Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.
1942-03-10 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1942:6, Betänkande, i anledning av väckta motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1942 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta
motioner avseende förordningen om allmän omsättningsskatt.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende förordningen
om allmän omsättningsskatt, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 98 i första kammaren av herr Linderot
samt nr 14 i andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att alla hitintills ransonerade livsmedel
och ransonerade textilvaror till beklädnads- och hushållsbruk samt dessutom
fisk, sill, strömming, rotfrukter, grönsaker, frukt, bär, skodon, böcker till undervisningsändamål
och medicin måtte undantagas från allmän omsättningsskatt»;
2)
de likalydande motionerna nr 99 i första kammaren av herr Frans Hansson
m. fl. samt nr 148 i andra kammaren av herr Johansson i Öckerö m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att allmän omsättningsskatt
icke skall utgå vid försäljning av varor, som äro avsedda för tillverkning eller
komplettering av fiskredskap, inklusive manillatåg då inköp sker mot uppvisande
av intyg, som utfärdats av vederbörande kristidsstyrelse»;
3) de likalydande motionerna nr 171 i första kammaren av herrar Löfvander
och John Gustavson samt nr 228 i andra kammaren av herr Mattsson m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville göra framställning
örn omsättningsskattens snara avveckling; samt att likväl erforderliga
skattemedel hellre måtte uttagas genom progressiv inkomstbeskattning
och tillförande av nytt skatteunderlag i samband med avskaffande av de
dyrortsgraderade skatteavdragen och införande av bevillningsfria familjeavdrag
utan dyrortsgruppering»;
4) motionen nr 26 i andra kammaren av herr Sundström i Skövde m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av § 2 i förordningen
örn allmän omsättningsskatt att till uppräkningen under a) på varor,
som äro befriade från omsättningsskatt, lägges följande: apoteksvaror, som
försäljas mot läkarrecept, insulin, lever- och ventrikelpreparat»;
5) motionen nr 27 i andra kammaren av herrar von Friesen och Henriksson,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 § 3 mom.
förordningen örn allmän omsättningsskatt i anslutning till första särskilda
utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda uttalande angående detta stad
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 6. ssi 42
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
gande, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext;
6)
motionen nr 40 i andra kammaren av fru Nordgren, vari hemställts,
»att bland de varor, som under 2 § 1 mom. a) i kungl, förordningen 13
december 1940 örn allmän omsättningsskatt undantagas fran omsättningsskatt,
måtte införas barnskor, såväl försäljning av sådana som underhållsarbete å
desamma»;
7) motionen nr 41 i andra kammaren av fru Nordgren, vari hemställts,
»att bland de varor, som under 2 § 1 mom. b) i kungl, förordningen 13
december 1940 om allmän omsättningsskatt äro undantagna från omsättningsskatt,
måtte införas salt sill och salt strömming samt färsk sill och färsk
strömming»; samt
8) motionen nr 107 i andra kammaren av herr Hansson i Skediga, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att omsättningsskatt endast uttages
för den del av inköpet för jordbruksmaskiner som erlägges kontant».
Yad angår de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Beträffande de väckta förslagen i fråga örn viss skattebefrielse för varor,
som äro avsedda för tillverkning eller komplettering av fiskredskap, och för
apoteksvaror samt rörande den enligt 2 § 3 mom. förordningen örn allmän
omsättningsskatt Kungl. Majit medgivna befogenheten att förordna örn ytterligare
undantag från skatteplikt lämnas i det följande särskilda redogörelser.
Viss skattebefrielse för varor, avsedda för tillverkning eller
komplettering av fiskredskap.
Enligt 2 § 1 mom. a) förordningen örn allmän omsättningsskatt äro från
skatteplikt till sådan skatt undantagna bland annat följande slag av fiskredskap,
nämligen notar, vadar, trålar, nät, skötar, sill- och strömmingsgarn,
ryssj or, hommor och bottengarn.
