Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud inot bebgggelse till hinder för försvaret.

1942-03-12 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud inot bebgggelse till hinder för försvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1942 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om förbud inot bebgggelse till hinder för försvaret.

Genom en den 6 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 36, har Kungl.

Majit, under åberopande''av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Nybyggnad må ej utan tillstånd företagas i närheten av befästning eller

flygfält, om genom byggnaden sådan anläggnings användning för rikets försvar

försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas försvaret. Vad nu sagts

om nybyggnad skall ock gälla väsentlig om- eller tillbyggnad.

Har beslut meddelats om anläggande eller utvidgning av befästning eller

flygfält eller kan avsevärt men uppstå genom bebyggelse i närheten av militär

anläggning av annat slag, äger länsstyrelsen förordna, att vad i första

stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning.

2 §•

I ort, där byggnadsnämnd finnes, åligge nämnden att vid prövning av

fråga örn byggnadslov iakttaga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen med

stöd av samma paragraf föreskrivits.

För annan ort äger länsstyrelsen stadga, att nybyggnad eller väsentlig mueller

tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej må äga

rum, med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, alt hinder som avses i 1 §

ej föreligger däremot. Ändå att sådan föreskrift ej meddelats för orten, skall

länsstyrelsen på ansökan pröva, huruvida hinder föreligger.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 9. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

3 §•

Innan beslut meddelas med anledning av ansökan om byggnadslov eller

tillstånd enligt 2 § skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses

i 1 § föreligger, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen inhämta yttrande därom

av myndighet, som Konungen bestämmer.

4 §•

Om synnerliga skäl därtill äro, äger länsstyrelsen medgiva tillstånd till

nybyggnad eller om- eller tillbyggnad, oaktat den kan medföra men som

avses i 1 §. Underrättelse om meddelat tillstånd skall ofördröjligen tillställas

myndighet som har att avgiva yttrande enligt 3 §.

Finner byggnadsnämnd vid prövning av fråga om byggnadslov, att synnerliga

skäl därtill äro oaktat byggnaden kan vålla men som nyss sagts,

skall nämnden överlämna handlingarna till länsstyrelsen för prövning, huruvida

tillstånd må medgivas enligt första stycket. Sedan länsstyrelsens beslut

vunnit laga kraft, skola handlingarna återställas till nämnden,

5 §•

Finnes på grund av denna lag tillstånd till nybyggnad eller örn- eller

tillbyggnad icke kunna meddelas, och föranledes därav, att sökanden, under

den tid hindret varar, får vidkännas kostnad utan motsvarande nytta av

fastigheten eller att han går miste om avkastning å nedlagt kapital, vare han

berättigad till skälig gottgörelse av kronan, om det intrång som åsamkats

honom ej är att anse såsom ringa.

6 §•

Ersättning enligt 5 § bestämmes av riksvärderingsnämnden.

Ansökan därom ingives till länsstyrelsen som har att med eget yttrande

överlämna ärendet till nämnden. Vid ärendets behandling inför nämnden

skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om fastställande av ersättning

på grund av rekvisition för krigsmaktens behov.

över nämndens beslut må klagan ej föras.

7 §-

Den som utan länsstyrelsens tillstånd uppför nybyggnad eller verkställer

väsentlig örn- eller tillbyggnad i ort, för vilken länsstyrelsen utfärdat föreskrift

enligt 2 § andra stycket, straffes med dagsböter.

8 §•

Där byggnadsnämnd ej finnes, åge länsstyrelsen med avseende å tillämpningen

av denna lag göra sig hörsammad genom förelägganden så ock förbjuda

fortsättandet av påbörjat arbete, som står i uppenbar strid mot lagens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

3

bestämmelser, på sätt enligt vad särskilt är stadgat tillkommer byggnadsnämnd

i stad i fråga om olovligen vidtagen åtgärd.

9 §■

Böter och vitén som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

10 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1942 och gäller till och med den

30 juni 1943. Föreskrift som meddelats jämlikt denna lag skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet. Vad i lagen sägs om prövning av ersättningsanspråk

och om straff för förseelse som begåtts under lagens giltighetstid

skall äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för detsamma icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Framställningar örn lagstiftning.

I skrivelse den 9 juni 1941 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

hemställt örn revision av gällande lagstiftning om byggnadsverksamhet och

planläggning.

