Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsrätt för viss i statens järnvägars tjänst övertagen personal från Sala —Gysinge—Gävle järnväg.

1942-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsrätt för viss i statens järnvägars tjänst övertagen personal från Sala —Gysinge—Gävle järnväg.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

7

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsrätt för viss

i statens järnvägars tjänst övertagen personal från Sala

—Gysinge—Gävle järnväg.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 138 av herr

Bäcklund och den andra inom andra kammaren under nr 189 av herrar

Eriksson i Stockholm och Andersson i Surahammar, har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta, att från förutvarande Sala—Gysinge—Gävle järnväg

i statens järnvägars tjänst övertagen personal, vilken på grund av förekomsten

av liv- och kapitalförsäkring icke tillerkänts pensionsrätt efter

övergången i statens tjänst, må, mot det att de till statens järnvägar avsta

förenämnda försäkring, erhålla pensionsrätt enligt bestämmelserna för antingen

tjänstemän eller för arbetare i statens tjänst».

Beträffande motiveringen för det sålunda väckta förslaget får utskottet

hänvisa till motionen I: 138.

över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört:

Vid statens förvärv av Sala—Gysinge—Gävle järnväg den 1 oktober 1937

övergingo i statens järnvägars tjänst bl. a. sex befattningshavare, som hade

fått sin pensionsfråga ordnad genom liv- och kapitalförsäkringar, för vilka

järnvägsförvaltningen åtagit sig att erlägga viss del av premierna. I och

med förstatligandet överflyttades förvaltningens förpliktelser i berörda hänseende

på statens järnvägar. Av ifrågavarande befattningshavare anställdes

linjearbetaren J. E. Widell såsom ordinarie banvakt, stallkarlen J. H. Johansson

såsom ordinarie stationskarl, extra stallkarlen E. A. Sahlström såsom

extra ordinarie stationskarl samt chaufförerna E. A. Eriksson, K. F.

Hedberg och L. P. Skogh såsom chaufförer vid statens järnvägar.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 3 november 1939 medgivit, att anställd

ngshavare, som i samband med statens övertagande av enskild järnväg

övergått till anställning såsom tjänsteman eller arbetare vid statens

järnvägar och som icke vore delägare i enskild pensionsinrättning, finge

erhålla pensionsrätt jämlikt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet

resp. tjänstepensionsreglementet för arbetare, medgav järnvägsstyrelsen

efter därom gjord framställning, att sistnämnda reglemente skulle äga

tillämpning å ovannämnda tre chaufförer, vilka voro födda under åren

1896—1900.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

Stationskarlen Johansson och extra ordinarie stationskarlen Sahlström,

vilka voro födda den 8 augusti resp. 15 september 1878, kunde icke ifrågakomma

till erhållande av pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet,

enär de vid tiden för Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut uppnått den i

reglementet stadgade pensionsåldern, 60 år. Då de sedermera efter fyllda

63 år avgingo ur statens järnvägars tjänst, erhöllo de därför endast å försäkringarna

utfallande belopp, 4 500 kronor resp. 3 500 kronor. Såsom

framgår av de till vederbörande utskott överlämnade handlingarna har stationskarlen

Johansson hos Kungl. Maj:t anhållit att mot avstående av försäkringen

erhålla pensionsrätt enligt bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller ock att han måtte utöver försäkringen komma i

åtnjutande av någon pension av statsmedel, vilken framställning dock icke

föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt den för banvakt Widell alltjämt gällande överenskommelsen äger

denne, som är född den 21 april 1887, att vid avgång från tjänsten efter

fyllda 63 år utfå ett försäkringsbelopp av 6 500 kronor. Något formellt

hinder för järnvägsstyrelsen att medgiva Widell pensionsrätt enligt civila

tjänstepensionsreglementet föreligger numera icke, men har någon framställning

därom icke gjorts. Därest nämnda reglemente skulle bliva å honom

tillämpligt, är han skyldig att avgå ur tjänst redan vid uppnådda 60 år

och kan såsom tjänstår i pensionshänseende endast tillgodoräknas den tid,

varunder han varit underkastad reglementet. Frågan, huruvida någon del

av den föregående anställningstiden vid den enskilda järnvägen och vid

statens järnvägar må kunna tillgodoräknas honom, skulle enligt gällande

bestämmelser bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Vid ovan angivna förhållanden anser styrelsen, att nu ifrågavarande motioner

icke böra föranleda någon åtgärd.

Statskontoret har anfört följande:

Av järnvägsstyrelsens yttrande framgår, att av de sex befattningshavare,

vilka i samband med statens förvärv av rubricerade järnväg övergått i‘ statens

järnvägars tjänst och som fått sin pensionsfråga ordnad genom liv- och

kapitalförsäkringar, tre anställningshavare, nämligen chaufförerna E. A.

Eriksson, K. F. Hedberg och L. P. Skogh, erhållit pensionsrätt jämlikt

tjänstepensionsreglementet för arbetare. Då pensionsförhållandena för dessa

anställningshavare sålunda synas ordnade på nöjaktigt sätt, lära några åtgärder

i motionernas syfte för deras vidkommande icke vara erforderliga.

Beträffande banvakten Widell torde — såsom järnvägsstyrelsen framhållit

— något formellt hinder icke föreligga för styrelsen att bereda honom

pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn härtill

lärer riksdagens medverkan icke påkallas för att lösa pensionsfrågan för

honom på ett tillfredsställande sätt.

