Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.
1942-07-04 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1942:48, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juli 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lantarbetstidslag, dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 5 juni 1942 dagtecknad proposition, nr 360, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lantarbetstidslag.
Härigenom förordnas som följer.
Lagens tillämpningsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning:
1) å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt å byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess
binäring som nu nämnts, allt för såvitt i företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas minst tre arbetare, häri icke inräknad
arbetare, som användes till arbete, vilket avses under a)—f) här nedan; samt
2) å trädgårdsskötsel, bedriven såsom självständigt företag, för såvitt däri
till arbete för arbetsgivares räkning i regel användes minst en arbetare
enligt samma beräkning.
Från lagens tillämpning undantagas:
a) arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande;
b) kolning i mila;
c) mjölkning, skötsel och upptagning av rotfrukter, dikning, skogsarbete,
upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ, allt i den
mån dessa arbeten utföras mot ackordsersättning;
d) husligt arbete;
e) arbete, som bedrives av staten; samt
f) arbete, varå arbetstidslagen för detaljhandeln äger tillämpning.
2 §■
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas:
a) medlem av arbetsgivarens familj;
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 48.
1926 42
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
b) lantbruksinspektor eller annan befattningshavare i överordnad ställning;
eller
c) bokhållare eller annat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör eller den, vars rätt
därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är
att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss
arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.
Ar mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt, och må slutligt utslag av domstolen
ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning än som i första stycket avses
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör
eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
Ordinarie arbetstid,
4§-
1 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 1), må arbetsgivare
icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn
10 timmar samt för arbetsvecka
under januari, februari och december 41 timmar,
under mars, oktober och november 46 timmar samt
under tiden april—september 54 timmar.
Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:
a) För varje brukningsdel må en arbetare, som i regel användes till såväl
djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), användas till
arbete under januari, februari och december högst 47 timmar för arbetsvecka
samt under mars, oktober och november högst 52 timmar för arbetsvecka.
Yad nu sagts galle ock den, som ersätter arbetare med blandat arbete
under ledighet.
b) För arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel (djurskötare),
samt för arbetare, som under minst en vecka ersätter djurskötare, må arbetstiden
icke överstiga för dygn nio timmar och för två arbetsveckor i följd
108 timmar.
För att ersätta djurskötare under kortare tid än en vecka må annan
arbetare användas till djurskötsel utöver den i första stycket angivna tiden
för arbetsvecka, dock att den sammanlagda arbetstiden icke må överstiga
54 timmar för arbetsvecka.
2 mom. Till arbete, som avses i 1 § första stycket under 2), må arbetsgivare
icke använda arbetare under längre tid, raster oräknade, än för dygn
10 timmar samt för arbetsvecka
antingen 48 timmar
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
eller ock under januari, februari, november och december 42 timmar^
under mars och oktober 45 timmar samt under tiden april—september 53
timmar.
3 mom. Med arbetsvecka förstås i fall, som avses i 1 morn., tiden från
och med måndag till och med söndag samt i fall, som avses i 2 morn., tiden
från och med fredag till och med torsdag. Yad i 1 mom. föreskrivits beträffande
två arbetsveckor i följd skall gälla för perioder örn två arbetsveckor,
räknade från första måndagen i november månad varje år.
För viss månad given föreskrift örn arbetstid skall tillämpas under arbetsvecka
eller tvåveckorsperiod, som nyss sagts, vars första dag infaller under
månaden.
5§-
1 mom. Arbetsrådet må, när skäl därtill äro, medgiva, att den i 4 § angivna
arbetstiden, utan att förlängas för år räknat, fördelas på annat sätt
än i nämnda paragraf sägs.
2 mom. Finnes i visst fall av särskilda skäl påkallat, att arbetstiden utsträckes
längre än i 4 § sägs, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
3 mom. Undantag från de i 4 § angivna begränsningarna må ock av
arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning
eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av
de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finner detsamma önskvärt
och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas.
Arbete å övertid.
6 §•
1 mom. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som
ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,
må arbetare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete å övertid. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn
från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till posten.
2 mom. Arbetare må utan sådan anmälan eller ansökan, som i 1 mom.
sägs, användas till arbete å övertid, som föranledes av födelser, sjukdomsfall
eller olycksfall bland djuren.
7 §•
1 mom. Erfordras för driftens ohindrade gång nödvändigtvis att förberedelse-
eller avslutningsarbeten utföras före eller efter den allmänna arbetstiden
eller såvitt angår trädgårdsskötsel att så kallad vakttjänst utföres utom
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
den allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare därtill användas å övertid
under högst sju timmar för arbetsvecka.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 6 § med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete å Övertid,
vare därtill berättigad för högst 48 timmar under loppet av fyra arbetsveckor
och 200 timmar under en tidrymd av 12 månader i följd.
3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,
dock för högst 100 timmar under en tidrymd av 12 månader i följd, meddelas
av arbetsrådet.
4 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i
denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,
men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom
användande till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller ohälsa.
8 §■
Arbetsgivaren bör anskaffa och å arbetsstället förvara övertidsjournal,
upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.