Länsstyrelsen, som särskilt med hänsyn till frågans betydelse ur militär synpunkt

understrukit angelägenheten av att en utredning utfördes med största

möjliga skyndsamhet, hade vid skrivelsen fogat en av länsstyrelsen åberopad

framställning från regionplanekontoret i Göteborg. I denna utvecklas närmare

behovet av en regionplanelagstiftning. Regionplanekontoret erinrar örn

att, sedan Kungl. Maj:t den 22 december 1939 fastställt arbetsordning för upprättande

av regionplan för Göteborg med omgivningar, arbetet härmed pågått

i över ett år. Vissa redan tidigare väl kända brister i den lagstiftning som

reglerar byggnadsverksamhet och planläggning hade därvid ytterligare framträtt

och bestyrkts. Göteborgsregionen omfattade områden kring Göteborg ut

till tre å fyra mil från stadens centrum och inbegrepe 44 kommuner. Den

skulle angiva huvuddragen av markens disposition för olika ändamål, såsom

för industri, jordbruk, bostadsbebyggelse och rekreation, samt principerna i

fråga om sträckning och anordnande av huvudtrafikleder och huvudavlopp.

Vad som härvidlag upptoges i regionplanen finge emellertid icke lagligen

bindande verkan utan utgjorde endast ett uttryck för vad som ur teknisk, ekonomisk

och social synpunkt prövats lämpligt. En ändring i denna del måste

äga rum så att bindande bestämmelser kunde meddelas angående använd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

ningen av mark inom regionplaneområdet. Vid bestämmande av de områden

som finge exploateras borde bland annat militära synpunkter beaktas.

I skrivelse den 18 oktober 1941 har länsstyrelsen i Hallands län, med överlämnande

av en skrivelse från länsarkitekten, uttalat sin livliga anslutning

till den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gjorda framställningen och

ävenledes särskilt framhållit angelägenheten av att den begärda utredningen

bomme till stånd så skyndsamt som möjligt. Länsarkitekten i lånet bär i

nämnda skrivelse erinrat om vissa aktuella önskemål örn skydd mot bebyggelse

till hinder för rikets försvar samt har vidare anfört bland annat:

För att vid upprättandet av byggnads- och avstyckningsplaner hänsyn -—

så vitt det för närvarande är möjligt — skall kunna tagas till de militära synpunkterna,

torde i första hand en fullständig inventering böra företagas i fråga

örn områden, som önskas obebyggda, och resultatet därav skyndsamt meddelas

länsstyrelsen. Intill dess så skett, kunna onödiga missförhållanden uppstå.

Det torde emellertid för närvarande föreligga stora, ibland oöverstigliga

hinder för ett tillgodoseende av de militära kraven på byggnadsfria områden.

I de trakter, där en tillämpning av byggnads- och avstyckningsplaneinstiluten

icke kommer i fråga, synes länsstyrelsen helt sakna möjlighet att förhindra

olämplig bebyggelse. Då det här ofta är fråga om vidsträckta områden, som

dessutom i vissa fall äro efterfrågade som byggnadsmark, torde det av kostnadsskäl

knappast vara tänkbart, att staten genom förvärvande av äganderätt

till områdena skaffar sig kontroll över byggnadsverksamheten inom desamma.

Det är tänkbart, att den begränsning av byggnadsrätten, som bör genomföras

på grund av militära skäl, kan åstadkommas genom servitut till förmån

för kronan på de berörda fastigheterna. I vissa fall måste emellertid de militära

önskemålen vägas mot andra allmänna intressen. Det allmänna torde

exempelvis böra tillse, att bebyggelse för rekreationsändamål på härför särskilt

lämpade strandområden icke förhindras utan starkt bärande skäl. De

byggnadsfria områdena torde icke kunna avgränsas på ett i allo lämpligt sätt

utan att ett flertal inverkande faktorer bedömas. Med hänsyn till att nya förhållanden

kunna uppkomma, är det dessutom av vikt att gjorda dispositioner

utan svårighet kunna ändras. Byggnadsregleringen bör sålunda givas en smidighet,

som knappast synes möjlig vid ett servitutsförfarande. En landsbygdsplanering

av regionplanekaraktär torde utgöra en bättre regleringsform.

Från chefen för flygvapnet och flygförvaltningen har tidigare inkommit

en den 25 januari 1941 dagtecknad skrivelse i syfte alt skydda flygfält mot

menlig bebyggelse i deras närhet. I skrivelsen anföres följande:

För flygvapnets liksom för den civila luftfartens verksamhet är av synnerlig

vikt, att invid och inom visst avstånd från flygfälten icke uppstår bebyggelse,

som kan bliva hinderlig för flygverksamheten. Det är ur denna synpunkt

nödvändigt att erhålla kontroll över bebyggelsen i flygfältens närhet,

så att denna planeras och regleras på sådant sätt, att flygverksamheten ej

hindras eller försvåras.

