Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.

1942-03-10 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1942:6, Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1942 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta

motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende förordningen

om allmän omsättningsskatt, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 98 i första kammaren av herr Linderot

samt nr 14 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att alla hitintills ransonerade livsmedel

och ransonerade textilvaror till beklädnads- och hushållsbruk samt dessutom

fisk, sill, strömming, rotfrukter, grönsaker, frukt, bär, skodon, böcker till undervisningsändamål

och medicin måtte undantagas från allmän omsättningsskatt»;
2)

de likalydande motionerna nr 99 i första kammaren av herr Frans Hansson

m. fl. samt nr 148 i andra kammaren av herr Johansson i Öckerö m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att allmän omsättningsskatt

icke skall utgå vid försäljning av varor, som äro avsedda för tillverkning eller

komplettering av fiskredskap, inklusive manillatåg då inköp sker mot uppvisande

av intyg, som utfärdats av vederbörande kristidsstyrelse»;

3) de likalydande motionerna nr 171 i första kammaren av herrar Löfvander

och John Gustavson samt nr 228 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville göra framställning

örn omsättningsskattens snara avveckling; samt att likväl erforderliga

skattemedel hellre måtte uttagas genom progressiv inkomstbeskattning

och tillförande av nytt skatteunderlag i samband med avskaffande av de

dyrortsgraderade skatteavdragen och införande av bevillningsfria familjeavdrag

utan dyrortsgruppering»;

4) motionen nr 26 i andra kammaren av herr Sundström i Skövde m. fl.,

vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av § 2 i förordningen

örn allmän omsättningsskatt att till uppräkningen under a) på varor,

som äro befriade från omsättningsskatt, lägges följande: apoteksvaror, som

försäljas mot läkarrecept, insulin, lever- och ventrikelpreparat»;

5) motionen nr 27 i andra kammaren av herrar von Friesen och Henriksson,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 § 3 mom.

förordningen örn allmän omsättningsskatt i anslutning till första särskilda

utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda uttalande angående detta stad
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 6. ssi 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

gande, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext;
6)

motionen nr 40 i andra kammaren av fru Nordgren, vari hemställts,

»att bland de varor, som under 2 § 1 mom. a) i kungl, förordningen 13

december 1940 örn allmän omsättningsskatt undantagas fran omsättningsskatt,

måtte införas barnskor, såväl försäljning av sådana som underhållsarbete å

desamma»;

7) motionen nr 41 i andra kammaren av fru Nordgren, vari hemställts,

»att bland de varor, som under 2 § 1 mom. b) i kungl, förordningen 13

december 1940 om allmän omsättningsskatt äro undantagna från omsättningsskatt,

måtte införas salt sill och salt strömming samt färsk sill och färsk

strömming»; samt

8) motionen nr 107 i andra kammaren av herr Hansson i Skediga, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att omsättningsskatt endast uttages

för den del av inköpet för jordbruksmaskiner som erlägges kontant».

Yad angår de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Beträffande de väckta förslagen i fråga örn viss skattebefrielse för varor,

som äro avsedda för tillverkning eller komplettering av fiskredskap, och för

apoteksvaror samt rörande den enligt 2 § 3 mom. förordningen örn allmän

omsättningsskatt Kungl. Majit medgivna befogenheten att förordna örn ytterligare

undantag från skatteplikt lämnas i det följande särskilda redogörelser.

Viss skattebefrielse för varor, avsedda för tillverkning eller

komplettering av fiskredskap.

Enligt 2 § 1 mom. a) förordningen örn allmän omsättningsskatt äro från

skatteplikt till sådan skatt undantagna bland annat följande slag av fiskredskap,

nämligen notar, vadar, trålar, nät, skötar, sill- och strömmingsgarn,

ryssj or, hommor och bottengarn.

