Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

1942-04-28 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:42, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott et s utlåtande A > 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av gällande

bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

I nedannämnda fyra inom andra kammaren väckta motioner, vilka hänvisats

tili bankoutskottets förberedande handläggning, hava förslag framställts

därom, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning

och förslag i olika avseenden beträffande rätten till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I motionen II: 7 hemställer herr Paulsen jämte tre av andra kammarens

övriga ledamöter, att riksdagen måtte besluta hemställa till Kungl. Majit örn

utredning och förslag till vissa i motionen angivna hjälpåtgärder, då värnpliktiga

drabbats av skada eller avlidit.

I motionen 11:43 hemställer herr Thäpper, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om skyndsam utredning av de

bestämmelser efter vilka ersättning utgår till de värnpliktiga som ådraga sig

olycksfallsskada eller sjukdom under sin militärtjänstgöring, så att de belopp

efter vilka ersättningen beräknas bättre anpassas efter deras civila löneförhållanden.

»

I motionen II: 70 hemställer herr Andersson i Södergård jämte åtta av

andra kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit måtte anhålla om skyndsam utredning beträffande ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i sådana fall då

den, vilken blivit dömd till skadevållandet, saknar medel att gälda skadeståndet,

samt att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.»

I motionen II: 150 hemställer herr Spångberg jämte fyra av andra kammarens

övriga ledamöter, »all riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

anhålla örn skyndsam utredning rörande sådan ändring av förordningen örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

att ersättning må kunna utgå då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband

med militärtjänstgöring, även örn det kan anses att sjukdomen eller döds
Bihang

lill riksdagens protokoll 11)42. S sami. Sr 42 44. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

2

fallet föranletls av annan orsak än militärtjänstgöringen, samt för riksdagen

framlägga det förslag, som av utredningen föranledes.»

Beträffande motiveringen för de salunda framställda förslagen får utskottet

hänvisa till innehållet i motionerna.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från riksförsäkringsanstalten.

Innan anstalten ingått på de i motionerna behandlade spörsmålen har anstalten

inledningsvis redogjort för huvudinnehållet av de viktigare nu gällande

bestämmelserna i ämnet. Anstalten har därvid anfört följande:

Nu gällande särskilda bestämmelser örn ersättning för skador och sjukdomar,

ådragna under militärtjänstgöring, äro främst meddelade i förordningarna

den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.. Den

senare förordningen äger tillämpning på kroppsskador, som under militärtjänstgöring

i fredstid drabba värnpliktiga och i 2 § i förordningen omförmälda

fast anställda. Genom denna förordning, som trädde i kraft den 1 januari

1928, upphävdes förordningen den 18 juni 1909, dock att ersättningsanspråk,,

sorn grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats före

den 1 januari 1928, fortfarande bedömes enligt de äldre bestämmelserna.

Med avseende på ersättningar till fast anställda i anledning av olycksfall

före ikraftträdandet av 1927 års förordning gäller, att ersättningsrätten regleras

av ej blott 1909 års förordning utan även lagen den 17 juni 1916 (nr

235) örn försäkring för olycksfall i arbete.

Rätten till ersättning för sjukdom enligt 1927 års militärersättningsförordning

regleras av bestämmelser i 19 § 1 mom. i förordningen. Beträffande

sjukdom, som yppas under tjänstgöringen, gäller att sjukdomen skall anses

vara ådragen under tjänstgöringen — och sålunda medföra rätt till ersättning

— därest skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen

bidragit därtill. Sjukdom, som icke yppats under tjänstgöringen, skall anses

vara ådragen under denna, såvida tjänstgöringen skäligen kan antagas hava

väsentligen bidragit till sjukdomen.

Sjukpenning, livränta och begravningshjälp bestämmas enligt 1927 års

militärersättningsförordning i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

efter samma regler, som gälla enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete. Beträffande de fast anställda äro jämväl i fråga om den årliga

arbetsförtjänstens beräkning grunderna i olycksfallsförsäkringslagen tilllämpliga.

