Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under krig stjänstgöring m. m.
1942-06-22 · 62 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 61 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1942:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under krig stjänstgöring m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om familjebidrag åt
värnpliktiga under krig stjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning)
m. m., dels ock i ämnet
väckta motionei\
Genom en den 22 maj 1942 dagtecknad proposition, nr 339, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till dels förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordning), dels förordning angående ändring
i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån,
dels ock förordning angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen
den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp.
I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts följande motioner,
nämligen
moni första kammaren
nr 279 av herr Bertil Eriksson,
» 290 » herrar Mannerskantz och Wennqvist samt
» 293 » herr Persson m. fl., ävensom
inom andra kammaren
nr 411 av herr Andersson i Göteborg m. fl.,
» 412 » »> Andersson i Göteborg m. fl.,
» 413 » herrar Sköldin och Hedqvist,
» 425 » herr Olovson i Västerås,
» 426 » » Andersson i Mölndal, samt
» 432 » » Olsson i Kullenbergstorp m. fl.
Propositionen i vad angår ovannämnda författningsförslag ävensom motionerna
— motionerna I: 293 och II: 432 dock endast såvitt de angå förslaget
till krigsfamiljebidragsförordning — hava hänvisats till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet.
Andra lagutskottet har i samband med propositionen till behandling förehaft
jämväl de före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta motionerna
1:71 av herr John Gustavson m. fl. och 11:112 av herr Carlsson i
Bakeröd m. fl. 1
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med ut
skottets yttrande i de delar, som motionerna avse.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i
den följande framställningen, hänvisa till propositionen och motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 45.
1437 4*
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Inledning.
. Med stöd av Kungl. Maj:ts den 28 juni 1941 givna bemyndigande uppdrog
jag den 4 juli 1941 åt särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän
att biträda med utredning rörande vissa frågor beträffande krigsfamiljebidrag
åt värnpliktiga m. fl. samt avgiva det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1941 års
krigsfamiljebidragskommitté ha den 24 april 1942 avgivit ett icke tryckt betänkande
med förslag till bland annat dels förordning örn familjebidrag åt
värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen),,
och dels förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31
augusti 1940 (nr 824) örn värnpliktslån.
Över kommitténs förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter, chefen för armén, chefen för marinen,
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
försvarsväsendets lönenämnd, försvarsväsendets rullföringsnämnd,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståthållarämbetet efter hörande av
Stockholms stads familj ebidragsnämnd, länsstyrelsen i Stockholms län efter
hörande av familjebidragsnämnderna i Södertälje samt Solna och Häverö
kommuner, länsstyrelsen i Kronobergs län efter hörande av familj ebidragsnämnderna
i Växjö samt Algutsboda och Traryds kommuner, länsstyrelsen i
Kristianstads län efter hörande av familj ebidragsnämnderna i Kristianstad
samt Björnekulla och Borrby kommuner, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län efter hörande av familj ebidragsnämnderna i Göteborg och Lysekil samt
Norums kommun, länsstyrelsen i Örebro län efter hörande av familj ebidragsnämnderna
i örebro och Karlskoga samt Stora Mellösa kommun, länsstyrelsen
i Gävleborgs län efter hörande av familj ebidragsnämnderna i Gävle,
Hudiksvall och Sandviken samt Bollnäs och Söderala kommuner, länsstyrelsen
i Västerbottens län efter hörande av familjebidragsnämnderna i Skellefteå
stad samt Umeå och Vilhelmina kommuner ävensom ordföranden i familjebidragsnämnden
i Umeå stad, statens utrymningskommission, statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, landsorganisationen i Sverige och svenska arbetsgivareföreningen.
Därjämte ha svenska tullmannaförbundet, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation samt svenska lantarbetareförbundet inkommit med
var sin skrift.
Kommitténs förslag till krigsfamiljebidragsförordning samt till ändring
i förordningen örn värnpliktslån ha efter remissen undergått överarbetning
inom försvarsdepartementet, i anslutning vartill förslag till förordning angående
upphävande av viss bestämmelse i förordningen örn utrymningshjälp
upprättats.
Utskottet övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika hithörande
spörsmålen, därvid utskottet kommer att i huvudsak följa den indelning av
ämnet, som iakttagits i propositionen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
3
A. Krigsffamilj ehidragsförordningen.
I. Gällande bestämmelser.
Till grund för förordningen den 17 april 1940 (nr 223) om familjebidrag åt
värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordningen)
låg ett av sociala försvarsberedskapskommittén den 3 september 1939 avgivet
betänkande (statens off. utredn. 1939:26). Efter överarbetning inom
försvarsdepartementet framlades förslaget genom proposition nr 93 för 1940
års lagtima riksdag. Angående propositionens behandling i riksdagen torde
få hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 18 och riksdagens skrivelse
nr 155. Förordningen har erhållit ändrad lydelse genom förordning den 16
maj 1941 (nr 288) örn ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen.
Genom förordning samma dag (nr 290) har vidare familjepenningen
enligt krigsfamiljebidragsf örordningen undergått provisorisk höjning. De i
förstnämnda förordning vidtagna ändringarna grundade sig på ett av statens
arbetsmarknadskommission i skrivelse den 17 oktober 1940 framlagt förslag.
Den provisoriska höjningen av familjepenningen föreslogs av sociala försvarsberedskapskommittén
i skrivelse den 8 februari 1941. Ändringarna framlades
genom proposition nr 137 för 1941 års riksdag. Angående propositionens
behandling i riksdagen hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 16 och
riksdagens skrivelse nr 226.
Gällande krigsfamiljebidragsförordning är enligt 1 §, därest ej Konungen
annorlunda föreskriver, tillämplig å värnpliktig, som inkallas jämlikt § 28
mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (hänvisningarna avse värnpliktslagen
den 30 juni 1936) och å vilken krigsavlöningsreglementet helt eller delvis
äger tillämpning; Konungen obetaget att meddela föreskrift örn förordningens
tillämpning även å andra värnpliktiga. Konungen må ock föreskriva, att
bestämmelserna i förordningen med de inskränkningar, som må finnas påkallade,
skola äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör
vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt nämnda
lagrum. I den mån bestämmelserna i förordningen äga tillämpning utgår icke
bidrag till värnpliktigs familj enligt för fredstid gällande föreskrifter.
De olika formerna för familjebidrag äro enligt 2 § familjepenning, bostadsbidrag,
näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag utgår
kontant; dock må, i den ordning Konungen föreskriver, kunna bestämmas,
att familjebidrag skall helt eller delvis utgå in natura. Familjebidrag må ej
utgå för person, som åtnjuter utrymningshjälp avseende annat än resa.
Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt 3 § envar av
följande personer nämligen:
a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;
b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under a)
sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
hans frånskilda hustru, envar under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att den värnpliktige vid
tiden för inkallelsen i väsentlig mån bidrog till dennes underhåll, eller, där
underhållsskyldigheten inträtt senare, skäligen kan antagas hava skolat bidraga
till underhållet, örn inkallelsen ej mellankommit; samt
c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen
till arbete.
Enligt i 4 § intagen tariff uppgår familjepenningen för dag — sedan
densamma genom förordning den 16 maj 1941 (nr 290) undergått provisorisk
höjning — till högst följande belopp i nedan angivna ortsgrupper:
1
2
3
4
Ortsgrupp
För hustru eller, där
bidrag ej utgår för
hustru, annan familje- medlem, som förestår
den värnpliktiges hem
kronor
För annan familje- medlem över 16 år
än som avses
i kol. 2
kronor
För annan familje- medlem under 16 år
än som avses
i kol. 2
kronor
I....................
2: —
1: 25
0:85
II ..................
2: 25
1:50
0:95
ni..................
2: 50
1:75
1:05
Familj epenningen skall enligt nämnda paragraf fastställas särskilt för varje
familjemedlem samt utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun är
att hänföra som skall utbetala beloppet. I fråga örn kommunernas hänförande
till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering verkställda
indelningen. Ort utom riket hänföres till ortsgrupp III. I 5 § återfinnas
regler angående behovsprövningen för familjepenningens bestämmande. Av
familj epenningen utgår för de i 3 § a) avsedda familjemedlemmarna visst
grundbelopp utan behovsprövning, utgörande — sedan detsamma genom förordningen
den 16 maj 1941 (nr 290) undergått provisorisk höjning — för
hustru en krona 25 öre och för varje barn eller adoptivbarn under sexton år
55 öre. I övrigt utgår familjepenning allenast i den mån behov därav skäligen
kan antagas föreligga. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn
tagas dels till den inkomst, som åtnjutes av vederbörande familjemedlem
ävensom av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna,
och dels till den värnpliktiges inkomster, dock med undantag
för krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner. För
familjemedlem, som avses i 3 § b), må ej fastställas högre belopp än som motsvarar
värdet av det bidrag till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som
den värnpliktige lämnat vid tiden för inkallelsen, eller, där underhållsskyldigheten
inträtt senare, kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen
ej mellankommit. Konungen äger stadga undantag från rätt till grundbelopp
ävensom föreskriva begränsning i fråga om hänsynstagande till bibehållen avlöning
eller åtnjutet understöd.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
5
Familjepenning må enligt 6 § utgå från och med inställelsedagen och uppbäras,
där ej Konungen annorlunda förordnar, till och med dagen efter den
då tjänstgöringen upphört eller, örn den värnpliktige avlidit, till och med
månaden näst efter den, under vilken dödsfallet blivit kunnigt.
Bostadsbidrag må enligt 7 § utgå, där behov av bidrag utöver familjepenningen
prövas vara för handen för bestridande av utgifter för bostad åt
värnpliktigs familj, under förutsättning att bostaden är avsedd för familjemedlem
med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde.
Ändå att denna förutsättning ej är för handen, må bostadsbidrag kunna utgå
för bostad åt familjemedlemmar, som avses i 3 § a), då fråga är örn såväl
hustru som barn eller adoptivbarn. Bostadsbidrag må ej beviljas för melån
en bostad. Bidraget må även avse kostnader, som äro förenade med ombyte
av bostad. Bostadsbidrag, som ej avser kostnad för ombyte av bostad,
må icke överstiga hyresvärdet för den bostad, som den värnpliktige innehade
å inställelsedagen, däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med
värme. Vid behovsprövningen skall hänsyn tagas till familjens skäliga behov
av bostad, till den värnpliktiges eller hans hustrus bundenhet av hyresavtal
och andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende ävensom till de inkomster,
som åtnjutas av den värnpliktige, utom krigslön jämte övriga under
tjänstgöringen utgående förmåner, och av andra i bostaden inhysta familjemedlemmar
än husföreståndarinna. Yad som beträffande familjepenning
stadgas örn rätt för Konungen att föreskriva begränsning i fråga örn hänsynstagande
till bibehållen avlöning eller åtnjutet understöd äger motsvarande
tillämpning i fråga örn bostadsbidrag. Överstiger bostaden uppenbarligen
den värnpliktiges behov, skall hänsyn jämväl tagas till den värnpliktige och
hans hustru tillhörig förmögenhet. Såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag
må, där så prövas skäligt, föreskrivas, att viss del av bostaden skall
utan ersättning upplåtas för krigsmaktens eller luftskyddets behov eller för
annat ändamål. Enligt 8 § kan bostadsbidrag utgå ändå att bidraget ej avser beredande
av bostad åt familjemedlemmar, som avses i 7 §, därest den värnpliktige
är i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad under värnpliktstjänstgöringen
och bostadens avstående skulle för honom medföra synnerlig
olägenhet.
Bostadsbidrag må enligt 9 § utgå till gäldande av utgifter för bostad, vilka
förfalla från och med inställelsedagen samt uppbäras, där ej Konungen
annorlunda förordnar, till och med utgången av den månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen
upphört eller om den värnpliktige avlidit, dödsfallet blivit
kunnigt.
I 10—14 §§ återfinnas bestämmelser örn näringsbidrag. Konungen
äger, där med hänsyn till inkallelsens sannolika varaktighet så finnes lämligt,
förordna, att till värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse, må kunna utgå
näringsbidrag till avlönande av arbetskraft som anställes för verksamhetens
upprätthållande. Näringsbidrag må, utom i fall som i 13 § sägs, utgå allenast
där den värnpliktige har familj och denna erhåller sitt uppehälle av näringen
eller rörelsen. Sådant bidrag må ej heller beviljas, med mindre det mäste
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta
drivande (10 §). Näringsbidrag utgår med högst så stort belopp, som
är oundgängligt för näringens eller rörelsens upprätthållande och må ej överstiga
tvåhundra kronor i månaden. Är verksamhetens upprätthållande
av särskild betydelse för det _ allmänna, må dock bidraget kunna utgöra
högst trehundra kronor i månaden. Bidraget må i intet fall överstiga
vad som utgår i avlöning till den person, för vars avlönande bidraget är avsett.
Näringsbidrag må ej avse avlönande av familjemedlem, som i 3 § a) eller b)
sägs. Huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan närmare släkting till
den värnpliktige, må bero av prövning i varje särskilt fall (11 §). Näringsbidrag
må utgå tidigast från viss av Konungen bestämd dag. Här ej Konungen
annorlunda förordnar, må bidraget åtnjutas till och med utgången av den
månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen upphört eller, örn den värnpliktige
avlidit, dödsfallet blivit kunnigt (12 §). Skulle upphörandet av
näring eller rörelse, som den värnpliktige driver, för honom medföra synnerlig
olägenhet eller vara ur det allmännas synpunkt till skada, må näringsbidrag
kunna utgå ändå att den värnpliktige icke har familj (13 §). Den som
uppbär näringsbidrag äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag. Vid valet
mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar
för beviljande av näringsbidrag äro för handen, denna form av bidrag äga
företräde framför familjepenning och bostadsbidrag (14 §).
Enligt 15 § kan i anledning av familjemedlems sjukdom sjukbidrag
utgå för bestridande av kostnader för erforderlig läkar- och sjukvård jämte
läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt med högst
det belopp, vartill kostnaderna uppgå. För familjemedlem som avses i 3 § b)
eller c) må sjukbidrag utgå allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att
den värnpliktige, därest inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till
kostnaderna. Med avseende å den tid för vilken sjukbidrag utgår gäller vad som
stadgats beträffande familjepenning.
Begravningsbidrag utgår enligt 15 a §, om familjemedlem, som avses
i 3 § a) avlidit och den värnpliktige vid tiden för dödsfallet ägde för familjemedlemmen
uppbära familjepenning, som helt eller delvis utgick efter behovsprövning.
Bidraget utgår med etthundrafemtio kronor för hustru samt
etthundra kronor för barn eller adoptivbarn.
Enligt 16 § må Konungen, när skäl därtill äro, såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlemmarna att anmäla sig
såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den mån sådant erbjudes.
Dylik skyldighet har dock icke av Konungen föreskrivits.
I 17 § stadgas, att skyldigheten att utbetala familjebidrag åligger den
kommun, varest den värnpliktige å inställelsedagen var bosatt under sådana
förhållanden, att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.
Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer
det på Stockholms stad att verkställa utbetalningen. Har den värnpliktige efter
inställelsedagen flyttat från en kommun inom riket till annan eller från utrikes
ort till annan kommun inom riket än Stockholm, skall skyldigheten att ut
-
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
betala familjebidrag övergå å inflyttningskommunen från och med kalendermånaden
näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes av utflyttningskommunen
(Stockholms stad) eller, örn familjebidrag ej förut åtnjutits,
från och med den dag, då ansökan örn sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen.
Enligt 18 § är kommun, varest familjemedlem vistas, ändå att betalningsskyldighet
enligt 17 § icke åligger kommunen, pliktig att förskjuta familjepenning
och sjukbidrag, vartill familjemedlemmen finnes berättigad, såvida
icke sökanden annorstädes tillerkänts familjebidrag eller annan kommun medgivit
betalningsskyldighet med avseende å sådant bidrag åt sökanden. Har
skyldigheten att utbetala familjebidrag övergått från en kommun till annan,
åligger det likväl utflyttningskommunen (Stockholms stad) att förskjuta bidraget
till dess meddelande erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag
där fastställts, eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem
oaktat honom meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan
örn familjebidrag. Vad kommun i enlighet med vad nu anförts förskjutit må
sökas åter av den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 17 § åligger.
Sådant anspråk prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest
den kommun är belägen, mot vilken anspråket riktas.
Enligt 21 § förordnar Konungen viss myndighet att öva tillsyn å förordningens
tillämpning (tillsynsmyndigheten). Som tillsynsmyndighet har
förordnats statens arbetsmarknadskommission. Vidare stadgas i 21 § att i
förordningen avsedda ärenden å kommuns vägnar skola handläggas av en
familjebidragsnämnd. Kommun må antingen inrätta särskild dylik nämnd
eller ock uppdraga åt kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
Särskild familjebidragsnämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter jämte
suppleanter. Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget m. m.
skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående byggnadsnämnd.
* -
I 22 § stadgas, att rätten till familjebidrag icke kan överlåtas och förty
ej tagas i mät för gäld. Familjebidraget må ej hänföras till fattigvård eller
eljest återkrävas av den värnpliktige.
Örn familjebidragsnämnd med stöd av 16 § förklarat familjemedlem förlustig
rätten till familjebidrag skall beslutet enligt 23 § underställas tillsynsmyndighetens
prövning. Klagan över familjebidragsnämnds beslut föres,
då fråga är örn tillämpning av 16 §, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos
länsstyrelsen. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio
dagar efter det klaganden erhållit del av beslutet. Mot tillsynsmyndighetens
beslut må talan icke föras (24 §). Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten.
Mot kammarrättens beslut må talan icke föras (25 §).
Enligt 26 § kan under angivna förutsättningar ansvar ådömas bland annat
för lämnande av oriktig uppgift eller åsidosättande av särskilt meddelade
tillämpningsföreskrifter. Beslutar familjebidragsnämnd nedsättning av
familjebidrag, som i följd av förhållande, som angives i 26 § bestämts till
för högt belopp, må bestämmelse tillika meddelas om avräkning å familje
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
bidrag, som därefter utbetalas (27 §). Om familjebidragsnämnd åsidosätter
i förordningen eller eljest meddelade bestämmelser må tillsynsmyndigheten
kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall
utgå (28 §).
Enligt 28 a § må tillsynsmyndigheten för visst fall, när synnerligen ömmande
omständigheter föreligga, på ansökan av familj ebidragsnämnd medgiva,
att annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 §, må i fråga om
rätt till familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs. Sådant
medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare samt må av tillsynsmyndigheten,
när anledning därtill förekommer, återkallas.
Enligt 29 § skola bestämmelserna örn familjebidrag åt värnpliktiga tilllämpas
jämväl å annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt de för
värnpliktiga gällande grunder.
II. Allmän motivering.
1. Allmänna synpunkter.
Rörande principerna för en revision av krigsfamiljebidragsförfattningarna
har i direktiven för utredningen anförts bland annat följande:
Karakteristiskt för de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarna är,
att bidragen till sin väsentliga del utgå först efter en noggrann behovsprövning
och att denna behovsprövning är i väsentliga stycken begränsad av
maximeringsbestämmelser. Detta bottnar naturligen främst i en strävan att
i möjligaste mån hålla kostnaderna för familjebidragen vid en rimlig nivå
samtidigt som man velat förhindra alltför stora differenser i bidragsbeloppen
olika medborgargrupper emellan. Dessa principer äro tvivelsutan i och för
sig bärande. Emellertid synes även ett annat betraktelsesätt kunna läggas på
denna fråga. Under den gångna beredskapstiden har det icke kunnat undgås,
att inkallelserna kommit att drabba de värnpliktiga ojämnt. En fullständig
rättvisa de värnpliktiga emellan torde över huvud icke vara möjligt att uppnå.
Det ligger då nära till hands att i familjebidragen söka finna ett medel, som
i sin mån kan bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid
för skilda kategorier av värnpliktiga. För vinnande av ett sådant
syfte synes dock erforderligt, att rätten till familjebidrag i högre grad än
vad nu är fallet utsträckes till icke familjeförsörjare och att bidraget erhåller
karaktär av kompensation för förlorad civil inkomst. Även örn en dylik radikal
omläggning av familj ebidragsverksamheten skulle efter närmare undersökning
befinnas i och för sig önskvärd, kan det dock tänkas, att en sådan omläggning
tekniskt och administrativt skulle medföra stora svårigheter. En
sådan genomgripande reform torde därför, så länge förstärkt försvarsberedskap
räder, endast böra genomföras, örn det nya systemet kan givas en tillräckligt
enkel tillämpning. Tänkbart är också, att det antydda syftemålet
kan, åtminstone i mera begränsad omfattning, vinnas inom ramen för gällande
författningar genom förhöjda bidrag, större hänsynstagande till dyrort och
eventuellt genom införande av någon ny bidragsform. I samband med överväganden
av de spörsmål, som ovan berörts, bör även den principiella frågan
örn behovsprövningen ånyo upptagas till behandling. Det torde i praktiken
ha visat sig medföra vissa svårigheter att inom de olika kommunerna åväga
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
9
bringa enhetliga bedömningsnormer vid behovsprövningen, ett förhållande,
som helt naturligt är ägnat att framkalla missnöje bland de inkallade. Det
torde därför, om det nuvarande systemet anses böra bibehållas, böra övervägas,
om icke familjebidragen i princip borde utgå utan behovsprövning,
särskilt för den händelse den ekonomiska räckvidden av en dylik reform skulle
visa sig vara ringa. För en sådan reform tala också starka administrativa
skäl.
Yad som i fråga örn familjebidragen framför allt förorsakat missnöje är
nämligen de dröjsmål med bidragens utbetalande som förekommit. Erfarenheten
torde även ha ådagalagt nödvändigheten av att de militära myndigheternas
befattning med familjebidragen i möjligaste mån inskränkes. Vissa
förenklingar på detta område ha redan vidtagits, men det torde böra undersökas,
örn icke ytterligare förbättringar stå att vinna i samband med det nya
inkallelsesystem, som planlägges av försvarsväsendets rullföringsnämnd. Det
måste uppställas såsom ett oeftergivligt krav att familjebidragen — örn ock
endast provisoriskt bestämda —- komma de inkallades familjer tillhanda utan
dröjsmål. Det kan möjligen också ifrågasättas, därest behovsprövningen skulle
anses böra avskaffas, örn icke förenkling av den administrativa apparaten för
beviljande av familjebidrag kunde genomföras.
Kommittén har närmare utvecklat sina synpunkter på frågan rörande behovsprövningens
bibehållande och därvid anfört följande:
Om bidragssystemet uppbyggdes uteslutande på behovsprövningen skulle
detta innebära, att bidraget bestämdes med hänsyn allenast till arten och
omfattningen av den försörjningsskyldighet, som åvilade den värnpliktige
gentemot dennes anhöriga. Den värnpliktige är emellertid bunden av ett
flertal andra förpliktelser, av vilka hans åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende
torde vara den praktiskt viktigaste. Såväl ur samhällets som den
enskildes synpunkt är det av största vikt, att inkallelsen till militärtjänstgöring
icke sätter den värnpliktige ur stånd att fullgöra dessa förpliktelser.