Berörda stadgande, som icke fanns intaget i proposition nr 3 till 1940

års urtima riksdag med förslag till förordning örn allmän omsättningsskatt,

beslöts av riksdagen på hemställan av första särskilda utskottet och i anledning

av väckta motioner. I dessa motioner hade hemställts örn skattefrihet

för redskap, som inköptes av yrkesfiskare eller binäringsfiskare för

utövande av deras yrke. I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 10, anförde

första särskilda utskottet i anledning av motionerna följande:

»Syftet med nämnda motioner finner utskottet synnerligen behjärtansvärt.

Av praktiska skäl torde det icke vara möjligt att i detta fall göra skattefriheten

beroende av förhållanden, som hänföra sig till köparens person. Motionärernas

önskemål synas i stället kunna i allt väsentligt tillgodoses genom

att skattefrihet medgives för sådana särskilt angivna slag av fiskredskap, vilka

endast mera sällan komma till användning vid icke yrkesmässigt fiske.

Enligt vad utskottet inhämtat, är detta fallet beträffande notar, vadar, trålar,

nät, skötar, sill- och strömmingsgarn, ryssj or, hommor samt bottengarn. Av

opaginerad Kontrollera mot PDF

''Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. o

yrkesfiskares och binäringsfiskares kostnader för anskaffning av fiskredskap

hänför sig den ojämförligt största delen till de nu nämnda slagen av fiskredskap,

vilka sålunda enligt utskottets mening böra undantagas från skatteplikt.

Andra fiskredskap, exempelvis krokredskap, användas vid såval yrkesmässigt

fiske som sport- och nöjesfiske.»

I skrivelse den 22 mars 1941 till Kungl. Majit meddelade centrala omsättningsskattenämnden,

att till nämnden inkommit ett flertal förfrågningar från

fiskare och fiskredskapshandlare dels huruvida den i förordningen gjorda uppräkningen

av fiskredskap vore uttömmande eller örn skattefrihet åtnjötes

jämväl vid försäljning av andra redskap som användes av förvärvsfiskare

(varmed avsåges såväl yrkes- som binäringsfiskare), dels ock huruvida försäljning

till fiskare av delar till uppräknade fiskredskap skulle vara fri från

omsättningsskatt. T anledning av dessa förfrågningar hade sammanträde

hållits inför nämnden såväl med representanter för ostkustfiskarnas och västkustfiskarnas

centralförbund samt för större fiskredskapsaffärer som med

representanter för lantbruksstyrelsen. Vid sammanträdet hade givits uttryck

åt en bland de berörda kategorierna spridd känsla av oförstående inför den

i förordningen verkställda enumerationen. Denna kunde emellertid i viss

mån försvaras, enär de i förordningen uppräknade redskapen mera sällan

försåldes till andra än förvärvsfiskare. Även om nämnden ansåge en överarbetning

av stadgandet önskvärd, vore dock denna fråga icke av den storleksordning

att den ensam skulle föranlett nämnden att göra framställning

i ämnet. Nämnden yttrade därefter följande:

»Av avsevärt större betydelse torde vara det andra vid sammanträdet framförda

spörsmålet, nämligen huruvida delar till skattefria fiskredskap borde

göras fria från skatt. Vid sammanträdet framkom nämligen, att förvärvsfiskare

såväl på ost- och västkusten som vid insjöarna i avsikt att i görligaste

mån nedbringa sina omkostnader i stor utsträckning själva iordningställa

sina redskap, varvid de inköpa de olika delarna hos fiskredskapshandlarna.

Från förvärvsfiskarsynpunkt syntes det icke mindre behjärtansvärt att delarna

till redskapen vid försäljning bleve fria från skatt än att själva redskapen

bleve det.

De delar, beträffande vilka skattefrihet sålunda ifrågasatts, torde huvudsakligen

vara följande, nämligen bomullsgarn till nätslingor, tågvirke av

hampa, såsom manilla och sisal, till bland annat s. k. tälnar och snurrevadståg

samt av gräs — kokos — bland annat till strömmingsskötar och snurrevadar.

