Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914

1942-03-20 · 9 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1942:14, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1942 kl. 7 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december

1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

I en den 13 mars 1942 dagiecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 170, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den

15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å

tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december

1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett

belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i

fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med

nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
-

1 Senaste lydelse av 18 § 1 morn., se SFS 1941:893.

Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 7 sami. Nr 14.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Cigarrer ............................

Cigarrcigarretter ....................

Cigarretter med fast pappersmunstycke

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

Röktobak ..........................

Tuggtobak..........................

Snus ..............................

För inom riket till- verkad vara

För till riket in- förd vara

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

54

0.8

—

58

4

—r

62

0.4

—

63

2

—

72

0.2

—

63

1.3

—

72

0.2

—

63

1.3

—

73

—

1.50

73

—

1.50

48

—

1 —

58

—

1.50

60

—

0.75

62

—

1.50

I skattehänseende---3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent av

varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans

myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 18 § 1 mom. förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket. Dessa skattesatser ha under åren 1939—41 blivit föremål för åtskilliga

jämkningar. De nu gällande skattesatserna, som innefattas i en den 30

november 1941 utfärdad förordning (nr 893), vilken trädde i kraft den 1

december 1941, framgå av följande sammanställning:

För inom riket till- För till riket inverkad

vara förd vara

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ............................

52

0.8

—

56

4

—

Cigarrcigarretter .....................

60

0.4

—

61

2

—

Cigarretter med fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

70

0.2

—

61

1.3

—

Röktobak...........................

71

1.50

71

■ —

1.50

Tuggtobak..........................

43

1.—

53

—

1.50

Snus...............................

57

-

0.75

59

—

1.60

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 3

Statsverkets inkomst av tobaksskatt har i riksstaten för budgetåret 1941/42

upptagits till 160 miljoner kronor. Sedan 1941 års riksdag beslutat örn höjning

av tobaksskatten motsågs en inkomst av 179 miljoner kronor under förutsättning

att konsumtionen vidmakthölles och att det skulle visa sig möjligt

att vid tillverkningen bemästra eventuellt uppstående svårigheter i fråga om

råvaruförsörjningen.

Av årets statsverksproposition framgår, att styrelsen för aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet under nyss angivna förutsättningar räknat med att tobaksskatten

för budgetåret 1942/43 skulle ge 185 miljoner kronor samt att

riksräkenskapsverket anslutit sig till denna uppskattning under framhållande

likväl av dess stora osäkerhet. I förslaget till riksstat för budgetåret 1942/

43 har inkomsten av tobaksskatt upptagits med sistnämnda belopp.

Med hänsyn till behovet av ökade statsinkomster har styrelsen för aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet av departementschefen anmodats verkställa

en utredning rörande höjning av tobaksskatten, därvid närmast borde undersökas,

vilken höjning av skattesatserna som kunde ifrågakomma, därest nu

gällande utförsäljningspriser i genomsnitt höjdes med 15 procent, samt vilken

ökning i statens inkomst av tobaksskatten en sådan höjning skulle medföra.

I anledning härav har bolagets styrelse i skrivelse den 28 februari 1942

föreslagit att i samband med den ifrågasatta prishöjningen en ökning i beskattningen

borde ske genom ökning av värdeskatten med 2 enheter för cigarrer,

cigarrcigarretter, cigarretter och röktobak, med 5 enheter för tuggtobak

samt med 3 enheter för snus.

Enligt styrelsens förslag skulle en total skatteökning av cirka 29 miljoner

kronor uppkomma, varigenom statens inkomst av tobaksskatt skulle uppbringas

till 198 miljoner kronor eller 13 miljoner kronor över det i riksstatsförslaget

till innevarande års riksdag upptagna inkomstbeloppet. För att nå

detta resultat har räknats med att från allmänheten genom prisstegring uttaga

cirka 35 miljoner kronor. Vid nämnda beräkningar har styrelsen utgått från

den förutsättningen, att tobakskonsumtionen skulle bliva oförändrad till

kvantitet och inriktning efter prisförhöjningens genomförande.

Då det vore anledning befara, att vid den föreslagna 15-procentiga prisstegringen

en övergång till stegrad röktobakskonsumtion bleve följden,

enär röktobaken vore relativt billigare i förhållande till cigarrer, cigarrcigarretter

och cigarretter, har styrelsen ifrågasatt, örn icke det framlagda förslaget

borde kompletteras med en extra höjning av röktobakspriset och värdeskatten

å röktobak. Förslagsvis kunde nämnda pris sättas till i genomsnitt

50 kronor pr kg. och den nu gällande värdeskalten vid ett sådant prisläge

ökas med 5 enheter i stället för ovan angivna 2 enheter.