Ett bidragssystem, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige
full kompensation för den under militärtjänstgöringen förlorade civila inkomsten,
skulle innebära, att någon rubbning av den värnpliktiges ekonomi
icke inträdde till följd av militärtjänstgöringen, och sålunda teoretiskt sett
innebära en lösning av spörsmålet, som toge hänsyn såväl till den värnpliktiges
försörjningsskyldighet som hans övriga förpliktelser. Å andra sidan
skulle ett dylikt system medföra en ekonomisk kompensation, som ur sociala
synpunkter icke är nödvändig och som enligt kommitténs mening icke heller
vore rättvis och därför skulle kunna medföra ogynnsamma psykologiska verkningar.
Statsfinansiella skäl torde vidare göra det nödvändigt att införa vissa
begränsningar av kompensationen, vilka torde få byggas på en behovsprövning.
Kompensationen skulle därigenom i stor utsträckning bliva illusorisk.
Härtill kommer att den praktiska utformningen av bidragssystemet stöter
på nästan oöverstigliga svårigheter. Ett fastställande av den inkomst den
värnpliktige genom militärtjänstgöringen förlorar bereder visserligen inga
egentliga svårigheter, då fråga är örn tjänsteman eller arbetare mod regelbundna
inkomster. Beträffande näringsidkare och säsongarbetare med under
olika årstider starkt växlande inkomster blir emellertid ett dylikt fastställande
av beloppet av förlorad inkomst synnerligen vanskligt. Nu anförda synpunkter
ha övertygat kommittén örn nödvändigheten att bibehålla behovsprövningen
som grundval för bidragssystemet. Denna ståndpunkt utesluter
emellertid icke att hänsyn i viss utsträckning tages till den värnpliktiges
tidigare ekonomiska förhållanden. T kommitténs förslag liksom enligt gällande
bestämmelser är framför allt bostadsbidraget uttryck för en dylik modifiering
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
av behovsprincipen. Det kan i detta sammanhang framhållas, att den av kommittén
verkställda statistiska undersökningen av de värnpliktigas ekonomiska
förhållanden utvisar, att i ett stort antal fall inkallelsen icke i och för sig
medför någon minskning av den värnpliktiges inkomster.
Kommittén har vidare anfört:
Kommitténs förslag innebär icke någon ändring i nu gällande grundsats,
att familjebidraget skall täcka det behov, som uppkommit genom den värnpliktiges
inkallelse. Ett behov av ekonomiskt stöd som förelegat redan före
inkallelsen, bör sålunda principiellt sett icke tillgodoses genom familjebidrag.
I enlighet härmed bör bidraget ej heller sättas högre än att det kommer att
täcka det behov, som uppstått genom familjeförsörjarens inkallelse. Med
denna utgångspunkt bör sålunda bidraget icke så utmätas, att det medför
någon väsentlig förbättring av levnadsstandarden för den värnpliktiges
familj.
Uppenbart är emellertid att denna princip i den praktiska tillämpningen
måste i olika hänseenden underkastas väsentliga modifikationer. Den värnpliktiges
ekonomiska förhållanden vid tidpunkten för inkallelsen böra sålunda
icke tillmätas avgörande betydelse. Den värnpliktiges inkomst kan
nämligen just vid inkallelsen vara onormalt låg på grund av exempelvis dålig
tillgång till arbete. Hänsyn bör därför tagas till den genomsnittliga, normala
inkomsten under en längre tid före inkallelsen. Den normala inkomsten inom
den värnpliktiges yrke eller arbetsområde vid tiden för inkallelsen kan även
vara vägledande vid behovsprövningen i förevarande hänseende.
Den ovannämnda principen måste emellertid enligt kommitténs mening
underkastas en ytterligare modifikation. Det kan sålunda icke anses obilligt
örn för värnpliktiga, som tillhöra särskilt lågt avlönade grupper av arbetstagare,
det bidrag de erhålla medför en höjning av deras tidigare oskäligt
låga ekonomiska standard. En dylik höjning får anses motiverad av att familjebidraget
i viss mån utgör vederlag för de militära arbetsuppgifter den värnpliktige
ålägges.
Efter en redogörelse för vissa över förslaget avgivna yttranden (sid. 33—35
i propositionen) har föredragande departementschefen, statsrådet Sköld,
anfört följande:
I syfte att lätta de värnpliktigas bördor under inkallelse till tjänstgöring
lia alltsedan hösten 1939 tillkommit åtskilliga författningar på den sociala
försvarsberedskapens område. De mest betydelsefulla av dessa äro krigsfamiljebidragsförordningen
och den därtill anslutande tillämpningskungörelsen.
Efter tillkomsten av dessa författningar har en oavbruten utveckling försiggått
på ifrågavarande område. Den gångna tidens erfarenheter lia också
givit anledning till en överarbetning av hithörande bestämmelser, vars resultat
framlades för och godkändes av 1941 års riksdag. Någon rubbning av huvudprinciperna
för familjebidragen gjordes emellertid icke. Med anledning av
den inträffade prisstegringen undergingo familj epenningens maxima och dess
grundbelopp samtidigt en provisorisk höjning.
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen är det ut
märkande för de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarna, att bidragen
till sin väsentliga del utgå först efter noggrann behovsprövning och att denna
behovsprövning i viktiga hänseenden är begränsad av maximeringsbestämmelser.
Hänsyn till kostnaderna för familjebidragen och till önskemålet att
undvika alltför betydande olikheter i bidragsbeloppen skilda medborgargrupper
emellan ha härvidlag inverkat. Familjebidragsverksamheten kan
emellertid, såsom i det föregående antytts, tänkas omlagd i sådan riktning,
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
att den skulle kunna tjäna syftet att i sin mån utjämna verkningarna av de
olikheter i tjänstgöringstid för olika kategorier av värnpliktiga, som icke helt
kunna undgås. Detta skulle kunna ske genom att familjebidraget finge karaktär
av kompensation för förlorad civil inkomst. Oavsett möjligheten att genomföra
en så vittutseende reform har behov yppats av en allmän översyn av gällande
författningar i ämnet. Därvid har även framstått såsom nödvändigt att
beakta den inverkan, som prisutvecklingen kan öva på bidragsbeloppens storlek.
Denna översyn har av Kungl. Majit uppdragits åt 1941 års krigsfamiljebidragskommitté.
De överväganden, som ägt rum inom kommittén, ha givit vid handen,
att ett system, som utan behovsprövning tillförsäkrade den värnpliktige
full gottgörelse för den under militärtjänstgöringen förlorade civila inkomsten,
skulle medföra en ekonomisk kompensation, vilken ur sociala synpunkter
icke vore nödvändigt och ej heller rättvis. Ett dylikt system skulle
därför kunna medföra ogynnsamma psykologiska verkningar. Den praktiska
utformningen därav skulle vidare, enligt vad kommittén anfört, stöta på nästan
oöverstigliga svårigheter, och statsfinansiella synpunkter skulle för övrigt
nödvändiggöra vissa begränsningar av kompensationen. Härav skulle följa,
att man i allt fall skulle komma att i viss män bygga på en behovsprövning.
Kommittén har med hänsyn härtill avvisat tanken på att införa ett nytt
bidragssystem och har sålunda funnit sig böra bibehålla behovsprövningen
såsom grundval för bidragssystemet.
Det nuvarande bidragssystemet föreslås av kommittén kompletterat med vissa
regler för normerad behovsprövning att tillämpas beträffande de vanligast
enligt krigsfamiljebidragsförordningen förekommande bidragen, nämligen
familjepenning och bostadsbidrag till inkallad värnpliktigs hustru och barn.
Örn nämnda regler genomfördes, borde den hittills bristande enhetligheten vid
behovsprövningen kunna väsentligen övervinnas. Kommittén har vidare framlagt
förslag örn införande i krigsfamiljebidragsförordningen av en ny bidragsform,
hemortslön, vilken avsetts skola efter viss tids beredskapstjänstgöring
tillkomma samtliga värnpliktiga utan hänsyn till ekonomiskt behov och alltså
utan avseende å örn den värnpliktige är familjeförsörjare eller icke. Hemortslönen
avses samtidigt skola ersätta för närvarande utgående långtidstillägg
till vissa värnpliktiga samt den särskilda semesterersättning och det avdrag
å skatt, som enligt beslut av 1941 års riksdag tillerkändes vissa värnpliktiga,
vilka under år 1940 fullgjort beredskapstjänstgöring. Enligt särskilda bestämmelser
skulle hemortslön med reducerat belopp utgå retroaktivt för viss beredskapstjänstgöring,
som fullgjorts under år 1941 och första halvåret 1942.
Med hänsyn till bland annat hemortslönens införande skulle familjepenningens
grundbelopp ej längre utgå.
Kommitténs förslag innebär vidare höjning av familjepenningens maximibelopp
för samtliga kategorier av familjemedlemmar, vissa ökade möjligheter
för värnpliktig att få räkna närstående personer såsom familjemedlemmar och
att alltså få familjebidrag för dessa samt i vissa avseenden ändrade regler för
bestämmande av bidragsbelopp till frånskild hustru, till barn, som äro under
vårdnad av annan än den värnpliktige, och till husföreståndarinna. Vidare
föreslås i krigsfamiljebidragsförordningen ändrade bestämmelser om rätt till
och beräknande av ''bostadsbidrag och näringsbidrag. Ett genomförande av
kommittéförslaget skulle även i vissa andra hänseenden medföra förbättringar
i den värnpliktiges och hans närmastes ställning.
De sammanlagda kostnaderna för familjebidrag, som skola utgå enligt krigsfamiljebidragsbestämmelserna,
föreslås av kommittén skola i större utsträckning
än hittills bestridas av statsverket, och kommunernas procentuella andel
i kostnaderna föreslås skola variera för olika slag av bidrag.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Eemissmyndigheterna med undantag av socialstyrelsen ha i stort sett biträtt
eller lämnat utan erinran de av kommittén tillämpade principerna för
revisionen av familjebidragsförfattningarna.
Såsom framgår av det föregående innebära principerna för revisionen
bland annat å ena sidan en differentiering av familjebidragen efter hjälpbehovet
men med beaktande av kravet på enhetlighet, å andra sidan införande
av ett nytt bidrag i form av en utan hänsynstagande till förekommande
ekonomiskt behov efter tjänstgöringstidens längd differentierad
hemortslön, vilken åtminstone i viss mån är ägnad att utjämna de ekonomiska
verkningarna av olikheterna i de värnpliktigas tjänstgöringstid.
De praktiska erfarenheter, som hittills vunnits under tillämpningen av det år
1940 införda krigsfamiljebidragssystemet, hava i huvudsak tillvaratagits av
kommittén. Till stöd för ståndpunkten, att bidragssystemet alltjämt bör bygga
på principen örn behovsprövning, kan också åberopas resultatet av en utav
kommittén hos samtliga länsstyrelser och 279 familjebidragsnämnder gjord
förfrågan om deras erfarenheter i fråga om de nuvarande krigsfamiljebidragsförfattningarnas
lämplighet i olika avseenden. Praktiskt taget alla länsstyrelser
och familjebidragsnämnder lämnade därvid systemet med behovsprövning
utan erinran. Endast en länsstyrelse och fyra familjebidragsnämnder ansågo,
att behovsprövningen borde avskaffas i familj ©bidragssystemet. Vid angivna
förhållande synes mig anledning icke finnas att nu övergå till ett på
annan grundval än behovsprövning byggt sjästern, allra helst som en genomgripande
omarbetning av familjebidragsreglerna skulle komma att vid övergången
vålla svårigheter för familjebidragsnämnderna, vilka numera förvärvat
erfarenheter rörande tillämpningen av det gällande systemet. Redan med hänsyn
härtill kan jag icke dela socialstyrelsens uppfattning, att det skulle vara
lämpligare att övergå till ett system med bidrag utan hänsyn till behovet. De
av socialstyrelsen anförda skälen för ett slopande i viss utsträckning av behovsprövningen
äro enligt min mening ej heller ur andra synpunkter övertygande.
Sociala skäl tala icke för en sådan reform och statsfinansiella hänsyn
mana härvidlag till återhållsamhet. Den hittillsvarande bristande enhetligheten
vid familjebidragsnämndernas tillämpning av behovsprövningsreglerna
synes mig i väsentlig mån komma att övervinnas genom införande
av normerad behovsprövning för flertalet bidragsfall. Erfarenheterna ha
icke heller givit vid handen, att det närmast skulle vara behovsprövningen
i och för sig, som föranlett det understundom påtalade dröjsmålet vid
familjebidragsärendenas handläggning och bidrags utanordnande. Det synes
mig vid bedömande av frågan örn lämpligheten av att övergå till ett
bidragssystem utan behovsprövning ej heller böra förbises, att övergången
skulle kunna motverka strävan att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft.
Kommittén har anfört, att ett behov av ekonomiskt stöd, som förelegat
redan före inkallelsen, principiellt sett icke borde tillgodoses genom familjebidrag,
men uttalat sig för en sådan modifikation av principen, att särskilt
lågt avlönade grupper av arbetstagare genom det familjebidrag de erhölle
skulle kunna uppnå en höjning av sin tidigare oskäligt låga ekonomiska standard.
Till kommitténs uppfattning härvidlag kan jag i stort sett ansluta mig.
Den angivna grundsatsen bör emellertid även i så måtto jämkas, att
ett understödsbehov, som före inkallelsen tillgodosetts genom fattigvård eller
liknande samhällelig hjälpform, under den värnpliktiges tjänstgöring avhjälpes
genom familjebidrag. Jämväl en dylik modifikation är motiverad av
den omständigheten, att familjebidraget såsom kommittén framhållit i viss
mån utgör vederlag för de militära arbetsuppgifter den värnpliktige ålägges.
Jag kan således icke dela den uppfattning, som i förevarande hänseende ut
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 13
talats av familjebidragsnämnden i örebro. Det kan emellertid erinras om
att bidrag för familjemedlemmar, som avses i 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen,
utgår endast i den mån den värnpliktige före inkallelsen i väsentlig
mån bidragit till den ifrågavarande familjemedlemmens underhåll. Föreligger
icke sådant fall och har fattigvård till följd av den värnpliktiges
underlåtenhet att fullgöra sin underhållsskyldighet utgått till familjemedlemmen,
kan familjebidrag icke utmätas till sådant belopp, att det ersätter
den utgående fattigvården.
Den år 1940 tillkomna krigsfamiljebidragsförordningen undergick följande
år en mindre omarbetning, därvid även familj epenningens maxima och grundbeloppet
provisoriskt höjdes. Under den tid, som förflutit efter författningens
tillkomst, har behov av vissa kompletteringar av författningen framträtt. Prisutvecklingen
har även nödvändiggjort en ytterligare höjning av bidragsbeloppen
utöver den tidigare vidtagna.
Vid den nu verkställda revisionen av krigsfamiljebidragsförordningen ha
de under tillämpningen av författningen vunna erfarenheterna beaktats. Härigenom
torde de från skilda håll framförda önskemålen örn i vissa hänseenden
reviderade författningsbestämmelser ha blivit i huvudsak tillgodosedda.
Vad angår frågan örn behovsprövningens bibehållande som grundval för
bidragssystemet delar utskottet departementschefens uppfattning, att ett
slopande av behovsprövningen icke kan med hänsyn till hittills vunna erfarenheter
anses befogat.
2. Krigsfamiljebidragen.
I sitt förslag har kommittén bibehållit de nuvarande bidragsformerna,
familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag.
a) Behovsprövning.
Kommittén har till vissa länsstyrelser och familjebidragsnämnder ställt en
förfrågan rörande de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av gällande
bestämmelser rörande krigsfamiljebidragen. I vissa av de svar, som inkommit
i anledning härav, ha uttalats önskemål om behovsprövningens borttagande
eller förenkling ävensom klarare utformning av reglerna för behovsprövningen.
Kommittén har i anslutning härtill utvecklat grunderna för den föreslagna
normerade behovsprövningen beträffande familjepenning och bostadsbidrag
samt därom anfört:
Den nuvarande bristen på mera detaljerade stadganden för behovsprövningen
medför givetvis förutom svårigheter för nämnderna i deras arbete
ojämnhet i beloppens storlek olika kommuner emellan. Dylika olikheter äro
i den mån de icke framstå som motiverade, ägnade att väcka missnöje bland
de värnpliktiga. Kommittén har med hänsyn härtill sökt utforma enhetliga
regler för behovsprövningen. Det har emellertid därvid visat sig ogenomförbart
att skapa dylika regler för de skiftande behov, som äro representerade
inom de grupper av familjemedlemmar, som avses i 3 § b) och c) i krigsfamiljebidragsförordningen.
För den trängre familjekretsen enligt 3 § a)
nämnda förordning föreslår kommittén emellertid vissa regler, syftande till
Utskottet.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
en normerad behovsprövning. Enligt dessa regler utgår alltid familjepenningens
maximum, då den värnpliktige eller familjemedlemmarna icke ha inkomst,
bortsett från den förres i och för tjänstgöringen åtnjutna förmåner. Örn
däremot den värnpliktige eller familjemedlemmarna ha inkomst, avdrages
denna enligt viss progressiv procentsats från summan av familjepenningens
maximum och bostadskostnaden. Vid utformandet av avdragsreglerna har
kommittén sökt iakttaga, att arbetsgivarens intresse av att låta den värnpliktige
behålla en del av sin civila inkomst och familjemedlemmarnas intresse
av att förskaffa sig arbetsinkomst uppmuntras. Kommittén har därför
i det föreslagna avdragssystemet infogat den nu gällande s. k. fjärdedelsregeln
för inkomst från arbetsgivaren under tiden för militärtjänstgöringen på så
sätt, att dylik inkomst endast avdrages i den mån densamma överstiger en
fjärdedel av den tidigare inkomsten. Den överskjutande delen avdrages enligt
samma procentsats som övrig inkomst. Härigenom kommer dylik bibehållen
inkomst från arbetsgivaren att i förevarande hänseende få en särskilt gynnad
ställning. Kommittén har emellertid ansett det vara av största vikt att den
s. k. fjärdedelsregeln bibehålies med hänsyn till att denna numera torde ha
ingått i det allmänna medvetandet. En ändring på denna punkt skulle få
verkningar, som svårligen kunna överblickas. I enlighet med vad som nu
gäller, föreslås vidare att ett belopp av 50 kronor i vart fall lämnas avdragsfritt.
Enligt kommitténs förslag gälla, bortsett från den s. k. fjärdedelsregeln,
samma avdragsregler för bibehållen inkomst från arbetsgivare och familjemedlems
inkomst av förvärvsarbete som för annan inkomst. Sålunda avdrages
inkomst av förmögenhet enligt samma gynnsamma regler som gälla för inkomst
av förvärvsarbete. Avgörande för denna kommitténs ståndpunkt har,
förutom svårigheterna att utöva effektiv kontroll, framför allt varit en önskan
att tillgodose de små spararnas intresse i detta hänseende. Behovet av så
enkla regler som möjligt för behovsprövningen talar även starkt för en likformig
behandling av olika slag av inkomster.
Efter en redogörelse för vissa över förslaget avgivna yttranden (sid. 39—43
i propositionen) har föredragande departementschefen anfört:
Avsaknaden av mera generella regler för behovsprövningen utgör otvivelaktigt
en av de allvarligaste bristerna i den nu gällande krigsfamiljebidragsförordningen.
Familjebidragsnämndernas verksamhet vid bestämmande av familjebidragens
belopp har på grund av denna brist kommit att uppvisa olikheter,
som icke kunna anses sakligt motiverade. Helt naturligt har detta förhållande
orsakat missnöje bland de värnpliktiga. En av de viktigaste uppgifterna vid
revisionen av krigsfamiljebidragsförfattningarna är därför tillskapandet av
mera bestämt utformade regler för behovsprövningen. Givet är, att en dylik
uppgift är förenad med stora svårigheter med hänsyn till vikten av att åstadkomma
en rättvis avvägning mellan de olika intressen, som måste beaktas.
Kommittén har i sitt förslag inskränkt sig till att föreslå regler för behovsprövningen
i fråga örn den trängre familjekretsen eller hustru, med vilken den
värnpliktige sammanlever, samt barn under 16 år. Även örn det i och för sig
varit önskvärt, att behovsprövningen kunnat närmare regleras jämväl för övriga
kategorier familjemedlemmar, äro emellertid svårigheterna att genomföra en
dylik reglering så betydande, att denna tanke måst övergivas.
Mot den sakliga innebörden av de av kommittén föreslagna reglerna lia icke
gjorts mera väsentliga erinringar. Några bärande skäl för de jämkningar, som
i vissa yttranden ifrågasatts beträffande storleken av de föreslagna avdragen
med hänsyn till inkomst, lia enligt min mening icke förebragts. I några yttranden
har framhållits behovet av att reglerna för behovsprövningen komplette
-
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
rades med särskild föreskrift om att familjebidraget ej finge bestämmas till
sådant belopp, att det medförde en höjning av familjens förutvarande standard.
Som tidigare anförts innebär kommittéförslaget icke någon ändring i nu gällande
grundsats, att familjebidraget skall täcka det behov, som uppkommit
genom den värnpliktiges inkallelse, ehuru denna princip funnits böra modifieras
i vissa avseenden. Med hänsyn härtill torde icke de föreslagna reglerna
örn normerad behovsprövning nödvändiggöra ett uttryckligt stadgande av det
ifrågasatta innehållet.
Den kritik, som i yttrandena riktats mot de föreslagna reglerna, har framför
allt tagit sig uttryck i farhågor för att reglerna skulle vara så invecklade, att de
komme att i hög grad öka familjebidragsnämndernas arbetsbörda. Gentemot
denna kritik vill jag framhålla, att det ligger i sakens natur, att regler, som
utformas i syfte att på förevarande område åstadkomma en så rättvis intresseavvägning
som möjligt, icke kunna göras alltför schematiska. Som Överståthållarämbetet
påpekat torde det framför allt vara bibehållandet av den s. k.
fjärdedelsregeln, som omöjliggör en i och för sig önskvärd förenkling av reglerna.
Jag anser emellertid denna regel vara av sådant värde, att jag icke är
beredd att föreslå dess slopande endast för att åvägabringa en dylik förenkling.
Socialstyrelsen har ansett, att reglerna för behovsprövningen borde
utformas i nära anslutning till dem, som tillämpas inom folkpensioneringen.
