Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939

1942-06-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:43, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15 december 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående utsträckt tillämpning av lagen

den 15 december 1939 (nr 856) örn utbetalande av

krigsriskersåttning till sjömän, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 24 april 1942 dagtecknad proposition, nr 245, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående utsträckt tillämpning ar lagen den 15 december 1939 (nr 856)

örn utbetalande ar krigsriskersättning till sjömän.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 om utbetalande av

krigsriskersättning till sjömän1 skall gälla krigsriskersättning som belöper å

tiden till och med den 30 juni 1943.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen motionen

i första kammaren nr 250 av herr Linderot och motionen i andra kammaren

nr 357 av herr Persson i Stockholm m. fl. I motionerna, vilka äro

likalydande, har yrkats, att propositionen måtte avslås eller, om så icke

kunde ske, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan

ändring i kungörelsen angående tillämpning av förenämnda lag den 15 december

1939, att lagen icke komme att gälla för sjömän, som tjänstgöra å fartyg

utanför den s. k. Skagerakspärren.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till

stöd för sina yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

• Jfr 1941: 143.

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr bS.

I lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän stadgas, att krigsriskersättning skall, i den mån Konungen

därom förordnar, av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades

räkning. Enligt lagen äger Konungen förordna, att av krigsriskersättning

som skall insättas hos postsparbanken högst hälften skall under

villkor som Konungen bestämmer innestå viss tid, ej över två år. Lagen

gällde ursprungligen krigsriskersättning som belöpte å tiden till och med den

31 mars 1941.

Genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 857) förordnades, att om

krigsriskersättning för en och samma kalendermånad — efter avdrag för

hyresavgift — uppginge till mer än 50 kronor, överskjutande belopp, på

visst sätt avrundat, skulle av redaren insättas hos postsparbanken för den

ersättningsberättigades räkning. Kungörelsen gäller dock allenast krigsriskersättning

till befälhavare och besättning på svenskt handelsfartyg om minst

80 registertons nettodräktighet. Tillika förordnades i 6 § av kungörelsen, att

av belopp som insattes hos postsparbanken hälften skulle innestå intill dess

två år förflutit från insättningsdagen. Även denna del skulle emellertid få

lyftas före utgången av nämnda tid bl. a. om beloppet erfordrades för sjömannens

uppehälle eller underhåll åt hans familj eller eljest för fullgörande

av förpliktelse, för vilken införsel finge äga rum, eller för annat ändamål

av vikt, eller om sjömannen avled. Nämnda 6 § upphävdes genom kungörelse

den 15 mars 1940 (nr 149). Därefter ha sålunda sjömännen varit berättigade

att omedelbart lyfta hela beloppet av den krigsriskersättning som insatts

hos postsparbanken.

I 7 § i kungörelsen stadgas, att postsparbanken allenast såframt synnerliga

skäl föreligga må avsända medel som enligt kungörelsen insatts hos banken till

plats utom riket. Detta gäller dock ej plats, där sjömannen har sitt hemvist.

Lagen skall enligt lag den 14 mars 1941 (nr 143) gälla krigsriskersättning

som belöper å tiden till och med den 30 juni 1942.

Genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 153) förordnade Kungl. Majit,

att jämväl tillämpningskungörelsen skulle gälla krigsriskersättning som belöper

å tiden till och med den 30 juni 1942, därvid dock 1 § skulle erhålla

viss ändrad lydelse. Denna paragraf har därefter ånyo ändrats, nämligen genom

kungörelse den 19 juli 1941 (nr 661). Därefter gäller, att krigsriskersättning,

som för en och samma kalendermånad — efter avdrag för hyresavgift

— uppgår till mer än 150 kronor, skall till överskjutande del, på visst sätt

avrundad, insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning.

Härjämte stadgas emellertid, att, örn sjömannen det begär, skall från

insättning ytterligare undantagas högst 100 kronor, örn och i den mån motsvarande

belopp av hyran skall på grund av dragsedel utbetalas till person

här i riket eller insättas i svensk bank.