Med nu gällande rättsregler synes — såvitt flygvapnets verksamhet angår

— ej förefinnas annan i lag reglerad möjlighet att tillgodose angivna syfte än

att Kronan förvärvar samtliga områden, varå en olämplig bebyggelse kan uppstå,

eller med vederbörande markägare träffar avtal om servitut, innebärande

av flygverksamheten betingade inskränkningar i rätten att bebygga re
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. •''»

spektive områden. Den förstnämnda utvägen kan, då det här gäller mycket

stora arealer, av ekonomiska och andra skäl ej ifrågakomma. Vad servitutsbeläggning

beträffar, stöter det, enligt vad erfarenheten givit vid handen, ofta

på hinder att få till stånd avtal härom, särskilt med hänsyn till svårigheten

att fastställa rationella grunder för ersättning till vederbörande markägare.

I ett nyligen förekommet fall, där vederbörande länsarkitekt för att få till

stånd en ur sociala och andra synpunkter lämplig bebyggelse av ett landsbygdsområde

i närheten av ett flygfält hos länsstyrelsen väckt fråga örn upprättande

av utomplansbestämmelser för området, har chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen fått tillfälle att avgiva yttrande rörande de ifrågasatta

bestämmelsernas utformning med hänsyn till önskvärdheten att förhindra för

flygverksamheten hinderlig bebyggelse å avsett område. Även om genom ett

sådant förfarande visst beaktande av flygverksamhetens intresse i angivna

och andra fall kan förutsättas, är dock detta intresse för närvarande icke

lagligen skyddat. Bland annat sakna chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

rätt till initiativ för åstadkommande av en reglering av den enskilda

byggnadsverksamheten, som tager sikte på angivna intresse. Icke heller^ föreligger

någon garanti för att dessa myndigheter alltid bliva hörda i sådana

ärenden. . _

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anse därför anledning föreligga

att undersöka, huruvida icke särskilt det i stadsplanelagen reglerade utomplansbestämmelseinstitutet,

men även i någon mån byggnadsplan- och stadsplaneinstituten

skulle kunna utbyggas för att i möjlig mån tillgodose här ifrågavarande

syfte.

Promemoria.

Med anledning av de inkomna framställningarna bär inom justitiedepartementet

upprättats en den 3 november 1941 dagtecknad promemoria angående

förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

I promemorian framhålles till en början, att de inkomna framställningarna

avsåge införandet av bestämmelser som skulle reglera byggnadsverksamheten

även ur rent militära synpunkter. Detta innebure en nyhet av stor betydelse.

Nu gällande byggnadsbestämmelser finge antagas utgå från att byggnadsregleringen

skedde i fastighetsägarnas och vederbörande samhälles gemensamma

intresse. De inskränkningar i rörelsefriheten som en fastighetsägare

underkastades genom regleringen uppvägdes ofta av de fördelar denna erbjöde,

bland annat genom att andra fastigheter underkastades motsvarande reglering.

Fastighetsägaren finge därför i stor utsträckning underkasta sig inskränkningarna

utan ersättning. Å andra sidan vore det tydligt, att någon fullständig

rättvisa ej skipades de olika fastighetsägarna emellan. Den enes mark

avsattes till bostadskvarter, den andres till fabriksområde eller annan användning

som icke gåve lika högt tomtvärde. Till en viss grad vore denna fördelning

beroende av markens beskaffenhet, men samhället hade möjlighet att

även ur andra synpunkter på nämnda sätt leda utvecklingen genom vissa ändamålsbestämmelser.

Beträffande de militära synpunkterna uttalas i promemorian, att det icke

syntes uteslutet, att militära synpunkter borde få göra sig gällande vid nu

nämnda planering. Det måste ju anses i hög grad önskvärt att t. ex. »krigsviktiga

mål» icke placerades mitt i annan bebyggelse, att öppna platser för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

lades med tanke på befolkningens bästa även under krigstid och att även i

övrigt planläggningen ej skedde enbart med fredliga förhållanden för ögonen.