I enlighet härmed må den årliga arbetsförtjänsten för fast anställd,

såvitt angår ersättning för skada eller sjukdom, ådragen efter ingången

av år 1942, beräknas till högst 3 900 kronor. För värnpliktiga gäller

däremot, att arbetsförtjänsten skall beräknas till vissa i 8 § angivna belopp,

nämligen för mera kvalificerade kategorier till 2 160 kronor och för

övriga till 1 764 kronor. Av de till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktiga

är flertalet att hänföra till den förra gruppen. Efterföljande tabell

belyser storleken av ersättningarna, inklusive det dyrtidstillägg å 30 procent,

som jämlikt bestämmelser i förordning den 19 december 1941 (nr 943) och

kungl, brev samma dag utgår å sjukpenning eller livränta i anledning av

olycksfall eller sjukdom, som drabbat värnpliktig efter den 31 augusti 1939:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Ilankoutskottets utlåtande Sr 42.

3

arbetsförtjänst

arbetsförtjänst

21G0 kronor

1 764 kronor

hel sjukpenning för dag..................

5

20

4: 55

årlig livränta vid total invaliditet...........

. 1 872

—

1 528:80

årlig livränta vid hjälplöshet, högst.........

årlig livränta till änka (örn högst 2 barn fin-

. 2 808

—

2 293:20

nas) ................................

702

--

573:30

årliga livräntor till änka och 1 barn.........

1 170

—

955: 50

årliga livräntor till änka och 2 barn.........

. 1 638

—

1 337:70

årliga livräntor till änka och 3 eller flera barn

. t 872

—

1 528: 80

årlig eventuell livränta till föräldrar, högst . .

702

—

573:30

begravningshjälp .........................

250

—

250: —

Genom förordning den 28 juni 1941 (nr 591) om familjebidrag åt värnpliktiga

med flera, vilka drabbats av kroppsskada, har föreskrivits, att familjebidrag

må kunna tills vidare utgå till värnpliktig, som under tjänstgöring,

varunder krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr 223)

varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada medförande rätt till

ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning. Bidrag må utgå

för tid, varunder den värnpliktige är berättigad till sjukpenning eller livränta,

motsvarande minst nedsättning av arbetsförmågan med hälften. Rörande

bidragen gälla i tillämpliga delar krigsfamiljebidragsförordningens

bestämmelser med vissa avvikelser, däribland föreskriften, att familjepenning

i sin helhet utgår efter behovsprövning samt att hustru (husföreståndarinna)

med avseende på familjepennings högsta belopp jämställes med

annan familjemedlem över sexton år. För tid, då sjukpenning utgår, må

familjebidrag av samtliga former utgivas, under det att jämte livränta allenast

bidrag i form av familjepenning må utgå. Familjepenning må utgivas

med följande högsta belopp per dag:

ortsgrupp I ortsgrupp II ortsgrupp III

för familjemedlem över 16 år...... 1:25 kr. 1:50 kr. 1:75 kr.

för familjemedlem under 16 år____ 0:85 » 0:95 » 1:05 »

Beträffande ersättningarna jämlikt 1909 års militärersättningsförordning

må allenast nämnas, att sjukhjälp utgår nied 3 kronor för dag och att årliga

livräntan vid total invaliditet utgör 900 kronor.

Enligt förordningen den 19 december 1941 (nr 942) angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete m. m. utgives dyrtidstillägg med 15 procent å livränta jämlikt, bland

andra författningar, 1909 eller 1927 års militärersättningsförordning i anledning

av olycksfall, som inträffat eller sjukdom, som yppats före den 1

januari 1941, dock att dyrtidstillägg ej utgår å livränta efter lägre invaliditetsgrad

än 30 procent. Genom ovanberörda, samtidigt med förordningen

den 19 december 1941 utfärdade kungl, brev har, med stöd av riksdagens

bemyndigande, förordnats om sammanlagt dyrtidstillägg med 30 procent å

sjukpenning eller livränta i anledning av olycksfall eller sjukdom, som drabbat

värnpliktig under tiden från och med den 1 september 1939 till 1940 års

ingång.

Beträffande de i motionerna framställda förslagen har riksförsäkringsanstalten

anfört:

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

liankoutskottets ut låtande Sr 42.

Bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning äro avsedda för

fredsförhållanden och därför enligt sakens natur i vissa avseenden icke lämpade

för nuvarande extraordinära läge. Förslag till bestämmelser örn ersättning

för kroppsskador, som under krig och vissa beredskapstillstand drabba

bland andra krigsmaktens personal, har framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén

i dess år 1941 avgivna betänkande, del lil, med förslag till

krigspensionsförordning m. m. (statens off. utredn. 1941:1). I proposition

nr 290 till 1941 års riksdag med förslag till, bland annat, ovanberörda förordning

örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada,

uttalade föredragande departementschefen, att de i kommittéförslaget

behandlade frågorna i följd av sin synnerligen komplicerade natur tarvade

ytterligare överväganden och att förslaget till familjebidragsbestämmelser

åsyftade en tillfällig förbättring av förmånerna i avvaktan på utarbetandet

av slutliga bestämmelser. Enligt vad riksförsäkringsanstalten inhämtat lärer

förslag till definitiva bestämmelser komma att föreläggas den nu samlade

riksdagen.

Därest frågan om ersättning under krig och beredskapstillstånd skulle

komma att lösas utan omarbetning i anslutning därtill av 1927 års militärersättningsförordning

torde enligt anstaltens mening en särskild revision av

bestämmelserna i nämnda författning bliva påkallad. Redan för en anpassning

av bestämmelserna efter 1941 års värnpliktslag erfordras vissa ändringar.

enär stadgarna i 8 § i 1927 års militärersättningsförordning örn de

värnpliktigas hänförande till skilda ersättningsklasser bygga på tjänstgöringsskyldighetens

omfattning enligt äldre värnpliktslag. Revisionen bör

jämväl inbegripa en viss granskning av bestämmelserna med beaktande av

bland annat ae synpunkter, som kommit till uttryck i förevarande motioner.

Det torde emellertid vara tydligt, att det under utarbetande varande förslaget

till bestämmelser för krigs- och beredskapstillstånd kan väntas förutsätta

ståndpunktstaganden från statsmakternas sida av väsentlig betydelse jämväl

för en revision av fredstidsbestämmelserna.

I motionen nr 7 har anförts, bland annat, dels att frågan örn ersättningarnas

storlek i de fall, där föräldrar lill skadad eller avliden värnpliktig varit

eller kunnat bliva beroende av den avlidne, bör komma under omprövning,

dels att nu utgående begravningshjälp i anledning av värnpliktigs död synes

vara alltför låg.

Motionärerna erinra därom, att Kungl. Hajd genom beslut av 1941 års

riksdag erhållit bemyndigande att tilldela efterlevande efter person, som

avlidit under krigstjänstgöring, tillägg å författningsenligt utgående ersättning

med belopp, högst motsvarande skillnaden mellan sagda ersättning och

efterlevandepension enligt sociala försvarsberedskapskommitténs förslag till

Krigspensionsförordning. I detta sammanhang må anföras, att numera utgående

dyrlidstillägg å ersättningarna enligt 1927 års militärersättningsförordning

medfört sådan förhöjning av efterlevandeersättningarna, att tillägg

med stöd av riksdagens förenämnda bemyndigande allenast i eli eller annat

fall kan ifrågakomma. Såvitt för anstalten är känt, har ej heller i något

fall fråga örn utgivande av dylikt tillägg varit föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Jämlikt 7 § i 1927 års militärersättningsförordning må liksom enligt motsvarande

stadgande i olycksfallsförsäkringslagen livränta tillerkännas föräldrar

allenast under förutsättning, att föräldrarna varit för sitt uppehälle

väsentligen beroende av den avlidnes arbete. Med anledning av vad i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande Nr 42.