Jag är emellertid icke övertygad om att dylika regler skulle bliva lättare att
tillämpa än de av kommittén föreslagna. Jag kan därför i huvudsak godtaga
kommittéförslaget i förevarande hänseende. Jag vill emellertid understryka
vikten av att tillsynsmyndigheten meddelar klara och lättfattliga anvisningar
för reglernas tillämpning. I samband därmed böra även tabeller uppgöras,
utvisande storleken av avdragen vid olika inkomster. Dylika tabeller
torde i hög grad underlätta nämndernas arbete.
Ifråga örn hänsynstagande till militärlön vid behovsprövningen har
kommittén framhållit, att den för närvarande gällande regeln, att vid behovsprövningen
hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges krigslön och
övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, bibehållits. Denna regel hade,
enligt vad kommittén anfört, kritiserats av en familj ebidragsnämnd i vad avsåge
värnpliktiga, som innehade furirs grad eller högre befattning. Det hade
därvid framhållits, dels att då dessa värnpliktiga uppbure särskild lön i och
för sin militära befattning de komme i gynnad ställning vid jämförelse med
andra värnpliktiga och dels att den lön de åtnjöte även borde till viss del
komma familjen tillgodo.
Häremot har kommittén anfört:
Det ifrågavarande stadgandet motiverades vid sin tillkomst med att ett
hänsynstagande till krigslönen skulle göra illusorisk den lönegradering efter
tjänsteställningen, varpå krigsavlöningsreglementet bygger. Detta skäl för
den ifrågavarande regeln har icke med hänsyn till kommitténs förslag förlorat
sin giltighet. Den förbättring av familjebidragen, som kommitténs förslag
innebär, torde emellertid i och för sig motivera en omprövning av don ifrågavarande
regeln. Då kommittén emellertid i sitt förslag bibehållit den nämnda
regeln oförändrad, har skälet härför framför allt varit de tekniska svårigheter,
som uppstå för de militära myndigheterna att hålla familjebidragsnämndema
kontinuerligt underrättade om inträffande förändringar i de värnpliktigas avlöningsförmåner
på grund av befordran. I den mån dylik underrättelse utebleve,
skulle svårigheter uppstå med återkrav av för mycket utgivet belopp.
Kommittén, som dock finner det rimligt, att i nu påtalade fall garantier skapas
Utskottet.
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
för att viss del av krigslönen verkligen kommer den värnpliktiges familj till
godo, vill förorda, att spörsmålet ägnas uppmärksamhet vid en revision av
krigsavlöningsreglementet.
Efter redogörelse för vad i förevarande hänseende anförts i vissa ytteanden
(sid. 44—45 i propositionen) har departementschefen anfört:
Kommitténs förslag örn bibehållande av den nu gällande regeln, att vid
behovsprövningen hänsyn icke skall tagas till den värnpliktiges krigslön och
övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, finner jag mig på av kommittén
anförda skäl böra för närvarande biträda. Jag anser dock i likhet med kommittén
och vissa av de hörda myndigheterna påkallat, att spörsmålet ägnas uppmärksamhet
vid revision av krigsavlöningsreglementet, därvid särskilt torde
böra tagas i övervägande, huruvida skäl föreligga att, åtminstone i dess nuvarande
form, bibehålla den i krigslönen ingående särskilda månadslönen för
värnpliktiga med korprals eller högre tjänstegrad. Det synes mig icke uteslutet,
att tillkomsten av den av kommittén föreslagna och av mig förordade
hemortslönen, möjligen efter revision av de belopp, som nu föreslås, skall
kunna åtminstone i viss mån ersätta månadslönen, medan denna i övrigt
ersättes genom att terminslönebeloppen för de värnpliktigas del undergå
justeringar.
Enligt gällande föreskrifter råder fri behovsprövning vid bestämmande av
bidragsbeloppen inom de gränser som författningen uppdrager. Helt naturligt
uppkomma på grund härav vissa i och för sig icke motiverade olikheter
mellan de belopp som fastställas av de olika familjebidragsnämnderna. För
att undanröja eller i möjligaste mån utjämna dessa olikheter har det visat sig
nödvändigt att utarbeta mera detaljerade regler för behovsprövningen. Utskottet,
som sålunda vitsordar behovet av dylika regler, vill understryka
vikten av att tillsynsmyndigheten meddelar de närmare anvisningar, som
finnas erforderliga för att underlätta reglernas tillämpning.
I likhet med departementschefen finner utskottet påkallat, att spörsmålet
örn hänsynstagande vid behovsprövningen till den värnpliktige tillkommande
mili t,Krinn jämte övriga förmåner samt därmed sammanhängande frågor även
i fortsättningen ägnas särskild uppmärksamhet.
b) Familjepenning.
Beträffande familjepenningens maximibelopp har kommittén framhållit,
att ett stort antal familjebidragsnämnder ansett dessa belopp otillfredsställande.
Bland de nämnder, som närmare ingått på ifrågavarande spörsmål, syntes
det ha varit en allmän uppfattning, att beloppen vore otillräckliga för mindre
familjer. Kommittén hade även hänvisat till en inom socialstyrelsen verkställd
undersökning av budgeten för ett antal hushåll, vilka åtnjutit krigsfamiljebidrag.
1) Undersökningen utvisade bland annat att inom det undersökta
materialet för hushåll utan barn familjeinkomsten minskat med cirka
40 procent genom mannens beredskapstjänst, medan däremot för familjer med
fyra eller flera barn familjeinkomsten knappast undergått någon minskning.
’) Se Sociala meddelanden, årg. 1942 sid. 201 ff.
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Av undersökningen framginge vidare, att de utgifter, som redovisats av hushåll
som åtnjuta krigsfamiljebidrag, genomgående äro något högre än de redovisade
inkomsterna. Bristen vore emellertid betydligt större för hushåll utan
barn och hushåll med ett barn än för flerbarnshushållen.
Kommitténs förslag innebär i förevarande hänseende, att — med bibehållande
av den nuvarande dyrortsgraderingen — familj epenningens maximibelopp
höjts för hustru med 50 öre till i ortsgrupp I två kronor 50 öre, i ortsgrupp
II två kronor 75 öre och i ortsgrupp III tre kronor samt för familjemed-.
lemmar enligt 3 § b) krigsfamiljebidragsförordningen (föräldrar, barn över
sexton år m. fl.) med 10 öre till i ortsgrupp I en krona 35 öre, i ortsgrupp II
en krona 60 öre samt i ortsgrupp III en krona 85 öre. Barnen ha i kommitténs
förslag uppdelats på två grupper, den ena över och den andra under 7 år.
För den förstnämnda gruppen föreslår kommittén en höjning av det för närvarande
för barn utgående maximibeloppet med 15 öre till i ortsgrupp I en
krona, i ortsgrupp II en krona 10 öre och i ortsgrupp III en krona 20 öre.
För den senare gruppen föreslås en sänkning med 5 öre till i ortsgrupp I
80 öre, i ortsgrupp II 90 öre och i ortsgrupp III en krona.
I sin motivering till förslaget i denna del har kommittén yttrat:
Såväl familjebidragsnämndernas erfarenheter som de statistiska uppgifter
som stått kommittén till buds synas antyda, att familjepenningens maximibelopp
äro otillräckliga för hustru utan eller med endast ett barn, medan beloppen
äro tillräckliga i vart fall örn man går så långt som till hushåll med
hustru och flera än fyra barn. Med hänsyn härtill läge det närmast till hands
att jämsides med en höjning av familjepenningen för ett och två barn genomföra
en sådan differentiering av beloppen att vid större barnantal det å varje
barn belöpande beloppet något minskades. Ur befolkningspolitiska synpunkter
har emellertid kommittén funnit en dylik differentiering mindre tilltalande.
Kommittén har i stället sökt nå en lösning av frågan genom en avsevärd
höjning av familjepenningens maximum för hustrun. Maximibeloppen
för barn skola enligt kommitténs förslag i förhållande till nu utgående belopp
höjas något för barn mellan 7 och 16 år men sänkas något för barn under 7 år.
Genom den föreslagna höjningen förbättras de små hushållens läge. Samtidigt
blir det emellertid även möjligt att genomföra en enligt kommitténs
uppfattning önskvärd höjning av familj epenningen för husföreståndarinna
samt hemskild och frånskild hustru. För annan familjemedlem över 16 år än
hustru eller familjemedlem som jämställes med hustru har familjepenningens
maximum endast höjts med belopp ungefär motsvarande höjningen av den
allmänna lönenivån. Kommittén är medveten att enligt dess förslag familjepenningen
för barn till värnpliktig, som är änkling och icke har hushållerska
anställd, kan bliva för knapp. Det har emellertid icke varit möjligt att konstruera
särskilda regler för bestämmande av familjepenningens maximibelopp
i dessa relativt fåtaliga fall. Vidare vill kommittén framhålla, att hänsyn vid
bidragsbeloppens avvägande icke kunnat tagas till den stegring av levnadskostnadsindex
som inträtt vid senaste kvartalsskifte.
Familjebidragsnämnderna i några landskommuner lia ansett familjepenningen
icke böra dyrortsgraderas, medan å andra sidan även förslag framförts
örn en ytterligare differentiering av familjepenningen med hänsyn till de
mest utpräglade dyrorterna. Kommittén tiar emellertid ej ansett sig böra
frångå den ståndpunkt som i detta hänseende intages av gällande författning
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 45. U37 42—2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
och som torde överensstämma med eljest av statsmakterna tillämpade principer
i fråga örn dyrortsgradering inom sociallagstiftningen.
Enligt gällande bestämmelser utgår viss del av familjepenningen, det s. k.
grundbeloppet, utan behovsprövning till den värnpliktiges hustru samt till
hans barn under 16 år. Kommittén föreslår, att grundbeloppet skall borttagas
och sålunda hela familjepenningen utgå efter behovsprövning. I sin motivering
till förslaget örn grundbeloppets borttagande har kommittén anfört bland
annat:
Grundbeloppet i sin nuvarande utformning framkom närmast som en kompromiss
mellan behovs- och löneprinciperna. Därav förklaras den inre motsättning,
som vidlåder dess konstruktion. Å ena sidan utgår grundbeloppet
utan behovsprövning men å andra sidan tillkommer det endast värnpliktig
med hustru eller minderåriga barn och utgår med högre belopp vid större
barnantal. Som i annat sammanhang skall närmare utvecklas föreslår kommittén
en ny bidragsform, den s. k. hemortslönen, som i princip skall utgå
till alla värnpliktiga som fullgjort viss tids tjänstgöring och vid vars utmätande
hänsyn endast tages till tjänstgöringstidens längd. I hemortslönen
förmenar sig kommittén sålunda ha funnit ett konsekventare uttryck för löneprincipen.
Den normerade behovsprövning, som kommittén föreslår för
familjemedlemmar enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsf härdningen, innebär
även en ersättning för grundbeloppet. Grundbeloppet torde vidare sakna
praktisk betydelse och i vissa hänseenden verka orättvist. Då härtill kommer,
att grundbeloppet medför åtskilligt administrativt merarbete för nämnderna,
har kommittén beslutat föreslå att grundbeloppet borttages.
I fråga örn yttrandena över förslaget hänvisas till sid. 47 och 48 i propositionen.
Departementschefen har anfört:
Kommitténs förslag, att familjepenningen liksom hittills skulle graderas
efter dyrort med tillämpning av folkpensioneringens dyrortsindelning har
från några av de familjebidragsnämnder, som yttrat sig, mött invändningar,
men har av flertalet hörda myndigheter och familjebidragsnämnder lämnats
utan erinran. För egen del finner jag liksom kommittén, att skälen för dyrortsgradering
av familjepenningen alltjämt kvarstå. En sådan gradering överensstämmer
för övrigt med eljest tillämpade principer på sociallagstiftningens
område. Emellertid tillgodoses, såsom av det följande framgår, önskemålet
örn en ändring härvidlag i viss mån genom det sätt, på vilket höjningen
av familjepenningen föreslås skola ske. Jag tillstyrker jämväl kommitténs
förslag örn en ytterligare ortsdifferentiering av familj epenningens belopp, där
Kungl. Maj:t i fråga örn ort, som gränsar till ort i högre ortsgrupp, enligt bestämmelser
i lagen om folkpensionering medgivit rätt till förhöjning av tilläggspension
enligt nämnda lag. I sådant fall bör även enligt min mening
familjepenningen få förhöjas på sätt kommittén föreslagit. Däremot kan
jag icke tillstyrka de i vissa yttranden framlagda förslagen örn stadgande av
rätt för Kungl. Maj:t eller viss statlig myndighet att förordna örn avvikelse
från den för folkpensioneringen gällande dyrortsgrupperingen.
Yad därefter angår familj epenningens maximibelopp delar jag kommitténs
uppfattning, att det är erforderligt med en förhållandevis stor höjning av
familjepenningens belopp för hustru för att därigenom tillgodose de mindre
familjerna, som enligt verkställd undersökning visat sig vara i särskilt behov
av ökade bidrag. Samtidigt bör också, såsom kommittén framhållit, vidtagas
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr do.
en i och för sig önskvärd höjning av familjepenningen till hemskild och frånskild
hustru samt i vissa fall till husföreståndarinna, vilka på sätt närmare utvecklas
i specialmotiveringen till 6 § böra i den i nämnda paragraf intagna
tariffen hänföras till samma kolumn som hustru. Invändningar lia i flera av
de avgivna utlåtandena mött kommitténs förslag om uppdelning av familjemedlemmarna
i ålder under 16 år å två grupper, nämligen en grupp för familjemedlemmar
över 7 år och en annan grupp för familjemedlemmar i ålder därunder.
Med hänsyn därtill anser jag lämpligast, att en dylik uppdelning
av ifrågavarande familjemedlemmar icke kommer till stånd. Jag föreslår
sålunda bibehållande av den nuvarande differentieringen av familjepenningen
med hänsyn tagen till familjemedlemmarnas ställning och ålder i
tre i stället för av kommittén föreslagna fyra grupper. Till frågan om familjemedlemmarnas
hänförande till de olika grupperna återkommer jag i den
följande specialmotiveringen. Här vill jag dock framhålla, att jag — även
örn vissa skäl kunna tala för det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
framförda förslaget, att familjepenning med för hustru avsett belopp alltid
skulle utgå till åtminstone en medlem av familjen — likväl icke kan tillstyrka
detta förslag. Jag förutsätter, att behov av ekonomiskt bidrag på grund av
värnpliktigs inkallande till tjänstgöring, vilket icke kan tillgodoses inom
ramen för familjebidragsförfattningarna, liksom hittills åtminstone tills
vidare skall kunna i särskilda fall avhjälpas genom anlitande av medel,
som ställas till landshövdingarnas förfogande för hjälpverksamhet till inkallade
värnpliktigas familjer.
De av kommittén föreslagna maximibeloppen för familjepenning hava icke
beräknats med hänsyn till den stegring av levnadskostnadstalet, som inträtt
vid ingången av nu löpande kvartal. Såväl med hänsyn härtill som av andra
skäl, vilka angivits i yttrandena, ha dessa belopp av vissa av de hörda myndigheterna
ansetts för lågt beräknade. Svenska arbetsgivareföreningen har
däremot ansett de av kommittén föreslagna beloppen vara för höga; inträffad
prisstegring eller mera allmän lönestegring motiverade icke så stor
höjning. Jag kan icke dela föreningens uppfattning. De av kommittén föreslagna
beloppen hava icke höjts allenast med hänsyn till de av föreningen angivna
omständigheterna utan även med tillvaratagande av vunnen erfarenhet
rörande beloppens tillräcklighet för de ifrågavarande familjemedlemmarna.
Sålunda har den gjorda statistiska undersökningen ådagalagt bland annat, att
behovet av förhöjt bidrag är större i ortsgrupperna I och II än i ortsgruppen
III, vilket föranlett förslaget örn höjning med samma belopp för de olika ortsgruppema.
I vad gäller hustru innebär kommittéförslaget en höjning av
familjepenningen med 50 öre i samtliga ortsgrupper. Motiven för kommitténs
förslag i denna del finner jag bärande. Vad angår de av kommittén föreslagna
beloppen ha vissa av de hörda myndigheterna påpekat, att kommittén i sitt
förslag ej tagit hänsyn till den ökning av levnadskostnadsindex, som inträtt
den 1 april 1942, eller till den prisnivå, som kunde förväntas bliva rådande vid
tidpunkten för författningarnas ikraftträdande. I anledning härav vill jag framhålla,
att det icke är avsett, att bidragen skola följa förändringarna i index.
Det är nämligen enligt min mening nödvändigt, att bidragsbeloppen fastställas
för längre perioder. Det synes mig emellertid rimligt att, då nu nya
författningar i ämnet föreslås, bidragens belopp bestämmas så, att de komma
i nivå med det prisläge, som kan beräknas råda vid den tidpunkt, då författningarna
i förevarande delar skola träda i kraft. I samband härmed bör av
skäl, som anförts av familjebidragsnämnden i Stockholm, i familjepenningen
inräknas även det bidrag till matlagningsbränsle, som enligt kommitténs förslag
skulle hänföras till bostadsbidraget. Jag får på angivna grunder förorda,
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Utskottet.
att familjepenningen utöver vad kommittén föreslagit höjes för hustru samt
annan familjemedlem, som åtnjuter bidrag med samma belopp som hustru,
med 25 öre, medan höjningen för annan familjemedlem över 16 år torde
kunna begränsas till 5 öre, enär i sistnämnda fall fråga om bidrag till
matlagningsbränsle i regel icke uppkommer. Yad angår storleken av bidraget
till familjemedlemmar under 16 år torde familjepenningens maximum i de
olika ortsgrupperna skäligen böra bestämmas till belopp, som med 10 öre
överstiger vad kommittén föreslagit för familjemedlem i ålder mellan 7 och
16 år. Det synes mig nämligen, bland annat av skäl som familjebidragsnämnden
i Örebro anfört, befogat att familjepenningen för de yngre barnen
beräknas efter samma behov som för barn i skolåldern.
Kommitténs förslag, att det s. k. grundbeloppet, vilket enligt nu gällande
bestämmelser utgör viss del av familj epenning för hustru och barn under
16 år, skall borttagas, har icke föranlett några erinringar från de hörda myndigheternas
sida. Då grundbeloppet på sin tid infördes avsågs detsamma vara
ett uttryck för löneprincipen i familjebidragssystemet, men denna princip
kommer, såsom kommittén framhållit, till bättre uttryck i den föreslagna hemortslönen,
och jämväl den normerade behovsprövningen kan sägas vara en
ersättning för grundbeloppet. Jag anser mig därför och på av kommittén i
övrigt anförda skäl böra tillstyrka kommitténs förslag örn grundbeloppets
avskaffande.
I likalydande motioner 1: 293 av herr Persson m. fl. och 11: 432 av herr
Olsson i Kullenbergstorp m. fl. hemställes, att familjepenningen måtte utgå
efter enhetliga grunder utan dyrortsgradering med följande belopp, nämligen
för hustru m. fl. 3 kronor, för annan familjemedlem över 16 år en krona 80 öre
samt för familjemedlem under 16 år en krona 30 öre.
I motion II: 426 av herr Andersson i Mölndal föreslås att förhöjning, som
skulle ske enligt 6 § 3 mom. i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning, skulle
utgå till alla värnpliktiga inom samma kommun.
Vidare yrkas i motion 1:290 av herrar Mannerskantz och Wennqvist, att
familjepenningen för familjemedlem under 16 år fastställes till en krona, en
krona 10 öre och en krona 20 öre i respektive ortsgrupper.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag är familjepenningen liksom för närvarande
dyrortsgraderad med tillämpning av den dyrortsindelning som gäller enligt
lagen om folkpensionering. En viss utjämning mellan dyrortsgrupperna har
emellertid skett genom att familjepenningen ökats med samma belopp i de
olika dyrortsgrupperna. I detta sammanhang kan erinras örn att den föreslagna
hemortslönen, som icke är dyrortsgraderad, även bidrager till att åstadkomma
en dylik utjämning. Utskottet finner det motiverat att en dylik utjämning
ägt rum. De skäl, som tala för en dyrortsgradering av folkpensionerna,
göra sig nämligen icke med samma styrka gällande i fråga örn
familjepenningen med hänsyn till att särskild ersättning i form av bostadsbidrag
utgår för de verkliga bostadskostnaderna. Ett slopande av dyrortsgraderingen
i enlighet med det yrkande, som framställts i motionerna
I: 293 och II: 432, finner utskottet däremot icke motiverat. Därest emellertid
frågan örn dyrortsgraderingen skulle med hänsyn till bland annat den senaste
21
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
tidens prisutveckling och vidtagna priskontrollerande åtgärder bliva föremål
för förnyad prövning av Kungl. Majit, förutsätter utskottet, att jämväl familjebidragen
i detta sammanhang ägnas uppmärksamhet. Det i motionen II: 426
framförda yrkandet kommer utskottet att behandla vid 6 § i den speciella
motiveringen.
Den föreslagna höjningen av familjepenningen finner utskottet väl avvägd
såväl med hänsyn till den inträdda levnadskostnadsstegringen som de erfarenheter
som vunnits i fråga örn de nu gällande beloppens tillräcklighet för
olika familjetyper. Utskottet anser sig icke kunna biträda det i motionen
I: 290 framställda yrkandet, att höjningen av familjepenningen för familjemedlem
under 16 år måtte bestämmas till 15 öre i stället för föreslagna 25 öre,
emedan en dylik begränsning skulle drabba de barnrika familjerna, vilka under
nu rådande förhållanden äro i särskilt behov av ekonomiskt bistånd.
c) Näringsbidrag.
I fråga örn de av kommittén föreslagna ändrade grunderna för näringsbidraget
har kommittén i sin motivering anfört bland annat:
Det av sociala försvarsberedskapskommittén föreslagna näringsbidraget utgjorde
en helt ny bidragsform och kommittén hade sålunda vid utformandet
av författningsföreskrifterna icke några tidigare erfarenheter att stödja sig på.
Viss tvekan rådde därför inom kommittén på denna punkt. Det är med hänsyn
härtill naturligt, att ifrågavarande bidrag ägnats särskild uppmärksamhet
vid den översyn av författningarna som nu verkställts. Katten till näringsbidrag
är enligt gällande bestämmelser begränsad i två viktiga avseenden.
Näringsbidrag utgår icke för tillfällig ersättare för värnpliktig och näringsbidrag
kan icke beviljas för att möjliggöra näringens eller rörelsens återupptagande
efter värnpliktstjänstgöringens slut i fall då driften måste inställas
under tiden för tjänstgöringen. Kommittén föreslår, att näringsbidrag skall
kunna beviljas till bestridande av avlöningskostnader, som uppkomma till
följd av att särskild arbetskraft måst anlitas för att under den värnpliktiges
krigstjänstgöring helt eller delvis, ersätta honom. Den föreslagna ändringen
möjliggör beviljande av näringsbidrag bland annat i fall, då arbetsblock
svarar för skötseln av värnpliktigs jordbruk under tiden för dennes tjänstgöring
eller för annan näringsidkare någon kollega övertagit tillsynen av
rörelsen under nämnda tid.
