Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1931

1942-03-19 · 5 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1942:15, Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1931

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1942 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om fortsatt

giltighet av förordningen den 18 juni 1931 (nr 481)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper, dels ock väckt motion angående

förhöjning av stämpelavgiften vid överlåtelse av aktier

och andra värdepapper.

(lia avd.)

I en den 13 februari 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 72, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937

(nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Härigenom förordnas, att förordningen den 18 juni 1937 angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper, vilken jämlikt förordning den 9 april 1941

(nr 190) gäller till och med den 30 juni 1942, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 juni 1943, med iakttagande av att av Konungen jämlikt förstnämnda

förordning meddelade bestämmelser ej må äga tillämpning längre än

till och med sistnämnda dag.

Till behandling i samband med förevarande proposition bar utskottet funnit

lämpligt att jämväl upptaga den under motionstiden vid riksdagens början

väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 147 i andra kammaren av

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 15. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

herr Jonsson i Skedsbygd, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte föranstalta om en skyndsam

utredning i syfte att vidtaga den förhöjning av förevarande stämpelavgift,

som kunde med beaktande av i motionen framförda synpunkter befinnas

skälig, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning

kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen väckta förslaget,

får utskottet hänvisa till motionen.

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) — fondstämpelförordningen — erläggas

en särskild stämpelavgift. Då sådan överlåtelse sker, skall avräkningsnota

upprättas, varå stämpeln anbringas. Skyldighet att upprätta avräkningsnota

åligger i regel säljaren.

Enligt 3 § 1 mom. i nämnda förordning (sådant detta författningsrum

lyder enligt förordningen den 14 juni 1929, nr 142) utgör stämpeln vid köp

av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 3 promille samt vid köp

av obligationer 1 promille av nämnda fondpappers värde. Därest den ena

kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas icke för dennes räkning

utan i kommission, skall emellertid stämpeln i det förra fallet utgå med

endast IV2 promille och i det senare fallet med V2 promille av värdet. Vid

byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis samt av obligationer

utgår stämpeln med samma belopp som vid köp av dylika fondpapper, där

ena kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas i kommission.

Sedan ifrågavarande stämpelavgift infördes, hava vid olika tillfällen ändringar

vidtagits i skattesatsernas storlek. Då riksdagen år 1908 i huvudsak

antog Kungl. Majits förslag örn införande av en särskild stämpelavgift vid

köp och byte av fondpapper, bestämdes skatten — med sänkning av de i propositionen

föreslagna skattesatserna — till 1 promille vid köp av aktier och

banklotter samt till V2 promille vid köp av obligationer. Vid byte skulle

stämpelskatten utgå med hälften av nämnda skattesatser. År 1913 beslöt

riksdagen höja den vid köp av aktier och banklotter utgående stämpelavgiften

till 1 I2 promille. Beti''äffande köp av obligationer förblevo skattesatserna

oförändrade. För byte reglerades skattesatserna så, att de fortfarande kommo

att utgöra hälften av de för köp gällande. Sistnämnda år utvidgades begreppet

fondpapper att omfatta jämväl lotter i kommanditbolag samt andelsoch

delaktighetsbevis i vissa penninginrättningar, vilka samtliga värdepapper

i avseende å stämpelbeloppen likställdes med aktier och banklotter. Vid

1917 års riksdag beslöts en fördubbling av de vid köp och byte av aktier och

därmed jämställda fondpapper då gällande skattesatserna, dock endast provisoriskt

för ett års tid. År 1918 beslöt riksdagen, likaledes provisoriskt, en

fördubbling av de enligt 1917 års nyssnämnda beslut gällande fondstämpelavgifterna.

Skattesatserna bestämdes sålunda till 6 promille vid köp av

aktier och därmed jämställda fondpapper samt 1 promille vid köp av obliga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

3

tioner. Vid byte utgjorde skattesatserna alltjämt hälften av de för köp gällande.

Enligt beslut av 1919—1928 års riksdagar bibehöllos de provisoriskt

förhöjda skattesatserna i stort sett oförändrade.

Vid 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 85, att fondstämpelavgiften

beträffande aktier och därmed jämställda fondpapper skulle

från och med den 1 juli 1929 nedsättas till de belopp, som numera gälla.

Därjämte innehöll nämnda förslag även, att tiden för stämpelavgiftens utgående

icke begränsades. I förenämnda proposition anförde dåvarande chefen

för finansdepartementet till stöd för den föreslagna sänkningen av fondstämpeln,

bland annat, att den höga stämpelavgift, som tidigare utgått vid

köp och byte av aktier och därmed i förevarande avseende likställda fondpapper,

tillkommit under kristiden med dess särskilda förhållanden. Ett av

syftena med den företagna höjningen av skattesatserna hade varit att i större

utsträckning än tidigare varit fallet i statsfinansiellt hänseende utnyttja denna

skaltekälla. Ur berörda synpunkt ansåg departementschefen dåmera avgörande

betänkligheter knappast kunna resas mot en nedsättning av fondstämpeln.

Ett annat skäl, varmed på sin tid höjningen motiverats, hade varit,

att densamma antoges skola komma att motverka en osund, våldsamt uppdriven

spekulation. Ej heller detta skäl ägde längre giltighet, sedan en återgång

skett från kristidens exceptionella förhållanden. Då de synpunkter, som

åberopats för den höga fondstämpeln, ej längre syntes med fog kunna göras

gällande, hade departementschefen ansett tidpunkten lämplig att föreslå

en sänkning av stämpeln till ett med hänsyn till det då rådande läget rimligt

belopp. En sådan sänkning skulle säkerligen även visa sig bliva till icke

ringa gagn för näringslivet. Till de i nämnda proposition anförda synpunkterna

anslöt sig 1929 års bevillningsutskott (betänkande nr 27), på vars hemställan

riksdagen biföll propositionen.