Rörande arbetares användande till arbete å övertid enligt 6 § 1 mom.
eller 7 § åligger det arbetsgivaren att göra anteckning i sådan övertidsjournal
senast den första söckendagen i näst därpå följande arbetsvecka eller, därest
då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra till sådan, som
avses i nämnda lagrum, så snart sådant kan bedömas. Arbetsrådet äger
dock föreskriva, att anteckning örn arbete å övertid får verkställas å annan
tid och på annat sätt än nu angivits. I fråga örn sådant arbete å övertid,
som avses i 7 § 1 morn., är arbetsgivaren icke pliktig att göra dylik anteckning,
där övertiden finnes behörigen upptagen å arbetstidschema, anslaget
å arbetsstället och angivande tiden för det dagliga arbetets början och slut.
Arbetare äge rätt att själv eller genom utsedd representant på anfordran
erhålla del av övertidsjournalen såvitt honom rörer.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 § 1 mom. eller 7 § 3 mom. skall biläggas
journal eller annan handling, däri anteckning enligt andra stycket skall göras,
och skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från
den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från
detsammas datum.
Allmänna bestämmelser.
9 §■
För tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i
denna lag, utser Konungen för viss tid två med jordbruksförhållanden förtrogna
ledamöter. En ledamot skall utses bland personer, föreslagna av
de svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, och vid tjänstgöring i
arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar;
en ledamot skall utses bland personer, föreslagna av
landsorganisationen i Sverige, samt vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
o
av dess ledamöter, som utsetts efter förslag av arbetarsammanslutningar.
För var och en av ledamöterna utses i enahanda ordning minst två suppleanter,
av vilka en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln.
Vid arbetsrådets behandling av ärende, som avses i denna lag, skola, med
iakttagande av vad i 9 § 6 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens
begränsning stadgas, närvara båda de ledamöter, vilka utsetts i här nämnd
ordning, eller för dem utsedda suppleanter. I övrigt skola bestämmelserna
i nämnda paragraf i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.
10 §.
1 mom. Aro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, som i denna lag avses, ense örn viss eftergift i något
avseende, varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen på framställning
av arbetsrådet eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må
inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas.
2 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra särskilda svårigheter
inom viss del av riket eller ock sådana svårigheter för visst arbete eller
företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen
på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
11 §■
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionen. Därvid
skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat
rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd.
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
dagsböter. Yar arbetaren under 18 år, vare den, som har vårdnaden örn
arbetaren, där användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till
böter från och med fem till och med femtio kronor.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 § 1 morn., eller att iakttaga vad enligt 8 § andra, tredje eller fjärde
stycket åligger honom, straffes med dagsböter.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 § andra stycket, straffes med dagsböter ej under fem.
14 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där sådan är inrättad,
men eljest vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
15 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller hushållningssällskap,
skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
Lag samma vare, där arbetsrådet efter framställning av arbetsgivare godtagit
viss person såsom arbetsföreståndare i arbetsgivarens ställe.
16 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft, såvitt den avser arbetsrådets befogenhet och
verksamhet, den 1 augusti 1942 och i övrigt den 1 november 1942 samt gäller
till och med den 31 oktober 1945. Beträffande förseelse mot lagen, som
begåtts under tiden för dess giltighet, skall dock vad i lagen är stadgat
fortfara att gälla efter sistnämnda dag.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen motionerna
i första kammaren nr 282 av herr Mannerskantz m. fl. och nr 283 av
herrar Löfvander och Elofsson, Gustaf.
I motionen I: 282 yrkas, att riksdagen måtte besluta, att 4 § 1 mom. i lagen
skall erhålla följande lydelse.
4 §•
1 mom. Till arbete, som---lika med Kungl. Maj:ts förslag--
samt för arbetsvecka
under januari och december 41 timmar,
under februari och november 46 timmar,
under mars och oktober 50 timmar samt
under tiden april—september 54 timmar.
Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:
a) För varje brukningsdel må arbetstiden för en arbetare, som i regel användes
till såväl djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete),
utgöra för två arbetsveckor i följd under januari och december högst 94 timmar,
under februari, mars, oktober och november 102 timmar och under tiden
april—september 108 timmar samt för dygn högst 10 timmar.
Vad nu sagts----lika med Kungl. Maj:ts förslag---timmar för
arbetsvecka.
I motionen I: 283 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att 4 § 1 mom.
a) lantarbetstidslagen gives följande lydelse:
»För varje brukningsdel må arbetstiden för en arbetare, som i regel an
-
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
vändes till såväl djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete),
utgöra för dygn högst 10 timmar samt för två arbetsveckor i följd under
januari, februari och december högst 94 timmar, under mars, oktober och
november högst 104 timmar och under tiden april—september högst 108
timmar.
Yad nu sagts galle ock den, som ersätter arbetare med blandat arbete under
ledighet.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till
stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Det första förslaget till arbetstidslagstiftning för jordbruket och trädgårdsskötseln
framlades år 1935 av den s. k. lantarbetstidsutredningen (statens off.
utredn. 1935: 48). Proposition i ämnet förelädes 1936 års riksdag (prop. nr 230),
varvid föreslogs en betydligt längre gående arbetstidsbegränsning än vad lantarbetstidsutredningens
majoritet föreslagit. Propositionsförslaget underkastades
emellertid under riksdagsbehandlingen genomgripande förändringar och
den sedermera utfärdade första lantarbetstidslagen den 26 juni 1936 (nr 333)
anslöt sig i väsentliga stycken till lantarbetstidsutredningens majoritetsförslag.
