Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa.
1942-05-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1942:47, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
1
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
statens övertagande av enskilda järnvägarnes pensionskassa.
I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 69 i första kammaren
av herr Olsson, Karl Johan, jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och
den andra under nr 108 i andra kammaren av herrar Hagård och Ericsson i
Kinna, hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära en utredning rörande statens övertagande av enskilda järnvägarnes
pensionskassa».
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen I: 69 följande:
»De flesta av Sveriges järnvägar tillhöra enskilda järnvägarnes pensionskassa.
Större delen av dessa järnvägar har numera förvärvats av staten. Det
är en fråga örn tämligen kort tid när även de återstående dit anslutna banorna
komma under staten.
Rörande pensionerna vid de förstatligade enskilda järnvägarna gäller nu
att de, som pensionerats före förstatligandet, få sin pension från den fristående
kassan till belopp som av denna bestämts. Befattningshavare, som
pensioneras efter förstatligandet, få förutom pensionen från kassan en fyllnadspension
från staten. Över kassan lia statens järnvägar ingen bestämmanderätt.
Enligt 1940 års bokslut ägde kassan en pensionsfond till ett belopp av
138 774 404 kronor, varvid är alt märka att avsevärda avskrivningar lära lia
gjorts och att medlen äro väl placerade. Hela det pensionsbelopp som utbetalts
under tiden 1890—1940, då kassan ägt bestånd, är 49 970 206 kronor.
Under samma tid bar kassan i ränteinkomster haft 91 932 026 kronor. Det
kan i detta sammanhang nämnas att missnöje råder med den pensionspolitik,
som kassan hittills bedrivit. Missnöjet är förståeligt med hänsyn till dels
de olikheter i fråga örn pensionsreglementen, som nu finnas vid enskilda
järnvägarna, dels de ojämnheter som efter förstatligandet uppstå bland befattningshavarna
beträffande pensionsförmånerna.
Staten har visserligen inte vid övertagandet formellt iklätt sig andra skyldigheter
mot befattningshavarna än att deras förmåner icke skola försämras.
Emellertid har staten redan genom riksdagsbeslut beviljat vissa pensionärer
ett dyrtidstillägg för innevarande budgetår med 15 procent. Frågan om
pensionerna för befattningshavare vid de enskilda järnvägarna torde förmodligen
inom närmaste åren aktualiseras ytterligare, dels genom fortsatt
förstatligande och dels genom väntade framställningar, vilka det torde bli
svårt att helt avvisa sedan staten i princip medgivit ej blott fyllnadspensioner
åt efter förstatligandet pensionerade utan jämväl dyrtidstillägg åt befattningshavare,
som pensionerats före förstatligandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 47—48.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
Av det ovan anförda torde framgå att det ur olika synpunkter är ett statsintresse
att pensionsväsendet regleras enhetligt vid de järnvägar som förstatligats
eller inom närmaste tiden kunna komma att förstatligas. En sådan
reglering kan uppenbarligen inte ske med mindre än att staten övertager
enskilda järnvägarnes pensionskassa. Ett sådant övertagande måste självfallet
föregås av utredning och förhandlingar med vederbörande. En utredning
av detta slag kommer säkerligen att bli tidskrävande, varför det torde
vara ändamålsenligt att snarast möjligt igångsätta densamma.»
Tjänste- och familjepensioneringen för personal vid det enskilda järnvägsväsendet
ombesörjes för närvarande huvudsakligen genom försäkring hos
understödsförening (pensionskassa). Den största pensionskassan är Enskilda
järnvägarnes pensionskassa, som är att hänföra till de kassor, vilka med hänsyn
till att rätten till inträde är mera vidsträckt och icke knuten till ett enda
företag bruka benämnas centrala pensionskassor. Denna kassa grundades
år 1888 och beviljades den 29 april 1916 registrering enligt bestämmelserna
i lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar. Sistnämnda lag har numera
ersatts med lagen den 24 maj 1938 om understödsföreningar, vilken lag
trädde i kraft den 1 juli 1938. Den nya lagen innebär en genomgripande
revision av 1912 års lag i syfte bland annat att skapa tillförlitliga garantier,
att understödsföreningarnas verksamhet bedrives enligt försäkringstekniskt
hållbara principer. I avsikt att för de redan registrerade föreningarna underlätta
övergången till den nya lagstiftningen skall, enligt övergångsbestämmelserna
till lagen, äldre lag kunna under en övergångstid — för närvarande
avseende tiden intill utgången av år 1942 — gälla för en vid den nya lagens
ikraftträdande registrerad förening.