I en vid 1934 års riksdag väckt motion II: 417 av herr Karlsson i Grängesberg

m. fl. hemställde motionärerna, »att riksdagen måtte hos regeringen

begära utredning och framläggande av förslag om en höjning av stämpelavgiften

på fondpapper». På hemställan av 1934 års bevillningsutskott avslog

riksdagen motionen. I sitt över motionen avgivna betänkande, nr 37,

anförde nämnda års bevillningsutskott, att, då de skäl, som föranledde den

år 1929 vidtagna sänkningen av stämpelavgiften vid köp och byte av aktier

och därmed jämställda fondpapper, alltjämt ägde giltighet, och då i motionen

icke påvisats några förhållanden, som kunde motivera en höjning av ifrågavarande

stämpelavgift, utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärernas

hemställan. Utskottet yttrade vidare, att därest statsfinansiella skäl skulle

påkalla, att ifrågavarande skaltekälla borde utnyttjas i större utsträckning

än som för det dåvarande skedde, ansåge utskottet det i första hand böra

ankomma på Kungl. Majit att taga frågan därom under övervägande.

Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade beredskapsåtgärderna

ingick bland annat ett bemyndigande för Konungen att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

U t skottet.

då sådant med hänsyn till särskilda omständigheter prövades nödigt, förordna

om höjning i viss utsträckning av ifrågavarande stämpelavgift. Stadgande

härom innefattas i en den 18 juni 1937 utfärdad förordning (nr 481), enligt

vilken den vid köp eller byte av aktier och därmed jämställda fondpapper

utgående stämpelavgiften må höjas till högst fyra gånger de i 3 § 1 mom.

fondstämpelförordningen angivna beloppen. 1937 års förordning gällde ursprungligen

till och med den 31 maj 1938 men har därefter erhållit fortsatt

giltighet, senast genom förordning den 9 april 1941 (nr 190), enligt vilken

giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1942.

I förevarande proposition har depaitementschefen framhållit, att det av

1937 års riksdag givna bemyndigandet för Konungen att i viss utsträckning

förordna om höjning av ifrågavarande stämpelavgift åsyftade att skapa ett

medel att hålla tillbaka eventuella spekulationstendenser å fondhandelns område,

men att fiskaliska synpunkter däremot icke anlades på frågan. Departementschefen

har vidare anfört, att enligt hans uppfattning anledning härtill

icke heller nu förelåge. Utskottet förutsätter dock att, därest det i fortsättningen

skulle visa sig påkallat att på frågan anlägga jämväl statsfinansiella

synpunkter, Kungl. Maj:t ägnar frågan uppmärksamhet och för riksdagen

framlägger det förslag, som kan visa sig erforderligt. På grund härav

får utskottet förorda bifall till förevarande proposition.

Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i motionen

II: 147 framställda yrkandet. Vad angår den i motionen lämnade uppgiften,

att bestämmelserna om stämpelskatt vid försäljning av fastighet ofta kringgås,

vill utskottet erinra örn att frågan om eventuella åtgärder häremot närmare

hör samman med stadgandena angående lagfartsstämpeln än med

här ifrågavarande spörsmål. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla,

att även inom utskottet uppgivits, att en tendens kunnat iakttagas att söka

undgå erläggande av lagfartsstämpel vid fastighetsförsäljning genom bildande

av aktiebolag eller s. k. fastighetsföreningar, varvid de sålunda bildade

rättssubjekten rent formellt stå såsom ägare till viss fastighet men i realiteten

ej äro annat än en organisationsform för tillvaratagande av en enda persons

eller ett fåtal personers intressen i samma fastighet. I detta sammanhang

får utskottet erinra örn att 1937 års riksdag i skrivelse nr 416 på hemställan

av samma års bevillningsutskott anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

örn utredning beträffande frågan örn åtgärder mot uteblivet eller

försenat erläggande av lagfartsstämpel samt för riksdagen framlägga det

förslag, som kunde av utredningen föranledas. Utskottet, som likaledes anser

att en sådan utredning bör företagas, förutsätter att i samband därmed den

av motionären berörda frågan kommer att ägnas uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 72: samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

5

2) att motionen II: 147, angående förhöjning av stämpelavgiften

vid överlåtelse av aktier och andra värdepapper, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre

Lagerfelt*, Ekman, Bengtsson*, Erans Ericson, Robert Berg, Aronsson och Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Persson i Undersvik, Falk, Kilbom*,

Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, Nilsson i

Kristinehamn, Henriksson och Svensson i Ljungskile.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservat ijon

av herrar Aronsson och Jonsson i Skedsbygd, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»I förevarande---(= utskottet sid. 4 rad 10—16 uppifrån)--—

nu förelåge. Utskottet anser dock, att i nuvarande läge jämväl statsfinansiella

synpunkter böra läggas på denna fråga. Med påpekande härav får

utskottet förorda bifall till förevarande proposition.

Med det---(= utskottet sid. 4 rad 21—40 uppifrån)---ut
skottet

hemställa,

1) att riksdagen---(= utskottet)---proposi
tion

nr 72, samt

2) att motionen II: 147, angående förhöjning av stämpelavgiften

vid överlåtelse av aktier och andra värdepapper,

må anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört. »

2

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 15.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 s. 1 i texten