Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa.

1942-05-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:47, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa.

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 69 i första kammaren

av herr Olsson, Karl Johan, jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och

den andra under nr 108 i andra kammaren av herrar Hagård och Ericsson i

Kinna, hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära en utredning rörande statens övertagande av enskilda järnvägarnes

pensionskassa».

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 69 följande:

»De flesta av Sveriges järnvägar tillhöra enskilda järnvägarnes pensionskassa.

Större delen av dessa järnvägar har numera förvärvats av staten. Det

är en fråga örn tämligen kort tid när även de återstående dit anslutna banorna

komma under staten.

Rörande pensionerna vid de förstatligade enskilda järnvägarna gäller nu

att de, som pensionerats före förstatligandet, få sin pension från den fristående

kassan till belopp som av denna bestämts. Befattningshavare, som

pensioneras efter förstatligandet, få förutom pensionen från kassan en fyllnadspension

från staten. Över kassan lia statens järnvägar ingen bestämmanderätt.

Enligt 1940 års bokslut ägde kassan en pensionsfond till ett belopp av

138 774 404 kronor, varvid är alt märka att avsevärda avskrivningar lära lia

gjorts och att medlen äro väl placerade. Hela det pensionsbelopp som utbetalts

under tiden 1890—1940, då kassan ägt bestånd, är 49 970 206 kronor.

Under samma tid bar kassan i ränteinkomster haft 91 932 026 kronor. Det

kan i detta sammanhang nämnas att missnöje råder med den pensionspolitik,

som kassan hittills bedrivit. Missnöjet är förståeligt med hänsyn till dels

de olikheter i fråga örn pensionsreglementen, som nu finnas vid enskilda

järnvägarna, dels de ojämnheter som efter förstatligandet uppstå bland befattningshavarna

beträffande pensionsförmånerna.

Staten har visserligen inte vid övertagandet formellt iklätt sig andra skyldigheter

mot befattningshavarna än att deras förmåner icke skola försämras.

Emellertid har staten redan genom riksdagsbeslut beviljat vissa pensionärer

ett dyrtidstillägg för innevarande budgetår med 15 procent. Frågan om

pensionerna för befattningshavare vid de enskilda järnvägarna torde förmodligen

inom närmaste åren aktualiseras ytterligare, dels genom fortsatt

förstatligande och dels genom väntade framställningar, vilka det torde bli

svårt att helt avvisa sedan staten i princip medgivit ej blott fyllnadspensioner

åt efter förstatligandet pensionerade utan jämväl dyrtidstillägg åt befattningshavare,

som pensionerats före förstatligandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 47—48.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

Av det ovan anförda torde framgå att det ur olika synpunkter är ett statsintresse

att pensionsväsendet regleras enhetligt vid de järnvägar som förstatligats

eller inom närmaste tiden kunna komma att förstatligas. En sådan

reglering kan uppenbarligen inte ske med mindre än att staten övertager

enskilda järnvägarnes pensionskassa. Ett sådant övertagande måste självfallet

föregås av utredning och förhandlingar med vederbörande. En utredning

av detta slag kommer säkerligen att bli tidskrävande, varför det torde

vara ändamålsenligt att snarast möjligt igångsätta densamma.»

Tjänste- och familjepensioneringen för personal vid det enskilda järnvägsväsendet

ombesörjes för närvarande huvudsakligen genom försäkring hos

understödsförening (pensionskassa). Den största pensionskassan är Enskilda

järnvägarnes pensionskassa, som är att hänföra till de kassor, vilka med hänsyn

till att rätten till inträde är mera vidsträckt och icke knuten till ett enda

företag bruka benämnas centrala pensionskassor. Denna kassa grundades

år 1888 och beviljades den 29 april 1916 registrering enligt bestämmelserna

i lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar. Sistnämnda lag har numera

ersatts med lagen den 24 maj 1938 om understödsföreningar, vilken lag

trädde i kraft den 1 juli 1938. Den nya lagen innebär en genomgripande

revision av 1912 års lag i syfte bland annat att skapa tillförlitliga garantier,

att understödsföreningarnas verksamhet bedrives enligt försäkringstekniskt

hållbara principer. I avsikt att för de redan registrerade föreningarna underlätta

övergången till den nya lagstiftningen skall, enligt övergångsbestämmelserna

till lagen, äldre lag kunna under en övergångstid — för närvarande

avseende tiden intill utgången av år 1942 — gälla för en vid den nya lagens

ikraftträdande registrerad förening.