Vid sammanträdet beräknades å nu uppräknade varuslag falla omkring

90 procent av kostnaderna för förvärvsfiskarnas samtliga redskapsinköp.

Under sammanträdet övervägdes möjligheten för nämnden att — för att i

någon män tillmötesgå fiskarnas intressen — förklara att garn och tågvirke

för fiskebruk icke skulle hänföras till butikshandelsvaror. Ett sådant beslut

har emellertid visat sig ur praktiska synpunkter vara mindre lämpligt, enär

garn och tågvirke för fiskebruk äro av så olika slag att de icke kunna genom

sin beskaffenhet särskiljas från dylika varor för annat bruk.

Råmaterialet till flertalet av dessa garn- och tågvirkesvaror är för närvarande

under beslag. Nämnden bär övervägt huruvida icke skattefrihet för

garn- och tågvirke skulle kunna göras beroende av licens för inköp. Denna

väg har likaledes visat sig oframkomlig, enär tillverkade garn och tågvirken

äro i handeln fria för inköp för vem som helst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Enär emellertid förvärvsfiskarnas intresse av att vid inköp av de viktigare

halvfabrikaten till sina redskap erhålla dessa fria från skatt synes värt allt

beaktande, har nämnden icke velat lämna denna fråga utan förslag till positiv

lösning. En sådan har nämnden antagit kunna vara möjlig, därest Kungl.

Majit med stöd av 2 § 3 mom. omsättningsskatteförorciningen funne skäl

förordna örn undantag från skatteplikt beträffande garn och tågvirke, som

försäljes till förvärvsfiskare. Nämnden har icke förbisett, att det i möjligaste

utsträckning bör undvikas att låta en köpares ställning vara avgörande vid

försäljningens bedömande såsom skattefri eller icke. I detta speciella fall

har nämnden emellertid icke sett någon annan utväg möjlig. Nämnden tilllåter

sig i detta sammanhang ock erinra örn, att i ett visst fall — nämligen

när fråga är om försäljning av varor för export — omsättningsskatteförordningen

själv låtit köparens ställning vara avgörande för försäljningens skattefrihet.

För att emellertid i största möjliga mån förhindra uppkomsten av illegal

handel med nu förevarande varor anser nämnden, att såsom nödvändig förutsättning

för försäljningens skattefrihet bör krävas, att köparen uppvisar

intyg från myndighet, vilket dels utvisar, att köparen förvärvsmässigt idkar

fiske, och dels angiver köparens behov, i angiven myckenhet, av garn- och

tågvirkesvaror för fisket. Nämnden har tänkt sig, att behovet skulle fastställas

efter undersökning i varje särskilt fall. Såsom ett lämpligt organ för

denna undersökning vill nämnden föreslå kristidsstyrelserna. Ansökning örn

erhållande av nu ifrågasatt intyg torde lämpligen ingivas till vederbörande

kristidsnämnd, som, efter verkställd utredning, insänder ansökningen jämte

eget utlåtande till kristidsstyrelsen.

På grund av det anförda får nämnden — som antagit, att jämväl ett

eventuellt ytterligare undantagande från skatteplikt av andra fiskredskap än

de i 2 § 1 mom. omsättningsskatteförordningen under a) uppräknade torde

kunna grundas på den Kungl. Majit enligt 2 § 3 mom. samma förordning

tillagda befogenheten i detta hänseende — med stöd av 19 § i samma förordning

bringa anmärkta förhållanden till Kungl. Majlis kännedom, för den

åtgärd Kungl. Majit må finna framställningen föranleda.»

Vidare hemställde svenska ostkustfiskarnas centralförbund i en den 5

april 1941 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit, att sådana halvfabrikat,

vilka erfordrades för att färdigmontera fiskredskap, måtte befrias från skatteplikt

till omsättningsskatt.