Ett stort antal familjebidragsnämnder och några länsstyrelser ha påtalat
behovet av särskilt bidrag till lokalhyra för näringsidkare, som nödgas nedlägga
sin rörelse under tiden för militärtjänstgöringen. Genom kommitténs
förslag undanröjes den påtalade bristen i fråga örn möjligheten att erhålla
näringsbidrag. Den föreslagna nya formen för näringsbidrag får framförallt
praktisk betydelse som en hjälp till erläggande av lokalhyra. Näringsbidrag
skall emellertid även kunna beviljas för andra kostnader avsedda för att bevara
möjligheterna att efter tjänstgöringens slut kunna återupptaga näringen,
exempelvis för erläggande av ränta och amortering å det i företaget investerade
kapitalet. Till förhindrande av missbruk har föreskrivits, att dylikt
näringsbidrag icke utan tillsynsmyndighetens medgivande må utgå för längre
tid än sex månader.
Gällande bestämmelser medgiva icke beviljande av näringsbidrag för ensamstående
värnpliktig i annat fall än när upphörandet av näringen eller
rörelsen skulle medföra synnerlig olägenhet för den värnpliktige eller ur det
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
allmännas synpunkt vara till skada. Ett flertal familjebidragsnämnder särskilt
å landsbygden ha uttalat önskemål örn vidgad rätt till näringsbidrag för
ensamstående näringsidkare, framför allt jordbrukare. Svårigheten att i det
enskilda fallet avgöra, när synnerlig olägenhet skall anses föreligga, har även
framhävts. Kommitténs förslag innebär, att ensamstående värnpliktig helt
jämställes med familjeförsörjare beträffande möjligheten att erhålla näringsbidrag.
Redan enligt gällande bestämmelser kan näringsbidrag beviljas ensamstående
värnpliktig örn rörelsens nedläggande skulle vara till skada ur
det allmännas synpunkt. Enligt kommitténs uppfattning är det emellertid
över huvud ett viktigt allmänt intresse, att näringslivet i möjligaste mån
hålles i gång under rådande krigs- eller beredskapstillstånd. Det är framför
allt denna synpunkt som varit avgörande för kommitténs ståndpunkt att
föreslå slopandet av de stadgade särskilda villkoren för att ensamstående
värnpliktig skall vara berättigad till näringsbidrag.
Kommittén har icke ansett sig kunna föreslå en höjning av nu gällande
högsta maximibelopp för näringsbidraget, 300 kronor för månad, men har
borttagit det nu stadgade särskilda villkoret för rätt till det högre beloppet,
eller att verksamhetens upprätthållande vore av särskild betydelse för det allmänna.
Näringsbidrag i den föreslagna nya formen skulle utgå med ett belopp
av högst 100 kronor för månad.
Efter redogörelse för över förslaget avgivna yttranden (sid. 52—54 i propositionen)
anförde departementschefen:
De ändrade bestämmelser för åtnjutande av näringsbidrag, som kommittén
med hänsyn till vunna erfarenheter föreslagit, ha, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, lämnats utan erinran av flertalet hörda myndigheter.
För egen del är jag också beredd att biträda kommitténs förslag örn utvidgning
av rätten till näringsbidrag. De av länsstyrelserna i Västerbottens och
örebro län föreslagna ytterligare utvidgningarna av rätten till dylikt bidrag,
vilka innebära, att näringsbidrag vid sidan av familjepenning och bostadsbidrag
skulle få utgå för avlönande av värnpliktigs ersättare i rörelsen, kan
jag däremot av principiella skäl icke tillstyrka. Näringsbidragets syfte är
nämligen — förutom att tillgodose det allmännas intresse att hålla näringslivet
i gång — att genom täckning helt eller delvis av avlöningskostnadema
för ersättare möjliggöra för familjemedlemmarna att fortfarande få sin försörjning
av rörelsens avkastning. Kan näringsbidrag icke tillgodose detta
syfte, torde bidragsformerna familjepenning och bostadsbidrag i stället böra
komma i fråga. Vid trängande behov av bidrag därutöver för att avlöna tillfällig
arbetskraft, t. ex. vid mindre jordbruk, torde liksom hittills kunna anlitas
de särskilda medel, som ställas till landshövdingarnas förfogande. Med
anledning av vad familjebidragsnämnden i Umeå anfört örn önskvärdheten
av att kunna för tid, då ersättare anställes, indraga utgående familjepenning
och bostadsbidrag och i stället bevilja näringsbidrag för viss tid, må framhållas,
att möjlighet därtill redan nu måste anses föreligga och att denna för
framtiden lättare kan utnyttjas, då samtliga nämnda bidrag skola beräknas
för dag.
I likhet med överbefälhavaren förutsätter jag givetvis, att tillsynsmyndigheten
kommer att utfärda närmare anvisningar rörande bestämmelsernas tilllämpning.
Vad slutligen angår de av kommittén föreslagna maximibeloppen för olika
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 23
slag av näringsbidrag, giva de mig icke skäl till erinran. Jag finner dock,
med hänsyn till bland annat vad familjebidragsnämnden i Kristianstad anfört,
lämpligt att i förordningen införes stadgande därom, att näringsbidrag för
återupptagande av nedlagd rörelse ej må tillsammans med utgående familjepenning
och bostadsbidrag överstiga ett sammanlagt belopp av 300 kronor
för månad, örn icke tillsynsmyndigheten lämnar medgivande därtill. Det av
kommittén föreslagna stadgandet, att bidraget icke utan tillsynsmyndighetens
medgivande må utgå för längre tid än sex månader, synes mig därigenom
bliva överflödigt.
Det av svenska lantarbetareförbundet angivna behovet av bidrag åt s. k.
dagsverkstorpare för erläggande av kontant arrende till jordägaren torde åtminstone
i viss mån kunna tillgodoses genom att familjepenning och bostadsbidrag
beviljas och dessa bidrags belopp bestämmas med hänsyn tagen jämväl
till det angivna behovet. Frågan örn stadgande av skyldighet för jordägaren
att godtaga kontant arrendeersättning är icke av natur att kunna upptagas
till prövning i detta sammanhang.
I motionerna 1:71 av herr John Gustavson m. fl. och II: 112 av herr Carlsson
i Bakeröd m. fl. har yrkats sådan ändring i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning,
att efter familjebidragsnämndens prövning i varje särskilt
fall, näringsbidrag skulle kunna beviljas kortare tid, t. ex. en fjärdedel av den
tid inkallelsen omfattar, utan att detta återverkar på rätten att erhålla familjepenning.
Enligt gällande bestämmelser utgår näringsbidrag som bidrag till kostnaderna
för anställande av ersättare för den inkallade näringsidkaren.
Bidragets syfte är att möjliggöra, att trots den värnpliktiges inkallelse
familjemedlemmarna fortfarande beredas försörjning genom rörelsens avkastning.
Utskottet vill icke förneka, att i vissa fall behov av särskilt bidrag vid sidan
av familjepenning och bostadsbidrag kan föreligga, då fråga är örn mindre
jordbruk, som icke bereder full sysselsättning åt brukaren, vilken har
sin kontanta inkomst som exempelvis skogs- eller flottningsarbetare. I
dylika fall kan hustrun nödgas att av familjepenningen utbetala så stort belopp
till avlönande av lejd arbetskraft, att återstoden icke är tillräcklig för
familjens behov. Ett utbyte av familjepenning och bostadsbidrag mot näringsbidrag
för längre eller kortare tid kan visserligen ske men torde icke
alltid undanröja de påtalade olägenheterna. Motionärernas yrkande innebär
emellertid en ändring av grunderna för näringsbidraget, som utskottet icke
kan förorda. I stället torde i fall som de ifrågavarande, såsom departementschefen
framhållit, få anlitas de till landshövdingarnas förfogande ställda
medlen.
De i propositionen föreslagna ändringarna i fråga om näringsbidraget liksom
den nya formen av näringsbidrag tillgodose berättigade krav från näringsidkarnas
sida och tillstyrkas av utskottet.
d) Bogravningsbidrag.
Begravningsbidraget föreslogs av kommittén höjt med 100 kronor för hustru
till 250 kronor och med 50 kronor för barn till 150 kronor.
Utskottet.
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr dö.
Utskottet.
Efter en redogörelse för yttrande i denna del (propositionen sid. 55) anförde
departementschefen:
De skäl, som vid begravningsbidragets införande ansågos tala för att begränsa
rätten till dylikt bidrag till att avse allenast i förordningens 3 § a)
nämnda familjemedlemmar, synas mig alltjämt äga giltighet. På grund härav
kan jag icke tillstyrka i vissa yttranden framställda förslag örn att begravningsbidrag
skulle få utgå jämväl för andra familjemedlemmar. Mot de av
kommittén föreslagna beloppen för begravningsbidrag har jag intet att erinra.
Utskottet, som tillstyrker de föreslagna höjningarna av begravningsbidragets
belopp, har ej heller i övrigt någon erinran att göra mot den utformning
detta bidrag erhållit.
e) Krigsfamiljebidragens bestridande.
Härom stadgas i 19 § krigsfamiljebidragsförordningen, att statsverket
ersätter hela familjepenningens grundbelopp samt av näringsbidraget vad
kommunen skulle ha utgivit utan behovsprövning, därest bidraget utgjorts
av familjepenning. Kommunen äger därjämte av staten erhålla gottgörelse
för nio tiondelar av den del av familjebidraget, som icke i sin helhet
ersättes av statsmedel, dock att vad Stockholms stad utgivit till värnpliktig,
som är bosatt utom riket, i sin helhet skall återgäldas av staten. Då särskilda
skäl därtill föranleda, må Konungen medgiva högre statsbidrag än nu sagts.
Kommitténs förslag innebär i detta hänseende, att familjepenningen för
familjemedlemmar, som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, ävensom
begravningsbidraget helt skola utgå av statsmedel, att det näringsbidrag,
som beviljas för näringens fortsatta drivande, skall med 95 procent bekostas
av staten, att bostadsbidraget bekostas av staten till 90 procent samt att av
familjepenningen i andra fall än nyss sagts, näringsbidraget för rörelses
återupptagande efter tjänstgöringens slut och sjukbidraget staten bekostar
80 procent; dock att vad Stockholms stad utgivit till värnpliktig, som är bosatt
utom riket, skall i sin helhet återgäldas av staten.
Sedan kommittén erinrat örn att vissa familjebidragsnämnder uttalat önskemål
örn att bestämmelserna måtte ändras därhän, att statsverket svarade för
kostnaderna för familjebidraget, har kommittén vidare anfört:
Enligt kommitténs mening tala otvivelaktigt starka principiella skäl för att
familjebidraget helt bekostas av statsmedel, enär familjebidraget väsentligen
är att anse som en utgift för försvarsändamål. Å andra sidan måste beaktas,
att i och med att beslutanderätten rörande familjebidraget huvudsakligen
anförtros åt kommunala myndigheter, kommunerna uppenbarligen icke kunna
helt befrias från att deltaga i kostnaderna för bidraget. Härför talar även det
förhållandet, att familjebidraget i icke ringa grad minskar kommunernas
fattigvårdskostnader.
Vid bestämmande av kommunernas andel i familjebidraget bör emellertid
enligt kommitténs mening viss differentiering genomföras med hänsyn framför
allt till kommunernas möjlighet att inom de gränser, författningarna uppdraga,
fastställa rätten till bidrag och bidragets belopp. Hänsyn har redan i
25
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
gällande bestämmelser tagits till denna synpunkt, såtillvida som familj epenningens
grundbelopp, vilket utgår utan behovsprövning, helt bekostas av statsmedel.
Då kommittén nu föreslår detaljerade regler för en generell behovsprövning
i fråga örn familjepenningen till familjemedlemmar, som avses i
3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen, bör enligt kommitténs mening statsverket
helt påtaga sig kostnaderna för familjepenningen till dessa familjemedlemmar.
Då vidare begravningsbidraget föreslås skola utgå utan särskild
behovsprövning och med i författningen fastställt belopp, bör i överensstämmelse
med det anförda även begravningsbidraget helt utgå av statsmedel.
Yad angår familjepenningen till familjemedlemmar, som avses i 3 § b) och c),
bibehålies enligt kommitténs förslag behovsprövningen i sina grunddrag oförändrad.
I fråga örn familjemedlemmarna enligt 3 § b) uppstå svårigheter framför
allt då det gäller att bestämma, huruvida och i vilken utsträckning den
värnpliktige före inkallelsen bidragit till deras underhåll. Kommittén har sig
även bekant, att missbruk förekommit vid utmätandet av bidrag till dessa
familjemedlemmar. En av kommittén verkställd statistisk utredning utvisar, att
i vissa landsdelar en anmärkningsvärt stor del av familjepenningen utgör bidrag
till familjemedlemmar enligt 3 § b). Till förekommande av missbruk föreslår
kommittén kommunandelen för familjepenningen till andra familjemedlemmar
än som avses i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen till 20 procent. Samma
procentsats för kommunandelen torde få bestämmas för sjukbidraget. I fråga
örn bostadsbidraget föreslår kommittén icke någon ändring i kommunandelens
storlek. I fråga örn näringsbidraget äger kommunen enligt nu gällande bestämmelser
av statsverket återfå ett belopp motsvarande vad kommunen skulle
hava utgivit som grundbelopp, därest bidraget utgjorts av familjepenning,
samt därjämte nio tiondelar av återstoden. Med hänsyn till att grundbeloppet
enligt kommitténs förslag bortfaller, föreslår kommittén, att statsbidraget för
näringsbidrag till rörelsens fortsatta drivande under den värnpliktiges tjänstgöring
bestämmes till 95 procent, vilket torde ungefärligen motsvara storleken
av det statsbidrag som för närvarande utgår. För det föreslagna näringsbidraget
för möjliggörande av rörelsens återupptagande efter militärtjänstgöringens
slut bör enligt kommitténs mening kommunandelen sättas till 20
procent, emedan det här är fråga örn en ny bidragsform, för vilken det är av
vikt att skapa erforderliga garantier mot missbruk.
Med stöd av en av kommittén verkställd statistisk utredning har kommittén
beräknat, att en differentiering av kommunandelen i enlighet med vad
som föreslagits skulle medföra en minskning av kommunernas totala andel i
kostnaderna för familjebidraget.
Sedan departementschefen redogjort för vissa över förslaget avgivna yttranden
(sid. 57 och 58 i propositionen) anförde departementschefen:
Med anledning av vissa i yttrandena gjorda påpekanden må här framhållas,
att det torde vara ofrånkomligt, att kommunerna bidraga till nämnda kostnader,
då kommunerna inom ramen för författningarna kunna bestämma om
rätten till familjebidrag och örn bidragens belopp.
Det av kommittén framlagda förslaget rörande fördelningen mellan staten
och vederbörande kommun av kostnaderna för familjebidrag, som under
krigs- och viss fredstjänstgöring utgå enligt krigsfamiljebidragsförordningen,
innebär, att kommunandelen skall differentieras för olika slag av bidrag och
även för olika kategorier familjemedlemmar med hänsyn framför allt till
kommunernas möjligheter att inom gränser, som författningarna uppdraga,
fastställa rätten till familjebidrag och bidragets belopp. Detta förslag har i åt
-
Utskottet.
26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
skilliga yttranden mött invändningar. Medan å ena sidan vissa statliga
myndigheter föreslagit ökning av kommunernas andel i kostnaderna, ha å andra
sidan flera familjebidragsnämnder ävensom svenska stadsförbundet föreslagit,
att kommunandelen skall minskas eller helt borttagas. I några yttranden
har särskilt framhållits, att det av kommittén framlagda förslaget med
olika procentsatser för skilda bidrag vore komplicerat och att det skulle medföra
ökat arbete för familjebidragsnämnderna.
Jag anser för egen del kommitténs förslag innebära en god avvägning av
kostnadsfördelningen och får därför tillstyrka detsamma. Därest detta förslag
genomföres, kommer i fråga örn de bidragsformer, som medgiva kommunerna
större frihet i behovsprövningen, en förhållandevis större andel av
kostnaderna att falla å kommunerna. Farhågan för att tillämpningen av
kommittéförslagets procentsatser skulle medföra ökat arbete för familjebidragsnämnderna
och till följd därav åsamka kommunerna ökade administrationskostnader,
kan knappast vara befogad, enär familjepenningens grundbelopp,
som ur redovisningssynpunkt vållat svårigheter framför allt när det
gällt näringsbidraget, samtidigt bortfaller. Givetvis kommer tillsynsmyndigheten
att tillhandahålla familjebidragsnämnderna erforderliga formulär för
upprättande av redovisningshandlingar.
Såsom i vissa yttranden framhållits komma ökade administrationskostnader
att åsamkas kommunerna genom att familjebidragsnämnderna skola utanordna
den nytillkommande hemortslönen och genom att de också skola taga befattning
med ärenden rörande familjebidrag åt till fredstjänstgöring inkallade
värnpliktiga. Denna ökning av administrationskostnaderna beräknas emellertid
av kommittén komma att kompenseras genom att de föreslagna nya
reglerna för bestämmande av statsbidraget innebära, att en större andel av
kostnaderna för familjebidragen kommer att falla på staten än vad fallet varit
med nu gällande statsbidragsregler. Den omständigheten, att familjebidragsnämnderna
komma att handhava jämväl familjebidragsärendena för värnpliktiga,
vilka fullgöra fredstjänstgöring, kan möjligen utgöra skäl för att de
borde tillerkännas tjänstebrevsrätt. Frågan härom torde emellertid få upptagas
till övervägande i samband med en av riksdagen nyligen begärd utredning
av detta och närliggande spörsmål.
I motion 1:290 av herrar Mannerskantz och Wennqvist har yrkats bland
annat, att enär ett fullständigt eftergivande av kommunens bidragsplikt i
fråga örn familjepenningen till hustru och barn under 16 år ej stöde i överensstämmelse
med de principer, som eljest tillämpades, när det gällde en av
kommunerna med statsbidrag utförd samhällsuppgift, den ändringen måtte
vidtagas i propositionen, att kommunerna i fråga örn familjepenningen till
s. k. 3 § a) medlemmar finge bidraga med 5 procent och i fråga om näringsbidraget
med 10 procent.
I propositionen har föreslagits en differentiering av statsbidraget för olika
slag av bidrag och olika kategorier familjemedlemmar med hänsyn framför
allt till de möjligheter behovsprövningen bereder kommunerna att inom de
gränser författningen stadgar fastställa rätten till bidrag och bidragets
belopp. Utskottet ansluter sig till den princip, som ligger till grund för propositionen
i detta hänseende.
Det i ovannämnda motion framförda yrkandet beträffande familjepen
-
27
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
ningen skulle, om det bifölles, medföra en ökning av kommunernas nuvarande
kostnader för denna bidragsform. I fråga örn det enligt gällande bestämmelser
utgående näringsbidraget föreslå motionärerna en kommunandel av tio procent.
Då det nuvarande kommunbidraget torde utgöra omkring feni procent,
skulle vid bifall till motionen i denna del en ökning av kommunernas kostnader
jämväl i fråga örn näringsbidraget uppkomma. Med hänsyn till de ökade
administrationskostnader för kommunerna, som bland annat den föreslagna
hemortslönen kommer att medföra, anser utskottet det icke böra ifrågakomma
att pålägga kommunerna ökade kostnader för familjebidragens bestridande.
På grund av det anförda får utskottet avstyrka den ifrågavarande motionen,
såvitt densamma avser en ändring i de föreslagna statsbidragsgrundema.
3. Hemortslönen.
Genom särskilda författningar ha vissa förmåner införts för värnpliktiga,
som fullgjort viss tids militärtjänstgöring.
En närmare redogörelse för innehållet i dessa författningar lämnas å sid.
59 och 60 i propositionen.
Kommittén har i sitt förslag upptagit en ny bidragsform av lönekaraktär,
benämnd hemortslön. Hemortslönen skall utgå till värnpliktiga, som fullgjort
beredskapstjänstgöring under minst 90 dagar, med en krona örn dagen.
Sedan beredskapstjänstgöringen varat 360 dagar, skall hemortslönen höjas
till en krona 50 öre och efter 540 dagars tjänstgöring till två kronor örn dagen.
Hemortslönen, som enligt förslaget utbetalas genom familjebidragsnämnderna,
har avsetts skola ersätta såväl långtidstillägget som semesterersättningen och
skatteavdraget.
I motiveringen till förslaget örn införande av hemortslön har kommittén
anfört bland annat:
I uttalanden rörande familjepenningen ha flera familjebidragsnämnder
framhållit, att denna icke vore tillräcklig för att möjliggöra anskaffande av
kläder och betalande av vissa fasta utgifter såsom livförsäkringspremier, sjukkasseavgifter
och avgifter för lyse. Därvid har även framhållits, att behovet
av ett dylikt tillskott till familjepenningen särskilt framträdde efter längre
tids tjänstgöring. Andra familjebidragsnämnder ha framhållit, att ensamstående
värnpliktiga vore otillbörligt missgynnade beträffande rätten till
familjebidrag, därvid påpekats, att ungkarlar, särskilt efter längre tids tjänstgöring,
ofta stöde utan ekonomiska möjligheter att vid utryckningen komplettera
den civila utrustningen med kläder m. m. Även ungkarlarnas behov
av bidrag till betalande av försäkringsavgifter, skatter och dylikt har framhållits.
I detta sammanhang kan omnämnas, att Sveriges förenade studentkårers
värnpliktskommitté i en till kommittén ställd, den 14 februari 1942 dagtecknad
skrivelse framhållit behovet av att en ny hjälpform skapades, varigenom på
särskild ansökan studenter med avsevärda ekonomiska förpliktelser efter
behovsprövning skulle under pågående beredskapstjänstgöring kunna erhålla
ett kontant bidrag utan återbetalningsskyldighet. Detta bidrag, förslagsvis
benämnt räntebidrag, torde lämpligen utgå med ett maximibelopp av 30
kronor i månaden och i övrigt variera i förhållande till de ränteutgifter och
livförsäkringspremier, som vederbörande hade att erlägga.
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4o.
Otvivelaktigt har -— särskilt efter längre tids tjänstgöring — ett behov
framträtt av tillskott till familjepenningen för anskaffande av kläder m. m.
samt för bestridandet av vissa fasta utgifter. För närvarande torde i stor utsträckning
detta behov av bidrag utöver familjepenningen ha tillgodosetts
genom de medel, som ställts till landshövdingarnas förfogande. I den mån det är
möjligt bör emellertid enligt kommitténs mening behovet av särskilt tillskott
till familjepenningen för ovan angivna ändamål avhjälpas genom en revision
av författningsbestämmelserna.
