Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moder skap sj) enning.

1942-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:4, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moder skap sj) enning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

tfr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1942 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad

lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn

moder skap sj) enning.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 17,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Sundvik hemställt, att 6 §

andra stycket förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning

måtte erhålla följande lydelse:

Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.

Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,

att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, må, därest i

övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å

denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen skall

i sådant fall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa

kvinnan beloppet. Eljest må moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan

inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och

trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning skall

moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till

kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov

därav (1 §). Kvinna äger ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som

berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning

skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses

föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man,

för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst

2,500 kronor (3 §).

Katten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av

centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse

med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa (4 §). Kvinna,

som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom

annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Sjukkassan skall

(6 §) skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter av betydelse för

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 4. scb 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning. Har kvinnan genom intyg

av läkare eller barnmorska gjort sannolikt, att havandeskapet är längre

framskridet än i åttonde månaden, må, därest i övrigt kvinnan befinnes äga rätt

till moderskapspenning, såsom förskott å denna ett belopp av 40 kronor omedelbart

utbetalas. Enligt 6 § i dess ursprungliga lydelse — i vilket hänseende

ändring skedde genom förordning den 31 augusti 1940 som trädde i kraft den

1 oktober samma år — gällde härutinnan, att havandeskapet skulle vara längre

framskridet än i sjunde månaden. Jämlikt paragrafen i dess lydelse enligt nyssnämnda

förordning den 31 augusti 1940 gäller vidare, att i sådant fall utbetalningen

skall ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som har att tillställa

kvinnan beloppet. Eljest får moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan

inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och

trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor

åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd

sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten

må centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre belopp än

nyss sagts. Såsom förskott må enligt paragrafen i dess lydelse jämlikt förordning

den 31 augusti 1940, därest havandeskapet är längre framskridet än i

åttonde månaden, utbetalas 60 kronor; förut gällde även härutinnan som villkor

för förskott, att havandeskapet skulle vara längre framskridet än i sjunde

månaden.

Vid sin granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 behandlade riksdagens

revisorer bland annat frågan örn anslagen till mödrahjälp (revisorernas

berättelse, del I, sid. 23—43). Revisorerna förklarade sig hava uppmärksammat,

att mödrahjälpsmedel i »högst betydande omfattning» använts till förlossningskostnader

och barnets första utrustning, ett förhållande, som de funno

berättiga till antagandet, att moderskapspenningen ofta icke använts för dessa

ändamål, vilka den likväl vore avsedd att i första hand tillgodose. Revisorerna

ifrågasatte därför, örn man icke, för att vinna kontroll över moderskapspenningens

användning och därjämte uppnå att densamma närmare anpassades efter

behovsprincipen, borde inarbeta denna hjälpform i mödrahjälpen.

I proposition nr 5 till 1940 års urtima riksdag framlade Kungl. Majit förslag

om vissa ändringar i bestämmelserna rörande mödrahjälp och moderskapspenning.

I fråga örn moderskapspenningen avsåg förslaget bland annat att

erhålla en bättre kontroll över moderskapspenningens användning (se sid.

85—95 i propositionen). Till grund för propositionen låg en den 1 april 1940

dagtecknad skrivelse av socialstyrelsen, innefattande förslag till vissa ändringar

i mödrahjälpsförordningen m. m. Skrivelsen finnes fogad såsom bilaga

till statsrådsprotokollet i ärendet. — Här må återgivas följande uttalande av

socialstyrelsen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Styrelsen är fortfarande icke beredd att förorda någon sådan ändring, som

skulle rubba själva grunderna för det nuvarande hjälpsystemet vid havandeskap

och barnsbörd. Mot själva principen, att samhället vid behov bidrager

till täckande av de med barnsbörden förenade normala extrakostnaderna,

synes icke kunna vara något att invända. Ej heller däremot, att detta bidrag

åtminstone regelmässigt utgår som kontantbelopp. Socialstyrelsen får därför

i avbidan på socialvårdskommitténs arbete avstyrka förslaget örn moderskapspenningens

inarbetande i mödrahjälpen. Emellertid kan det ej anses tillfredsställande

att, såsom upplysts, de behov moderskapspenningen avser att täcka

i stor utsträckning icke bli tillgodosedda eller måste avhjälpas med mödrahjälp.