Omfattningen av insättningar och uttagningar av krigsriskersättning under

tiden till och med mars 1942 belyses genom en å sid. 4 i propositionen

intagen uppställning. Av denna framgår bland annat, att av dylika medel

hos postsparbanken innestod vid utgången av år 1940 8,182,159 kronor, vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr -4-S. 3

utgången av år 1941 10,882,556 kronor och i slutet av mars 1942 omkring

10,536,000 kronor.

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 2 januari 1942 har

svenska sjöfolksförbundet bland annat hemställt, att 1939 års lag icke måtte

i sin helhet erhålla förlängd giltighet för tiden efter den 30 juni 1942, därvid

förbundet synes ha åsyftat att undantag skall göras för sjömän som

tjänstgöra å fartyg utanför den s. k. Skagerakspärren.

Förbundet har till stöd för sin framställning anfört följande:

Sedan krigsutbrottet mellan Japan och Amerikas förenta stater har postgången

mellan Sverige och länder väster om Skagerakspärren ytterligare

försvårats för att ej säga omöjliggjorts. Det är sålunda numera icke möjligt

för rederier och ägare till fartyg som trafikera farvatten väster örn späiren

att erhålla regelbundna rapporter rörande den del av sjömännens krigsriskersättning

som enligt lagen om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

skall insättas på postsparbanken.

Redan under sista halvåret 1941 har det varit en del svårigheter för befälhavare

att regelbundet komma i kontakt med sina rederier i hemlandet,

vilket haft till följd, att lagen om krigsriskersättningens utbetalande numera

icke ens är populär bland de sjömän som tidigare haft sympatier för densamma.

Våra ombudsmän, som vi numera ha placerade i engelska och amerikanska

hamnar, ha sålunda i sina rapporter till förbundet meddelat, att en större

del av det svenska sjöfolket börjat söka sig till utländska fartyg, där

krigsriskersättningen helt utbetalas efter varje fullbordad resa eller tilländalupen

månad, då det numera är uteslutet för dem att återvända till hemlandet

förrän kriget är slut, en tid som synes dem både fjärran och oviss.

Vår förbundsstyrelse har, på grund av den numera ytterligare försvårade

postgången, beslutat rikta en vördsam hemställan till Eder att, så snart detta

är möjligt, föreslå Kungl. Maj:t att utfärda sådana ändrade föreskrifter

angående lagens tillämpning, att sjömännens hela intjänta krigsriskersättning

utbetalas till de sjömän som äro anställda ombord i fartyg, som icke har

förbindelse med hemlandet.

Lagen som på sin tid tillkom efter hemställan från enskilda representanter

från såväl sjömännens som befälets organisationer var i första hand avsedd

att förhindra, att sjömännen onödigtvis förslösade sina under stora

faror intjänta krigsriskersättningar och det har även visat sig, att lagen haft

denna åsyftade verkan. Det slösaktiga leverne som en hel del sjömän ådagalade

under de första krigsmånaderna inskränker sig numera till enstaka besättningar

och enskilda sjömän, då däremot den ordinarie sjömanskåren

mera allmänt synes ha övervunnit den psykos som krigsutbrottet med de

ökade riskerna medförde.

Det har sålunda visat sig, att stora summor av de på postsparbanken insatta

krigsriskersättningarna blivit kvarstående ändock att sjömännen numera

äger rätt att lyfta sitt tillgodohavande. Även konsulatens rapporter

över svenska sjömäns uppträdande i utländska hamnar visar, att sjömännen

icke i någon större utsträckning göra sig skyldiga till busaktigt leverne.

över skrivelsen har infordrats yttrande från kommerskollegium som i sin

tur hört svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, postsparbanken, Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet och svenska stewartsföreningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr bS.

Sjömansvårdsstyrelsen och Sveriges redareförening ha avstyrkt sjöfolksförbundets

framställning, under det att Sveriges segelfartygsförening, Sveriges

fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet och svenska stewartsföreningen

i huvudsak anslutit sig till densamma. Kommerskollegium

har för sin del ställt sig avvisande till sjöfolksförbundets yrkande. För det

närmare innehållet i yttrandena redogöres å sid. 6—13 i propositionen, vartill

här må hänvisas.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i samband

med remiss av ärendet till lagrådet anfört följande:

»Lagstiftningen om insättande av krigsriskersättning hos postsparbanken

synes ha varit av stor betydelse för sjömännen under den tid den varit gällande.