Givetvis ha även ungkarlarna behov av bidrag till fasta utgifter av olika
slag som förfalla till betalning under tjänstgöringen. Erfarenheten torde därjämte
lia visat att ungkarlarna vid utryckningen ofta behöva ekonomiskt bistånd
för bestridande av kostnader, som äro förenade med övergången till
civila förhållanden.
Det kan vidare i detta sammanhang erinras örn att i direktiven för utredningen
framhållits önskvärdheten av att finna ett medel som i sin mån kunde
bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid för
skilda kategorier av värnpliktiga.
Kommittén har därjämte i sin motivering påpekat, att i direktiven framhållits,
att ett påtagligt önskemål vore att de genom särskilda författningar
införda förmånerna av semesterrätt och skatteavdrag, vilka förorsakat betydande
administrativt arbete, inarbetades i eller samordnades med familj ebidragssystemet.
Dessa förmåner tillkomme sådana värnpliktiga som fullgjort
viss militärtjänstgöring under år 1940. Enligt kommitténs mening borde
det önskvärda samordnandet av dessa förmåner med bidragssystemet i övrigt
ske därigenom, att hemortslönen för framtiden ersatte de nämnda förmånerna.
En motsvarighet till den föreslagna hemortslönen, fortsätter kommittén,
funnes enligt gällande bestämmelser i det s. k. långtidstillägget, vilket utgår
efter 360 dagars beredskapstjänst med ett belopp av trettio kronor i månaden.
Då långtidstilläggets uppgift att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid
för skilda kategorier värnpliktiga kan fyllas av hemortslönen, föresloge
kommittén, att långtidstillägget ersattes med hemortslönen.
Slutligen har kommittén i motiveringen för hemortslönen anfört:
Kommittén är medveten om att i vissa enstaka fall hemortslönen icke utgör
full ersättning för de olika förmåner som nu utgå till värnpliktiga, som fullgjort
längre tids beredskapstjänstgöring, framför allt sådana värnpliktiga,
vilkas tjänstgöringstid uppgår till 360 men ej 540 dagar. De av kommittén
föreslagna ändrade bestämmelserna i övrigt, vilka för det stora flertalet värnpliktiga
innebära avsevärda förbättringar, torde emellertid bidraga till att
utjämna den försämring som hemortslönen undantagsvis kan medföra.
Kommittén, som icke kunnat närmare ingå på de administrativa detaljbestämmelser,
som bliva erforderliga med hänsyn till hemortslönen, förutsätter,
att dylika bestämmelser utarbetas av tillsynsmyndigheten i samråd med vederbörliga
militära myndigheter. Uppenbart är att hemortslönen för familjebidragsnämnderna
kommer att medföra ökat administrativt arbete. Kommittén
vill emellertid erinra örn att de föreslagna ändrade bestämmelserna rörande
storleken av familjebidragets kommunandel torde innebära en viss minskning
av kommunernas utgifter för familjebidraget. Härigenom beredas kommunerna
ersättning för de ökade förvaltningskostnader, som kunna föranledas
av hemortslönens införande.
29
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Enär hemortslönen, såsom framginge redan av benämningen, vore att anse
närmast som en löneförmån, borde den enligt kommitténs mening utgå helt
av statsmedel.
Efter en redogörelse för de över förslaget avgivna yttrandena i denna del
(sid. 62—63 i propositionen) anförde departementschefen:
Den av kommittén föreslagna hemortslönen har av samtliga hörda myndigheter
utom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansetts innebära en
lämplig komplettering av krigsfamiljebidragssystemet. Nämnda länsstyrelse
har uttalat, att den hellre skulle sett, att andra nya bidragsformer införts,
vilka i mån av behov kunde utnyttjats för särskilda utgifters bestridande.
Såsom jag redan i det föregående under avsnittet Allmänna synpunkter uttalat,
ansluter jag mig till kommitténs förslag örn införande av hemortslön. Densamma
får, såsom kommittén framhållit, mera än familj epenningens grundbelopp,
som nu utgår, karaktär av löneförmån, och till följd härav bör
hemortslönen också utgå utan behovsprövning och icke påverka storleken
av utgående familjebidrag. Jag kan sålunda icke dela den av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län uttalade uppfattningen, att andra nya
bidragsformer i stället borde införas. Mot tanken på behovsprövning av hemortslönen
talar det förhållandet, att förmånen är avsedd att ersätta såväl
långtidstillägg, som nu utgår efter 360 dagars beredskapstjänstgöring, som
också den semesterersättning och det skatteavdrag, som tillerkändes vissa
värnpliktiga för under år 1940 fullgjord tjänstgöring.
Kommitténs förslag beträffande hemortslönens belopp ger mig icke heller
anledning till erinran. Visserligen kommer hemortslönens belopp vid en
tjänstgöringstid av mellan 360 och 540 dagar att bliva något lägre än det
sammanlagda beloppet av långtidstillägg, semesterersättning och skatteavdrag,
därest samtliga dessa förmåner utgått enligt samma grunder som fastställts
i de för tjänstgöring under år 1940 gällande bestämmelserna, men detta
måste för flertalet värnpliktiga, såsom kommittén jämväl framhåller, komma
att uppvägas av de förbättringar i fråga örn familjebidrag, som föreslås skola
komma till stånd.
Förenämnda länsstyrelse har för sin del ansett, att hemortslönen borde
utgå med olika belopp för familjeförsörjare och för ensamstående, enär den
senare gruppen värnpliktiga eljest skulle gynnas. Jag delar icke denna uppfattning.
En ensamstående värnpliktig har vid militärtjänstgöringens slut
enligt vunnen erfarenhet behov av medel för sin försörjning, tills dess han
ånyo får arbetsinkomst, och den för hans räkning helt eller delvis innehållna
hemortslönen är då av betydelse för honom. Han kan icke i dylikt fall såsom
familjeförsörjaren få för viss tid efter tjänstgöringens slut sig tillerkänt
familjepenning och som regel heller icke bostadsbidrag — ensamstående
värnpliktiga torde nämligen endast i ringa utsträckning lia beviljats bostadsbidrag
under tjänstgöringstiden. Jag linner icke skäl att, såsom svenska
arbetsgivareföreningen föreslagit, ortsgradera hemortslönens belopp. Genom
att hemortslönen utgår med samma belopp i de olika ortsgrupperna åstadkommes
i stället en från andra håll påyrkad utjämning av skillnaden mellan
de värnpliktigas ekonomiska förmåner å olika orter. Såsom jag i samband med
behandlingen av frågan örn familjepenningens belopp framhållit, finnas skäl
härför.
Hemortslönen bör liksom familjebidragen utbetalas av familj ebidragsnämnderna.
I några yttranden har framförts förslag, att hemortslönen skulle
avsättas för vissa speciella ändamål. Med hänsyn till de skiftande behov,
Utskottet.
30 Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
sorn hemortslönen avser att täcka, synes det mig emellertid knappast lämpligt
att på sådant sätt tillgodose visst eller vissa av dessa behov på bekostnad
av de övriga.
Frågan örn de ökade administrationskostnader, som uppkomma för kommunerna,
har jag berört i samband med spörsmålet örn krigsfamiljebidragens
bestridande. Huruvida hemortslönen lämpligen kan sammanslås med den
månadslön, som enligt krigsavlöningsreglementet utgår till vissa värnpliktiga,
torde böra prövas i samband med en överarbetning av krigsavlöningsreglementet.
I motion II: lil av herr Andersson i Göteborg m. fl. har yrkats bland
annat, att hemortslönen måtte utgå efter en tjänstgöringstid av 45 dagar
och med ett belopp av två kronor örn dagen efter 360 dagars tjänstgöring.
Den föreslagna hemortslönen finner utskottet vara en värdefull komplettering
till familjebidragen. Såväl ifråga örn den tjänstgöringstid, som stadgas
för erhållande av hemortslön, som beträffande hemortslönens belopp får förslaget
anses innebära en lämplig avvägning. Även örn hemortslönen för
vissa värnpliktiga kommer att medföra en försämring i förhållande till de
särskilda förmåner i form av långtidstillägg, semesterersättning och skatteavdrag,
som utgått, torde emellertid de avsevärda förbättringar, som föreslås
ifråga örn familjebidraget, såsom kommittén framhållit, bidraga till att
utjämna den försämring, som hemortslönens införande undantagsvis kan
medföra. Utskottet kan därför ej heller tillstyrka det i motionen framförda
kravet på en höjning av hemortslönens belopp, vilken höjning skulle medföra
en betydande ökning av statsverkets kostnader.
lil. Speciell motivering.
Under denna avdelning kommer utskottet att verkställa detaljgranskning
av det föreliggande förslaget. De i ärendet i anledning av propositionen
motionsvis framställda yrkandena komma därvid att redovisas även
i de fall, då redogörelse för dem lämnats i det föregående. I den mån de
särskilda bestämmelserna och de av föredragande departementschefen i samband
med dem gjorda uttalandena icke i det följande beröras, hava de av
utskottet lämnats utan erinran.
5 §•
Denna paragraf innehåller de grundläggande föreskrifterna rörande behovsprövningen,
för vilken redogjorts å sid. 10, 12 och 13.
Här torde få redovisas ett i motion 1:290 av herrar Mannerskantz och
Wennqvist framställt yrkande, att i förordningen eller tillämpningskungörelsen
måtte införas en särskild regel av den huvudsakliga innebörden, att
familjebidrag ej finge fastställas till så högt belopp, att familjens inkomster
under inkallelsetiden, med bortseende från mannens krigslön, överstege de
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 31
inkomster som familjen före inkallelsen åtnjutit, såvitt icke barnantalet i
familjen vore stort eller familjens inkomst före inkallelsen varit onormalt
liten.
Av den redogörelse, som förut (sid. 10) lämnats för de allmänna grunderna
för förslaget framgår, att behov av ekonomiskt stöd, som förelegat
redan före inkallelsen, principiellt sett icke skall tillgodoses genom familjebidrag.
Denna regel har emellertid genom vissa uttalanden i viktiga avseenden
modifierats. Att i författningstexten giva uttryck häråt möter stora
svårigheter. Lämpligare torde enligt utskottets mening vara, att tillsynsmyndigheten
till ledning för familjebidragsnämnderna i sina anvisningar
närmare utvecklar principerna för beliovsprövningen.
Med hänsyn till det anförda får utskottet avstyrka ovannämnda motion
i den del, varom nu är fråga.
6§-
I denna paragraf angives familjepenningens belopp. Rörande motiveringen
till paragrafen hänvisas till vad som anförts under rubriken »Familj epenning»
(sid. 16—20) samt till sid. 77—79 i propositionen.
I motionerna I: 293 av herr Persson m. fl. samt II: 432 av herr Olsson i
Kullenbergstorp m. fl., för vilka motioner tidigare redogjorts, har yrkats,
att familjepenningen skulle utgå enligt enhetliga grunder utan dyrortsgradering.
Vidare har i den förut omnämnda motionen II: 426 av herr Andersson
i Mölndal hemställts, att förhöjning av familjepenning, som skulle ske enligt
6 § 3 mom. i förslaget till krigsfamiljebidragsfoordning, skulle utgå till alla
värnpliktiga inom samma kommun. I den likaledes tidigare omnämnda
motionen 1:290 av herrar Mannerskantz och Wennqvist har yrkats, att
familjepenningen för barn under 16 år måtte bestämmas till en krona, en
krona 10 öre och en krona 20 öre i respektive ortsgrupper.
Då dyrortsgraderingen av familjepenningen bygger på den dyrortsindelning,
som gäller enligt lagen örn folkpensionering, har det funnits lämpligt,
att ifråga örn familjepenningen föreskriva förhöjning med avseende å vissa
gränsområden motsvarande vad som gäller ifråga örn tilläggspension. Denna
förhöjning motiveras av att levnadskostnaderna inom dessa områden anses
vara högre än inom kommunen i övrigt. Det i motionen II: 426 framställda
yrkandet innebär, att förhöjning av familjepenningen skulle ske för hela den
kommun, inom vilken dylikt gränsområde är beläget, eller sålunda, att en
ändring av den enligt lagen örn folkpensionering gällande dyrortsindelningen
skulle göras. Indelningen i dyrorter verkställes emellertid av socialstyrelsen
enligt de närmare föreskrifter Kungl. Majit meddelar. Med hänsyn till det
anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motion.
På skäl som anförts i den allmänna motiveringen (sid. 21) avstyrker utskottet
jämväl motionen I: 290, i vad densamma avser en begränsning av
den föreslagna höjningen av familjepenningens maximibelopp för barn under
16 år.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
13 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om den tid, för vilken bidrag
skall utgå.
I motionerna 1:279 av herr Bertil Eriksson och II: 413 av herrar Sköldin
och Hedqvist yrkas, att de nuvarande reglerna för utbetalning av bostadsbidrag
även i fortsättningen måtte gälla, varvid komplettering borde ske
med föreskrift, att vid hemförlovning skulle tillses, att bostadsbidrag utginge
för minst hela den tid, tjänstgöringen omfattat.
Enligt gällande bestämmelser utgår bostadsbidrag till gäldande av utgifter,
vilka förfalla från och med inställelsedagen. Detta stadgande innebär, att
värnpliktig som är i tjänst sista dagen i en kalendermånad erhåller bostadsbidrag
till betalning av den hyra, som normalt förfaller denna dag och som
belöper å följande månad. På grund härav tillförsäkras den värnpliktige
bostadsbidrag till hyresutgift, som förfaller under tiden för tjänstgöringen.
Emellertid kan tjänstgöringen infalla å sådan tid, att den värnpliktige får
lyfta större bostadsbidrag än som kan anses skäligt med hänsyn till tjänstgöringstidens
längd. Örn sålunda en värnpliktig exempelvis inrycker den
29 juni och rycker ut den 2 påföljande juli månad, skulle han enligt gällande
bestämmelser kunna erhålla bostadsbidrag, motsvarande hela det hyresbelopp,
som belöper å juli månad, oaktat tjänstgöringen endast varat fem
dagar. A andra sidan erhåller värnpliktig, som rycker in exempelvis den 2
juni och rycker ut den 29 i följande augusti månad, bortsett från den möjlighet
till förlängning av bidraget efter särskild prövning som förefinnes,
bostadsbidrag allenast för den å juli och augusti månader belöpande hyran,
ehuru tjänstgöringen varat nära tre månader. Denna ojämnhet ifråga örn
beräkningen av bostadsbidraget har väckt ett berättigat missnöje bland de
värnpliktiga.
För att undvika berörda olägenhet föreslås i propositionen, liksom enligt
kommittéförslaget, införandet av dagsberäkning för bostadsbidraget. Då denna
beräkningsgrund emellertid icke innebär någon garanti för att den värnpliktige
verkligen erhåller ett bostadsbidrag motsvarande hela det hyresbelopp,
som förfaller sista dagen i den första tjänstgöringsmånaden, har i
propositionen gjorts det undantaget från principen örn dagsberäkning, att örn
den värnpliktige är i tjänst sista dagen i en kalendermånad, bostadsbidraget
utgår för hel månad. Avräkning skulle därefter ske vid tjänstgöringens slut
för vad på grund av sistnämnda stadgande utgått för mycket i bostadsbidrag.
Utskottet ansluter sig i huvudsak till de principer ifråga örn bostadsbidragets
beräknande som föreslås i propositionen. I sak innefattar det i motionerna
föreslagna beräkningssättet icke någon egentlig avvikelse från propositionen
med det undantaget, att i propositionen föreslås avräkning vid tjänstgöringens
slut, i den mån bostadsbidrag för första tjänstgöringsmånaden utgått med
högre belopp än som motsvarar antalet tjänstgöringsdagar. I formellt avseende
innebär emellertid den i motionen anvisade utvägen en förenkling
av beräkningssättet, som genom sin anknytning till gällande regler underlättar
stadgandets tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 8$
De ojämnheter, som det nuvarande beräkningssättet medför, avlägsnas
såtillvida som bostadsbidrag icke kommer att utgå med lägre belopp än
som motsvarar antalet tjänstgöringsdagar. Emellertid torde tillika böra
stadgas, att därest förlängning av bidraget efter tjänstgöringens slut beviljas,
avräkning bör ske för vad som med hänsyn till antalet tjänstgöringsdagar
utgått för mycket. Den nuvarande möjligheten för tillsynsmyndigheten
att i visst fall förordna örn efterskottsbetalning av bostadsbidrag
synes böra bibehållas. Då fråga är örn bostadsbidrag för bostad i
den värnpliktige eller hans hustru tillhörig fastighet samt särskilt bostadsbidrag
till bränslekostnader jämlikt 10 § synes dagsberäkning utan undantag
kunna tillämpas. Då emellertid med den av utskottet förordade lösningen
av spörsmålet obligatorisk förlängning av bostadsbidraget för värnpliktig,
som förhyr bostad, icke bör ske, torde den i propositionen föreslagna
obligatoriska förlängningen örn fem dagar ej heller böra bibehållas ifråga
örn bostadsbidrag till värnpliktig med bostad i egen fastighet.
I överensstämmelse med det nu anförda vill utskottet i anledning av
förevarande motioner föreslå ändrad lydelse av ifrågavarande stadgande.
20 §.
Beträffande den närmare utformningen av ifrågavarande paragraf har kommittén
i sin motivering inskränkt sig till en hänvisning till, att paragrafen
avfattats i nära överensstämmelse med kungörelsen den 1 april 1942 (nr 168)
om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 506)
om långtidstillägg för vissa värnpliktiga.
Efter en redogörelse för avgivna yttranden över förslaget (sid. 97—100 i
propositionen) anförde departementschefen:
Hemortslönen — vilket synes mig utgöra en lämpligare benämning på
den förmån,, varom här är fråga, än den av chefen för armén föreslagna benämningen
långtidslön eller långtidsbidrag — förutsattes icke skola tillkomma
andra värnpliktiga än sådana, som enligt krigsavlöningsreglementet
åtnjuta lön såsom värnpliktiga. Örn värnpliktiga jämlikt stadgandet i 27 §
2 mom. värnpliktslagen inkallas till fullgörande av beredskapsövning, skall
hemortslön alltså icke utgå till dem, om icke Kungl. Majit förordnar, att de
skola åtnjuta avlöning enligt krigslönebestämmelserna. Värnpliktiga, som
fullgöra vanlig fredstjänstgöring och som därunder enligt stadgandet i 1 §
4 mom. krigsfamiljebidragsförordningen äga uppbära familjebidrag enligt
denna förordning, avses icke skola komma i åtnjutande av hemortslön; härom
har intagits föreskrift i nämnda moment.
I 20 § 1 mom. av departementsförslaget lia införts föreskrifter, som lägga
i Kungl. Majits hand att bestämma, från vilken dag värnpliktig skall äga
räkna tid för erhållande av rätt till hemortslön. I kommittéförslaget hade
såsom sådan dag angivits den 2 september 1939, men denna tidsbestämning
har med anledning av vad lönenämnden anfört i sitt utlåtande utgått i
departementsförslaget, då den kan äga tillämpning endast i fråga om nuvarande
beredskapstillstånd. Givetvis kan i framtiden uppkomma behov att
för andra värnpliktigas del bestämma annan tidpunkt, oell av denna anledning
bör Kungl. Majit äga befogenhet att meddela erforderlig tidsbestämning.
Ett motsvarande stadgande har införts jämväl beträffande värnpliktiga,
vilka tidigare innehaft anställning över stat. Med sådan anställning åsyftas
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 9 sami. 2 avd. Nr 45. usr 42—.''i
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
i detta sammanhang på grund av beredskapsförhållanden särskilt medgiven
överstatsanställning för f. d. fast anställt manskap och för värnpliktiga, vilka
genomgått befäls- eller specialutbildning. Chefens för flygvapnet och flygförvaltningens
uttalande, att förvärvad rätt till hemortslön icke borde kunna
åberopas efter längre tids hemförlovning torde i så måtto förtjäna beaktande,
att, om efter en återgång till fredsförhållanden nytt beredskapstillstånd skulle
behöva anbefallas, Kungl. Majit då bör bestämma, huruvida under tidigare
beredskapstillstånd fullgjord tjänstgöring skall tillgodoräknas eller icke för
tillgodonjutande av rätt till hemortslön.
Såsom förutsättning för att värnpliktig skall äga räkna tjänstgöringstid
tillgodo för erhållande av hemortslön bör givetvis gälla, att han först fullgjort
honom i fredstid åliggande tjänstgöring. Härom ha intagits föreskrifter
i 2 mom. Den där stadgade tjänstgöringstiden är för åtskilliga äldre värnpliktiga,
som fullgjort tjänstgöring innan 1936 års värnpliktslag trädde i
kraft, bestämd till längre tid än som motsvarar dem enligt då gällande värnpliktslag
åliggande fredstjänstgöring. Härav kommer att följa, att de måste
ha fullgjort viss tids beredskapstjänstgöring, innan de äga räkna kvalifikationstid
för erhållande av rätt till hemortslön. Med hänsyn till nödvändigheten
att ha någorlunda enkla beräkningsgrunder på detta område har jag
funnit mig böra bortse från att ifrågavarande värnpliktiga måste fullgöra
något längre beredskaps- eller krigstjänstgöring än yngre kamrater, innan de
bli berättigade till hemortslön. Stadgandet i fråga har ingen motsvarighet
i kommittélörslaget. I anslutning till detta stadgande har införts bestämmelse
rörande tillgodoräknande av fredstjänstgöring, från vilken värnpliktig blivit
i vederbörlig ordning helt eller delvis befriad.
I paragrafen har jämväl — i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget
— intagits bestämmelser örn i vilka fall hemortslön må utgå till
värnpliktiga, vilka efter eget åtagande äro i tjänstgöring, och till krigsfrivilliga.
Dessa bestämmelser ansluta sig till de för långtidstillägget gällande. Familjebidragsnämnden
i Solna har ansett skäl vara för handen att medgiva alla
krigsfrivilliga, som räkna en tjänstgöringstid av minst 90 dagar, hemortslön
liksom de värnpliktiga, vilka blivit inkallade till tjänstgöring. Denna uppfattning
kan jag icke dela.
Vad angår de samvetsömma har departementsförslaget utformats så, att
dessa få hemortslön enligt motsvarande regler som vanliga värnpliktiga. Detta
innebär, att för sådana värnpliktiga i kvalifikationstiden för erhållande av hemortslön
icke må inräknas den för dem föreskrivna förlängningen av tjänstgöringstiden.
Utöver ovanstående ha vissa smärre jämkningar vidtagits i kommitténs
förslag till ifrågavarande paragraf.