Berörda stadgande, som icke fanns intaget i proposition nr 3 till 1940
års urtima riksdag med förslag till förordning örn allmän omsättningsskatt,
beslöts av riksdagen på hemställan av första särskilda utskottet och i anledning
av väckta motioner. I dessa motioner hade hemställts örn skattefrihet
för redskap, som inköptes av yrkesfiskare eller binäringsfiskare för
utövande av deras yrke. I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 10, anförde
första särskilda utskottet i anledning av motionerna följande:
»Syftet med nämnda motioner finner utskottet synnerligen behjärtansvärt.
Av praktiska skäl torde det icke vara möjligt att i detta fall göra skattefriheten
beroende av förhållanden, som hänföra sig till köparens person. Motionärernas
önskemål synas i stället kunna i allt väsentligt tillgodoses genom
att skattefrihet medgives för sådana särskilt angivna slag av fiskredskap, vilka
endast mera sällan komma till användning vid icke yrkesmässigt fiske.
Enligt vad utskottet inhämtat, är detta fallet beträffande notar, vadar, trålar,
nät, skötar, sill- och strömmingsgarn, ryssj or, hommor samt bottengarn. Av
opaginerad Kontrollera mot PDF
''Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. o
yrkesfiskares och binäringsfiskares kostnader för anskaffning av fiskredskap
hänför sig den ojämförligt största delen till de nu nämnda slagen av fiskredskap,
vilka sålunda enligt utskottets mening böra undantagas från skatteplikt.
Andra fiskredskap, exempelvis krokredskap, användas vid såval yrkesmässigt
fiske som sport- och nöjesfiske.»
I skrivelse den 22 mars 1941 till Kungl. Majit meddelade centrala omsättningsskattenämnden,
att till nämnden inkommit ett flertal förfrågningar från
fiskare och fiskredskapshandlare dels huruvida den i förordningen gjorda uppräkningen
av fiskredskap vore uttömmande eller örn skattefrihet åtnjötes
jämväl vid försäljning av andra redskap som användes av förvärvsfiskare
(varmed avsåges såväl yrkes- som binäringsfiskare), dels ock huruvida försäljning
till fiskare av delar till uppräknade fiskredskap skulle vara fri från
omsättningsskatt. T anledning av dessa förfrågningar hade sammanträde
hållits inför nämnden såväl med representanter för ostkustfiskarnas och västkustfiskarnas
centralförbund samt för större fiskredskapsaffärer som med
representanter för lantbruksstyrelsen. Vid sammanträdet hade givits uttryck
åt en bland de berörda kategorierna spridd känsla av oförstående inför den
i förordningen verkställda enumerationen. Denna kunde emellertid i viss
mån försvaras, enär de i förordningen uppräknade redskapen mera sällan
försåldes till andra än förvärvsfiskare. Även om nämnden ansåge en överarbetning
av stadgandet önskvärd, vore dock denna fråga icke av den storleksordning
att den ensam skulle föranlett nämnden att göra framställning
i ämnet. Nämnden yttrade därefter följande:
»Av avsevärt större betydelse torde vara det andra vid sammanträdet framförda
spörsmålet, nämligen huruvida delar till skattefria fiskredskap borde
göras fria från skatt. Vid sammanträdet framkom nämligen, att förvärvsfiskare
såväl på ost- och västkusten som vid insjöarna i avsikt att i görligaste
mån nedbringa sina omkostnader i stor utsträckning själva iordningställa
sina redskap, varvid de inköpa de olika delarna hos fiskredskapshandlarna.
Från förvärvsfiskarsynpunkt syntes det icke mindre behjärtansvärt att delarna
till redskapen vid försäljning bleve fria från skatt än att själva redskapen
bleve det.
De delar, beträffande vilka skattefrihet sålunda ifrågasatts, torde huvudsakligen
vara följande, nämligen bomullsgarn till nätslingor, tågvirke av
hampa, såsom manilla och sisal, till bland annat s. k. tälnar och snurrevadståg
samt av gräs — kokos — bland annat till strömmingsskötar och snurrevadar.