Lagens giltighetstid var bestämd till och med den 31 oktober 1939.
I proposition (nr 94) till 1937 års riksdag föreslogos betydande skärpningar
i lagen, närmast anknytande till 1936 års proposition. Förslagen godtogos i
huvudsak av riksdagen. Lag angående ändring i vissa delar av lantarbetstidslagen
utfärdades den 18 juni 1937 (nr 399).
Till fullgörande av ett åt arbetsrådet den 21 juli 1938 av Kungl. Majit
meddelat uppdrag avlämnade arbetsrådet med skrivelse den 11 oktober 1938
dels redogörelse för då gällande lantarbetstidslags verkningar samt för den
omfattning, i vilken arbetsrådets rätt enligt lagen att medgiva dispens från
dess bestämmelser kommit till användning, dels uppgift rörande de avseenden,
i fråga örn vilka arbetsrådet funnit behov av utökade dispensmöjligheter föreligga,
dels ock förslag till de lagändringar, vilka arbetsrådet ansett böra vidtagas.
Sedan berörda spörsmål därefter underkastats ytterligare utredning av särskilda
sakkunniga, avgåvo dessa den 11 januari 1939 förslag till ny lantarbetstidslag.
För samma års lagtima riksdag framlades, i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag, genom proposition nr 244 förslag till ny lantarbetstidslag.
Propositionen godkändes av riksdagen, varefter nu gällande
lantarbetstidslag utfärdades den 15 juni 1939 (nr 255).
Då giltighetstiden för gällande lag utlöper den 31 oktober 1942, mäste
statsmakterna dessförinnan taga ståndpunkt till frågan, huruvida och i så fall
i vilken form lagen skall förnyas.
Genom skrivelse den 19 december 1941 har Kungl. Majit uppdragit åt
arbetsrådet att efter hörande av dc myndigheter och sammanslutningar, vilkas
hörande arbetsrådet funne lämpligt, verkställa utredning örn och i vad mån
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
ändringar vore erforderliga i gällande lantarbetstidslag samt till Kungl. Hajd
inkomma med berörda utredning jämte det förslag, vartill densamma kunde
föranleda.
Sedan arbetsrådet berett vissa myndigheter och organisationer tillfälle att
till rådet inkomma med de erinringar, till vilka bestämmelserna i lagen givit
anledning, bar arbetsrådet med skrivelse den 24 februari 1942 överlämnat ett
på grundval av vad som anförts i yttrandena och med stöd av de erfarenheter,
som arbetsrådet vunnit under tillämpningen av gällande lantarbetstidslag, upprättat
förslag till ny lag i ämnet jämte därtill hörande motiv.
över arbetsrådets förslag hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har framhållit, att det
syntes uppenbart, att en laglig reglering av arbetstiden inom jordbruket och
trädgårdsskötseln fortfarande borde finnas i vårt land, samt därför föreslagit,
att en ny lantarbetstidslag skulle utfärdas, avfattad i huvudsaklig överensstämmelse
med gällande lag.
Vissa ändringar av de rättsregler, som gällande lag innehåller, har föreslagits
i propositionen.
I. Arbetstiden för arbetare med blandat arbete.
Gällande lagbestämmelser.
Till jordbruksarbete i allmänhet får arbetsgivare icke använda arbetare
under längre tid, raster oräknade, än för dygn 10 timmar samt för arbetsvecka
under januari, februari och december 41 timmar, under mars, oktober och
november 46 timmar samt under tiden april—september 54 timmar (4 § 1 mom.
första stycket).
Från denna huvudregel gäller, bland annat, det undantag (4 § 1 mom. andra
stycket), att för varje brukningsdel en arbetare, som i regel användes till såväl
djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete), må, utöver
den i första stycket angivna tiden för arbetsvecka, användas till djurskötsel
under januari, februari och december högst 12 timmar för två arbetsveckor i
följd samt under mars, oktober och november högst 10 timmar för samma tid.
—- Vad nu sagts gäller också i fråga örn den, som ersätter arbetare med blandat
arbete under ledighet.
I förevarande sammanhang må vidare nämnas, att arbetstiden för arbetare,
som huvudsakligen användes till djurskötsel (djurskötare), icke må överstiga
för dygn 9 timmar och för två arbetsveckor i följd 108 timmar.
Bestämmelserna örn särskild arbetstid för arbetare med blandat arbete infördes
år 1939. Dessa bestämmelser överensstämde med föreskrifter i det vid
nämnda tidpunkt gällande kollektiva riksavtalet för jordbruket.
Det nu gällande riksavtalet vid jordbruket — vilket äger tillämpning till
och med den 31 oktober 1942 — innehåller i nu ifrågavarande hänseende bestämmelser,
som överensstämma med föreskrifterna i gällande lag.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
9
Arbetsrådets utredning'' m. lii.
