Utlåtande i anledning av väckt motion om visst pensionstillskott åt änkor och barn efter befattningshavare vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg.
1942-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1942:30, Utlåtande i anledning av väckt motion om visst pensionstillskott åt änkor och barn efter befattningshavare vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om visst pensionstillskott
åt änkor och barn efter befattningshavare vid förutvarande
Mora—Vänerns järnväg.
I en inom andra kammaren under nr 231 väckt motion, vilken hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, hemställa herrar Spångberg
och Eriksson i Stockholm, att riksdagen måtte besluta tillerkänna vissa i
motionen åsyftade änkor och barn efter befattningshavare vid f. d. Mora—
Vänerns järnväg sådant tillskott till deras pensioner, att utgå av trafikmedel,
att de bli mera jämställda med änkor och barn efter motsvarande befattningshavare
vid statens järnvägar, vilkas pensioner utgå efter grunderna i
familjepensionsreglementet.
Till stöd för ifrågavarande förslag har anförts följande:
»Den 1 januari 1917 inlöste statsverket Mora—Vänerns järnväg (namnet
förkortas i fortsättningen till M.V.J.), varvid dess personal övergick i statens
järnvägars tjänst. Järnvägen hade egen pensionskassa, till vilken den fast anställda
personalen var ansluten. Denna kassas tillgångar och förpliktelser
övertogos av staten samtidigt med järnvägen. Kassans ställning var god, och
såväl familjepensionerna som vissa av de pensioner, vilka utgingo ur kassan
till befattningshavarna själva, voro större än de, som vid övertagningstillfället
tillkommo motsvarande befattningshavare vid statens järnvägar och
deras familjer.
Som exempel på vid nämnda tidpunkt ur M.V.J. resp. statens järnvägars
kassor utgående pensioner må nämnas följande:
Egen pension
Pension till
änka
M. V. J.
SJ
M. V. J.
SJ
Stins av klass IV A......
2 898
2 772
1 242
872
I.okförare .............
1 589
1 764
531
555
Banvakt och stationskarl .
933
958
378
301
På grund av M.V.J.-pensionernas dåvarande storlek och då järnvägens
pensionskassas ställning var god, medgav 1916 års riksdag personalen rätt
att vid övergången i statens järnvägars tjänst på sätt närmare utvecklats i
Kungl. Maj:ts proposition nr 215/1916 välja mellan att stå kvar i M.V.J. pensionskassa
och därvid beräkna pensionerna på avlöningen i den enskilda
järnvägens tjänst enligt del vid övergången gällande löneavtalet eller att
övergå i statens järnvägars pensionskassor och därvid beräkna pensionerna
på lönen i statens järnvägars tjänst.
Bihang lill riksdagens protokoll 19A2. 8 sand. Nr 30—33.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
Av de 259 tjänstemän, som den 1 januari 1917 voro anslutna till M.V.J.
pensionskassa, valde omkring 200 att stå kvar på denna kassas grunder såväl
för egen som för familjens del. Deras förväntningar att nå en god lösning
av sin pensionsfråga lia emellertid ej gått i uppfyllelse, beroende just på tilllämpningen
av det nyssnämnda villkoret, att pensionerna för dem skola
beräknas på lönerna i det för M.V.J.-personalen vid övergången i statstjänst
gällande löneavtalet. Detta villkor, som saknar motsvarighet i pensioneringsbestämmelserna
för personal vid av staten efter år 1917 övertagna enskilda
banor, har försatt M.V.J.-personalen i en sämre ställning än personal vid
banor, som senare övergått till statens järnvägar, beroende på att M.V.J.- pensionernas grundbelopp blivit fastlåsta vid lönerna i ett före kristiden ingånget
löneavtal, vars lönesatser det icke varit möjligt att efter järnvägsbolagets
upplösning rubba, under det att pensionerna till övrig personal, som av
staten övertagits från enskilda banor, beräknas på de efter tidsläget jämkade
och därför avsevärt högre löner, som sistnämnda personal erhållit under
statsanställningen.
Ovan relaterade beräkningssätt inverkar ofördelaktigt i främsta rummet
på ifrågavarande personals familjepensioner. I fråga om de egna pensionerna
bliva verkningarna mindre kännbara med hänsyn dels till utgående fyllnadspensioner,
dels till att pensionsåldern för all personal, som kvarstår i M.V.J.
pensionskassa, utgör 65 år.
I december 1941 stodo pensionerna enligt M.V.J. kassans grunder och enligt
då gällande pensioneringsgrunder för statens järnvägars personal på följande
sätt i förhållande till varandra:
Egen pension
Pension
till änka
M. V. J.
SJ
M. Y. J.
SJ
Stins av klass IV A ....
4 947
5 033
2 055
2 264
Lokförare ............
2 864
3 325
1 035
1 616
Banvakt och stationskarl
2 114
2 309
809
1 170
Dessa siffror torde ge vid banden, att en förbättring, särskilt av ifrågavarande
änkepensioner, är av behovet synnerligen påkallad.»
Enligt uppgift i en av motionärerna till utskottet ingiven promemoria utgingo
i december 1941 55 pensioner till efterlevande efter befattningshavare
vid f. d. Mora—Vänerns järnväg enligt grunderna i dess understödsförenings
reglemente.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört:
Såsom framgår av de exempel, som anförts i motionen och i den till utskottet
överlämnade promemorian, hava efterlevande till befattningshavare
vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg numera kommit i ett betydligt
sämre läge än motsvarande pensionärer vid statens järnvägar. Styrelsen anser
därför fog föreligga för en förbättring av nu ifrågavarande familjepensioner.
