Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938

1942-07-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juli 1942 kl. 5 c. ni.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 24 mars 1938 (nr 102) örn olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl., m. m.

Genom en den 15 maj 1942 daglecknad proposition, nr 295, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938 (nr 102)

om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 24 mars 1938 om olycksfalls-

och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl. skall erhålla följande

ändrade lydelse.

3§.

Den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande i övrigt av bestämmelserna

i 9 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, bestämmas

med skäligt hänsynstagande till avlöningen under året närmast före olycksfallet

för en arbetare med samma arbetsförmåga som den skadade i det

yrke han hade vid tiden för intagandet å anstalten eller häktet eller påbörjandet

av förelagt arbete eller, om han då icke hade något yrke, till avlöningen

under sagda år för en med honom jämförlig arbetare i den ort, där

han senast arbetat eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen uppehållit

sig. I fråga örn yrkessjukdom skall året räknas tillbaka från dagen för sjukdomens

yppande.

Befinnes den årliga arbetsförtjänsten överstiga ettusensjuhundrasextiofyra

kronor, tages det överskjutande beloppet icke i beräkning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 51.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

2) Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938 (nr 103)

örn olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 24 mars 1938 om olycksfalls-

och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl. skall erhålla följande

ändrade lydelse.

3 §•

Den skadades årliga arbetsförtjänst skall, med iakttagande i övrigt av bestämmelserna

i 9 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, bestämmas

med skäligt hänsynstagande till avlöningen under året närmast före olycksfallet

för en arbetare med samma arbetsförmåga som den skadade i det yrke

han hade vid tiden för frihetens förlust eller, om han då icke hade något

yrke, till avlöningen under sagda år för en med honom jämförlig arbetare i

den ort, där han senast arbetat eller haft sin verksamhet eller huvudsakligen

uppehållit sig. I fråga örn yrkessjukdom skall året räknas tillbaka från dagen

för sjukdomens yppande.

Befinnes den årliga arbetsförtjänsten överstiga ettusensjuhundrasextiofyra

kronor, tages det överskjutande beloppet icke i beräkning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda

förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt två förordningar den 2 4 mars 1938 (nr 102 och

10 3) skall av allmänna medel ersättning utgivas, där någon, som är intagen

å tvångsarbetsanstalt eller kronohäkte för ådömt tvångsarbete eller å allmän

uppfostringsanstalt eller å allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt,

eller som å fattigvårdsanstalt eller annat arbetsställe fullgör honom

jämlikt 71 § fattigvårdslagen eller 72 § barnavårdslagen anvisat arbete, eller

som undergår frihetsstraff eller är intagen i säkerhetsanstalt eller hålles

häktad, under vistelsen å anstalten, häktet eller arbetsstället skadas till följd

av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom, som avses i lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

I avseende å ersättning enligt förordningarna skola, där ej annat följer av

särskilda föreskrifter i desamma, bestämmelserna i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete och i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

Båda förordningarna innehålla i 3 § det stadgandet, att vid bestämmandet

enligt 9 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete av årlig arbetsförtjänst,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 3

där denna befinnes överstiga 1,764 kronor, det överskjutande beloppet icke

skall tagas i beräkning.

Enligt 9 § la g e n om f ö rsäkri n g 1'' ö r olycksfall i arbete

utgör den årliga arbetsförtjänst, som skall läggas till grund för ersättningar

enligt lagen, hela den avlöning, sorn den skadade under eli år, räknat tillbaka

från olycksfallet, åtnjutit av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet

inträffat. Har under längre eller kortare tid av året den skadade icke

av arbetsgivaren använts till arbete, eller kan avlöningen för någon tid av

året på grund av bristfällig utredning eller av annan anledning ej bestämmas,

beräknas avlöning för den tid till belopp, som med hänsyn till avlöningen

i arbetsorten under motsvarande tid för en arbetare av samma arbetsförmåga

och med liknande arbete som den skadades vid olycksfallet eller,

där avlöningen för arbete inom den skadades yrke under sådan tid måste

antagas hava varit väsentligt högre, med hänsyn härtill eller eljest med hänsyn

till omständigheterna prövas skäligt. Lag samma gäller, där den skadade

under någon tid av året, på grund av tillfälligt övertidsarbete eller annat särskilt

förhållande, åtnjutit väsentligt högre avlöning, eller, på grund av sjukdom

eller annan oförvållad anledning, åtnjutit väsentligt lägre avlöning än

sådan arbetare, eller där vid tiden för olycksfallet hans arbetsförmåga redan

var nedsatt på grund av tidigare olycksfall i arbete, så ock där den skadade

för yrkesutbildning eller endast tillfälligtvis använts till det arbete, i vilket

olycksfallet inträffat.

De nu föreslagna författningsändringarna hava föranletts av en framställning

till Kungl. Majit av riksförsdkringsanstalten. Anstalten har därvid anfört

bland annat:

Föreskrifterna i 9 § olycksfallsförsäkringslagen angående arbetsförtjänstens

beräkning -— närmast anslutande sig till den skadades avlöningsförhållanden

och arbetsmöjligheter året före olycksfallet — äro anpassade efter

omständigheterna på den allmänna arbetsmarknaden och icke efter de särskilda

förhållanden, som avses i de nu ifrågavarande förordningarna. En

följd härav är, att anstalten vid tillämpningen funnit sig nödsakad att i hög

grad begagna sig av skälighetsprövning av den art, som omförmäles i 9 §.