Vid sammanträdet beräknades å nu uppräknade varuslag falla omkring
90 procent av kostnaderna för förvärvsfiskarnas samtliga redskapsinköp.
Under sammanträdet övervägdes möjligheten för nämnden att — för att i
någon män tillmötesgå fiskarnas intressen — förklara att garn och tågvirke
för fiskebruk icke skulle hänföras till butikshandelsvaror. Ett sådant beslut
har emellertid visat sig ur praktiska synpunkter vara mindre lämpligt, enär
garn och tågvirke för fiskebruk äro av så olika slag att de icke kunna genom
sin beskaffenhet särskiljas från dylika varor för annat bruk.
Råmaterialet till flertalet av dessa garn- och tågvirkesvaror är för närvarande
under beslag. Nämnden bär övervägt huruvida icke skattefrihet för
garn- och tågvirke skulle kunna göras beroende av licens för inköp. Denna
väg har likaledes visat sig oframkomlig, enär tillverkade garn och tågvirken
äro i handeln fria för inköp för vem som helst.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Enär emellertid förvärvsfiskarnas intresse av att vid inköp av de viktigare
halvfabrikaten till sina redskap erhålla dessa fria från skatt synes värt allt
beaktande, har nämnden icke velat lämna denna fråga utan förslag till positiv
lösning. En sådan har nämnden antagit kunna vara möjlig, därest Kungl.
Majit med stöd av 2 § 3 mom. omsättningsskatteförorciningen funne skäl
förordna örn undantag från skatteplikt beträffande garn och tågvirke, som
försäljes till förvärvsfiskare. Nämnden har icke förbisett, att det i möjligaste
utsträckning bör undvikas att låta en köpares ställning vara avgörande vid
försäljningens bedömande såsom skattefri eller icke. I detta speciella fall
har nämnden emellertid icke sett någon annan utväg möjlig. Nämnden tilllåter
sig i detta sammanhang ock erinra örn, att i ett visst fall — nämligen
när fråga är om försäljning av varor för export — omsättningsskatteförordningen
själv låtit köparens ställning vara avgörande för försäljningens skattefrihet.
För att emellertid i största möjliga mån förhindra uppkomsten av illegal
handel med nu förevarande varor anser nämnden, att såsom nödvändig förutsättning
för försäljningens skattefrihet bör krävas, att köparen uppvisar
intyg från myndighet, vilket dels utvisar, att köparen förvärvsmässigt idkar
fiske, och dels angiver köparens behov, i angiven myckenhet, av garn- och
tågvirkesvaror för fisket. Nämnden har tänkt sig, att behovet skulle fastställas
efter undersökning i varje särskilt fall. Såsom ett lämpligt organ för
denna undersökning vill nämnden föreslå kristidsstyrelserna. Ansökning örn
erhållande av nu ifrågasatt intyg torde lämpligen ingivas till vederbörande
kristidsnämnd, som, efter verkställd utredning, insänder ansökningen jämte
eget utlåtande till kristidsstyrelsen.
På grund av det anförda får nämnden — som antagit, att jämväl ett
eventuellt ytterligare undantagande från skatteplikt av andra fiskredskap än
de i 2 § 1 mom. omsättningsskatteförordningen under a) uppräknade torde
kunna grundas på den Kungl. Majit enligt 2 § 3 mom. samma förordning
tillagda befogenheten i detta hänseende — med stöd av 19 § i samma förordning
bringa anmärkta förhållanden till Kungl. Majlis kännedom, för den
åtgärd Kungl. Majit må finna framställningen föranleda.»
Vidare hemställde svenska ostkustfiskarnas centralförbund i en den 5
april 1941 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit, att sådana halvfabrikat,
vilka erfordrades för att färdigmontera fiskredskap, måtte befrias från skatteplikt
till omsättningsskatt.
