Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande proposition
1942-03-17 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1942:13, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande proposition
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
1
]Sr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av framställningar angående pensioner eller
understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att
utgå dels från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock
av affärsdrivande verks medel.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
proposition (nr 65) och motioner.
Föredragande statsrådet har inledningsvis i propositionen nr 65 berört
frågan örn en höjning av de pensioner, som efter prövning i varje särskilt fall
beviljas av riksdagen, i anslutning till den för tjänstemännen år 1941 beslutade
pensionsregleringen. I avseende härå har anförts följande:
»I sådana fall, där förslag framlägges för riksdagen örn beredande av pension
åt i statens tjänst anställda personer, plägar vid pensionsbeloppets bestämmande
en avvägning ske med hänsynstagande till, bland annat, de pensionsunderlag,
som i gällande pensionsreglementen finnas fastställda för anställningshavare
med i huvudsak jämförliga arbetsuppgifter, eller de pensionsbelopp,
som angivas i de summariska arbetarpensionsbestämmelserna.
Härvid är emellertid att märka, att en genomgående höjning av pensionsunderlagen
skett i allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december
1941 (nr 1008), vilket träder i kraft den 1 juli 1942. Denna höjning sammanhänger
dels med den reella höjning av lönenivån för statens tjänstemän,
som genomfördes vid 1939 års lönereglering, dels med övergången från dyrtidstillägg
till rörligt tillägg å pensionerna och därav betingad uppräkning av
pensionsunderlagen, dels ock med att underlagen i princip beräknats såsom
två tredjedelar av slutlönerna för ortsgrupp C i stället för tidigare ortsgrupp
A inom vederbörande lönegrad. Beträffande pensionsvillkoren för arbetare i
statens tjänst torde vara att förvänta, att 1938 års pensionssakkunniga inom
kort komma att framlägga förslag, vilka kunna påverka storleken av nuvarande
pensionsunderlag samt i de summariska pensionsföreskrifterna angivna
pensionsbelopp. Fråga uppkommer då, vilken inverkan redan vidtagna
eller förestående åtgärder beträffande pensionsunderlagen bör erhålla vid
bestämmande av storleken av riksdagspensioner.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 13.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Vad först angår sådana anställningshavare, som redan avgått eller beräknas
avgå senast den 30 juni 1942, synes tillräcklig anledning icke föreligga
att för deras vidkommande frångå hittills tillämpade grunder för pensionsbeloppens
bestämmande.
Beträffande härefter anställningshavare, som avgå först efter den 30 juni
1942, kunna skäl anföras för ett hänsynstagande i viss utsträckning till de
nya pensionsbeloppen i de fall, då pensionsfrågan underställes riksdagens
prövning. Emellertid äger spörsmålet om de nya pensionsunderlagens inverkan
på storleken av riksdagspensionerna ett nära samband med frågan
om reduktion av pensionsbeloppen på grund av att vederbörande icke inbetalt
några pensionsavgifter ävensom med den mera vittutseende frågan om
en eventuell övergång från ett system med dyrtidstillägg å dylika pensioner
till en anordning med rörligt tillägg. I de för närvarande aktuella pensionsfall,
där avgång sker först efter den 30 juni 1942, hava vederbörande uppnått
en levnadsålder, som överstiger för jämförlig befattning fastställd pensionsålder.
Det synes knappast erforderligt att för dessa fall tillämpa andra än de
vanliga grunderna för pensionsbeloppens bestämmande.
Förberörda principiella spörsmål påkalla sålunda icke något ställningstagande
för närvarande. Det synes lämpligt att till nästkommande år låta
företaga den utredning i nu berörda hänseenden, som torde vara erforderlig
för en ändamålsenlig lösning av hithörande frågor.»
Utskottet. Vad föredragande statsrådet sålunda anfört har icke givit utskottet anledning
till erinran.
A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
I. Utrikesdepartementet.
l:o.
F. d. vicekonsuln i disponibilitet Charles Gustaf Fredholm. I motion 1:43
hemställer herr Petersson, Emil, »att riksdagen måtte besluta bevilja f. vicekonsuln
Charles Gustaf Fredholm en årlig pension till det belopp, som kan
anses skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fredholm är född den 25 juni 1865 och således 76 år gammal;
att han den 10 december 1892 förordnades till vicekonsul i Konstantinopel;
att han den 30 december 1893 förordnades att tillsvidare biträda med utförandet
av de med drogmanbefattningen vid beskickningen i Konstantinopel
förenade göromålen;
att han den 13 november 1896 utnämndes till drogman vid nämnda beskickning;
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
3
att han delvis i egenskap av tillförordnad chargé d’affaires förestod samma
beskickning under tiderna 12 juli—10 september 1894, 26 juni—10 september
1896, 12 januari—30 mars samt 2 juli—28 september 1898, 12 juli—15 oktober
1899, 19 juli—7 oktober 1900, 27 november—12 december 1901 samt 2
juni—21 augusti 1902;
att han den 27 september 1893 förordnades till ombud i det internationella
sundhetsrådet i Konstantinopel och den 27 mars 1896 till ombud i den internationella
kajkommissionen därstädes;
att han den 10 juni 1903 erhöll begärt avsked från befattningarna såsom
drogman vid beskickningen i Konstantinopel och vicekonsul därstädes;
att han den 11 oktober 1907 utnämndes till vicekonsul i Riga med konsuls
namn, heder och värdighet;
att han den 9 oktober 1914 på egen begäran försattes i disponibilitet utan
rätt till exspektansarvode;
samt att han den 30 juli 1930 erhöll begärt avsked från befattningen såsom
vicekonsul i disponibilitet.
