Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen om rätt i vissa fall för nyttjandcrättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. 1 en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt, att riksdagen ville för sin del antaga följande Förslag '' till Lag om ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1925

1942-02-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen om rätt i vissa fall för nyttjandcrättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. 1 en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt, att riksdagen ville för sin del antaga följande Förslag '' till Lag om ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1942 kl. 10 f. nx.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen

om rätt i vissa fall för nyttjandcrättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område.

1 en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt, att

riksdagen ville för sin del antaga följande

Förslag

'' till

Lag

om ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i

vissa fall för nyttjandcrättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område.

Härigenom förordnas, att 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1925 örn rätt i

vissa fall för nyttjandcrättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

skola erhålla lydelse på sätt nedan sägs.

8 §•

Vill jordägaren---byggnadsstadgan.

Medför nyttjanderätten förminskning av värdet av det område, som löses,

skall löseskillingen utgöras av det värde området med därå vilande nyttjanderätt

äger. Avdrag skall göras för värdet av förbättring, som i 1 § sista stycket

sägs. Nyttjanderättsliavaren skall tillgodoföras värdet av dylik förbättring å

sådan del av det innehavda området, som icke löses, i den mån förbättringen

ej uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.

Örn innehavare av fordran eller annan rättighet, varom i 6 § tredje

stycket sägs och som har bättre rätt än nyttjanderätten, skriftligen till lantmätaren

framställt yrkande därom, skall i löseskillingen såsom särskild post

ingå även den summa, med vilken nyttjanderätten anses sänka områdets

värde.

Utgör---stadgat.

ftihang till riksdagens protokoll 19i2. .9 samt. 2 avd. Nr 5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

14 §.

Sedan beslut---kungörelse.

Särskild post, varom talats i 8 § fjärde stycket sista punkten, skall fördelas

endast i den mån så dr nödvändigt för tillgodoseende av sådan innehavare av

fordran eller rättighet, som framställt yrkande örn postens upptagande vid

värderingen. Sådan post, som ej fördelas, skall återställas till nyttjanderättsI)

avaren.

Innell aves---fördelningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört i huvudsak följande:

Om arrendet för en ensittarlägenhet erlagts med ett engångsbelopp eller

bestämd till lägre belopp än den normala ränteavkastningen på markvärdet,

utgör nyttjanderätten för ensittaren en ekonomisk tillgång, vars storlek

ar beroende av den återstående nyttjanderättstidens längd.'' Något stadgande

örn huru med detta värde skall förfaras vid inlösen före nyttjanderättstidens

utgång innehåller ensittarlagen icke. I rättspraxis (se NJA 1930 sid.

193, jfr även 1933 sid. 370) har emellertid ensittaren icke ansetts kunna beredas

någon kompensation i form av minskning av löseskillingen för att

han äger ifrågavarande förmån. Den rätt, som enligt upplåtelseavtalet tillkommer

ensittaren i dylika fall. kan han alltså tillvarataga endast genom

att uppskjuta inlösningen till nyttjanderättstidens slut. Vid livstidsupplåtelser

kan nyttjanderättshavaren över huvud taget icke utan förlust själv utöva

lösningsrätten, och rätten till inlösen före nyttjanderättstidens slut saknar

darfur i här berörda fall stundom praktisk betydelse. Den vinst, jordägaren

vid tidigare inlösen gör, torde icke vara på något sätt befogad.

1 § i lagen den 18 juni 192o örn rätt i vissa lall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen, innehåller

bestämmelse därom, att den, som med nyttjanderätt för brukande

eller bostadsändamål innehar annan tillhörig mark, under vissa förutsättningar

är berättigad att tillösa sig marken. Ä marken skall finnas ett nyttjanderättshavaren

tillhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig bostad åt

honom och hans familj. Dessutom gälla bland andra följande • förutsättningar

för inlösningsrätt, nämligen att ett sådant nyttjanderättshavare tillhörigt

boningshus fanns å marken uppfört den 1 januari 1919 samt att

minst en fjärdedel av det värde, som marken med därå befintliga byggnader

äger, belöper pa nyttjanderättshavarens byggnader. Vid uppskattning av

nämnda värde skall ej medräknas värdet av förbättring, vilken marken

vunnit genom arbete eller kostnad, som nyttjanderättshavaren eller föregående

nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å marken

utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen

varit förutsätt.

