Betänkande, i anledning av väckt motion om undantagande av krigsmaktens tjänstehundar från skatteplikt enligt hundskatteförordningen.
1942-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1942:23, Betänkande, i anledning av väckt motion om undantagande av krigsmaktens tjänstehundar från skatteplikt enligt hundskatteförordningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1942 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om undantagande av krigsmaktens tjänstehundar
från skatteplikt enligt hundskatteförordningen.
(2 avd.)
I en inom första kammaren av herr Holmström m. fl. väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 41, har hemställts, att Kungl. Maj:ts förordning
den 17 maj 1923 (hundskatteförordningen) 1 § 1 mom. måtte erhålla följande
lydelse: »För varje hund -—--renskötseln. Skatteplikt föreligger
ej heller för krigsmakten tillhörig tjänstehund eller för av enskild person
innehavd hund så länge densamma, efter godkänd tjänstedressyr, på grund
av särskild förbindelse står till krigsmaktens förfogande.»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall
för varje hund årligen erläggas hundskatt till kommunen. Skatteplikt föreligger
dock icke för hund, som ej uppnått en ålder av tre månader, och
ej heller för hundar, vilka av lapparna användas för renskötseln. Medel,
som till kommunen inflyta i hundskatt, må för kommunens behov användas
på sätt som av kommunen bestämmes. Hundskatt skall erläggas till den
kommun, där hunden stadigvarande innehaves (2 § 1 morn.). Skattskyldig
för viss hund är den person, av vilken hunden stadigvarande innehaves, när
skatteplikt inom kommunen för året inträder (3 §). I fråga om skattens belopp
stadgas i 4 §, att skatten skall av kommunen bestämmas lika för varje
hund och utgöra lägst fem högst trettio kronor för kalenderår. Om skatteplikt
inträder under löpande år, skall den skattskyldige jämlikt 5 § inom 30
dagar göra skriftlig anmälan härom till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet.
Vid anmälan skall därvid fogas belöpande skatt, därest icke annat
blivit bestämt (6 §).
I den föreliggande motionen har anförts bland annat, att hundskatten finge
betraktas som en lyxskatt, avsedd att drabba ett sådant objekt, som i viss
mån vållade vederbörande kommun besvär och olägenheter. Försvarets
tjänstehundar vore emellertid ej några lyxdjur utan vore tvärtom uteslutande
till nytta och detta ofta även för den kommun, där de beskattades. I varje
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 23—24.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
fall kunde ifrågavarande hundar knappast anses vålla respektive kommuner
några olägenheter, då hundarna vore under ständig tillsyn och, vad särskilt
anginge arméns egna stamhundar, så gott som året runt hölles i hundgård.
Arméns tjänsteliundar vore av tre slag, nämligen stam-, reserv- och beredskapshundar.
De två första kategorierna — arméns egna hundar samt reservhundarna,
vilka efter genomgången specialdressyr på grund av lämnad förbindelse
stöde till krigsmaktens förfogande, — syntes skäligen böra undantagas
från skatteplikt. Beredskapshundarna åter borde tillsvidare i vanlig
ordning beskattas. Enär arméns stam- och reservhundar vore tämligen jämnt
fördelade över hela försvarsmakten, återfunnes de i de flesta av landets
kommuner. Skattefrihet för nämnda kategorier av hundar komme därför att
för dessa kommuner var för sig endast medföra en knappt märkbar skatteminskning.
För arméhundväsendet åter skulle en sådan åtgärd innebära, att
dess statliga anslag kunde minskas med c:a 30 procent och en besparing av
de allmänna försvarsutgifterna kunde ske med ett par tiotusental kronor årligen.