Genom beslut den 30 december 1941 fann Kungl. Majit berörda framställningar
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Det i de likalydande motionerna I: 99 och lii 148 framställda yrkandet har
avfattats i anslutning till det i centrala omsättningsskattenämndens ovanberörda
skrivelse framlagda förslaget.
Viss skattebefrielse för apoteksvaror.
Apoteksvaror äro enligt förordningen örn allmän omsättningsskatt icke
undantagna från skatteplikt till sådan skatt. Frågan om införande av skattefrihet
för vissa apoteksvaror har emellertid såsom framgår av proposition
nr 342 till 1941 års riksdag (sid. 19—20) varit föremål för behandling såväl
i samband med skattens införande vid 1940 års urtima riksdag som vid 1941
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
5
års riksdag. Vid sistnämnda riksdag hade i väckta motioner yrkats, att
apoteksvaror, som försäljas mot läkarrecept, måtte undantagas från skatteplikt.
1941 års bevillningsutskott förklarade sig icke berett att taga ställning
till motionärernas förslag utan en närmare utredning och ansåg önskvärt,
att Kungl. Maj:t i samband med en av utskottet föreslagen utredning rörande
andra med omsättningsskatten förknippade spörsmål jämväl ägnade förevarande
fråga uppmärksamhet.
Spörsmålet behandlades av centrala omsättningsskattenämnden i skrivelse
till Kungl. Majit den 22 september 1941, vilken skrivelse finnes återgiven i
förenämnda proposition nr 342, därvid nämnden av anförda skäl avstyrkte,
att den ifrågasatta skattebefrielsen bomme till stånd.
över omsättningsskattenämndens berörda skrivelse infordrades yttranden
från ett antal myndigheter och organisationer, varvid flertalet av desamma
anslöt sig till nämndens ståndpunkt.
I ovannämnda proposition yttrade departementschefen, att han funne de
av omsättningsskattenämnden anförda skälen mot den ifrågasatta skattebefrielsen
för läkemedel böra tillmätas avgörande betydelse. Något förslag till
ändrade bestämmelser i fråga örn skatteplikt till omsättningsskatt för apoteksvaror
förelädes sålunda icke riksdagen i berörda proposition.
I motionen II: 26 framhålles, att de invändningar, som riktats mot den
förut ifrågasatta skattebefrielsen, saknade bärighet, medan de skäl, som anförts
till stöd för befrielsen, stöde orubbade. Med hänsyn till att insulin
samt lever- och ventrikelpreparat erhållas utan läkarrecept föreslå motionärerna,
att ej allenast apoteksvaror, som försäljas mot läkarrecept, utan även
de nu nämnda läkemedlen uttryckligen skola angivas såsom undantagna från
omsättningsskatt.
Kungl. Majrts befogenhet att förordna om ytterligare undantag från
skatteplikt till allmän omsättningsskatt.
Enligt 2 § 3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt äger Kungl.
Majit förordna om ytterligare undantag från skatteplikt beträffande särskilda
varor eller varugrupper.
I proposition nr 3 till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning
örn allmän omsättningsskatt anförde departementschefen såsom motivering
för berörda stadgande, att han ansett detsamma icke gärna kunna undvaras i
en lagstiftning sådan som denna, vars verkningar vore lika vittgående som
svåröverskådliga.