Kassans nuvarande reglemente är gällande från och med den 1 juli 1940
och är utformat under hänsynstagande till bestämmelserna i den nya understödsföreningslagen,
dock att måhända viss jämkning av föreskrifterna om
pensionsavgifternas storlek kan påkallas för ernående av reglementets registrering
enligt den nya lagen.
Enligt kassans reglemente är varje enskild järnvägsförvaltning i riket ävensom
sammanslutning inom den enskilda järnvägsdriftens område berättigad
att för sin personal och deras familjer ingå i kassan. Pensionsavgifterna
till kassan betalas med vardera hälften av delägarna och vederbörande
järnvägsförvaltning, dock att förvaltningen därutöver såsom tilläggsavgift
erlägger 10 procent av sin avgiftsandel. Delägare erhåller i årlig pension
70 procent av delaktighetsbeloppet, vaiuned förstås den årslön, för vilken
järnvägsförvaltning anmäler sin personal hos kassan. Delägare, som avgår
ur ansluten järnvägsförvaltnings tjänst, äger — därest han inom ett år anmäler
sig därtill — kvarstå i kassan mot att han själv erlägger alla på honom
belöpande avgifter. Göres ej sådan anmälan, äger den avgående återbekomma,
örn avgången föranletts av indragning av den befattning han
innehaft, hela beloppet av och, om avgången föranletts av annan orsak, tre
fjärdedelar av de av honom själv erlagda avgifterna, dock utan ränta.
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
3
Högsta förvaltningen av kassan utövas av särskilda fullmäktige, utsedda
för tre år, en av varje ansluten järnvägsförvaltning och en av varje sådan
förvaltnings delägare i kassan. Varje fullmäktig är berättigad till en röst för
varje påbörjat tiotal delägare vid den järnväg, för vilken fullmakten gäller,
dock att ej någon fullmäktig må rösta för mera än en tjugondedel av den vid
sammanträdet justerade röstlängdens röstsumma. Med avseende å de av staten
övertagna, till kassan anslutna järnvägarna gäller i allmänhet, att för
varje övertagen järnväg järnvägsstyrelsen och personalen äga utse vardera
en fullmäktig samt att dylik fullmäktig äger endast en röst.
Kassan hade den 31 december 1941 7 897 betalande delägare, tillhörande
110 till kassan anslutna järnvägar m. fl., och 143,3 milj. kronor i tillgångar.
Verkställd försäkringsteknisk utredning rörande kassans ställning den 31
december 1940 utvisar en brist av 10,8 milj. kronor, vilken emellertid synes
kunna täckas av förefintliga »överräntor och underkurser». Med hänsyn
till kassans ställning hava några förmåner utöver de i reglementet garanterade
ej ansetts kunna beviljas.
Sedan lång tid tillbaka ha statens järnvägar låtit de äldre bland personalen
vid statsövertagna banor kvarstå i Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
varvid statens järnvägar gentemot kassan övertagit de rättigheter och skyldigheter,
som förut tillkommit det enskilda järnvägsbolaget. Vid utgången
av år 1941 svarade statens järnvägar gentemot kassan för 2 737 betalande
delägare, härrörande från 49 numera förstatligade järnvägar m. fl.
