Betänkande, i anledning av väckt motion om viss utsträckning av rätten till barnavdrag i beskattningsavseende.
1942-05-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1942:24, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss utsträckning av rätten till barnavdrag i beskattningsavseende.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24-
5
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1942 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss utsträckning av rätten till barnavdrag i beskattningsavseende.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 185, har fröken Andersson i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning och förslag angående
ändrade bestämmelser i fråga om rätten till allmänna avdrag vid taxering
till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
i syfte att underlätta den nu pågående hjälpverksamheten för finska s. k.
fadderbarn ävensom för att skapa en motsvarande verksamhet beträffande
sådana svenska barn, som befinnas vara i behov av underhåll och vård för
sin uppfostran men vars försörjningspliktiga anhöriga sakna förmåga att
bidraga härtill».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 46 § 2 ijiom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
bland annat för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla. Sådant
avdrag får dock icke ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad
som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Därest skattskyldig endast
under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdraget
åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.
Jämlikt 48 § 2 mom. samma lag äger skattskyldig fysisk person, som varit
här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag, innefattande bland annat
familjeavdrag för hans hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna
barn under 18 år, som icke haft minst 600 kronors inkomst. Därest
den skattskyldige varit här i riket bosatt allenast under en del av beskattningsåret,
åtnjutes kommunalt ortsavdrag för varje kalendermånad eller del
därav, varunder han varit här i riket bosatt, med en tolftedel av det för
helt år medgivna avdraget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Motsvarande bestämmelser gälla vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Familjeavdraget för minderåriga barn är emellertid vid
nämnda taxering högre än vid den kommunala taxeringen. Dessutom är skattskyldig
berättigad till förhöjt barnavdrag för det tredje barnet och de följande
barnen.
I den föreliggande motionen föreslås vissa skattelättnader för sådana skattskyldiga,
som åtagit sig att lämna bidrag för bekostande av inackordering av
finska barn i svenska hem eller som mottagit barnen i sitt hem och därvid
själva svara för deras underhåll och vård. I samband härmed har motionären
ifrågasatt en motsvarande anordning beträffande sådana svenska barn, som
befinnas vara i behov av underhåll och vård för sin uppfostran men vars försörjningspliktiga
anhöriga sakna förmåga att bidraga därtill.
Utskottet. I likhet med motionären finner utskottet den frivilliga understödsverksamhet,
som för närvarande bedrives här i landet för understödjande av bland
annat finska barn, vara synnerligen behjärtansvärd. Såsom jämväl motionären
framhållit är nämnda verksamhet mycket mångsidig och omfattande.
Dels hava fysiska och juridiska personer åtagit sig att lämna kontanta
bidrag för barnens underhåll och vård i hemlandet, dels ock underhållas
barnen i givarnas hem eller ock lämnas av dem bidrag för bekostande av
barnens inackordering i enskilda hem. Det är sålunda här fråga om ett mycket
stort antal fysiska eller juridiska personer, som på olika sätt stödja denna
verksamhet. Därest bestämmelser om skattelättnad skulle införas beträffande
de olika slag av gåvor, varom här är fråga, skulle denna skattelättnad
komma att omfatta ett mycket stort antal skattskyldiga. Ur kontrollsynpunkt
skulle bestämmelser härom komma att åsamka beskattningsmyndigheterna
en icke ringa ökning av deras nuvarande arbetsbörda. DennEbhjälpverksamhel
är emellertid icke begränsad till att allenast avse bidrag i kontanter. Ett stort
antal personer lämna nämligen bidrag in natura eller i form av frivilliga
arbetsprestationer. Då det knappast är möjligt att vid taxeringen åsätta nämnda
bidrag något värde och sålunda bereda nyssnämnda personer samma lindring
i beskattningen som givare av kontanter, skulle således icke alla bidragsgivarna
kunna erhålla samma förmån i beskattningshänseende.
Förslaget, att den som underhåller barnet i sitt hem skulle äga rätt till
familjeavdrag för barnet, d. v. s. att dessa barn i beskattningsavseende skulle
likställas med givarens egna barn, komme otvivelaktigt att medföra en högst
betydande utvidgning av tillämplighetsområdet för nu gällande bestämmelser
i ämnet. Vilken omfattning en sådan avdragsrätt skulle erhålla är ej möjligt
för utskottet att överblicka. Därest frågan skulle lösas på nyss antytt sätt,
torde emellertid avdragsrätten icke kunna begränsas till allenast finska eller
andra utländska barn utan böra utsträckas till de av motionären omförmälda
svenska barnen. Vidare är att märka, att avdragsrätten icke torde kunna inskränkas
till allenast sådana enskilda personer, som underhålla barnen i sina
hem. Det bleve även nödvändigt att utvidga skattelättnaden till att omfatta
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
7
jämväl sådana personer, som lämna underhållsbidrag för barns vård hos
annan, liksom även till andra slag av enskild välgörenhet på barnavårdens
område. Härvid uppkommer dock det spörsmålet, huru bestämmelserna skola
anordnas, då fråga är om sammanslutningar eller andra juridjska personer,
som lämna bidrag till barns underhåll. Att här tillämpa bestämmelserna örn
familjeavdrag låter sig ej göra, varför reglerna örn avdragsrätten i sistnämnda
fall skulle få lov att utformas enligt andra grunder.
Av vad utskottet ovan anfört framgår att, huru behj är tans värt motionärens
förslag än må vara, den föreliggande frågan icke rimligen kan lösas på sätt
motionären ifrågasatt. Härtill kommer att, därest bestämmelser om skattelättnad
av förut antydd natur skulle införas, bestämmelserna komme att avvika
från de principer, som ligga till grund för gällande skattelagstiftning.
Utskottet kan icke förorda sådana undantagsbestämmelser och finner sig på
grund av det anförda icke kunna biträda motionärens förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 185 av fröken Andersson i Stockholm, om
viss utsträckning av rätten till barnavdrag i beskattningsavseende,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkande nr 23.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.