Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension.

1942-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:40, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av pension.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr AO.

11

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss

förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka

avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande

av pension.

I en inom andra kammaren under nr 110 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Eriksson i Stockholm

hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att ordinarie tjänstemän i statens

tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma i åtnjutande av

pension, må tillerkännas samma förmån som jämlikt stadgandena i dels

§ 12 av Lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk den

4 juni 1920, dels ock § 22 av Civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni

1934 tillkommit tjänstemän, som senare under likartade förhållanden avgått

ur statens tjänst».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som anfört följande:

Såsom i motionen framhållits, har för tjänsteman, som varit underkastad

bestämmelserna i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar samt statens vattenfallsverk — örn han avgått ur tjänst utan att

vara berättigad till tjänstepension — enligt 12 § nämnda pensionslag kapitalvärdet

av hans pensionsavgifter inbetalats från vederbörande pensionsfond

till pensionsstyrelsen för beredande av pension åt honom enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring. Några föreskrifter av dylik innebörd hava,

såsom motionären påpekat, icke funnits intagna i de pensionsbestämmelser,

som gällde för kommunikationsverkens tjänstemän före ikraftträdandet av

sagda lag liksom ej heller i vare sig 1907 års civila pensionslag, vilken inom

den övriga civila statsförvaltningen i allmänhet varit gällande intill den 1

juli 1935 och alltjämt gäller för vissa förvaltningsområden, eller i de pensionsbestämmelser,

som före den 1 juli 1935 gällt för personal inom försvarsväsendet.

I samtliga nu nämnda fall har tjänsteman, som avgått ur

statstjänst före pensionsåldern av annan orsak än sjukdom, icke varit tillförsäkrad

rätt till pension på grund av inbetalda avgifter och ej heller

rätt att återbekomma sådana avgifter. Däremot hava i de från och med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

den 1 juli 1935 gällande civila och militära tjänstepensionsreglementena intagits

stadganden (resp. 22 och 21 §§), vilka i princip innebära, att tjänstemän,

som avgå ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av

pension enligt reglementena, skola försäkras till erhållande av s. k. uppskjuten

livränta för ett allt efter anställningstidens längd varierande belopp.

Denna livränta innebär såtillvida en utsträckning av motsvarande

förmån enligt kommunikationsverkens pensionslag, som den avgångne genom

livräntan helt eller i viss utsträckning erhåller vederlag icke blott för

de under tjänstetiden erlagda bidragen till pensioneringen utan jämväl för

den del av den på tjänstetiden belöpande pensionen, som bekostas av staten.

Såvitt statskontoret kan finna, torde motionären hava åsyftat, att ordinarie

statliga befattningshavare, vilka före tidpunkten för ikraftträdandet

av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente avgått från sina befattningar

utan rätt att komma i åtnjutande av pension, skulle tillerkännas den förmån,

som i form av uppskjuten livränta tillkommer tjänsteman, vilken erhållit

sin pensionsrätt reglerad enligt de pensioneringsprinciper, som kommit

till uttryck i nämnda reglemente.

Statskontoret måste för sin del ställa sig bestämt avvisande gentemot det

av motionären framförda förslaget. Redan av principiella skäl är det enligt

ämbetsverkets mening ägnat att ingiva starka betänkligheter, därest föreskrifterna

i civila tjänstepensionsreglementet örn uppskjuten livränta skulle

givas, så att säga, retroaktiv tillämpning på f. d. befattningshavare, vilka

icke varit underkastade reglementets bestämmelser. I detta sammanhang

torde för övrigt böra framhållas, att statsmakterna hittills såsom regel motsatt

sig bifall till framställningar örn retroaktiv tillämpning av nyare pensioneringsprinciper.

Vidare bör uppmärksammas, att åtgärder i motionens

syfte skulle, såsom ovan redan påvisats, få konsekvenser icke endast med

avseende å tjänstemän, å vilka bestämmelserna i 1907 års pensionslag varit

gällande, utan även beträffande de f. d. militära beställningshavare, som

avgått ur tjänst före ikraftträdandet av militära tjänstepensionsreglementet.