Genom beslut den 30 december 1941 fann Kungl. Majit berörda framställningar

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Det i de likalydande motionerna I: 99 och lii 148 framställda yrkandet har

avfattats i anslutning till det i centrala omsättningsskattenämndens ovanberörda

skrivelse framlagda förslaget.

Viss skattebefrielse för apoteksvaror.

Apoteksvaror äro enligt förordningen örn allmän omsättningsskatt icke

undantagna från skatteplikt till sådan skatt. Frågan om införande av skattefrihet

för vissa apoteksvaror har emellertid såsom framgår av proposition

nr 342 till 1941 års riksdag (sid. 19—20) varit föremål för behandling såväl

i samband med skattens införande vid 1940 års urtima riksdag som vid 1941

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

5

års riksdag. Vid sistnämnda riksdag hade i väckta motioner yrkats, att

apoteksvaror, som försäljas mot läkarrecept, måtte undantagas från skatteplikt.

1941 års bevillningsutskott förklarade sig icke berett att taga ställning

till motionärernas förslag utan en närmare utredning och ansåg önskvärt,

att Kungl. Maj:t i samband med en av utskottet föreslagen utredning rörande

andra med omsättningsskatten förknippade spörsmål jämväl ägnade förevarande

fråga uppmärksamhet.

Spörsmålet behandlades av centrala omsättningsskattenämnden i skrivelse

till Kungl. Majit den 22 september 1941, vilken skrivelse finnes återgiven i

förenämnda proposition nr 342, därvid nämnden av anförda skäl avstyrkte,

att den ifrågasatta skattebefrielsen bomme till stånd.

över omsättningsskattenämndens berörda skrivelse infordrades yttranden

från ett antal myndigheter och organisationer, varvid flertalet av desamma

anslöt sig till nämndens ståndpunkt.

I ovannämnda proposition yttrade departementschefen, att han funne de

av omsättningsskattenämnden anförda skälen mot den ifrågasatta skattebefrielsen

för läkemedel böra tillmätas avgörande betydelse. Något förslag till

ändrade bestämmelser i fråga örn skatteplikt till omsättningsskatt för apoteksvaror

förelädes sålunda icke riksdagen i berörda proposition.

I motionen II: 26 framhålles, att de invändningar, som riktats mot den

förut ifrågasatta skattebefrielsen, saknade bärighet, medan de skäl, som anförts

till stöd för befrielsen, stöde orubbade. Med hänsyn till att insulin

samt lever- och ventrikelpreparat erhållas utan läkarrecept föreslå motionärerna,

att ej allenast apoteksvaror, som försäljas mot läkarrecept, utan även

de nu nämnda läkemedlen uttryckligen skola angivas såsom undantagna från

omsättningsskatt.

Kungl. Majrts befogenhet att förordna om ytterligare undantag från

skatteplikt till allmän omsättningsskatt.

Enligt 2 § 3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt äger Kungl.

Majit förordna om ytterligare undantag från skatteplikt beträffande särskilda

varor eller varugrupper.

I proposition nr 3 till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning

örn allmän omsättningsskatt anförde departementschefen såsom motivering

för berörda stadgande, att han ansett detsamma icke gärna kunna undvaras i

en lagstiftning sådan som denna, vars verkningar vore lika vittgående som

svåröverskådliga.

