Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924

1942-02-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

5

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1942 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets

barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Genom en den 16 januari 1942 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 morn., 16 och 22 §§ samt 23 § 1 mom. barnavårdslagen

den 6 juni 19241 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2§-

1 mom. Barnavårdsnämnden har---dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade

eller för annan fara till hälsan utsatta barn samt barn, som äro vanartade eller

i fara att bliva vanartade, ävensom ungdom, som är hemfallen åt ett oordentligt,

lättjefullt eller lastbart levnadssätt;

att, på sätt i 29 § stadgas, omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa

barn, samt

att enligt bestämmelserna i 7 kap. öva kontroll över fosterbarnsvården.

Jämväl i---— och handhavande.

Hurusom den---i kommunallagarna.

16 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete

med myndigheter och institutioner, föreningar och andra, vilkas verk
1

Senaste lydelse av 2 § 1 moni., 22 § och 23 § 1 mom. se SFS 1934: 204.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

samhet berör barnavården. Särskilt böra barnavårdsnämnden och skolmyndigheterna

samt barnavårdsnämnderna i olika kommuner bistå varandra.

2 mom. I kommun---bådas verksamhet.

Föreligger i---lämplig åtgärd.

3. mom. Då ordförande i barnavårdsnämnd av föreståndare för läroanstalt

mottager anhållan, att han personligen eller genom ställföreträdare skall deltaga

i behandling av disciplinärende, som rör någon läroanstaltens lärjunge, bör

sådan anhållan örn möjligt efterkommas samt tillgängliga upplysningar angående

lärjungens förhållanden lämnas.

22 §.

Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23—25 §§ vidtaga åtgärder beträffande
a)

barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes

för allvarlig vanvård eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat;

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder

krävas för dess tillrättaförande; samt

d) person i åldern mellan aderton och tjuguett år, som befinnes vara hemfallen

åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt och beträffande

vilken särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaförande.

23 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i

22 § a)-—c) sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda,

vidtaga en eller flera av följande åtgärder, nämligen

a) tilldela föräldrarna, antingen inför nämnden eller genom särskilt utsett

ombud, en allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter mot barnet

samt erinra dem om de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes, kunna inträda

enligt denna lag;

b) giva vanartat barn en allvarlig varning och, där så anses lämpligt,

erinra det örn de påföljder, vilka nyss nämnts; och

c) föreskriva anlitande av lämplig, till stöd för hemuppfostran inrättad

anstalt eller ock barnets hållande till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

Är fråga---ordentligt liv.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1942.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för detsamma icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

7

Ändringar i barnavårdslagen hava under den senaste tiden ifrågasatts

i flera hänseenden. En i sammanhang med spörsmålet örn ny lösdriverilagstiftning

uppkommen fråga örn viss utvidgning av barnavårdsnämnds befogenhet

att vidtaga åtgärder mot ungdom har ansetts icke böra utbrytas ur

nämnda sammanhang. I nu föreliggande proposition upptagas däremot övriga

framkomna spörsmål, vilka gälla

a) utvidgning av barnavårdsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärder beträffande

barn,

b) upphävande av barnavårdsnämnds rätt att förordna örn aga samt

c) åtgärder för ökat samarbete mellan skolmyndigheter och barnavårdsnämnder.

Utvidgning- av barnavårdsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärder

beträffande barn.

Hällande bestämmelser.

Jämlikt 22 § a) lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd

(barnavårdslag) har barnavårdsnämnden att i enlighet med de

närmare föreskrifter, som givas i 23—25 §§ i lagen, vidtaga åtgärder beträffande

barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsattes

för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa.

Att döma av förarbetena till ifrågavarande stadgande synes endast kroppslig

och icke psykisk hälsa hava avsetts (propositionen nr 150 till 1924 års riksdag).

Framställning örn lagändring.