Första särskilda utskottet yttrade i sitt över nämnda proposition avgivna,
av riksdagen godkända utlåtande, nr 10, att utskottet av departementschefens
berörda uttalande droge den slutsatsen, att ifrågavarande bemyndigande vore
avsett att begagnas endast för sådana oförutsedda fall, då alldeles särskilt
starka skäl talade därför och då omständigheterna icke medgåve frågans hänskjutande
till riksdagen. Under förutsättning att bemyndigandet erhölle
denna snäva uttolkning, ansåge utskottet stadgandet kunna och böra kvarstå.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Med stöd av förevarande stadgande har Kungl. Majit förordnad dels genom
kungörelse den 14 mars 1941 att allmän omsättningsskatt icke skall utgå vid
försäljning eller uttag från rörelse av medel för betning av utsäde, s. k. A.I.V.- vätska avsedd för konservering av foder, bakteriekulturer till växter samt saltsten
och hösalt, kalciumkarbid, takpapp och annan impregnerad byggnadspapp,
tjära och tjärolja av alla slag, asfalt, bitumenmattor, isoleringsmattor,
reveteringsmattor och reveteringsväv, dels ock genom kungörelse den 30 december
1941 att dylik skatt icke skall utgå vid försäljning eller uttag från
rörelse av furfurol.
Frågan örn tillämpningen av stadgandet i 2 § 3 mom. har berörts i proposition
nr 342 till 1941 års riksdag i samband med det i nämnda proposition
behandlade spörsmålet örn befogenhet för centrala omsättningsskattenämnden
att meddela bindande förklaringar rörande tolkningen av 2 § 1 mom. a) och b)
omsättningsskatteförordningen. Såsom framgår av omförmälda proposition
hade omsättningsskattenämnden i skrivelse den 22 september 1941 rörande
detta spörsmål anfört följande.
Under vidhållande av sin förut uttalade uppfattning ville nämnden framhålla,
att en dylik befogenhet av nämnden skulle utövas med största försiktighet.
I den män större tvekan kunde råda, huruvida en vara vöre hänförlig
under berörda författningsrum —- eller omfattades av särskilda bestämmelser
örn skattefrihet, vilka Kungl. Majit kunde hava meddelat —
komme nämnden att underställa spörsmålet Kungl. Majits prövning. Förfarandet
skulle med andra ord bliva följande. Funne nämnden, att en viss
vara kunde inrymmas bland de i 2 § 1 mom. a) och b) uppräknade varuslagen,
skulle nämnden därom meddela bindande förklaring. Ansåge nämnden, att så
ej vore fallet men att — på grund av varans sammansättning och användningssätt
eller dess egenskap av surrogat för skattefri vara — synnerliga skäl
talade för att den likställdes med någon i författningsrummet upptagen vara,
skulle nämnden hänskjuta frågan till Kungl. Majits avgörande. Där i andra
fäll fråga om skattefrihet uppkomme, syntes i regel böra erfordras medverkan
av riksdagen, där omständigheterna medgåve dennas hörande.
Departementschefen förordade i förenämnda proposition nr 342 en ändring
av 19 § omsättningsskatteförordningen i enlighet med omsättningsskattenämndens
förslag och förutsatte, att frågor örn undantag från skatteplikt därefter
bleve avgjorda i den ordning nämnden angivit.
1941 års bevillningsutskott, som i sitt i anledning av berörda proposition
avgivna betänkande, nr 44, tillstyrkte bifall till propositionen, framställde
icke någon erinran mot de i propositionen gjorda uttalandena i fråga om
Kungl. Majits befogenhet att förordna om undantag från skatteplikt till omsättningsskatt.
Propositionen bifölls av riksdagen.
I motionen lii 27 yrkas, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 § 3 mom.
i anslutning till första särskilda utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda
uttalande angående detta stadgande.
Utskottets yttrande.
I de likalydande motionerna I: 171 och lii 228 har yrkats, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Majit göra framställning om omsättningsskattens
snara avveckling.
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr G.
Bevillningsutskottet får i anledning härav erinra om att första särskilda utskottet
vid 1940 års urtima riksdag i sitt utlåtande över förslaget till förordning
om allmän omsättningsskatt yttrat, att utskottet i likhet med departementschefen
funne vägande invändningar kunna riktas mot en allmän omsättningsskatt.
Första särskilda utskottet anförde vidare, att utskottet otvivelaktigt
ur såväl principiell som skatteteknisk synpunkt under normala förhållanden
icke skulle kunnat tillråda, att denna beskattningsform införlivades i
vårt gällande skattesystem. I dåvarande hårt ansträngda statsfinansiella läge
funne sig utskottet dock böra i princip tillstyrka, att en allmän omsättningsskatt
infördes i vårt land.