Första särskilda utskottet yttrade i sitt över nämnda proposition avgivna,

av riksdagen godkända utlåtande, nr 10, att utskottet av departementschefens

berörda uttalande droge den slutsatsen, att ifrågavarande bemyndigande vore

avsett att begagnas endast för sådana oförutsedda fall, då alldeles särskilt

starka skäl talade därför och då omständigheterna icke medgåve frågans hänskjutande

till riksdagen. Under förutsättning att bemyndigandet erhölle

denna snäva uttolkning, ansåge utskottet stadgandet kunna och böra kvarstå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Med stöd av förevarande stadgande har Kungl. Majit förordnad dels genom

kungörelse den 14 mars 1941 att allmän omsättningsskatt icke skall utgå vid

försäljning eller uttag från rörelse av medel för betning av utsäde, s. k. A.I.V.- vätska avsedd för konservering av foder, bakteriekulturer till växter samt saltsten

och hösalt, kalciumkarbid, takpapp och annan impregnerad byggnadspapp,

tjära och tjärolja av alla slag, asfalt, bitumenmattor, isoleringsmattor,

reveteringsmattor och reveteringsväv, dels ock genom kungörelse den 30 december

1941 att dylik skatt icke skall utgå vid försäljning eller uttag från

rörelse av furfurol.

Frågan örn tillämpningen av stadgandet i 2 § 3 mom. har berörts i proposition

nr 342 till 1941 års riksdag i samband med det i nämnda proposition

behandlade spörsmålet örn befogenhet för centrala omsättningsskattenämnden

att meddela bindande förklaringar rörande tolkningen av 2 § 1 mom. a) och b)

omsättningsskatteförordningen. Såsom framgår av omförmälda proposition

hade omsättningsskattenämnden i skrivelse den 22 september 1941 rörande

detta spörsmål anfört följande.

Under vidhållande av sin förut uttalade uppfattning ville nämnden framhålla,

att en dylik befogenhet av nämnden skulle utövas med största försiktighet.

I den män större tvekan kunde råda, huruvida en vara vöre hänförlig

under berörda författningsrum —- eller omfattades av särskilda bestämmelser

örn skattefrihet, vilka Kungl. Majit kunde hava meddelat —

komme nämnden att underställa spörsmålet Kungl. Majits prövning. Förfarandet

skulle med andra ord bliva följande. Funne nämnden, att en viss

vara kunde inrymmas bland de i 2 § 1 mom. a) och b) uppräknade varuslagen,

skulle nämnden därom meddela bindande förklaring. Ansåge nämnden, att så

ej vore fallet men att — på grund av varans sammansättning och användningssätt

eller dess egenskap av surrogat för skattefri vara — synnerliga skäl

talade för att den likställdes med någon i författningsrummet upptagen vara,

skulle nämnden hänskjuta frågan till Kungl. Majits avgörande. Där i andra

fäll fråga om skattefrihet uppkomme, syntes i regel böra erfordras medverkan

av riksdagen, där omständigheterna medgåve dennas hörande.

Departementschefen förordade i förenämnda proposition nr 342 en ändring

av 19 § omsättningsskatteförordningen i enlighet med omsättningsskattenämndens

förslag och förutsatte, att frågor örn undantag från skatteplikt därefter

bleve avgjorda i den ordning nämnden angivit.

1941 års bevillningsutskott, som i sitt i anledning av berörda proposition

avgivna betänkande, nr 44, tillstyrkte bifall till propositionen, framställde

icke någon erinran mot de i propositionen gjorda uttalandena i fråga om

Kungl. Majits befogenhet att förordna om undantag från skatteplikt till omsättningsskatt.

Propositionen bifölls av riksdagen.

I motionen lii 27 yrkas, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 § 3 mom.

i anslutning till första särskilda utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda

uttalande angående detta stadgande.

Utskottets yttrande.

I de likalydande motionerna I: 171 och lii 228 har yrkats, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit göra framställning om omsättningsskattens

snara avveckling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr G.

Bevillningsutskottet får i anledning härav erinra om att första särskilda utskottet

vid 1940 års urtima riksdag i sitt utlåtande över förslaget till förordning

om allmän omsättningsskatt yttrat, att utskottet i likhet med departementschefen

funne vägande invändningar kunna riktas mot en allmän omsättningsskatt.