I de av arbetsrådet i nu förevarande sammanhang begärda yttrandena
hava lantbruksstyrelsen och svenska lantarbetsgivareföreningen föreslagit,
att bestämmelserna rörande arbetare med blandat arbete måtte
ändras så, att arbetstiden begränsades för tvåveckorsperioder till 94 timmar
under januari, februari och december, till 102 timmar under mars, oktober
och november samt till 108 timmar under april—september. Svenska lantarbetareförbundet
har å sin sida ansett, att arbetstiden borde begränsas för
vecka, samt föreslagit en med 5 timmar utökad veckoarbetstid under vinterhalvåret.
Arbetsrådet har för sin del anfört:
Enligt arbetsrådets mening är den nuvarande ordningen ur praktisk synpunkt
otillfredsställande. Det är givet bättre, att arbetstiden begränsas enhetligt
under hela året, antingen för vecka eller för tvåveckorsperiod. Vid valet
mellan dessa alternativ synes en begränsning av arbetstiden för vecka av både
principiella och praktiska skäl vara att föredraga, såvida möjligheterna att av
dessa arbetare med blandat arbete utan tillgripande av allmän övertid uttaga
erforderlig arbetstid härigenom bliva tillgodosedda. Detta är enligt arbetsrådets
uppfattning också fallet. Örn för nu ifrågavarande arbetare med blandat
arbete den för vanliga »utearbetare» medgivna arbetstiden utökas med 6
timmar i veckan under hela vinterhalvåret, blir, enligt rådets mening, den till
47 respektive 52 timmar för vecka utsträckta ordinarie arbetstiden i de allra
flesta fall fullt tillräcklig, särskilt om hänsyn tages till möjligheten att utnyttja
i 7 § 1 mom. medgiven övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten. Med
hänsyn härtill har föreslagits en lagändring i nu angiven riktning.
Enligt gällande lag må utökningen av arbetstid endast användas för utförande
av djurskötsel. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila arbetare
med blandat arbete, torde det i praktiken knappast ifrågakomma, att utökningen
i arbetstid tages i anspråk för annat arbete än djurskötsel. Arbetsrådet
har därför, utan att vilja frångå den i och för sig riktiga principen att den utökade
arbetstiden endast får användas till utförande av djurskötsel, ansett ett
bibehållande av nuvarande bestämmelse, som onödigt komplicerar lagtexten,
icke vara erforderligt. Det må även framhållas, att det i vissa fall kan föreligga
svårigheter att, när det gäller nu ifrågavarande arbetargrupp, till tiden skarpt
avgränsa djurskötsel mot annat arbete.
Enligt arbetsrådets förslag skulle undantagsbestämmelserna beträffande
arbetare med blandat arbete — upptagna under a) i 1 mom. — erhålla följande
lydelse (skiljaktigheter i förhållande till gällande lag med spärrad stil):
a) För varje brukningsdel må en arbetare, som i regel användes till såväl djurskötsel
som annat arbete (arbetare med blandat arbete), användas till arbete
under januari, februari och december högst 47 timmar för arbetsvecka
samt under mars, oktober och november högst 52 timmar för
arbetsvecka.
Vad nu sagts gäfle ock den, som ersätter arbetare med blandat arbete under
ledighet.
Två reservanter inom arbetsrådet (ledamöterna Söderbäck och
Carell) hava anfört:
När arbete med djurskötsel år 1937 blev lagligen reglerat och för vilket
arbete bestämdes en något längre arbetstid än för det egentliga jordbruksarbetet,
fanns det nödvändigt att beräkna arbetstiden för tvåveckorsperiod.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
det senare med hänsyn till att djurskötarna enligt kollektivavtal och praxis
tillerkänts i regel minst en fridag per tvåveckorsperiod. Genom arbetstidens
fördelning på tvåveckorsperioder gjordes det nämligen möjligt att jämnt fördela
den ordinarie arbetstiden på periodens arbetsdagar. Vid fördelning per
vecka skulle det icke vara möjligt att uttaga hela den ordinarie arbetstiden
under vecka varunder fridag infaller.
Tvåveckorsindelningen av arbetstiden hänfördes i sagda lag allenast till
de arbetare, som »uteslutande» (senare »huvudsakligen») syssla med djurskötsel.
Vid praktiskt taget varje gård finnes det emellertid åtminstone en arbetare,
som »användes till såväl djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat
arbete)». Arbetsgivare och arbetare voro ense örn dels att även för dylik
arbetare krävdes en något längre ordinarie arbetstid än för utearbetare (egentliga
jordbruksarbetare) och dels att arbetstiden för en sådan arbetare, som
i likhet med den egentlige djurskötaren i regel åtnjuter en fridag per tvåveckorsperiod,
skulle beräknas för två veckor i följd. I anledning härav fastställdes
i kollektivavtalet en för tvåveckorsperiod beräknad förlängd ordinarie
arbetstid, därvid de enskilda parterna, då kollektivavtalsbestämmelsen
stod i strid med lagens bestämmelser, voro hänvisade till att hos arbetsrådet
begära dispens för tillämpning av kollektivavtalsbestämmelsen på denna
punkt. Dylika dispenser begärdes i stor utsträckning och beviljades undantagslöst
av arbetsrådet.
