Utlåtande i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension.
1942-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1942:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr AO.
11
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss
förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka
avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande
av pension.
I en inom andra kammaren under nr 110 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Eriksson i Stockholm
hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att ordinarie tjänstemän i statens
tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av
pension, må tillerkännas samma förmån som jämlikt stadgandena i dels
§ 12 av Lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk den
4 juni 1920, dels ock § 22 av Civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni
1934 tillkommit tjänstemän, som senare under likartade förhållanden avgått
ur statens tjänst».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som anfört följande:
Såsom i motionen framhållits, har för tjänsteman, som varit underkastad
bestämmelserna i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar samt statens vattenfallsverk — örn han avgått ur tjänst utan att
vara berättigad till tjänstepension — enligt 12 § nämnda pensionslag kapitalvärdet
av hans pensionsavgifter inbetalats från vederbörande pensionsfond
till pensionsstyrelsen för beredande av pension åt honom enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring. Några föreskrifter av dylik innebörd hava,
såsom motionären påpekat, icke funnits intagna i de pensionsbestämmelser,
som gällde för kommunikationsverkens tjänstemän före ikraftträdandet av
sagda lag liksom ej heller i vare sig 1907 års civila pensionslag, vilken inom
den övriga civila statsförvaltningen i allmänhet varit gällande intill den 1
juli 1935 och alltjämt gäller för vissa förvaltningsområden, eller i de pensionsbestämmelser,
som före den 1 juli 1935 gällt för personal inom försvarsväsendet.
I samtliga nu nämnda fall har tjänsteman, som avgått ur
statstjänst före pensionsåldern av annan orsak än sjukdom, icke varit tillförsäkrad
rätt till pension på grund av inbetalda avgifter och ej heller
rätt att återbekomma sådana avgifter. Däremot hava i de från och med
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
den 1 juli 1935 gällande civila och militära tjänstepensionsreglementena intagits
stadganden (resp. 22 och 21 §§), vilka i princip innebära, att tjänstemän,
som avgå ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av
pension enligt reglementena, skola försäkras till erhållande av s. k. uppskjuten
livränta för ett allt efter anställningstidens längd varierande belopp.
Denna livränta innebär såtillvida en utsträckning av motsvarande
förmån enligt kommunikationsverkens pensionslag, som den avgångne genom
livräntan helt eller i viss utsträckning erhåller vederlag icke blott för
de under tjänstetiden erlagda bidragen till pensioneringen utan jämväl för
den del av den på tjänstetiden belöpande pensionen, som bekostas av staten.
Såvitt statskontoret kan finna, torde motionären hava åsyftat, att ordinarie
statliga befattningshavare, vilka före tidpunkten för ikraftträdandet
av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente avgått från sina befattningar
utan rätt att komma i åtnjutande av pension, skulle tillerkännas den förmån,
som i form av uppskjuten livränta tillkommer tjänsteman, vilken erhållit
sin pensionsrätt reglerad enligt de pensioneringsprinciper, som kommit
till uttryck i nämnda reglemente.
Statskontoret måste för sin del ställa sig bestämt avvisande gentemot det
av motionären framförda förslaget. Redan av principiella skäl är det enligt
ämbetsverkets mening ägnat att ingiva starka betänkligheter, därest föreskrifterna
i civila tjänstepensionsreglementet örn uppskjuten livränta skulle
givas, så att säga, retroaktiv tillämpning på f. d. befattningshavare, vilka
icke varit underkastade reglementets bestämmelser. I detta sammanhang
torde för övrigt böra framhållas, att statsmakterna hittills såsom regel motsatt
sig bifall till framställningar örn retroaktiv tillämpning av nyare pensioneringsprinciper.
Vidare bör uppmärksammas, att åtgärder i motionens
syfte skulle, såsom ovan redan påvisats, få konsekvenser icke endast med
avseende å tjänstemän, å vilka bestämmelserna i 1907 års pensionslag varit
gällande, utan även beträffande de f. d. militära beställningshavare, som
avgått ur tjänst före ikraftträdandet av militära tjänstepensionsreglementet.