Kassans nuvarande reglemente är gällande från och med den 1 juli 1940

och är utformat under hänsynstagande till bestämmelserna i den nya understödsföreningslagen,

dock att måhända viss jämkning av föreskrifterna om

pensionsavgifternas storlek kan påkallas för ernående av reglementets registrering

enligt den nya lagen.

Enligt kassans reglemente är varje enskild järnvägsförvaltning i riket ävensom

sammanslutning inom den enskilda järnvägsdriftens område berättigad

att för sin personal och deras familjer ingå i kassan. Pensionsavgifterna

till kassan betalas med vardera hälften av delägarna och vederbörande

järnvägsförvaltning, dock att förvaltningen därutöver såsom tilläggsavgift

erlägger 10 procent av sin avgiftsandel. Delägare erhåller i årlig pension

70 procent av delaktighetsbeloppet, vaiuned förstås den årslön, för vilken

järnvägsförvaltning anmäler sin personal hos kassan. Delägare, som avgår

ur ansluten järnvägsförvaltnings tjänst, äger — därest han inom ett år anmäler

sig därtill — kvarstå i kassan mot att han själv erlägger alla på honom

belöpande avgifter. Göres ej sådan anmälan, äger den avgående återbekomma,

örn avgången föranletts av indragning av den befattning han

innehaft, hela beloppet av och, om avgången föranletts av annan orsak, tre

fjärdedelar av de av honom själv erlagda avgifterna, dock utan ränta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

3

Högsta förvaltningen av kassan utövas av särskilda fullmäktige, utsedda

för tre år, en av varje ansluten järnvägsförvaltning och en av varje sådan

förvaltnings delägare i kassan. Varje fullmäktig är berättigad till en röst för

varje påbörjat tiotal delägare vid den järnväg, för vilken fullmakten gäller,

dock att ej någon fullmäktig må rösta för mera än en tjugondedel av den vid

sammanträdet justerade röstlängdens röstsumma. Med avseende å de av staten

övertagna, till kassan anslutna järnvägarna gäller i allmänhet, att för

varje övertagen järnväg järnvägsstyrelsen och personalen äga utse vardera

en fullmäktig samt att dylik fullmäktig äger endast en röst.

Kassan hade den 31 december 1941 7 897 betalande delägare, tillhörande

110 till kassan anslutna järnvägar m. fl., och 143,3 milj. kronor i tillgångar.

Verkställd försäkringsteknisk utredning rörande kassans ställning den 31

december 1940 utvisar en brist av 10,8 milj. kronor, vilken emellertid synes

kunna täckas av förefintliga »överräntor och underkurser». Med hänsyn

till kassans ställning hava några förmåner utöver de i reglementet garanterade

ej ansetts kunna beviljas.

Sedan lång tid tillbaka ha statens järnvägar låtit de äldre bland personalen

vid statsövertagna banor kvarstå i Enskilda järnvägarnes pensionskassa,

varvid statens järnvägar gentemot kassan övertagit de rättigheter och skyldigheter,

som förut tillkommit det enskilda järnvägsbolaget. Vid utgången

av år 1941 svarade statens järnvägar gentemot kassan för 2 737 betalande

delägare, härrörande från 49 numera förstatligade järnvägar m. fl.