År 1938 på hösten föreslog arbetsrådet, som anmodats att avgiva yttrande
över de ändringar i lantarbetstidslagen, som kunde finnas befogade, att arbetstiden
för arbetare med blandat arbete dels skulle ökas utöver den för utearbetaren
fastställda och dels skulle beräknas för tvåveckorsperioder. 1939
års sakkunniga föreslogo emellertid den jämkningen i arbetsrådets förslag att
den mot utearbetarens arbetstid svarande delen av den ordinarie arbetstiden
skulle beräknas för vecka, men att utökningen av arbetstiden skulle beräknas
för två veckor i följd. Därigenom skulle såsom förut möjliggöras en jämn fördelning
av den ordinarie arbetstiden på veckodagarna, oavsett örn fridag anvisades
i en vecka eller ej. 1939 års lantarbetstidslag avfattades i enlighet med
de sakkunnigas förslag på denna punkt.
Även örn det senast gällande systemet möjliggjort anvisande av en fritid
varannan vecka utan att den dagliga arbetstiden därför behövt bli olika lång
i de olika veckorna, framstår det obestridligt såsom tungrott och besvärligt
att behöva räkna med en viss del av den ordinarie arbetstiden för vecka och
återstoden av densamma beräknad för två veckor i följd.
Att arbetstiden, såsom arbetsrådet nu föreslår, skall beräknas per vecka
medför visserligen att man slipper laborera med två slags å olika tidsperioder
beräknad ordinarie arbetstid, men det leder också till att den dagliga arbetstiden
måste bli olika i vecka med och i vecka utan fridag, försåvitt den medgivna
veckoarbetstiden skall kunna uttagas. En jämn och lika dagsarbetstid
kan, därest den av rådets majoritet föreslagna arbetstiden helt skall kunna
uttagas, icke vinnas med mindre än att arbetstiden beräknas per tvåveckorsperiod.
Enligt vår mening innebär arbetstidens beräknande per tvåveckorsperiod
en avsevärd förenkling och medför tillika att man även i fråga örn
arbetstidsperioderna jämställer arbetare med blandat arbete med övriga arbetare
— de egentliga djurskötarna —• som ha minst en fridag varannan vecka.
Under hela den lid, som djurskötseln varit lagligen reglerad, har det, såsom
framgår av vad ovan sagts, stått klart för såväl statsmakterna som parterna
på arbetsmarknaden att arbetstiden för arbetare med blandat arbete
lämpligen beräknas för två veckor i följd. Något bärande skäl för arbetstidens
beräknande per vecka har ej heller nu anförts. Därest arbetstiden beräknas
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
11
för vecka och fridag anvisas varannan vecka, står däremot oförändrad kvar
den faktiska omöjligheten att till fullo utnyttja den såsom erforderlig ansedda
arbetstiden, fördelad med jämn dagsarbetstid under veckan, oavsett örn däri
ingår fridag eller icke.
Under hänvisning härtill få vi föreslå att ifrågavarande arbetstid, i stället
för att, som arbetsrådet föreslagit, angivas till 47 respektive 52 timmar för
arbetsvecka, fastställes till 94 respektive 104 timmar för två arbetsveckor i
följd.
Yttrandena över arbetsrådets förslag.
I avgivna yttranden över arbetsrådets förslag hava riksförsäkringsanstalten,
landsorganisationen i Sverige och svenska lant arbetareförbundet
tillstyrkt detsamma under det att lantbruksstyrelsen, svenska lantarbetsgivareföreningen,
svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruksförbund och
riksförbundet landsbygdens folk anslutit sig till reservationen.
Det må anmärkas, att enligt gällande riksavtal vid jordbruket övertidsersättning
enligt vederbörande lokalavtal utgår för övertidsarbete enligt 7 §, sålunda
bland annat för förberedelse- eller avslutningsarbete enligt 7 § 1 mom.
Föredragande departementschefen har på denna punkt anfört följande.
Enighet råder därom, att arbetstiden även för arbetare med blandat arbete
bör vara enhetligt begränsad. Olika meningar hava emellertid yppats rörande
spörsmålet, huruvida begränsningen bör anknytas till enveckas- eller tvåveckorsperioder.
Arbetsrådets majoritet, vars förslag tillstyrkts av riksförsäkringsanstalten,
landsorganisationen i Sverige och svenska lantarbetareförbundet,
har ansett en begränsning av arbetstiden för vecka av både principiella
och praktiska skäl vara att föredraga, därvid framhållits, att med hänsyn till
att i 7 § 1 mom. medgiven övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten vid
behov kan utnyttjas möjligheter även med denna anordning förefinnas
att utan tillgripande av allmän övertid uttaga erforderlig arbetstid av dessa
arbetare. Två reservanter inom arbetsrådet, vilkas mening omfattats i flertalet
remissyttranden, hava däremot funnit de starkaste skälen tala för beräkning
av arbetstiden för två arbetsveckor i följd, därvid mot arbetstid bestämd för
vecka främst invänts, att vid tillämpning av densamma den dagliga arbetstiden
måste bliva olika i vecka med och i vecka utan fridag, för såvitt den medgivna
veckoarbetstiden skall kunna uttagas.