I skrivelse den 5 juli 1939 har avdelningen för barnavård inom svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet erinrat örn att vid den reform av barnavårdslagstiftningen,

som genomfördes år 1924, ökade befogenheter för barnavårdsnämnderna

tillskapades med avseende å fall av kroppslig vanvård samt

i viss mån å fall, i vilka fara för vanart förelåg. Därvid lämnades emellertid

åt sidan fall, som avsåge fara för barnets psykiska hälsa. Härutinnan åsyftade

förbundet två kategorier, nämligen dels barn, vilkas psykiska hälsa på

grund av miljöförhållanden äventyrades, och dels barn, vilkas föräldrar —

i regel på grund av oförstånd eller oförmåga — tillämpade uppfostringsmetoder,

vilka verkade nedbrytande på barnets psykiska hälsotillstånd. Vad

särskilt beträffade elen förstnämnda gruppen så kunde man, örn man endast

läste texten till 22 § a) barnavårdslagen, vara böjd att påstå, att rätt till ingripande

borde föreligga, eftersom barnet utsattes för fara till hälsan. I texten

angåves ju icke, att därmed avsåges endast kroppslig hälsa. Med den motivering,

som denna lagbestämmelse erhållit under förarbetena till lagen, vore det

emellertid icke överraskande, att de dömande myndigheterna tolkat bestämmelsen

som avseende endast fara för kroppslig hälsa och därför i fall av fara

för barns psykiska hälsa upphävt barnavårdsnämnds beslut angående omhändertagande

för skyddsuppfostran.

Under hänvisning till vad förbundet sålunda och i övrigt anfört förklarade

förbundet såsom sin mening, att det numera funnes anledning gå något längre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

i fråga om barnavårdsnämndens rätt att mot föräldrarnas vilja omhändertaga

barn än som skedde år 1924. De goda erfarenheterna i alla avseenden av tilllämpningen

av 1924 års barnavårdslags bestämmelser utgjorde ett bevis Klätt

en dylik utvidgning, utan att innebära risk för oskäligt intrång på föräldramakten,

skulle kunna möjliggöra för barnavårdsnämnderna att i tid ingripa

till hjälp för ett barn, som befunne sig i verklig fara. Förbundet hemställde,

att Kungl. Majit måtte föranstalta örn en utredning angående utvidgning av

barnavårdsnämndernas befogenheter jämlikt 22 § barnavårdslagen, syftande till

att dessa befogenheter måtte komma att innefatta jämväl fall av »psykisk

misshandel».

Över svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets framställning hava,

efter remiss, yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och

socialvårdskommittén. Medicinalstyrelsen har därvid åberopat ett av styrelsen

infordrat yttrande från medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, professorn

Y. Wigert. Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till propositionen

sid. 6—9.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anför i propositionen:

»De i 22 § a) barnavårdslagen använda ordalagen — avseende det fall att

barn utsättes för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller ''hälsa’ —

utesluta visserligen icke en sådan tolkning, att därunder skulle kunna ingå

såväl den kroppsliga som den själsliga hälsan. Med stöd av vissa uttalanden

under förarbetena till berörda stadgande har detsamma emellertid i praxis

ansetts avse endast den kroppsliga hälsan. I svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundets

nu föreliggande framställning samt däröver avgivna yttranden

har påvisats, att en utvidning av stadgandets tillämpningsområde är av

behovet påkallad. Därvid har ändring av författningstexten tillstyrkts av

medicinalstyrelsen och socialstyrelsen, under det att socialvårdskommittén i

första hand ifrågasatt, örn det icke kunde anses tillräckligt med ett uttalande

av statsmakterna, att nuvarande lagtext hädanefter skulle tolkas såsom omfattande

såväl den kroppsliga som den andliga (själsliga, psykiska) hälsan.

Kommittén befarade nämligen, att en ändring i barnavårdslagen kunde leda

till den tolkningen, att i andra lagar och författningar uttrycket hälsa eller

motsvarande uttryck skulle avse endast de rent kroppsliga förhållandena.

I sak föreligger, såsom av det föregående framgår, icke någon meningsskiljaktighet.

För egen del finner jag det lämpligast, att en uttrycklig bestämmelse,

som utvisar, att såväl kroppslig som själslig hälsa avses, införes i

lagen. Skulle socialvårdskommitténs nyss omförmälda farhågor i något hänseende

visa sig befogade, torde erforderliga författningsändringar för att motverka

felaktig tolkning få övervägas.