Pensionsförhållandena för personal, som i samband med statsförvärv av

enskild järnväg övergått i statens järnvägars tjänst, äro i regel ordnade

genom bestämmelser i de mellan staten och förutvarande järnvägsägare träffade

köpeavtalen. Dessa bestämmelser innebära bland annat, att de befattningshavare,

som äro delägare i enskild pensionsinrättning, icke skola äga

rätt att få för statens järnvägars personal gällande pensionsreglementen på

sig tillämpade, samt att för dessa befattningshavare delaktighetsbeloppet i

pensionsinrättningen icke må överstiga det belopp, som skulle hava gällt för

vederbörande vid fortsatt anställning i bolagets tjänst. På grund härav kan

den övertagna personalen bli väsentligt sämre ställd än motsvarande vid

statens järnvägar direkt anställda befattningshavare. För ernående av utjämning

härutinnan ha emellertid de å aktiv stat vid statens järnvägar uppförda

tjänstemän, som kvarstå såsom delägare i enskild pensionsinrättning,

tillförsäkrats rätt att vid avskedstagandet, utöver dem från pensionsinrättningen

tillkommande pension, komma i åtnjutande av fyllnadspension från

statens järnvägar, varjämte vederbörande äger rätt till dyrtidstillägg oell

kristillägg å såväl tjänstepension, inklusive fyllnadspension, som familjepension.

Vad däremot angår personal, som icke vunnit anställning å aktiv stat

vid statens järnvägar (personal å övergångsstat), redan pensionerad per
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

sonal samt pensionsberättigade familjemedlemmar efter dylik personal, äger

densamma icke rätt att komma i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller

understöd än som skulle tillkommit vederbörande, därest järnvägen ej övergått

i statens ägo. Genom beslut av 1941 och 1942 års riksdagar ha dock

ifrågavarande grupper av pensionsförsäkrade tillerkänts s. k. dyrtidshjälp.

Övriga vid de enskilda järnvägarna förekommande pensionskassor äro

s. k. slutna kassor, anknutna till en särskild järnväg eller särskild förvaltningsgrupp;

för rätt till inträde i kassan fordras anställning hos järnvägen

i fråga. Dessa kassor hava i stort sett likartade försäkringsvillkor som centralkassan,

ehuru variationer förekomma i olika mindre väsentliga hänseenden.

I en den 24 maj 1941 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hava

understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt

änke- och pupillkassa ävensom understödsföreningen Landskrona & Helsingborgs

järnvägars pensionskassa hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för statens övertagande av kassornas tillgångar och förpliktelser.

Häröver har järnvägsstyrelsen den 3 juli 1941 avgivit utlåtande, varvid

styrelsen i princip tillstyrkt bifall till framställningen. Till stöd härför har

styrelsen anfört, att syftet med framställningen syntes vara rationellt och

stå i överensstämmelse med 1939 års principbeslut i järnvägsförstatligandefrågan.

I sistnämnda avseende erinrar järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:ts

proposition nr 209 till 1939 års riksdag (sid. 136—137) innehåller följande

uttalande av föredragande departementschefen:

»Vidkommande pensionsförhållandena för den personal, som övertages av

statens järnvägar, har i vissa yttranden förordats, att personalens pensionsvillkor

erhålla en enhetlig lösning. Under hänvisning till att de med pensionsförhållandena

förbundna spörsmålen äro omfattande och komplicerade,

har i samma yttranden yrkats, att dessa spörsmål skola göras till föremål

för en särskild utredning.

Onekligen tala goda skäl för att staten, såsom kommittén förutsatt, övertager

de vid de enskilda järnvägarna förefintliga pensionskassorna och dessas

förpliktelser. Ett sådant övertagande förutsätter emellertid en ingående

utredning rörande varje pensionskassas ställning. —---Med hänsyn till

det anförda finner jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

lämpligt att, därest riktlinjerna för enhetliggörandet av det svenska järnvägsväsendet

vinna riksdagens bifall, utredning igångsättes rörande nu föreliggande

frågor. Det ligger i sakens natur, att jag icke i frågornas nuvarande

läge kan intaga en bestämd ståndpunkt till därmed sammanhängande

spörsmål.»