Motionären har gjort gällande, att pensionsstyrelsen utan svårighet skulle
kunna verkställa den utredning, som erfordras för att fastställa antalet av
de personer, vilka skulle bliva delaktiga av den ifrågasatta förmånen. Enligt
statskontorets mening skulle pensionsstyrelsens handläggning av hithörande
frågor bliva av synnerligen omfattande och tidsödande beskaffenhet. Att
märka är, att styrelsen i så fall skulle behöva icke blott inhämta upplysningar
från samtliga ämbetsverk och myndigheter för att utröna, vilka ordinarie
befattningshavare i dessa verk, som före den 1 juli 1935 avgått ur
tjänst utan rätt till tjänstepension, utan även med ledning av eljest tillgängliga
uppgifter undersöka, vilka av dessa befattningshavare, som fortfarande
äro i livet. Härtill komma de jämförelsevis besvärliga arbetsuppgifterna att
försäkringstekniskt bestämma storleken av ifrågakommande livräntor. Liknande
utredningar skulle erfordras beträffande förut omförmälda militära
beställningshavare.
Statskontoret vill vidare framhålla, att — med hänsyn till det sätt, på
vilket pensionsutgifterna numera finansieras — ett bifall till motionen skulle
medföra direkta merkostnader för statsverket. Då det lärer kunna förutsättas,
att en väsentlig del av de befattningshavare, örn vilka här är fråga,
redan uppnått den ålder, som regelmässigt berättigar till uppskjuten livränta,
torde dessa kostnader kunna beräknas omedelbart bliva av icke obetydlig
omfattning.
I detta sammanhang må jämväl erinras därom, att jämlikt det av 1941
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
13
års riksdag antagna allmänna tjänstepensionsreglementet förutsättningarna
för erhållande av uppskjuten livränta (tjänstelivränta) blivit skärpta, i det
att rätten till dylik förmån gjorts beroende av örn tjänstemannen före avgången
innehaft pensionsberättigande anställning under sammanlagt minst
tre år. Enligt vad som framgår av förarbetena till detta stadgande, ansågs
det nämligen icke motiverat, att staten för en befattningshavare med kortvarig
anställning skulle påtaga sig det omfattande arbete, som innefattades
i fastställandet av livräntebelopp, personalbokföring och periodisk utbetalning
av livränta. Gentemot åsikten, att den föreslagna anordningen skulle
innebära, att tjänstemannen orättmätigt berövades all valuta av pensionsavdragen,
framhölls, att vederbörande redan före avgången erhållit visst
vederlag för pensionsavdragen i form av den rätt, han under anställningstiden
ägt att i händelse av då inträdande arbetsoförmåga erhålla invalideller
sjukpension. Ett bifall till motionen skulle vid sådana förhållanden
icke stå i god överensstämmelse med statsmakternas nyligen fattade beslut
att begränsa rätten till den förmån, varom här är fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts avstyrker statskontoret bifall
till den föreliggande motionen.
Enligt tidigare gällande bestämmelser — liksom enligt bestämmelserna i
1907 års för vissa förvaltningsområden alltjämt gällande pensionslag —
ägde tjänsteman vid avgång ur statens tjänst före uppnådd pensionsålder
av annan orsak än invaliditet eller sjukdom icke någon rätt till pension på
grund av inbetalda avgifter och ej heller rätt att återbekomma sådana avgifter.
Detta var vid kommunikationsverken fallet före tillkomsten av 1920
års pensionslag; vid den civila statsförvaltningen i övrigt ävensom vid militärförvaltningen
var enahanda förhållande rådande intill ikraftträdandet den
1 juli 1935 av de nuvarande civila och militära tjänstepensionsreglementena.
I 1920 års pensionslag för kommunikationsverken föreskrevs, att för tjänsteman,
som avgick ur tjänst utan att vara berättigad till tjänstepension, skulle
kapitalvärdet av hans pensionsavgifter inbetalas från vederbörande pensionsfond
till pensionsstyrelsen för beredande av pension åt honom enligt
lagen örn allmän pensionsförsäkring. I civila och militära tjänstepensionsreglementena
hava intagits stadganden, vilka i princip innebära, att tjänstemän,
som avgå ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension
enligt reglementena, skola försäkras till erhållande av s. k. uppskjuten
livränta. Denna livränta innebär såtillvida en utvidgning av motsvarande
förmån enligt kommunikationsverkens pensionslag, som den avgångne därigenom
erhåller vederlag — helt eller delvis — icke blott för de under
tjänstetiden erlagda bidragen till pensioneringen utan jämväl för den del
av den på tjänstetiden belöpande pensionen, sorn bekostas av staten. I den
föreliggande motionen hemställes nu, att riksdagen måtte besluta, att ordinarie
tjänstemän, vilka avgått från tjänsten utan rätt till pension, må tillerkännas
enahanda förmån, som jämlikt stadgandena i dels 1920 års pensionslag
för kommunikationsverken, dels ock civila tjänstepensionsreglementet
tillförsäkrats tjänstemän, vilka efter den 1 juli 1920 respektive den
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
1 juli 1935 under likartade förhållanden avgått ur statstjänst. Enligt detta
förslag skulle således bestämmelserna i kommunikationsverkens pensionslag
angående beredande av pension på basis av kapitalvärdet av erlagda
pensionsavgifter, respektive i civila tjänstepensionsreglementet angående
uppskjuten livränta, givas så att säga retroaktiv tillämpning på f. d. befattningshavare,
vilka icke varit underkastade pensionslagens eller pensionsreglementets
föreskrifter.