Motionären har gjort gällande, att pensionsstyrelsen utan svårighet skulle

kunna verkställa den utredning, som erfordras för att fastställa antalet av

de personer, vilka skulle bliva delaktiga av den ifrågasatta förmånen. Enligt

statskontorets mening skulle pensionsstyrelsens handläggning av hithörande

frågor bliva av synnerligen omfattande och tidsödande beskaffenhet. Att

märka är, att styrelsen i så fall skulle behöva icke blott inhämta upplysningar

från samtliga ämbetsverk och myndigheter för att utröna, vilka ordinarie

befattningshavare i dessa verk, som före den 1 juli 1935 avgått ur

tjänst utan rätt till tjänstepension, utan även med ledning av eljest tillgängliga

uppgifter undersöka, vilka av dessa befattningshavare, som fortfarande

äro i livet. Härtill komma de jämförelsevis besvärliga arbetsuppgifterna att

försäkringstekniskt bestämma storleken av ifrågakommande livräntor. Liknande

utredningar skulle erfordras beträffande förut omförmälda militära

beställningshavare.

Statskontoret vill vidare framhålla, att — med hänsyn till det sätt, på

vilket pensionsutgifterna numera finansieras — ett bifall till motionen skulle

medföra direkta merkostnader för statsverket. Då det lärer kunna förutsättas,

att en väsentlig del av de befattningshavare, örn vilka här är fråga,

redan uppnått den ålder, som regelmässigt berättigar till uppskjuten livränta,

torde dessa kostnader kunna beräknas omedelbart bliva av icke obetydlig

omfattning.

I detta sammanhang må jämväl erinras därom, att jämlikt det av 1941

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

13

års riksdag antagna allmänna tjänstepensionsreglementet förutsättningarna

för erhållande av uppskjuten livränta (tjänstelivränta) blivit skärpta, i det

att rätten till dylik förmån gjorts beroende av örn tjänstemannen före avgången

innehaft pensionsberättigande anställning under sammanlagt minst

tre år. Enligt vad som framgår av förarbetena till detta stadgande, ansågs

det nämligen icke motiverat, att staten för en befattningshavare med kortvarig

anställning skulle påtaga sig det omfattande arbete, som innefattades

i fastställandet av livräntebelopp, personalbokföring och periodisk utbetalning

av livränta. Gentemot åsikten, att den föreslagna anordningen skulle

innebära, att tjänstemannen orättmätigt berövades all valuta av pensionsavdragen,

framhölls, att vederbörande redan före avgången erhållit visst

vederlag för pensionsavdragen i form av den rätt, han under anställningstiden

ägt att i händelse av då inträdande arbetsoförmåga erhålla invalideller

sjukpension. Ett bifall till motionen skulle vid sådana förhållanden

icke stå i god överensstämmelse med statsmakternas nyligen fattade beslut

att begränsa rätten till den förmån, varom här är fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts avstyrker statskontoret bifall

till den föreliggande motionen.

Enligt tidigare gällande bestämmelser — liksom enligt bestämmelserna i

1907 års för vissa förvaltningsområden alltjämt gällande pensionslag —

ägde tjänsteman vid avgång ur statens tjänst före uppnådd pensionsålder

av annan orsak än invaliditet eller sjukdom icke någon rätt till pension på

grund av inbetalda avgifter och ej heller rätt att återbekomma sådana avgifter.

Detta var vid kommunikationsverken fallet före tillkomsten av 1920

års pensionslag; vid den civila statsförvaltningen i övrigt ävensom vid militärförvaltningen

var enahanda förhållande rådande intill ikraftträdandet den

1 juli 1935 av de nuvarande civila och militära tjänstepensionsreglementena.

I 1920 års pensionslag för kommunikationsverken föreskrevs, att för tjänsteman,

som avgick ur tjänst utan att vara berättigad till tjänstepension, skulle

kapitalvärdet av hans pensionsavgifter inbetalas från vederbörande pensionsfond

till pensionsstyrelsen för beredande av pension åt honom enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring. I civila och militära tjänstepensionsreglementena

hava intagits stadganden, vilka i princip innebära, att tjänstemän,

som avgå ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension

enligt reglementena, skola försäkras till erhållande av s. k. uppskjuten

livränta. Denna livränta innebär såtillvida en utvidgning av motsvarande

förmån enligt kommunikationsverkens pensionslag, som den avgångne därigenom

erhåller vederlag — helt eller delvis — icke blott för de under

tjänstetiden erlagda bidragen till pensioneringen utan jämväl för den del

av den på tjänstetiden belöpande pensionen, sorn bekostas av staten. I den

föreliggande motionen hemställes nu, att riksdagen måtte besluta, att ordinarie

tjänstemän, vilka avgått från tjänsten utan rätt till pension, må tillerkännas

enahanda förmån, som jämlikt stadgandena i dels 1920 års pensionslag

för kommunikationsverken, dels ock civila tjänstepensionsreglementet

tillförsäkrats tjänstemän, vilka efter den 1 juli 1920 respektive den

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

1 juli 1935 under likartade förhållanden avgått ur statstjänst. Enligt detta

förslag skulle således bestämmelserna i kommunikationsverkens pensionslag

angående beredande av pension på basis av kapitalvärdet av erlagda

pensionsavgifter, respektive i civila tjänstepensionsreglementet angående

uppskjuten livränta, givas så att säga retroaktiv tillämpning på f. d. befattningshavare,

vilka icke varit underkastade pensionslagens eller pensionsreglementets

föreskrifter.

