ändring, som
skulle rubba själva grunderna för det nuvarande hjälpsystemet vid havandeskap
och barnsbörd. Mot själva principen, att samhället vid behov bidrager
till täckande av de med barnsbörden förenade normala extrakostnaderna,
synes icke kunna vara något att invända. Ej heller däremot, att detta bidrag
åtminstone regelmässigt utgår som kontantbelopp. Socialstyrelsen får därför
i avbidan på socialvårdskommitténs arbete avstyrka förslaget örn moderskapspenningens
inarbetande i mödrahjälpen. Emellertid kan det ej anses tillfredsställande
att, såsom upplysts, de behov moderskapspenningen avser att täcka
i stor utsträckning icke bli tillgodosedda eller måste avhjälpas med mödrahjälp.
Att helt enkelt stadga förbud mot att bevilja mödrahjälp för ändamål,
som borde lia tillgodosetts med moderskapspenningen, kan icke gärna komma
i fråga. Styrelsen har i stället sökt finna en lösning, som örn möjligt förebygger
faran för missbruk. Därvid har styrelsen utgått från att det av naturliga
skäl torde vara framförallt i de minst bemedlade hemmen, som det ligger
nära till hands att förbruka moderskapspenningens kontantbelopp till bestridande
av löpande utgifter för hushållsändamål. Dessa mödrar äro i de flesta
fall i uppenbart behov av samhällshjälp utöver moderskapspenningen. En
tänkbar lösning vore därför, att vid ansökan örn moderskapspenning vederbörande
sökande finge avgiva en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov
av ytterligare hjälp och på grund härav hade för avsikt att jämväl ansöka örn
mödrahjälp. I händelse så vore fallet borde moderskapspenningens belopp,
örn ansökningen beviljades, av den erkända sjukkassan tillställas barnavårdsnämnden
i sökandens vistelsekommun och sökanden hänvisas dit för utbekommande
av den beviljade hjälpen, vilken av barnavårdsnämnden skulle
lämnas under samma betryggande kontroll som bör gälla för mödrahjälpsverksamheten.
Socialstyrelsen får för sin del tillstyrka en sådan ordning.
De över socialstyrelsens skrivelse den 1 april 1940 avgivna yttrandena i
denna del återfinnas å sid. 86—93 i propositionen. Pensions styr elsen yttrade
bland annat — efter att hava framhållit, att till dess slutlig ståndpunkt tagits
till frågan, huru samhällets hjälpåtgärder vid havandeskap och barnsbörd
borde vara anordnade, man syntes böra undvika sådana ändringar, som rubbade
moderskapspenningens hittillsvarande karaktär — följande:
Detta syntes, utan att det för mödrahjälpen tillämpade övervakningssystemet
genomgående komme till användning, kunna ske genom begränsning
av den tid, under vilken förskott på moderskapspenningen kunde erhållas,
så att utbetalningen av förskottet gjordes först då de i samband med
nedkomsten framträdande behoven började göra sig gällande. De mera
sekundära behov, som hänförde sig till tidigare skeden av havandeskapet,
skulle kvinnan alltså få tillgodose med egna medel eller i annan ordning,
varigenom risken för en mindre ändamålsenlig användning av moderskapspenningen
till väsentlig del skulle bortfalla.
Enligt nu gällande bestämmelser stöde möjligheten att erhålla förskott
normalt öppen under de tre sista havandeskapsmånaderna, d. v. s. från och
med den tidpunkt, då fostret kunde beräknas ha utvecklats till livsduglighet.
Förmodligen, säger pensionsstyrelsen, hade flertalet kvinnor, som kommit i
åtnjutande av mödrahjälp, dessförinnan uttagit förskott på moderskapspenningen,
varigenom det vid nedkomsten utfallande beloppet av sistnämnda
understöd kommit att utgöra endast återstående 35 kronor. Klart torde vara
att denna summa i många fall måste befinnas otillräcklig för täckande av de
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
behov, som uppträdde i samband med förlossningen eller under tiden därefter,
varvid i motsvarande mån mödrahjälpen kunde komma att tagas i anspråk
för utgifter av samma slag, för vilka moderskapspenningen vore avsedd.
