Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ersättning i visst fall i anledning av yrkessjukdom, m. m.
1942-03-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1942:6, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ersättning i visst fall i anledning av yrkessjukdom, m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr ti.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1942 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
ersättning i visst fall i anledning av yrkessjukdom,
m. m.
I en den 12 december 1941 dagtecknad proposition nr 9, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag, framlagt förslag i fråga örn ersättning i visst fall i
anledning av yrkessjukdom, m. m.
Beträffande motiveringen för det framlagda förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Ilo.
Förra röntgensköterskan Signe Bennich-Björkman. Under punkten 1 av
förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att till förra
röntgensköterskan Signe Bennich-Björkman må av det under tolfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till Diverse pensioner och understöd m. m. utbetalas
ersättning från och med den 1 januari 1939 med belopp, som skulle hava utgått,
därest lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar varit till
lämplig å henne.
Lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar utfärdades den 14 juni 1929
och trädde i kraft den 1 januari 1930.
Enligt 1 § skall den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för
olycksfall i arbete är försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, anses
vara försäkrad jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande
del framkallats genom inverkan av vissa i paragrafen uppräknade
ämnen eller fysikaliska orsaker, bland annat röntgenstrålar, radium eller annat
radioaktivt ämne. Ersättning i anledning av yrkessjukdom skall jämlikt 3 §,
såvitt angår sjukdom som framkallats genom inverkan av röntgenstrålar eller
radioaktivt ämne, icke utgå, med mindre arbetaren inom tio år före dagen för
sjukdomens yppande varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där arbetarna
äro utsatta för inverkan av den art, som framkallat sjukdomen.
I lagens ikraftträdelsebestämmelser föreskrevs, bland annat, att den icke
skulle äga tillämpning i fråga örn yrkessjukdom, som yppats före den 1 januari
1930.
I skrivelse den 4 februari 1941 har förra röntgensköterskan Signe BennichBjörkman,
född Ödlund, uppgivit, att hon under tjänstgöring i röntgenarbete
Bihang till riksdagens protokoll 1948. S sami. Nr 6.
321 42
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
å sjukhus åren 1918—1922 ådragit sig röntgenskada å händerna, samt hemställt,
att ersättning av statsmedel måtte tillerkännas henne från och med den
1 januari 1939 med belopp, som skulle hava utgått, därest lagen örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar varit tillämplig å henne.
T skrivelsen har omnämnts, att Signe Bennich-Björkman, som är född år
1895, tjänstgjort den 15 april—-den 15 augusti 1918 som sjuksköterskeelev vid
röntgenavdelningen å serafimerlasarettet i Stockholm, den 15 september 1918
—den 1 juli 1919 som röntgensköterska å Falu lasarett samt den 1 juni 1920—
30 april 1922 som röntgensköterska å Eskilstuna lasarett. Efter sistnämnda
tidpunkt hade hon icke tjänstgjort i röntgenarbete. Vid tiden för tjänstgör
ringen hade skyddsanordningarna beträffande röntgenarbete i landsorten varit
föga tillfredsställande. Genom röntgenarbetet hade hon åsamkats förändringar
och sårnader å huden på båda händerna, vilka förorsakat henne mycket stort
lidande och på senare år gjort henne oförmögen till arbete.
Enligt vad riksförsäkringsanstalten anfört, måste Bennich-Björkmans sjukdom
hava framkallats genom inverkan av röntgenstrålar under hennes sjukhustjänstgöring
samt anses hava yppats redan innan hon den 1 juli 1919 avslutade
tjänstgöringen å Falu lasarett.
Försäkringsrådet har anfört bland annat följande:
I förevarande fall kunna ej åberopas lika starka skäl som vid behandlingen
av en framställning från förra röntgensköterskan Anna Viktoria Christianson
örn statlig pension (prop. 1937 nr 179 5:o). Vad i ärendet förekommit synes
dock innefatta tillräcklig anledning för ett tillmötesgående av Signe BennichBjörkmans
ansökning.
Med anledning av försäkringsrådets omnämnande av ett tidigare ersättningsfall
må anmärkas, att Kungl. Majit genom proposition nr 179 till 1937 års riksdag
under punkten 5 föreslog riksdagen medgiva, att till förra röntgensköterskan
Anna Viktoria Christianson finge av statsmedel utbetalas viss ersättning
med belopp, som skulle hava utgått, därest lagen örn försäkring för vissa
yrkessjukdomar varit tillämplig å henne. Propositionen bifölls av riksdagen
(bankoutskottets utlåtande nr 44; riksdagens skrivelse nr 439).