I en den 1 juni 1930 dagtecknad skrift anhöll Fredholm hos Kungl. Maj:t
om avsked med vicekonsuls pension. — över ansökningen avgav statskontoret
utlåtande, däri framhölls, att enligt bestämmelserna i 3 § andra stycket
av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om rätt till pension gällde såsom förutsättning för bibehållen
pensionsrätt för konsulär tjänsteman, som försatts i disponibilitet, att han
åtnjöte exspektansarvode eller annan eljest med rätt till pension icke förenad
avlöning av statsmedel till belopp i intetdera fallet understigande det i sagda
kungörelse för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen bestämda
pensionsunderlaget. På grund härav och då Fredholm icke åtnjutit
arvode av statsmedel, sedan han den 9 oktober 1914 försattes i disponibilitet,
vöre Fredholm ej berättigad att vid avgången från anställningen i disponibilitet
bekomma någon pension av statsmedel. Under sådana omständigheter
kunde statskontoret ej heller anse anledning förefinnas att söka genom framställning
till riksdagen utverka pension av statsmedel åt Fredholm. — Genom
beslut den 30 juli 1930 fann Kungl. Maj:t den av Fredholm gjorda ansökningen
icke föranleda någon åtgärd.
Därefter anhöll Fredholm i en till ministern för utrikes ärendena den 8
augusti 1930 avlåten skrift, att frågan om beredande av pension åt honom
måtte upptagas till förnyad prövning. Statskontoret avgav häröver utlåtande,
vari uttalades, att den omständigheten, att Fredholm under visst antal år
såsom ordinarie tjänsteman erlagt pensionsavgifter, icke i och för sig syntes
utgöra något skäl alt bereda honom pension. En i statens tjänst anställd
ordinarie befattningshavare vore i regel skyldig erlägga pensionsavgifter, men
pension utginge icke, därest vederbörande erhållit avsked, innan skyldighet
för honom inträtt att avgå från tjänsten. Såvitt statskontoret hade sig bekant,
bade pension utverkats åt befattningshavare som avgått, innan sådan skyl
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 13-
Utskottet.
dighet inträtt, endast i de fall, då vederbörande i anledning av sinnessjukdom
eller höggradig neurasteni icke kunnat bedöma följderna av ett avskedstagande.
På grund härav och då den omständigheten, att Fredholm vid avsked
från befattning å ordinarie stat blivit försatt i disponibilitet, icke syntes
utgöra anledning att åt honom utverka pension, hemställde statskontoret,
att den gjorda framställningen ej måtte föranleda någon åtgärd. Genom
skrivelse från utrikesdepartementet den 12 september 1930 erhöll Fredholm
underrättelse om att utrikesministern ej funnit sig i stånd att vidtaga någon
åtgärd för att tillmötesgå Fredholms framställning.
Genom beslut den 14 oktober 1938 fann Kungl. Maj:t, efter hörande av
statskontoret, en av Fredholms hustru Eva Fredholm gjord framställning
om beredande av pension åt honom ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Med anledning av framställningar från Fredholm örn understöd beslöt
Kungl. Maj:t den 24 januari 1941, att till honom finge utbetalas ett understöd
av 90 kronor för månad att utgå under tiden 1 januari—30 juni 1941. I anledning
av ytterligare framställningar i ämnet från Fredholm beslöt Kungl. Majit
den 26 september 1941, att till honom finge utgå ytterligare ett belopp av 540
kronor, att utbetalas med 90 kronor för månad under tiden 1 juli—31 december
1941.
Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen, har Fredholm —
sedan han under sammanlagt omkring 17 år tjänstgjort såsom konsulär och,
i egenskap av tillförordnad chargé d’affaires, tidvis även såsom diplomatisk
tjänsteman — den 9 oktober 1914 på egen begäran försatts i disponibilitet.
Enär Fredholm ej tillerkänts exspektansarvode, har han ej kommit i åtnjutande
av pensionsrätt på grund av ifrågavarande tjänstgöring. Av Fredholm
och hans hustru gjorda framställningar om beredande åt honom av pension
hava av Kungl. Majit, respektive av utrikesdepartementet lämnats utan åtgärd.
