Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående åvägabringande av ett särskilt skattesystem för sjöfolk m. m.

1942-03-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1942:7, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående åvägabringande av ett särskilt skattesystem för sjöfolk m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

L

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1942 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående åvägabringande av ett särskilt skattesystem

för sjöfolk m. m.

(2 avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende förskottsinbetalning

av skatt m. m., nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 100 i första kammaren av herrar Nordborg

och Theodor Magnusson och nr 146 i andra kammaren av herrar Lindberg

i Stockholm och Lundgren, däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning angående åvägabringande

av ett särskilt skattesystem för sjöfolk samt att utredningens resultat

jämte förslag om möjligt måtte föreläggas 1942 års riksdag, samt

2) motionen nr 227 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam

utredning i enlighet med i motionen angivna riktlinjer angående möjligheten

av förtidsinbetalning av skatt till stat och kommun av arbetare och

övrig personal, som tillfälligt anställas i allmän eller enskild tjänst under

.sådana förhållanden att ombyte av vistelseort ofta kommer i fråga, samt att

Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag i ärendet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

I en vid 1934 års riksdag väckt motion, nr 104 i andra kammaren, föreslogs,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn utredning

för åvägabringande av ett särskilt skattesystem för sjöfolk.

På hemställan av bevillningsutskottet (betänkande nr 21) anhöll riksdagen

i skrivelse den 20 april 1934, nr 177, att Kungl. Majit ville föranstalta örn

utredning rörande sådana ändringar i gällande lagstiftning, att taxeringsförfarandet

och utskyldsbetalningen för sjöfolk måtte förenklas och göras

mera effektiva än för det dåvarande vore fallet, ävensom för riksdagen framlägga

de förslag, som av utredningen kunde föranledas. Till stöd för sin

hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat följande.

De särskilda förhållanden, under vilka sjöfolket arbetade, medförde otvivelaktigt

svårigheter för sjömän, framför allt de i utrikes sjöfart sysselsatta,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 7 sami. Nr 7. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

att fullgöra dem åliggande skyldigheter att avgiva självdeklaration samt att

erlägga påförda utskylder. Nämnda omständigheter hade orsakat, att sjömännen

i stor omfattning underlåtit att fullgöra sin deklarationsplikt och

utskyldsbetalning. I sin ordning hade detta medfört att sjömännen ofta obehörigen

undgått taxering eller taxerats oriktigt samt att avsevärda belopp,

som påförts dem i utskylder, icke kommit att inflyta. Olägenheter hade sålunda

uppkommit såväl för de skattskyldiga själva som för det allmänna.

Föreliggande fråga kunde ingalunda betraktas såsom en fråga av underordnad

betydelse. Till ledning för dennas bedömande ur det allmännas ekonomiska

synpunkt kunde framhållas, att kommerskollegium i ett den 5 december

1930 till chefen för handelsdepartementet avgivet yttrande upplyst,

att antalet i utrikes sjöfart sysselsatta svenska sjömän beräknats uppgå till

omkring 20,000 samt att totala avlöningsbeloppet till dessa — befälhavarnas

avlöning frånräknad — kunde beräknas till mellan 30 och 35 miljoner

kronor.

Enligt utskottets mening vore det knappast möjligt att enbart genom en

förbättrad tillämpning av gällande bestämmelser åstadkomma önskvärd rättelse

i omförmälda missförhållanden. Utskottet hade därför ansett sig böra

förorda vidtagande av en utredning för vinnande av mera ändamålsenliga

bestämmelser än de nuvarande rörande avgivande av självdeklaration samt

erläggande av påförda utskylder för sjöfolk. Därvid borde undersökas, huruvida

man icke kunde erhålla ett lätt tillämpligt och enkelt system, vilket

samtidigt som det för de skattskyldiga underlättade deklarationspliktens och

utskyldsbetalningens fullgörande tryggade det allmännas intresse att utfå

utskylderna, utan att sjöfolket i fråga om grunderna för utgörande av de direkta

skatterna försattes i en undantagsställning. — Beträffande utskyldsbetalningen

vore en större snabbhet i fråga om indrivningen nödvändig för

att åstadkomma den önskade effekten. En tänkbar utväg vore, att sjömännen,

i likhet med vad å åtskilliga håll gällde i fråga om restaurangpersonal,

genom myndigheternas försorg tilldelades särskilda skatteböcker, i vilka de

påförda utskylderna infördes. Skatteboken borde kunna ersätta såväl självdeklaration

och den löneuppgift arbetsgivaren hade att lämna som jämväl

debetsedel och kvitto å erlagda utskylder.