I en den 9 mars 1942 dagtecknad skrivelse har styrelsen för monopolbolaget

lämnat en redogörelse för de synpunkter, som eldigt styrelsens mening

borde anläggas på frågan örn en reglering av återförsäljarrabatterna i anslutning

till den ifrågasatta skatte- och prishöjningen. Beträffande styrelsens

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

synpunkter på denna fråga tillåter sig utskottet hänvisa till redogörelsen i

propositionen å sid. 8—12.

I förevarande sammanhang har vidare erinrats om, att för tobaksvara,

importerad av enskild handlande, enligt 22 § 2 mom. monopolförordningen,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 27 februari 1933

(nr 58), skall erläggas en licensavgift, som dels utgöres av den å varan belöpande

skatten och dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare

för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med

samma priskurantpris, vilket belopp ej må överstiga 7 procent av priskurantpriset.

I en den 27 november 1941 dagtecknad skrift har Svenska tobaksengrossisternas

förening, till underlättande av de svårigheter, varmed importen av tobaksvaror

under nuvarande förhållanden hade att kämpa, ifrågasatt en nedsättning

av monopolbolagets andel i licensavgiften för importvarorna, vilken

andel för närvarande utgår efter det högsta medgivna procenttalet.

Monopolbolaget har, efter remiss, den 2 mars 1942 avgivit utlåtande över

nämnda framställning samt därvid meddelat, att bolagets styrelse vid övervägande

av på frågan inverkande faktorer funnit bolagets andel i licensavgiften

tillsvidare från och med den 1 april 1942 kunna nedsättas från 7 till

5 procent.

Vid genomförande av det förslag till höjning av tobaksskatten, för vilket i

det föregående redogjorts, skulle, vid nämnda nedsättning av monopolbolagets

licensandel, en oförändrad licensavgift komma att åvila importvarorna

samtidigt som skattebelastningen å de inom riket tillverkade varorna bleve

ökad.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

»I enlighet med det av monopolbolagets styrelse framlagda förslaget tillstyrker

jag en höjning av skattesatserna för tobaksskatten med 5 enheter för

tuggtobak, 3 enheter för snus och 2 enheter för övriga slag av tobaksvaror.

Såsom av det föregående framgått förutsätter en dylik skattehöjning en prisförhöjning

å tobaksvarorna med 15 procent.

Skattehöjningen torde böra genomföras så snart ske kan. Tidpunkten för

ikraftträdandet torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.

Monopolbolagets styrelse har ifrågasatt att komplettera styrelsens förslag

örn pris- och skattehöjning med en extra höjning av röktobakspriset och värdeskatten

å röktobak i syfte att förhindra en fortsatt övergång från konsumenternas

sida till röktobak från andra varuslag och en därmed förknippad

minskning av det statsfinansiella resultatet av skattehöjningen. För egen del

finner jag en dylik åtgärd åtminstone för närvarande icke böra förordas. En

så väsentlig fördyring av den nu jämförelsevis billiga röktobaken, som tillgodoseendet

genom prissättningen av nyss angivna syfte skulle erfordra, synes

mig nämligen böra undvikas. Helt utan medel att på annat sätt bemästra

problemet torde monopolbolaget icke vara. Skulle likväl utvecklingen bliva

sådan, att en skärpning av skattebelastningen å röktobaken i jämförelse med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

5

övriga varuslag kommer alt framstå såsom nödvändig, får frågan självfallet

tagas upp till förnyat övervägande.

Återförsäljarrabatten å tobaksmonopolets varor, som under åren 1922—39

utgjort 15 procent för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, har i samband

med de senaste årens höjningar av tobaksskatten undergått flera justeringar

nedåt och utgår från och med den 1 december 1941 med 11 procent

för cigarrer, cigarretter och tuggtobak samt med 10 procent för cigarrcigarretter,

röktobak och snus. Trots de rabattsänkningar, monopolbolaget sålunda

genomfört, lia återförsäljarnas bruttointäkter genomsnittligt undergått en

icke oväsentlig ökning på grund av de verkställda prisförhöjningarna å tobaksvaror.

