Utlåtande i anledning av motion angående viss ändring av byggnadsstadgan.
1942-04-16 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1942:4, Utlåtande i anledning av motion angående viss ändring av byggnadsstadgan.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kaminarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
i
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1942 kl. 12 m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av motion angående viss ändring av byggnadsstadgan.
I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 153, har herr Hage hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta utreda huruvida
och på vilket sätt som en kristidsåtgärd en uppmjukning av § 79 A i kungl,
byggnadsstadgan av den 20 november 1931 kan och bör — under tillbörligt
hänsynstagande till hyresgästernas behov av vindsutrymme — ske eller möjlighet
till dispens från nämnda bestämmelser i största utsträckning medgivas,
allt för stadssamhällen med bostadsbrist, för att därigenom åstadkomma möjligheter
och stimulering till en ökad, billigare och hastigare åstadkommen nyproduktion
av bostäder i redan befintliga bostadshus.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen från
byggnadsstyrelsen, institutet för folkhälsan och socialstyrelsen, vilka yttranden
såsom bilagor finnas fogade till detta utlåtande, samt dessutom berett Landskommunernas
förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska brandkårernas riksförbund,
Svenska brandskyddsföreningen och Brandförsvarskommittén tillfälle
att inkomma med yttrande.
Byggnadsstyrelsen och institutet för folkhälsan avstyrka motionen, medan
socialstyrelsen tillstyrker densamma. I samtliga övriga inkomna yttranden framhålles
brandrisken, örn bostäder i större utsträckning skulle inredas på vindar
i trähus. Svenska stadsförbundet, som anser att ett eventuellt inredande av
vindar till bostäder med hänsyn till kostnaderna ej bör vara av provisorisk
natur, stannar dock för att tillstyrka motionen, medan Landskommunernas förbund
förklarar sig icke ha något att erinra mot en utredning. I övriga yttranden
avstyrkes motionen.
Utskottet delar den i motionen uttalade uppfattningen, att den allt mera
hotande bostadsbristen måste med alla tjänliga medel motverkas. Att gå den
i motionen anvisade vägen och öka antalet bostäder genom att i större utsträckning
än hittills inreda vindar till bostäder synes dock böra vara en utväg,
som endast i yttersta nödfall bör tillgripas. Man torde nämligen få utgå ifrån,
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 13 sami. 2 avd. Nr 4.
yttranden.
Utskottet.
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
att sålunda inredda bostäder dels i förmodligen ganska stor omfattning icke
komma att visa sig vara av tillräckligt god kvalitet under normala förhållanden
men dels ock att sålunda inredda bostäder komma att finnas kvar även långt
efter det normala förhållanden åter inträtt. Innan utvägen att inreda vindar
tas i anspråk, synas därför andra utvägar först böra prövas.
Förslag örn åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. har
nu framlagts. Örn detta förslag vinner riksdagens bifall öppnas nya möjligheter
att öka bostadsbyggandet, och det är utskottets förvissning att dessa
möjligheter också komma att begagnas. Utskottet vill jämväl understryka behovet
av kommunernas medverkan, då det gäller att lindra bostadsbristen.
Det är visserligen utskottet bekant, att mycket gjorts på många håll, men
utskottet känner sig icke helt övertygat om att icke på sina håll än mera skulle
kunna göras. I vilket fall som helst är det synnerligen önskvärt, att kommunerna,
som bäst känna till det akuta behovet, använda tillgängliga resurser
för att bidraga till ett ökat bostadsbyggande.
Utskottet vill slutligen framhålla, att redan enligt nu gällande bestämmelser
möjlighet finnes för Kungl. Maj :t att medgiva dispens från byggnadsstadgans
bestämmelser. Utskottet är förvissat om att denna möjlighet i fall
av trängande behov också kommer att utnyttjas.
Med stöd av vad som ovan anförts får utskottet därför hemställa,
att motionen nr 11:153 ej måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 april 1942.