Första särskilda utskottet anförde vidare, att utskottet otvivelaktigt

ur såväl principiell som skatteteknisk synpunkt under normala förhållanden

icke skulle kunnat tillråda, att denna beskattningsform införlivades i

vårt gällande skattesystem. I dåvarande hårt ansträngda statsfinansiella läge

funne sig utskottet dock böra i princip tillstyrka, att en allmän omsättningsskatt

infördes i vårt land.

Till vad första särskilda utskottet sålunda anfört kan bevillningsutskottet

helt ansluta sig. Erfarenheterna från den tid, varunder förordningen örn allmän

omsättningsskatt varit gällande, torde ha bekräftat de farhågor man vid

skattens införande hyste för att densamma komme att särskilt hårt drabba

vissa befolkningsgrupper. Då emellertid de statsfinansiella och andra skäl,

som motiverade skattens införande, alltjämt äga giltighet och någon annan

godtagbar väg för erhållande av motsvarande skatteintäkter nu icke torde stå

till buds, får utskottet avstyrka bifall till förenämnda motioner.

Den i de likalydande motionerna 1:99 och II: 148 berörda frågan örn

undantagande från omsättningsskatt av varor, som äro avsedda för tillverkning

eller komplettering av fiskredskap, finner utskottet värd allt beaktande.

Yad som anförts i ifrågavarande motioner ävensom i centrala omsättningsskattenämndens

ovannämnda skrivelse den 22 mars 1941 synes giva vid

handen, att den nu medgivna skattefriheten för fiskredskap endast har en

mera begränsad räckvidd. Att utvidga skattefriheten till att omfatta ej allenast

färdiga fiskredskap utan även kompletteringsdelar till sådana torde dock

bereda stora svårigheter. Ett undantagande från skatteplikt till omsättningsskatt

av garn och tågvirke för fiskebruk låter sig uppenbarligen icke göra,

eftersom garn och tågvirke för sådant bruk enligt vad nämnden upplyst äro av

så olika slag, att de icke kunna genom sin beskaffenhet särskiljas från dylika

varor för annat bruk. Den lösning, som omsättningsskattenämnden ansett

sig böra förorda och som föreslagits jämväl i de nu ifrågavarande motionerna,

finner utskottet ej heller kunna godtagas. Denna lösning innebär ett avsteg

från den grundprincip, efter vilken reglerna angående omsättningsskatten utformats,

nämligen att en köpares ställning icke skall vara avgörande för

frågan, huruvida skattefrihet bör föreligga eller ej. Om den nu anvisade lösningen

av frågan över huvud taget är möjlig, kan utskottet med den utredning,

som nu föreligger, icke bedöma, och konsekvenserna av ett beträdande av

denna väg äro svåra att överskåda. Utskottet anser sig fördenskull icke kunna

tillstyrka det i motionerna framlagda förslaget.

Det i motionen II: 2G väckta förslaget om undantagande från allmän omsättningsskatt

av apoteksvaror, som försäljas mot läkarrecept, insulin samt

lever- och ventrikelpreparat, finner sig utskottet med hänsyn till de invändningar,

som från skilda håll riktats mot det vid 1941 års riksdag framkomna

förslaget i samma syfte, icke kunna biträda. Mod det nu anförda har utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

jämväl tagit ställning till det i de likalydande motionerna I: 98 oell II: 14

väckta förslaget om undantagande av medicin från allmän omsättningsskatt.

I motionen II: 27 har yrkats, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 §

3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt i anslutning till första särskilda

utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda uttalande angående detta

stadgande. Utskottet får i anledning härav erinra örn att — såsom framgår av

den ovan lämnade redogörelsen — frågan om tillämpningen av 2 § 3 mom. varit

underställd 1941 års riksdag, som lämnat de i ovannämnda proposition nr 342

utstakade riktlinjerna rörande behandlingen av frågor örn undantagande från

skatteplikt till omsättningsskatt utan erinran. Utskottet finner för sin del

icke skäl att intaga annan ställning'' till ifrågavarande spörsmål än den

som intogs vid 1941 års riksdag. Även örn principiella invändningar kunna

resas mot den i förenämnda proposition nr 342 angivna ordningen för behandling

av frågor örn undantagande från skatteplikt, torde denna ordning

likväl ur praktisk synpunkt få anses motiverad. Tala synnerliga skäl för att

en vara — på grund av dess sammansättning och användningssätt eller dess

egenskap av surrogat för en skattefri vara — likställes med någon i 2 § 1 mom.

