Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom. taxering sför ordning en den 28 september 1928

1942-06-20 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1942:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom. taxering sför ordning en den 28 september 1928

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1942 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 126 § 1 mom. taxering sför ordning en den 28

september 1928 (nr 379).

I en den 24 april 1942 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 290, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 126 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september

19281 skall erhålla följande ändrade lydelse.

126 §.

1 mom. Vid handläggning — — — slutet ense.

Utan hinder av vad i första stycket sägs äger Kungl. Maj :t beträffande vissa

grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen örn särskilda

ledamöters deltagande i målens handläggning ej skall äga tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1943.

1 Senaste lydelse se SFS 1930: 50.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 42.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den män redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.

I proposition nr 289 angående anslag till kammarrätten för budgetåret

1942/43 har Kungl. Majit framlagt förslag till ändrad organisation av kammarrätten.

Nämnda förslag överensstämmer i huvudsak med ett av beskattningsorganisationssakkunniga

upprättat förslag i ämnet. I anledning av nyssnämnda

proposition, som remitterats till statsutskottet för förberedande behandling,

har statsutskottet i utlåtande nr 219 tillstyrkt bifall till Kungl.

Maj:ts förslag.

Jämlikt 126 § 1 mom. taxeringsförordningen skall vid handläggning i kammarrätten

av mål angående fastighets- och virkestaxering deltaga tre av kammarrättens

ledamöter, därav ordföranden å ämbetsverkets fastighetstaxeringsavdelning

och ytterligare ett kammarrättsråd, samt två av Kungl. Majit förordnade

särskilda ledamöter.

I syfte att åstadkomma arbets- och kostnadsbesparing hade beskattningsorganisationssakkunniga

beträffande fastighets- och virkestaxeringsmål, vid

vilkas handläggning icke förelåge behov av den speciella sakkunskap, som

de särskilda ledamöterna representerade, föreslagit, att nämnda mål skulle

avgöras av de tre kammarrättens ledamöter, om vilka stadgas i 126 § 1 mom.

taxeringsförordningen. Enligt de sakkunnigas förslag borde härav föranledd

ändring vidtagas i nämnda stadgande.

I den föreliggande propositionen, nr 290, har framlagts ovanberörda förslag

till ändring av 126 § 1 mom. taxeringsförordningen. I

I anledning av vid 1941 års riksdag väckta motioner (1:30 och 11:43)

angående beskattningsmyndigheternas sammansättning och verksamhet lii. m.

hade samma års bevillningsutskott att taga ställning till bl. a. frågan örn de

olägenheter, som ansåges sammanhänga med att beskattningsprocessen vöre

skriftlig. I avgivet utlåtande över motionerna hade kammarrätten yttrat sig

om denna fråga (bevillningsutskottets betänkande 1941 nr 24, sid. 3—4). I

nyssnämnda av riksdagen godkända betänkande anförde 1941 års bevillningsutskott

beträffande denna fråga följande:

»I likhet med kammarrätten finner utskottet beskattningsnämndernas och

överinstansernas nuvarande organisation och arbetsförhållanden icke medgiva,

att en muntlig förhandlingsordning eller vidgad skriftlig procedur gives

större utrymme i beskattningsmålen än som redan nu är fallet. Såsom kammarrätten

upplyst, har det muntliga förfarandet därstädes ej fått någon

större praktisk användning. Såvitt utskottet har sig bekant torde icke heller

hos taxeringsnämnderna sagda förfarande praktiseras i någon stone u - sträckning, ett förhållande som bland annat torde sammanhänga med, att

taxeringsnämnderna hava en relativt begränsad tid till sitt förfogande for

fullgörande av det dem åvilande arbetet. Det ligger i sakens natur, att en

muntlig förhandlingsordning i större omfattning än som nu tillampas skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

medföra ytterligare dröjsmål med ärendenas handläggning samt ökning av

vederbörande myndigheters redan nu stora arbetsbörda ävensom stegring

av kostnaderna för de enskilda parterna. Även örn den muntliga förhandlingsordningen

hos kammarrätten för närvarande icke synes möjlig att genomföra,

finner utskottet det likväl vara sannolikt att vid en partiell omorganisation

av ämbetsverket den redan nu praktiserade metoden med infordrande

av påminnelser och förklaringar från parterna kan komma att givas

vidgat utrymme vid målens handläggning. En sådan ordning skulle givetvis

verka till gagn för ärendenas riktiga bedömande.»