Vad slutligen angår stationskarlen Johansson och extra ordinarie stationskarlen

Sahlström, hava de på av järnvägsstyrelsen omförmälda skäl icke

kunnat ifrågakomma till erhållande av pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet.

Då dessa befattningshavare, vilka övergått i statens järnvägars

tjänst den 1 oktober 1937, uppnått den i reglementet stadgade pensionsåldern

av 60 år redan den 8 augusti, respektive den 15 september 1938

eller alltså innan ens ett år förflutit efter övergången, kan statskontoret icke

finna tillräcklig anledning föreligga för att staten skulle bereda dem pensionsförmåner

utöver vad som garanterats dem av deras förutvarande ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

9

betsgivare, Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag. I detta sammanhang

må jämväl erinras om att enligt de överenskommelser, som på sin tid

träffades mellan bolaget och dess anställningshavare i samband med bolagets

erbjudande att deltaga i premiebetalningen för en blandad liv- och

kapitalförsäkring, uttryckligen förutsatts, att befattningshavarna efter försäkringsbeloppens

utfående icke skulle rikta några som helst anspråk mot

bolaget om utbekommande av ytterligare pension eller understöd. Härtill

kommer, att Kungl. Maj:t genom beslut så sent som den 3 oktober 1941

lämnat en ansökning från Johansson om pension utan bifall.

Vid nu angivna förhållanden anser statskontoret, att ifrågavarande motioner

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de i förevarande Utskottet.

motioner avsedda sex anställningshavarna under sin tidigare tjänstgöring

vid Sala—Gysinge—Gävle järnväg fått sin pensionsfråga ordnad genom livoch

kapitalförsäkringar. Efter järnvägens förstatligande den 1 oktober

1937 hava tre av dem, nämligen chaufförerna E. A. Eriksson, K. F. Hedberg

och L. P. Skogh mot avstående av försäkringarna erhållit pensionsrätt

jämlikt tjänstepensionsreglementet för arbetare, varjämte — enligt vad som

upplysts -— banvakten J. E. Widell torde komma att beredas pensionsrätt

enligt civila tjänstepensionsreglementet. Beträffande ifrågavarande fyra

anställningshavare synas fördenskull några åtgärder i motionernas syfte

icke vara erforderliga från riksdagens sida.

Vad härefter angår stationskarlen J. H. Johansson och extra ordinarie

stationskarlen E. A. Sahlström, hava dessa icke kunnat ifrågakomma till

erhållande av pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, enär de

vid den tidpunkt, då möjlighet bereddes till pensionering enligt beslut av

Kungl. Maj:t den 3 november 1939, redan uppnått stadgad pensionsålder,

60 år. De hava sedermera vid avgång ur statens järnvägars tjänst hösten

1941 endast erhållit å försäkringarna utfallande belopp, utgörande respektive

4 500 kronor och 3 500 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat, kail

såväl Johansson som Sahlström åberopa en långvarig anställningstid vid

förutvarande Sala—Gysinge—Gävle järnväg. Med hänsyn härtill förefaller

det sätt, på vilket deras pensioneringsförhållanden ordnats, föga tillfredsställande.

Det synes fördenskull böra övervägas, huruvida icke även i förevarande

två fall ett utbyte av kapitalförsäkringarna mot årliga pensioner

skulle kunna komma till stånd. Emellertid äger utskottet icke möjlighet att

på grundval av nu tillgängliga handlingar framlägga något förslag härom,

än mindre överblicka, i vad mån ett beslut om pension i förevarande fall

skulle kunna medföra konsekvenser i fråga örn andra övertagna järnvägar.

På grund härav anser sig utskottet icke för närvarande kunna taga ställning

till pensionsfrågan. Utskottet vill i stället förorda, att denna fråga göres

lill föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, örn möjligt inom

sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas 1943 års riksdag. Därest

pension anses böra beredas ifrågavarande två anställningshavare, synes det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

skäligt, att pensionsförmånerna — givetvis i utbyte mot försäkringsbeloppen

•— få utgå från den tidpunkt, då anställningarna vid statens järnvägar

upphörde.

Enligt vad utskottet inhämtat, förekommer det vid vissa andra av staten

övertagna eller till övertagande avsedda enskilda järnvägar, att personalen

fått sin pensionsfråga ordnad genom liv- och kapitalförsäkringar. Järnvägsstyrelsen

synes emellertid i möjligaste mån eftersträva en avveckling

av denna form för pensionering genom personalens inordnande under de

statliga pensioneringsbestämmelserna. Möjligen kunna härvid uppkomma

fall av likartad beskaffenhet med de ovan två omförmälda. Den av utskottet

i det föregående förordade utredningen bör givetvis omfatta även

dylika fall.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 138

och II: 189, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag i fråga om utbyte av liv- och kapitalförsäkringar

mot pensioner till viss personal vid av staten

övertagna enskilda järnvägar.

Stockholm den 28 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Friggeråker, Sundvik, von

Horn*, Leander, Sylwan* och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman*,

Hall*, Andersson i Munkaljungby*, Hilding, Sundberg och Ericsson i Kinna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:227 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om gäldande av skadestånd och livränta till värnpliktige K. H. V. Dinos änka och minderåriga dotter. s. 1 i texten