o

motionen antoris må framhållas, att vid livräntas tillerkännande hänsyn

tages icke allenast lill direkt underhåll från den avlidne utan även till sådant

bistånd, som denne lämnat lill exempel i form av arbete för föräldrarnas

räkning utan ersättning eller mot lägre ersättning än som motsvarar värdet

av arbetet. Där föräldrarnas arbetsförmåga icke är till följd av sjukdom,

hög ålder eller annan anledning nedsatt eller där de eljest icke varit för sitt

uppehälle väsentligen beroende av den avlidnes arbete, kan livränta enligt

gällande bestämmelser icke tillerkännas dem. Enligt riksförsäkringsanstaltens

mening måste det vara i hög grad vanskligt att vid tillerkännande av

ersättning, som är avsedd att utgå för livstiden, taga i betraktande möjligheten

av inträffande försämring eller förbättring av vederbörandes förmåga

att själv försörja sig. Visserligen har i krigsfamiljebidragsförordningen intagits

bestämmelse, att familjebidrag kan utgå icke blott för det fall, att

värnpliktig vid tiden för inkallelsen i väsentlig mån bidragit till familjemedlems

underhåll, utan även därest underhållsskyldigheten inträtt senare

och den värnpliktige skäligen »kail antagas hava skolat bidraga, örn ej inkallelsen

mellankommit. Familjebidraget fastställes emellertid till skillnad

från livränta allenast för kortare tid och skall omprövas, så snart förhållandena

föranleda därtill.

Beträffande begravningshjälpens storlek må framhållas, att gällande stadganden

trätt i kraft så sent som vid innevarande års ingång. Enligt anstaltens

mening kan nu utgående belopp, 250 kronor, anses vara tämligen tillfredsställande.

Vidare må erinras, att enligt föreskrift i 9 § i krigsavlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 278) skola, där begravning sker genom

dödsboets försorg, för fredstid gällande bestämmelser örn begravningshjälp

äga tillämpning. 1 följd av sagda föreskrift skall, då värnpliktig avlider

under tjänstgöring, varunder krigsavlöningsreglementet varit å honom tilllämpligt,

begravningshjälp enligt 8 § i kungl, brevet den 19 december 1941

med bestämmelser örn sjukvård åt värnpliktig under militärtjänstgöring i

fredstid m. m. utgivas av militär myndighet med 250 kronor. Har genom

myndighetens försorg vidtagits åtgärder för den avlidnes begravning, må

för täckande av kostnaderna disponeras högst 125 kronor, och skall återstoden

utbetalas till dödsboet. I fall, där begravningshjälp sålunda utgivits

av militär myndighet, kan jämlikt 11 § i 1927 års militärersättningsförordning

sådan hjälp enligt förordningen ej utbetalas. Utöver nyssnämnda begravningshjälp

från militär myndighet må emellertid efter vederbörande

centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande fall av statsmedel

bestridas kostnader för transport av stoftet till den avlidnes hemort

eller, med viss inskränkning, till annan ort.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör med den i motionen föreslagna

utredningen i vart fall anslå i avvaktan på det under utarbetande

varande förslaget till ersättningsbestämmelser för krig och beredskapstillslånd.

Den i motionen nr 43 föreslagna utredningen avser åvägabringande av en

bättre anpassning av de värnpliktigas ersättningsbelopp efter deras civila

löneförhållanden, i motiveringen har framhållits, bland annat, att högsta

sjukpenningen för värnpliktig utgör, inräknat dyrtidstillägg, 5 kronor 20 öre

lör dag, under det att sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen numera

kan utgå med 7 kronor för dag.

Vid tillkomsten av 1927 års mililärersättningsförordning ansågos avgörande

principiella och praktiska betänkligheter tala emot ett avvägande av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

värnpliktigas ersättningar i förhållande till deras civila arbetsförtjänst. Riksförsäkringsanstalten

finner för sin del alltfort den i gällande bestämmelser

stadgade enhetliga beräkningen av de värnpliktigas arbetsförtjänst vara i

princip riktig och anser jämväl, att en differentiering av ersättningarna efter

de värnpliktigas civila inkomstförhållanden knappast låter sig utan betydande

olägenheter praktiskt genomföra.