På utskottets vägnar:
TORSTEN NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Stockholm, Persson i Norrby,* fru Ebon Andersson,
herrar Nilsson i Göingegården, Andersson i Alfredshem, Jansson i
Kalix, Andersson i Mejstad,* Jokansson i Kalmar, Jansson i Hällefors* och
Hansson i Skediga.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
3
Bil. 1.
Kungl. Byggnadsstyrelsen.
Den 6 februari 1942 har Kungl. Maj rt anbefallt Kungl, byggnadsstyrelsen
att senast den 1 mars 1942 till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott
avgiva yttrande över en vid årets riksdag i andra kammaren väckt motion,
nr 153, angående ändring av 79 a § byggnadsstadgan.
Med anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.
Motionären utgår från att anledningen till att lagstiftaren ansett sig böra i
punkt 5 av nämnda paragraf inskränka rätten att för bostadsändamål utnyttja
vindsutrymmet i boningshus av trä i första hand varit en önskan att tillgodose
de i huset boendes behov av att disponera en tillräcklig del av detta utrymme
för förvaring av tillhörigheter, i den mån andra möjligheter icke stå till buds
härför. Eldfaresynpunkten nämnes endast i förbigående, och dock är det denna,
som varit avgörande för stadgandets tillkomst.
Behovet av att i möjligaste mån skydda städernas invånare mot eldfara har
sedan gammalt framtvingat restriktioner i byggnadssättet, särskilt som boningshusen
till övervägande del utgjorts och alltjämt i mycket stor utsträckning utgöras
av trähus. I byggnadsordningarna infördes sålunda tidigt föreskrifter, som
omöjliggjorde vindarnas inredning för bostadsändamål eller åtminstone i hög
grad inskränkte rätten därtill. Vad man strävade till var att i varje fall förhindra
anordnande av familjebostäder på vindarna och eventuellt endast tillåta
enkelrum på gavlarna. Från ett på grund av vunnen erfarenhet vedertaget byggnadssätt
och från städernas byggnadsordningar stamma även de föreskrifter i
detta hänseende, som efter hand införts i byggnadsstadgan. Sålunda innehåller
16 § 2 mom. i denna en rekommendation i sådan riktning vid uppgörande av
stadsplanebestämmelser och 79 a § 5 punkten föreskrifter, som gälla i avvaktan
på fastställandet av dylika bestämmelser.
I 16 § 2 mom. byggnadsstadgan erinras örn att vid uppgörandet av stadsplanebestämmelser
för byggnadsparti’ bland annat bör iakttagas, att byggnad
av trä, som avses skola inrymma bonings- eller arbetsrum, icke må uppföras med
flera än två våningar. Dock må, när särskilda skäl föreligga, vinden därjämte
inredas i den utsträckning, som prövas lämpligt med iakttagande att i boningshus,
inrymmande mera än en lägenhet, i regel ej större del av vindens yta inredes
än en tredjedel.
Vid stadgans tillkomst år 1931 hade riksdagen ifrågasatt medgivande av
lättnader härvidlag beträffande träbyggnader, som genom revetering eller på
annat sätt gjorts mera brandsäkra, och ansåg riksdagen, att utredning härom
borde verkställas, innan Kungl. Maj :t fattade slutlig ståndpunkt till stadgans
utformning i denna del. Efter erhållet uppdrag verkställdes denna utredning
av byggnadsstyrelsen, som för detta ändamål rådgjorde med bland annat representanter
för brandskyddsväsendet, vilka samtliga uttalade principiella betänkligheter
mot inredning av vindar i tvåvånings trähus. Särskilda yttranden inkommo
från Svenska brandskyddsföreningen och kommittén för brandsläckningsväsendets
ordnande i Sveriges städer och köpingar, vilka yttranden gåvo
vid handen, att enligt brandskyddssakkunnigas uppfattning en mera utsträckt
inredning av vindar i trähus, även örn dessa äro reveterade eller behandlade på
däremot svarande sätt, kunde medföra svåra risker för innevarande personers
räddning vid eldsvåda.