Sålunda har återförsäljarrabatten å monopolbolagets försäljning,

såsom skrivelsen den 9 mars 1942 från bolagets styrelse utvisar, uppgått till

20.1 miljoner kronor år 1938, 21.2 miljoner kronor år 1939, 24.6 miljoner

kronor år 1940 och 27.9 miljoner kronor år 1941. Även örn hänsyn tages till

den starka tillbakagången under samma år i återförsäljarnas inkomst av

importerade tobaksvaror, kvarstår en betydande ökning i den sammanlagda

rabattinkomsten.

Efter den nu av mig förordade skatteskärpningen och en därav föranledd

prisförhöjning med 15 procent har monopolbolagets årsomsättning uppskattats

till i runt tal 272 miljoner kronor. Såsom av nyssnämnda skrivelse

jämväl framgår, skulle vid en försäljning av denna omfattning och oförändrade

rabattsatser den av monopolbolaget utbetalade återförsäljarrabatten

ytterligare stiga till 28.8 miljoner kronor.

Då monopolbolagets styrelse går att fatta beslut örn återförsäljarrabatternas

storlek, är det uppenbart, att de sålunda framlagda siffrorna rörande

försäljarnas bruttointäkter måste tillmätas en betydande vikt och närmast

ge anvisning örn en viss ytterligare sänkning av rabattsatserna. Vad som

häremot kan anföras och som sedan lång tid tillbaka vid upprepade tillfällen

framhållits av representanter för tobakshandlarnas organisationer, är

väsentligen, dels att genomsnittstalen för hela tobakshandeln inte ge en riktig

bild av de enskilda försäljarnas läge, emedan ett stort antal av dessa få

nöja sig med en omsättning långt under genomsnittet, dels att inte minst på

grund av denna sist nämnda omständighet de s. k. specialtobakshandlarnas

läge ansetts vara så otillfredsställande, att det påkallat utredningar i syfte

att finna mera tillfredsställande former för organisation av försäljningen.

I den mån dessa synpunkter finnas vara berättigade, behöver ett beslut

om tillsvidare oförändrade rabattsatser för tobakshandeln inte vara oförenligt

med den på starka grunder vilande regeln för priskontrollen, att icke

vid inträdande prishöjningar medge motsvarande höjning av detaljhandelsavansen.

Då jag sålunda i nuvarande läge anser det kunna övervägas att

bibehålla förut gällande rabattsatser, innebär detta icke, att de ofta påtalade

svårigheterna för specialtobakshandeln enligt min mening skulle väsentligen

vara en fråga örn rabattsatsernas höjd eller skulle genom deras reglering

kunna vinna en lösning. Tvärtom torde de företagna utredningarna lia givit

vid handen, att tobakshandlarefrågan främst är en fråga örn de enskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Utskottet.

försäljarnas omsättning och därmed om deras antal. Denna fråga jämte

den om importhandelns villkor äro för närvarande under bearbetning, varvid

ett från tobaksmonopolet infordrat utlåtande lärer böra avvaktas, innan

ärendet tages upp till slutlig omprövning. Då detta torde kunna ske inom en

relativt näraliggande framtid, synes även på grund härav anledning kunna

föreligga att icke omedelbart företaga en ny sänkning av rabattsatserna. Det

är självklart, att ett eventuellt beslut i denna riktning inte kan få utgöra

hinder för eller anföras som skäl emot en senare reglering av rabattsatserna

till lämplig höjd i samband med en ur försäljarnas synpunkt önskvärd organisation

av detaljhandeln med tobak.»

Till belysande av de viktigaste kostnadselementen i tobaksmonopolets tillverkning

under olika tidsperioder hänvisas till nedanstående sammanställning:
-

Ej ransonerad försäljning

Ransonerad för- säljning

1/io 1938-30

/* 1939

Vio 1939—30/b 1940

Vio 1940-30

/o 1941

»/« 1942—sl/s

1943 ;

totalt

kr.

kr.

per

kg.

totalt

kr.

kr.

per

kg.

totalt

kr.

kr.

per

kg.

totalt

kr.

kr. |

per

kg-

Tillverknings- och

försäljningskost- nader..........

43.019.000

89.504.000

5:16

42,618,000

129,057,000

5: 10

15: 43

48.867.000

165.631.000

5:83

19:75

42,200,000

198,000,000

6: 03

28:29

Tobaksskatt......

10: 74

Rabatt till åter- försäljare ......