I likhet med motionären finner riksförsäkringsanstalten angeläget vara.

att de värnpliktigas förmåner vid olycksfall eller sjukdom icke framstå som

alltför oförmånliga i jämförelse med de ersättningar, som enligt olycksfallsförsäkringslagen

tillkomma under förvärvsarbete skadade personer. Emellertid

må framhållas, att vid jämförelsen mellan ersättningarna till värnpliktiga

och förmånerna enligt olycksfallsförsäkringslagen jämväl de till värnpliktiga

utgående familjebidragen måste tågås i betraktande. Sammanlagda förmånerna

för dag till värnpliktig, vilken åtnjuter sjukpenning enligt militärersättningsförordningens

högre ersättningsgrupp samt familjepenning för

hustru och ett barn med maximibeloppet, utgöra å billigaste ort 7 kronor

30 öre och å dyraste ort 8 kronor. Härtill kan komma jämväl bostadsbidrag

och andra former av familjebidrag. De värnpliktigas förmåner kunna förty

avsevärt överstiga ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Bestämmelserna örn familjebidrag till skadade värnpliktiga äga som ovan

nämnts tillämpning allenast, därest krigsfamiljebidragsförordningen varit

tillämplig på den värnpliktige under tjänstgöringen. Utredning rörande förbättring

av ersättningarna i anledning av olycksfall eller sjukdom under

reguljär tjänstgöring i fredstid torde emellertid icke böra åvägabringas, innan

statsmakternas beslut angående ersättningsbestämmelser för krigs- och

beredskapsförhållanden blivit fattade.

I förevarande sammanhang må nämnas, att skäl synas tala för en förbättring

av ersättningarna jämlikt 1909 års militärersättningsförordning samt av

dyrtidstilläggen i de fall, där tillägg å ersättning enligt nämnda förordning

eller 1927 års förordning utgår med allenast 15 procent. Riksförsäkringsanstalten

har i ett flertal fall fått emottaga hänvändelser från ersättningstagare,

som ställt sig oförstående till att dyrtidstilläggen i fråga örn värnpliktiga

utgå efter olika grunder, beroende på tidpunkten för skadans uppkomst

eller sjukdomens framträdande. Beträffande ersättningarna enligt

1909 års militärersättningsförordning synas livräntornas förhållandevis låga

belopp utgöra ett särskilt skäl för höjning av dyrtidstilläggen. Anstalten har

under övervägande att till Kungl. Maj:t avgiva förslag till de ändringar i

dyrtidstilläggsbestämmelserna, vartill de vid tillämpningen gjorda erfarenheterna

kunna giva anledning.

I motionen nr 70 avsedda fall, där utdömt skadestånd i anledning av

kroppskada under militärtjänstgöring icke utgått, emedan den till skadan

vållande ej kunnat erlägga detsamma, hava såvitt för riksförsäkringsanstalten

är känt, varit endast sällan förekommande. På grund härav synes icke

vara erforderligt att författningsmässigt reglera de åtaganden, vilka må från

det allmännas sida ifrågakomma utöver utgående ersättningar enligt gällande

bestämmelser. Det synes anstalten lämpligare, att dylika ersättningsfrågor,

liksom hittills skett, av Kungl. Maj:t upptagas till prövning från fall till fall.

I motionen föreslagen utredning är därför enligt anstaltens mening icke påkallad.

I motionen nr 150 har föreslagits utredning rörande sådan ändring av

bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning, att ersättning må

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande AV •''/2.

kunna utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöring,

även örn det kan anses att sjukdomen eller dödsfallet löranletts av

annan orsak än tjänstgöringen.

Enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. i 1927 års militärersättningsförordning,

för vilkas innehåll ovan redogjorts, gälla olika regler beträffande sjukdomar,

som yppats under, respektive efter tjänstgöringen. Innebörden av

bestämmelserna kan beträffande sjukdom, som yppats under tjänstgöringen,

anses vara, att samband mellan tjänstgöringen och sjukdomen presumeras

föreligga, för såvitt icke starka skäl tala mot ett dylikt samband. För rätt

till ersättning i anledning av sjukdom, yppad under tjänstgöringen, kräves

förty icke, att samband med tjänstgöringen ådagalägges eller göres i övervägande

grad sannolikt.

En uttömmande redogörelse för den praxis, som utvecklats vid tillämpningen

av bestämmelserna i 19 § i förordningen, skulle bär föra lör långt.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening måste emellertid på grundval av de

vid tillämpningen vunna erfarenheterna starkt ifrågasättas, om tillräckliga

skäl för en uppmjukning av bestämmelserna föreligga. I detta sammanhang

må erinras örn vad anstalten i detta avseende anfört i sitt den 27 februari

1941 avgivna underdåniga utlåtande över sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag till bestämmelser för krig och beredskapstillstånd. Kommittén

bade med avseende på sjukdom, som yppades under krigstjänstgöring senare

än trettio dagar efter tjänstgöringens början, föreslagit, att ersättning skulle

utgivas utan prövning av sambandet mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Med anledning härav framhöll riksförsäkringsanstalten, att det enligt anstaltens

mening icke kunde anses försvarligt att införa en sådan ersättningsprincip.