Till vad första särskilda utskottet sålunda anfört kan bevillningsutskottet
helt ansluta sig. Erfarenheterna från den tid, varunder förordningen örn allmän
omsättningsskatt varit gällande, torde ha bekräftat de farhågor man vid
skattens införande hyste för att densamma komme att särskilt hårt drabba
vissa befolkningsgrupper. Då emellertid de statsfinansiella och andra skäl,
som motiverade skattens införande, alltjämt äga giltighet och någon annan
godtagbar väg för erhållande av motsvarande skatteintäkter nu icke torde stå
till buds, får utskottet avstyrka bifall till förenämnda motioner.
Den i de likalydande motionerna 1:99 och II: 148 berörda frågan örn
undantagande från omsättningsskatt av varor, som äro avsedda för tillverkning
eller komplettering av fiskredskap, finner utskottet värd allt beaktande.
Yad som anförts i ifrågavarande motioner ävensom i centrala omsättningsskattenämndens
ovannämnda skrivelse den 22 mars 1941 synes giva vid
handen, att den nu medgivna skattefriheten för fiskredskap endast har en
mera begränsad räckvidd. Att utvidga skattefriheten till att omfatta ej allenast
färdiga fiskredskap utan även kompletteringsdelar till sådana torde dock
bereda stora svårigheter. Ett undantagande från skatteplikt till omsättningsskatt
av garn och tågvirke för fiskebruk låter sig uppenbarligen icke göra,
eftersom garn och tågvirke för sådant bruk enligt vad nämnden upplyst äro av
så olika slag, att de icke kunna genom sin beskaffenhet särskiljas från dylika
varor för annat bruk. Den lösning, som omsättningsskattenämnden ansett
sig böra förorda och som föreslagits jämväl i de nu ifrågavarande motionerna,
finner utskottet ej heller kunna godtagas. Denna lösning innebär ett avsteg
från den grundprincip, efter vilken reglerna angående omsättningsskatten utformats,
nämligen att en köpares ställning icke skall vara avgörande för
frågan, huruvida skattefrihet bör föreligga eller ej. Om den nu anvisade lösningen
av frågan över huvud taget är möjlig, kan utskottet med den utredning,
som nu föreligger, icke bedöma, och konsekvenserna av ett beträdande av
denna väg äro svåra att överskåda. Utskottet anser sig fördenskull icke kunna
tillstyrka det i motionerna framlagda förslaget.
Det i motionen II: 2G väckta förslaget om undantagande från allmän omsättningsskatt
av apoteksvaror, som försäljas mot läkarrecept, insulin samt
lever- och ventrikelpreparat, finner sig utskottet med hänsyn till de invändningar,
som från skilda håll riktats mot det vid 1941 års riksdag framkomna
förslaget i samma syfte, icke kunna biträda. Mod det nu anförda har utskottet
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
jämväl tagit ställning till det i de likalydande motionerna I: 98 oell II: 14
väckta förslaget om undantagande av medicin från allmän omsättningsskatt.
I motionen II: 27 har yrkats, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 §
3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt i anslutning till första särskilda
utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda uttalande angående detta
stadgande. Utskottet får i anledning härav erinra örn att — såsom framgår av
den ovan lämnade redogörelsen — frågan om tillämpningen av 2 § 3 mom. varit
underställd 1941 års riksdag, som lämnat de i ovannämnda proposition nr 342
utstakade riktlinjerna rörande behandlingen av frågor örn undantagande från
skatteplikt till omsättningsskatt utan erinran. Utskottet finner för sin del
icke skäl att intaga annan ställning'' till ifrågavarande spörsmål än den
som intogs vid 1941 års riksdag. Även örn principiella invändningar kunna
resas mot den i förenämnda proposition nr 342 angivna ordningen för behandling
av frågor örn undantagande från skatteplikt, torde denna ordning
likväl ur praktisk synpunkt få anses motiverad. Tala synnerliga skäl för att
en vara — på grund av dess sammansättning och användningssätt eller dess
egenskap av surrogat för en skattefri vara — likställes med någon i 2 § 1 mom.
