Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av framställning om befrielse från skyldighet att ersätta uppkommen kassabrist för vissa tjänstemän vid riksbankens huvudkontor.

1942-05-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:50, Utlåtande i anledning av framställning om befrielse från skyldighet att ersätta uppkommen kassabrist för vissa tjänstemän vid riksbankens huvudkontor.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1942 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av framställning om befrielse från skyldighet

att ersätta uppkommen kassabrist för vissa tjänstemän

vid riksbankens huvudkontor.

I en till bankoutskottet ställd, till fullmäktige i riksbanken ingiven, den

17 januari 1942 dagtecknad skrift hava f. d. kamreraren i lönegraden RA 24

Ture August Valfrid Forsell, förste kammarskrivaren Karl Sture Ingemar

Humbla och kammarskrivaren Axel Gustaf Emanuel Collmar, samtliga vid

riksbankens huvudkontor, anhållit om befrielse från skyldighet att ersätta

en brist å 10 000 kronor, som uppkommit inom huvudkontorets dagkassa den

20 juni 1941 och för vilken de i egenskap av kassavårdare äro ansvariga.

Berörda skrift är av följande innehåll:

»Den 20 juni 1941 upptäcktes vid expeditionstidens slut i valvsavdelningen

vid riksbankens huvudkontor inom den avdelning, som benämnes ''Dagkassans

fasta behållning’, en brist på 10 000 kronor. Någon klarhet örn hur

bristen uppkommit har trots ivriga efterforskningar, därvid kriminalpolisen

deltagit, icke stått att vinna.

Ifrågavarande kassa, som har till uppgift att förse växlingskassorna med

mynt och sedlar, har en kassabehållning å 15 000 000 kr. Enligt tjänstgöringsstadgarna

skall kassan vårdas av en kamrer i 24:de lönegraden samt

två tjänstemän i 22 :a lönegraden under gemensam ansvarighet, en för alla

och alla för en. Vid ifrågavarande tillfälle omhänderhade undertecknade

vården av kassan.

Det förkomna beloppet är i och för sig mycket stort, men ställt i relation

till de oerhörda belopp, som dagligen i ett flertal skilda poster expedieras

genom kassavårdarnas händer, kan, när olyckan är framme, en felväxling

av ifrågavarande belopp dock hava ägt rum. Såsom en förklaring härtill

tillåta vi oss åberopa den ofantliga ökning av kassagöromålen, som uppkommit

under senare år. Kassans behållning har från år 1935 stigit från 8 000 000

kronor till nuvarande 15 000 000 kronor och kassaexpeditionernas antal har

jämväl kraftigt ökats.

Vi tillåta oss erinra, att kassörerna i riksbanken åtnjuta felräkningspenningar,

vilka i viss omfattning fonderas för täckande av eventuella kassaförluster.

Till vårdarna av dagkassan utgå emellertid icke felräkningspenningar,

varför vi skulle vara nödsakade att genom avdrag å våra löner täcka den

uppkomna förlusten.

Då vi anse oss kunna påstå, att kassaförlusten ej uppstått på grund av bristande

nit eller påpasslighet från vår sida utan snarare torde vara att anse såsom

ren olyckshändelse, få vi vördsamt hemställa, att bankoutskottet ville

hos riksdagen utverka befrielse för oss från skyldigheten att ersätta det förkomna

beloppet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

5

Undertecknad Forsell är född 17 mars 1877 och sedan år 1935 ordinarie

tjänsteman i 24 :e lönegraden, från vilken tjänst jag är skyldig att avgå den

1 april 1942.

Undertecknad Humbla är född den 18 november 1897 och sedan år 1940

ordinarie tjänsteman i 18 :e lönegraden samt uppehöll vid kassaförlustens

uppkomst tillfälligt förordnande såsom kassavårdare.

Undertecknad Collmar är född 11 februari 1905 och sedan år 1938 ordinarie

tjänsteman i 16 :e lönegraden samt uppehöll vid kassaförlustens uppkomst

tillfälligt förordnande såsom kassavårdare.»

*

Med skrivelse den 11 april 1942 hava fullmäktige i riksbanken till utskottet

överlämnat omförmälda skrift och för egen del anfört följande:

»Såsom de ifrågavarande kassavårdarna framhålla, gjordes omedelbart

efter bristens konstaterande noggranna efterforskningar för att få en förklaring

på hur bristen kunnat uppkomma, men utan resultat. Förhållandet anmäldes

den 27 juni 1941 till kriminalpolisen i Stockholm, som emellertid icke

heller varit i stånd att finna någon ledtråd.

Omnämnas hör i detta sammanhang, att avdelningens behållning hade inventerats

den 18 juni 1941 i samband med allmän kassainventering inom huvudkontoret

och att därvid allt var i sin fulla ordning.

Då avdelningen icke har någon direkt förbindelse med allmänheten utan

uteslutande tillhandahåller, respektive mottager belopp från olika avdelningar

och kassor inom banken och då alla kassörer hava instruktion att kontrollera

sedelposter, innan de utlämnas till allmänheten, borde något misstag

genom felutlämning icke kunna förekomma. Det är dock tänkbart, att någon

kassör, när stor brådska rått, förlitat sig på riktigheten av avdelningens leverans

och utlämnat något belopp utan att i detalj kontrollera detsamma, därvid

kunden erhållit 10 000 kronor mera än som vederbort. Som ingen uppgift

inkommit från någon kund örn att han uppburit för stort belopp, måste i så

fall därjämte förutsättas, att kunden oberättigat tillgodogjort sig beloppet.