I motionen II: 411 av herr Andersson i Göteborg m. fl. hemställes
örn sådan ändring i förslaget, att hemortslön skall utgå till alla frivilliga
efter samma grunder som för dem, vilka i vanlig ordning inkallas till
tjänstgöring. Vidare yrkas i motionen, att 2 mom. av paragrafen måtte
ändras därhän, att för värnpliktig tillhörande årsklass 1939 eller äldre årsklass
vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn icke skall tagas till fredstjänstgöringens
längd. I motionen II: 435 av herr Olovson i Västerås framställes
yrkande, att sådan ändring måtte beslutas i de föreslagna villkoren
för erhållande av hemortslön, att äldre värnpliktiga, för vilka fredstjänstgöringen
på grund av för dem gällande tjänstgöringsbestämmelser
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 35
understigit en tid av 180 dagar, likväl erhålla rätt till hemortslön efter en
beredskapstjänstgöring av 90 dagar eller det lägre dagantal, som kunde
komma att stadgas. I motionen hemställes därjämte, att det måtte stadgas,
att den som innehaft fast anställning vid krigsmakten och till följd därav
blivit tillgodoräknad värnpliktstjänstgöring skidle anses lia fullgjort motsvarande
värnpliktstjänstgöring enligt fredsbestämmelserna.
Utskottet har i den allmänna motiveringen (sid. 30) yttrat sig rörande
grunderna för den föreslagna hemortslönen. Yissa detaljfrågor återstå emellertid
att behandla.
För rätt till hemortslön får enligt förslaget tillgodoräknas fullgjord beredskapstjänst.
Härvid göres dock visst undantag ifråga örn frivillig tjänstgöring.
Detta undantagstagande har sin motsvarighet i fråga örn de av riksdagen
godkända grunderna för rätt till långtidstillägg. Hemortslönen är liksom
långtidstillägget närmast avsedd som en kompensation för de ökade ekonomiska
bördor en lång tids inkallelse medför. Ur denna synpunkt torde det
icke vara motiverat att låta frivillig tjänstgöring medföra rätt till hemortslön.
Aven med hänsyn till arbetsmarknadens behov vore en dylik utsträckning
av rätten till hemortslön ägnad att väcka betänkligheter. Utskottet avstyrker
därför i denna del den ifrågavarande motionen.
Enligt förslaget skall värnpliktig för att äga tillgodoräkna sig tjänstgöringstid
för erhållande av hemortslön först ha fullgjort honom i fredstid
åliggande tjänstgöring. Yissa schematiska regler härom ha intagits i
2 mom. av paragrafen. Enligt dessa regler komma ett stort antal äldre
värnpliktiga, vilka fullgjort dem åliggande tjänstgöring, innan 1936 års värnpliktslag
trädde i kraft, att nödgas fullgöra längre tids beredskapstjänst,
innan de äga räkna kvalifikationstid för erhållande av hemortslön. Särskilt
vill utskottet fästa uppmärksamheten på äldre värnpliktiga, förut tilldelade
ersättningsreserven, av vilka icke utkrävts längre värnpliktstjänstgöring än
60 eller 90 dagar. Dessa värnpliktiga, som i icke ringa antal torde ha in- ’
kallats till beredskapstjänst, nödgas enligt förslaget fullgöra dylik tjänstgöring
under 120 respektive 90 dagar, innan de få räkna sig tillgodo beredskapstjänstgöringen
för erhållande av hemortslön. Utskottet anser det
emellertid vara rimligt, att äldre värnpliktiga, vilka fullgjort dem åliggande
fredstjänstgöring, vid inkallelse till beredskapstjänst omedelbart skola äga
räkna kvalifikationstid för rätt till hemortslön. Utskottet föreslår därför
i anledning av motionerna 11:411 och 425 ett tillägg till 2 mom. av innehåll,
att tjänstgöring, som i första stycket av momentet sägs, i förevarande
avseende skall anses såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige enligt för
honom gällande bestämmelser haft att fullgöra tjänstgöring under kortare
tid än i samma stycke sägs. Genom detta tillägg torde även det i motionen
II: 425 framförda önskemålet, att de som tidigare innehaft fast anställning
vid krigsmakten och till följd därav ägt tillgodoräkna sig värnpliktstjänstgöring,
skulle ifråga om rätt till hemortslön anses hava fullgjort motsvarande
värnpliktstjänstgöring enligt fredsbestämmelserna.
Utskottet.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Ifråga om 3 mom. föreslår utskottet, att orden »med iakttagande av de
ovan i denna paragraf givna bestämmelserna» utgå ur författningstexten
till förebyggande av missförståndet, att där avsedd tjänstgöring efter eget
åtagande måste fullgöras vid eget förband i enlighet med vad i 1 mom.
stadgas för att deli värnpliktige skall bibehållas vid sin en gång förvärvade
rätt till liemortslön.
Övergångsbestämmelser.
42—44 §§.
Kommittén har föreslagit (43 § i kommittéförslaget), att den nya krigsfamiljebidragsförordningen
skulle träda i kraft den 1 juli 1942 och att 1940
års krigsfamiljebidragsförordning samt kungörelsen örn långtidstillägg förvissa
värnpliktiga skulle upphöra att gälla samma dag. I 44 § i kommittéförslaget
ha intagits föreskrifter örn att familjebidragsnämnd, utan att ansökan
därom behöver göras, så snart ske kan skall verkställa omprövning av
inneliggande ansökningar med hänsyn till de i den nya förordningen meddelade
bestämmelserna samt att i fall, då omprövningen föranleder förändring
av familjebidragsbelopp, förändringen ej må avse tid före den 1 juli
1942. Vidare har kommittén i 43 § av sitt förslag intagit föreskrift örn att
långtidstillägg upphör att utgå från och med den 1 juli 1942 och att värnpliktig,
som nämnda dag var berättigad till långtidstillägg, efter sagda tidpunkt
äger erhålla hemortslön.
I anslutning till dessa förslag har kommittén i övergångsbestämmelserna
i förslaget till krigsfamiljebidragskungörelse intagit en föreskrift av innehåll,
att truppregistreringsmyndigheterna senast den 15 juni 1942 enligt närmare
bestämmelser, som skulle meddelas i kommandoväg, skulle tillställa familj ebidragsnämnderna
uppgift å de inom vederbörande kommun kyrkobokförda
värnpliktiga.
Efter en redogörelse för de över förslaget avgivna yttrandena (sid. 112 i
.propositionen) anförde departementschefen:
För egen del finner jag det icke möjligt att, såsom kommittén föreslagit,
sätta förordningen i kraft redan den 1 juli 1942. Det är, vilket även framhållits
av vissa familj ebidragsnämnder, nödvändigt att samtliga författningar
i ämnet ävensom tillsynsmyndighetens anvisningar rörande deras tillämpning
i god tid före ikraftträdandet äro familjebidragsnämnderna tillhanda. Redan
detta förhållande talar sålunda för att förordningen träder i kraft först senare.
Härtill kommer, att familjebidragsnämnderna skola erhålla vissa uppgifter
rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m., och att dessa uppgifter
skola lämnas i anslutning till det nya personalredovisningssystemet.
Då detta system ännu icke är i alla avseenden helt genomfört och enär detsamma
bör ha varit i funktion under någon tid, innan det utbygges till att
omfatta jämväl uppgiftslämnandet till familjebidragsnämnderna, synes det
icke lämpligen kunna utnyttjas på sätt kommittén avsett redan under juni
månad innevarande år. Slutligen har det visat sig erforderligt att underkasta
kommitténs förslag till krigsfamiljebidragskungörelse, d. v. s. tillämpningsbestämmelserna
till krigsfamiljebidragsförordningen, viss överarbetning,
framför allt i vad gäller de militära myndigheternas åligganden beträffande
familj ebidragsärendenas handläggning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
37
Med hänsyn till angivna förhållanden synes krigsfamiljebidragsförordningen
i dess helhet icke böra sättas i kraft förrän tidigast under hösten 1942.
Senast från och med den 1 januari 1943 torde den dock kunna i full utsträckning
tillämpas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn dagen
för ikraftträdandet och att i samband därmed meddela för övergången erforderliga
bestämmelser. Sålunda torde Kungl. Majit böra äga befogenhet
att lämna särskild föreskrift rörande sättet för bostadsbidrags beräknande
under viss övergångstid. Enligt nu gällande bestämmelse utgår nämligen
bostadsbidrag i förskott för månad, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit
efterskottsEetalning, men enligt de föreslagna bestämmelserna skall bostadsbidraget
utgå för dag i efterskott.
Ehuru förordningen sålunda icke beräknas komma att omedelbart i sin
helhet träda i kraft, torde dock med hänsyn till behovet att förbättra de värnpliktigas
förmåner vissa bestämmelser i densamma böra tillämpas redan från
och med den 1 juli 1942, nämligen bestämmelserna örn dels hemortslönen,
som bland annat bör ersätta långtidstillägget, dels ock maximibeloppen för
familj epenning och det vanliga näringsbidraget. Hittills gällande regler för
behovsprövningen i vad avser olika slag av familjebidrag böra givetvis gälla
intill dess förordningen i sin helhet träder i kraft liksom också nuvarande
bestämmelser beträffande fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande
bidrag. I fråga örn hemortslönen bör den nya förordningens bestämmelse, att
denna helt skall bestridas av statsmedel, träda i kraft samtidigt med att hemortslönen
börjar utgå, d. v. s. från och med den 1 juli 1942.
I anslutning till 43 § må anmärkas, att värnpliktig, som enligt nu gällande
regler för tid efter den 1 juli 1942 skulle varit berättigad till långtidstillägg,
enligt denna paragraf i stället äger erhålla hemortslön, även örn han icke
enligt de eljest föreslagna bestämmelserna skulle vara berättigad därtill.
Enligt förslaget skola endast vissa delar av förordningen träda i kraft
den 1 juli 1942 och med ikraftträdandet av förordningen i övrigt anstå. Utskottet
finner det väl vara förenat med vissa olägenheter, att förordningen
i sin helhet icke på en gång träder i kraft, men med hänsyn till vad deparmentschefen
anfört som skäl härför har utskottet icke något att erinra mot
ett dylikt tillvägagångssätt. Emellertid torde med hänsyn till att bestämmelserna
om hemortslönen skola träda i kraft den 1 juli 1942 vara erforderligt
att stadgandena örn besvärsförfarandet i 33—35 §§ samt Kungl. Majits
bemyndigande jämlikt 41 § att utfärda tillämpningsföreskrifter jämväl träda
i kraft den 1 juli. Utskottet har vidare ansett möjlighet redan nu böra finnas
för Kungl. Majit att vidtaga de åtgärder som avses i 40 §, i anledning varav
även denna paragraf bör träda i kraft nämnda dag.
Utskottet vill därjämte fästa uppmärksamheten på, att den förhöjda familjepenuingen,
som skall tillämpas från och med den 1 juli 1942, innefattar
bidrag till kostnaderna för matlagningsbränsle. Då särskilt dylikt bidrag
för närvarande utgår, torde åtgärder böra vidtagas till förhindrande av att
dubbelt bidrag till dessa kostnader under övergångstiden utbetalas.
45 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om retroaktivt utbetalande av
hemortslön.
1941 års riksdags revisorer upptogo i sin berättelse till behandling frågan
om semester för militär tjänstgöring under år 1940. Sedan statsrevisorerna
Utskottet.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
i korthet redogjort för gällande regler beträffande avlöningsförmåner å innehavd
civil befattning under beredskapstjänstgöring i fråga om statsanställda
och vissa grupper av befattningshavare i kommunal och enskild tjänst, gjorde
statsrevisorerna följande uttalande i frågan:
Vid tillkomsten av bestämmelserna rörande semester för viss militär
tjänstgöring under år 1940 framhölls, bland annat, att det måste kännas hårt
för en arbetstagare, vilken varit inkallad till militärtjänst och därigenom
måhända orsakats svårt avbräck och avsevärda olägenheter i såväl ekonomiskt
som annat hänseende, att icke kunna påräkna semester med åtföljande semesterlön
för den tid, under vilken han varit inkallad, medan däremot andra
arbetstagare, som av en eller annan anledning icke tagits från sin dagliga
gärning till militärtjänst, ävensom de kvinnliga arbetstagarna komma i åtnjutande
av betalad ledighet för motsvarande tid. Även revisorerna är o av
den uppfattningen, att det är en angelägenhet av synnerlig vikt att åtgärder
i största möjliga utsträckning vidtagas för att förbättra förhållandena för de
inkallade, vilka hava att bära den tyngsta bördan av den av vårt land uppehållna
försvarsberedskapen. Detta innebär dock icke, att semesterersättning
bör utgå i de fall, då vederbörande i sin civila anställning icke gått förlustig
sin rätt till semester eller i allt fall erhållit ersättning för den semester han
på grund av militärtjänstgöring icke kunnat komma i åtnjutande av. Såsom
av de gjorda iakttagelserna framgår, bibehåller vid inkallelse, varom här är
fråga, statsanställd personal i regel sin semesterrätt eller erhåller, därest
densamma icke kan uttagas, ersättning härför. Samma synes förhållandet
vara beträffande vissa grupper av kommunalanställda och tjänstemän hos
enskilda företag. Revisorerna, som utgå från att hithörande spörsmål uppmärksammas
vid den nu pågående utredningen angående semesterersättning
åt inkallade jämväl för tjänstetid efter år 1940, vilja fästa riksdagens uppmärksamhet
på de gjorda iakttagelserna.
I sin motivering till förevarande paragrafer har kommittén anfört:
Som i den allmänna motiveringen framhållits föreslår kommittén icke för
framtiden särskild ersättning för semester med hänsyn till de förbättrade
förmåner kommitténs förslag i allmänhet innebär för de värnpliktiga. Då
emellertid kommitténs förslag förutsättes skola träda i tillämpning först den
1 juli 1942 och lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.
endast avsåg värnpliktiga som vore inkallade till beredskapstjänstgöring
under 1940, återstår att bereda värnpliktiga som fullgjort beredskapstjänstgöring
under 1941 och första halvåret 1942 en förmån motsvarande den som
genom nämnda lag bereddes de under 1940 inkallade.
Kommittén har funnit den enklaste utvägen till lösning av ifrågavarande
spörsmål vara att låta den av kommittén föreslagna hemortslönen utgå
retroaktivt för beredskapstjänstgöring som fullgjorts under 1941 och första
halvåret 1942. Den retroaktiva hemortslönen föreslås utgå med en tredjedel
av hemortslönen, eller med tio kronor för varje tidrymd örn trettio dagar,
tjänstgöringen varat, motsvarande beloppet av semesterersättningen enligt
ovannämnda lag. I överensstämmelse med vad som föreslås beträffande
hemortslönen skall den retroaktiva hemortslönen utgå endast under förutsättning
att tjänstgöringen varat minst nittio dagar, önskvärt hade varit, att
under år 1940 fullgjord beredskapstjänstgöring, som icke uppgått till nittio
dagar, och till följd härav icke medfört rätt till semesterersättning, kunnat
medräknas i den under år 1941 och första halvåret 1942 fullgjorda tjänstgöringen.
Av tekniska och organisatoriska skäl har det emellertid icke varit
möjligt att medgiva dylikt tillgodoräknande.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 39
I anslutning till statsrevisorernas ovan anförda uttalande Ilar kommittén
upptagit till prövning frågan, i vilken omfattning retroaktiv hemortslön såsom
ersättning för semesterlön eller semesterersättning borde utgå till dem som
i sin civila anställning oavsett fullgjord militär tjänstgöring erhålla semester
eller ersättning härför. I princip bör givetvis semesterersättning icke utgå
till värnpliktig i den mån han i sin civila anställning erhåller semester. Det
är emellertid icke praktiskt genomförbart att avpassa storleken av den
retroaktiva hemortslönen efter den semester eller ersättning därför, som den
värnpliktige i sin civila anställning verkligen åtnjutit. Med hänsyn till den
olikhet som i förevarande avseende råder såväl mellan olika kommunala
tjänstemän som mellan i enskild tjänst anställda har det ej heller varit möjligt
att genom en allmän regel undantaga nämnda grupper av anställda från rätt
till retroaktiv hemortslön. Kommittén har av anförda skäl inskränkt nämnda
undantag att omfatta endast statens tjänstemän samt vissa i det statliga
lönesystemet inordnade befattningshavare i allmän tjänst. I den mån hos
kommuner och enskilda arbetsgivare anställda genom arbetsgivarens försorg
kommit i åtnjutande av gynnsammare semesterförmåner än den föreslagna
retroaktiva hemortslönen innebär, kan det icke anses oskäligt att den retroaktiva
hemortslönen uppbäres av arbetsgivare. Det torde böra ankomma på
tillsynsmyndigheten att lämna anvisningar, huru man bör förfara därest ansökningar
i detta syfte ingivas.
Det kan i detta sammanhang erinras örn att enligt den förut omförmälda
förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) örn avdrag å skatt på grund av militär
tjänstgöring under år 1941 värnpliktiga, som under år 1940 tjänstgjort vid
krigsmakten, med vissa angivna undantag, ägde åtnjuta avdrag å dem på
grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
värnskatt. Som tidigare anförts förutsättes i kommittéförslaget, att den föreslagna
hemortslönen skall för framtiden göra särskilt skatteavdrag obehövligt.
Det återstår emellertid att lösa frågan örn beredande av skattelättnad för
värnpliktiga, vilka fullgjort beredskapstjänst under år 1941 och den del av
år 1942, som förflutit, innan förslaget örn införandet av hemortslön trätt i
kraft. I en den 5 mars 1942 avgiven promemoria har kommittén framlagt två
alternativa förslag till lösning av berörda spörsmål. Det ena alternativet
innebär, att familjebidraget till viss del, förslagsvis en tredjedel, skulle hänföras
till icke skattepliktig inkomst.
Det andra av kommittén framförda alternativa förslaget till en lösning av
ifrågavarande spörsmål byggde på den av kommittén föreslagna retroaktiva
hemortslönen. Den retroaktiva hemortslönen skulle enligt kommitténs förslag,
för att utgöra kompensation jämväl för skatteavdraget, höjas till förslagsvis
hälften av hemortslönen. I sin motivering för förslaget har kommittén anfört:
En dylik lösning av frågan skulle stå i full överensstämmelse med den ifrågasatta
hemortslönens syfte att bland annat utgöra ett bidrag till skatteutgifter.
Då sistnämnda alternativ icke medför någon egentlig ökning av myndigheternas
arbetsbörda är det ur administrativ synpunkt avgjort att föredraga
framför det tidigare framförda alternativet. Det kan emellertid icke förnekas,
att även detta alternativ är behäftat med allvarliga brister.
Principiellt bör skattelättnaden för de inkallade bestämmas med hänsyn till
såväl tjänstgöringstidens längd som skattebördans storlek. Den retroaktiva
hemortslönen skulle utgå med ett belopp, som bestämdes med hänsyn till
40
Andra lugn/skollofs ullälandc Nr 45.
längden av tidigare fullgjord tjänstgöring, men skulle icke stå i någon som
helst relation till skattebördan och bomme att utgå jämväl till värnpliktiga
som icke ha någon skatt att betala. Det torde ej heller vara möjligt att skapa
garantier för att det såsom hemortslön utbetalade beloppet verkligen bomme
till användning för skattebetalning. Vidare kan erinras om att enligt kommitténs
förslag i statens eller viss annan allmän tjänst anställda med hänsyn till
den semesterrätt, som tillförsäkrats dem, icke skulle erhålla retroaktiv hemortslön
såsom kompensation för semesterersättning. Då den retroaktiva hemortslönen
icke kan uppdelas med hänsyn till de olika förmåner den avser att
ersätta, torde skattelättnad icke kunna beredas nämnda grupp av anställda
genom den retroaktiva hemortslönen.
I likhet med hemortslönen skall enligt kommitténs förslag den retroaktiva
hemortslönen utbetalas av familjebidragsnämnderna. Av praktiska skäl hade
emellertid kommittén ansett nödvändigt att göra utbetalandet av den retroaktiva
hemortslönen beroende av särskild ansökan.
Efter en redogörelse för vissa över förslaget avgivna yttranden (sid. 117
och 118 i propositionen) anförde departementschefen:
Hemortslönen skall bland annat för framtiden ersätta de särskilda förmåner
i form av semesterersättning och skatteavdrag, som tillkomma vissa
värnpliktiga, som fullgjort tjänstgöring under år 1940. Den av kommittén
föreslagna retroaktiva hemortslönen utgör en form av kompensation för
skatteavdrag och semesterersättning, som skulle hava tillkommit värnpliktiga,
vilka tjänstgjort under år 1941 och tiden under år 1942 före den föreslagna
förordningens ikraftträdande i vad avser den egentliga hemortslönen. Jag
finner kommitténs förslag utgöra en lämplig lösning av frågan. Då kompensationen
bör avse såväl semesterersättning som skatteavdrag torde den retroaktiva
hemortslönen —- såsom kommittén under förutsättning av en dylik lösning
av frågan föreslagit — böra utgå med femton kronor i månaden. Med
hänsyn till de olika villkor, som gällde för rätt till semesterersättning och
för rätt till skatteavdrag, och de olika belopp, med vilka dessa förmåner utgingo,
har det icke varit möjligt att så utforma den retroaktiva hemortslönen,
att den i varje särskilt fall utgör en kompensation till beloppet motsvarande
nämnda särskilda förmåner. Jag har ej heller funnit skäl frångå kommittéförslaget,
i vad det föreskriver beredskapstjänstgöring örn 90 dagar som
villkor för rätt till retroaktiv hemortslön.
Den föreslagna schematiska lösningen av frågan örn beredande av kontant
ersättning för semester har ej erbjudit möjlighet att låta tjänstgöringstiden
innebära kvalifikationstid för åtnjutande av semesterledighet.
Enligt kommittéförslaget skulle statstjänstemän och vissa med dem likställda
befattningshavare undantagas från rätt till retroaktiv hemortslön.
Med hänsyn till svårigheten att åvägabringa en rättvis begränsning av den
grupp befattningshavare, som i sin tjänst åtnjuta förmåner, som borde utesluta
dem från rätt till retroaktiv hemortslön, har jag ej funnit skäl upptaga
det nämnda undantaget i departementsförslaget. I detta sammanhang må
jämväl framhållas, att jag ej heller finner skäl att från rätt till retroaktiv hemortslön
undantaga värnpliktiga, som undergå utbildning till fast anställning
vid krigsmakten.
Statskontoret har funnit önskvärt, att rätten till retroaktiv hemortslön
gjordes beroende av i vad mån den värnpliktige gått förlustig honom eljest
tillkommande semester. En dylik lösning skulle emellertid innebära en
arbetsbelastning i administrativt avseende, som knappast skulle motsvara
vad därmed vunnes i form av en mera individuellt avvägd ersättning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
41
I likhet nied statskontoret ställer jag mig avvisande till kommitténs förslag
om legalisering av den av vissa arbetsgivare praktiserade metoden att
uppbära semesterersättning för personal, som trots militärtjänstgöring åtnjutit
semester i normal omfattning.