Sedan sjöfarten västerut i huvudsak spärrats ha visserligen såsom

sjöfolksförbundet framhållit vissa svårigheter yppats vid tillämpningen av

lagen på grund av dröjsmål med befälhavarnas rapporter. Dessa svårigheter

synas dock icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Tillräcklig anledning

att från lagens tillämpning undantaga sjömän, som ha anställning å svenska

fartyg utanför Skagerakspärren, synes därför icke föreligga. Särskilt av sjömansvårdsstyrelsens

yttrande framgår, att lagstiftningen även för dessa sjömän

har en viktig funktion att fylla.

Enligt tillämpningskungörelsen till lagen föreligger numera icke hinder

att när som helst uttaga hos postsparbanken insatt belopp, ehuru särskilt

villkor stadgas för utbetalning från postsparbanken till utlandet. Av den lämnade

redogörelsen framgår emellertid, att det oaktat mycket stor del alltjämt

är innestående. Bestämmelserna torde därför med fog kunna sägas ha i hög

grad bidragit till sparande. Vad detta betyder för sjömännen och deras anhöriga

är alltför uppenbart för att behöva här närmare utredas.

I detta sammanhang må nämnas, att utrikesdepartementet och postsparbanken

åtagit sig att bestrida kostnaderna för erforderliga telegram, när

belopp rekvireras och utbetalas till utrikes ort.

Jag vill förorda att ifrågavarande lag, som gäller krigsriskersättning för

tiden till och med den 30 juni i år, utsträckes att gälla krigsriskersättning

som belöper å tiden till och med den 30 juni 1943.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Jämlikt lagen den 15 december 1939 om utbetalande av krigsriskersättning

till sjömän och därtill hörande tillämpningskungörelse stadgas viss begränsning

av sjömans rätt att omedelbart uppbära det tillägg å den vanliga hyran,

vartill han enligt gällande avtal kan vara berättigad på grund av krigsrisk.

Sålunda gäller i princip -—• efter vissa i kungörelsen vidtagna uppmjukningar

— att i den mån å en och samma månad belöper högre krigsriskersättning

än 150 kronor eller, under viss förutsättning, 250 kronor, det överskjutande beloppet

skall av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades

räkning. Beträffande rätten att lyfta det hos banken innestående be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

5

loppet stadgas för närvarande ingen annan inskränkning än att utbetalning

ej må ske i utlandet utan synnerliga skäl. Den sist angivna regeln torde

hava tillämpats pa det sättet, att sjömän i utlandet kunna genom förmedling

av svenskt konsulat och efter viss prövning av behovet få till sig utlämnade

erforderliga medel.

Såsom föredragande departementschefen anfört synes här berörda lagstiftning,

vilken för närvarande gäller i fråga om krigsriskersättning för tiden

till och med den 30 juni 1942, hava varit av stor betydelse för sjömännen

under den tid den varit i tillämpning. De skäl av företrädesvis social natur,

vilka i samband med lagens tillkomst åberopades till stöd för densamma,

torde också alltjämt i många fall göra sig gällande. Enligt utskottets mening

kunde därför ett upphävande av lagen under nu rådande förhållanden medföra

verkningar av icke önskvärd beskaffenhet. Icke minst av hänsyn till

sjömännens familjer synes åtminstone tillsvidare en lagstiftning av ifrågavarande

innebörd böra bibehållas.