Emellertid beslöt Kungl. Majit den 24 januari 1941, enär Fredholm
under omkring 17 år tjänstgjort i utrikesdepartementets tjänst och erlagt
föreskrivna pensionsavgifter samt då han befunne sig i utblottat tillstånd,
att till honom finge utbetalas ett understöd av 90 kronor för månad att utgå
under tiden 1 januari—30 juni 1941. Med anledning av ytterligare framställningar
från Fredholm örn understöd medgav Kungl. Majit vidare genom
beslut den 26 september 1941, att till Fredholm finge utgå ett belopp av
540 kronor, att utbetalas med 90 kronor för månad under tiden 1 juli—
31 december 1941. För tiden efter sistnämnda dag har något understöd av
statsmedel ej utgått till Fredholm.
Med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna har det synts
utskottet, att skäl tala för en välvillig behandling av det i motionen väckta
yrkandet om en pension av statsmedel åt Fredholm. Vid bedömandet av
denna fråga synes utskottet ett visst avseende böra fästas vid det förhållandet,
att enligt vad som framgår av ett utav utländsk läkare utfärdat intyg
Fredholm vid tiden för sitt avskedstagande ur statstjänst lidit av hög
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
5
gradig neurasteni i förening nied själslig depression. Huruvida detta sjukdomstillstånd
varit av så allvarlig beskaffenhet, att Fredholm på grund av
detsamma varit ur stånd att överblicka konsekvenserna av sitt avskedstagande,
undandrager sig utskottets bedömande. Såsom statskontoret framhållit,
har det emellertid tidigare förekommit, att pension utverkats åt befattningshavare
i sådana fall, då vederbörande till följd av sinnessjukdom
eller höggradig neurasteni icke kunnat bedöma följderna av ett avskedstagande.
Enligt utskottets mening synes med hänsyn bland annat till berörda läkaruttalande
frågan om beredande av pension åt Fredholm böra upptagas
till förnyat övervägande. Utskottet är likväl icke berett att i nuvarande läge
taga initiativ till en framställning till riksdagen i motionens syfte. Utskottet
är nämligen av den uppfattningen, att pensionsfrågan bör föreläggas riksdagen
först efter en förnyad prövning av Kungl. Majit. Därest härvid förutsättningar
skulle befinnas vara för handen för beviljande av ett årligt understöd
åt Fredholm, synes det kunna ifrågasättas att, intill dess beslut härom
föreligger, Fredholm erhåller tillfälligt understöd enligt samma grunder som
under år 1941.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion I: 43 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Försvarsdepartementet.
2:o.
Förre torpedmästaren Arvid Mauritz Ljungberg (förhöjd pension). I motion
I: 23 hemställer herr Berg, Robert, att riksdagen måtte tillerkänna förre
mästaren vid torped- och mindepartementet vid Karlskrona örlogsvarv A.
M. Ljungberg pension med det belopp, som utgår till tjänsteman i 14 lönegraden
enligt bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet den 17
maj 1935, nr 167, med retroaktiv verkan från den 30 september 1938.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Ljungberg är född den 22 september 1876 och alltså 65 år gammal;
att han den 20 oktober 1900 anställdes såsom ritare vid torpeddepartementets
ritkontor i Karlskrona;
att han den 1 november 1915 antogs att vara mästare vid månadslönarstaten
i Karlskrona med tjänstgöringsskyldighet vid torpeddepartementet mot
åtnjutande av en månadslön av 175 kronor;
att han den 1 juli 1928 antogs att vara extra ordinarie tjänsteman med
placering lill tjänstgöring vid torped- och mindepartementet i Karlskrona
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
UtskolUt.
såsom ritare av 2. klass i 11 lönegraden av den i kungörelsen 1928: 215 intagna
löneplanen;
samt att han av varvschefen vid Karlskrona örlogsvarv uppsades till avgång
ur tjänst med utgången av december 1936.
I en den 15 september 1936 dagtecknad skrift anhöll Ljungberg hos Kungl.
Maj.t att få komma i åtnjutande av mästares pension för att därigenom få
kvarstå i tjänst till 63 års ålder eller, därest detta icke kunde medgivas, att
få kvarstå i tjänst till 62 års ålder. Genom beslut den 30 december 1936 fann
Kungl. Majit ansökningen icke föranleda annan åtgärd än att Kungl. Majit
bemyndigade varvschefen vid Karlskrona örlogsvarv att bibehålla Ljungberg
i tjänst högst intill utgången av september månad 1938.
Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, har Ljungberg vid avgången
ur tjänst såsom ritare av 2. klass i lönegraden Eo 11 kommit i åtnjutande
av författningsenlig tjänstepension. Det i förevarande motion framställda
förslaget innebär, att Ljungbergs pension skulle bestämmas med utgångspunkt
från det pensionsunderlag, som gäller för tjänsteman i lönegraden
Eo 14 (mästare) vid försvarsväsendet. Utskottet får erinra, att frågan örn en
dylik förhöjning av pensionsunderlaget för Ljungberg varit föremål för
Kungl. Majits prövning utan att föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Med
hänsyn härtill och då ett bifall till motionen skulle kunna medföra icke önskvärda
konsekvenser, finner utskottet sig böra avstyrka bifall till den föreliggande
motionen. Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 23 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
3:o.