Utskottet. Inom försvarsväsendet användas hundar numera för fullgörande av ett
flertal mycket betydelsefulla uppgifter. Arméns tjänsteliundar utgöras av
stam-, reserv- och beredskapshundar. Stamhundarna ägas av armén men äro
under de tider, hundarna icke äro inkallade till tjänstgöring, utackorderade
hos privatpersoner. Reservhundarna, som tillhöra privatpersoner, äro specialutbildade
för viss militärtjänst och tjänstgöringsskyldiga under vissa tidsperioder
upp till åtta års ålder. Den tredje kategorien, beredskapshundarna,
är likaledes i enskild ägo. Dessa hundar äro emellertid icke specialutbildade
men kunna vid behov tagas i anspråk för viss militär tjänstgöring. Det åligger
hundens innehavare att betala hundskatten. Kronan lämnar emellertid
innehavare av stam- och reservhundar gottgörelse för den del av skatten, som
belöper å den tid, nämnda hundar varit inkallade i militär tjänstgöring. För
handhavandet av sagda verksamhet nödgas vederbörande militära myndighet
föra särskilda förteckningar över de tidsperioder, nyssnämnda hundar
varit inkallade i tjänst. För utskottet har uppgivits, att handläggningen av
dessa ärenden medför stora svårigheter och betydande kostnader för den
militära myndigheten, alldenstund hundarna i allmänhet vistas under olika
tider på skilda orter.
Såsom motionärerna framhållit äro arméns stam- och reservhundar till
stor nytta för det allmänna och i regel torde dessa hundar icke åsamka vederbörande
kommun några större olägenheter. Då nämnda hundar, enligt
vad för utskottet uppgivits, äro relativt jämnt fördelade över kommunerna
i riket, torde deras undantagande från hundskatt knappast kunna antagas
medföra någon större minskning av vederbörande kommuns skatteintäkter.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning, att stam- och reservhundarna
böra vara undantagna från skatteplikt till hundskatt. Såsom ytterligare
skäl härför må anföras, att kostnaderna för handläggningen av ärendena
rörande återbetalning till hundarnas innehavare av erlagd skatt belo
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
3
pande å den tid, hundarna varit i tjänst, synas vara oproportionerligt stora
i förhållande till det skattebelopp, varom här är fråga. Ur allmänekonomisk
synpunkt kan en sådan ordning icke anses vara tillfredsställande. På grund
av det anförda finner sig utskottet böra förorda bifall till motionärernas förslag,
att förenämnda stam- och reservhundar skola undantagas från skatteplikt
till hundskatt, så länge hundarna äro skyldiga att stå till krigsmaktens
förfogande. I och med att detta icke längre är förhållandet, skall skatteplikt
givetvis inträda.
Bestämmelserna om skattefrihet för ifrågavarande hundar böra lämpligen
träda i kraft den 1 januari 1943.
Då det är angeläget, att kommunerna erhålla kännedom om, vilka av försvarsväsendets
hundar som äro skattefria, ifrågasätter utskottet, huruvida
icke de militära myndigheterna böra åläggas att varje år göra anmälan härom
till vederbörande kommun. Utskottet förutsätter, att denna fråga kommer
att ägnas uppmärksamhet, samt att föreskrifter i sådant syfte komma att utfärdas
i administrativ väg.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 41 av herr
Holmström m. fl., om undantagande av krigsmaktens tjänstehundar
från skatteplikt enligt hundskatteförordningen, för
sin del antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § 1 mom. förordningen
den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt
för hundar.
Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. förordningen den
17 maj 1923 angående skatt för hundar skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
1 §•
1 mom. För varje hund skall hundskatt årligen erläggas
till kommunen. Skatteplikt föreligger dock icke för hund,
som ej uppnått en ålder av tre månader, för hundar, vilka
av lapparna användas för renskötseln, samt för krigsmakten
tillhörig tjänstehund eller för enskild person tillhörig hund
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
så länge densamma, efter godkänd tjänstedressyr, pä grund
av särskild förbindelse skall hållas till krigsmaktens förfogande.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1943.
Stockholm den 5 maj 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre
Lagerfelt, Sjödahl, Egnell, Ekman, Velander, Eklund och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Orgård, Falk, Lundell,
Kilbom, Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd och Sundström i Skövde.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:248 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om undantagande av krigsmaktens tjänstehundar från skatteplikt enligt hundskatteförordningen. s. 4 i texten