a) eller b) upptagen vara, synes frågan örn varans undantagande från skatteplikt
lämpligen böra avgöras av Kungl. Maj:!. Däremot bör, då fråga uppkommer
örn införande av nya undantag från skatteplikt, frågan därom ej avgöras
annorledes än under medverkan av riksdagen, såvida omständigheterna
medgiva frågans hänskjutande dit, och utskottet vill understryka de uttalanden,
som tidigare gjorts i detta hänseende från riksdagens sida. På grund av det
anförda får utskottet avstyrka bifall till motionen.
I de likalydande motionerna I: 98 och II: 14 samt i motionerna II: 40 och
II: 41 har hemställts om undantagande från skatteplikt till omsättningsskatt
av ett flertal varor, varom utskottet i det föregående ej uttalat sig. Då ett
bifall till de i nyssnämnda motioner framställda yrkandena skulle väsentligt
öka de svårigheter, som redan nu föranledas av de medgivna undantagen från
skatteplikt, och inga starkare skäl åberopats till stöd för den i motionerna
ifrågasatta skattebefrielsen än som skulle kunna göras gällande jämväl beträffande
ett flertal nu skattepliktiga varor, får utskottet avstyrka bifall till motionerna.
Slutligen har i motionen II: 107 föreslagits, att vid inköp av jordbruksmaskiner
omsättningsskatt icke skall utgå för den del av köpesumman, som
gäldas genom lämnande av redskap i utbyte. I anledning härav får utskottet
erinra örn att omsättningsskatten jämlikt 3 § omsättningsskatteförordningen
skall beräknas efter den skattepliktiga omsättningen. Enligt 4 § 1 mom. utgör den
skattepliktiga omsättningen vid försäljning vederlaget. Ingår i likviden vara,
som lämnas såsom utbyte, skall omsättningsskatt sålunda utgå jämväl å värdet
därav. Att omsättningsskatt sedermera — vid försäljning av sistnämnda vara
— ånyo kan komma att utgå, överensstämmer med grundprinciperna för
ifrågavarande beskattning. Omsättningsskatt skall nämligen utgå för varje
skattepliktig omsättning. Ett bifall till motionen skulle dessutom med hänsyn
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
9
till de likartade förhållanden, som föreligga på andra områden, få konsekvenser,
som för närvarande icke kunna överblickas. På grund härav får utskottet
avstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna 1:171 och 11:228, örn avveckling
av allmänna omsättningsskatten m. m., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
2) att de likalydande motionerna I: 99 och II: 148, örn undantagande
i vissa fall från allmän omsättningsskatt av varor, som
äro avsedda för tillverkning eller komplettering av fiskredskap,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
3) att motionen II: 26 samt de likalydande motionerna I: 98
och II: 14, de sistnämnda i vad de avse undantagande från allmän
omsättningsskatt av medicin, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
4) att motionen II: 27, örn ändring av 2 § 3 mom. förordningen
örn allmän omsättningsskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
5) att motionen II: 40, om undantagande av barnskor från allmän
omsättningsskatt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
6) att motionen II: 41, örn undantagande av sill och strömming
från allmän omsättningsskatt, samt de likalydande motionerna
I: 98 och II: 14, de sistnämnda i vad de avse undantagande från
allmän omsättningsskatt av sill och strömming, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
7) att de likalydande motionerna I: 98 och II: 14, örn undantagande
från allmän omsättningsskatt av vissa ransonerade varor,
i den mån nämnda motioner icke äro besvarade genom vad ut
skottet hemställt under punkterna 3) och 6), icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
8) att motionen II: 107, örn viss begränsning av den för jord
bruksmaskiner utgående allmänna omsättningsskatten, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 mars 1942.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr ti.