Frågan, huru långt man kunde utan ersättning eller expropriation beakta militära

synpunkter vid planeringen, krävde ett noggrant övervägande i varje

särskilt fall. Såsom ledande synpunkt syntes kunna tillämpas den principen,

att en reglering, som avsåge att skydda befolkningen på en viss ort och således

kunde sägas ligga i dennas gemensamma intresse, borde kunna inbegripas,

såvida icke fastighetsägaren därigenom inskränktes i sin rörelsefrihet på ett

avsevärt mera kännbart sätt än eljest. Man borde alltså söka avgränsa vad

som naturligt hörde till ett ordnande av orten på lämpligaste sätt. Därtill

borde kunna hänföras t. ex. att hindra högbebyggelse i närheten av en hamn,

som vore ett åtråvärt krigsmän eller i närheten av en järnvägsstation, möjligen

även högbebyggelse i närheten av flygfält. Tydligen kunde dylika främst

ur skyddssynpunkt framsprungna bestämmelser tänkas i hög grad underlätta

även det rent militära försvaret. Skottfältet bleve friare och eventuella

hinder i form av lågbebyggelse kunde lättare undanröjas än om högbebyggelse

funnits. För övrigt sammanfölle uppenbarligen de militära önskemålen

i dylika fall i viss utsträckning med önskemål som hystes av brandväsendets

män och kommunikationsmedlens representanter. Därest fråga vore om försvarsåtgärder

som vidtoges icke så mycket för att trygga befolkningen i orten

utan mera ur rikssynpunkt, kunde de däremot näppeligen falla in under en

sådan reglering som nu nämnts.

I promemorian erinras härefter, att kraven på förbud mot bebyggelse som

vore olämplig ur militär synpunkt vore särskilt aktuella nu, i det att talrika

befästningar som anlagts icke vore skyddade mot att olämplig bebyggelse

kunde komma att hindra deras användning. Det vore visserligen sant, att

byggnader som uppfördes till men för försvaret vid behov kunde förstöras,

men det kunde befaras, att en sådan åtgärd uppskötes i det längsta med risk

för att det bleve för sent. Det syntes angeläget att söka skapa ett provisoriskt

skydd för nämnda befästningars användbarhet. Ett sådant skydd kunde vinnas

utan väsentlig olägenhet för markägaren, om bestämmelserna ej gjordes

alltför ingripande. Vad nu sagts om befästningar gällde även flygfält, vare

sig de för närvarande användes för militärt ändamål eller ej.

Vid promemorian fanns fogat ett utkast till lag om förbud mot bebyggelse

till hinder för försvaret. Lagen skall enligt utkastet vara provisorisk och gälla

allenast till och med den 30 juni 1943.

Enligt 1 § i utkastet skall förbud gälla mot nybyggnad eller väsentlig omeller

tillbyggnad i sådan närhet av fasta befästningar eller flygfält, att deras

användning för rikets försvar genom bebyggelsen försvåras eller nyttan av

dem för försvaret eljest uppenbart minskas. I promemorian uttalas, att ett

sådant byggnadsförbud möjligen kunde synas innebära ett avsevärt intrång

för fastighetsägaren men att det i regel kunde antagas att den stadgade begränsningen

i hans handlingsfrihet icke medförde någon olägenhet. Begränsningen

vore för det första endast temporär. De befästningar, örn vilka det vore

fråga, läge vidare i regel i kustbandet, och det intrång som hotade militära

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

7

intressen härrörde väsentligen från bebyggelse för sommarnöjen. För de flesta

människor vore det helt naturligt att under en kritisk tid uppskjuta dylika

ej strängt nödvändiga byggnadsarbeten, och de flesta funne det nog också

självfallet, att de icke borde försvåra användningen av befintliga befästningar

genom att utan hänsyn till de utrikespolitiska förhållandena uppföra hindrande

byggnader. De som ej ville taga sådan hänsyn vore helt visst i minoritet,

men det vore dock icke uteslutet att de kunde vålla betydlig skada. Örn

en byggde, kunde andra, som eljest skulle väntat, anse isen bruten och även

de börja uppföra sina tilltänkta byggnader.

Beträffande den närmare innebörden av paragrafen framhålles i promemorian,

att den icke avsåge att uppställa något ovillkorligt byggnadsförbud att

gälla i närheten av befästning eller flygfält, utan gåve utrymme för en sådan

förläggning av byggnad att den ej medförde hinder som förut sagts. I många

fall påkallades endast en jämkning av platsen för den tilltänkta byggnaden,

ehuru det naturligtvis vore möjligt, att ett markområde vore så beläget, att

om de militära synpunkterna skulle tillgodoses, någon bebyggelse därå tills

vidare ej kunde äga ruin.