Därvid underströk anstalten de avsevärda ekonomiska konsekvenser,

som skulle uppkomma, därest rätt till ersättning utan prövning av sambandsfrågan

medgåves för vissa omsättnings- och blodsjukdomar, vissa sinnessjukdomar,

hies, kräftsjukdomar, kroniska ledsjukdomar med flera sjukdomar,

vilka icke berodde på yttre orsaker eller vilkas samband med sådana

kunde vara ovisst. Anstalten yrkade nied bestämdhet sådan ändring av de

föreslagna bestämmelserna, att sjukdom, yppad under tjänstgöringen, skulle

oavsett tidpunkten för dess framträdande bedömas etter samma grunder,

som enligt 1927 års militärersättningsförordning gällde för under militärtjänstgöring

yppad sjukdom.

Behov av särskilda regler för det i motionen berörda lall, att värnpliktig,

som under tjänstgöringen ådragit sig sjukdom, under vården för denna drabbas

av annan sjukdom, anser riksförsäkringsanstalten icke förefinnas. Såsom

exempel på ej sällan uppkommande ersättningsfrågor av hithörande

slag må nämnas sådana fall, att skadad eller insjuknad värnpliktig intages

på sjukhus oell där drabbas av infektionssjukdom. Dylika ersättningsfrågor

synas riksförsäkringsanstalten kunna tillfredsställande regleras enligt gällande

föreskrifter.

Den i motionen föreslagna utredningen bör enligt riksförsäkringsanstaltens

mening i vart fall anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande

beträffande bestämmelser flir krig och beredskapstillstånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten avgivit

det yttrandet, att förevarande motioner enligt anstaltens mening icke

höra föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottets utlåtande Xr VI.

Vtskottet.

8

Gällande bestämmelser om ersättning för skador och sjukdomar, ådragna

under militärtjänstgöring, äro främst meddelade i 1927 års militärersättningslörordning,

dock alt ersättningsanspråk, vilka grundas på olycksfall

som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1928, fortfarande

bedömas enligt de i 1909 års äldre militärersättningsförordning meddelade

bestämmelserna. Sjukpenning, livränta och begravningshjälp bestämmas

enligt 1927 års militärersättningsförordning i förhållande till den skadades

årliga arbetsförtjänst efter samma regler, som gälla enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Beträffande den vid försvarsväsendet fast anställda personalen

äro jämväl i fråga om den årliga arbetsförtjänstens beräknande

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen tillämpliga. För värnpliktig personäl

gäller, att arbetsförtjänsten uppskattas till vissa bestämda belopp,

nämligen för mera kvalificerade kategorier till 2 160 kronor och för övriga

till 1 764 kronor. Från och med ingången av år 1942 har begravningshjälpen

lill dödsbo efter avliden värnpliktig förhöjts till 250 kronor.

Genom beslut av 1941 års riksdag hava — i avvaktan på utarbetandet av

definitiva bestämmelser i ämnet — provisoriskt åstadkommits vissa förbättringar

av de förmåner, som tillkomma personal, vilken under militärtjänstgöring

drabbas av kroppsskada. Sålunda utgår för närvarande å

sjukpenning eller livränta till värnpliktig dyrtidstillägg med 30 procent,

dock att i fråga örn värnpliktig, som före den 1 september 1939 drabbats

av olycksfall eller sjukdom, dyrtidstillägget utgör 15 procent. Till

värnpliktig, som under tjänstgöring vid neutralitetsvakten drabbas av kroppsskada,

må vidare jämlikt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) kunna

utgå familjebidrag för tid, varunder han är berättigad till sjukpenning eller

livränta, motsvarande minst nedsättning av arbetsförmågan med hälften.