Emellertid ha under utskottets behandling av ärendet anförts vissa erinringar

i anledning av nu gällande bestämmelser i ämnet. Därvid har å ena

sidan framhållits, att för de sjömän, som till följd av krigshändelserna sedan

lång tid tillbaka icke kunnat återvända till hemlandet, särskilt sådana utan

familj i hemorten, kunde det förefalla vara av mindre värde att i Sverige äga

tillgångar, beträffande vilka det måste anses ovisst, örn och när ägaren komme

att få disponera desamma. I samband härmed ha uttalats farhågor för

att svenska sjömän komme att, till men för svenska intressen, i större omfattning

taga tjänst ombord å främmande nationers fartyg, där ersättningen

kunde mera fritt disponeras. Å andra sidan har påpekats betydelsen även från

sjömännens egen synpunkt av att särskilt vid krigets slut äga tillgång till

sparmedel för betalning av de skatter, som belöpte å de högre inkomsterna

under krigsåren. I sådant syfte har — i nära anslutning till vad som föreslagits

i ett av de i ärendet avgivna yttrandena — framförts tanken på, att endast

en viss andel av krigsriskersättningen skulle insättas hos postsparbanken

och där spärras för att sedermera i mån av behov komma till användning för

erläggande av utskylder. Då närmare utredning saknas rörande verkningarna

av de ändringar i förevarande bestämmelser, som kunna komma i fråga, har

utskottet emellertid icke funnit det möjligt att ingå på ett närmare ställningstagande

beträffande här ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn härtill anser

utskottet sig böra godtaga det i propositionen framlagda förslaget, att lagen

i oförändrat skick skall erhålla förlängd giltighetstid under ett år.

Emellertid vill utskottet i anledning av de erinringar som förekommit föreslå,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att frågan huruvida

gällande bestämmelser om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän

vunnit den med hänsyn till sitt syfte lämpligaste utformningen göres lill

föremål för ytterligare övervägande. Utskottet förutsätter att, örn därvid skulle

yppa sig behov av ändring beträffande de i lagen upptagna stadgandena, förslag

därom kommer att föreläggas riksdagen i god lid innan giltighctsperioden

för ifrågavarande lagstiftning ånyo utlöper.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. ''J sami. 2 avd. Nr 43. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

,, !« , ,r,. ,f»T "pett •'' nnnrft tyft <>TOTjr''f<<nr »it »<?«»»<>*,

.,} _ ,- 4. afl riksdagen måtte antaga Kungl. Malte genom före
varande

proposition framlagda förslag till lag angående utsträckt

.tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856)

om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän; • >!>■ >*

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville låta föranstalta örn översyn åv gällande

bestämmelser angående utbetalande av krigsristersattning

till sjömän samt ''för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kän föranleda; och

un illistig

rr Kiir.rf, ?rn^ r r.}t‘ ■> .Tift

uiifii.i- »..vi•dr.

liif • i >i»ii''f;1

genom

. . '' . : Hil . k .

.Stockholm den 17 juni 1942.

C. att motionerna I: 250 och II: $5J.m^e anse?

mornea pt^ko^et rjjnjO^r A.^wjh B, he^nsta\lt. .; ., (/ j

-UV'' -no

cn i -imf la fW''i''

! >.!<>. ti'' (f?*:. ‘Vini liff» t •''''O* »lill ''ULl ’-\’<

>.;! - i: 11 • j»i ’ i i/ifni ibrnn»;''

,.,,,-j, . :r11.:;,..» ’ esit hih-ll-m’-''!

få a^a Iggitekptiefs vägnar:

DAVID NORMAN.

» u;? t-,r,n“ • ii !inH^

'' i -i u /

jo
-

’i;t:

bil v,i. •.

i loui lil i i.Siuu;

nl ni /tn:. linu1!

■ -1 -11 litt ->n

.Vid ärendets behandling havn närvarit:

frän första kammaren: herrar Worman, Tamm, Löfvander, portlund, Wistrand, Olof

Carlsson, Waslund och Söderkvist;

trin andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson j Västerås, Cruse, Wallén*,

jfru fefäuspq; fenn förgetyff, jfSPS?n 1 Ww^‘

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Lundgren.

Reservation

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

orTT-t» rrnn nr, FatiT TqnrT„i« pr'' v* ^ T7n * n 1U''’1

422235

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:392 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utsträckt tiUlämpning av lagen den 15 december 1939 s. 12 i texten