Förnyad instruktion till kassörerna att noga kontrollera utgående belopp

meddelades omedelbart. Med den kännedom, som fullmäktige hava om nu

ifrågavarande tre kassavårdarc, äro fullmäktige övertygade örn att beloppet

icke förkommit genom brottsligt förfarande från deras sida.

Forsell var ordinarie tjänsteman i 24 :e lönegraden från och med den

27 september 1935 till utgången av mars 1942, då han avgick ur tjänst med

ålderspension. Han var fast placerad såsom förste man för vården av

ifrågavarande kassa sedan den 28 september 1935 och måste bland de tre

kassavårdarna i denna egenskap anses bära det största ansvaret för arbetets

riktiga handläggning på avdelningen, numida, född 1897, är ordinarie

tjänsteman i 18:e lönegraden sedan den 1 oktober 1910. Collmar, född 1905,

är ordinarie tjänsteman i 16:e lönegraden sedan den 1 augusti 1938. De två

sistnämnda voro tillfälligt placerade på avdelningen såsom semestervikarier

på var sin 22:a-gradstjänst, Humbla från och med den 4 juni och Collmar

från och med den 13 juni 1941. De bl c vo samtliga elter förlustens uppkomst

placerade å andra avdelningar.

Såsom Forsell, Humbla och Collmar framhålla, utgår intet särskilt arvode

och ej heller felräkningspengar för bär avsedda kassavårdsarbete. Däremot

kan göras gällande alf''ifrågavarande tjänsters inplacering å löneskalan blivit

sa relativt gynnsam — en tjänst i 24:e och två i 22:a lönegraden — just

därför all dessa tjänster äro förenade med handhavandet av stora kontanta

belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

Med hänsyn till att fullmäktige, såsom ovan framhållits, äro övertygade

om att ingen av kassavårdarna själv tillgodogjort sig någon del av beloppet

synes det rimligt, att de icke själva behöva vidkännas förlusten i sin helhet.

Ett alltför rigoröst utkrävande av det ekonomiska ansvar, .sorn otvivelaktigt

åvilar dem, kan leda till att de tjänstemän, som komma att anförtros här

avsedda kassavård av ifrågavarande tillgångar, icke våga vidtaga nödiga

expeditionsåtgärder utan att tillämpa en i praktiken alltför tyngande kontrollapparat.

Å andra sidan torde det med hänsyn till vad ovan anförts om

placeringen av ifrågavarande tjänster ocl^i till angelägenheten av att kassavårdarna

taga sin uppgift med tillbörligt allvar icke böra ifrågakomma att

helt befria dem från ersättningsskyldigheten. Vid frågans övervägande hava

fullmäktige stannat vid att föreslå, att sökandena själva få svara för en

fjärdedel av beloppet med den fördelningen, att 1 500 kronor falla på Forsell

samt 500 kronor på vardera av Humbla och Collmar och att återstående

tre fjärdedelar, eller 7 500 kronor, efterskänkas.

Forsell har till säkerhet för sin ersättningsskyldighet överlämnat till riksbanken

en inteckning å 1 500 kronor, fastställd i en honom tillhörig fastighet

å Lidingö. Humbla och Collmar hava såsom avbetalning erlagt 100

kronor respektive 500 kronor.»

Under åberopande av det anförda hava fullmäktige hemställt, att utskottet

ville hos riksdagen utverka medgivande till att tre fjärdedelar av den

förlust å 10 000 kronor, som den 20 juni 1941 uppkommit för Forsell,

Humbla och Collmar under tjänstgöring såsom kassavårdare inom huvudkontorets

dagkassa, eller 7 500 kronor må efterskänkas och ur riksbankens

räkenskaper avskrivas.

Med hänsyn till de av fullmäktige anförda skälen har utskottet ej velat

motsätta sig, att tre fjärdedelar av den i förevarande fall uppkomna förlusten

å 10 000 kronor efterskänkas av staten. Mot den av fullmäktige föreslagna

fördelningen av det belopp, som de av förlusten drabbade tjänstemännen

själva skola ersätta, har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande framställning, må medgiva, att tre fjärdedelar

av den förlust å 10 000 kronor, som den 20 juni 1941 uppkommit

för f. d. kamreraren T. A. V. Forsell, förste kammarskrivaren

K. S. I. Humbla och kammarskrivaren A. G. E.

Collmar under tjänstgöring såsom kassavårdare inom huvudkontorets

dagkassa, eller 7 500 kronor må efterskänkas och

ur riksbankens räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 22 maj 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordborg, Sandén, von Horn*, Ohlin,

Leander, Bodin* och Löfgren*;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,

Hall*, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Eriksson i Sandby* och Mattsson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Paulsen, som, under framhållande att någon bindande utredning

rörande förlustens uppkomst ej kunnat förebringas, inom utskottet hemställt,

att förlusten i dess helhet måtte efterskänkas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.