Pensionsstyrelsen förordade därför, att den nu gällande gränsdragningen
frånginges och tidpunkten för erhållande av förskott förskötes emot tiden
för nedkomsten så långt som kunde ske utan åsidosättande av hänsynen till
de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten såsom resor, hemhjälp och
personlig utrustning. Styrelsen föreslog, att tidpunkten bestämdes till en
månad före nedkomsten. Kvinnan skulle alltså, för att kunna ifrågakomma till
erhållande av förskott, göra sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet
än i nionde havandeskapsmånaden, därvid varje havandeskapsmånad
räknades omfatta fyra veckor. Vid bifall till pensionsstyrelsens förslag syntes
ett genomförande av socialstyrelsens förslag till förebyggande av missbruk av
moderskapspenningen icke, enligt pensionsstyrelsens mening, erforderligt.
Den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden skulle nämligen medföra, dels
att förskott komme att begäras i ett betydligt mindre antal fall än för närvarande,
varvid moderskapspenningens hela belopp komme att utbetalas först
efter nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större del av detsamma
komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore
fallet. Ekonomiskt skulle därför socialstyrelsens förslag icke längre hava så
stor betydelse. Emot förslaget syntes därjämte — förutom att det, såsom
nyss nämnts, icke berörde alla fall av moderskapspenning — kunna invändas,
att den ifrågasatta handläggningen av ärendena såväl hos sjukkassa som
hos barnavårdsnämnd organisatoriskt sett vore föga praktisk. Det kunde icke
betraktas som ändamålsenligt att, såsom här skulle bli fallet, införa dubbel
handläggning för huvudparten — närmare bestämt omkring 2/3 — av ärendena.
Även såtillvida vore förslaget mindre rationellt, att det komme att bero
huvudsakligen på sökandens egna uppgifter, örn ärendet skulle överföras till
barnavårdsnämnden eller icke.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, yttrade i propositionen
bland annat följande:
Vad då först angår frågan örn erhållande av en bättre kontroll över moderskapspenningens
användning, finner jag behovet av åtgärder i detta syfte
styrkt av de uttalanden, som gjorts av de på hithörande område verksamma
samhälleliga hjälporganen, främst mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder,
och som även vitsordats av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har tagit särskilt
sikte på det förhållandet, att moderskapspenningen av de mödrar, som sökt
mödrahjälp, i stor utsträckning synes hava förbrukats för att tillgodose andra
behov än sådana, för vilka den avsetts, varför dessa behov, arn de ej skolat
lämnas ohjälpta, måst täckas av mödrahjälpen. Med utgångspunkt härifrån
har styrelsen föreslagit, att sökande av moderskapspenning skulle avfordras
en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov av ytterligare hjälp och på
grund härav hade för avsikt att ansöka örn mödrahjälp, i vilket fall moderskapspenningens
belopp skulle tillställas barnavårdsnämnden i sökandens
vistelsekommun för att av denna under betryggande kontroll lämnas sökanden.
Mot detta förslag hava övertygande skäl av principiell och praktisk art anförts,
varför jag anser mig förhindrad att tillstyrka detsamma. Framförallt
ur likställighetssynpunkt måste det, på sätt pensionsstyrelsen anmärker, framstå
som önskvärt, att den ifrågasatta skärpningen träffar all utbetald moderskapspenning.
Ur denna men även ur andra synpunkter synes mig den av
pensionsstyrelsen föreslagna lösningen avgjort vara att föredraga. Därigenom
att tidpunkten för erhållande av förskott på moderskapspenningen förskjutes
emot tiden för nedkomsten skulle, såsom pensionsstyrelsen utvecklar, risken
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4. 5
för en mindre ändamålsenlig användning till väsentlig del bortfalla. Åtgärden
kan nämligen otvivelaktigt antagas medföra, dels att förskott komme att begäras
i ett betydligt mindre antal fall än för närvarande, varvid moderskapspenningens
liela belopp komme att utbetalas först efter nedkomsten, och dels
att, då förskott erhölles, en större del av detsamma komme att användas för
behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore fallet. Någon fullständig
garanti mot missbruk av moderskapspenningen erbjuder väl icke heller detta
förslag, men det innebär en påtaglig förbättring, som vinnes utan att några
nämnvärda olägenheter av organisatorisk eller annan art uppstå. Med hänsyn
till att möjlighet bör förefinnas för kvinnan att erhålla förskottsmedel till
täckande av de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten, såsom resor,
hemhjälp och personlig utrustning, synes det väl avvägt att på sätt pensionsstyrelsen
föreslagit fastställa tidpunkten för erhållande av förskott till månaden
före nedkomsten. — Vid bifall till detta förslag torde även motsvarande
bestämmelse rörande moderskapshjälpen böra ändras. Denna bestämmelse
finnes upptagen i 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända
sjukkassor.