Specialingenjören av 1. graden vid mariningenjörkåren Robert Charles
Alan Grey (tilläggspension). I motion 11:190 hemställer herr Henriksson,
»att riksdagen måtte medgiva att lill marindirektören av 1. graden i marinen,
specialingenjören av 1. graden vid mariningenjörkåren Robert Charles
Alan Grey utbetalas en pensionsförhöjning av sjuhundrasextioåtta kronor
per år räknat från den 1 oktober 1941».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Grey är född den 17 augusti 1878 och således 63 år gammal;
att han den 26 maj 1916 erhöll fast anställning vid mariningenjörkåren
såsom artilleriingenjör med officers tjänsteklass;
att han den 27 januari 1922 utnämndes till specialingenjör av 2. graden
vid mariningenjörkåren;
att han den 3 juli 1930 utnämndes till specialingenjör av 1. graden vid
mariningenjörkåren;
att han den 1 april 1939 utnämndes till marindirektör av 1. graden i marinen;
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
7
att han den 30 september 1938 uppnådde den för hans beställning gällande
pensionsåldern men kvarstod i tjänst till och med den 30 september
1941;
att han vid avgången ur tjänst erhöll avkortad pension å 5,412 kronor för
år räknat;
samt att han kunnat med stöd av övergångsbestämmelserna till militära
tjänstepensionsreglementet vinna framflyttning av den för honom eljest gällande
pensionsåldern till förenämnda tidpunkt den 30 september 1941 men
att han på grund av ovetskap om bestämmelserna uraktlåtit att i vederbörlig
ordning verkställa såsom villkor för åtnjutande av dylik förmån föreskriven
anmälan.
I en till Kungl. Maj.t ställd skrift anhöll Grey att, för erhållande av förhöjning
av honom vid avgången ur tjänst tillerkänd avkortad pension, såsom
tjänstår för pension tillgodoräkna tiden 1 oktober 1938—30 september
f941.
I häröver avgivet utlåtande anförde marinförvaltningen, bland annat, att
ämbetsverket med hänsyn till den omständigheten, att Grey saknat kännedom
om skyldigheten att, såvida han önskade kvarstå i tjänst efter uppnåendet
av den i militära tjänstepensionsreglementet stadgade pensionsåldern, före
den 1 januari 1936 anmäla detta hos vederbörande myndighet, funne sig böra
tillstyrka att Grey erhölle full tjänstepension. Statskontoret uttalade i avgivet
utlåtande, att ämbetsverket icke ville förneka, att vissa billighetsskäl
talade för att Greys pensionsålder bestämdes med tillämpning av militära
tjänstepensionsreglementets övergångsbestämmelser, oaktat att däri föreskriven
anmälan icke blivit gjord, men att ämbetsverket dock med hänsyn till
svårigheten att överblicka konsekvenserna av ett medgivande i sådan riktning
svårligen kunde tillstyrka bifall till framställningen.
Genom beslut den 30 oktober 1941 fann Kungl. Maj:t Greys ansökan ej
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Grey på grund av ovetskap
örn övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet
underlåtit att i vederbörlig ordning verkställa anmälan om sin önskan att
vinna framflyttning av den för honom eljest gällande pensionsåldern från
den 30 september 1938 till den 30 september 1941. Till följd härav har Grey
allenast kommit i åtnjutande av avkortad pension med 5,412 kronor, vilken
pension med 768 kronor understiger den, som eljest skulle hava författningsenligt
tillkommit honom. Det i motionen framställda förslaget innebär, att
Greys sammanlagda pensionsförmåner skulle uppbringas till det belopp,
som för honom skulle hava fastställts, därest tiden för hans inträde i pensionsåldern
framflyttats till den 30 september 1941. Utskottet har för sin del
funnit starka billighetsskäl tala för att Grey kommer i åtnjutande av de pensionsförmåner,
vartill han skulle blivit berättigad vid tillämpning av de i militära
tjänstepensionsreglementet meddelade övergångsbestämmelserna. Någ
-
Uts kottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
ra icke önskvärda konsekvenser av ett dylikt medgivande synas utskottet
icke vara att befara. Utskottet får fördenskull hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 190,
må medgiva, att f. d. specialingenjören av 1. graden vid inariningenjörkåren
Robert Charles Alan Grey må, räknat frän
och med den 1 oktober 1941, under sin återstående livstid,
utöver honom tillkommande avkortad tjänstepension, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en tilläggspension av 768 kronor för år.
III. Socialdepartementet.
4:o.
Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent Johannes Hedström. I en
den 13 februari 1942 dagtecknad proposition nr 65 har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att statens
fattigvårds- och barnavårdskonsulent Johannes Hedström må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 4,752 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hedström är född den 28 augusti 1877 och således 64 år gammal;
att han under åren 1911—1918 innehaft avlönad kommunal fattigvårdsoch
barnavårdstjänst inom Norra Råda kommun i Värmlands län;
att Hedström från och med den 1 januari 1919 förordnats att vara fattigvårdskonsulent
i sjätte distriktet;
att han från och med den 1 januari 1926 innehaft jämväl befattningen såsom
barnavårdskonsulent inom berörda distrikt;
att Hedström, vilken är skyldig att avgå från sin tjänst vid uppnådd ålder
av 65 år, av Kungl. Majit den 19 december 1941 förklarats berättigad att
kvarstå i tjänst intill utgången av år 1942;
att han vid avgången ur tjänst beräknas kunna åberopa en anställningstid
i statens tjänst av 24 år;
att han, i enlighet med för fattigvårdskonsulenter i avlöningshänseende
gällande bestämmelser, för år räknat åtnjuter lön med 3,000 kronor, varifrån
avdrages ett mot pensionsavgift svarande belopp av 200 kronor, tjänstgöringspenningar
med 1,500 kronor samt två ålderstillägg om vartdera 500 kronor,
varjämte han åtnjuter tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor för år
samt dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid statens oreglerade verk
gällande grunder ävensom kristillägg;
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
9
samt att Hedström, enär den av honom innehavda befattningen icke är
uppförd å ordinarie stat, författningsenligt icke är berättigad till pension.
Det av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet har avvägts efter samma
grunder, som tidigare av riksdagen godtagits vid beviljande av pension åt
fattigvårds- och barnavårdskonsulenter. Utskottet, som ej funnit anledning
till erinran mot förslaget, hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
IV. Kommunikationsdepartementet.
5:o.
Förre verkmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten
Sven Andersson. I en den 13 februari 1942 dagtecknad proposition
nr 65 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 2
föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnbyggnadsarbeten Sven Andersson må, räknat från och
med den 1 januari 1942, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 19 december 1878 och således 63 år gammal;
att han varit anställd dels under åren 1913—1915 såsom verkmästare hos
den entreprenör, som ombesörjde utförandet av statens fiskehamnsbyggnad
i Träslöv, dels ock under tiden 1 januari 1916—31 december 1941 såsom
verkmästare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten;
att han under tiden 1 september 1937—22 juli 1940 på grund av minskad
arbetstillgång varit permitterad utan uppsägning från sin anställning vid
ifrågavarande hamnbyggnadsarbeten, under vilken tid han ej uppburit någon
avlöning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
att han från oeh med år 1928 direkt under vederbörande arbetschef utövat
självständigt befäl såsom verkmästare eller muddermästare;
samt att han under åren 1920—1937 åtnjutit avlöning med i medeltal
4,037 kronor för år, varefter han från återinträdet i tjänst år 1940 uppburit
avlöning, motsvarande lön å E-ort enligt löneklass 16 i civila icke-ordinariereglementet
jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.
Utskottet.
Vink Alet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet,
6:o.
Byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen Per John Knut Petersson.
Under punkten 3 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att byggnadskontrollanten hos byggnadsstyrelsen Per John Knut
Petersson må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3,600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Petersson är född den 11 augusti 1875 och således 66 år gammal;
att han genomgått tekniska skolans i Stockholm byggnadsyrkesskola;
att han under tiden juli 1908—april 1909 tjänstgjort såsom ritare hos
kasernbyggnadsnämnden;
att han under tiden maj 1909—april 1934 varit anställd hos medicinalstyrelsen
såsom byggnadskontrollant vid styrelsens sjukhusbyggen;
att han från och med den 1 maj 1934 innehaft anställning såsom byggnadskontrollant
hos byggnadsstyrelsen;
att han under sin anställning hos medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
åtnjutit arvode, som under tiden november 1927—augusti 1930 utgjort 9,600
kronor för år och under tiden därefter utgått med omkring 10,800 kronor
för år;
att Petersson, som icke åtnjutit dyrtidstillägg å nyss angivna arvodesbelopp,
under vissa perioder av sin anställning hos medicinalstyrelsen tillika
haft tillgång till fri bostad;
samt att hans verksamhet såsom kontrollant vid byggnadsföretag för statsverkets
räkning i stort sett tagit hans arbetstid helt i anspråk.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
V. Finansdepartementet.
7 :o.
Förra städerskan vid centraltullkammaren i Stockholm Klara Alfrida
Josefina Karlsson, född Nyström. I en den 13 februari 1942 dagtecknad proposition
nr 65 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
4 föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan vid centraltullkamma
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
11
ren i Stockholm Klara Alfrida Josefina Karlsson, född Nyström, må, räknat
från och med den 1 juli 1941, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Karlsson, som är änka, är född den 21 augusti 1867 och således 74 år
gammal;
att hon åtminstone sedan år 1905 intill utgången av juni månad 1941 eller
under omkring 36 år innehaft anställning såsom städerska vid centraltullkammaren
i Stockholm;
att städningsarbetet torde ha krävt en daglig arbetstid av omkring 2V2 timmar
under åren 1905—1916, 3V2 timmar under åren 1917—1924 och 4 timmar
under tidén därefter;
att hennes inkomst i tullverket under åren 1930—1940 i medeltal utgjort
omkring 1,130 kronor för år;
samt att Karlsson jämsides med det för statens räkning utförda städningsarbetet
verkställt städning av hamnkontorets i Stockholm lokaler vid Värlahamnen,
för vilket arbete, som krävt en daglig arbetstid av ungefär 1 timme,
sedan den 1 juni 1922 utgåti ersättning med 15 kronor för månad.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
VI. Ecklesiastikdepartementet.
8:0.
