Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 9:o), 11 :o) och 17 :o) lagen den 26 maj 1909

1942-06-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 9:o), 11 :o) och 17 :o) lagen den 26 maj 1909

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr iO.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1942 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 2 § 9:o), 11 :o) och

17 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

Genom en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition, nr 263, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 9:o), lito)'' och 17:o) lagen den 26 maj

1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 9:o), ll:o) och 17 ro) lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

9:o) mål örn tillvaro---av prästlönetillgång;

mål örn villkor för utarrendering av prästerskapet eller kyrkor anslagen

jord, som enligt vad författningarna stadga skall under arrende upplåtas,

såframt ej klagan föres över sådant stiftsnämndens beslut som avses i lagen

angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastik

jord;

mål om optionsrätt till arrende;

ll:o) mål om avgäld---särskilda bestämmelser;

mål om rätt att för visst ändamål taga i anspråk brukningsdel, med avseende

varå lagen angående uppsikt å vissa jordbruk eller lagen om åtgärder

mot vanhävd av jordbruk äger tillämpning, eller att bortföra eller lämna

utan underhåll byggnad å sådan brukningsdel;

mål örn naturminnesmärkens fredande;

mål örn Konungens befallningshavandes beslut angående tillämpning av

lagen örn fornminnen eller lagen örn skydd för kulturhistoriskt märkliga

byggnader;

1 Senaste lydelse av 2 § 9:o) se 1932: 402, av 2 § ll:o) se 1931: 151 och av 2 § 17:o) se

1937: 410.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 40.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

17:o) mål om kyrkotukt,---medicinalstyrelsens inseende;

mål örn bötesansvar; mål om annat föreläggande vid vite än sådant, som

må givas enligt författningar rörande banker eller andra penninginrättningar,

författningar rörande yrkesmässigt utövande av köp och försäljning i kommission

av aktier, obligationer och liknande värdepapper, författningar rörande

fondbördsverksamhet, lagen om polisväsendet i riket, lagen om förekommande

och släckning av skogseld, lagen om åtgärder mot vanhävd av

jordbruk, lagen med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. eller lagen om särskilda

skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar; mål om utdömande av vite enligt

andra än nämnda författningar;

mål om häktads---av straff;

Denna lag träder i kraft beträffande 2 § 9:o) och 2 § liro) sjunde punkten

dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssamling, beträffande 2 § liro) i övrigt den 1

januari 1943 samt beträffande 2 § 17 :o) den 1 juli 1942.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 9:o) regeringsrättslagen

mål örn villkor för utarrendering av prästerskapet eller kyrkor

anslagen jord, som enligt vad författningarna stadga skall upplåtas under

arrende.

Enligt lagen den 6 mars 1942 (nr 74) angående lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av ecklesiastik jord ankommer det på stiftsnämnd att

handlägga sådana ärenden som avses i lagen. Klagan över stiftsnämndens beslut

rörande arrendelindring skall enligt 6 § förås genom besvär i den ordning

som för klagan över stiftsnämnds beslut i allmänhet är stadgad. Enligt

58 § ecklesiastika boställsordnmgen och 28 § stiftsnämndsinstruktionen skall

sådan talan föras hos Kungl. Maj:t.

Besvär över stiftsnämnds beslut rörande arrendelindring torde böra prövas

av Konungen i statsrådet. Med hänsyn härtill böra ifrågavarande ärenden

undantagas i det nyssnämnda stadgandet i regeringsrättslagen.

Genom proposition (nr 8) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga,

bland annat, förslag till lag om fornminnen och lag om skydd för kulturhistoriskt

märkliga byggnader.

Enligt 3 § förstnämnda lagförslag äger länsstyrelsen i vissa fall fastställa

gränserna för område som skall anses höra till fast fornlämning. I 4 § stadgas

vidare, att länsstyrelsen äger meddela särskild föreskrift som finnes

påkallad för att bevara fast fornlämnings helgd så ock stadga för ändamålet

erforderligt vite. Enligt 15 § äger länsstyrelsen slutligen att vid vite

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

3

tillfälligt fridlysa plats, där fornfynd skett och som ej är skyddad redan

på den grund att platsen är att hänföra till fast fornlämning.

I förslaget till lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader stadgas

visst förfarande för meddelande av föreskrifter, ägnade att bevara dylika

byggnader. Ansökan om meddelande av skyddsföreskrifter skall enligt 2 §

göras hos länsstyrelsen, som enligt 9 § jämväl äger upphäva meddelade

skyddsföreskrifter under vissa där närmare angivna förutsättningar. 12 § i förslaget

innehåller därjämte befogenhet för länsstyrelsen att, om anledning finnes

till antagande att kulturhistoriskt märklig byggnad eller därtill hörande

område kommer att bliva föremål för åtgärd varigenom det kulturhistoriska

värdet helt eller delvis går förlorat, meddela förbud vid vite mot åtgärdens

vidtagande.

Besvär över länsstyrelsens beslut i nu angivna frågor torde böra prövas av

regeringsrätten. Förslag av denna innebörd har ock framlagts i det betänkande

som legat till grund för de genom Kungl. Maj :ts proposition framlagda

lagförslagen (se statens offentl. utredn. 1938:60). I vissa fall torde redan av

2 § 17:o) regeringsrättslagen följa, att besvären skola prövas av regeringsrätten.