Med anledning av bland annat vad försvarsväsendets rullföringsnämtid anmärkt
har andra momentet i paragrafen undergått motsvarande omformulering
som 20 § 2 mom. Hänsyn har dock därvid icke behövt tagas till värnpliktiga,
som inskrivits efter år 1941.
I motion II: 412 av herr Andersson i Göteborg m. fl. har hemställts, att
den retroaktiva hemortslönen måtte utgå efter 45 dagars tjänstgöring'' och
med ett belopp av tjugo kronor för varje tidrymd om trettio dagar, tjänstgöringen
sammanlagt varat, att liknande ersättning måtte utgå till alla frivilliga
samt att 2 mom. i överensstämmelse med kommittéförslaget måtte
erhålla den avfattningen, att vad i 1 mom. stadgades icke skulle äga tilllämpning
med mindre den värnpliktige — utöver i 1 mom. omförmäld tjänstgöring
— helt fullgjort den första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), som
enligt för fredstid gällande bestämmelser ålegat den årsklass (årsgrupp), till
vilka den värnpliktige vore att hänföra.
Vidare har i motion II: 425 av herr Olovson i Västerås framställts enahanda
yrkanden beträffande den retroaktiva hemortslönen som ifråga örn den
för framtiden utgående hemortslönen.
Den föreslagna retroaktiva hemortslönen avser att för värnpliktiga, som
fullgjort beredskapstjänstgöring under 1941 och första halvåret 1942, utgöra
en ersättning för de särskilda förmåner i form av semesterersättning och
skatteavdrag, som tillkommo vissa värnpliktiga, vilka under år 1940 fullgjort
beredskapstjänst. Det tidigare skatteavdraget utgick emellertid redan efter
en tjänstgöringstid av sex veckor. Semesterersättning tillkom visserligen
värnpliktig, å vilken lagen örn semester icke var tillämplig, först efter en
tjänstgöring örn 90 dagar men annan värnpliktig ägde utan något dylikt förbehåll
tillgodoräkna sig beredskapstjänstgöringen för erhållande av semesterlön
eller ersättning därför. Vidare bör vid en jämförelse med den för framtiden
utgående hemortslönen beaktas, att denna kommer att tillämpas från
och med den tidpunkt, då jämväl den förhöjda familjepenningen träder i
kraft. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionen II: 412,
såvitt avser yrkandet, att den retroaktiva hemortslönen måtte utgå efter 45
dagars tjänstgöring. Däremot finner utskottet icke skäl tillstyrka det i
samma motion framställda yrkandet örn höjning av den retroaktiva hemortslönens
belopp.
I anledning av sistnämnda motion samt motionen II: 425 torde motsvarande
tillägg som föreslagits beträffande 20 § 2 mom. andra stycket böra
göras till 2 mom. andra stycket förevarande paragraf.
Utskottet har i övrigt icke annat att erinra mot de särskilda stadgandena
i den föreslagna förordningen iin att vissa formella jämkningar torde böra
vidtagas i 29 och 44 §§.
Utskottet.
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
Utskottet.
Utskottet.
B. Ändringar i förordningen om värnpliktslån.
Körande innebörden av de föreslagna ändringarna i förordningen om värnpliktslån
hänvisas till den redogörelse som lämnas å sid. 123—126 i propositionen.
De föreslagna ändringarna föranleda icke någon erinran från utskottets
sida.
C. Upphävande av 10 § andra stycket förordningen
om utrymningshjälp.
T 10 § andra stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp
stadgas, att örn — i det fall att utrymning ej skett — bostadsbidrag
jämlikt krigsfamiljebidragsförordningen uppenbarligen skulle ha utgått
till beredande åt hjälpsökande av bostad i utrymningskommunen, enligt
förstnämnda förordning utgående hyresbidrag må ökas med ett belopp, som
för nämnda fall skulle ha utgått i bostadsbidrag, eller sistnämnda belopp
utgå jämsides med inkvartering in natura.
Under hänvisning till vad som anförts i motiveringen till 2 § 2 mom. i
förslaget till krigsfamiljebidragsförordning (sid. 71—73 i propositionen) föreslogs
i propositionen, att 10 § andra stycket förordningen örn utrymningshjälp
skulle upphöra att gälla i samband med genomförandet av den nya krigsf
amiljebidragsf ör ordnin gen.
Utskottet har icke något att erinra mot förslaget i denna del.
Utskottets hemställan.
Under hänvisning till vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen
framlagda förslaget till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga
under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning)
icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin
del antaga följande förslag till
43
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förordning
om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. lii.
(krigsfamiljebidragsförordning).
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser.
1 §■
1 mom. Förordnar Konungen jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen örn inkallelse
av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt eller delvis
äga tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola ock, där Konungen ej
annorlunda förordnar, från och med inryckningsdagen å dem tillämpas stadgandena
i denna förordning; Konungen obetaget att meddela föreskrift, att
förordningen helt eller delvis skall tillämpas även å andra värnpliktiga.
Med värnpliktig avses i denna förordning den som avlönas såsom värnpliktig
enligt krigsavlöningsreglementet.
2 mom. Där Konungen ej annorlunda föreskriver, må denna förordning
icke tillämpas å krigsfrivilliga, som avlönas enligt andra bestämmelser än de
för värnpliktiga gällande.
3 mom. Konungen må föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning
med de inskränkningar, som finnas påkallade, skola äga tillämpning jämväl
å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid, då värnpliktiga
äro inkallade enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen.
4 mom. Denna förordning skall, med undantag av 20 § samt med de inskränkningar
i övrigt, som av Konungen föreskrivas, äga tillämpning jämväl
å värnpliktiga, som det år de fylla tjugusex år eller senare fullgöra tjänstgöring
jämlikt 27 § vämpliktslagen.
2§-
1 mom. Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till
familjebidrag och hemortslön.
Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag; dock må, i den ordning Konungen
föreskriver, kunna bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå
in natura. Hemortslönen utgår kontant efter viss tids krigstjänstgöring.
2 mom. Annat familjebidrag än bostadsbidrag må ej utgå för person,
som efter ansökan åtnjuter utrymningshjälp.
3 mom. Om rätt till familjebidrag för den som under militärtjänstgöring
ådragit sig kroppsskada är särskilt stadgat.
3 §•
Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personer, nämligen;
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;
b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under
a) sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, dels att den värnpliktige
är underhållsskyldig gentemot vederbörande och dels att antingen den värnpliktige
före inkallelsen i väsentlig mån bidrog till vederbörandes underhåll
eller det eljest kan antagas, att han skulle hava i väsentlig mån bidragit till
underhållet, örn inkallelsen ej mellankommit; samt
c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är
oförmögen till arbete.
Annan den värnpliktiges anhörig än i a) och b) härovan sägs samt husföreståndarinna
i andra fall än som avses i c) må, när synnerliga skäl därtill
äro, efter särskilt medgivande enligt vad i 39 § stadgas jämställas med
familjemedlem.
4 §■
I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas
av en familjebidragsnämnd.
Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å förordningens tilllämpning
(tillsynsmyndigheten).
Örn familjepenning och bostadsbidrag.
5 §•
I samband med värnpliktigs tjänstgöring utgår, då behov därav prövas
föreligga och där ej annat följer av 14 och 17 §§, familjepenning och
bostadsbidrag enligt här nedan i 6—13 §§ meddelade bestämmelser.
I fråga örn den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden för
tjänstgöringen skola vid behovsprövningen tillämpas de föreskrifter örn avdrag
med hänsyn till sådan inkomst som jämlikt 7 och 12 §§ meddelas av
Konungen.
6 §■
1 mom. Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag, som för
en var av nedan angivna ortsgrupper upptages i följande tariff:
45
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Orts gr upp
1
2
3
För hustru och frånskild
hustru ävensom —
därest värnpliktig icke
sammanlever med hustru
eller hustrun, med vilken
han sammanlever, är
arbetso förmögen — För
annan familjemedlem,
som förestår hemmet åt
värnpliktig med hemma- varande familjemedlem
under 16 år
kronor
För annan
familjemedlem
över 16 &r än
sorn avses i
kol. 1
kronor
För annan
familjemedlem
under 16 år än
som avses i
kol. 1
kronor
i .............................
2: 75
1:40
1:10
ii .............................
3: —
1: 65
1:20
in......................
3: 25
1:90
1:30
2 mom. Familjepenning utgår efter den ortsgrupp, till vilken den kommun
är att hänföra, som enligt vad i 27 § stadgas skall utgiva beloppet. I fråga
örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt lagen
örn folkpensionering verkställda indelningen.
3 mom. Där Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp,
jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folkpensionering förordnat
örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare, vilken är mantalsskriven
inom visst intill gränsen liggande område, skall familjepenning, som enligt
vad i 27 § stadgas skall utgivas av den kommun, inom vilken området är
beläget, förhöjas med hälften av skillnaden mellan familjepenningen i kommunen
i den högre ortsgruppen och familjepenningen i den kommun, inom
vilken området är beläget.
7 §•
1 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § a), utgår, under beaktande
av vad i 5 § första stycket stadgas, familjepenning med i 6 § angivna belopp
efter avdrag för den värnpliktiges och familjemedlems inkomst under tiden
för tjänstgöringen enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.
Örn beräkning av familjepenning till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
efter eget åtagande, och till krigsfrivillig meddelar Konungen närmare föreskrifter.
2 mom. För familjemedlem, som avses i 3 § b), bestämmes familjepenningen
med hänsyn till föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen. Familjepenningen må ej fastställas till
högre belopp än i 6 § sägs och må ej heller överstiga värdet av det bidrag
till ifrågavarande familjemedlems underhåll, som den värnpliktige lämnat
före inkallelsen eller eljest kan antagas skola hava lämnat, därest inkallelsen
ej mellankommit.
8 §■
För husföreståndarinna bestämmes familjepenningens belopp med hänsyn
till den värnpliktiges behov av bidrag för att under tiden för tjänstgöringen
46
Andra lagutskottets utlåtande Kr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kunna behålla eller anställa husföreståndarinna. Där särskilda skäl därtill
föranleda, må dock vid behovsprövningen bestämmelserna i 7 § 2 mom. eller
med stöd av nämnda lagrum givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.
Familjepenningen må ej fastställas till högre belopp än i 6 § angives.
9§-
1 mom. För bestridande av kostnaderna för bostad utgår, under beaktande
av vad i 5 och 12 §§ stadgas, bostadsbidrag för bostad, avsedd för familjemedlem,
med vilken den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde.
Har den värnpliktige efter inkallelsen ingått äktenskap, skall bidraget avse
bostad åt familjemedlem, som i 3 § a) sägs.
2 mom. Är värnpliktig i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad
under tjänstgöringen och skulle bostadens avstående för honom medföra avsevärd
olägenhet, må bostadsbidrag kunna tillerkännas honom, ändå att
bidraget ej avser beredande av bostad åt familjemedlem, som i 1 mom. sägs.
3 mom. Bostadsbidrag må ej beviljas för mer än en bostad. Där så prövas
skäligt må Konungen såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag föreskriva,
att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens
eller luftskyddets behov eller för annat allmänt ändamål.
10 §.
Då behov prövas föreligga, må särskilt bostadsbidrag beviljas till nödiga
kostnader för uppvärmning av den värnpliktiges bostad under tiden för hans
tjänstgöring.
11 §•
1 mom. Föreligga giltiga skäl för ombyte av bostad, må värnpliktig, som
är berättigad till bostadsbidrag enligt vad i 9 § sägs, tillerkännas bostadsbidrag
för flyttningskostnader. Bidrag till kostnader för flyttning till annan
ort må beviljas allenast enligt de närmare anvisningar, som meddelas av tillsynsmyndigheten.
2 mom. Där behov prövas föreligga, må värnpliktig erhålla bostadsbidrag
till kostnaderna för förvaring under tjänstgöringen av möbler och andra
nödiga lösören, som tillhöra den värnpliktige eller, därest den värnpliktige
är berättigad till bostadsbidrag enligt 9 § 1 morn., där avsedd familjemedlem.
12 §.
1 mom. Bidraget för bostad åt familjemedlem, som avses i 3 § a), bestämmes,
med beaktande av vad i 3 mom. sägs, till ett belopp, motsvarande
kostnaderna för den bostad, den värnpliktige innehade å inryckningsdagen,
däri inberäknat kostnader för uppvärmning, med avdrag för den värnpliktiges
och familjemedlems inkomst under tiden för tjänstgöringen enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.
Om beräkning av bostadsbidrag till värnpliktig, som fullgör tjänstgöring
47
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
efter eget åtagande, eller till krigsfrivillig meddelar Konungen närmare föreskrifter.
2 mom. Beträffande bostadsbidrag i annat fall än i 1 mom. sägs bestämmes
bidragets belopp efter prövning av föreliggande behov enligt de närmare föreskrifter
som Konungen meddelar.
3 mom. Vid bestämmande av kostnaderna för bostad enligt denna paragraf
skall skälig hänsyn tagas till behovet av bostad samt till den värnpliktiges
bundenhet av hyresavtal eller andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende.
Då fråga är örn bostad i den värnpliktige eller hans hustru tillhörig
fastighet, må bostadsbidrag ej beviljas med högre belopp än som motsvarar
bostadens hyresvärde med tillägg för bränslekostnader.
Därest ombyte av bostad skett efter inryckningsdagen, skall hänsyn tagas
till kostnaderna för den nya bostaden, örn dessa äro lägre än för den förra bostaden
eller giltiga skäl förelegat för ombytet av bostad.
13
1 mom. Familjepenning och bostadsbidrag
utgå från och med inryckningsdagen
till och med dagen för tjänstgöringens
upphörande. Har tjänstgöringen
varat minst trettio dagar, skall
bidrag utgå för ytterligare fem dagar.
Bostadsbidrag jämlikt 9 och 10 §§
beräknas för tjänstgöringsdag. Var den
värnpliktige i tjänst sista dagen i en
kalendermånad, utgår, där ej Konungen
annorlunda förordnar, bostadsbidrag
för hel månad. Vid bestämmande av
bostadsbidraget för tid, som belöper å
den månad då tjänstgöringen upphört,
skall avräknas det antal dagar före
inryckningsdagen, för vilka bostadsbidrag
enligt vad ovan sagts beviljats.
Om särskilda skäl därtill föranleda,
må familjepenning utgå för högst tjugu
dagar och bostadsbidrag för högst
§•
1 mom. Familjepenning utgår från
och med inryckningsdagen till och med
dagen för tjänstgöringens upphörande.
Har tjänstgöringen varat minst trettio
dagar, skall bidrag utgå för ytterligare
fem dagar. Bostadsbidrag för bostad
i den värnpliktige eller hans hustru
tillhörig fastighet samt bostadsbidrag
jämlikt 10 § utgår, beräknat för tjänstgöringsdag,
under tiden från och med
inryckningsdagen till och med dagen för
tjänstgöringens upphörande. Bostadsbidrag
i annat fall än nu sagts utgår
till gäldande av utgifter, vilka förfalla
från och med inställelsedagen och uppbäres,
där ej Konungen annorlunda förordnar,
till och med utgången av den
månad, under vilken tjänstgöringen upphört,
dock att örn bostadsbidrag jämlikt
9 § kommer att till beloppet understiga
det bidrag, som skulle hava utgått, därest
detsamma beräknats för tjänstgöringsdag,
skillnaden utgår vid tjänstgöringens
slut.
Örn särskilda skäl därtill föranleda,
må familjepenning utgå för högst tjugu
dagar och bostadsbidrag för högst
48
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
trettio dagar utöver den i första stycket trettio dagar utöver den i första stycket
stadgade tid, därvid i fråga om bo- stadgade tid, därvid dock ifråga om
stadsbidraget skall inräknas det antal bostadsbidraget skall gälla, att därest
dagar, för vilka avräkning som i första sådant bidrag utgått för längre tid än
stycket sägs icke kunnat ske. som motsvarar den värnpliktiges tjänst
göring,
det överskjutande antalet dagar
skall medräknas i den tid, för vilken
förlängt bidrag beviljas.
För tid, under vilken värnpliktig åtnjuter tidsbegränsad ledighet utan krigslön,
må familjepenning och bostadsbidrag ej utgå; dock att om särskilda skäl
äro för handen, familjepenning må beviljas högst till och med tjugonde dagen
samt bostadsbidrag högst till och med trettionde dagen efter ledighetens
början.
2 morn. Storleken av familjepenning och bostadsbidrag enligt 1 mom.
andra och tredje styckena bestämmes med hänsyn till föreliggande behov.
3 mom. Örn den värnpliktige avlidit, utgå familjepenning och bostadsbidrag
till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit
kunnigt. Lika med tjänstgöring anses krigsfångenskap. Har den värnpliktige
anmälts såsom saknad och är ej uppenbart, att han rj^mt, må ock bidraget tills
vidare utgå.
Olli näringsbidrag;.
14 §.
1 mom. Där Konungen ej annorlunda förordnar, må värnpliktig, som
driver näring eller rörelse, i den mån behov prövas föreligga, i stället för
familjepenning och bostadsbidrag erhålla näringsbidrag till bestridande av
avlöningskostnader, som uppkomma till följd av att särskild arbetskraft måste
anlitas för att under den värnpliktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta
honom. Yad nu sagts skall gälla jämväl för det fall, att den värnpliktige är
anställd i näring eller rörelse, som innehaves av hans hustru.
2 mom. Näringsbidrag enligt denna paragraf må ej beviljas nied mindre
det måste antagas, att förutsättningar äro för handen för näringens eller
rörelsens fortsatta drivande.
3 mom. Bidrag må icke utgå till avlönande av den värnpliktiges hustru
eller hans barn eller adoptivbarn under sexton år. Huruvida näringsbidrag
må avse avlönande av annan den värnpliktige närstående än nu sagts, skall
bero på prövning i varje särskilt fall.
4 mom. Bidrag må utgå med högst tio kronor för dag. Vid bestämmande
av bidragets storlek skall hänsyn tagas till det genomsnittliga normala driftsöverskott
företaget kan beräknas lämna under den värnpliktiges tjänstgöring
och dennes möjligheter att av inkomsterna från företaget bidraga till den anlitade
arbetskraftens avlönande.
49
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
15 §.
Därest hinder möter mot näringens eller rörelsens fortsatta bedrivande
under den värnpliktiges tjänstgöring men förutsättningar finnas för näringens
eller rörelsens återupptagande efter tjänstgöringens slut, kan, då synnerliga
skäl föreligga, särskilt bidrag beviljas för bestridande under tjänstgöringen
av utgifter, som prövas nödvändiga för att näringen eller rörelsen skall kunna
av den värnpliktige efter tjänstgöringens slut återupptagas.
Näringsbidrag enligt denna paragraf må beviljas med högst etthundra
kronor för månad. Utan tillsynsmyndighetens medgivande må sådant bidrag
icke beviljas med belopp, som tillsammans med utgående familjepenning och
bostadsbidrag överstiger trehundra kronor i månaden.
16 §.
Med avseende å tid, för vilken näringsbidrag må utgå, skall vad i 13 §
stadgas i fråga örn familjepenning äga motsvarande tillämpning.
17 §.
Den, som uppbär näringsbidrag jämlikt 14 §, äger ej erhålla annat slag
av familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag. Vid valet mellan de
bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar för beviljande
av näringsbidrag jämlikt 14 § äro för handen, denna form av bidrag
äga företräde framför familjepenning och bostadsbidrag.
Om sjukbidrag.
18 §.
Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för
handen för bestridande av kostnader för erforderlig vård ävensom transport
till och från läkare eller vårdanstalt, må sjukbidrag kunna tillerkännas den
värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Är fråga
om familjemedlem, som avses i 3 § b) eller c), må dock sjukbidrag utgå
allenast i den mån skäl föreligger till antagande, att den värnpliktige, därest
inkallelsen ej mellankommit, skulle hava bidragit till kostnaderna. Med avseende
å den tid, för vilken sjukbidrag må utgå, skall vad i 13 § är stadgat
beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.
Örn begravningsbidrag.
19 §.
Har familjemedlem, som avses i 3 § a), avlidit, och ägde den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet uppbära familjepenning för familjemedlemmen eller
åtnjöt den värnpliktige vid nämnda tidpunkt näringsbidrag som i 14 § sägs,
skall begravningsbidrag tillerkännas den värnpliktige. Sådant bidrag utgår
med tvåhundrafemtio kronor för hustru och med etthundrafemtio kronor för
barn eller adoptivbarn.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 45.
1437 48 — 4
50
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Om hemortslön.
20 §.
1 mom. Till värnpliktig, vilken uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,
utgår, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid
om sammanlagt nittio dagar såsom hemortslön ett belopp av en
krona örn dagen. Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio dagar utgår en
krona 50 öre örn dagen och efter femhundrafyrtio dagar två kronor örn dagen.
Vid beräkning av nämnda tjänstgöringstid må endast komma i betraktande
den tid, under vilken den värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen bestämmer,
mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort honom
åliggande tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag
eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller tjänstgöring
efter eget åtagande, i sistnämnda fall dock endast örn tjänstgöringen fullgjorts
vid förband, organiserat av den myndighet, vid vilken den värnpliktige
är hemortsredovisad. Med tjänstgöring vid eget förband likställes i nämnda
avseende kommendering till skola eller utbildningskurs, som är gemensam
för flera förband. Ilar den värnpliktige innehaft anställning över stat, skall
vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn tagas även till tjänstgöring, som
han under sådan anställning fullgjort efter tidpunkt, som Konungen bestämmer.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i 1 mom. omförmälda tjänstgöringen — fullgjort
värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, därest han
hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941 eller inskrivits efter
år 1941, samt i annat fall under sammanlagt etthundraåttio dagar, dock att
nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med nittio dagar för värnpliktig,
vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt angives i
§ 1 a) lagen den 12 juni 1925 (nr 338) örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstjänstgöring, och med etthundratjugu dagar för
värnpliktig, som erhållit tillstånd att, enligt vad i § 1 b) samma lag sägs, i
stället för militär tjänstgöring fullgöra civilt arbete.
Tjänstgöring som i första stycket Tjänstgöring som i första stycket
av detta moment sägs anses i före- av detta moment sägs anses i före
-
varande hänseende såsom helt fullgjord,
därest den värnpliktige tidigare
blivit i vederbörlig ordning helt eller
delvis befriad från dylik tjänstgöring.
varande hänseende såsom helt fullgjord,
därest den värnpliktige tidigare
blivit i vederbörlig ordning helt eller
delvis befriad från dylik tjänstgöring
eliel'' ock enligt för honom gällande bestämmelser
haft att fullgöra tjänstgöring
under kortare tid än i samma
stycke sägs.