20,745,000

2:49

23,484,000

2: 81

26,908,000

3:21

28,800,000

4:11

Vinst å egen för- säljning........

5,353,000

0: 64

4,521,000

0: 54

4,255,000

0:51

3,000,000

0: 43

Summa

158,021,000

19:03

199,680,000

23:88

245,661,000

29:30

c:a 272,000,000

38:86

Försäljningen i kg.

8,336,000

8,362,000

8,384,000

1 7,000,000

1 Minskningen i kvantitet i jämförelse med föregående period beror huvudsakligen på införandet

av munstyckscigarretter.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot det i propositionen framlagda

förslaget om höjning av tobaksskatten.

Med utgångspunkt från ett av monopolbolagets styrelse avgivet yttrande

har i propositionen även frågan om storleken av återförsäljarrabatlen å tobaksvaror

varit föremål för behandling. Med hänsyn till det svåra läge, i

vilket specialtobakshandlare med låg omsättning befinna sig och vilket påkallat

statlig utredning i syfte att vinna mera tillfredsställande former för

organisationen av försäljningen av tobaksvaror, har departementschefen ifrågasatt,

att återförsäljare av tobaksvaror tillsvidare skola äga åtnjuta oförändrade

rabattsatser vid sin försäljning av nämnda varor. Det ankommer på

monopolbolaget att besluta angående rabattsatsernas storlek. I anslutning till

vad departementschefen anfört i detta ämne anser sig utskottet böra framföra

följande synpunkter på frågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 7

... ytskottet anser at*> i likhet med vad som gäller om andra rörelseidkare, nu

ifrågavarande yrkesutövare sakna laglig rätt att erhålla kompensation för

den inkomstminskning, som kan uppkomma på grund av nu rådande förhållanden.

Såsom styrelsen för tobaksmonopolet anfört böra allenast affärsmässiga

synpunkter vara vägledande vid avgörandet av rabattens storlek. Av

den av monopolbolagels styrelse verkställda utredningen i ärendet framgår,

att rabattinkomsten vid-den föreslagna 15-procentiga prishöjningen och eli

beraknad omsättning av tobaksvaror till ett värde av 272 miljoner kronor

samt en sänkning av rabattsatsen till 9 procent beräknas uppgå till ett

belopp, som i förhållande till det årliga rabattbeloppet före kriget ungefärligen

motsvarar sistnämnda rabatt med tillägg av cirka 16.7 procent.

Av ovannämnda utredning framgår vidare, att distributionen till allmänheten

av bolagets varor verkställes genom omkring 20,000 försäljare med

inköpsrätt hos tobaksmonopolet och genom partiförsäljning i andra hand

tran sådana försäljare till mindre försäljningsställen av olika slag. Det med

hänsyn till ifrågavarande försäljningsverksamhet oproportionerligt stora antalet

återförsäljare, över vilkas tillkomst tobaksmonopolet icke har någon

bestämmanderätt, medför otvivelaktigt, att sådana återförsäljare, som hu''

udsakligen försälja endast tobaksvaror och därvid hava en relativt ringa

omsättning, i ekonomiskt avseende äro mindre gynnsamt ställda. Av sociala

skal kan ifrågasättas, huruvida icke särskilda hjälpåtgärder kunna anses

motiverade beträffande nyssnämnda kategori återförsäljare, åtminstone såMtt

angar dera, som äro i mest trängande behov av ekonomiskt stöd. En

generell ökning av återförsäljarrabatten, beräknad efter omsättningens storlek,

skulle givetvis icke bliva till nämnvärt gagn för denna kategori utan i stålet

gynna deni, som redan nu äro bäst ställda i rabatthänseende. Önskar man

i någon man stödja de mest behövande yrkesutövarna på detta område, synes

detta kunna ske genom att exempelvis tillerkänna dem ett visst tilläggsbelopp.

Enligt utskottets mening kan det dock icke anses rimligt, att alla

aterforsaljare komma i åtnjutande av ett sådant tillägg. Det ojämförligt

största antalet återförsäljare utgöres av sådana, för vilka tobaksförsäljningen

endast representerar en relativt liten del av deras totala affärsomsättning.

Därest särskilda stödåtgärder böra vidtagas, anser utskottet dessa endast

bora ifrågakomma beträffande de s. k. specialtobakshandlarna, det vill säga

sådana handlande, vilkas huvudsakliga del av omsättningen utgöres av försäljning

av tobaksvaror.