Pensionsförhållandena för personal, som i samband med statsförvärv av
enskild järnväg övergått i statens järnvägars tjänst, äro i regel ordnade
genom bestämmelser i de mellan staten och förutvarande järnvägsägare träffade
köpeavtalen. Dessa bestämmelser innebära bland annat, att de befattningshavare,
som äro delägare i enskild pensionsinrättning, icke skola äga
rätt att få för statens järnvägars personal gällande pensionsreglementen på
sig tillämpade, samt att för dessa befattningshavare delaktighetsbeloppet i
pensionsinrättningen icke må överstiga det belopp, som skulle hava gällt för
vederbörande vid fortsatt anställning i bolagets tjänst. På grund härav kan
den övertagna personalen bli väsentligt sämre ställd än motsvarande vid
statens järnvägar direkt anställda befattningshavare. För ernående av utjämning
härutinnan ha emellertid de å aktiv stat vid statens järnvägar uppförda
tjänstemän, som kvarstå såsom delägare i enskild pensionsinrättning,
tillförsäkrats rätt att vid avskedstagandet, utöver dem från pensionsinrättningen
tillkommande pension, komma i åtnjutande av fyllnadspension från
statens järnvägar, varjämte vederbörande äger rätt till dyrtidstillägg oell
kristillägg å såväl tjänstepension, inklusive fyllnadspension, som familjepension.
Vad däremot angår personal, som icke vunnit anställning å aktiv stat
vid statens järnvägar (personal å övergångsstat), redan pensionerad per
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
sonal samt pensionsberättigade familjemedlemmar efter dylik personal, äger
densamma icke rätt att komma i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller
understöd än som skulle tillkommit vederbörande, därest järnvägen ej övergått
i statens ägo. Genom beslut av 1941 och 1942 års riksdagar ha dock
ifrågavarande grupper av pensionsförsäkrade tillerkänts s. k. dyrtidshjälp.
Övriga vid de enskilda järnvägarna förekommande pensionskassor äro
s. k. slutna kassor, anknutna till en särskild järnväg eller särskild förvaltningsgrupp;
för rätt till inträde i kassan fordras anställning hos järnvägen
i fråga. Dessa kassor hava i stort sett likartade försäkringsvillkor som centralkassan,
ehuru variationer förekomma i olika mindre väsentliga hänseenden.
I en den 24 maj 1941 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hava
understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt
änke- och pupillkassa ävensom understödsföreningen Landskrona & Helsingborgs
järnvägars pensionskassa hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder för statens övertagande av kassornas tillgångar och förpliktelser.
Häröver har järnvägsstyrelsen den 3 juli 1941 avgivit utlåtande, varvid
styrelsen i princip tillstyrkt bifall till framställningen. Till stöd härför har
styrelsen anfört, att syftet med framställningen syntes vara rationellt och
stå i överensstämmelse med 1939 års principbeslut i järnvägsförstatligandefrågan.
I sistnämnda avseende erinrar järnvägsstyrelsen, att Kungl. Maj:ts
proposition nr 209 till 1939 års riksdag (sid. 136—137) innehåller följande
uttalande av föredragande departementschefen:
»Vidkommande pensionsförhållandena för den personal, som övertages av
statens järnvägar, har i vissa yttranden förordats, att personalens pensionsvillkor
erhålla en enhetlig lösning. Under hänvisning till att de med pensionsförhållandena
förbundna spörsmålen äro omfattande och komplicerade,
har i samma yttranden yrkats, att dessa spörsmål skola göras till föremål
för en särskild utredning.
Onekligen tala goda skäl för att staten, såsom kommittén förutsatt, övertager
de vid de enskilda järnvägarna förefintliga pensionskassorna och dessas
förpliktelser. Ett sådant övertagande förutsätter emellertid en ingående
utredning rörande varje pensionskassas ställning. —---Med hänsyn till
det anförda finner jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
lämpligt att, därest riktlinjerna för enhetliggörandet av det svenska järnvägsväsendet
vinna riksdagens bifall, utredning igångsättes rörande nu föreliggande
frågor. Det ligger i sakens natur, att jag icke i frågornas nuvarande
läge kan intaga en bestämd ståndpunkt till därmed sammanhängande
spörsmål.»