51
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Yad i 1 morn. sägs skall ej heller äga tillämpning å sådan värnpliktig, vilken
undergår utbildning för vinnande av fast anställning vid krigsmakten, såvitt
avser tid efter det han befordrats (konstituerats) till högre tjänstegrad än
furirs eller tilldelats motsvarande högre tjänsteklass.
3 mom. Den som blivit berättigad
till hemortslön skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande
av värnpliktigs avlöningsförmåner,
fullgör efter eget åtagande eller
såsom krigsfrivillig efter värnpliktens
upphörande, med iakttagande av de
ovan i denna paragraf givna bestämmelserna
vara bibehållen vid sin rätt
till hemortslön.
3 mom. Den som blivit berättigad
till hemortslön skall under krigstjänstgöring,
som han därefter, mot åtnjutande
av värnpliktigs avlöningsförmåner,
fullgör efter eget åtagande eller
såsom krigsfrivillig efter värnpliktens
upphörande vara bibehållen vid sin
rätt till hemortslön.
Om skyldighet att taga arbete.
21 §.
1 mom. När skäl därtill äro, må Konungen såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att i enlighet med de
föreskrifter, Konungen utfärdar, hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen
anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete i den
mån sådant erbjudes. Underlåter familjemedlem att fullgöra sålunda stadgad
skyldighet gäller, att familjepenning eller sjukbidrag ej må utgå för
familjemedlemmen, samt att bostads- eller näringsbidrag må efter vad som
finnes skäligt nedsättas eller ock indragas.
2 mom. Skyldighet, som i 1 mom. sägs, skall icke avse familjemedlem,
som är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller
full sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård örn minderåriga
eller sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen
bör avbrytas.
3 morn. Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas
i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.
22 §.
Om värnpliktigs familjemedlem utan giltig anledning lämnar arbetsanställning,
äger familjebidragsnämnd nedsätta familjebidraget efter vad som prövas
skäligt eller ock indraga bidraget.
Örn familjebidragsnämnd.
23 §.
Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller ock
uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
52
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
24 §.
1 mom. Särskild familjebidragsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva
kommunens beslutanderätt, samt består av tre eller fem ledamöter.
Jämte ledamöterna utses suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes tillika,
i vilken ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter
skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område
blir företrädd inom nämnden. Därjämte skall beaktas stadgandet i 26 §
1 mom. andra punkten.
2 mom. Uppdraget att vara ledamot av familj ebidragsnämnden gäller för
fyra år. Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
anställes fyllnadsval; och skall den sålunda valde tjänstgöra under den tid,
som för den avgångne återstått.
25 §.
1 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familjebidragsnämnd kan
ej vara:
a) den, som icke uppnått tjugufem års ålder;
b) den, som icke råder över sig och sitt gods.
2 mom. Ledamot eller suppleant i särskild familj ebidragsnämnd må kunna
avsäga sig uppdraget:
a) om han icke är boende inom kommunen;
b) örn han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning hindras att
fullgöra uppdraget;
c) örn han efter fyra års tjänstgöring såsom ledamot i nämnden är i tur att
därifrån avgå;
d) örn han uppnått sextio års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av
den väljande myndigheten godkännes.
26 §.
1 mom. Särskild familj ebidragsnämnd utser inom sig ordförande och vice
ordförande för ett år i sänder. Endera av ordföranden och vice ordföranden
skall vara icke krigstjänstskyldig person. Äro både ordföranden och vice ordföranden
hindrade att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.
2 morn. Består nämnden av fem ledamöter, må ärende ej av nämnden företagas
till avgörande, där ej minst tre ledamöter eller suppleanter äro tillstädes
samt, för det fall att de närvarande äro allenast tre, dessa tillika äro
örn beslutet ense. Består nämnden av tre ledamöter, må ärende icke företagas
till avgörande, med mindre samtliga ledamöter eller suppleanter äro
tillstädes. Vid val inom nämnden så ock vid tillsättande av tjänstebefattning
sker omröstning med slutna sedlar, där så begäres, och skilje lotten mellan
dem, som erhållit lika antal röster. I övrigt verkställes omröstning öppet,
och blive den mening gällande, varom de flesta röstande sig förena. Äro vid
öppen omröstning rösterna på vardera sidan lika många, gälle den mening,
som biträdes av ordföranden.
53
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
[Kungl. May.ts förslag.) [Utskottets förslag.)
Vid nämndens sammanträde skall föras protokoll, vars riktighet granskas
senast vid nästa ordinarie sammanträde. Nämnden äger att, där sådant av behovet
påkallas, uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter eller suppleanter,
som närvarit vid sammanträdet, att verkställa denna granskning.
3 mom. Nämnden skall på lämpligt sätt tillkännagiva, varest och på vilka
tider till nämnden ställda ansökningar eller andra handlingar mottagas.
Om familjebidragens bestridande m. m.
27 §.
Skyldigheten att utgiva familjebidrag och hemortslön åligger kommun,
varest den värnpliktige å inryckningsdagen var bosatt under sådana förhållanden,
att han, örn mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas.
Var den värnpliktige nämnda dag bosatt utom riket, ankommer betalningsskyldigheten
på Stockholms stad.
Örn den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar från en kommun inom
riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm,
skall betalningsskyldigheten övergå å inflyttningskommunen från och
med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes
av utflyttningskommunen (Stockholms stad), eller, örn familjebidrag ej förut
åtnjutits, från och med den dag, då ansökan örn sådant bidrag gjordes i inflyttningskommunen,
dock att betalningsskyldigheten för flyttningskostnaden skall
åvila utflyttningskommunen (Stockholms stad).
28 §.
1 mom. Kommun, varest den värnpliktige å inryckningsdagen hade sin
bostad, är i avbidan på att annan kommun slutgiltigt ålägges betalningsskyldighet
jämlikt 27 § för den värnpliktige tillkommande familjebidrag, skyldig
att förskjuta familjebidrag, vartill den värnpliktige är berättigad. Familjepenning,
som förskjutes enligt detta moment, skall bestämmas efter ortsgrupp
I.
2 mom. Har i följd av stadgandet i 27 § andra stycket skyldigheten att utgiva
familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen
(Stockholms stad) att förskjuta bidraget, till dess meddelande
erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts,
eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom
meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan om familjebidrag.
3 mom. Vad kommun enligt 1 eller 2 mom. förskjutit må sökas åter av den
kommun, som betalningsskyldigheten enligt 27 § åligger. Sådant anspråk
prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är
belägen mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss värnpliktig
beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må talan rörande
samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.
54
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
[Kungl. Majis förslag.)
29
Kommun, som enligt 27 § utgivit
familjebidrag, äger av staten erhålla
gottgörelse, för familjepenning avseende
familjemedlem, som i 3 § a) sägs,
ävensom för begravningsbidrag med
bela utgivna beloppet, för näringsbidrag
jämlikt 14 § med nittiofem procent
av bidraget, för bostadsbidrag
med nittio procent av bidraget samt
för familjepenning i annat fall än
ovan sagts, näringsbidrag jämlikt 15 §
och sjukbidrag med åttio procent av
utgivet belopp; dock att vad Stockholms
stad utgivit på grund av stadgandet
i 27 § skall i sin helhet återgäldas
av staten. För hemortslönens
hela belopp utgår gottgörelse av staten.
Då särskilda skäl därtill föranleda,
högre statsbidrag än i första stycket s
(Utskottets förslag.)
§•
Kommun, som enligt 27 § utgivit
familjebidrag, äger av staten erhålla
gottgörelse, för familjepenning avseende
familjemedlem, som i 3 § a) sägs,
ävensom för begravningsbidrag med
hela utgivna beloppet, för näringsbidrag
jämlikt 14 § med nittiofem procent
av bidraget, för bostadsbidrag
med nittio procent av bidraget samt
för familjepenning i annat fall än
ovan sagts, näringsbidrag jämlikt 15 §
och sjukbidrag med åttio procent av
utgivet belopp; dock att vad Stockholms
stad på grund av stadgandet i
27 § utgivit till värnpliktig, bosatt utom
riket, skall i sin helhet återgäldas av
staten. För hemortslönens hela belopp
utgår gottgörelse av staten,
må Konungen för visst fall medgiva
30 §.
Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.
31 §.
Åsidosätter familjebidragsnämnd vid fullgörandet av sitt uppdrag i denna
förordning eller eljest meddelade bestämmelser, må tillsynsmyndigheten
kunna besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall
utgå.
Besvär lii. m.
32 §.
Har familjebidragsnämnd med stöd av 21 eller 22 § förklarat familjemedlem
förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget, skall beslutet
ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens prövning; emellertid skall
nämndens beslut lända till efterrättelse, till dess tillsynsmyndigheten annorlunda
förordnar.
33 §.
Över familj ebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen av denna förordning
må klagan föras, då fråga är örn tillämpningen av 21 eller 22 §, hos tillsynsmyndigheten
och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres genom besvär,
vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det
/
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 55
(Kungl. Maj:ts förslag.) (TJtskottets förslag.)
klaganden erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären.
Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som avses i denna förordning,
må talan föras allenast i fall, som i 31 § sägs.
34 §.
Över länsstyrelses beslut rörande tillämpningen av denna förordning må
klagan föras hos kammarrätten genom besvär, vilka skola hava inkommit till
den länsstyrelse, som meddelat beslutet, inom tid, som i 33 § sägs; och åligger
det länsstyrelsen att jämte eget yttrande insända besvären till kammarrätten.
Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.
35 §.
Behörighet att fullfölja talan mot beslut i ärende, som avses i denna förordning,
tillkommer värnpliktig, vars rätt beslutet rörer, samt, i fråga örn
familjebidrag, jämväl familjemedlem, som av den värnpliktige angivits såsom
betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den värnpliktige
gjort ansökan örn bidrag, sökanden.
Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna förordning, och
mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 31 §, må föras av kommun,
vars rätt beslutet rörer.
Särskilda bestämmelser. .
36 §.
flätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i mät.
37 §.
Den, som i ansökan örn familjebidrag lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd
med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.
38 §.
Örn familjebidrag uppburits med för högt belopp eller för längre tid än som
vederbort, må i avräkning å vad för mycket utgått innehållas skäligt belopp
av därefter förfallande bidrag. Dylikt innehållande må dock äga rum endast
under förutsättning att den felaktiga utbetalningen vållats av oriktig uppgift,
som medvetet eller på grund av grov vårdslöshet lämnats av den värnpliktige
eller annan som gjort ansökan om bidraget, eller av underlåtenhet att fullgöra
stadgad anmälningsskyldighet i fråga örn inträffade förändringar eller ock
den värnpliktige eller familjemedlem, som var betalningsmottagare för bidraget,
insett eller bort inse, att fel förelupit vid utbetalningen av bidraget.
Yad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning med avseende å felaktigt
utbetalad hemortslön.
56
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
39 §.
Sådant medgivande som avses i 3 § andra stycket eller 15 § andra stycket
lämnas av tillsynsmyndigheten på ansökan av familjebidragsnämnd. Medgivande
lämnas för viss tid eller tills vidare. När skäl därtill äro, må medgivandet
av tillsynsmyndigheten återkallas.
Har familjebidragsnämnd vägrat att hos tillsynsmyndigheten göra ansökan
örn medgivande,som avses i 3 § andra stycket, äger den värnpliktige ävensom
sådan anhörig eller husföreståndarinna som där sägs göra ansökan direkt
hos tillsynsmyndigheten. I fall, som avses i 15 § andra stycket, tillkommer
sådan rätt den värnpliktige samt familjemedlem, som av den värnpliktige angivits
såsom betalningsmottagare för bidraget, ävensom, därest annan än den
värnpliktige hos familjebidragsnämnden gjort ansökan örn bidrag, sökanden.
40 §.
1 mom. Därest mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring kunna
förväntas, äger Konungen förordna örn vidtagande av erforderliga åtgärder
till undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande.
2 mom. Örn vid mera omfattande inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår
för dröjsmål med utbetalande av familjebidrag, må tillsynsmyndigheten
meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de närmare föreskrifter,
tillsynsmyndigheten må lämna, för familjemedlem, som i 3 § a) sägs,
utbetala provisoriskt bestämd familjepenning. Tillståndet må avse en tid av
högst en månad. Sålunda utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt
familjebidrag, i den mån detta senare belöper å tid, för vilken provisoriskt bestämd
familj epenning utgått.
41 §.
Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
42 §.
Denna förordning skall, såvitt avser
6 § 1 morn., 20 §, bestämmelserna
örn utgivande av hemortslön i 27 §
samt 29 § första stycket andra punkten,
träda i kraft den 1 juli 1942,
från och med vilken dag 4 § första
stycket krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223) och den
där intagna tariffen samt förordningen
den 16 maj 1941 (nr 290) om provi
-
Denna förordning skall, såvitt avser
6 § 1 morn., 20 §, bestämmelserna
örn utgivande av hemortslön i 27 §,
29 § första stycket andra punkten, 33—
35 §§ samt 40 och 41 §§, träda i kraft
den 1 juli 1942, från och med vilken dag
4 § första stycket krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223)
och den där intagna tariffen samt förordningen
den 16 maj 1941 (nr 290)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
57
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sorisk höjning av familjepenning en- om provisorisk höjning av familjepeuligt
krigsfamiljebidragsförordningen, i ning enligt krigsfamiljebidragsförordvad
angår den i förordningen den 16 ningen, i vad angår den i förordningen
maj 1941 intagna tariffen, ävensom den 16 maj 1941 intagna tariffen, ävenkungörelsen
den 28 juni 1941 (nr 506) som kungörelsen den 28 juni 1941 (nr
örn långtidstillägg för vissa värnplik- 506) örn långtidstillägg för vissa värntiga
skola upphöra att gälla. pliktiga skola upphöra att gälla.
Om ikraftträdandet av denna förordning i övrigt och vad med avseende
därå skall iakttagas meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.
43 §.
Från och med den 1 juli 1942 upphör långtidstillägg att utgå. Värnpliktig,
som för tid därefter eljest skulle hava varit berättigad till långtidstillägg, äger
i stället erhålla hemortslön.
44 §.
Näringsbidrag jämlikt 11 § krigs- Näringsbidrag jämlikt 11 § krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april familjebidragsförordningen den 17 april
1940 må från och med den 1 juli 1942 1940 må från och med den 1 juli 1942
utgå med ett belopp av trehundra utgå med ett belopp av högst trehundra
kronor i månaden oavsett örn den kronor i månaden oavsett örn den verkverksamhet,
för vars upprätthållande samhet, för vars upprätthållande bibidraget
beviljats, är av särskild be- draget beviljats, är av särskild betytydelse
för det allmänna. delse för det allmänna.
45 §.
1 mom. Värnpliktig, som under år 1 morn. Värnpliktig, som under år
1941 eller första halvåret 1942 fullgjort 1941 eller första halvåret 1942 fullgjort
sådan tjänstgöring, som i 20 § 1 mom. sådan tjänstgöring, som i 20 § 1 mom.
sägs, under minst nittio dagar, äger sägs, under minst fyrtiofem dagar, äger
uppbära hemortslön med femton kro- uppbära hemortslön med femton kronor
för varje tidrymd örn trettio dagar nor för varje tidrymd om trettio dagar
tjänstgöringen sammanlagt varat. tjänstgöringen sammanlagt varat.
2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall icke äga tillämpning med mindre den
värnpliktige — utöver den i 1 mom. omförmälda tjänstgöringen — fullgjort
värnpliktstjänstgöring under sammanlagt trehundrasextio dagar, därest han
hänförts till årsklass 1940 eller 1941 eller årsgrupp 1941, samt i annat fall etthundraåttio
dagar, dock att nämnda tjänstgöringstider skola förlängas med
nittio dagar för värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring
på sätt angives i § 1 a) lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, och
med etthundra tjugo dagar för värnpliktig, som erhållit tillstånd att, enligt
vad i § 1 b) samma lag sägs, i stället för militär tjänstgöring utföra civilt
arbete.
58
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tjänstgöring som i första stycket
sägs anses i förevarande hänseende
såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige
tidigare blivit i vederbörlig
ordning helt eller delvis befriad från
dylik tjänstgöring.
(Utskottets förslag.)
Tjänstgöring som i första stycket
sägs anses i förevarande hänseende
såsom helt fullgjord, därest den värnpliktige
tidigare blivit i vederbörlig
ordning helt eller delvis befriad från
dylik tjänstgöring eller ock enligt för
honom gällande bestämmelser haft att
fullgöra tjänstgöring under kortare tid
än i samma stycke sägs.
B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts genom propositionen
framlagda, nedan intagna förslag till
i) Förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 augusti 1940
(nr 824) om värnpliktslån.
Härigenom förordnas, dels att 4, 6, 8, 9, 11 och 17 §§ förordningen den
31 augusti 1940 örn värnpliktslån skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att till 13 § förordningen skall fogas ett nytt stycke av den
lydelse i det följande angives.
4§-
För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar
gälla, nämligen
att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av
ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter
slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i
det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller
vilka eljest innebära en avsevärd rubbning av hans ekonomi;
att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;
samt
att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån
inom skälig tid övervinna svårigheterna.
Värnpliktslån må---sextio dagar.
6 §■
Värnpliktslån må beviljas med lägst tvåhundra och högst femtusen kronor.
Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes
högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden
i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda
syftet.
59
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
8 §•
Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från
och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från värnpliktslånenämndens
eller i förekommande fall arbetsmarknadskommissionens beslut. Där omständigheterna
därtill föranleda, må den lånebeviljande myndigheten medgiva
anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid samt
föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis. Värnpliktslån
skall vara i sin helhet återbetalat senast inom tio år efter det amorteringen
enligt vad i första punkten sagts skolat påbörjas. När särskilda skäl därtill äro,
må den lånebeviljande myndigheten föreskriva, att värnpliktslån skall återbetalas
på kortare tid än fem år.
9 §■
Ansökan örn---- gjord ansökan.
Ansökan göres — —- — vederbörande värnpliktslånenämnd.
På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Hava inom
nämnden förekommit skiljaktiga meningar vid fattande av beslut, varigenom
värnpliktslån beviljats, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen
kronor eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senaste förflutna
tolv månaderna understigit sextio dagar, skall nämndens beslut för att bliva
gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.
I samband--— förhållandena påkallas.
Värnpliktslånenämndens beslut---mot beslutet.
11 §■
Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende
skall utan dröjsmål tillställas den lånesökande samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.
Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.
13 §.
Då värnpliktslånenämnd — — —- med beslutet.
Vad i — — — värnpliktslånenämnden tillhanda.
Har den, som fått värnpliktslån sig beviljat, icke inom sextio dagar från
det han erhöll del av värnpliktslånenämndens eller, i fall som i 11 § sägs,
arbetsmarknadskommissionens beslut, inkommit med vederbörlig skuldförbindelse
och i förekommande fall tillhörande säkerhetshandlingar, skall beslutet
anses förfallet.
17 §.
Den, som i ansökan om värnpliktslån lämnar medvetet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd
med strängare straff. Böterna tillfalla kronan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.
60 Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2) Förordning
angående upphävande av 10 § andra stycket förordningen den 13 april
1940 (nr 215) om utryinningshjälp.
Härigenom förordnas, att 10 § andra stycket förordningen den 13 april
1940 om utrymningshjälp skall upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.
C. att motionerna I: 279 och II: 411, 412, 413 och 425, i
den mån de icke blivit beaktade genom vad utskottet ovan
under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd; samt
D. att motionerna I: 71, 290 och 293 samt II: 112, 426 och
432 måtte anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt.
Stockholm den 22 juni 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander*, Wistrand, Sten*,
Näslund*, Söderkvist* och Näsström*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås*,
Cruse, Wallén, fru Johansson*, herrar Larsson i Östersund* och Håstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
61
Reservationer.
1) av herrar Tamm och Wistrand, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
20 och 45 §§ i förslaget till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under
krigs tjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning) i deras av Kungl.
Majit föreslagna lydelse;
2) av herrar Löfvander och Wallén, vilka anfört:
I det föreliggande förslaget till krigsfamiljebidragsförordning har ifråga
örn familj epenningen den från lagen örn folkpensionering hämtade dyrortsgraderingen
bibehållits. Dyrortsgraderingen ger emellertid överhuvud icke
något rättvist uttryck för förhållandet mellan levnadskostnaderna i städerna
och på landsbygden och detta så mycket mindre ifråga örn krigsfamiljebidragen
som särskilt bostadsbidrag utgår, motsvarande .den värnpliktiges verkliga
hyreskostnader. Då därtill kommer, att ifrågavarande förordning huvudsakligen
torde komma att tillämpas under kristider, då prisreglerande åtgärder
ytterligare utjämna den skillnad i levnadskostnader, som eljest kunde förefinnas
mellan stad och landsbygd, saknar enligt vår mening dyrortsgraderingen
ifråga örn familj epenningen enligt krigsfamiljebidragsförordningen varje berättigande.
På grund härav få vi i anslutning till motionerna I: 293 och II: 432 yrka,
att 6 § i förslaget till krigsfamiljebidragsförordning erhåller följande lydelse:
6 §•
Familjepenning utgår med högst så stort belopp för dag som nedan angives:
1
2
3
För hustru och frånskild
hustru ävensom —
därest värnpliktig icke
sammanlever med hustru
För annan
För annan
eller hustrun, nied vilken
familjemedlem
familjemedlem
han sammanlever, är
över 16 år än
under 16 år än
arbetsoförmögen — för
som avses i
sorn avses i
annan familjemedlem,
som förestår hemmet åt
kol. 1
kol. 1
värnpliktig med hemma- varande barn linder 16 år
kronor
kronor
kronor
3: —
1:80
1:30
3) av herr Hage.
Särskilt yttrande
av herr Näslund:
Vid granskningen av här föreliggande förslag har jag funnit att dyrortsgrupperingen
icke bort bibehållas och i överensstämmelse härmed inom utskottet
yrkat på att ortsgrupperingen måtte utgå och familjepenningen fixeras
62
Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.
till det belopp som i propositionen föreslås för ortsgrupp II eller till kronor
3: — respektive 1: 65 och 1: 20.
Huvudsakligaste skälet härför är det faktiska förhållandet att det numera
är olikheterna i hyrespriserna som motivera uppdelningen i olika grupper
för dyrortsystemen i övrigt. Då som i förevarande fall varje bidragstagare
får full ersättning för den verkliga hyreskostnaden å respektive orter har den
bärande motiveringen för gruppering av bidragstagarna här bortfallit. Utvecklingen
har numera lett till att levnadskostnaderna, sedan hyran frånräknats,
i stort sett äro lika och i vissa avseenden till och med högre på landsbygden
än i de s. k. dyrorterna. Ortsgrupperingen medför därjämte en hel
del svårigheter ifråga örn de »gränsorter» där grupperna skära varandra.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:454 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om familjebidrag dt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m. s. 15 i texten