Det i promemorian föreslagna pensionstillägget av 240 kronor per
år skulle emellertid medföra, att pensionerna i en del fall komme att överstiga
de belopp, som utgå till efterlevande till delägare i vissa andra enskilda
järnvägars pensionsinrättningar, vilket styrelsen icke kan finna motiverat.
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
3
På grund härav och med hänsyn jämväl till att mot pensionstillägget svarande
avgifter icke erlagts, synes tillägget skäligen böra begränsas till 180
kronor. Styrelsen får alltså tillstyrka, att efterlevande till befattningshavare
vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg måtte tillerkännas ett tillägg å
pensionens grundbelopp med 180 kronor per år, dock att pensionens sammanlagda
belopp icke därigenom må överstiga den familjepension, som i
motsvarande fall skulle utgått enligt allmänna familjepensionsreglementet.
Statskontoret har anfört:
Såsom i motionen framhållits, hava änkor och barn efter de befattningshavare,
vilka vid statens övertagande av ovan omförmälda järnväg föredragit
att bibehållas vid pensionsrätter! enligt de för järnvägens pensionskassa
gällande grunder, numera kommit i ett sämre pensionsläge, än om befattningshavarna
vid övergångstillfället underkastat sig bestämmelserna i reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa. Då detta för pensionärerna
mindre tillfredsställande förhållande föranletts av omständigheter,
som vederbörande icke rimligen kunnat förutse, synes det statskontoret skäligt,
att en förbättring av de utgående familjepensionerna kommer till stånd.
Vad beträffar frågan örn storleken av en dylik pensionsförbättring har
järnvägsstyrelsen föreslagit, att pensionstillägget skulle utgå med 180 kronor
för år, dock att pensionens sammanlagda belopp icke skulle få överstiga
den familjepension, som i motsvarande fall skulle utgått enligt allmänna
familjepensionsreglementet. Statskontoret vill med anledning härav fästa
uppmärksamheten vid att enligt de riktlinjer, som lågo till grund för den
av 1939 års riksdag beslutade förbättringen av vissa äldre tjänste- och
familjepensioner (prop. nr 290; rd. skr. nr 400), f amil jepensionsf ormå - nema för de sämst ställda pensionstagarna uppbringades till omkring 70
procent av jämförliga pensionsförmåner enligt allmänna familjepensionsreglementet.
Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, om icke nyssnämnda
av riksdagen godtagna maximeringsprincip borde tillämpas även vid utmätandet
av pensionsförbättringen för den grupp pensionstagare, varom i
motionen är fråga. Då emellertid här berörda befattningshavare saknat
möjlighet att vid sin anställning hos statens järnvägar i samma utsträckning,
som eljest gällt för järnvägspersonalen i övrigt, anpassa sina pensionsförhållanden
efter den successivt ändrade löneställningen för järnvägspersonalen
i allmänhet, vill statskontoret ej göra någon erinran mot att pensionsförbättringen
begränsas på sätt järnvägsstyrelsen förordat.
Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, hava änkor och barn utskottet.
efter de befattningshavare vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg, vilka
vid statens övertagande år 1917 av järnvägen föredragit att bibehållas vid
pensionsrätten enligt de för järnvägens pensionskassa gällande grunderna,
numera kommit i ett betydligt sämre pensionsläge än om befattningshavarna
vid övergångstillfället underkastat sig bestämmelserna i reglementet för
statens järnvägars änke- och pupillkassa. Med hänsyn till att detta förhållande
förorsakats av omständigheter, som från personalens sida ej rimligen
kunnat förutses, finner utskottet i likhet med järnvägsstyrelsen och statskontoret
log föreligga för en förbättring av de nu utgående familjepensionerna.
Vad angår storleken av en dylik pensionsförbättring, synes pensions
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
tillägget lämpligen böra bestämmas till det av myndigheterna tillstyrkta beloppet,
180 kronor för år, varvid emellertid bör gälla, att pensionens sammanlagda
belopp icke i något fall må överstiga beloppet av den familjepension,
som i motsvarande fall skulle hava utgått enligt allmänna familjepensionsreglementet.
Pensionstillägget torde böra utgå från och med den
1 juli innevarande år samt bestridas av trafikmedel.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 231,
må medgiva, att efterlevande till sådana befattningshavare
vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg, vilka bibehållits
vid pensionsrätt enligt de för järnvägens pensionskassa gällande
grunderna, må från och med den 1 juli 1942 utöver
familjepensionens grundbelopp uppbära ett pensionstillägg
av 180 kronor för år, att utgå av trafikmedel, dock att pensionens
sammanlagda belopp icke i något fall må överstiga
den familjepension, som i motsvarande fall skulle hava utgått
enligt allmänna familjepensionsreglementet.
Stockholm den 21 april 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling*, Friggeråker, Sundvik, von
Horn, Leander, Sylwan och Albertsson*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Hall, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Sundberg och Ericsson i Kinna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:182 Skrivelse till Kolningen, i anledning av väckt motion om visst pensionstillskott åt änkor och barn efter befattningshavare vid förutvarande Mora—Vänerns järnväg s. 1 i texten