I fråga om erläggandet av kommunalutskylder framhöll utskottet, att da

beträffande ett stort antal av de i utrikes sjöfart sysselsatta gällde, att sambandet

med hemortskommunen vöre tämligen ringa, det möjligen kunde befinnas

riktigt att dessa, därest så kunde ske utan att kommunernas berättigade

intressen eftersattes, likställdes nied svenska medborgare, som tillhört

svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit

bosatt utomlands (se 69 § kommunalskattelagen). För vinnande av effektivitet

— ej minst med hänsyn till att på grund av brister i fråga örn mantalsskrivningen

ett stort antal sjömän sannolikt eljest komme att undgå taxering

— borde en särskild taxeringsnämnd handhava taxering av sjömän.

Slutligen framhöll utskottet att behovet av ändrade bestämmelser i ämnet

gjorde sig starkast gällande i fråga örn i utrikes sjöfart, särskilt i s. k. trampfart,

sysselsatta personer.

över riksdagens ovannämnda skrivelse och utskottsutlåtande anmodade

Kungl. Maj:t kommerskollegium, kammarrätten, Överståthållarämbetet sam!

länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Östergötlands och Gävleborgs

län att avgiva yttrande. På anmodan av kommerskollegium avgåvos

yttranden av direktioner för 12 sjömanshus samt vissa arbetsgivarsamman
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

lievillninysutskottets betänkande Nr 7.

3

slutningar och personalorganisationer inom sjöfartsnäringen. 1 flertalet av

de avgivna yttrandena vitsordades behovet av förbättrade förhållanden på

förevarande område. Skiljaktiga meningar uttalades emellertid om lämpligaste

sättet för åvägabringande av ett särskilt system för taxeringsförfarandet

och utskyldsbetalningen för sjöfolk ävensom beträffande effektiviseringen

av restindrivningen.

Den i den förenämnda motionen till 1934 års riksdag upptagna frågan örn

ett särskilt skattesystem för sjöfolk var jämväl föremål för övervägande av

1936 års uppbördskommitté (Statens off. utredn. 1938:46). Kommittén, som

icke ansåg sig böra förorda införande av ett system med obligatoriska förskottsavsättningar

av lön för ifrågavarande yrkesgrupp under arbetsgivarnas

medverkan och därför ej framlade något slutgiltigt förslag till frågans

lösning, hade emellertid övervägt möjligheten av att genomföra ett sådant

system samt utarbetat ett utkast i ämnet, vari föreslogs bland annat följande.

Förskottsavsättningar till gäldande av sjömäns utskylder skulle i likhet

med hyresavgiften av befälhavaren för var och en av besättningen emot

kvitto i sjöfartsboken innehållas å hyran och införas i sjömansrullan. Förskottsavsättningarna

skulle emot kvitto i sjömansrullan avlämnas till vederbörande

mönstringsförrättare vid varje avmönstring, därest sådan skedde

inom riket, men, om avmönstring skedde utom riket, först när slutlig avmönstring

av besättning ägde rum och sjömansrullan avlämnades. Sjöfartsbok

och sjömansrulla skulle förses med särskilda kolumner för angivna ändamål.

Varje sjömanshus skulle såsom ett intressekontor förvalta de uppburna

medlen för de vid sjömanshuset inskrivna sjömännens räkning och

betala deras utskylder, för vilket ändamål uppbördsmyndigheterna skulle

tillställa sjömanshusen sjömännens debetsedlar. Till dess att vederbörande

sjömans utskylder förfölle till betalning, skulle hans förskottsavsättningar

vara insatta å bank med rätt för honom att tillgodoföras därå löpande ränta.

Detta uppbördssystem ansågs emellertid icke med fördel kunna tillämpas på

andra sjömän än dem, som voro påmönstrade för utrikes sjöfart. Örn systemet

skulle omfatta jämväl andra sjömän, vore det ofrånkomligt att för uppbörden

av förskottsinbetalningarna på ett mera kännbart sätt taga arbetsgivarnas

medverkan i anspråk. Vidare föreslogs att sjömanshus skulle underrätta

skattskyldig, då innestående förskottsavsättningar icke försloge till

gäldande av förfallna utskylder, och därvid uppgiva det felande beloppet.

Sjömanshus, som mottagit debetsedel för därstädes inskriven sjöman, skulle,

därest sjömanshuset icke kunde inom vederbörlig tid betala sjömannens utskylder,

ofördröjligen underrätta uppbördsmyndigheten örn anledningen därtill.

