Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning angående bildande av intressentsammanslutningar inom byggnadsplaneomräden m. rn.

1942-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:6, Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning angående bildande av intressentsammanslutningar inom byggnadsplaneomräden m. rn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1942 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning

angående bildande av intressentsammanslutningar

inom byggnadsplaneomräden m. rn.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 175,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att i samband med den

igångsatta utredningen örn regionplanelagstiftning m. m. även måtte utredas

frågan örn bildandet av intressentsammanslutningar inom byggnadsplaneområden

och i samband därmed utfärdande av regler örn lösenrätt och lösenplikt

för sådan sammanslutning till mark, som reserverats för allmänt ändamål inom

området.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisar

utskottet till motionen.

Jämlikt stadgande i stadsplanelagen den 29 maj 1931 skall för stads ordnande

och bebyggande finnas stadsplan. Denna skall utmärka och till gränserna

angiva de för olika ändamål avsedda områden, vilka ingå i planen, såsom

byggnadskvarter, gator, torg, parker och andra allmänna platser m. m. Stadsplan

skall ock innehålla de ytterligare bestämmelser angående områdenas bebyggande

eller användande i övrigt, som finnas erforderliga. Stadsplan

antages av stadsfullmäktige men skall, för att bliva gällande, fastställas

av Konungen. Vidare givas bestämmelser för ordnande av stads område utom

stadsplan. Sålunda kan för dylikt område upprättas stomplan eller meddelas

utomplansbestämmelser med en mera begränsad syftning.

Kör genomförande av såväl stads- som stomplan är sörjt bland annat därigenom

att staden medgivits lösningsrätt till område, som ingår i fastställd

plan och är avsedd till gata eller annan allmän plats. Kör samma ändamål må

jämväl Konungen under vissa förutsättningar medgiva staden rätt att lösa

mark, som ingår i byggnadskvarter, eller ock å marken uppförd byggnad för

nedrivning.

Stadens rätt att inlösa mark, belägen inom planlagt område, motsvaras

tillika i viss utsträckning av en lösningsp^&f. Sålunda stadgas, att för den

händelse i stadsplan eller stomplan bestämts, att mark skall användas för

annat ändamål än enskilt bebyggande, och till följd härav markens ägare kan

nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till markens

värde, staden skall vara skyldig att lösa marken.

Vad i stadsplanelagen stadgas för stad skall äga motsvarande tillämpning

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 6—7.

373 ii

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

för köping ävensom för annat samhälle, där enligt äldre bestämmelser den för

städerna stadgade ordning för bebyggande skall iakttagas. Vidare äger

Konungen förordna, att vad i lagen är stadgat för stad skall tillämpas för

tätare befolkad ort på landet.

Beträffande den egentliga landsbygden kan länsstyrelsen, där så erfordras,

fastställa byggnadsplan. Såsom förutsättning härför gäller, att större byggnadsverksamhet

är att förvänta inom det avsedda området och att plan för

nämnda verksamhet erfordras utan att likväl förhållandena föranleda tilllämpning

av bestämmelserna angående stad. Byggnadsplan skall — i nära

överensstämmelse med stadsplan — utmärka och till gränserna angiva de för

olika ändamål avsedda områden, vilka ingå i planen, såsom byggnadsmark

samt vägar och andra allmänna platser, varjämte den skall innehålla de ytterligare

bestämmelser angående områdenas bebyggande och användande i övrigt,

som finnas erforderliga. Emellertid äro de civilrättsliga verkningarna av byggnadsplan

avsevärt mer begränsade än i fråga örn stadsplan. Väl stadgas förbud

mot dels nybyggnad i strid mot byggnadsplan, dels ock — efter förordnande

av länsstyrelsen — vissa andra åtgärder av beskaffenhet att kunna väsentligt

försvåra områdets användande för avsett ändamål, men motsvarighet saknas

alldeles till de i fråga örn stad meddelade bestämmelserna angående lösen av

mark, tillhörande planlagt område. För av byggnadsplan berört område stadgas

allenast att, sedan nybyggnad ägt rum inom området, sådan mark, som enligt

planen är avsedd till väg eller annan allmän plats och till följd av nybyggnaden

erfordras för samfärdseln inom området, må utan ersättning tagas i

anspråk och nyttjas för det avsedda ändamålet. Villkor härför är dock, att

marken är obebyggd och vid planens fastställande tillhörde antingen den

fastighet, varå byggnaden uppförts eller varifrån mark för byggnaden upplåtits,

eller ock annan fastighet, som hade samma ägare.

Slutligen äger länsstyrelsen att för område på landet, där byggnadsplan

tills vidare ej är erforderlig, fastställa utomplansbestämmelser angående byggnadsverksamheten

inom samma område.

Närmare föreskrifter örn byggnadsverksamhetens ordnande enligt de i stadsplanelagen

givna grundläggande bestämmelserna återfinnas i — förutom lokala

byggnadsordningar — byggnadsstadgan den 20 november 1931.

Enligt bemyndigande av Kungl. Majit den 28 november 1941 har chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman, den 19 december 1941 tillkallat

sakkunniga för att verkställa utredning av frågan örn regionplanelagstiftning

och en översyn av gällande lagstiftning för byggnadsverksamheten jämte vad

därmed äger samband (sakkunniga för revision av stadsplanelagstiftningen).