Styrelsen framhåller därefter, att även 1939 års riksdag var, såsom framgår
av dess skrivelse nr 318, inställd på ett framtida statsövertagande av de
enskilda järnvägarnas pensionskassor men begränsade sig till ett kort uttalande,
att ett sådant övertagande sannolikt måste komma till stånd men
förutsatte ytterligare utredningar. Styrelsen har slutligen uttalat, att numera
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
5
intet vägande skäl syntes föreligga att ytterligare uppskjuta igångsättandet
av den sålunda bebådade utredningen, och har hemställt, att Kungl. Majit
måtte föranstalta örn utredning genom sakkunniga av frågan örn statsövertagande
av pensionskassor, avsedda för personal vid i statens ägo numera
övergångna enskilda järnvägar.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att för närvarande inemot hälften utskottet.
av de till Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna företagen utgöras
av enskilda järnvägar, vilka övertagits av staten. Den till dessa järnvägar
hörande personal, som är ansluten till nämnda kassa, motsvarar en tredjedel
av kassans samtliga delägare, och för denna personal har statens järnvägar
att till kassan erlägga pensionsavgifter i enlighet med ovanberörda
föreskrifter i kassans reglemente. I samma mån som förstatligandet av det
enskilda järnvägsnätet fortskrider, ökas givetvis de på statens järnvägar
belöpande utgifterna till kassan för bestridande av pensioneringskostnaderna
för den övertagna personalen. Såsom 1936 års järnvägskommitté i sitt den
15 oktober 1938 avgivna betänkande framhållit, kan vid fortsatt förstatligande
det läget uppkomma, att det ur statens synpunkt blir mest ändamålsenligt,
att staten övertager kassan och själv svarar för de förpliktelser, som
åvila denna. Mot ett övertagande av kassan talar emellertid i nuvarande
läge den omständigheten, att staten därmed skulle få svara för pensioneringen
av ett stort antal personer i enskild tjänst, vilket skulle innebära
ett nytt verksamhetsområde för staten. Med hänsyn härtill förefaller det
vara lämpligare, om sådan överenskommelse med Enskilda järnvägarnes
pensionskassa kunde träffas, att staten övertoge enbart de försäkringar, som
avse personal och f. d. personal vid de i statens ägo övergångna enskilda
järnvägarna. Att döma av ovan angivna uppgifter örn delägarantalet i kassan
skulle denna tydligen även efter en sådan överlåtelse lia en så stor anslutning,
som kan anses erforderlig för en tillfredsställande utjämning av
försäkringsriskerna. Vad nu anförts synes utskottet motivera, att utredning
verkställes rörande förutsättningarna för statens övertagande helt eller
delvis av kassans verksamhet.
I samband med bär avsedda utredning synes jämväl böra upptagas frågan,
i vad mån en större jämställdhet i pensionshänseende kan ernås mellan
»lika grupper av anställda och pensionärer vid de av staten övertagna
järnvägarna. I avseende härå må framhållas, att för närvarande en betydande
olikformighet i pensionsförmåner är rådande icke blolt mellan de
olika av staten övertagna järnvägarna utan också — på sätt ovan antytts
— mellan befattningshavare i samma löneställning vid en och samma järnväg.
Utskottet delar motionärernas uppfattning örn önskvärdheten av att
denna olikformighet, vilken i många fall måste för personalen te sig orättvis
och oförklarlig, så vitt möjligt avvecklas.
Av det anförda framgår, att utskottet för sin del anser den i motionerna
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
åsyftade utredningen böra komma till stånd. Emellertid har, såsom i det
föregående framhållits, järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan örn statsövertagande
av pensionskassor, avsedda för personal vid i statens ägo numera
övertagna enskilda järnvägar. Denna framställning är, enligt vad
utskottet inhämtat, fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vid
sådant förhållande torde någon särskild skrivelse från riksdagens sida med
begäran om utredning beträffande en av ifrågavarande kassor icke påkallas.
Utskottet får därför avstyrka bifall till det yrkande härom, som framställts
i de nu föreliggande motionerna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner 1:69 och 11:108 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 maj 1942.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, von Horn, Ohlin, Leander,
Bodin, Löfgren och Sylwan;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Hall, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Eriksson i Sandby och Mattsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.