För sjömanshusens bestyr med sjöfolkets skattebetalning bleve det nödvändigt

att dessa tillerkändes ersättning av statsmedel. Genomförandet av

ett uppbördssystem enligt ovan skisserade riktlinjer skulle icke minst beträffande

vissa detaljer föranleda svårigheter, vilka kommittén emellertid på

grund av sitt slutliga ställningstagande till frågan ansåg sig sakna anledning

närmare behandla.

Under den senaste tiden har frågan örn förskottsinbetalning av skatt för

skattskyldiga i allmänhet varit föremål för utredningar. I anslutning till av

chefen för finansdepartementet lämnade direktiv för utredning örn åtgärder

till åstadkommande av tidigare inbetalning av kronoutskylder samt därmed

sammanhängande spörsmål har av särskilt tillkallad utredningsman fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BevillningsutsKOttets betänkande Nr 7.

lagts betänkande den 15 februari 1941 med allmänna riktlinjer för åstadkommande

av tidigare inbetalning av utskylder (Statens off. utredn. 1941: 5

och 6).

Särskilt med hänsyn till att nämnda betänkande icke innnefattade utarbetade

författningstexter, förordnade Kungl. Maj:t den 28 februari 1941

särskild sakkunnig att inom finansdepartementet biträda med fortsatt utredning

av den i betänkandet behandlade frågan. I samband härmed lämnades

sistnämnda sakkunnige direktiv alt utarbeta utkast till de författningsbestämmelser.

som erfordrades för genomförande av en reform i stort sett

efter de allmänna riktlinjerna i betänkandet. I enlighet härmed har den sakkunnige

den 6 september 1941 avlämnat en »P. M. angående skatteavdrag å

vissa slag av inkomster».

De sålunda verkställda utredningarna Pava icke ansetts kunna läggas till

grund för en uppbördsreform efter de ovan antydda riktlinjerna.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 januari 1942 har statsrådet och chefen

för finansdepartementet bemyndigats tillkalla fem sakkunniga för att

inom departementet biträda med utredning angående förbättringar i uppbördssystemet.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet sistnämnda dag har

chefen för finansdepartementet anfört bland annat, att han hade för avsikt

att ytterligare undersöka möjligheterna till en preliminär källbeskattning

inom det nuvarande beskattningssystemets ram. Då emellertid resultatet av

detta fortsatta arbete måste anses i viss mån ovisst och lösningen i varje fall

måste ställas något på framliden, syntes man icke böra underlåta att omedelbart

vidtaga vissa förbättringar i uppbördssystemet, som visserligen vore

väsentligt mindre genomgripande än de förut åsyftade men som dock kunde

vara av ett visst värde. Departementschefen, som därvid syftade på intressekontorsrörelsens

utveckling, har vidare anfört följande:

»Intressekontorsverksamheten råder visserligen i allmänhet icke helt bot på

eftersläpningen av skatt utan innebär att av inkomsten under ett visst år vissa

belopp avdragas och reserveras för täckande av de under samma år förfallande

skatterna. Erfarenheten visar emellertid otvivelaktigt, att intressekontoren,

där de på grund av initiativ från arbetsgivares, löntagares, kommuners

eller sparbankers sida fått en större utveckling, varit till avsevärd

nytta såväl för det allmänna som för lönlagarna själva och kunnat medföra

en betydande minskning i restantierna. Utvecklingen av denna verksamhet

torde emellertid under de sista åren ha i viss mån hämmats i följd av de

pågående utredningarna örn en mera genomgripande uppbördsreform. Det

synes nu i främsta rummet böra undersökas, vilka åtgärder som kunna vidtagas

av statsmakterna i syfte att uppmuntra och stödja ifrågavarande verksamhet.

En särskild utredning härom torde böra omedelbart igångsättas och

avslutas så snart, att förslag kunna föreläggas 1942 års riksdag. Av 1936 års

uppbördskommitté framlagda förslag i denna fråga böra därvid beaktas. Vid

utredningen torde även böra övervägas möjligheten att ålägga ledningen av

företag av viss omfattning att medverka till en intressekontorsverksamhet av

ett eller annat slag för de anställda. Att i en eller annan form göra intressekontoren

obligatoriska även för de anställda torde vara förenat med åtskilliga

av de svårigheter, som följa med en mera genomgripande uppbördsreform.

Därest det befinnes möjligt att genomföra åtgärder i denna riktning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

5

bör emellertid även denna sida av saken beaktas och förslag därom framläggas.

