Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av. Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 16 maj 1890

1942-03-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:14, Utlåtande, i anledning av. Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 16 maj 1890

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1942 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av. Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning örn vissa ändringar i förordningen den

16 maj 1890 (nr 21 s. 11) angående de allmänna grunder,

som vid hypotcksföreningars bildande och framtida

verksamhet skola till efterrättelse lända.

I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1942 dagtecknad proposition

nr 69, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen bilagt förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 16 maj 1890 (nr 21 s. 11) angående de allmänna grunder, som

vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse

lända.

Författningsförslaget är bilagt detta utlåtande.

Enligt § 14 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 sid. 11) angående de

allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet

skola till efterrättelse lända, med däri senare gjorda ändringar må

lån utan fastställd amortering, med skyldighet till återbetalning inom viss

längre tid, å jordegendom meddelas till högst två tredjedelar av det belopp,

vartill lån jämlikt bestämmelserna i §§ 4 och 5 av samma förordning skulle

ha kunnat högst utlämnas mot säkerhet i egendomen med undantag av därå

växande skog. Detta stadgande, som erhöll sin nuvarande utformning genom

förordning den 23 maj 1935 (nr 191), begränsar hypoteksförenings rätt att

lämna s. k. stående lån till högst två tredjedelar av det belopp, vartill amorteringslån

må uppgå. Då belåningsgränsen enligt förcnämnda § 4 är satt

till 60 procent av det av hypoteksföreningen fastställda belåningsvärdet för

egendomen, må de stående lånen sålunda icke överstiga 40 procent av egendomens

på enbart jordbruksvärdet grundade belåningsvärde.

I en denl2 januari 1942 dagtecknad promemoria har styrelsen över Sveriges

allmänna hypoteksbank gjort framställning i syfte att få till stånd en utvidgning

av ramen för den amorteringsfria krediten å jordegendomar. Styrelsens

förslag innebär, att nu gällande begränsning i hypoteksförenings rätt

att utlämna amorteringsfria, s. k. stående lån till högst 2/3 av det eljest medgivna

lånemaximum för jordegendom (med bortseende från värdet av därå

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 14.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

växande skog) skulle bortfalla. Lånemaximum utgör 60 procent av egendomens

belåningsvärde, då sådant fastställts vid särskild hypoteksvärdering,

och i annat fall 60 procent av taxeringsvärdet. Enligt förslaget skulle sålunda

rätten att bevilja stående lån höjas från 40 till 60 procent av belåningsvärdet.

I gengäld skulle föreskrivas, att de stående lånen icke skulle få utlämnas på

längre tid än högst 30 år — vederbörande dock obetaget att söka omsättning

å lånet efter utgången av denna tid — samt att hypoteksförening vid sådana

lån skulle vara skyldig att verkställa förnyad värdering av den förpantade

egendomen minst vart tionde år.

Förslaget har motiverats med utvecklingen på den allmänna lånemarknaden.

Denna har gått i riktning mot en förkortning av upplåningstidema,

framför allt betingad av formerna för den statliga upplåningen. Hypoteksbanken,

som sedan år 1937 utgivit obligationer med en 60-årig löptid, har sålunda

tvingats överväga möjligheterna att övergå till upplåning på kortare

tid, exempelvis 30 år. Om utlåningen till jordbrukarna skulle baseras enbart

på amorteringslån av 30-årig löptid, skulle enligt vad bankstyrelsen anfört

annuiteterna å hypotekslånen bringas att stiga till 2 procent utöver räntan

å det ursprungliga lånebeloppet mot endast 1/2 procent vid den nu vanliga

lånetypen. Bankstyrelsen anser med hänvisning härtill att vidgade möjligheter

böra öppnas för utlämnande av stående lån till jordbrukarna. Enligt

bankstyrelsens mening skulle inga allmänna ekonomiska invändningar behöva

riktas mot att hypoteksföreningarna lämnade helt amorteringsfri kredit

intill 60 procent av jordbruksvärdet.

Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samt bankoch

fondinspektionen hava tillstyrkt styrelsens förslag, varvid dock sistnämnda

myndighet ansett, att en omprövning av egendomens värde skulle

vid stående lån verkställas vart femte år i stället för av styrelsen föreslagna

vart tionde år.