a) eller b) upptagen vara, synes frågan örn varans undantagande från skatteplikt

lämpligen böra avgöras av Kungl. Maj:!. Däremot bör, då fråga uppkommer

örn införande av nya undantag från skatteplikt, frågan därom ej avgöras

annorledes än under medverkan av riksdagen, såvida omständigheterna

medgiva frågans hänskjutande dit, och utskottet vill understryka de uttalanden,

som tidigare gjorts i detta hänseende från riksdagens sida. På grund av det

anförda får utskottet avstyrka bifall till motionen.

I de likalydande motionerna I: 98 och II: 14 samt i motionerna II: 40 och

II: 41 har hemställts om undantagande från skatteplikt till omsättningsskatt

av ett flertal varor, varom utskottet i det föregående ej uttalat sig. Då ett

bifall till de i nyssnämnda motioner framställda yrkandena skulle väsentligt

öka de svårigheter, som redan nu föranledas av de medgivna undantagen från

skatteplikt, och inga starkare skäl åberopats till stöd för den i motionerna

ifrågasatta skattebefrielsen än som skulle kunna göras gällande jämväl beträffande

ett flertal nu skattepliktiga varor, får utskottet avstyrka bifall till motionerna.

Slutligen har i motionen II: 107 föreslagits, att vid inköp av jordbruksmaskiner

omsättningsskatt icke skall utgå för den del av köpesumman, som

gäldas genom lämnande av redskap i utbyte. I anledning härav får utskottet

erinra örn att omsättningsskatten jämlikt 3 § omsättningsskatteförordningen

skall beräknas efter den skattepliktiga omsättningen. Enligt 4 § 1 mom. utgör den

skattepliktiga omsättningen vid försäljning vederlaget. Ingår i likviden vara,

som lämnas såsom utbyte, skall omsättningsskatt sålunda utgå jämväl å värdet

därav. Att omsättningsskatt sedermera — vid försäljning av sistnämnda vara

— ånyo kan komma att utgå, överensstämmer med grundprinciperna för

ifrågavarande beskattning. Omsättningsskatt skall nämligen utgå för varje

skattepliktig omsättning. Ett bifall till motionen skulle dessutom med hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

9

till de likartade förhållanden, som föreligga på andra områden, få konsekvenser,

som för närvarande icke kunna överblickas. På grund härav får utskottet

avstyrka bifall till motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:171 och 11:228, örn avveckling

av allmänna omsättningsskatten m. m., icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 99 och II: 148, örn undantagande

i vissa fall från allmän omsättningsskatt av varor, som

äro avsedda för tillverkning eller komplettering av fiskredskap,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 26 samt de likalydande motionerna I: 98

och II: 14, de sistnämnda i vad de avse undantagande från allmän

omsättningsskatt av medicin, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

4) att motionen II: 27, örn ändring av 2 § 3 mom. förordningen

örn allmän omsättningsskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

5) att motionen II: 40, om undantagande av barnskor från allmän

omsättningsskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

6) att motionen II: 41, örn undantagande av sill och strömming

från allmän omsättningsskatt, samt de likalydande motionerna

I: 98 och II: 14, de sistnämnda i vad de avse undantagande från

allmän omsättningsskatt av sill och strömming, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

7) att de likalydande motionerna I: 98 och II: 14, örn undantagande

från allmän omsättningsskatt av vissa ransonerade varor,

i den mån nämnda motioner icke äro besvarade genom vad ut

skottet hemställt under punkterna 3) och 6), icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

8) att motionen II: 107, örn viss begränsning av den för jord

bruksmaskiner utgående allmänna omsättningsskatten, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr ti.