Föredragande departementschefen har anfört:
Handlingarna i ärendet utvisa, att Signe Bennich-Björkman under lasarettstjänstgöring
åren 1918—1922 åsamkats kronisk röntgenskada å händerna,
vilken örn än icke helt så dock i avsevärd mån nedsatt hennes arbetsförmåga.
Ersättning enligt de i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar
upptagna grunderna skulle hava utgått i anledning av skadan, därest
lagen varit gällande vid den tidpunkt, då skadan måste anses yppad.
Ur principiell synpunkt tala visserligen skäl mot att — vid sidan av lagen
—- bevilja ersättning av statsmedel i fall sådana som det förevarande. Enligt
min mening föreligga dock härvid ömmande omständigheter av den art, att
de äro i viss mån jämförbara med dem, som kunde åberopas beträffande det
fall, vilket år 1937 föranledde statsmakterna att utgiva ersättning i anledning
av liknande skada. Det allmänna synes mig med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna icke rimligen kunna underlåta att träda hjälpande emellan.
Några allvarliga konsekvenser därav torde icke vara att befara.
Det synes mig skäligt, att Signe Bennich-Björkman beredes ersättning
enligt samma grunder, som skulle hava gällt, därest förutnämnda lag varit
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
3
tillämplig å henne. Jämlikt av riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter
skulle detta innebära, att Signe Bennich-Björkman skulle tillerkännas livränta
från och med ingången av år 1939, beräknad efter en årlig arbetsförtjänst
av 1,800 kronor. I fråga örn invaliditetsgraden torde, såsom försäkringsrådet
framhållit, ytterligare utredning böra verkställas av riksförsäkringsanstalten,
innan livräntan fastställes.
Yad Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit finner sig utskottet
böra biträda. Utskottet hemställer således,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
2:o.
Brita Karolina Cederman. Under punkten 2 av förevarande proposition
föreslår Kungl. Maj :t riksdagen medgiva, att till änkan Brita Karolina Cederman
må av det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Diverse
pensioner och understöd m. m. utbetalas ersättning från och med den 20
november 1940 med 300 kronor för år räknat.
Enligt § 1 förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare
avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall äger envar svensk undersåte,
som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom yrke eller eljest
för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig
ersättning enligt — i princip — de i 6 och 7 §§ lagen den 17 juni 1916 örn
försäkring för olycksfall i arbete stadgade grunder. Den årliga arbetsförtjänst,
som omförmäles i sistnämnda paragrafer, skall beträffande fiskarförsäkringen
efter försäkringssökandens eget val bestämmas till antingen 1,200,
900 eller 600 kronor (§ 2). Ersättning utgår för skada till följd av olycksfall,
som härflyter, bland annat, från utövningen av fiskeyrket elier som uppstår
vid användning av fiskebåt, utan att fiske därvid bedrives (§3). I den mån
erlagda försäkringsavgifter äro otillräckliga för bestridandet av utgående
ersättningar, fy lies bristen av statsmedel (§5).
6 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag innehåller bestämmelser örn ersättning
till skadad person själv; 7 § reglerar frågan örn ersättningar till dea
skadades efterlevande, för den händelse olycksfallet medfört hans död. I sistnämnda
fall skall utgivas dels begravningshjälp och dels livräntor till vissa
efterlevande, nämligen änka eller änkling, barn eller adoptivbarn under 16 år
samt föräldrar eller adoptivföräldrar. Till föräldrar och adoptivföräldrar utgår
livränta, under förutsättning att de för sitt uppehälle varit väsentligen beroende
av den avlidnes arbete, med ett årligt belopp motsvarande värdet av det
underhåll de åtnjutit av den avlidne, dock högst en fjärdedel av den avlidnes
arbetsförtjänst.
I skrivelse den 3 maj 1941 har änkan Brita Karolina Cederman i Hästö,
Arkösund, hemställt, att ersättning måtte utbetalas till henne i anledning av
hennes dottersons, fiskaren Elert Gustav Cedermans död.
Handlingarna i ärendet utvisa i huvudsak följande:
Elert Cederman var född år 1914, son utom äktenskap av en dotter till
Brita Karolina Cederman. Alltifrån födelsen har han, dock utan att bliva
adopterad, vistats hos mormodern, som var änka sedan nyssnämnda år.
Sedan han blivit vuxen, har han försörjt sig och mormodern, under senare
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
år genom utövning av fiskaryrket. Brita Karolina Cederman, som är född
år 1870, har sedan åtskillig tid på grund av kronisk ledgångsreumatism icke
kunnat utföra förvärvsarbete utan måst inskränka sig till att hushålla för
dottersonen.