Extra befattningshavaren vid statens etnografiska museum Axel Oscar
Törnblom. I en den 13 februari 1942 dagtecknad proposition nr 65 har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten 5 föreslagit
riksdagen medgiva, att extra befattningshavaren vid statens etnografiska museum
Axel Oscar Törnblom må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2,040
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Törnblom är född den 25 september 1872 och således 69 år gammal;
att han under tiden 1 november 1890—31 oktober 1894 innehaft fast anställning
vid Svea ingenjörkår;
Utskottet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet.
att han sedan den 15 maj 1900 eller närmare 42 år varit anställd såsom
extra befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning
sedermera statens etnografiska museum;
att han sedan år 1901 huvudsakligen haft att utföra därstädes förekommande
konserverings- och prepareringsarbeten;
samt att hans ersättning utgått med dels arvode, vilket inberäknat ersättning
med 200 kronor för särskilt arbete utom tjänstetid uppgått under åren
1929—1939 till 3,800 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare
vid nyreglerade verk gällande grunder samt under tiden därefter till
4,400 kronor för år utan rätt till dyrtidstillägg, dels ock — sedan år 1907 —
förmån av fri bostad om 3 rum och kök jämte värme och lyse, vilken förmån
under senare år uppskattats till ett årligt värde av 1,000 kronor.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. På grund härav hemställer utskottet,
att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
9:o.
Förre c. o. läraren i gymnastik med lek och idrott vid folkskoleseminariet
i Linköping, f. d. kaptenen vid Södermanlands regemente Victor Melker
Beinhold von Feilitzen. Under punkten 6 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre e. o. läraren i gymnastik med lek
och idrott vid folkskoleseminariet i Linköping, f. d. kaptenen vid Södermanlands
regemente Victor Melker Reinhold von Feilitzen må, räknat från och
med den 1 juli 1941, under sin återstående livstid uppbära pension från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. till belopp av 492 kronor
för år, varvid någon reduktion icke skall äga rum av honom författningsenligt
tillkommande pension såsom f. d. kapten på stat.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att von Feilitzen är född den 22 november 1880 och således 61 år gammal;
att han varit anställd såsom timlärare vid folkskoleseminariet i Strängnäs
under läsåret 1925/26 samt höstterminen 1926, såsom vikarierande gymnastiklärare
vid samma läroanstalt vårterminen 1927 samt läsåren 1927/28—
1931/32 och såsom biträdande gymnastiklärare vid folkskoleseminariet i Linköping
under läsåren 1932/33—1936/37 och höstterminen 1937;
att han innehaft anställning såsom e. o. lärare i gymnastik med lek och
idrott vid folkskoleseminariet i Linköping från och med den 1 januari 1938
till och med den 30 juni 1941, från vilken tidpunkt han på grund av inskränkning
i seminariets verksamhet nödgats avgå från sin befattning;
att han med tillämpning av de för lärare i övningsämne vid statens undervisningsväsende
gällande bestämmelser för tillgodoräkning av tjänstår
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
13
kan tillgodoräkna sig en sammanlagd tjänstetid av drygt 11 år, varav över
9 år belöpa på tiden intill utgången av höstterminen 1937;
samt att han från och med den 1 juni 1932 åtnjuter pension såsom f. d.
kapten vid Södermanlands regemente med 4,512 kronor för år jämte dyrtidstillägg
och kristillägg.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
10:o.
Förra städerskan vid folkskoleseminariet i Falun Hulda Kristina Berglöv,
född Westerlund. Under punkten 7 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förra städerskan vid folkskoleseminariet
i Falun Hulda Kristina Berglöv, född Westerlund, må, räknat från och med
den 1 juli 1941, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Berglöv är född den 22 juni 1872 och således 69 år gammal;
att hon från augusti månad 1919 intill utgången av juni månad 1941 eller
under 22 läsår tjänstgjort såsom städerska vid folkskoleseminariet i Falun;
att hennes dagliga arbetstid omfattat i medeltal 4 timmar;
att hennes avlöning under de senaste tio åren utgjort i medeltal 612 kronor
för år;
samt att Berglöv, som är frånskild, ej åtnjuter något underhållsbidrag av
sin förre man.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.
Illo.
Städerskan vid småskoleseminariet i Landskrona Maria Lovisa Persson,
född Mattsson. Under punkten 8 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Majit riksdagen medgiva, att städerskan vid småskoleseminariet i Landskrona
Maria Lovisa Persson, född Mattsson, må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 360 kronor.
Uts holtet.
Ulskollet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Persson, som är änka, är född den 25 december 1867 och således 74
år gammal;
att hon utfört städningsarbete vid småskoleseminariet (tidigare folkskoleseminariet)
i Landskrona från och med år 1917 eller under omkring 25 år;
att den dagliga arbetstiden utgjort inemot 6 å 7 timmar;
samt att hennes inkomst av städningen under de senaste fem åren i medeltal
uppgått till omkring 670 kronor årligen.