Jag syftar därvid bland annat på den i den sakkunniges promemoria

berörda frågan örn tvångsanslutning till intressekontoren för restförda skattskyldiga.

»

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 146 har framhållits angelägenheten

av att genom särskilda anordningar söka för sjöfolket underlätta fullgörandet

av deras skatteinbetalningar. I sådant syfte hava motionärerna föreslagit,

att en viss procent av sjömannens ombord å fartyg erhållna inkomst

skulle innehållas av fartygets befälhavare samt vid sjömannens av- eller

ommönstring redovisas till vederbörande sjömanshus, som i sin tur skulle

insätta beloppet på ett sjömannens skattekonto. Från detta skulle sedermera

sjömannens utskylder betalas till vederbörande uppbördsmyndighet.

I likhet med motionärerna anser utskottet det ur såväl det allmännas som

sjöfolkets synpunkt vara angeläget att åtgärder snarast vidtagas för att underlåda

för sjöfolket att fullgöra sina skattebetalningar. De förhållanden,

under vilka sjömännen utföra sitt arbete, medföra otvivelaktigt stora svårigheter

för dem — särskilt för sådana sjömän, som äro sysselsatta i utrikes

sjöfart —- att i rätt tid erlägga sina utskylder. De utredningar, som tidigare

verkställts på detta område, hava såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår närmast tagit sikte på att införa ett särskilt skattesystem för sjöfolk.

En tillfredsställande lösning av detta spörsmål har det emellertid visat sig

vara svårt att åstadkomma, och utredningarna lia i varje fall ännu icke lett

till något resultat. Med det nu föreliggande förslaget torde avses att inom del

nuvarande beskattningssystemets ram genomföra en preliminär källbeskattning

för sjöfolket. Detta spörsmål sammanhänger givetvis med frågan örn

förbättringar i gällande uppbördssystem, vilken fråga för närvarande är föremål

för utredning av särskilda sakkunniga. Av de till ledning för dem lämnade

direktiven framgår, att deras uppdrag jämväl torde omfatta frågan örn

skatteuppbörden för sjöfolket. Då utskottet förutsätter, att de sakkunniga

vid sin utredning även komma att taga under omprövning det nu föreliggande

förslaget, anser sig utskottet i frågans nuvarande läge icke böra biträda

motionärernas förslag om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn

särskild utredning i ärendet.

I motionen 11:227 har föreslagits införande av obligatorisk skyldighet för

personer, som innehava tillfällig anställning i allmän eller enskild tjänst under

sådana förhållanden, att de ofta byta vistelseort, att vara anslutna till

statens intressekontor. Även detta förslag åsyftar sålunda en förbättring i

fråga örn skatteuppbörden för vissa skattskyldiga. Utskottet delar motionärernas

uppfattning, att särskilda åtgärder erfordras för att få till stånd en

mera tillfredsställande skatteuppbörd än den nuvarande för ifrågavarande

skattskyldiga. Huruvida delta kan ske på sätt motionärerna föreslagit eller

ej, är utskottet icke berett alt nu taga ställning lill. Såsom förut anförts

innefattar ovannämnda sakkunnigas uppdrag bland annat även att verkställa

utredning angående möjligheten att ålägga ledningen av företag av viss

Bihang lill riksdagens protokoll 1912. 7 sami. Nr 7. 2

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

omfattning att medverka till en intressekontorsverksamhet av ett eller annat

slag för de anställda ävensom att undersöka, huruvida i en eller annan form

intressekontoren kunna göras obligatoriska för de anställda. Med hänsyn härtill

och då det torde kunna förväntas, att de sakkunniga jämväl komma att

taga det nu föreliggande förslaget under omprövning, anser sig utskottet sakna

anledning förorda bifall till motionärernas förslag örn skrivelse till Kungl.

Majit i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 100 av herrar Nordborg

och Theodor Magnusson samt II: 146 av herrar Lindberg

i Stockholm och Lundgren, angående åvägabringande

av ett särskilt skattesystem för sjöfolk, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd, samt

2) att motionen II: 227 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

angående förtidsinbetalning av skatt till stat och kommun av

vissa skattskyldiga, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1942.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre

Lagerfelt, Sjödahl, Ekman, Bengtsson, Velander, Eklund och Aronsson; samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Persson i Undersvik, Falk, Kilbom, Karlsson

i Grängesberg, Thorell, Jonsson i Skedsbygd, Henriksson, Bladh och Svensson i

Ljungskile.

427465. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.