Det synes mig emellertid som man icke borde stanna vid denna reform
utan kunde gå ett steg vidare i riktning mot en ytterligare förbättrad ordning
på detta område. Det har allmänt vitsordats, att det framförallt vore beträffande
förskottet å moderskapspenningen, som risken för en oriktig användning
förelåge. Då möjlighet, efter vad förut sagts, bör förefinnas för kvinnan
att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart
före nedkomsten, måste den från ett par håll framkastade tanken att helt
enkelt indraga rätten att erhålla förskott avvisas. Däremot synes det icke
kunna möta betänkligheter att föreskriva, att förskott å moderskapspenning
alltid skall utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan
vistas; nämnden skulle därefter hava att tillställa kvinnan förskottet. Nämnden
kunde därvid övervaka, att det förskotterade beloppet användes för
de ändamål, som angivits i ansökningen örn förskott och för vilkas tillgodoseende
förskottet beviljats. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens
mening föreslås icke nu motsvarande kontrollföreskrifter beträffande moderskapshjälpen.
Lämpligt torde även vara att, i enlighet med av mödrahjälpsnämnden
i Stockholm framställt förslag, varje moder, som beviljas moderskapspenning,
erhåller ett tryckt meddelande med anvisning på de ändamål,
för vilka moderskapspenningen är avsedd, och upplysning örn att mödrahjälp
ej kan påräknas för dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen
ej varit tillräcklig för tillgodoseende av densamma.
Propositionen behandlades av tredje särskilda utskottet, som i utlåtande
nr 2 tillstyrkte förslaget till ändrad lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning
och 32 § förordningen örn erkända sjukkassor.
I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herr Jacobson, att han icke
kunnat ansluta sig till de beträffande moderskapspenningen och moderskapshjälpen
framställda förslagen, samt därför hemställde, att de genom propositionen
framlagda förslagen till förordning angående ändrad lydelse av 6 §
förordningen örn moderskapspenning och till förordning angående ändrad
lydelse av 32 § förordningen örn erkända sjukkassor icke måtte av riksdagen
bifallas.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. Förordningar angående ändrad
lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning och 32 § förordningen om
erkända sjukkassor utfärdades — såsom förut nämnts — den 31 augusti 1940
och trädde i kraft den 1 oktober samma år.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.
Utskottet.
Såsom framgår av den av utskottet ovan lämnade redogörelsen gällde enligt
6 § förordningen örn moderskapspenning i dess ursprungliga lydelse, att förskott
å moderskapspenning kunde utbetalas, därest kvinnan gjorde sannolikt
att havandeskapet vore längre framskridet än i sjunde månaden. Genom förordning
den 31 augusti 1940, som trädde i kraft den 1 oktober samma år, vidtogs
den ändringen i paragrafen, att som villkor för förskott föreskrevs att
kvinnan gjorde sannolikt att havandeskapet vore längre framskridet än i
åttonde månaden. I samband härmed infördes stadgande örn att utbetalningen
av förskottet skulle ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som hade att tillställa
kvinnan beloppet. Dessa ändringar vidtogos i syfte att bland annat erhålla
bättre kontroll över moderskapspenningens användning.
I den nu till behandling föreliggande motionen hemställes örn sådan ändring
i 6 § förordningen örn moderskapspenning, att paragrafen i fråga örn tidpunkten
för erhållande av förskott gives samma lydelse som den på denna
punkt ursprungligen hade. Stadgandet örn förskottets utbetalande till barnavårdsnämnd
skulle däremot enligt motionärens förslag kvarstå oförändrat. Såvitt
utskottet har sig bekant hava emellertid under den jämförelsevis korta tid
som förflutit sedan statsmakterna senast togo ställning till hithörande spörsmål
sådana omständigheter icke framkommit som böra föranleda att frågan örn
bestämmelserna rörande förskott å moderskapspenning nu ånyo upptages till
omprövning. Med hänsyn härtill finner utskottet ej påkallat att i anledning
av ifrågavarande motion tillstyrka vare sig lagändring i det hänseende, som
avses i motionen, eller en framställning i ämnet av riksdagen till Kungl. Maj :t.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 17 februari 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Forslund,
Olof Carlsson, Beck-Friis*, och Näslund*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Hage, Olovson i Västerås*,
Hallagård, fru Johansson, herrar Hagård*, Lundgren* och Håstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Hage, som inom utskottet yrkat bifall till motionen.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.