Efter övervägande av vad som från ömse sidor anförts i ärendet har jag för
egen del ansett mig böra giva min anslutning till den mening, åt vilken
arbetsrådets majoritet givit uttryck. Jag tillstyrker därför, att bestämmelserna
i ämnet avfattas i enlighet med arbetsrådets lagförslag.
Mot arbetsrådets förslag, att ur lagen skall utgå den föreskrift, enligt
vilken arbetstiden skall få användas endast för utförande av djurskötsel, synes
erinran icke vara att göra.
II. Arbetstiden för djurskötare.
Gällande lagbestämmelser.
Arbetstiden för arbetare, som huvudsakligen användes till djurskötsel
(djurskötare) får enligt föreskrift i 4 § 1 mom. — såsom förut nämnts — icke
överstiga för dygn nio timmar och för två arbetsveckor i följd 108 timmar.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
För att ersätta djurskötare under ledighet må annan arbetare användas till
djurskötsel utöver den i 4 § 1 mom. första stycket angivna tiden för arbetsvecka,
dock att den sammanlagda arbetstiden icke må överstiga 54 timmar
för arbetsvecka.
Arbetsrådets utredning m. lii.
Arbet srå de t har framhållit, att särbestämmelsen för det fall att arbetare
tjänstgjorde såsom ersättare för djurskötare, vilken infördes vid 1939 års
revision av lantarbetstidslagen, innebure, att vid utförande av ersättare''änst
arbetstiden under vinterhalvåret finge utsträckas till 54 timmar i veckan. Av
förarbetena till lagen framginge, att denna särbestämmelse gällde för arbetare,
som ersatte djurskötare under fridag, kortare tids sjukdom eller annan dylik
ledighet. Av förarbetena framginge även, att ersättare, som under längre tid
inträdde i djurskötarens ställe, utan särskilt lagstadgande därom folie under
den för djurskötare gällande huvudregeln.
Med hänsyn till det sålunda anförda syntes det arbetsrådet i och för sig
icke nödvändigt att — vilket svenska ^^arbetsgivareföreningen föreslagit i
sitt yttrande till arbetsrådet — i lagen införa ett stadgande örn att arbetare,
som under längre tid än en vecka tjänstgjorde såsom ersättare för djurskötare,
skulle hava sin arbetstid begränsad till 108 timmar för två arbetsveckor
i följd. Då den nuvarande regeln örn er sättärt jänstgö ring emellertid
kunde medföra missförstånd vid den praktiska tillämpningen, hade det
synts arbetsrådet lämpligt, att i lagen direkt angåves, att arbetare, som
längre tid än en vecka fullgjorde sådan ersättartjänst, skulle hava sin arbetstid
reglerad enligt de för djurskötare gällande bestämmelserna.
Föredragande departementschefen har — under framhållande av att arbetsrådets
förslag icke innefattade någon saklig ändring av de för närvarande
gällande rättsreglerna — ansett detsamma böra inflyta i den nya lagen.
III. Bestämmelser örn förande av övertidsjournal lii. lii.
Gällande lagbestämmelser.
I 8 § första stycket lantarbetstidslagen föreskrives, bland annat, att det
åligger arbetsgivaren att rörande arbetares användande till arbete å övertid
enligt 6 § 1 mom. eller 7 § senast den första söckendagen i näst därpå följande
arbetsvecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att
hänföra till sådan, som avses i nämnda lagrum, så snart sådant kan bedömas,
göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär, som
fastställes av arbetsrådet.
Enligt 13 § första stycket straffas, bland annat, den arbetsgivare med
dagsböter, som försummar att iakttaga vad enligt 8 § åligger honom.
Arbetsrådets utredning m. m.
I yttrande till arbetsrådet föreslog svenska lantarbetareförbundet
införande i lagen av obligatorisk skyldighet att hålla övertidsjournal enligt
fastställt formulär. Riksförsäkringsanstalten avstyrkte bestämt nämnda för
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
13
slag. Skulle det vara någon egentlig mening med en sådan föreskrift borde
den förknippas med straffansvar, vilket icke gärna syntes kunna ifrågakomma
under förevarande omständigheter. Det syntes emellertid vara nödvändigt,
att inspektionsförrättarna framdeles ginge något strängare fram än hittills i
allmänhet torde hava varit förhållandet och i förekommande fall anmälde
uppenbart försumliga arbetsgivare till åtal för bristande iakttagande av vad
som ålåge dem enligt 8 §.
Arbetsrådet har för sin del anfört:
Lantarbetareförbundet har framhållit, att journalföringen av övertid
mångenstädes är bristfällig av den anledningen att övertids journal saknats
vid tillfällen, då övertidsarbete uttagits. Arbetsrådet finner vad lantarbetareförbundet
anfört och föreslagit värt beaktande och anser sig böra föreslå en
lagändring, innebärande att arbetsgivare skall vara skyldig att — oavsett
huruvida övertid uttages eller ej — anskaffa och å arbetsstället förvara övertidsjournal.
Utöver vad förbundet andragit må såsom skäl härtill anföras,
att såväl arbetsrådets kungörelse med formulär till övertids journal som de i
handeln förekommande tryckta över tids journalerna innehålla av arbetsrådet
utarbetade anvisningar angående anteckning örn övertid m. m. samt att ett
införande av nämnda obligatoriska skyldighet skulle bidraga till en mera
allmänt spridd kännedom örn lagens bestämmelser än som nu torde förefinnas.
