Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion örn specificering av skulder m. m. i allmän självdeklaration.

1942-03-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1942:4, Betänkande, i anledning av väckt motion örn specificering av skulder m. m. i allmän självdeklaration.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1942 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion örn

specificering av skulder m. m. i allmän självdeklaration.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 40, har herr Bondeson hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla om sådan ändring av formuläret till allmän självdeklaration,

att den deklarationsskyldige skall för åtnjutande av avdrag specificera

sina skulder och utbetalade räntor å gäld».

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 29 § 1 mom. taxeringsförordningen skall skattskyldig i allmän

självdeklaration bl. a. upptaga de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,

ävensom sina tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,

om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.

Jämlikt 32 § 2 mom. nämnda förordning är envar efter anmaning skyldig

att i den omfattning, som i anmaningen angivits, meddela för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet erforderliga upplysningar utöver dem,

som föranledas av deklarationsformuläret. Sådan skyldighet föreligger jämväl

enligt 54 § i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattningsåret och

som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.

Därest skattskyldig i avgiven självdeklaration gjort avdrag för gäldränta

eller skuld och fråga ej är om lån mot obligationer, förlagsbevis eller för den

allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, skall enligt 35 § 1 mom. punkt

d) taxeringsförordningen efter anmaning avlämnas uppgift av annan än penningförvaltande

inrättning å borgenärens namn och hemvist.

I den föreliggande motionen har bl. a. erinrats om, att med den betydelse,

som förmögenhetsbeskattningen har, syntes oegentligt, att de skulder, som

finge avdragas i deklarationen, icke skulle specificeras i fråga örn borgenär

och belopp. Endast genom en dylik specificering torde utan särskild kontroll

säkerhet kunna erhållas för att den skattskyldige icke tillgodoförde sig avdrag

för skulder med högre belopp än som vederbort. Jämväl i fråga om räntorna

skulle cn specificering i fråga om mottagare och belopp leda till en viss

säkerhet för att icke högre belopp upptoges än som finge avdragas. Därest

uppgifter örn skulder och räntor sammanfördes på ett formulär, skulle upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

giftslämnandet förenklas. Härigenom kunde kontroll även lättare genomföras,

att borgenärer respektive mottagare upptagit beloppen i sina deklarationer.

Frågan om förbättrad kontroll å av skattskyldig i allmän självdeklaration

upptagna skulder samt yrkade avdrag för ränteutgifter har på sin tid ägnats

uppmärksamhet av skattekontrollsakkunniga i deras den 12 augusti

1933 avlämnade betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående

förbättrad deklarationskontroll och förstärkt taxeringsorganisation m. m.

(Statens off. utredn. 1933: 27). Efter att liava erinrat örn att vid avdrag i

självdeklaration för ränteutgifter och skulder någon specifikationsskyldighet

icke förelåge men att skattskyldig vore pliktig att efter anmaning lämna närmare

upplysningar härom, framhöllo de sakkunniga, såvitt nu är i fråga,

bl. a. följande.

Erfarenheten hade givit vid handen, att mycket ofta utgiftsräntor och skulder

upptagits oriktigt i avlämnade deklarationer. Mången gång berodde detta

på bristande noggrannhet eller oförmåga att riktigt tolka skattelagarnas föreskrifter.

Då skyldighet att lämna specifikation icke stadgats, brukade många

deklaranter icke föra anteckningar rörande ränteutgifter samt inskränka sig

till att lämna mer eller mindre noggrant beräknade klumpsiffror i deklarationen.

Vanligt vore särskilt i fråga örn lån mot inteckning i fast egendom,

att avdrag påyrkades icke endast för ränta utan jämväl för amorteringar.

Ofta inginge i avdragna räntebelopp upplupna, icke förfallna räntor ävensom

utgifter av helt annan natur, för vilka avdrag i beskattningshänseende

icke vöre medgivet. Många skattskyldiga plägade avdraga uppsåtligt fingerade

räntor. Frånvaron av kontroll beträffande skulder finge ur taxeringssynpunkt

anses betänklig. Såsom ett värdefullt kontrollinedel hade utnyttjats

de redovisningar rörande i förmögenheten ingående tillgångar, de skattskyldiga

lämnade. Värdet av en sådan kontrollmetod förringades dock betydligt

genom att så viktiga i förmögenhetsredovisningen ingående poster som

skulder finge angivas utan specifikation. I syfte att råda bot på berörda missförhållanden