Utskottet. Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
VII. Jordbruksdepartementet.
12:o.
Förre föreståndaren för skånska lantbruksskolan i Dala Nils Larsson (förhöjd
pension). I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 101
inom första kammaren av herrar Bondeson och Persson samt den andra under
nr 149 inom andra kammaren av herr Pettersson i Dahl jämte tre av kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, att »pensionen till f. lantbruksföreståndaren
i Dala Nils Larsson skall utgå med 5,000 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Larsson är född den 20 maj 1877 och således 64 år gammal;
att han åren 1901—1940 bedrivit undervisningsverksamhet i jordbruk och
lantmannanäringar såsom föreståndare för och lärare vid den av honom
ägda skånska lantbruksskolan i Dala, varjämte han vid sidan om denna
undervisning bedrivit en omfattande föredragsverksamhet;
samt att till Larsson för upprätthållande av undervisningsverksamheten
vid förenämnda skola från och med år 1909 utgått statsunderstöd från anslag
under nionde huvudtiteln, vilka understöd till en början utgjort 2,400
kronor för år samt därefter successivt stigit och alltifrån budgetåret 1931/32
utgått med 9,000 kronor för år.
I proposition nr 119 till 1940 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t
under punkten 9 riksdagen medgiva, att Nils Larsson finge uppbära en årlig
pension av 3,000 kronor. I väckta motioner yrkades, att pensionsbeloppet
skulle utgå med ett belopp av 5,000 kronor för år. Bankoutskottet uttalade
(uti. nr 21, p. 13) i fråga om pensionsbeloppets storlek, att det av Kungl.
Majit föreslagna beloppet synts utskottet vara väl lågt. För egen del hemställde
utskottet, att pensionen finge utgå med 4,008 kronor. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr IS
-
IS
Till stöd för de nu väckta motionerna har anförts följande:
Bankoutskottets uppfattning 1940 att pensionsbeloppets storlek »är väl lågt»
delas med rätta. Det var lågt år 1940, men är i än högre grad lågt år 1942
på grund av stegrade levnadskostnader, och det må med skäl anföras, att det
bör för samhället vara angeläget att se till, att den, som utfört en livsgärning
som Larssons, inte på sin ålderdom skall behöva emotse framtiden med stora
ekonomiska bekymmer.
Vid behandlingen år 1940 av frågan om pension åt Larsson uttalade utskottet,
att det av Kungl. Majit föreslagna beloppet, 3,000 kronor, enligt
utskottets uppfattning vore väl lågt. För egen del tillstyrkte utskottet, att
pension finge utgå med 4,008 kronor för år. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets förslag. I de nu väckta motionerna göres gällande, att utskottet
år 1940 ansett ett pensionsbelopp av 4,008 kronor vara väl lågt. Utskottets i
ämnet gjorda uttalande avsåg emellertid, såsom nyss nämnts, det av Kungl.
Majit föreslagna lägre beloppet och kan givetvis icke åberopas till stöd för
en ytterligare höjning av den Larsson beviljade pensionen.
Vad själva sakfrågan angår, är utskottet alltjämt av den åsikten, att den
Larsson tillerkända pensionen får anses vara skälig. I anledning av vad
motionärerna anfört därom, att pensionen åt Larsson till följd av stegrade
levnadskostnader representerar ett lägre värde nu än år 1940, må allenast
framhållas, att Larsson, liksom statens övriga pensionstagare, bereus viss
kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen genom beviljande
av ökat dyrtidstillägg och särskilt kristillägg. Larssons pensionsförmåner
inklusive dyrtidstillägg och kristillägg uppgå sålunda för närvarande till
5,662 kronor om året.
Under åberopande av det anförda får utskottet avstyrka bifall till de föreliggande
motionerna. Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner I: 101 och lii 149 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
B. Affärsdrivande verks medel.
I. Postmedel.
13:o.
Förra städerskorna vid postverket Josefina Wilhelmina Jansson, född
Lundkvist, och Elin Cecilia Liljegren, född Nilsson, samt städerskan därstädes
Eleonora Lovisa Norberg, född Olsson. I en den 13 februari 1942 dagtecknad
proposition nr 65 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Utskottet.