I fråga örn utformningen av den nu ifrågasatta lagändringen ansluter jag

mig, med hänsyn till önskvärdheten av att bestämmelsernas innehåll tydligt

kommer till uttryck i deras avfattning, till det senare av socialvårdskommitténs

alternativ. Jag föreslår därför, att 22 § a) barnavårdslagen gives det innehåll,

att barnavårdsnämnd har att vidtaga åtgärder beträffande barn under sexton

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig vanvård

eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa.

Den föreslagna ändringen av 22 § a) föranleder en formell jämkning av

2 § 1 mom. andra stycket.»

Upphävande av barnavårdsnämnds rätt att förordna örn aga.

I sitt yttrande över svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets framställning

rörande ändring av 22 § a) barnavårdslagen har medicinalstyrelsen

hemställt, att frågan örn barnavårdsnämnds rätt att jämlikt 23 § 1 mom. under

vissa förhållanden förordna örn aga måtte upptagas till prövning.

Gällande bestämmelser.

Enligt 23 § 1 mom. barnavårdslagen äger barnavårdsnämnden att beträffande

vanartade barn, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga en

eller flera av vissa i momentet under a)—d) uppräknade åtgärder. Under c)

stadgas, att nämnden, då fråga är örn vanartad gosse under femton år eller

vanartad flicka under tolv år och övriga i 23 § omförmälda åtgärder (förmaning

till föräldrarna, varning till barnet; anlitande av till stöd för hemuppfostran

inrättad anstalt; barnets hållande till av nämnden bestämd sysselsättning)

icke kunna antagas hava åsyftad verkan samt det anses gagneligt

med hänsyn till vad örn barnet blivit upplyst, äger föreskriva, att barnet skall

genom någon av nämndens ledamöter eller annan av nämnden utsedd lämplig

person tilldelas aga. — I förarbetena till dessa lagbestämmelser har betonats,

att aga endast borde tillgripas, där sådan med hänsyn till förhållandena i det

särskilda fallet kunde anses vara till gagn.

I fråga örn behandlingen av omhändertagna stadgas i 37 § 2 morn., att beträffande

omhändertagen, som ej fyllt 21 år och icke är skyddshemselev, tillkommer

barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden sådant överlåtit,

den rätt att hava uppsikt över den omhändertagne och att tukta honom, vilken

eljest tillkommer föräldrarna.

Medicinalstyrelsens hemställan.

Styrelsen har framhållit, att aga under vissa omständigheter kunde utsätta

ett barn för risker av enahanda art med avseende å dess psykiska hälsa som

de, vilka den förut omförmälda ändringen av 22 § a) barnavårdslagen avsåge

att undanröja.

Medicinalstyrelsens nu ifrågavarande förslag har behandlats i de förut omförmälda

yttrandena av socialstyrelsen och socialvårdskommittén. För att

vinna upplysning i frågan har socialstyrelsen hos barnavårdsnämnderna i

Stockholm, Göteborg och Malmö inhämtat nämndernas mening i ämnet. Angående

innehållet i nämndernas uttalanden och nyssnämnda yttranden, såvitt

nu är i fråga, får utskottet hänvisa till propositionen sid. 10—12.

Föredragande departementschefen yttrar i denna del:

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. .9 sand. 2 avd. Nr 6 7.

389 42 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

»Av de yttranden, som avgivits med anledning av medicinalstyrelsens förslag,

att frågan örn barnavårdsnämnds rätt att förordna örn aga måtte upptagas

till prövning, framgår, att skäl av någon styrka knappast kunna anföras

för ett bibehållande av denna äganderätt. Däremot har påvisats,

att åtskilliga omständigheter tala för ett borttagande därav. Ifrågavarande

äganderätt har för övrigt av flera orsaker kommit till användning endast

i mycket ringa utsträckning. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslår

jag sådan ändring av 23 § barnavårdslagen, att däri under c) upptagna bestämmelser

örn rätt för barnavårdsnämnd att föreskriva aga skola utgå.