Styrelsen framhåller därefter, att även 1939 års riksdag var, såsom framgår

av dess skrivelse nr 318, inställd på ett framtida statsövertagande av de

enskilda järnvägarnas pensionskassor men begränsade sig till ett kort uttalande,

att ett sådant övertagande sannolikt måste komma till stånd men

förutsatte ytterligare utredningar. Styrelsen har slutligen uttalat, att numera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

5

intet vägande skäl syntes föreligga att ytterligare uppskjuta igångsättandet

av den sålunda bebådade utredningen, och har hemställt, att Kungl. Majit

måtte föranstalta örn utredning genom sakkunniga av frågan örn statsövertagande

av pensionskassor, avsedda för personal vid i statens ägo numera

övergångna enskilda järnvägar.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att för närvarande inemot hälften utskottet.

av de till Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna företagen utgöras

av enskilda järnvägar, vilka övertagits av staten. Den till dessa järnvägar

hörande personal, som är ansluten till nämnda kassa, motsvarar en tredjedel

av kassans samtliga delägare, och för denna personal har statens järnvägar

att till kassan erlägga pensionsavgifter i enlighet med ovanberörda

föreskrifter i kassans reglemente. I samma mån som förstatligandet av det

enskilda järnvägsnätet fortskrider, ökas givetvis de på statens järnvägar

belöpande utgifterna till kassan för bestridande av pensioneringskostnaderna

för den övertagna personalen. Såsom 1936 års järnvägskommitté i sitt den

15 oktober 1938 avgivna betänkande framhållit, kan vid fortsatt förstatligande

det läget uppkomma, att det ur statens synpunkt blir mest ändamålsenligt,

att staten övertager kassan och själv svarar för de förpliktelser, som

åvila denna. Mot ett övertagande av kassan talar emellertid i nuvarande

läge den omständigheten, att staten därmed skulle få svara för pensioneringen

av ett stort antal personer i enskild tjänst, vilket skulle innebära

ett nytt verksamhetsområde för staten. Med hänsyn härtill förefaller det

vara lämpligare, om sådan överenskommelse med Enskilda järnvägarnes

pensionskassa kunde träffas, att staten övertoge enbart de försäkringar, som

avse personal och f. d. personal vid de i statens ägo övergångna enskilda

järnvägarna. Att döma av ovan angivna uppgifter örn delägarantalet i kassan

skulle denna tydligen även efter en sådan överlåtelse lia en så stor anslutning,

som kan anses erforderlig för en tillfredsställande utjämning av

försäkringsriskerna. Vad nu anförts synes utskottet motivera, att utredning

verkställes rörande förutsättningarna för statens övertagande helt eller

delvis av kassans verksamhet.

I samband med bär avsedda utredning synes jämväl böra upptagas frågan,

i vad mån en större jämställdhet i pensionshänseende kan ernås mellan

»lika grupper av anställda och pensionärer vid de av staten övertagna

järnvägarna. I avseende härå må framhållas, att för närvarande en betydande

olikformighet i pensionsförmåner är rådande icke blolt mellan de

olika av staten övertagna järnvägarna utan också — på sätt ovan antytts

— mellan befattningshavare i samma löneställning vid en och samma järnväg.

Utskottet delar motionärernas uppfattning örn önskvärdheten av att

denna olikformighet, vilken i många fall måste för personalen te sig orättvis

och oförklarlig, så vitt möjligt avvecklas.

Av det anförda framgår, att utskottet för sin del anser den i motionerna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

åsyftade utredningen böra komma till stånd. Emellertid har, såsom i det

föregående framhållits, järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan örn statsövertagande

av pensionskassor, avsedda för personal vid i statens ägo numera

övertagna enskilda järnvägar. Denna framställning är, enligt vad

utskottet inhämtat, fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vid

sådant förhållande torde någon särskild skrivelse från riksdagens sida med

begäran om utredning beträffande en av ifrågavarande kassor icke påkallas.

Utskottet får därför avstyrka bifall till det yrkande härom, som framställts

i de nu föreliggande motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner 1:69 och 11:108 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, von Horn, Ohlin, Leander,

Bodin, Löfgren och Sylwan;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

Hall, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Eriksson i Sandby och Mattsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.