och för att erhålla en tillfredsställande kontroll i ämnet föreslogo

de sakkunniga, att de skattskyldiga skulle åläggas att lämna specifikation

i fråga om gäldräntor och skulder. Beträffande möjligheten att erhålla

sådan specifikation efter anmaning, vilket även med dåvarande bestämmelser

i stor utsträckning kunnat ske, anförde de sakkunniga såsom en ofta

iakttagen olägenhet, att deklaranten betraktade allmäningen såsom ett uttryck

för misstro mot deklarationens tillförlitlighet. Då det vore angeläget

att undvika föreskrifter, som kunde leda till uppväckande av irritation bland

dem, som riktigt fullgjort sin deklarationsplikt, hade de sakkunniga redan

funnit nämnda förhållande vara tillräckligt skäl för att undersöka, huruvida

icke genom införande av ovillkorlig specifikationsplikt de nyssnämnda missförhållandena

kunde avhjälpas. Mot införande av skyldighet att i deklaration

specificera gäldräntor och skulder hade förnämligast erinrats det besvär en

sådan uppgiftsplikt skulle föranleda deklaranterna samt att därigenom obehörigt

intrång skulle göras i de skattskyldigas privata ekonomiska angelägenheter.

Enligt de sakkunnigas mening syntes förstnämnda erinran knappast

böra tillmätas avgörande betydelse. Det vore visserligen riktigt, alt många

deklaranter underläte att föra fortlöpande anteckningar örn bland annat

ränteutgifter och följaktligen genom specifikationsskyldigheten skulle förorsakas

ökat besvär, men det vore uppenbarligen endast i sin ordning, alt en
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

3

var förde sådana anteckningar, att han kunde riktigt fullgöra sin deklarationsplikt.

Det genom speedikationsskyldigheten föranledda ökade besväret

skulle följaktligen i fråga om dem, som på ett klanderfritt sätt fullgjorde sin

deklarationsplikt, inskränka sig till att i deklarationen införa en avskrift av

den sammanställning, deklaranten ändock i regel måst uppgöra. Det syntes

därför knappast kunna med fog erinras, att uppgiftsplikten skulle i högre

grad betunga de skattskyldiga, och i flertalet fall syntes dessa icke därigenom

komma att föranledas ett så stort besvär som det skyldigheten att lämna specifikation

å aktier och obligationer medförde. Invändningen att uppgiftsplikten

skulle framtvinga yppande av privata förhållanden hade måhända större

berättigande. Med hänsyn härtill ansåge de sakkunniga skyldighet icke böra

åläggas för långivare att lämna uppgift om låntagares namn. För låntagare

borde däremot sådan specifikationsskyldighet föreskrivas. Vidare föreslogs

en bestämmelse, som gåve Kungl. Maj:t befogenhet att medgiva deklaranten

rätt att avlämna specifikationen till landskamrerare!! (taxeringsavdelningen).

De sakkunniga hade jämväl upprättat utkast till formulär till särskild

deklarationsbilaga att obligatoriskt användas av skattskyldig, som bland annat

yrkat avdrag för utgiftsräntor eller skulder. I denna bilaga skulle upptagas

specifikationer å nämnda poster med angivande av dels, huruvida fråga

vore om inteckningslån, dels ock långivarens namn och adress, lånets storlek,

räntefot och räntebelopp. Denna specifikationsskyldighet skulle dock icke

föreligga, därest fråga vore örn ränteutgifter eller skulder i rörelse.

I proposition nr 148 till 1935 års riksdag erinrade departementschefen i

anledning av de sakkunnigas förenämnda förslag bland annat, att i yttrandena

över förslaget hade från många håll uttalats, alt den av de sakkunniga

föreslagna nya bilagan skulle vålla svårigheter och irritation hos de

skattskyldiga. Departementschefen anförde härefter bland annat beträffande

förslaget örn införande av obligatorisk skyldighet att i deklarationen specificera

gäldräntor och skulder, att detta skedde redan i ej ringa utsträckning

efter anmaning, och sådana specifikationer kunde även tjäna till ledning

för annans, nämligen enskilda långivares, taxering. Med hänsyn dels därtill,

att här i motsats till vad som gällde i fråga örn bankräntor någon särskild

olägenhet ur kontrollsynpunkt icke vore förenad med att specifikation lämnades

senare, och dels jämväl därtill, att med den föreslagna organisationen

begränsade möjligheter att utnyttja obligatoriska uppgifter skulle föreligga,

hade departementschefen ansett tillräcklig anledning icke föreligga att då

göra specifikationen obligatorisk. Däremot borde, för de fall att uppgifterna

kunde anses önskvärda, lagliga möjligheter för deras infordrande beredas,

bör att detta skulle gälla även i fråga örn långivares namn föreslog departementschefen

införande i 35 g 1 inom. taxeringsförordningen av ovan omnämnda

stadgande, att annan än penningförvaltande inrättning skulle, därest

skattskyldig i avgiven självdeklaration gjort avdrag för gäldränta oller

skuld och fråga ej vore örn lån mot obligationer, förlagsbevis eller andra

för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, vara skyldig att på

anmaning lämna uppgift, i den mån den kunde lämnas, angående namn och

hemvist å borgenären.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

Utskottet.