Under 2 och 3 §§ i utkastet regleras förfarandet för avgörande av huruvida

binder som avses i 1 § föreligger.

Då en byggnad kunde vara av den betydelse att den borde tillåtas, även örn

den kunde medföra men ur försvarssynpunkt, har i 4 § möjlighet öppnats

att medgiva dispens. Befogenhet att pröva dispensansökan skall enligt utkastet

tillkomma länsstyrelsen.

För att icke genom lagstiftningen tillskapat byggnadsförbud skall kunna i

undantagsfall drabba för hårt har i 5 § av utkastet upptagits en ersättningsregel.

Förutsättning för att ersättning skall komma ifråga skall i första hand

vara, att byggnadslov eller länsstyrelses tillstånd icke kunnat meddelas på

grund av lagens bestämmelser. I promemorian uttalas, att härigenom antalet

fall, då ersättningskrav kunde komma att väckas, syntes komma att begränsas

till dem då det förelegat ett mera påtagligt intresse av att bygga. Helt uteslutet

vore dock icke, att ansökan om byggnadslov gjordes för skens skull,

men faran syntes icke vara alltför stor. Ersättningen skall enligt utkastet avse

gottgörelse för särskild kostnad som sökanden fått vidkännas under den tid

hindret varat utan att han har motsvarande nytta av fastigheten. Såsom

exempel härå nämnes i promemorian, att han fått betala ränta å lån för tomt

utan att ha någon nytta av denna, eller fått bekosta underhåll av någon redan

befintlig anläggning utan att kunna använda den. Vidare skall ersättning utgå

för att nedlagt kapital utestår räntelöst. Ersättningsfrågan skall enligt 6 §

prövas av riksvärderingsnämnden, som i ärendet skall infordra yttrande av

länsstyrelsen.

Vissa straffbestämmelser och handräckningsbestämmelser meddelas i 7

och 8 §§ av utkastet.

Över promemorian jämte lagutkast ha efter remiss avgivits yttranden

av ett flertal militära och civila myndigheter. I yttrandena har behovet av åt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

gärder i den riktning som föreslagits i promemorian livligt vitsordats, därvid

i flera fall uttalats att behovet vore trängande. Beträffande det närmare innehållet

i yttrandena får utskottet hänvisa till sid. 10—17 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i propositionen

anfört följande:

»Den verkställda utredningen har ådagalagt nödvändigheten av att för tryggande

av befästningars och flygfälts användbarhet i krig vidtaga åtgärder i

den riktning som förordats i den remitterade promemorian. De aktuella önskemål

som där behandlas kunna icke tänkas bliva tillgodosedda genom planbestämmelser

för bebyggelsen eller genom tillskapandet av servitut. För att

nämnda syfte skall uppnås torde det icke kunna undvikas att i fastighetsägarnas

möjligheter att disponera sin egendom göras vissa inskränkningar

som under normala förhållanden icke skulle komma i fråga. De betänkligheter

som på grund härav göra sig gällande torde emellertid icke böra tillmätas

avgörande betydelse, då bestämmelserna äro avsedda att allenast vara

av provisorisk natur och alltså ej innebära annat än ett av tidsläget betingat

uppskov med vissa byggnadsåtgärder som eljest eventuellt skulle ha kommit

till stånd. Frågan, i vad mån bestämmelser örn hänsynstagande till militära

önskemål böra införas i den allmänna byggnadslagstiftningen, tarvar helt naturligt

en mera ingående undersökning och kommer att upptagas vid den påbörjade

utredningen örn regionplanelagstiftning och en översyn av stadsplanelagstiftningen.

I flera yttranden har uttalats, att de nu föreslagna bestämmelserna borde

utvidgas så att förbud mot en ur militär synpunkt olämplig bebyggelse bomme

att gälla även i närheten av andra anläggningar än befästningar och flygfält

och att hänsyn borde tagas även till planerade anläggningar. Det torde

med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst vara erforderligt, att dessa

önskemål beaktas. I detta syfte synes länsstyrelsen böra erhålla befogenhet

att förklara, att vad i den föreslagna lagen sägs med avseende å befintliga

befästningar och flygfält skall äga motsvarande tillämpning, därest beslut

meddelats om anläggande eller utvidgning av befästning eller flygfält eller

örn avsevärt men kan uppstå genom bebyggelse i närheten av militär anläggning

av annat slag. Stadgande härom torde böra upptagas under 1 § som i

övrigt lärer böra jämkas något. Med anledning av vad i ett par yttranden anförts

må anmärkas, att till befästningar skola räknas även mindre anläggningar

såsom bunkers o. d.

