Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873

1942-06-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1942:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 30 juni 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30

maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

I en till riksdagen avlåten, den 22 maj 1942 dagtecknad proposition nr 353,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 5—8 samt 11 lagen den 30 maj 1873 örn rikets

mynt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar eller med

koppar och nickel eller med annan för ändamålet lämpad metall, dels kopparnickel,

dels brons eller järn.

§ 6.

Av silver skola präglas myntstycken av följande namnvärde, nämligen:

två kronor,

en krona,

femtio öre,

tjugufem öre,

tio öre.

1 Senaste lydelse se beträffande § 5 1920:309, beträffande § 6 1935:28, beträffande § 7

1917:128 och beträffande § 8 1881: 35.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 8 sami. Nr 65.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.

Silvermynten skola utmyntas av legering innehållande minst fyrtio etthundradelar

silver.

Etthundra stycken silvermynt skola innehålla fint silver till lägst följande

vikt, nämligen:

femkronestycken: niohundrafemton och två tiondels gram;

tvåkronestycken: femhundrasextio gram;

enkronestycken: tvåhundraåttio gram;

femtioörestycken: etthundranittiotvå gram;

tjugufemörestycken: nittiotvå och åtta tiondels gram;

tioörestycken: femtiosju och sex tiondels gram.

Av kopparnickel må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat

beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:

femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

§ 7.

Av brons präglas myntstycken av följande namnvärde:

fem öre; två öre; ett öre.

Av järn må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av följande namnvärde:

fem öre; två öre; ett öre.

§ 8.

Avvikelsen över eller under den i § 4 stadgade guldhalten får högst utgöra

femton tiotusendelar fint guld av varje myntstyckes bruttovikt.

Avvikelserna över eller under i § 4 stadgade vikter få högst utgöra:

för varje tjugukronestycke: femton tiotusendelar.

» » tiokronestycke: tjugu tiotusendelar,

» » femkronestycke: trettio tiotusendelar,

allt av varje myntstyckes rätta vikt; dock skall vid guldets utmyntning iakttagas,

att avvikelsen i vikt för vart parti av tio kilogram myntguld ej får

överskrida fem gram.

§ 11.

Närmare bestämmelser örn sammansättningen av de legeringar, av vilka silver-,

kopparnickel- och bronsmynt skola utmyntas, örn silvermyntens vikt,

om det antal skiljemynt av andra slag, som skall utmyntas av viss viktsmängd

metall, samt örn högsta tillatna avvikelser i fråga örn silvermyntens silverhalt

och vikt meddelas av Konungen

Angående huvud- och skiljemyntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand

och vad mer till deras yttre utseende hörer, vill Konungen särskilt förordna,

ävensom de regler, vilka vid myntverket böra gälla för probering och justering,

inlämnande av guld till förmyntning m. m.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

3

I lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt föreskrives i § 5, att till

skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i det förhållande

som i lagen stadgas, dels kopparnickel, dels brons eller järn.

Enligt § 6 skola av silver präglas myntstycken av följande namnvärde,

nämligen två kronor, en krona, femtio öre, tjugufem öre och tio öre. Etthundra

stycken sådana skiljemynt skola innehålla följande viktsmängder fint

silver, nämligen tvåkronestycken 1,200 gram, enkronestycken 600 gram,

femtioörestycken 300 gram, tjugufemörestycken 1457b gram samt tioörestycken

58 gram.

Dessa skiljemynt skola utmyntas av följande legeringar: två- och enkronestycken:

av 800 viktdelar silver och 200 viktdelar koppar; femtio- och tjugufemörestycken:

av 600 viktdelar silver och 400 viktdelar koppar; samt tioörestycken:

av 400 viktdelar silver och 600 viktdelar koppar. Alitsa skall vikten

av varje myntstycke utgöra för tvåkronestycke 15 gram, för enkronestycke

7.5 gram, för femtioörestycke 5 gram, för tjugufemörestycke 2.42 gram

och för tioörestycke 1.45 gram.

Dessutom må, efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor. Etthundra

stycken sådana skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver. De skola

utmyntas av en legering av 900 viktdelar silver och 100 viktdelar koppar.

Varje myntstycke skall alltså väga 25 gram.