Statskontoret har för sin del ställt sig bestämt avvisande gentemot motionärens
förslag under hänvisning till att en retroaktiv tillämpning av nyare
pensioneringsgrunder vore ägnad att ingiva starka betänkligheter. Vad
statskontoret sålunda anfört är givetvis i princip riktigt. Enligt utskottets
mening bör dock i undantagsfall, där så kan ske utan prejudicerande
verkningar, avsteg kunna göras från den ståndpunkt, som intagits av
statskontoret och som hittills tämligen konsekvent biträtts av statsmakterna.
Från denna utgångspunkt synes det i motionen framlagda förslaget — dock
med vissa modifikationer — kunna förtjäna att tagas under övervägande.
Det synes ock, sakligt sett, icke vara oförenligt med rättvisa och billighet,
att befattningshavare, som avgått ur tjänst utan rätt till någon pensionsförmån,
på ett eller annat sätt erhålla gottgörelse för vad de utgivit i pensionsavgifter
för sin egen pensionering. Att härvid — såsom statskontoret tolkat
motionen — genom beviljande av uppskjuten livränta gå utöver de föreskrifter,
som gällt enligt kommunikationsverkens pensionslag, synes utskottet
emellertid icke motiverat eller ur kostnadssynpunkt tillrådligt. Men även
ett tillgodoräknande enligt nämnda lag av kapitalvärdet av avgifterna torde
få anses vara en alltför långt gående åtgärd. Såsom statskontoret framhållit,
ha befattningshavarna redan före avgången erhållit visst vederlag för
pensionsavgifterna i form av rätt till invalid- och sjukpension. Redan återfåendet
av erlagda avgifter -—- utan ränta därå — synes utskottet innebära
en stor förmån ur befattningshavarnas synpunkt. En dylik lösning skulle
dessutom medföra en betydande administrativ förenkling. Vidare synes det
utskottet, att en återbetalning av avgifterna i så fall bör begränsas till att
avse befattningshavare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande alltjämt
äro i livet, ävensom att återbetalningen bör göras beroende av särskild ansökan
från vederbörande befattningshavare eller dennes rättsinnehavare.
Enligt utskottets mening skulle det sålunda i och för sig vara rimligt och
möjligt att i modifierad form realisera den i motionen väckta tanken. Emellertid
saknas material för bedömande av förslagets räckvidd och ekonomiska
innebörd. Såsom statskontoret antytt, torde det icke utan ingående
undersökning vara möjligt att fastställa vare sig antalet av de personer,
vilka skulle kunna bliva delaktiga av den ifrågasatta förmånen, eller storleken
av de i varje särskilt fall erlagda pensionsavgifterna. I detta sammanhang
bör framhållas, att en åtgärd i motionens syfte måste inbegripa även
militära befattningshavare, som avgått ur tjänst före ikraftträdandet den
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
15
1 juli 1935 av militära tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn till det anförda
och då nuvarande statsfinansiella läge manar till försiktighet, när det
gäller nya utgifter, finner sig utskottet icke nu kunna taga definitiv ställning
i frågan. Enligt utskottets mening torde emellertid denna böra göras
till föremål för närmare utredning genom Kungl. Maj:ts försorg i syfte att
klarlägga, huruvida och i vad mån förutsättningar föreligga för återbetalning
i här avsedda fall av erlagda tjänstepensionsavgifter. Utskottet vill därför
förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning i ämnet och för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 110,
må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville i anslutning till vad utskottet ovan anfört låta verkställa
utredning av frågan, huruvida och i vad mån återbetalning
av erlagda tjänstepensionsavgifter må kunna medgivas
i sådana fall, då befattningshavare vid avgång ur statens
tjänst icke erhållit’ vederlag för avgifterna vare sig
genom inbetalning till pensionsstyrelsen för beredande av
pension därifrån eller i form av uppskjuten livränta, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
giva anledning.
Stockholm den 28 april 1942.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Nordborg, Sandén, von
Horn*, Bodin*, Löfgren och Albertsson*;
från andra kammaren: herrar Paulsen*, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman*,
Hall*, Andersson i Munkal jungby*, Hilding, Ericsson i Kinna och Dickson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:228 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan a1 i texten