Statskontoret har för sin del ställt sig bestämt avvisande gentemot motionärens

förslag under hänvisning till att en retroaktiv tillämpning av nyare

pensioneringsgrunder vore ägnad att ingiva starka betänkligheter. Vad

statskontoret sålunda anfört är givetvis i princip riktigt. Enligt utskottets

mening bör dock i undantagsfall, där så kan ske utan prejudicerande

verkningar, avsteg kunna göras från den ståndpunkt, som intagits av

statskontoret och som hittills tämligen konsekvent biträtts av statsmakterna.

Från denna utgångspunkt synes det i motionen framlagda förslaget — dock

med vissa modifikationer — kunna förtjäna att tagas under övervägande.

Det synes ock, sakligt sett, icke vara oförenligt med rättvisa och billighet,

att befattningshavare, som avgått ur tjänst utan rätt till någon pensionsförmån,

på ett eller annat sätt erhålla gottgörelse för vad de utgivit i pensionsavgifter

för sin egen pensionering. Att härvid — såsom statskontoret tolkat

motionen — genom beviljande av uppskjuten livränta gå utöver de föreskrifter,

som gällt enligt kommunikationsverkens pensionslag, synes utskottet

emellertid icke motiverat eller ur kostnadssynpunkt tillrådligt. Men även

ett tillgodoräknande enligt nämnda lag av kapitalvärdet av avgifterna torde

få anses vara en alltför långt gående åtgärd. Såsom statskontoret framhållit,

ha befattningshavarna redan före avgången erhållit visst vederlag för

pensionsavgifterna i form av rätt till invalid- och sjukpension. Redan återfåendet

av erlagda avgifter -—- utan ränta därå — synes utskottet innebära

en stor förmån ur befattningshavarnas synpunkt. En dylik lösning skulle

dessutom medföra en betydande administrativ förenkling. Vidare synes det

utskottet, att en återbetalning av avgifterna i så fall bör begränsas till att

avse befattningshavare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande alltjämt

äro i livet, ävensom att återbetalningen bör göras beroende av särskild ansökan

från vederbörande befattningshavare eller dennes rättsinnehavare.

Enligt utskottets mening skulle det sålunda i och för sig vara rimligt och

möjligt att i modifierad form realisera den i motionen väckta tanken. Emellertid

saknas material för bedömande av förslagets räckvidd och ekonomiska

innebörd. Såsom statskontoret antytt, torde det icke utan ingående

undersökning vara möjligt att fastställa vare sig antalet av de personer,

vilka skulle kunna bliva delaktiga av den ifrågasatta förmånen, eller storleken

av de i varje särskilt fall erlagda pensionsavgifterna. I detta sammanhang

bör framhållas, att en åtgärd i motionens syfte måste inbegripa även

militära befattningshavare, som avgått ur tjänst före ikraftträdandet den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 40.

15

1 juli 1935 av militära tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn till det anförda

och då nuvarande statsfinansiella läge manar till försiktighet, när det

gäller nya utgifter, finner sig utskottet icke nu kunna taga definitiv ställning

i frågan. Enligt utskottets mening torde emellertid denna böra göras

till föremål för närmare utredning genom Kungl. Maj:ts försorg i syfte att

klarlägga, huruvida och i vad mån förutsättningar föreligga för återbetalning

i här avsedda fall av erlagda tjänstepensionsavgifter. Utskottet vill därför

förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl.

Majit ville låta verkställa utredning i ämnet och för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 110,

må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville i anslutning till vad utskottet ovan anfört låta verkställa

utredning av frågan, huruvida och i vad mån återbetalning

av erlagda tjänstepensionsavgifter må kunna medgivas

i sådana fall, då befattningshavare vid avgång ur statens

tjänst icke erhållit’ vederlag för avgifterna vare sig

genom inbetalning till pensionsstyrelsen för beredande av

pension därifrån eller i form av uppskjuten livränta, samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

giva anledning.

Stockholm den 28 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Nordborg, Sandén, von

Horn*, Bodin*, Löfgren och Albertsson*;

från andra kammaren: herrar Paulsen*, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman*,

Hall*, Andersson i Munkal jungby*, Hilding, Ericsson i Kinna och Dickson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:228 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om tillerkännande av viss förmån åt ordinarie tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan a1 i texten