Till undvikande av missförstånd må anmärkas, att arbetsgivaren i stället för
att inköpa tryckt övertids journal givetvis äger att själv iordningställa journal,
örn den upprättas enligt arbetsrådets formulär. — Då den här föreslagna
skyldigheten närmast har karaktären av en ordningsbestämmelse och blotta
tillvaron av densamma synes vara värdefull ur kontrollsynpunkt, har arbetsrådet
med hänsyn härtill och även av andra skäl ansett, att bestämmelsen i
fråga icke bör förenas med straffpåföljd. På grund härav har föreslagits en
ändring i 13 §.
Arbetsrådet har föreslagit ett nytt första stycke i 8 § samt vissa ändringar
i det nuvarande första stycket, vilket upptagits som ett andra stycke under
det att de nuvarande andra och tredje styckena oförändrade ingått såsom
tredje och fjärde stycken i den föreslagna 8 §.
Föredragande departementschefen har på denna punkt anfört.
Betänkligheter kunna givetvis, på sätt riksförsäkringsanstalten framhållit,
anföras däremot, att i lagen införes en föreskrift, vars överträdande icke lämpligen
torde kunna förbindas med straffansvar. Å andra sidan måste det
otvivelaktigt anses vara av värde, att övertids journal finnes tillgänglig, där
lantarbetstidslagen skall tillämpas, så att, örn övertidsarbete oförmodat
blir erforderligt, i lagen föreskriven anteckning därom kan göras i stadgad
ordning. Jag tillstyrker med hänsyn till vad sålunda anförts sådan ändring
av 8 §, att däri i ett första stycke föreskrives, att varje arbetsgivare bör anskaffa
och å arbetsstället förvara övertidsjournal. I övrigt tillstyrker jag
ändring av 8 § ävensom följdändringar i 13 § i saklig överensstämmelse med
arbetsrådets förslag.
IV. Bestämmelser örn s. k. allmän övertid.
Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 6 § (s. k. nödfallsarbete)
påkallat att för brådskande arbete under sådd eller skörd, för att ersätta
arbetare under ledighet eller för att tillgodose annat tillfälligt behov av ökad
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
Utskottet.
arbetstid använda arbetare till arbete å övertid, är han enligt 7 § 2 mom. därtill
berättigad för högst 48 timmar under loppet av fyra arbetsveckor och 200
timmar under en tidrymd av 12 månader i följd. Momentet erhöll denna
lydelse vid 1939 års revision av lantarbetstidslagen. Dessförinnan hade arbetsgivaren
ägt utnyttja i momentet avsedd övertid, s. k. allmän övertid, örn detta
var »med hänsyn till särskilt förhållande påkallat».
I yttrandena till arbetsrådet hava lantbruksstyrelsen och svenska
lantarbetsgivareföreningen, under framhållande av att gällande utformning av
lagtexten föranlett missförstånd och verkat restriktivt på möjligheterna att
uttaga övertid, yrkat, att bestämmelsen måtte återföras till sin ursprungliga
lydelse.
Arbetsrådet har framhållit, att av förarbetena till gällande lag framginge,
att bestämmelsen i 7 § 2 mom. hade karaktären av försökslagstiftning
och tillkommit i syfte att förhindra missbruk av rätten att uttaga övertid.
Med hänsyn till att bestämmelsen varit gällande allenast i två år och att tillräcklig
erfarenhet om dess verkningar ej hunnit vinnas under denna tid, har
arbetsrådet förordat, att bestämmelsen måtte bibehållas i oförändrat skick.
Arbetsrådet har tillagt, att av förarbetena jämväl framginge, att den i momentet
gjorda exemplifieringen av sådana tillfällen, då här avsedd övertid
finge uttagas, icke vore uttömmande.
Föredragande departementschefen har beträffande de omförmälda bestämmelserna
i 7 § 2 mom. yttrat, att den utformning momentet erhållit i gällande
lag, varigenom en exemplifiering lämnats å sådana tillfällen, då övertid skall
få uttagas, syntes hava föranlett missförstånd vid tillämpningen. Då anledning
icke syntes föreligga till antagande, att en återgång till momentets lydelse
före 1939 års ändring skulle medföra några för arbetstagarna menliga följder,
har departementschefen tillstyrkt en sådan avfattning av momentet, att övertid
skall få uttagas, örn detta är »med hänsyn till särskilt förhållande påkallat».
Denna formulering överensstämde med den, som användes i allmänna arbetstidslagen
för motsvarande fall.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Genom den föreliggande propositionen framlägges förslag till ny lantarbetstidslag,
avsedd att träda i stället för den nuvarande lagen i ämnet, vars
giltighetstid utlöper den 31 oktober 1942. Lagförslaget ansluter sig i huvudsak
till gällande lags bestämmelser. På ett par punkter har dock föreslagits
ändringar av saklig innebörd, bland annat beträffande arbetstiden för arbetare
med blandat arbete, varjämte vissa förtydliganden och jämkningar av formell
natur vidtagits i förslaget. Den nya lagen har föreslagits skola erhålla giltighet
endast för viss tid, i överensstämmelse med hittillsvarande praxis beträffande
provisoriska arbetstidslagar bestämd till tre år.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet uppenbart,
att en laglig reglering av arbetstiden inom jordbruket och trädgårdsskötseln
fortfarande bör finnas i vårt land. Utskottet får alltså tillstyrka, att en ny
Andra lagutskottets utlåtande Nr 48. 15
lantarbetstidslag utfärdas. Såsom i propositionen förordats synes denna
kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med gällande lag i ämnet.