För andra fall erfordras emellertid en ändring i lagen. En sådan torde

böra ske genom att under 2 § ll:o) upptagas mål om länsstyrelses beslut

rörande tillämpning av lagen örn fornminnen eller lagen om skydd för

kulturhistoriskt märkliga byggnader.

Genom proposition (nr 204) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga

förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. Enligt 8 § andra stycket

i förslaget äger där omförmäld granskningsnämnd stadga skyldighet

vid vite att lämna uppgift örn åtgärd eller förhållande som kan ha gjort

uppfinning känd eller föranleda till att den blir känd. Besvär över nämndens

beslut må jämlikt 11 § anföras hos Konungen.

I utlåtande den 27 mars 1942 över lagförslaget har lagrådet framhållit,

att mål örn föreläggande enligt 8 § andra stycket komme att, om annat ej

stadgades, jämlikt 2 § 17:o) regeringsrättslagen tillhöra regeringsrättens upptagande

och avgörande. Lagrådet har ifrågasatt, huruvida icke dylika mål

borde ankomma på avgörande av Konungen i statsrådet i likhet med andra

i statsdepartement fullföljda mål som anginge tillämpning av den föreslagna

lagen. Härför erfordrades jämkning av nämnda stadgande i regeringsrättslagen.

Den jämkning som lagrådet sålunda ifrågasatt torde böra vidtagas.

Genom proposition (nr 244) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga,

bland annat, förslag till lag örn särskilda skyddsåtgärder för vissa

kraftanläggningar. Frågor om skyldighet att vidtaga och tåla i lagförslaget

avsedda skyddsåtgärder skola prövas av en särskild nämnd, kallad krigsskyddsnämnden

för kraftanläggningar. Enligt 16 § första stycket i förslaget

äger nämnden vid vite tillhålla den som är pliktig att vidtaga sådan åtgärd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

som nyss nämnts att fullgöra sin skyldighet. Klagan över nämndens beslut

må enligt 17 § föras hos Konungen genom besvär.

Då besvär över krigsskyddsnämndens beslut torde, även då fråga är om

vitesföreläggande, böra prövas av Konungen i statsrådet, erfordras jämväl i

anledning av nämnda lagförslag jämkning av 2 § 17 :o) regeringsrättslagen.

Enligt 2 § liro) sjunde punkten regeringsrättslagen har regeringsrätten

att upptaga och avgöra mål om rätt att för visst ändamål taga i anspråk

brukningsdel, med avseende varå lagen angående uppsikt å vissa jordbruk

äger tillämpning, eller att bortföra eller lämna utan underhåll byggnad å

sådan brukningsdel.

Genom beslut den 17 april 1942 har Kungl. Majit till lagrådet för yttrande

remitterat ett inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag

om åtgärder mot vanhävd av jordbruk. Den föreslagna lagen är avsedd att

tillsvidare träda i stället för lagen den 27 juni 1927 (nr 287) angående uppsikt

å vissa jordbruk. Så länge den nya lagen äger gällande kraft, skola

nämligen bestämmelserna i uppsiktslagen med vissa undantag icke äga

tillämpning. Klagan över av länsstyrelsen enligt den nya lagen meddelade

beslut torde med hänsyn till målens natur böra upptagas till prövning och

avgörande av Konungen i statsrådet, med undantag dock för besvär över

beslut, som länsstyrelse meddelat i enlighet med 13 § i den nya lagen, vilka

besvär i anslutning till det nyssnämnda stadgandet i 2 § liro) regeringsrättslagen

synas böra prövas och avgöras av regeringsrätten. Då enligt 7 §

i lagförslaget länsstyrelse äger möjlighet att förelägga vite och att utdöma

vite, och mål örn ett dylikt vitesbeslut bör prövas i samma ordning som

mål, vilka röra själva vanhävdsfrågan, erfordras ett tillägg till 2 § 17 :o)

regeringsrättslagen, innebärande att mål angående föreläggande och utdömande

av vite enligt den nya vanhävdslagen undantagas från regeringsrättens

behandling.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Riksdagen har efter avlämnandet av den till behandling föreliggande propositionen

nr 263 antagit dels, med vissa ändringar utan betydelse i förevarande

sammanhang, de genom propositionen nr 8 framlagda förslagen till

lag örn fornminnen och till lag örn skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader

dels ock det genom propositionen nr 204 framlagda förslaget till lag

med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar

eller folkförsörjningen m. m. och det genom propositionen nr 244 framlagda

förslaget till lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Genom en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition nr 275 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag örn

åtgärder mot vanhävd av jordbruk, vilket i de hänseenden varom nu är fråga

överensstämmer med förutnämnda till lagrådet remitterade förslag till lag

i ämnet. Andra lagutskottet, som behandlat propositionen, har i utlåtande

nr 39 hemställt, att lagförslaget måtte antagas av riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

5

Utskottet har vid granskning av det genom propositionen nr 263 framlagda

lagförslaget icke funnit anledning till erinran samt får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 11 juni 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Olof Carlsson,

Beck-Friis, Näslund och Söderkvist;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Pettersson

i Hällbacken, Hermansson, Holm, Larsson i Östersund och Barnekow.

Bihang till riksdagens protokoll 19t2. 9 sami. 2 avd. Nr 40.

2

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till lag om åtgärder mot vanhävd av jordbruk. s. 22 i texten