Elert Cederman drunknade under en fisketur den 19 november 1940.
Bouppteckningen efter honom utvisar brist i boet.
Våren 1937 hade Elert Cederman tagit en försäkring jämlikt fiskarförsäkringsförordningen
— enligt uppgift i förutnämnda skrivelse för mormoderns
skull. Försäkringen gällde för en årsinkomst av 1,200 kronor.
I anledning av dödsfallet har riksförsäkringsanstalten den 13 januari 1941
tillerkänt stärbhuset efter Elert Cederman begravningshjälp på grund av
den tagna försäkringen med 120 kronor. Däremot har anstalten icke tillerkänt
mormodern någon livränta, enär Elert Cederman icke varit adopterad
av henne. — Elert Cedermans mor, som jämväl är i livet, har icke för sitt
uppehälle varit beroende av hans arbete.
Brita Karolina Cederman har för närvarande fri bostad i en dottersonen
förut tillhörig fastighet samt åtnjuter folkpension med 25 kronor i månaden
jämte dyrtidstillägg därå. Hon har icke några besparingar. Hennes sex barn
äro icke i sådana ekonomiska omständigheter, att de nämnvärt kunna bidraga
till hennes underhåll.
Riksförsäkringsanstalten har anfört, att, därest Elert Cederman varit adopterad
av Brita Karolina Cederman, anstalten i anledning av hans frånfälle
skulle hava tillerkänt henne livränta att utgå från och med den 20 november
1940 med 300 kronor för år räknat. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
tillstyrkte anstalten, att åtgärder vidtoges för beredande av understöd
åt Brita Karolina Cederman.
Försäkringsrådet har förklarat sig kunna biträda riksförsäkringsanstaltens
uppfattning, att Brita Karolina Cederman i fiskarförsäkringsförordningens
mening varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av den avlidnes arbete.
Enligt försäkringsrådets uppfattning förelåge emellertid principiella betänkligheter
mot att i ett specialfall låta fiskarförsäkringens grunder bliva tilllämpliga
å person utanför de kategorier, som vore ersättningsberättigade
enligt försäkringen. Med hänsyn till den folkpension Brita Karolina Cederman
åtnjöte och de bidrag — bland annat bibehållande av förmånen av fri
bostad — som hennes barn kunde vara i stånd att lämna, syntes ej heller
billighetsskäl tala för bifall till framställningen. En ledamot av försäkringsrådet
har instämt i det av riksförsäkringsanstalten avgivna utlåtandet.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
Såsom försäkringsrådet framhållit förefinnas otvivelaktigt betänkligheter
av principiell art mot att låta ersättning jämlikt de i fiskarförsäkringsförordningen
angivna ersättningsgrunderna utgå till en person, som — i varje fall
formellt — står utanför de kategorier, vilka äro ersättningsberättigade enligt
''förordningen. I likhet med riksförsäkringsanstalten och en ledamot inom
försäkringsrådet finner jag mig emellertid kunna i det föreliggande fallet
bortse därifrån, särskilt med hänsyn till den omständigheten, att Brita Karolina
Cederman under Elert Cedermans hela livstid varit i moders ställe för honom,
Handlingarna i ärendet utvisa, att Brita Karolina Cederman under senare tid
varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av Elert Cedermans arbetskraft.
För egen del finner jag billighetsskäl tala för att Brita Karolina Cederman,
trots henne tillkommande folkpension samt till henne utgående bidrag från
barnen — i huvudsak förmån av fri bostad, som åtminstone tillsvidare utgår —- bör tillerkännas livränta av statsmedel. Denna livränta synes böra jämställas
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
5
med livränta enligt fiskarförsäkringsförordningens bestämmelser. Den bör
uppgå till belopp, som skulle hava utgått, därest Elert Cederman varit adopterad
av Brita Karolina Cederman, d. v. s., enligt vad riksförsäkringsanstalten
upplyst, 300 kronor örn året från och med den 20 november 1940.
Med hänsyn till vad föredragande departementschefen anfört till stöd för
det under förevarande punkt framlagda förslaget finner sig utskottet ej böra
motsätta sig bifall till detsamma. Utskottet hemställer fördenskull,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Stockholm den 6 mars 1942.
På banko utskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Berling, Sandén, Sundvik, von Horn*, Leander,
Bodin och Sylwan;
från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen*, Andersson i Falkenberg,
Andersson i Munkaljungby*, Hilding, Sundberg, Mattsson* och Söderdahl*.
Utskottet
-
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i visst fall i anledning av yrkessjukdom m. m. a1 i texten