I motionen I: 282 har bland annat hemställts örn utsträckning av de enligt
huvudstadgandet i 4 § 1 mom. för jordbruket medgivna längsta arbetstiderna
under vissa månader av vinterhalvåret. Enligt utskottets mening saknas emellertid
skäl för att nu frångå den ståndpunkt i detta hänseende, som statsmakterna
intogo för tre år sedan vid antagande av den gällande lantarbetstidslagen.
Utskottet får därför hemställa, att motionen i denna del icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Enligt den nuvarande lantarbetstidslagen utgör den för jordbruksarbetare
i allmänhet bestämda längsta arbetstiden för arbetsvecka under januari,
februari och december 41 timmar, under mars, oktober och november 46
timmar samt under tiden april—september 54 timmar. Från denna huvudregel
gäller för arbetare med blandat arbete det undantaget, att dessa må, utöver
den sålunda angivna tiden för arbetsvecka, användas till djurskötsel under
januari, februari och december högst 12 timmar för två arbetsveckor i följd
samt under mars, oktober och november högst 10 timmar för samma arbetsperiod.
I detta hänseende har Kungl. Majit på förslag av arbetsrådets majoritet
förordat den ändringen, att arbetstiden för arbetare med blandat arbete
skall anknytas till perioder örn en vecka och i förhållande till den för jordbruksarbetare
i allmänhet medgivna arbetstiden utökas med 6 timmar i veckan
under hela vinterhalvåret samt alltså för vecka utgöra 47 timmar under
januari, februari och december samt 52 timmar under mars, oktober och
november. I motionerna I: 282 och I: 283 har däremot yrkats, att arbetstiden
måtte under hela året beräknas för två arbetsveckor i följd, därvid i sistnämnda
motion bland annat framhållits, att vid tillämpning av arbetstid
bestämd för vecka den dagliga arbetstiden måste bliva olika i vecka med och
i vecka utan fridag, därest den medgivna veckoarbetstiden skall kunna helt
uttagas. Enligt utskottets mening kan den nu gällande ordningen med beräkning
av arbetstiden i förhållande till, under sommarhalvåret enveckasperioder
och under vinterhalvåret tvåveckorsperioder ur praktisk synpunkt
icke anses tillfredsställande. Såsom arbetsrådet framhållit är det givet bättre,
att arbetstiden i stället begränsas på samma sätt för hela året, antingen för
vecka eller för tvåveckorsperiod. För utskottet framstår det härvid ur enhetlighetens
synpunkt som lämpligast, att arbetstiden för arbetare med blandat
arbete, liksom beträffande jordbruksarbetare i allmänhet, beräknas för vecka,
såvida möjligheterna att av förstnämnda arbetare utan tillgripande av
övertid uttaga erforderlig arbetstid härigenom bliva tillgodosedda. Då den
av Kungl. Majit föreslagna ordinarie arbetstiden för vecka —- vilken för mars.
oktober och november överstiger den nu gällande — synes tillräcklig ur nu
angiven synpunkt, får utskottet, med avstyrkande av motionernas ändringsyrkanden,
ansluta sig till Kungl. Majits förslag på denna punkt.
I övrigt hava de genom propositionen föreslagna ändringarna i lagstiftningen
i förhållande till nu gällande lag icke givit anledning till erinran från
utskottets sida.
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen
framlagda förslag till lantarbetstidslag; samt
B. att motionerna 1:282 och 1:283 måtte anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt.
Stockholm den 4 juli 1942.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Löfvander*, Forslund,
Wistrand, Strand och Näslund*;
från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård*, von Seth*, Holm, fru Johansson,
herrar Larsson i Östersund, Barnekow* och Jansson i Hällefors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Tamm, Löfvander, Wistrand, Hallagård och von Seth, vilka ansett,
att utskottet bort, med tillstyrkande av motionen I: 283, hemställa, att
4 § 1 mom. lantarbetstidslagen måtte erhålla följande lydelse.
4 §•
1 mom. Till arbete,---lika med Kungl. Maj:ts förslag---föl
jande
undantag:
a) För varje brukningsdel må arbetstiden för en arbetare, som i regel användes
till såväl djurskötsel som annat arbete (arbetare med blandat arbete),
utgöra för dygn högst 10 timmar samt för två arbetsveckor i följd under
januari, februari och december högst 94 timmar, under mars, oktober och
november högst 104 timmar och under tiden april—september högst 108
timmar.
Vad nu sagts--- — lika med Kungl. Maj:ts förslag----timmar för
arbetsvecka.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:483 Skrivelse till Korning en i anledning av Kungl. Murits proposition med förslag till folkskolans tjänsteoch familjepensionsreglementen. a1 i texten