Att helt enkelt stadga förbud mot att bevilja mödrahjälp för ändamål,

som borde lia tillgodosetts med moderskapspenningen, kan icke gärna komma

i fråga. Styrelsen har i stället sökt finna en lösning, som örn möjligt förebygger

faran för missbruk. Därvid har styrelsen utgått från att det av naturliga

skäl torde vara framförallt i de minst bemedlade hemmen, som det ligger

nära till hands att förbruka moderskapspenningens kontantbelopp till bestridande

av löpande utgifter för hushållsändamål. Dessa mödrar äro i de flesta

fall i uppenbart behov av samhällshjälp utöver moderskapspenningen. En

tänkbar lösning vore därför, att vid ansökan örn moderskapspenning vederbörande

sökande finge avgiva en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov

av ytterligare hjälp och på grund härav hade för avsikt att jämväl ansöka örn

mödrahjälp. I händelse så vore fallet borde moderskapspenningens belopp,

örn ansökningen beviljades, av den erkända sjukkassan tillställas barnavårdsnämnden

i sökandens vistelsekommun och sökanden hänvisas dit för utbekommande

av den beviljade hjälpen, vilken av barnavårdsnämnden skulle

lämnas under samma betryggande kontroll som bör gälla för mödrahjälpsverksamheten.

Socialstyrelsen får för sin del tillstyrka en sådan ordning.

De över socialstyrelsens skrivelse den 1 april 1940 avgivna yttrandena i

denna del återfinnas å sid. 86—93 i propositionen. Pensions styr elsen yttrade

bland annat — efter att hava framhållit, att till dess slutlig ståndpunkt tagits

till frågan, huru samhällets hjälpåtgärder vid havandeskap och barnsbörd

borde vara anordnade, man syntes böra undvika sådana ändringar, som rubbade

moderskapspenningens hittillsvarande karaktär — följande:

Detta syntes, utan att det för mödrahjälpen tillämpade övervakningssystemet

genomgående komme till användning, kunna ske genom begränsning

av den tid, under vilken förskott på moderskapspenningen kunde erhållas,

så att utbetalningen av förskottet gjordes först då de i samband med

nedkomsten framträdande behoven började göra sig gällande. De mera

sekundära behov, som hänförde sig till tidigare skeden av havandeskapet,

skulle kvinnan alltså få tillgodose med egna medel eller i annan ordning,

varigenom risken för en mindre ändamålsenlig användning av moderskapspenningen

till väsentlig del skulle bortfalla.

Enligt nu gällande bestämmelser stöde möjligheten att erhålla förskott

normalt öppen under de tre sista havandeskapsmånaderna, d. v. s. från och

med den tidpunkt, då fostret kunde beräknas ha utvecklats till livsduglighet.

Förmodligen, säger pensionsstyrelsen, hade flertalet kvinnor, som kommit i

åtnjutande av mödrahjälp, dessförinnan uttagit förskott på moderskapspenningen,

varigenom det vid nedkomsten utfallande beloppet av sistnämnda

understöd kommit att utgöra endast återstående 35 kronor. Klart torde vara

att denna summa i många fall måste befinnas otillräcklig för täckande av de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

behov, som uppträdde i samband med förlossningen eller under tiden därefter,

varvid i motsvarande mån mödrahjälpen kunde komma att tagas i anspråk

för utgifter av samma slag, för vilka moderskapspenningen vore avsedd.

Pensionsstyrelsen förordade därför, att den nu gällande gränsdragningen

frånginges och tidpunkten för erhållande av förskott förskötes emot tiden

för nedkomsten så långt som kunde ske utan åsidosättande av hänsynen till

de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten såsom resor, hemhjälp och

personlig utrustning. Styrelsen föreslog, att tidpunkten bestämdes till en

månad före nedkomsten. Kvinnan skulle alltså, för att kunna ifrågakomma till

erhållande av förskott, göra sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet

än i nionde havandeskapsmånaden, därvid varje havandeskapsmånad

räknades omfatta fyra veckor. Vid bifall till pensionsstyrelsens förslag syntes

ett genomförande av socialstyrelsens förslag till förebyggande av missbruk av

moderskapspenningen icke, enligt pensionsstyrelsens mening, erforderligt.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden skulle nämligen medföra, dels

att förskott komme att begäras i ett betydligt mindre antal fall än för närvarande,

varvid moderskapspenningens hela belopp komme att utbetalas först

efter nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större del av detsamma

komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore

fallet. Ekonomiskt skulle därför socialstyrelsens förslag icke längre hava så

stor betydelse. Emot förslaget syntes därjämte — förutom att det, såsom

nyss nämnts, icke berörde alla fall av moderskapspenning — kunna invändas,

att den ifrågasatta handläggningen av ärendena såväl hos sjukkassa som

hos barnavårdsnämnd organisatoriskt sett vore föga praktisk. Det kunde icke

betraktas som ändamålsenligt att, såsom här skulle bli fallet, införa dubbel

handläggning för huvudparten — närmare bestämt omkring 2/3 — av ärendena.

Även såtillvida vore förslaget mindre rationellt, att det komme att bero

huvudsakligen på sökandens egna uppgifter, örn ärendet skulle överföras till

barnavårdsnämnden eller icke.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, yttrade i propositionen

bland annat följande:

Vad då först angår frågan örn erhållande av en bättre kontroll över moderskapspenningens

användning, finner jag behovet av åtgärder i detta syfte

styrkt av de uttalanden, som gjorts av de på hithörande område verksamma

samhälleliga hjälporganen, främst mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder,

och som även vitsordats av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har tagit särskilt

sikte på det förhållandet, att moderskapspenningen av de mödrar, som sökt

mödrahjälp, i stor utsträckning synes hava förbrukats för att tillgodose andra

behov än sådana, för vilka den avsetts, varför dessa behov, arn de ej skolat

lämnas ohjälpta, måst täckas av mödrahjälpen. Med utgångspunkt härifrån

har styrelsen föreslagit, att sökande av moderskapspenning skulle avfordras

en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov av ytterligare hjälp och på

grund härav hade för avsikt att ansöka örn mödrahjälp, i vilket fall moderskapspenningens

belopp skulle tillställas barnavårdsnämnden i sökandens

vistelsekommun för att av denna under betryggande kontroll lämnas sökanden.

Mot detta förslag hava övertygande skäl av principiell och praktisk art anförts,

varför jag anser mig förhindrad att tillstyrka detsamma. Framförallt

ur likställighetssynpunkt måste det, på sätt pensionsstyrelsen anmärker, framstå

som önskvärt, att den ifrågasatta skärpningen träffar all utbetald moderskapspenning.

Ur denna men även ur andra synpunkter synes mig den av

pensionsstyrelsen föreslagna lösningen avgjort vara att föredraga. Därigenom

att tidpunkten för erhållande av förskott på moderskapspenningen förskjutes

emot tiden för nedkomsten skulle, såsom pensionsstyrelsen utvecklar, risken

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4. 5

för en mindre ändamålsenlig användning till väsentlig del bortfalla. Åtgärden

kan nämligen otvivelaktigt antagas medföra, dels att förskott komme att begäras

i ett betydligt mindre antal fall än för närvarande, varvid moderskapspenningens

liela belopp komme att utbetalas först efter nedkomsten, och dels

att, då förskott erhölles, en större del av detsamma komme att användas för

behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore fallet. Någon fullständig

garanti mot missbruk av moderskapspenningen erbjuder väl icke heller detta

förslag, men det innebär en påtaglig förbättring, som vinnes utan att några

nämnvärda olägenheter av organisatorisk eller annan art uppstå. Med hänsyn

till att möjlighet bör förefinnas för kvinnan att erhålla förskottsmedel till

täckande av de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten, såsom resor,

hemhjälp och personlig utrustning, synes det väl avvägt att på sätt pensionsstyrelsen

föreslagit fastställa tidpunkten för erhållande av förskott till månaden

före nedkomsten. — Vid bifall till detta förslag torde även motsvarande

bestämmelse rörande moderskapshjälpen böra ändras. Denna bestämmelse

finnes upptagen i 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända

sjukkassor.