Beträffande föreskriften i 37 § 2 mom. att barnavårdsnämnden i visst fall

äger rätt till tuktan må erinras därom, att fråga därvid endast är örn den, som

blivit omhändertagen av nämnden, samt att nämnden i sådant fall trätt i föräldrarnas

ställe. Någon anledning att i förevarande sammanhang upptaga

ifrågavarande spörsmål till omprövning torde icke föreligga.»

Åtgärder för ökat samarbete mellan skolmyndigheter och barnavårdsnämnder.

Gällande bestämmelser i barnavårdslagen

lii. lii.

I barnavårdslagen återfinnas vissa stadganden angående samarbete mellan

barnavårdsnämnder och skolor. Enligt 16 § 1 mom. bör barnavårdsnämnden

låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete med myndigheter och institutioner,

föreningar och andra, vilkas verksamhet berör barnavården.

Särskilt böra barnavårdsnämnderna i olika kommuner bistå varandra. I 17 §

andra stycket föreskrives, att kommunal myndighet, befattningshavare i

statens, landstingets eller kommunens tjänst så ock i dylik tjänst ej anställd

läkare eller barnmorska hava att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom

örn förhållanden, som böra föranleda barnavårdsnämndens ingripande, ofördröjligen

göra anmälan därom. Ytterligare föreskrives i 18 § andra stycket,

att, därest ingripande påkallas beträffande barn under aderton år, som besöker

eller besökt skola, upplysning örn dess förhållande därstädes bör införskaffas.

Lärare eller lärarinna, av vilken barnet senast åtnjutit undervisning,

bör kallas till deltagande i barnavårdsnämndens överläggning rörande

barnet; möter hinder för försonlig inställelse, bör läraren eller lärarinnan

avgiva skriftligt yttrande till nämnden. Bektor eller föreståndare för skola,

i vilken barnet åtnjuter eller åtnjutit undervisning, ävensom för kommunen

anställd särskild folkskolinspektör eller Överlärare bör, örn sådan person ej

är ledamot i nämnden, beredas tillfälle att deltaga i överläggningen. Slutligen

stadgas i 18 § tredje stycket, att, därest ingripande påkallas mot någon,

som fyllt aderton år, bestämmelserna i andra stycket skola äga motsvarande

tillämpning, örn han besöker läroanstalt eller anledning eljest finnes till

antagande, att utredningen i ärendet skulle befrämjas därigenom. Det må

vidare nämnas, att 2 § barnavårdslagen innehåller allmänna bestämmelser

rörande barnavårdsnämnds åligganden.

I detta sammanhang må erinras örn en föreskrift i § 53 mom. 5 läroverks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

11

stadgan den 17 mars 1933. Om lärjunge, som icke fyllt aderton år, blivit

förvisad från läroverket, skall, därest rektor eller kollegium finner anledning

därtill föreligga, protokoll över förvisningsdom jämte föregående undersökning

tillställas barnavårdsnämnden i lärjungens hemkommun för vidtagande

av de åtgärder i uppfostringssyfte, som enligt barnavårdslagen kunna anses

påkallade.

Framställning från svenska fattigvårds
och

barnavårdsförbundet.

I skrivelse den 9 november 1934 har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets

avdelning för barnavård framhållit, att det samarbete mellan

barnavårdsnämnder och skolor, vilket i barnavårdslagen säges vara angeläget

att uppehålla, icke kommit till stånd i önskvärd utsträckning såvitt anginge

förhållandet mellan barnavårdsnämnderna, å ena, samt statens och av staten

understödda skolor, å den andra sidan. Anledningarna härtill syntes hava varit,

bland andra, i vissa fall nämndernas, i andra fall skolornas reserverade hållning

gentemot detta samarbete. Särskilt hade påtalats en bristande kontakt

mellan de nämnda myndigheterna, när fråga örn lärjunges förvisning från

skola förelegat. Härefter har anförts, bland annat:

När fråga föreligger örn lärjunges förvisning från ett läroverk, torde elevens

lagstridiga handlingar eller osedliga uppförande i regel varit av så allvarsam

beskaffenhet, att man kan tala örn vanart eller i alla händelser fara för blivande

vanart. Het är under sådana förhållanden av stor vikt, att vederbörande

barnavårdsnämnd erhåller kännedom örn elevens uppförande, så att nämnden

sättes i stånd att utöva den tillsyn över och eventuellt vidtaga de åtgärder

beträffande dylik elev, som enligt barnavårdslagens 2 § åligger nämnden. Det

synes därför önskligt, att den fakultativa underrättelse till barnavårdsnämnd,

som enligt läroverksstadgan § 53 mom. 5 bestämmes, i regel bleve avgiven och

undvekes endast då synnerligen avgörande skäl härtill ansågos föreligga.

Det har på grunder, som synas beaktansvärda, föreslagits, att beslut örn

lärjunges förvisning från läroverk skulle fattas icke av kollegiet utan av en

särskild nämnd. Man har vidare tänkt sig att i denna nämnd en av ledamöterna

även vore ledamot av vederbörande barnavårdsnämnd så att på

detta sätt ett visst samarbete med barnavårdsnämnden bleve anordnat. Detta

förslag förefaller dock knappast tillfyllest. Det synes synnerligen önskligt

att, innan vid läroverket beslut örn förvisning fattas, ärendet bleve hänskjutet

till vederbörande barnavårdsnämnd för yttrande. Läroverket erhölle då ett

möjligen högst betydelsefullt besked angående nämndens uppfattning i

saken, och åt nämnden bereddes tillfälle att överlägga örn huruvida anledning

funnes i det föreliggande fallet till åtgärder från nämndens sida.---

Det är emellertid icke endast i fråga örn en lärjunges förvisning, som ett

nära samarbete mellan läroverk och barnavårdsnämnd är önskligt. Även

när lindrigare disciplinära åtgärder vidtagas gentemot en elev, vore det säkerligen

i många fall behövligt, att saken komme till vederbörande barnavårdsnämnds

kännedom. Särskilt synes detta vara betydelsefullt, då den beivrade

förseelsen förefaller kunna i viss män bero på missförhållanden i elevens föräldrahem

eller i hem, där eleven är under skolgången inackorderad. Ett ingripande

mot dylika hem torde mera sällan kunna effektivt ske från skolans

sida men väl från barnavårdsnämndens, då nämnden ju därtill äger laga befogenhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

För ett rationellt samarbete mellan de ifrågavarande läroanstalterna och

barnavårdsnämnderna fordras givetvis också, att de senare tillräckligt intressera

sig härför och bland annat icke utan särdeles tungt vägande skäl underlåta

att begagna sig av de möjligheter till dylikt samarbete, som barnavårdslagen

giver.

Över svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets framställning hava

yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och socialvårdskommittén.

Vad angår innehållet i nämnda yttranden får utskottet hänvisa till

propositionen sid. 15—17.

Föredragande departementschefen anför i propositionen, såvitt rör nu förevarande

spörsmål:

>;Då det otvivelaktigt är ett starkt samhälleligt intresse, att ett effektivt

samarbete förekommer mellan barnavårdsnämnder och skolmyndigheter, äro

de av skolöverstyrelsen framlagda förslagen till ändringar i barnavårdslagen,

genom vilka ett dylikt samarbete skulle främjas, enligt min mening lämpliga.

Ett genomförande av desamma synes icke föregripa socialvårdskommitténs

blivande förslag. Jag föreslår därför dels ett tillägg till sista punkten av 1

mom. i 16 § barnavårdslagen och dels införande i samma paragraf av ett

nytt 3 morn., allt i huvudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens

förslag.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i förevarande proposition

framlagda förslagen och får alltså hemställa,

att samma proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 17 februari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Olof Carlsson,

Sten, Nordborg*, Nils Elowsson och Näslund*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herr Hage, fröken Andersson*,

herrar Hallagård, Hermansson, fröken Rosén* samt herrar Lundgren* och Jansson

i Hällefors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:32 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utredning angående bildande av intressent sammanslutningar inom byggnadsplaneområde m. m. s. 1 i texten