Enligt vad monopolbolaget upplyst kail antalet specialtobakshandlare belaknas

till i nant tal 3,000 med en andel i tobaksmonopolets totalförsäljning

av något mer än 37 procent. Örn den nuvarande medelrabattsatsen, 10.6 procent,

bibehålies för alla sådana återförsäljare, skulle vid en omsättning per

ar av 10,000 kronor rabatten utgå med 1,060 kronor och vid 100.000 kronors

omsättning med 10,600 kronor. Sänkes medclrabattsatsen till 9 procenl

skulle detta för specialtobakshandlarna innebära en minskning av den på deras

försäljning belöpande rabatten av sammanlagt 1.6 miljoner kronor.

Därest fråga örn sänkning av rabattsatsen skulle ifrågakomma, anser ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

skottet böra övervägas, huruvida icke specialtobakshandlarna böra tillerkännas

en viss tilläggsersättning. Härvid kan ifrågasättas att lösa frågan antingen

genom ett procentuellt tillägg, beräknat å omsättningen, eller genom

ett fixt belopp. Den förra utvägen leder emellertid till den orättvisan, att de

minst behövande erhålla ett större belopp, medan åter de, som äro i mera

trängande behov av hjälp, komma i åtnjutande av ett mindre belopp. En

sådan anordning kan givetvis icke anses överensstämmande med det här

avsedda syftet, varför utskottet för sin del anser en sådan lösning mindre

lämplig. Beträffande det andra alternativet med ett fixt årligt belopp innebär

detta, om man exempelvis utgår från ovannämnda antal specialtobakshandlare

och skillnadsbelopp 1.6 miljoner kronor och fördelar nyssnämnda

belopp efter antalet sådana handlande, oberoende av vars och ens omsättning,

att varje handlande skulle äga tillgodonjuta en årlig tilläggsersättning av i

runt tal 530 kronor. Mot en sådan anordning kan anmärkas, att ersättningen

komme att utgå med lika belopp till den som har en stor omsättning och

till den med en mindre sådan. Det torde därför kunna ifrågasättas, örn

det icke vore mera ändamålsenligt att fördela beloppet 1.6 miljoner kronor

efter en degressiv skala i anslutning till årsomsättningen.

Enligt vad departementschefen upplyst är frågan om tobakshandelns ordnande

för närvarande föremål för utredning och förslag till frågans lösning

torde kunna förväntas inom den närmaste tiden. Med hänsyn härtill finner

utskottet angeläget, att de åtgärder, som tobaksmonopolet kan finna skäl

vidtaga för att bereda hjälp åt de i ekonomiskt avseende sämst ställda specialtobakshandlarna,

erhålla karaktär av ett provisorium i avvaktan på en

slutlig lösning av tobakshandelns organisation.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 170.

Stockholm den 20 mars 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Sjödahl,

Egnell, Ekman, Frans Ericson, Velander och Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö*, Björklund, Hammarlund, Olsson

i Gävle, Sandberg, Falk, Karlsson i Grängesberg, Hosander, Henriksson och Bladh.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-

9

Reservationer:

1) av herrar Egnell, Velander, Sylwan, Hammarlund och Henriksson, vilka

ansett, att utskottets yttrande borde erhålla följande lydelse:

»Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot det i propositionen framlagda

förslaget om höjning av tobaksskatten.

Enligt vad departementschefen upplyst, är frågan om tobakshandelns

ordnande för närvarande föremål för utredning, och förslag till frågans

lösning torde kunna förväntas inom den närmaste tiden. I propositionen

har departementschefen vidare uttalat, att han i nuvarande läge ansåge det

kunna övervägas, att återförsäljare av tobaksvaror skulle tillsvidare äga åtnjuta

oförändrade rabattsatser vid försäljning av sådana varor. Utskottet utgår

ifrån att spörsmålet om rabattsatsernas storlek kommer att upptagas till

slutlig omprövning i samband med det blivande förslaget rörande tobakshandelns

ordnande.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 170.»;

2) av herr Ekman, som ansett, att utskottet beträffande återförsäljarrabatten

borde anföra:

»Med avseende å rabattsatsen till återförsäljare av tobaksvaror torde det

få ankomma på tobaksmonopolets styrelse att med beaktande av affärsmässiga

synpunkter fastställa den jämkning i rabattsatserna, som med hänsyn

till den förhöjda tobaksskatten kan befinnas skälig.»

2

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 7 sami. Nr 14.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.