4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Styrelsen förklarade sig dela den uppfattningen, att inredning av vindar i
dylika trähus lätt kunde medföra alltför stora risker i eldfarehänseende. I ett
stort antal städers byggnadsordningar hade vindsinredningen i tvåvånings trähus
dittills varit förbjuden, och i fall, där sådan inredning varit tillåten, hade
den i regel begränsats till gavelrum, upptagande högst en tredjedel av vindens
yta. Denna begränsning av vindsinredningen hade även blivit en allmänt omfattad
praxis vid antagandet och fastställandet av till stadsplaneförslag hörande
byggnadsbestämmelser och avsåge ursprungligen endast enstaka, till en undervarande
lägenhet hörande boningsrum och icke, såsom fallet lätt skulle bliva vid
medgivande till större inredning, särskilda familjelägenheter. Vid sådant förhållande
hade styrelsen för sin del ansett det allmännas intresse bäst tillgodosett
genom att bestämmelsen i dess av Kungl. Maj :t föreslagna skick lämnades
oförändrad. Detta blev även Kungl. Maj :ts beslut.
79 a § infördes i byggnadsstadgan på byggnadsstyrelsens initiativ och
punkt 5 gavs den av byggnadsstyrelsen föreslagna lydelsen, sedan riksdagen i
avgivet yttrande (riksdagens skrivelse nr 353/1937) erinrat mot den i propositionen
nr 364/1937 föreslagna strängare bestämmelsen att boningshus av trä icke
finge uppföras med flera än två våningar. Lämpligheten av den av styrelsen
föreslagna bestämmelsen angående våningsantalet för boningshus av trä hade
nämligen varit föremål för delade meningar bland myndigheter m. fl., som avgivit
utlåtanden över förelaget. Sålunda hade byggnadsnämnden i Göteborg, som
ansåg ifrågavarande spörsmål böra lösas genom stadsplanebestämmelser, förordat
stadgandets uteslutande och stadsarkitektföreningen hävdat en liknande uppfattning
med avseende å den särskilda föreskriften om rätten att inreda vind.
Med hänsyn till de önskemål, som uttalats av nyssnämnda byggnadsnämnd och
förening, ansåg sig Kungl. Maj :t därför böra ur förslaget utesluta medgivandet
att inreda vindsvåning i trähus med två våningar. I propositionen framhölls, att
därest möjlighet till sådan inredning ansåges böra beredas, detta lämpligast
skedde genom stadsplanebestämmelser. Häremot hade styrelsen i och för sig icke
haft något att erinra, då styrelsens strävan gick ut på att i möjligaste mån
begränsa vindsinredningar.
Med hänsyn till de vitt skilda förhållanden, som råda inom olika samhällen,
fann emellertid riksdagen betänkligheter möta mot att såsom generell regel i nu
nämnda hänseende upptaga en så sträng bestämmelse som den i propositionen
föreslagna. Byggnadsstyrelsens förslag överensstämde ockå i förevarande hänseende
med såväl de föreskrifter, vilka plägat fastställas såsom stadsplanebestämmelser,
som det på sin tid inom byggnadsstyrelsen upprättade normalförslaget
till provisoriska byggnadsföreskrifter enligt 128 § byggnadsstadgan (S. O. U.
1932:11). Försiktigheten syntes därför riksdagen bjuda, att det allmänna stadgande,
som skulle träda i tillämpning i den mån för det enskilda samhället stadsplanebestämmelser
i ämnet icke funnos, avfattades enligt byggnadsstyrelsens
förslag, vilket som ovan nämnts även blev fallet.
Den begränsning av vindsinredningen i tvåvånings trähus, som sålunda tidigare
ansetts lämplig, har givetvis endast kunnat taga sikte på dåvarande förhållanden.
Numera har emellertid brandfaran ökats väsentligt på grund av flygets
ökade användning i krigföringen och därmed faran för luftangrepp mot hemorten.