Ordföranden i 1940 års utredning örn jordbrukets skuldsättning, generaltulldirektören

N. R. Wohlin, har uttalat betänkligheter mot att vidga utrymmet

för stående lån, vilka i princip vore en mindre tilltalande kreditform, och

ansett för sannolikt, att hypoteksbanken och hypoteksföreningarna, även efter

övergången till obligationer med kortare löptid, kunde inom ramen för nu

gällande bestämmelser omlägga utlåningen i riktning mot stående lån — f. n.

allenast 1 procent av hela utlåningen — utan att vare sig hypoteksväsendet

skulle lida men eller jordbrukarna få nämnvärd känning av förändringen.

Föredragande departementschefen har för egen del i huvudsak anfört följande:
»Den

föreslagna författningsändringen torde icke vara helt nödvändig för att

utan ökade amorteringskrav på jordbrukarna uppnå den erforderliga anpassningen

på lånemarknaden. De amorteringsfria obligationslånen kunna sålunda,

såsom jämväl framgår av bankstyrelsens promemoria, inom ramen

av gällande bestämmelser förenas med en typ av utlåning, som vid nuvarande

ränteläge ger en sammanlagd årlig annuitet ungefär lika stor som den nu normala

vid de 60-åriga amorteringslånen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

3

Goda skäl kunna emellertid anföras för att hypoteksbanken vid anpassningen

av sin verksamhet efter utvecklingen på lånemarknaden icke skall

vara bunden av den nu fastställda legala gränsen för fasta lån. Hänsyn till

önskvärdheten av en begränsning av de stående lånen bör kunna tagas även

vid en fri avvägning mellan olika intressen och synpunkter. Det bör därvid

vara hypoteksbanken angeläget att tillse, att de intressen, som man tidigare

velat tillgodose genom de legala begränsningarna i rätten att utlämna fasta

lån, beaktas i all den utsträckning detta är möjligt vid en samtidig rationell

anpassning av verksamheten efter marknadslägets förändringar. Om jag kan

förorda den av bankstyrelsen föreslagna höjningen av den legala gränsen

för stående lån, vill jag sålunda tillika uttala, att sådana lån upp till denna

gräns endast böra beviljas i undantagsfall samt att överhuvud taget en

restriktiv hållning mot hypotekskredit i form av enbart stående lån bör

iakttagas. En allmännare övergång till stående lån innebär nämligen, att

man, åtminstone för en hel del fall, minskar det incitament till sparande,

som amorteringskravet i och för sig innebär, och sålunda ökar risken för en

stabilisering uppåt av jordbrukets skuldbörda.

Vid beviljandet av dylika lån bör, på sätt bankofullmäktige framhållit,

iakttagas den största försiktighet, så att belåningsvärdena icke må påverkas

av en konjunkturbetonad stegring av marknadspriserna å fast egendom.

I syfte att bereda obligationsköparna kompletterande garantier för risken

av att den egendom, varå stående lån beviljats, med tiden skulle undergå försämring

har hypoteksbankens styrelse föreslagit, att en omprövning av egendomens

värde skulle vid stående lån verkställas med vissa mellantider, minst

vart tionde år. Bank- och fondinspektionen har ansett sådan omprövning

böra liksom hos stadshypoteksföreningarna äga rum minst vart femte år och

har strukit under vikten av att även i de fall, då markvärdering därvid icke

verkställes, införskaffas så ingående upplysningar, att vederbörande hypoteksförenings

styrelse kan bilda sig en objektiv uppfattning om den belånade

fastighetens åbyggnader och hävd. Jag ansluter mig till inspektionens uppfattning

om behovet av noggranna periodiska omprövningar av belåningsvärdet

och anser lämpligt, att dessa göras med något kortare mellantider än

hypoteksbanken föreslagit. Jag vill sålunda förorda en bestämmelse av innehåll,

att förnyad värdering skall vid stående lån verkställas minst vart

åttonde år.

Med de här angivna restriktiva principerna för beviljande av amorteringsfri

kredit synes den föreslagna författningsändringen icke behöva innefatta

några ökade risker för de nuvarande obligationsinnehavarna. Då emellertid

dessa icke äro skyldiga att godtaga någon rubbning i beskaffenheten av den

pant, som en gång tillförsäkrats dem, torde likväl på samma sätt som vid

höjningarna år 1930 och 1935 av den allmänna belåningsgränsen böra skapas

rättsliga garantier, så alt icke ens teoretiskt grundade invändningar kunna

framställas örn ökade risker för redan utgivna obligationer. Sådana garantier

synas motiverade även av hänsyn till vad vid nyssnämnda höjningar uttalats

örn atl den sammanlagda inteckningssäkerlieten vid varje tidpunkt skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottet.