Det synes mig emellertid som man icke borde stanna vid denna reform

utan kunde gå ett steg vidare i riktning mot en ytterligare förbättrad ordning

på detta område. Det har allmänt vitsordats, att det framförallt vore beträffande

förskottet å moderskapspenningen, som risken för en oriktig användning

förelåge. Då möjlighet, efter vad förut sagts, bör förefinnas för kvinnan

att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart

före nedkomsten, måste den från ett par håll framkastade tanken att helt

enkelt indraga rätten att erhålla förskott avvisas. Däremot synes det icke

kunna möta betänkligheter att föreskriva, att förskott å moderskapspenning

alltid skall utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan

vistas; nämnden skulle därefter hava att tillställa kvinnan förskottet. Nämnden

kunde därvid övervaka, att det förskotterade beloppet användes för

de ändamål, som angivits i ansökningen örn förskott och för vilkas tillgodoseende

förskottet beviljats. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens

mening föreslås icke nu motsvarande kontrollföreskrifter beträffande moderskapshjälpen.

Lämpligt torde även vara att, i enlighet med av mödrahjälpsnämnden

i Stockholm framställt förslag, varje moder, som beviljas moderskapspenning,

erhåller ett tryckt meddelande med anvisning på de ändamål,

för vilka moderskapspenningen är avsedd, och upplysning örn att mödrahjälp

ej kan påräknas för dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen

ej varit tillräcklig för tillgodoseende av densamma.

Propositionen behandlades av tredje särskilda utskottet, som i utlåtande

nr 2 tillstyrkte förslaget till ändrad lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning

och 32 § förordningen örn erkända sjukkassor.

I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herr Jacobson, att han icke

kunnat ansluta sig till de beträffande moderskapspenningen och moderskapshjälpen

framställda förslagen, samt därför hemställde, att de genom propositionen

framlagda förslagen till förordning angående ändrad lydelse av 6 §

förordningen örn moderskapspenning och till förordning angående ändrad

lydelse av 32 § förordningen örn erkända sjukkassor icke måtte av riksdagen

bifallas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Förordningar angående ändrad

lydelse av 6 § förordningen om moderskapspenning och 32 § förordningen om

erkända sjukkassor utfärdades — såsom förut nämnts — den 31 augusti 1940

och trädde i kraft den 1 oktober samma år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet.

Såsom framgår av den av utskottet ovan lämnade redogörelsen gällde enligt

6 § förordningen örn moderskapspenning i dess ursprungliga lydelse, att förskott

å moderskapspenning kunde utbetalas, därest kvinnan gjorde sannolikt

att havandeskapet vore längre framskridet än i sjunde månaden. Genom förordning

den 31 augusti 1940, som trädde i kraft den 1 oktober samma år, vidtogs

den ändringen i paragrafen, att som villkor för förskott föreskrevs att

kvinnan gjorde sannolikt att havandeskapet vore längre framskridet än i

åttonde månaden. I samband härmed infördes stadgande örn att utbetalningen

av förskottet skulle ske till vederbörande barnavårdsnämnd, som hade att tillställa

kvinnan beloppet. Dessa ändringar vidtogos i syfte att bland annat erhålla

bättre kontroll över moderskapspenningens användning.

I den nu till behandling föreliggande motionen hemställes örn sådan ändring

i 6 § förordningen örn moderskapspenning, att paragrafen i fråga örn tidpunkten

för erhållande av förskott gives samma lydelse som den på denna

punkt ursprungligen hade. Stadgandet örn förskottets utbetalande till barnavårdsnämnd

skulle däremot enligt motionärens förslag kvarstå oförändrat. Såvitt

utskottet har sig bekant hava emellertid under den jämförelsevis korta tid

som förflutit sedan statsmakterna senast togo ställning till hithörande spörsmål

sådana omständigheter icke framkommit som böra föranleda att frågan örn

bestämmelserna rörande förskott å moderskapspenning nu ånyo upptages till

omprövning. Med hänsyn härtill finner utskottet ej påkallat att i anledning

av ifrågavarande motion tillstyrka vare sig lagändring i det hänseende, som

avses i motionen, eller en framställning i ämnet av riksdagen till Kungl. Maj :t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Forslund,

Olof Carlsson, Beck-Friis*, och Näslund*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Hage, Olovson i Västerås*,

Hallagård, fru Johansson, herrar Hagård*, Lundgren* och Håstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage, som inom utskottet yrkat bifall till motionen.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.