Detta har även beaktats i skyddsrumslagen av den 1 mars 1940, där stadgandena
i 2 § 5 mom. och 7 § helt omöjliggöra uppförande inom luftskyddsort
av tvåvånings trähus med över halva vinden avsedd till bostad, då i sådant fall
vertikala bärverk, bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed likvär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. J
digt bärverk vilande bjälklag skola utföras brandsäkert. Då man enligt detta
lagstadgande även begränsat vindsinredningen i tvåvånings stenhus inea något
av dessa bjälklag i icke brandsäker konstruktion, förefaller det icke riktigt att i
tvåvånings trähus under några omständigheter medgiva större vindsinredning
än en tredjedel av vindsytan.
Motionären åberopar, att under förra kristiden en okad bostadsproduktion
åstadkommits genom att i större utsträckning utnyttja vindarna. Styrelsen har
även uppmärksammat detta förhållande, vilket styrelsen funnit vara synnerligen
betänkligt. År 1917 och närmast följande år antogo sålunda ett antal stader
(bl. a. Uppsala, Jönköping, Kalmar, Borås, Västerås och Gävle) provisoriska
ändringar i gällande byggnadsordningar för att under rådande bostadsbrist möjliggöra
vindsinredning i tvåvånings trähus utöver en tredjedel av vindens yta.
I regel förknippades dock dessa provisoriska bestämmelser med^ villkor örn revetering
och tillgång till fler än en vindstrappa m. m. Antalet sådana ändringar
kan därför beräknas hava blivit väsentligt begränsat på grund av det därigenom
fördyrade utförandet av inredningen.
Kungl. Maj :t har även tagit ställning till dessa spörsmål vid behandling av
dispensansökningar och i regel endast medgivit vindsinredning för bostadsändamål
i tvåvånings trähus till en tredjedel av ytan. I de fall, då olovligen utförd
vindsinredning till iner än en tredjedel undantagsvis ansetts böra få bibehållas
för längre eller kortare tid, har detta medgivits endast under förutsättning, att
ovannämnda vittgående åtgärder i brandskyddshänseende vidtagits, såsom anordnande
av flera än en invändig trappa, revetering av byggnadens invändiga väggoch
takytor jämte andra liknande brandskyddsåtgärder, vilka ingalunda varit
ägnade att åstadkomma billiga bostadslägenheter. I utlåtanden över dylika ansökningar
har byggnadsstyrelsen städse framhållit, att sådana vindslägenheter
vore synnerligen olämpliga såsom familjebostäder, att den genom stadsplanebestämmelser
allmänt förekommande begränsningen av vindsinredningen till en
tredjedel egentligen endast tillkommit för att möjliggöra inredandet av enkelrum
å vinden vid byggnadens gavelsidor samt att inredandet av familjebostäder i
vindsvåningar alltid ansetts synnerligen olämpligt på grund av brandfaran och
utrymmagssvårigheterna vid inträffad eldsvåda.
Styrelsen hyser alltjämt delina uppfattning och anser icke den för närvarande
på många håll rådande bostadsbristen böra få tågås till intäkt för ett
eftersättande av oeftergivliga krav på de boendes säkerhet vid brandfara. Snarare
borde i stället uttryckligt förbud införas mot anordnande av familjebostäder
på vindarna. .
På grund av vad sålunda anförts får styrelsen bestämt avstyrka
ring av 79 a § byggnadsstadgan i det av motionären avsedda syftet.
I detta ärendes handläggning har jämväl byråchefen Lovén deltagit.
Stockholm den 24 februari 1942.
RAGNAR HJORTH.
Frits Gripe.
II. Öhman.
6
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bil. 2.
Statens institut för folkhälsan.
Med skrivelse den 6 februari 1942 har Kungl. Maj :t anbefallt statens institut
för folkhälsan att till Eder avgiva utlåtande över en i andra kammaren av
herr Hage väckt motion (nr 153) angående viss ändring av byggnadsstadgan.