På hemställan av 1935 års bevillningsutskott (betänkande nr 37) godkände

riksdagen det i propositionen framlagda förslaget i ämnet.

I likhet med motionären finner utskottet det givetvis vara angeläget, att

skattskyldig i sin till ledning för taxeringen avgivna deklaration lämnar korrekta

uppgifter om sina skattepliktiga intäkter samt avdragsgilla utgifter,

samt att beskattningsmyndigheterna hava möjlighet att på ett tillfredsställande

sätt kontrollera att så sker. Vad särskilt angår gäldräntor och skulder

äro de skattskyldiga för närvarande icke pliktiga att i deklarationen specificera

dessa poster. Genom den anmaningsrätt, som tillkommer taxeringsnämndsordförandena,

hava emellertid taxeringsnämnderna möjlighet att, där

skäl därtill föreligger, förskaffa sig de kompletterande upplysningar, som

erfordras för att kunna kontrollera riktigheten av den skattskyldiges deklaration

i berörda avseenden. Enligt vad utskottet har sig bekant torde även

beskattningsnämnderna i rätt stor utsträckning begagna sig av denna kontrollmöjlighet,

och kännedomen härom torde i icke ringa grad medverka till

att de skattskyldiga i nu förevarande hänseenden fullgöra sin deklarationsplikt

så noggrant som möjligt.

Ett genomförande av motionärens förslag skulle givetvis komma att

öka beskattningsnämndernas och framför allt taxeringsnämndernas arbete.

Redan nu är det material, som det åligger beskattningsnämnderna att granska,

högst betydande. En ytterligare ökning av detta material skulle otvivelaktigt

komma att inkräkta på den relativt korta tid, taxeringsnämnderna

hava till sitt förfogande för taxeringsarbetet. Det torde sålunda kunna befaras,

att nämnderna, därest motionärens förslag genomfördes, skulle nödgas

eftersätta en del av sitt granskningsarbete i övrigt, samt att detta

komme att bliva till men för taxeringsresultatet Härtill kommer, att det

torde kunna ifrågasättas, huruvida icke för att till fullo nå det syfte, som

motionären synes avse, det bleve nödvändigt att utsträcka den obligatoriska

uppgiftsskyldighet, varom nu är fråga, till att gälla även långivarna.

En sådan anordning skulle, därest man önskar ernå en tillfredsställande kontroll,

även kräva införande av ett underrättelseförfarande taxeringsnämnderna

emellan, motsvarande det som för närvarande gäller exempelvis i fråga

om periodiska understöd. Därvid skulle emellertid taxeringsnämndsordförandena

komma att påläggas en så betydande ökning av deras arbetsbörda,

att frågan om en ändrad taxeringsorganisation komme att aktualiseras.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet framhålla, att utskottet icke

förbisett, att med den skärpning av beskattningen, som nu måst vidtagas,

det kan befaras att mindre samvetsgranna skattskyldiga frestas att söka

vinna lättnad i sin beskattning genom att lämna felaktiga uppgifter i sina

deklarationer bland annat beträffande skulder och gäldräntor. Utskottet

förutsätter därför, att beskattningsnämnderna vid taxeringen ägna den föreliggande

frågan uppmärksamhet, samt att nämnderna, där anledning därtill

förefinnes, begagna sig av de medel, som stå dem till buds för att kontrollera

riktigheten av de skattskyldigas uppgifter på förevarande område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4. ®

Skulle utvecklingen tendera i sådan riktning, att de skattskyldiga i större omfattning

lämna felaktiga uppgifter i sina deklarationer rörande skulder och

gäldräntor, finner utskottet det vara nödvändigt att åtgärder vidtagas för att

förhindra ett sådant missförhållande. Utskottet är därvid förvissat örn, att

Kungl. Majit kommer att uppmärksamma utvecklingen på detta område

samt, där skäl därtill befinnes föreligga, vidtager de åtgärder, som anses

erforderliga. På grund av det anförda finner sig utskottet sakna anledning

att biträda motionärens förslag om skrivelse till Kungl. Majit i detta ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 40 av herr Bondeson, örn specificering av

skulder m. m. i allmän självdeklaration, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre

Lagerfelt, Sjödahl, Egnell, Ekman, Bengtsson, Frans Ericson och Velander; samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Persson i Undersvik, Sandberg, Kilbom,

Karlsson i Grängesberg, Thorell, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde och Bladh.

Bihang lill riksdagens protokoll 1912. 7 sami. Nr 4.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.