Härvid har riksförsäkringsanstalten låtit sig vägledas av de synpunkter angående

beräknandet av arbetsförtjänsten, som anstalten framfört i sitt förslag

till 1938 års förordningar. Med stöd av dessa synpunkter har riksförsäkringsanstalten

ansett bl. a., att arbetsförtjänsten för en fullt arbetsför person

över 18 år som regel icke bör beräknas till lägre belopp än 1,200 kronor,

även om det visat sig, att den skadade eller sjuke icke utnyttjat sin arbetsförmåga

och att hans verkliga arbetsinkomst till följd därav understigit detta

belopp. Riksförsäkringsanstalten anser starka sociala skäl tala för denna sin

uppfattning.

Sedan en f. d. tvångsarbetare hos Kungl. Majit ansökt örn förhöjning av

viss honom före tillkomsten av förordningarna tillerkänd, på grundval av en

årlig arbetsförtjänst örn 450 kronor beräknad livränta, har riksförsäkringsanstalten

tillstyrkt och försäkringsrådet avstyrkt, att livräntan med stöd av

den på skälighetsprövningen grundade praxis, som kommit till tillämpning i

riksförsäkringsanstalten efter förordningarnas tillkomst, borde beräknas på

grundval av en årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

lits leonel.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

Med anledning liärav oell då försäkringsrådets ståndpunkt torde innebära

ett principiellt avståndstagande från riksförsäkringsanstaltens ifrågavarande

praxis, får anstalten härmed till Kungl. Maj:ts övervägande framföra ett förslag

örn intagande av sådana föreskrifter angående årliga arbetsförtjänstens

beräknande i förordningarna ifråga, att sådan skälighetsprövning, som anstalten

tillämpat, må kunna godtagas.

över riksförsäkringsanstaltens förslag hava yttranden avgivits av försäkringsrådet,

socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och statskontoret. Fångvårdsstyrelsen

och socialstyrelsen hava tillstyrkt förslaget medan statskontoret och

försäkringsrådet avstyrkt detsamma. Närmare redogörelse för innehållet i

yttrandena lämnas å sid. 8—10 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, Ilar i ärendet anfört:

'' Beträffande sådana personer, å vilka förordningarna av den 24 mars 1938

äro tillämpliga, möter i en helt annan utsträckning än vad som eljest är fallet

svårigheter att finna ett tillfredsställande underlag för beräkning av den

årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till grund för storleken av förmånerna

enligt förordningarna. Enligt förordningarna skall, med viss modifikation, bestämmelserna

i 9 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete tillämpas

vid uppskattningen av den årliga arbetsförtjänsten. På sätt framgår av riksförsäkringsanstaltens

framställning i ärendet hava anstalten och försäkringsrådet

intagit olika ståndpunkter beträffade beräkning av arbetsförtjänst i

ifrågavarande fall. Då den av riksförsäkringsanstalten hävdade uppfattningen

av sociala skäl bör godtagas, synes det önskvärt att genom ändring av

förordningarnas bestämmelser undanröja de hinder för den av anstalten förordade

tillämpningen av föreskrifterna, som till äventyrs kunna anses föreligga

genom bestämmelsernas utformning.

Med hänsyn till det sålunda anförda föreslår jag ändring av 3 § i båda

förordningarna. Paragraferna synas mig kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med riksförsäkringsanstaltens förslag. I likhet med anstalten

anser jag, att någon minimigräns för uppskattad årlig arbetsförtjänst icke bör

utsättas i lagtexten. Någon ändring i lagen om försäkring för olycksfall i

arbete anser jag icke erforderlig i förevarande sammanhang.»

Genom den föreliggande propositionen har — i huvudsaklig överensstämmelse

med en framställning från riksförsäkringsanstalten — föreslagits bland annat,

att vid bestämmande av olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt

tvångsarbetare och fångar samt vissa med dem enligt 1938 års förordningar i

ämnet likställda personer skall, örn den ersättningsberättigade tidigare saknat

yrke, arbetsförjänsten för en jämförlig arbetare å den skadades senaste uppehållsort

läggas till grund för beräkningen av ersättningens storlek.

Mot detta förslag hava framförts vissa betänkligheter. Sålunda har från försäkringsrådets

sida anförts bland annat, att den föreslagna regeln kunde vinna

sådan tillämpning att ifrågvarande ersättningstagare i många fall erhölle

högre ersättning än enligt olycksfallsförsäkringslagen. Försäkringsrådet har

även framhållit, att det ej förefölle fullt klart vad som avsåges med uttrycket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

5

jämförlig arbetare. Såvitt försäkringsrådet kunnat finna syntes riksförsäkringsanstallen

därmed hava åsyftat endast den skadades fysiska förutsättningar

för att kunna arbeta och icke hans arbetsvillighet.

Enligt utskottets mening bör — såsom ock några av de hörda myndigheterna

antytt — storleken av ersättning varom här är fråga bestämmas med utgångspunkt

från det men den skadade kan få av olycksfallet eller yrkessjukdomen

vid sin försörjning efter frigivningen. I anledning härav är det

av vikt, att vid den prövning, som skall äga runi, skälig hänsyn tages ej endast

till den skadades fysiska förutsättningar för arbete utan även till hans

arbetsvillighet och egenskaper i övrigt, vilka kunna vara av betydelse för bedömande

av hans möjligheter till inkomst av förvärvsarbete efter det han

återfått friheten. Utformningen av det föreslagna stadgandet synes icke lägga

hinder i vägen för en dylik allsidig prövning av förhållandena i det särskilda

fallet. Med hänsyn härtill finner utskottet sig kunna godtaga förslaget i denna

del.

I övrigt har detsamma ej givit anledning till erinran från utskottets sida.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 7 juli 1942.

På andia lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Forslund, Wistrand, Olof

Carlsson, Strand och Holstenson;*

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Hage, fröken Andersson, herr Holm,

fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Jansson i Hällefors.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr lil.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:486 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938 a1 i texten