De under 2 och 3 §§ föreslagna bestämmelserna torde i huvudsak böra

godtagas. Det skulle utan tvivel bliva alltför betungande för de militära

myndigheterna att, såsom i vissa yttranden blivit ifrågasatt, uttala sig i

varje byggnadsärende. I överensstämmelse med vad i ett yttrande anförts

torde däremot länsstyrelsens befogenhet att stadga skyldighet att inhämta

dess tillstånd böra inskränkas till byggnader som ej utföras för försvarsväsendets

räkning. I 3 § torde vidare böra vidtagas den ändringen, att Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. J

Majit må bestämma vilken myndighet som skall avgiva yttrande ur militär

synpunkt.

Även de i 4 § föreslagna bestämmelserna om tillstånd till byggnad som

kan medföra men för försvaret synas lämpliga. Att länsstyrelsen skall iakttaga

synnerlig försiktighet vid tillämpning av befogenheten att medgiva sådant

tillstånd är självfallet. För att säkerställa militär myndighets möjlighet

att kunna fullfölja talan mot länsstyrelsens beslut torde dock böra föreskrivas,

att meddelande om tillstånd skall ofördröjligen tillställas myndighet som

har att avgiva yttrande enligt 3 §.

Mot den föreslagna ersättningsregeln i 5 § ha som nämnt överbefälhavaren

och statskontoret uttalat betänkligheter under det att fastighetsägareförbundet

krävt en utvidgad ersättningsrätt.

Det synes kunna medföra obilliga verkningar att inskränka den enskildes

möjlighet att erhålla ersättning så mycket som överbefälhavaren eller statskontoret

ifrågasatt. I anslutning till bland annat viss bestämmelse i luftskyddslagen

torde emellertid böra stadgas, att ersättning ej skall utgå för

intrång som är att anse såsom ringa. Med anledning av vad statskontoret

anfört angående den närmare innebörden av bestämmelsen vill jag framhålla

att, för att ersättning skall utgå, utredningen skall visa, att det är

beslutet örn avslag på begäran om byggnadstillstånd som föranlett att sökanden

fått vidkännas kostnad utan motsvarande nytta av fastigheten eller

gått miste om avkastning å nedlagt kapital. Sökanden bör alltså förebringa

skäl för antagande att han kunnat bygga, om tillstånd erhållits, och att

hinder sålunda icke mött t. ex. på grund av brist på byggnadsmaterial.

Har möjlighet att bygga i och för sig förelegat, men är det likväl t. ex. på

grund av rådande priser osannolikt att han skulle hava byggt, bör icke

heller ersättning utdömas enligt förslaget.

Vad riksvärderingsnämnden anfört beträffande förfarandet vid ersättnings

bestämmande synes böra beaktas.

Enligt 120 § byggnadsstadgan den 20 november 1931 äger byggnadsnämnd

förordna örn undanröjande av olovligen utförd byggnad och i 122 § stadgas,

att byggnadsnämnd, om det är uppenbart att påbörjat arbete, vartill tillstånd

bort inhämtas, står i strid mot gällande bestämmelser för områdets

bebyggande, äger förbjuda arbetets fortsättande. I 5 § meddelas bestämmelse

örn rätt för byggnadsnämnd i stad att meddela erforderliga förelägganden,

en befogenhet som enligt 82 § i vissa andra samhällen tillkommer

antingen byggnadsnämnden eller länsstyrelsen. I nu förevarade lagstiftning

torde böra meddelas bestämmelse örn rätt för länsstyrelsen att, där byggnadsnämnd

ej finnes, göra sig hörsammad genom förelägganden samt förbjuda

fortsättandet av arbete som står i uppenbar strid mot lagens bestämmelser.

T övrigt torde allenast böra göras det tillägget till lagutkastet att Kungl.

Majit tillerkännes befogenhet att utfärda närmare bestämmelser angående

tillämpningen av lagen. Vid utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr .9. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet.

bör tagas i övervägande vad i vissa yttranden anförts örn förutsättningarna

för att göra lagen effektiv och om riksvärderingsnämndens sammansättning.

Lagstiftningen torde böra träda i kraft den 1 april 1942.»

Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 12 mars 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Forslund, Olof Carlsson,

Nils Elowsson, Beck-Friis och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Pettersson i Hällbacken,

Hermansson, von Seth, Larsson i Östersund, Witzell och Hedlund i Rådom.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

420881

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret. a1 i texten