I § 8 föreskrives i fråga om silvermynt, att avvikelserna över eller under

angiven silverhalt få utgöra högst trettio tiotusendelar fint silver av varje

myntstyckes bruttovikt. Avvikelserna över eller under stadgad vikt få högst

utgöra: för varje fem- eller tvåkronestycke: trettio tiotusendelar; för varje

enkronestycke: femtio tiotusendelar; för varje kilogram av femtioörestycken:

sextio tiotusendelar; för varje kilogram av tjugufemörestycken: etthundra

tiotusendelar; samt för varje kilogram av tioörestycken: etthundrafemtio

tiotusendelar, allt av varje myntstyckes rätta vikt.

I § 11 stadgas, att angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand

och vad mer till deras yttre utseende hörer, vill Kungl. Maj:t särskilt förordna.

Beträffande skiljemynt av kopparnickel, brons och järn upptagas i §§ 6

och 7 bestämmelser angående namnvärden, legeringarnas sammansättning

samt det antal mynt, till vilket angiven viktsmängd metall skall utmyntas.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Möjligheterna att tillgodose det alltjämt betydande behovet av nya skiljemynt

av högre valörer begränsas för närvarande av svårigheterna att vidmakthålla

en import av silver. Som skiljemyntsbristen vållar allvarliga

olägenheter, torde åtgärder böra vidtagas för att minska skiljemyntsförsörjningens

beroende av silvertillgången. Därvid kunde övervägas att liksom

under förra världskriget låta silvermynten i viss utsträckning ersättas med

sedlar av motsvarande valör. Erfarenheterna av dessa sedlar ha emellertid

icke varit gynnsamma. Enligt min mening bör därför en sådan lösning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

icke accepteras så längre andra möjligheter stå till buds. Närmast ifrågakommer

att, på sätt mynt- och justeringsverket föreslagit, minska silverhalten

i skiljemynten. Jag vill erinra om att skiljemyntens metalliska värde

redan enligt gällande regler avsevärt understiger deras penningvärde och

saknar varje betydelse för detta. Skiljemyntens sammansättning är alltså ett

rent tekniskt spörsmål utan intresse ur penningpolitiska synpunkter.

Mynt- och justeringsverket, som vid bedömandet av frågan örn en reduktion

av skiljemyntens silverhalt fäst avgörande vikt vid möjligheten att inom

landet erhålla de erforderliga metallerna, har för sin del stannat för den

meningen, att en övergång borde ske till lägre silverhalt i samtliga myntsorter

utom tioöresmyntet. Verket har därvid ifrågasatt, att silverhalten i

dessa skiljemynt skulle sänkas till 40 viktprocent, d. v. s. samma halt som

i de nu använda tioöresmynten, och att till samtliga slag av skiljemynt i

silver skulle användas en legering bestående av —— förutom silver — koppar

till omkring 55 viktprocent och nickel till omkring 5 viktprocent. Enligt

mynt- och justeringsverkets mening skulle en sådan åtgärd möjliggöra

en avsevärd ökning av silvermyntkvantiteten utan att den ökade förbrukningen

av andra metaller behövde ingiva farhågor.

Då enligt vad mynt- och justeringsverket anfört verkställda prov visat,

att en legering med den lägre silverhalten är tekniskt fullt tillfredsställande

för sitt ändamål, anser jag mig av tidigare angivna skäl böra godtaga myntoch

justeringsverkets förslag, att silverhalten i samtliga skiljemynt av silver

med undantag av tioöresmyntet — för vilket den lägre silverhalten redan

gäller skall sänkas till 40 viktprocent, samt att till alla slag av silvermynt

skall användas en legering bestående av — förutom silver — koppar till

omkring 55 och nickel till omkring 5 viktprocent.

Såsom mynt- och justeringsverket framhållit, erfordras för genomförande

av den föreslagna omläggningen vissa ändringar i lagen örn rikets mynt.

Däremot torde — i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241 och med

hänsyn till att de nya mynten avses skola erhålla annan prägling än de nu

använda tillägg till eller ändring av den gällande myntkonventionen mellan

Sverige, Danmark och Norge icke behöva ske.

I fråga om sättet för genomförandet av ändringarna i myntlagen har

mynt- och justeringsverket hemställt, alt endast bestämmelsen om silvermyntens

silverhalt, 40 viktprocent, måtte införas i myntlagen, under det att

övriga erforderliga föreskrifter skulle utfärdas i administrativ ordning. Mot

förslaget härutinnan ha fullmäktige i riksbanken icke gjort annan erinran

än att fullmäktige för sin del förordat en sådan bestämmelse i myntlagen,

att silverhalten i mynten skulle utgöra minst 40 viktprocent, varigenom

möjlighet skulle föreligga att utan ny ändring av myntlagen utmynta jämväl

mynt med en högre silverhalt.