på grund av amorteringslånens dominerande betydelse komma att ligga betydligt

under belåningsgränsen. Till tryggande av de nuvarande obligationsinnehavarnas

rätt bör sålunda i form av övergångsbestämmelser givas föreskrifter

dels att inteckningar av den beskaffenhet, som enligt nu gällande

grunder fordras till tryggande av denna rätt, skola vid varje tidpunkt finnas

till ett belopp minst lika stort som hypoteksbankens skuld i obligationer, utgivna

före författningsändringens ikraftträdande, dels ock att innehavare av

sådana obligationer, i händelse vid bankens utredning full betalning icke

skulle inflyta för inteckning av amorteringsfritt lån, vars kapitalbelopp överstiger

40 procent av det fastställda belåningsvärdet å den intecknade egendomen

med undantag av därå växande skog, icke skola vara pliktiga vidkännas

annan förlust än sådan, som skulle ha uppkommit, även örn det stående

lånet uppgått till allenast 40 procent.

Vidare bör pä sätt bankstyrelsen föreslagit fjärde stycket av § 4 förordningen

angående hypoteksföreningarna, som innehåller en hänvisning till den

nuvarande i § 14 stadgade begränsningen av de stående lånen, bortfalla.

Bank- och fondinspektionen har påpekat, att de av bankstyrelsen föreslagna

ändringarna i § 14 borde föranleda ett tillägg till den i § 4, första stycket,

andra punkten, givna föreskriften att i belåningsvärdet må inräknas jämväl

värdet av växande skog, nämligen av innehåll att skogsvärdet får medräknas,

endast såvitt hinder därför ej möter på grund av vad i § 14, första stycket,

sägs. För tillgodoseende av detta syfte torde dock vara lagtekniskt bättre

att redan i § 4 införa det åsyftade förbudet mot att vid stående lån inräkna

skogsvärdet i belåningsvärdet. Försia stycket, andra punkten, av denna

paragraf bör sålunda direkt angiva, att ’på framställning av lånsökanden

må, såvitt omständigheterna ej till annat föranleda och fråga icke är om lån

utan fastställd amortering, i belåningsvärdet inberäknas, förutom jordvärdet,

jämväl värdet å växande skog’. § 14, första stycket, bör då endast upptaga

föreskrift om den längsta tid, på vilken stående lån må utlämnas.»

Det föreliggande förslaget avser, att nu gällande begränsning i hypoteksförenings

rätt att utlämna amorteringsfria, s. k. stående lån till högst 2A av

det för amorteringslån medgivna lånemaximum för jordegendom (med bortseende

från värdet av därå växande skog) skulle upphävas. Härigenom skulle

rätten att bevilja stående lån höjas från 40 till 60 procent av egendomens

jordbruksvärde. Förslaget står i samband med att hypoteksbanken numera

på grund av utvecklingen på obligationsmarknaden nödgats i sin upplåning

övergå till en väsentligt kortare löptid för sina obligationer än tidigare.

Då villkoren för hypoteksföreningarnas utlåning till jordbrukarna i huvudsak

måste anpassas efter hypoteksbankens upplåningsvillkor, måste den förkortade

upplåningstiden medföra en motsvarande nedsättning av återbetalningstiden

för hypotekslånen. Vid en upplåning mot obligationer med 30

års löptid, som nu närmast är aktuell, erfordras emellertid, om hypotekslånen

ställas på amortering under samma antal år. en höjning av annuiteten

å lånen med l1/2 procent. Med hänsyn till att en dylik höjning skulle bliva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Baiikoutskottets utlåtande Nr 14.

5

alltför betungande för låntagarna, har nian att räkna med att en större eller

mindre del av lånebehovet kommer att täckas av amorteringsfria lån. Såsom

i propositionen framhållits, skulle inom ramen av gällande bestämmelser med

amorteringsfria obligationslån på 30 år kunna — utan ökad belastning på

låntagarna — förenas en typ av utlåning, genom vilken två tredjedelar av

det utlånade beloppet utlämnas såsom stående lån och återstående tredjedelen

såsom 30-årigt amorteringslån. Vid sådant förhållande kunde det måhända

synas onödigt att vidtaga den föreslagna författningsändringen. Att märka

är emellertid, att vid en begränsning av löpliden å hypoteksbanken obligationer

till kortare tid än 30 år en dylik kombination av amorterings- och

stående lån icke kan genomföras utan stegring av den sammanlagda annuiteten.

Denna omständighet finner utskottet tala för att det hinder för hypoteksbanken

att anpassa sin verksamhet efter utvecklingen på lånemarknaden,

som ligger i den nuvarande begränsningen att utlämna stående lån, undanröjes.