Motionären ifrågasätter, huruvida icke en uppmjukning av 79 a § i byggnadsstadgan
den 20 november 1931 såsom en krisåtgärd borde företagas i syfte
möjliggöra, att vindsutrymmena i vissa boningshus av trä i större utsträckning
än som i stadgan medgives finge inredas för bostadsändamål.
Enligt 79 a § 5 byggnadsstadgan får i dylika hus, om särskilda skäl därtill
äro, vinden inredas, dock högst till en tredjedel av dess yta. I allmänhet torde
icke vindarna i trähus kunna betraktas som lämpade för inredning av bostäder
i större utsträckning. De blivande lägenheterna måste vara försedda med tillräckligt
stora fönster i erforderligt antal, kunna uppvärmas på ett tillfredsställande
sätt samt vara i nödig grad värmeisolerade. Därtill komma önskemålen om
en allmänt lämplig planläggning och inredning, tillgång till klosett samt avloppsoch
vattenledningar. I regel kommer det därför att röra sig om mycket betydande
ombyggnadsarbeten, därest de nya bostäderna skola komma att motsvara hälsovårdsstadgans
krav, i all synnerhet som husen med hänsyn till ledningar, anordningar
för uppvärmning m. m. i regel endast torde ha beräknats för en mindre
byggnadsvolym. Härtill komma de ökade krav, som måste ställas på storleken
av trappuppgångar m. m. ur brand- och luftskyddssynpunkt. Säkerligen komma
dock på detta sätt provisoriskt inredda bostäder att i många fall även om de
förment fylla hälsovårdsstadgans krav att vara av en avsevärt lägre standard
än det genomsnittliga normala bostadsbeståndet på orten i fråga.
Statens institut för folkhälsan vill därtill framhålla, att erfarenheten visat,
att av tillfälliga krisförhållanden medgivna undantagsbestämmelser lätt kunna
bliva permanenta. Faran härför synes i detta fall tämligen stor med hänsyn till
de_ betydande kapitalinvesteringar, som det här torde röra sig örn. Där bostadsbrist
råder eller kan befaras uppkomma, torde ingripande från det allmännas
sida framför allt böra gå ut på att stimulera tillkomsten av nya byggnader
eventuellt av provisorisk art. Statens institut för folkhälsan vill under åberopande
av vad sålunda anförts avstyrka ifrågavarande motion.
Tomteboda den 23 februari 1942.
ERNST ABRAMSON.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
7
Bil. 3.
Kungl. Socialstyrelsen.
Genom beslut den 6 februari 1942 har Kungl. Maj rt; anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott avgiva yttrande
över en inom kammaren väckt motion, nr 153, angående viss ändring av byggnadsstadgan.
Med anledning härav får styrelsen anföra följande.
De erfarenheter, som ha gjorts på olika håll under nu rådande bostadsbrist,
synas ha givit belägg för önskvärdheten av en utredning örn en sådan uppmjukning
av byggnadsstadgan, som i motionen förordas. Såvitt styrelsen kan finna,
skulle en åtgärd sådan som den här ifrågasatta näppeligen kunna giva anledning
till någon vägande erinran ur sociala synpunkter. Det synes likväl, som om det
borde tillses, att vissa bostadshygieniska krav i fråga örn värme i varje fall uppfylldes
beträffande de tillkomna vindslägenhetema. En utredning torde i övrigt
väsentligen böra avse frågan om vad som i detta sammanhang måste krävas ur
brandskyddssynpunkt. En uppmjukning av de nu gällande bestämmelserna kan
tänkas erfordra föreskrifter om särskilda anordningar för brandskydd.
Under hänvisning till vad ovan anförts tillstyrker styrelsen den i motionen
begärda utredningen. Utredningen synes böra anförtros åt de inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om regionplanelagstiftningen
och översyn av gällande lagstiftning för byggnadsverksamheten.
Stockholm den 26 februari 1942.
KARL J. HÖJER.
Ernst Bexelius.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.