581 u 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre
Lagerfelt, Ekman, Bengtsson, Frans Ericson, Robert Berg, Aronsson och
Sylwan: samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Persson i Undersvik, Falk,
Kilbom, Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, Nilsson
i Kristinehamn, Henriksson och Svensson i Ljungskile.
Reservationer:
1) vid punkten 3)
av herr Sundström i Skövde;
2) vid punkten 4)
av herr Henriksson, som ansett, att utskottets yttrande (sid. 8, raderna 3—24
uppifrån) och hemställan beträffande punkten 4 bort hava följande lydelse:
»I motionen II: 27 har yrkats, att riksdagen måtte besluta ändring av 2 §
3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt i anslutning till första
särskilda utskottets vid 1940 års urtima riksdag gjorda uttalande angående
detta stadgande. Motionärerna erinra örn, att konstitutionsutskottet vid 1941
års riksdag fann anledning rikta anmärkning mot statsrådet och chefen för
finansdepartementet jämlikt § 107 regeringsformen, enär riksdagens nyssberörda
direktiv icke följts vid utfärdandet av förordningen av den 14 mars 1941,
vilken förordning gällde ytterligare undantag från skatteplikt enligt förordningen
örn allmän omsättningsskatt. I detta sammanhang har den frågan
aktualiserats, i vad mån Kungl. Maj:t är bunden av direktiv från riksdagen, då
dessa endast finnas uttalade i ett utskottsbetänkandes motivering men ej i
klämmen. Ett i författningstexten intaget förtydligande av fullmaktens omfattning
synes därför erforderligt.
Omsättningsskatteförordningen har nu varit gällande så lång tid, att dess
verkningar hunnit överblickas. Några nu oförutsedda behov av ytterligare
undantag från skatteplikt för nya varor och varugrupper av så brådskande
natur, att förslag härom ej kan underställas riksdagens prövning, torde näppeligen
förefinnas. Riksdagen bör ej frånhända sig sin beskattningsrätt i vidare
omfattning än som av praktiska skäl kan anses absolut nödvändigt.
Såsom framgår av redogörelsen har frågan örn tillämpningen av stadgandet
i 2 § 3 mom. berörts i den av 1941 års riksdag godkända propositionen nr 342.
De därvid uppdragna huvudlinjerna för Kungl. Maj:ts befogenheter synas
böra klart komma till uttryck i författningstexten. På grund av anförda skäl
finner utskottet lämpligt föreslå riksdagen en omformulering av 2 § 3 mom.
förordningen örn allmän omsättningsskatt.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
4) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 27, örn ändring av
2 § 3 mom. förordningen örn allmän omsättningsskatt, besluta, att nämnda
stadgande erhåller följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 11
Kungl. Majit äger, då riksdagen icke är samlad, förordna angående
ytterligare undantag från skatteplikt beträffande varor, om på grund av
varans sammansättning och användningssätt eller dess egenskap av er
sättning för skattefri vara synnerliga skäl tala för att varan likställes med
i 2 § 1 mom. a) och b) omförmäld vara.»
3) av herrar Aronsson och Jonsson i Skedsbygd;
4) beträffande motiveringen
av herrar Sundström i Skövde, Nilsson i Kristinehamn samt Svensson i
Ljungskile, som ansett, att i utskottets motivering å sid. 7 efter det stycke,
som slutar med orden »i motionerna framlagda förslaget» (råd 6 nerifrån),
bort införas ett tillägg av följande lydelse:
»I frågans nuvarande läge kan utskottet givetvis icke uttala sig angående
möjligheten att finna någon annan lösning än den i motionerna föreslagna.
Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t ägnar frågan ytterligare prov
ning för att örn möjligt nå fram till en lösning, som står i överensstämmelse
med motionens syfte.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.