Då utskottet alltså finner sig böra förorda det föreliggande förslaget, har

utskottet icke förbisett de risker, som kunna vara förenade med ett förbehållslöst

genomförande av detsamma. Det kan ju icke förnekas, att de stående

lånen till skillnad från amorteringslånen äro ägnade att medföra en viss

stabilisering uppåt av jordbrukets skuldbörda. Att utskottet ändock anser

sig böra tillstyrka ett slopande av den nuvarande begränsningen av de stående

lånen, har — förutom av ovan anförda skäl — i väsentlig mån föranletts

av bankstyrelsens uttalande, att avsikten icke är att göra dessa lån allenarådande

utan att här endast åsyftas att bereda hypoteksinstitutionen möjlighet

att anpassa sin rörelse efter vid olika tillfällen rådande förhållanden.

I anslutning härtill vill utskottet understryka det av departementschefen

gjorda uttalandet, att stående lån upp till den högsta tillåtna belåningsgränsen

böra beviljas endast i undantagsfall samt att en restriktiv hållning

gentemot hypotekskredit i form av enbart dylika lån bör iakttagas. Dessutom

synes det, såsom departementschefen jämväl framhållit, vara av vikt, att den

största försiktighet iakttages vid beviljandet av stående lån, så att belåningsvärdena

icke påverkas av en konjunkturbetonad stegring av marknadspriserna

å fast egendom. Den i propositionen förordade anordningen med omprövning

av nämnda värden minst vart åttonde år synes utskottet vara välbetänkt.

På grund av det anförda och då utformningen av författningsförslaget

icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen ina bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 17 mars 1942.

På bankoutskottets vägnar:

harald Akerberg

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling Sundvik, von Horn, Ohlin, Leån

der, Bodin och Sylwan;

från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman*

Hall, Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby och Westerdahl.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

7

Förslag

till

Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 11)

angående ‘de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars

bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

Härigenom förordnas, att §§ 4 och 14 förordningen den 16 maj 1890 angående

de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida

verksamhet skola till efterrättelse lända1, skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

§ 4-

Lån å jordegendom må meddelas till högst sextio procent av egendomens

utav föreningens styrelse fastställda belåningsvärde. På framställning av

lånsökanden må, såvitt omständigheterna ej till annat föranleda och fråga icke

är örn lån utan fastställd amortering, i belåningsvärdet inberäknas, förutom

jordvärdet, jämväl värdet å växande skog, men ej må åbyggnad eller i övrigt

sådant, som kan från egendomen skiljas, tagas i beräkning.

För belåningsvärdets---å marken.

Har hypoteksvärdering--- — skogens värde.

§ 14.

Lån utan fastställd amortering må utlämnas allenast med skyldighet till

återbetalning inom en tid av högst trettio år.

Belåningsvärdet å egendom, varå utlämnats dylikt lån, skall minst vart

åttonde år underkastas förnyad prövning, på sätt i § 4 stadgas angående särskild

värdering för utrönande av sådant värde, med skyldighet för styrelsen

att därvid särskilt tillse, huruvida anledning till uppsägning av lånet, helt

eller delvis, föreligger på grund av omständigheter, som omförmälas i § 12.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1942.

Tillika skall iakttagas följande:

Så länge obligationer, som av Sveriges allmänna hypoteksbank utgivits före

den 1 april 1942, äro utelöpande, skall banken tillse, att av den för bankens

obligationer ställda säkerheten vid varje tidpunkt ett belopp minst lika stort

som bankens skuld i förstnämnda obligationer finnes i inteckningar av den

1 Senaste lydelse se SFS 1935: 191.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

beskaffenhet, som enligt de före sagda dag gällande grunder fordrats till

tryggande av obligationsinnehavarnas rätt.

Skulle vid utredning av bankens tillgångar och skulder full betalning icke

inflyta för någon såsom säkerhet för bankens obligationer ställd inteckning

för lån utan fastställd amortering, vars kapitalbelopp överstiger fyrtio procent

av det belåningsvärde, som å den intecknade egendomen med undantag av

därå växande skog blivit vid inteckningslånets beviljande fastställt, vare innehavare

av obligation, som av banken utgivits före den 1 april 1942, icke

pliktig att vidkännas annan av nämnda omständighet föranledd förlust än

sådan, som skulle hava uppkommit även om lånet uppgått till allenast fyrtio

procent av sagda värde.

4-27550. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:89 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. a1 i texten