dag, under punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva, att var och en av förra
städerskorna vid postverket Josefina Wilhelmina Jansson, född Lundkvist,
och Elin Cecilia Liljegren, född Nilsson, samt städerskan därstädes Eleonora
Lovisa Norberg, född Olsson, må, Jansson från och med den 1 juni 1941,
Liljegren från och med den 1 januari 1941 och Norberg från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid av postmedel uppbära en årlig pension, Jansson å 528 kronor,
Liljegren å 360 kronor och Norberg å 408 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Jansson,
att hon, som är änka, är född den 29 december 1870 och således 71 år
gammal;
att hon under tiden 1 juli 1918—31 maj 1941 eller under 22 år 11 månader
varit anställd såsom städerska hos generalpoststyrelsen med en daglig
arbetstid av 7 å 8 timmar;
samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal 3,220 kronor för år;
beträffande Liljegren,
att hon är född den 19 februari 1878 och således nära 64 år gammal;
att hon under tiden 17 april 1923—31 december 1940 eller under omkring
17 år 8 månader varit anställd såsom städerska vid postkontoret Göteborg 1
med en daglig arbetstid av i medeltal 3 V2 å 4 timmar;
att hon lämnade sin anställning på grund av sjukdom;
samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal omkring 900 kronor för år; och
beträffande Norberg,
att hon, som är änka, är född den 10 juli 1868 och således 73 år gammal;
att hon under tiden 1 mars 1918—14 februari 1923 varit anställd såsom
städerska å utrikesdepartementets pass- och arvsavdelning med en daglig arbetstid
av 6 timmar;
att hon från och med den 15 februari 1923 innehar anställning såsom städerska
hos generalpoststyrelsen med en daglig arbetstid av i medeltal 5 timmar;
att
hon vid beräknad avgång från sin anställning hos postverket med utgången
av juni månad 1942 kan åberopa en anställningstid i statens tjänst
av 24 år 4 månader;
samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal 1,750 kronor för år.
Med biträdande av Kungl. Majrts förevarande förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
17
II. Statens domäners fond.
14:o.
Förre arrendatorn August Persson. I motion II: 2 hemställer herr Karlsson
i Grängesberg, »att riksdagen måtte bevilja förre arrendatorn och skogsarbetarn
August Persson, Malingsbo, en årlig pension till belopp, som kan
anses skäligt, att utgå av statens domäners fond».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Persson är född den 20 augusti 1865 och alltså 76 år gammal;
att han under tiden 14 mars 1906—14 mars 1939 varit arrendator av
kronoegendomen Södra Kolargården i Malingsbo övre by å kronoparken
Kloten inom Malingsbo socken;
att han under åren 1906—1925 utfört skogsarbeten för statens räkning
under sammanlagt 3,606 effektiva arbetsdagar, vartill kommer under åren
1906—1917 utförd dagsverkskörning under ett uppskattat antal arbetsdagar
av 330;
att han under åren 1926—1938 utfört skogsarbeten under tillhopa 1,344
arbetsdagar;
samt att hans effektiva arbetstid sammanlagt uppgår till 5,280 dagar eller
17 år 6 månader, därest 300 effektiva arbetsdagar räknas såsom ett anställningsår.
Hos domänstyrelsen anhöll Persson i skrivelse den 11 juni 1940 örn erhållande
av pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
Genom beslut den 28 januari 1941 förklarade sig domänstyrelsen icke
kunna bifalla framställningen, enär Persson vid den tidpunkt, då han uppnådde
60 års ålder, icke under minst 15 år innehaft sådan anställning i statens
tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Såsom den föregående redogörelsen utvisar, är Persson icke berättigad till
pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär han icke vid den
tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, under sammanlagt minst 15 år
innehaft statstjänst. Emellertid har Persson under tillhopa 17 år 6 månader
haft sådan anställning i statens tjänst, som kan sägas ha utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. Av denna anställning har övervägande
delen eller omkring 13 års anställning infallit före 60 års ålder.
Utskottet får erinra, att riksdagen tidigare i fall av likartad beskaffenhet
som det nu förevarande medgivit, att pension av statsmedel finge utgå. Utskottet
finner sig vid angivna förhållande böra tillstyrka, att Persson beredes
Bihang till riksdagens protokoll 19W. 8 sami. Nr 13. 2
Utskotlel.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
en årlig pension av statsmedel. Pensionsbeloppet synes, i enlighet med vad
tidigare plägat tillämpas, böra bestämmas till 504 kronor för år.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 2,
må medgiva, att förre arrendatorn August Persson må, räknat
från och med den 1 januari 1942, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå av
statens domäners fond.
Stockholm den 17 mars 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 12.
Reservationer:
vid punkten 2 (ang. förhöjd pension åt f. torpedmästaren A. M. Ljungberg)
:
av herrar Holmgren och Paulsen, vilka hemställt,
att riksdagen, i anledning av motionen I: 23, må medgiva,
att den förre ritaren av 2:a klass vid torped- och mindepartementet
vid Karlskrona örlogsvarv A. M. Ljungberg tillkommande
pensionen måtte, räknat från och med den 1 september
1938, förhöjas till det belopp, varmed pension utgår
till extra ordinarie tjänsteman i 14 lönegraden (mästare) vid
försvarsväsendet; samt
vid punkten 12 (ang. förhöjd pension åt f. föreståndaren för skånska lantbruksskolan
i Dala Nils Larsson):
av herr Paulsen, som hemställt,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 101 och II: 149,
må medgiva, att den förre föreståndaren för skånska lantbruksskolan
i Dala Nils Larsson enligt beslut av 1940 års
lagtima riksdag beviljade pensionen å 4,008 kronor, må, räknat
från och med den 1 januari 1942, utgå med ett till 5,000
kronor förhöjt belopp.
427515. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:88 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. a1 i texten