Förslag till definitiva bestämmelser örn ersättning för kroppsskador, som

under krig och vissa beredskapstillstånd drabba krigsmaktens personal,

har framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén. Det torde kunna

förväntas, att förslaget inom en nära framtid lägges till grund för framställning

i ämnet till riksdagen. Enligt vad utskottet inhämtat har vidare

riksförsäkringsanstalten nyligen till Kungl. Majit avgivit förslag angående

ändring i vissa delar av 1927 års militärersättningsförordning. Detta förslag

är för närvarande föremål för remissbehandling inom försvarsdepartementet.

Det under utarbetande varande förslaget till bestämmelser för krigsoch

beredskapstillstånd kan förväntas förutsätta ståndpunktstagariden från

statsmakternas sida av väsentlig betydelse jämväl för en revision av fredstidsbestämmelserna.

I de nu föreliggande motionerna hava förslag framställts därom, att riksdagen

måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag i olika hänseenden

beträffande rätten till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring. Sålunda påyrkas i motionen II: 7 en omprövning

av frågan örn ersättningarnas storlek i de fall, där föräldrar till skadad

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

9

eller avliden värnpliktig varit eller kunnat bliva beroende av den avlidne, i

motionen II: h‘3, att frågan om åvägabringande av en bättre anpassning än

för närvarande av de värnpliktig personal tillkommande ersättningarna vid

olycksfallsskada eller sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, efter personalens

civila löneförhållanden måtte göras till föremål för skyndsam utredning,

i motionen II: 70, att utredning måtte verkställas beträffande ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i

sådana fall, där den till skadan vållande saknar medel att gälda skadeståndet,

samt i motionen II: 150 en utredning av frågan örn sådan ändring

av militärersättningsförordningen, att ersättning må kunna utgå, då sjukdom

eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöringen, även örn

det kan anses att sjukdomen eller dödsfallet föranletts av annan orsak än

I jänstgöringen. I motionen II: 7 göres vidare gällande, att nu utgående

begravningshjälp i anledning av värnpliktigs död är alltför låg, vadan Kungl.

Majit bör äga att besluta om utbetalande av högre belopp än 250 kronor.

Förstnämnda i motionen II: 7 väckta yrkande åsyftar att skapa möjlighet

till utgivande av livränta till efterlevande föräldrar till avliden värnpliktig

i sådana fall, där föräldrarna icke varit för sitt uppehälle väsentligen

beroende av den avlidnes arbete, men där förändrade förhållanden med

avseende å föräldrarnas försörjningsförmåga kunnat väntas inträda. I likhet

med riksförsäkringsanstalten finner utskottet det vara ägnat att ingiva

betänkligheter, att vid tillerkännande av ersättning, som är avsedd att utgå

för livstiden, hänsyn skulle tagas till möjligheten av inträffande förändringar

beträffande vederbörandes förmåga att själv försörja sig. Såsom

anstalten framhållit, torde i varje fall med utredning i förevarande hänseende

böra anstå i avvaktan på det under utarbetande varande förslaget

lill ersättningsbestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

Vad angår det i motionen II: 43 framförda förslaget om åstadkommande

av en bättre anpassning än för närvarande av de enligt militärersättningsförordningen

utgående ersättningsbeloppen efter de värnpliktigas civila

löneförhållanden, har lill stöd för kravet på en utredning av denna fråga

framhållits, bland annat, att högsta sjukpenningen för värnpliktig, inberäknat

därå numera utgående dyrtidstillägg, utgör 5 kronor 20 öre, under det

att sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen numera kan utgå med

7 kronor örn dagen. Även örn svårigheter mötte att bestämma de värnpliktigas

ersättning vid sjukdom och olycksfall i militärtjänstgöringen etielvars

och ens civila årsinkomst, framstode det enligt motionärens mening

såsom rättvist, att en förhöjning genomfördes av de belopp, till vilka den

årliga arbetsförtjänsten beräknades. Riksförsäkringsanstalten har i anledning

härav framhållit, att vid en jämförelse mellan ersättningarna till värnpliktiga

och ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen jämväl de lill

värnpliktiga utgående familjebidragen borde tagas i betraktande. Därest dessa

förmåner medräknades, kunde förstnämnda ersättningar avsevärt överstiga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottcts utlåtande Nr 42.

ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen. Emellertid äga bestämmelserna

örn familjebidrag till skadade värnpliktiga, såsom anstalten anfört, tillämpning

allenast i den mån krigsfamiljebidragsförordningen varit för den

värnpliktige gällande linder tjänstgöringen, varjämte familjebidrag utgår

endast för tid, varunder den värnpliktige är berättigad till sjukpenning

eller livränta, motsvarande minst nedsättning av arbetsförmågan med hälften.

Därest man bortser från den provisoriska förmånen av familjebidrag,

torde det icke kunna bestridas, att kravet på en ökad likställighet mellan

de värnpliktigas förmåner vid olycksfall och sjukdom och ersättningarna

enligt olycksfallsförsäkringslagen äger ett visst fog. Frågan om en differentiering

av de värnpliktigas ersättningar efter deras civila inkomstförhållanden

utgör emellertid ett problemkomplex, som för sin lösning tarvar

ingående överväganden. Utskottet förutsätter, att frågan uppmärksammas i

.samband med en blivande revision av 1927 års militärersättningsförordning.

Det i motionen II: 70 framförda utredningskravet åsyftar att få till stånd

en författningsmässig reglering av rätten till ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i sådana fall, där den till

skadan vållande befunnits sakna medel till gäldande av skadeståndet. I

likhet med riksförsäkringsanstalten hyser utskottet den uppfattningen, att

dylika ersättningsfrågor, liksom hittills, böra upptagas till prövning från

fall till fall. Den i motionen förordade utredningen är för den skull enligt

utskottets mening icke av behovet påkallad.

Vad det i motionen II: 150 väckta förslaget beträffar, åsyftar detsamma,

såsom förut nämnts, att utredning skulle verkställas rörande sådan ändring

av bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning, att ersättning

må kunna utgå, då sjukdom eller dödsfall inträffat i samband med militärtjänstgöring,

även om sjukdomen eller dödsfallet kan anses ha föranletts

av annan orsak än tjänstgöringen. Riksförsäkringsanstalten har i anledning

härav uttalat, att det på grundval av vunna erfarenheter kunde starkt

ifrågasättas, örn tillräckliga skäl förelåge för en uppmjukning av bestämmelserna

på förevarande område. Med hänsyn till svårigheterna att överblicka

de konsekvenser — bland annat av ekonomisk art — som skulle

uppkomma, därest kravet på samband mellan sjukdomen eller dödsfallet

och tjänstgöringen eftergives, finner sig utskottet svårligen kunna intaga

annan ståndpunkt än riksförsäkringsanstalten, även örn givetvis fall kunna

inträffa, där ett avsteg från huvudregeln kan förefalla behjärtansvärt. I

förevarande motion har även berörts frågan om ersättning för det fall, att

värnpliktig, söm under tjänstgöring ådragit sig sjukdom, under vården för

denna drabbas av annan sjukdom. Då dylika ersättningsfrågor torde kunna

tillfredsställande regleras enligt nu gällande föreskrifter, synes någon ändring

på denna punkt knappast vara av behovet påkallad. I anslutning till

vad utskottet nu anfört vill utskottet i likhet med riksförsäkringsanstalten

uttala, att den i motionen II: 150 föreslagna utredningen i allt fall synes

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

11

böra anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande beträffande

bestämmelser för krig och beredskapstillstånd.

Beträffande slutligen den i motionen II: 7 framförda tanken på en ytterligare

förbättring av den begravningshjälp, som utgår vid dödsfall under

militärtjänstgöring, må allenast framhållas, att gällande bestämmelser härutinnan

trätt i kraft så nyligen som vid innevarande års ingång. Med hänsyn

härtill finner utskottet förutsättningar ej vara för handen för en jämkning

av bestämmelserna i fråga.

Under hänvisning till det ovan anförda finner sig utskottet böra avstyrka

bifall till de i de föreliggande motionerna väckta förslagen.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motioner 11:7, 11:43, 11:70 och 11:150

ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1942.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Berling, Sandén, Friggeråker, von Horn*, Ohlin,

Leander, Nordenson och Edin*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, K. 4. Westman*,

Hall*, Andersson i Munkaljungby*, Hilding, Eriksson i Sandby* och Sundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.