Enligt 5 § skall pa ansökan av nyttjanderättshavaren frågan örn lösningsrätt

samt örn löseskilling avgöras vid särskild lantmäteriförrättning. I 8 §

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5,

3

givas vissa närmare regler i detta hänseende. Sålunda stadgas i fjärde

stycket av sistnämnda paragraf, att vid bestämmandet av löseskillingen

avdrag skall göras för värdet av förbättring, som angives i 1 §. Vidare skall

nyttjanderättshavaren tillgodoräknas värdet av dylik förbättring å sådan

del av det innehavda området, som icke löses, i den mån förbättringen ej

uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.

Slutligen återfinnas i 14 § ensittarlagen föreskrifter örn löseskillingens

fördelning å vederbörande rättsägare. Det bar sålunda ålagts länsstyrelsen

att — sedan nyttjanderättshavaren därstädes nedsatt löseskillingen och

vissa anira villkor blivit uppfyllda — utbetala löseskillingen jämte därå

upplupen ränta till den, som därtill är berättigad, d. v. s. i första band jordägaren.

Därest fastigheten häftar för fordran eller viss därmed jämställd

rättighet, skola stadgandena örn fördelning hos överexekutor av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast egendom i huvudsak äga motsvarande tilllämpning.

Dock givas vissa särskilda regler bland annat för det fall, att den

inlösta marken är samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare.

Göra ej dessa inom tio år från fördelningssammanträdet anspråk på löseskillingen,

må densamma lyftas av nyttjanderättshavaren, såframt han för

ändamålet anmäler sig hos länsstyrelsen inom viss tid. Eljest tillfaller beloppet

kronan.

Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att friköpa

den av honom innehavda marken infördes genom den första ensittarlagen

den 28 juni 1918. Denna ersattes nied ny lag den 26 mars 1920, vilken i sin

tur avlöstes av gällande lag den 18 juni 1925.

Den proposition, nr 142, genom vilken förslag till 1925 års lag framlades

för riksdagen, samt fyra i anledning av propositionen väckta motioner behandlades

av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 30. Däri lämnades en

historik i ämnet, till vilken utskottet får hänvisa.

Den nu gällande lagen skiljer sig från sina föregångare bland annat därigenom,

att nyttjanderättshavaren må framställa sitt lösningsanspråk även

under löpande kontraktstid och alltså icke, såsom tidigare gällde, nödgas

avvakta upplåtelsetidens slut.

Nämnda nya bestämmelse föreslogs ursprungligen av jordkommissionen

i dess den 28 april 1921 avlämnade förslag till ny ensittarlag. Kommissionen

uttalade i anslutning härtill bland annat, att det nödläge för lägenlietsinnehavaren,

vilket lagstiftningen hade till ändamål att undanröja, kunde

föreligga även under löpande kontraktstid, för den händelse han vore

underkastad obilliga villkor och värdet av hans besittning vore förringad

genom varjehanda vid densamma fästade villkor och äventyr. Vidare framhölls,

alt då friköpningsrätt, ehuru lill sitt utövande ställd på framtiden,

faktiskt förelåge, jordägarens intresse syntes vara bättre betjänt av, att

denna rätt realiserades ju förr dess hellre. I flertalet fall finge nämligen

enligt kommissionens mening antagas, all köpeskillingen för den lilla jord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

bit, varom merendels vore fråga, beredde honom större nytta och avkastning

än det ofta nog obetydliga belopp han nppbure i arrende.

Kommissionens förslag i förevarande del upptogs i propositionen och

föranledde under riksdagsbehandlingen ingen erinran.

Vad beträffar reglerna för beräkning av löseskillingen erhöllo dessa enligt

1925 års lag i stort sett samma innehåll som tidigare. Varken i jordkommissionens

betänkande, i propositionen eller under riksdagsbehandlingen

berördes frågan att vid inlösen före kontraktstidens utgång taga

hänsyn till nyttjanderättens värde.

De domstolsavgöranden, lill vilka motionen hänvisar, finnas, som nämnt,

refererade i Nytt Juridiskt Arkiv avd. 1 för 1930 sid. 193 och 1933 sid. 370.