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen sammanhänger det nu

föreliggande förslaget med det i proposition nr 289 framlagda förslaget örn

ändrad organisation av kammarrätten. Då sistnämnda proposition tillstyrkts

av statsutskottet (utlåtande nr 219), föreslår utskottet bifall till förevarande

proposition nr 290.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra erinra örn, att förslaget örn

ändrad organisation av kammarrätten utgör ett led i de åtgärder, som förordats

av 1941 års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott, i

syfte att åstadkomma en snabbare handläggning av beskattningsmålen. Enligt

utskottets mening är det synnerligen angeläget, särskilt under nu rådande

förhållanden, med den stoi-a betydelse beskattningsfrågorna hava för såväl

det allmänna som de skattskyldiga, att snarast möjligt avlägsna de brister,

som vidlåda taxeringsorganisationen. En ändring av kammarrättens

organisation kan visserligen förutsättas medföra minskad tidsutdräkt med

beskattningsmålens handläggning därstädes. Åtgärden torde dock icke erhålla

flen betydelse, som därmed åsyftats, om icke jämväl frågan örn beskattningsnämndernas,

särskilt prövningsnämndernas, omorganisation snarast bringas

till lösning. Utskottet förutsätter därför, att denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet,

samt att förslag till ändrade bestämmelser härutinnan snarast

möjligt förelägges riksdagen.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen anförde 1941 års bevillningsutskott

beträffande frågan, huruvida en muntlig förhandlingsordning

kunde givas större utrymme i beskattningsmålen än som redan vore fallet,

att en sådan ordning hos kammarrätten då icke syntes möjlig att genomföra.

På skattelagstiftningens område har som bekant utvecklingen under de senaste

åren gått i den riktningen, att nämnda lagstiftning blivit mera invecklad

och svårtillämplig för såväl beskattningsmyndighetema som de skattskyldiga.

Sannolika skäl tala för, alt beskattningsfrågorna under en lång tid

framåt komma att få mycket stor betydelse för alla därav berörda parter. Vid

sådant förhållande finner utskottet angeläget, att åtgärder vidtagas i syfte

att ernå en så tillfredsställande handläggning av beskattningsärendena som

möjligt. Därest en omorganisation av kammarrätten enligt det framlagda

förslaget genomföres, ifrågasätter utskottet, huruvida icke, da beskattningsfrågor

av mera invecklad och omfattande natur arn föremål för kammarrättens

prövning, det skulle vara av värde för t l ägernäs riktiga bedömande,

örn parterna i sådana mål hade möjlighet att muntligen framföra sina

synpunkter på den föreliggande tvistefrågan. Utskottet anser sig sålunda höra

UtsIcotM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

£ Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

förorda, att denna fråga ägnas närmare uppmärksamhet i samband med den

fortsatta utredningen angående taxeringsmyndigheternas omorganisation.

Utskottet ifrågasätter jämväl, huruvida det icke skulle vara ändamålsenligt,

att en föreskrift infördes om rätt för kammarrätten att återförvisa där anhängiggjorda

mål till förnyad handläggning av prövningsnämnd. Stundom

torde nämligen förekomma att, sedan besvär hos kammarrätten anförts över

prövningsnämnds beslut, ny utredning förebringas i målet men att denna

icke är så fullständig, att kammarrätten utan ytterligare utredning kan taga

slutlig ståndpunkt till den föreliggande tvistefrågan. En anordning av nyss

antydd natur skulle säkerligen, även om densamma föranledde en viss tidsutdräkt

med målens handläggning hos nämnda myndigheter, likväl bidraga till

en minskning av antalet mål hos regeringsrätten. Även denna fråga finner utskottet

lämpligen böra tagas under omprövning i förut berörda sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 290, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom.

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Stockholm den 20 juni 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt*, Sjödahl,

Robert Berg, Aronsson*, Herman Ericsson och Sandström: samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Olsson i Gävle, Orgdrd, Falk, Lundell,

Kilbom, Jonsson* i Skedsbygd, De Geer* och Henriksson*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

428237. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:436 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom. taxering sförordningen den 28 se a1 i texten