Direktiven för utredningen framgå av departementschefens anförande vid meddelandet

av förenämnda bemyndigande, vilket anförande finnes i huvudsakliga

delar återgivet i innevarande års riksdagsberättelse i samband med redogörelsen

för kommittéer och sakkunniga (Ju: 22).

Bland de framställningar, vilka föranlett ifrågavarande utredning, är järn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. 3

väl en av svenska kommunaltekniska föreningen, som i skrivelse den 17 maj

1939 bland annat anfört följande:

»Ett annat önskemål, som föreningen särskilt vill framhålla, är, att en ut:

byggnad av byggnadsplane- och utomplansbestämmelseinstituten kommer till

stånd. Ett stort antal byggnadsområden exploateras för närvarande i enlighet

med fastställda stycknings- eller byggnadsplan!’ utan att samhälle bildats.

Följden härav blir, att dessa byggnadsområden sakna organ för och möjligheter

till att upptaga medel till ordnandet av vägar och dessas förseende med

ledningar. Denna synnerligen besvärande olägenhet torde bliva åtminstone

delvis undanröjd vad vägarna beträffar genom den nya lagen örn enskilda

vägar Yad däremot beträffar avloppsledningar inom sådant område, har

något lagförslag därom ännu icke framlagts.»

I sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen — efter

redogörelse för från olika håll framställda yrkanden örn revision av stadsplanelagstiftningen

— vidare yttrat:

Av det anförda synes framgå, att örn än från skilda håll väckts i viss mån

olikartade förslag, en tämligen utbredd mening råder, att prövning av stadsplanefrågctr

skulle i viss utsträckning kunna anförtros byggnadsnämnden

under kontroll av länsstyrelsen. Denna möjlighet till förenkling bör prövas.

Ytterligare torde åtskilliga förenklingar i reglerna örn besvärsrätt m. m. kunna

vidtagas utan markägares förfång. Även i fråga örn tomtindelningsförfarandet

bör undersökas, huruvida icke utrymme finnes för en rationalisering.

Beträffande gällande materiella bestämmelser örn stadsplan och verkan

därav ha några anmärkningar mot grundlinjerna i lagstiftningen icke veterligen

anförts. Önskemål örn förtydliganden och jämkningar i vissa hänseenden

ha dock framkommit i olika sammanhang. Bland dessa må särskilt nämnas

krav på en rättvisare fördelning av det intrång som vållas fastighetsägare

genom sanering av äldre byggnadskvarter. En för markägaren betydelsefull

fråga som likaledes synes böra undersökas rör grunderna för ersättning då

tomtdel skall lösas enligt 26 § stadsplanelagen.

I detta sammanhang må nämnas, att jag den 7 februari 1941 i samband med

framläggande av förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen m. m.

framhållit, att frågan örn skyldighet för samhälle att, när stadsplan kommer

att gälla för visst område, lösa befintliga kloakledningar och andra ledningar

borde upptagas vid en översyn av stadsplanelagstiftningen.

Beträffande stadsplanelagens bestämmelser för landsbygden har vid flera

tillfällen ifrågasatts en utvidgning av stomplaneinstitutet, som nu endast kan

tillämpas i stad eller därmed jämställt samhälle. Med avseende å reglerna

örn byggnadsplan har anmärkts, att sådan plan i strid mot vad som varit avsett

kommit till användning i orter där bebyggelsen redan vore i huvudsak

färdig och att den ej vore lämpad för den reglering som erfordrades på detta

stadium. I anslutning härtill har anmärkts, att fastighetsbildnings- och jorddelningslagarnas

bestämmelser örn avstyckningsplan vore såtillvida bristfälliga

att de möjliggjorde reglering av allenast ett mycket begränsat område

och ställde angränsande mark helt utanför den åsyftade kontrollen.

Dessa spörsmål sammanhänga med utredningen av frågan om regionplanelagstiftning.

Det synes lämpligt att i anslutning därtill närmare undersökes

behovet av en jämkad form för den första detaljregleringen av bebyggelsen.

Av de frågor som sålunda böra bliva föremål för utredning böra de som

sammanhänga med det nuvarande krisläget i första hand upptagas till behandling.

Även i övrigt torde vara möjligt att göra olika avsnitt till föremål för

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

utredning vart för sig. Vid utredningsarbetet bör alltså eftersträvas att utan

dröjsmål efter band framlägga förslag i hithörande frågor allteftersom arbetet

leder till resultat.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen hava den 19 december

1941, jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit den 28 november samma år, tillkallats

särskilda sakkunniga för revision av stadsplanelagstiftningen. Nämnda

uppdrag avser — utöver utredning av frågan örn regionplanelagstiftning —

jämväl översyn av gällande lagstiftning för byggnadsverksamheten jämte vad

därmed äger samband.

Enligt utskottets mening äro de i motionen berörda frågorna och där lämnade

förslag till lösning av desamma förtjänta av att upptagas till närmare

prövning i samband med det sålunda pågående utredningsarbetet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av förevarande motion, måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville överlämna

motionen till de sakkunniga för revision av stadsplanelagstiftningen

för att tagas under övervägande vid fullgörandet av

deras uppdrag; samt

2) att motionen, i den mån den icke blivit beaktad genom vad

utskottet sålunda hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Olof

Carlsson, Sten, Beck-Friis* och Näslund*;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås*, Hallagård, fru

Johansson, herrar Barnekow, Hagård*, Lundgren och Håstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:31 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utredning angående bildande av intressent sammanslutningar inom byggnadsplaneområde m. m. s. 1 i texten