I det förra fallet var fråga om upplåtelse av en inhägnad plan på 49 års

tid, räknat från den 25 mars 1894. I ersättning utgick dels en vid upplåtelsen

kvitterad penningsumma av 300 kr. och dels en årlig avgäld av

1 kr. Vid förrättning den 30 maj 1928 enligt 1925 års ensittarlag hemställde

nyttjanderättshavaren, att vid löseskillingens bestämmande hänsyn måtte

tagas till det förhållandet, att den i förskott erlagda summan, 300 kr., avsett

hela nyttjanderättstiden, av vilken då ännu återstått 14 år. Med hänsvntagande

härtill bestämde förrättningsmännen, sedan området värderats

till 143 kronor 10 öre, löseskillingen till endast 72 kronor 27 öre, motsvarande

det efter en räntefot av 5 procent beräknade kapitalvärdet i början

av år 1929 utav ett vid nyttjanderättstidens slut år 1943 förfallet belopp å

143 kronor 10 öre. Ägodelningsrätten fastställde förrättningsmännens beslut

men vid målets avgörande i Högsta domstolen förklarade de deltagande

justitieråden enhälligt, att den omständigheten att viss arrendesumma erlagts

i förskott för hela arrendetiden och att denna tid skulle utgå först

den 25 mars 1943 icke kunde äga den verkan, att vid löseskillingens fastställande

marken skulle upptagas till lägre värde än eljest. Högsta domstolen

bestämde därför löseskillingen till 143 kronor 10 öre.

Även i 1933 års rättsfall fastställde förrättningsmännen löseskillingen

med hänsyn tagen till att nyttjanderätten först framdeles utginge. Enhällig

Högsta domstol beräknade emellertid löseskillingen efter gällande markvärde

utan avdrag.

Ur Sveriges officiella statistik har utskottet inhämtat, att antalet förrättningar

angående inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område uppgått

till 1 168 år 1928, 1 215 år 1929, 1 210 år 1930, 1 260 år 1931, 1 328 år 1932,

1 332 år 1933, 1 428 år 1934, 1 347 år 1935, 1 373 år 1936, 1 150 år 1937,

1 048 år 1938, 1 022 år 1939 samt 827 år 1940. För år 1927 och tiden dessförinnan

framgår icke antalet ensittarförrättningar av det utav lantmäteristyrelsen

sammanställda statistiska materialet. Uppgifter för år 1941 hava

ännu icke kommit lantmäteristyrelsen tillhanda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5. 5

Enligt 1925 års lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare ätt inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område må rätt till inlösen göras gällande

redan innan den bestämda upplåtelsetiden gatt till ända. De lagar i ämnet,

vilka föregingo den nu gällande lagen, medgåvo däremot icke dylik rätt för

nyttjanderättshavaren, utan enligt dessa förelåg rätt till inlösen först vid

upplåtelsetidens utgång. Såsom lramgår av den här ovan lämnade redogörelsen

vidtogs den sålunda genom 1925 års lag införda ändi ingen i lagstiftningen

närmast i nyttjanderättshavarens intresse att redan under löpande

kontraktstid kunna inlösa området i fråga. Såvitt utskottet har sig

bekant ifrågasattes icke under förarbetena till lagändringen införande av

ändrade bestämmelser angående löseskillingens bestämmande i syfte att i

förekommande fall låta nyttjanderättshavaren vid inlösen före upplåtelsetidens

slut tillgodoräkna sig det värde hans rätt till marken under återstående

kontraktstid kunde äga.

Enligt utskottets mening kunna vissa skäl anföras till stöd för den av

motionären framförda tanken att tillerkänna nyttjanderättshavaren lätt

att tillgodoräkna sig sådant värde. Emellertid bör framhållas, att det är

beroende på nyttjanderättshavaren örn han vill göra sin rätt till inlösen

gällande före upplåtelsetidens utgång. Vidare torde under den följd av år

ensittarlagstiftningen varit gällande flertalet nyttjanderättshavare, varå lagstiftningen

äger tillämpning, redan hava fått sin rätt till inlösen prövad.

De i den tidigare redogörelsen återgivna statistiska uppgifterna synas giva

ett visst stöd för ett dylikt antagande. Härtill kommer att det i motionen

berörda spörsmålet torde vara av väsentlig betydelse endast i ett jämförelsevis

ringa antal av de fall, då lösningsrätt kommer i fråga. Med hänsyn härtill

synes den i motionen vackla frågan för framtiden sakna större praktisk

betydelse.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfnander, Olof Carlsson,

Sten, Ueck-Friis* och Näslund*;

från andr a kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås*, Hallagård, frii Johansson,

herrar Barnekow, Hagård*, Lundgren* oell Håstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll HH2. !) sami. 2 ami. Nr !>.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.