581 u 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre

Lagerfelt, Ekman, Bengtsson, Frans Ericson, Robert Berg, Aronsson och

Sylwan: samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Persson i Undersvik, Falk,

Kilbom, Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, Nilsson

i Kristinehamn, Henriksson och Svensson i Ljungskile.

Reservationer:

1) vid punkten 3)

av herr Sundström i Skövde;

2) vid punkten 4)

av herr Henriksson, som ansett, att utskottets yttrande (sid. 8, raderna 3—24

uppifrån) och hemställan beträffande punkten 4 bort hava följande lydelse:

»I motionen II: 27 har yrkats, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 §

3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt i anslutning till första

särskilda utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda uttalande angående

detta stadgande. Motionärerna erinra örn, att konstitutionsutskottet vid 1941

års riksdag fann anledning rikta anmärkning mot statsrådet och chefen för

finansdepartementet jämlikt § 107 regeringsformen, enär riksdagens nyssberörda

direktiv icke följts vid utfärdandet av förordningen av den 14 mars 1941,

vilken förordning gällde ytterligare undantag från skatteplikt enligt förordningen

örn allmän omsättningsskatt. I detta sammanhang har den frågan

aktualiserats, i vad mån Kungl. Maj:t är bunden av direktiv från riksdagen, då

dessa endast finnas uttalade i ett utskottsbetänkandes motivering men ej i

klämmen. Ett i författningstexten intaget förtydligande av fullmaktens omfattning

synes därför erforderligt.

Omsättningsskatteförordningen har nu varit gällande så lång tid, att dess

verkningar hunnit överblickas. Några nu oförutsedda behov av ytterligare

undantag från skatteplikt för nya varor och varugrupper av så brådskande

natur, att förslag härom ej kan underställas riksdagens prövning, torde näppeligen

förefinnas. Riksdagen bör ej frånhända sig sin beskattningsrätt i vidare

omfattning än som av praktiska skäl kan anses absolut nödvändigt.

Såsom framgår av redogörelsen har frågan örn tillämpningen av stadgandet

i 2 § 3 mom. berörts i den av 1941 års riksdag godkända propositionen nr 342.

De därvid uppdragna huvudlinjerna för Kungl. Maj:ts befogenheter synas

böra klart komma till uttryck i författningstexten. På grund av anförda skäl

finner utskottet lämpligt föreslå riksdagen en omformulering av 2 § 3 mom.

förordningen örn allmän omsättningsskatt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

4) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 27, örn ändring av

2 § 3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt, besluta, att nämnda

stadgande erhåller följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 11

Kungl. Majit äger, då riksdagen icke är samlad, förordna angående

ytterligare undantag från skatteplikt beträffande varor, om på grund av

varans sammansättning och användningssätt eller dess egenskap av er

sättning för skattefri vara synnerliga skäl tala för att varan likställes med

i 2 § 1 mom. a) och b) omförmäld vara.»

3) av herrar Aronsson och Jonsson i Skedsbygd;

4) beträffande motiveringen

av herrar Sundström i Skövde, Nilsson i Kristinehamn samt Svensson i

Ljungskile, som ansett, att i utskottets motivering å sid. 7 efter det stycke,

som slutar med orden »i motionerna framlagda förslaget» (råd 6 nerifrån),

bort införas ett tillägg av följande lydelse:

»I frågans nuvarande läge kan utskottet givetvis icke uttala sig angående

möjligheten att finna någon annan lösning än den i motionerna föreslagna.

Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t ägnar frågan ytterligare prov

ning för att örn möjligt nå fram till en lösning, som står i överensstämmelse

med motionens syfte.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.