Den av bankofullmäktige förordade modifikationen av mynt- och justeringsverkets

förslag synes böra beaktas med hänsyn till de praktiska för
-

1 Se prop. nr 11 år 1924.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

5

delar som därigenom vinnas. Jag ansluter mig sålunda till bankofullmäktiges

förslag, att myntlagen skall angiva endast den minimiprocent silver, som

skall ingå i legeringen. Därutöver torde myntlagen böra innehålla bestämmelser

om de myckenheter fint silver, som silvermynt av olika valörer

minst skola innehålla. Minimikvantiteten fint silver torde böra fixeras till

4/io av de föreslagna myntens vikt, d. v. s. 4/i0 av respektive 14.0, 7.0, 4.8, 2.32

och 1.44 gram. För silvermynt å 5 kronor har bruttovikten under hand

uppgivits till 22.88 gram, varför minimikvantiteten fint silver för detta mynt

torde böra fixeras till % av nämnda vikt. Därest de nu föreslagna bestämmelserna

intagas i själva myntlagen, torde några principiella betänkligheter

icke möta mot förslaget, att utfärdandet av övriga för präglingen erforderliga

föreskrifter anförtros åt Kungl. Maj:t. En sådan anordning synes fördelaktig

bland annat med hänsyn till att en mindre justering framdeles kan visa sig

behövlig beträffande legeringens sammansättning.

I likhet med vad redan nu är fallet i fråga om silvermynten kan framdeles

uppkomma fråga om ändring av den metalliska sammansättningen av

de för framställning av kopparnickelmynt och bronsmynt använda legeringarna.

Det synes därför lämpligt att i detta sammanhang vidtaga sådan ändring

av myntlagen, att åt Kungl. Majit anförtros jämväl att utfärda föreskrifter

om sammansättningen av legeringar för framställning av kopparnickel-

och bronsmynt samt örn kopparnickel-, brons- och järnmyntens vikt.

Såsom ytterligare skäl för en sådan lagändring må anföras, att det ur systematisk

synpunkt är mindre lämpligt att bibehålla omförmälda föreskrifter

i själva lagen, medan motsvarande föreskrifter rörande silvermynten utbrytas

ur lagen och upptagas i en administrativ författning. — Någon saklig

ändring beträffande kopparnickel-, brons- och järnmynten är emellertid

icke för närvarande ifrågasatt.

Efter en ändring av myntlagen i enlighet med de nu angivna riktlinjerna

kommer att, i fråga om skiljemynten, i lagen kvarstå endast de stadganden,

som angå det eller de slag av metaller, vilka skola användas vid tillverkningen

av skiljemynt, eller som angå skiljemyntens namnvärde eller, i fråga om

skiljemynt av silver, den lägsta tillåtna viktprocenten silver eller den lägsta

tillåtna myckenheten fint silver.

Ändringarna i myntlagen beröra §§ 5—8 samt 11. Ändringarna ha intagits

i ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag angående ändring

i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Då det är avsett att särskilda tillämpningsföreskrifter skola utfärdas av

Kungl. Majit, synes det lämpligt, att ifrågavarande lagstiftning får träda i

kraft den dag Kungl. Majit förordnar. Någon tidsbegränsning av giltighetstiden

torde icke böra föreskrivas. Jag vill emellertid framhålla, att med den

föreslagna utformningen en återgång till nu gällande bestämmelser i fråga

örn silverhalt m. m. är möjlig utan att själva myntlagen ändras.

Därest förevarande lagförslag antages av riksdagen, torde jag framdeles

få förelägga Kungl. Maj it förslag — förutom beträffande de tidigare berörda

detaljföreskrifterna i fråga örn kopparnickel-, brons- och järnmynt — angå
Bihang

till riksdagens protokoll /.''M2. 8 sami. Nr 65. "

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

V tskottet.

ende silvermyntlegeringens sammansättning, om silvermyntens vikt och tilllåtna

halt- och viktavvikelser samt rörande dessa mynts prägel, inskrift och

utseende i övrigt.»

Såsom i propositionen framhålles, har den nuvarande bristen på vissa

skiljemynt, vilken väsentligen sammanhänger med svårigheterna att vidmakthålla

en import av silver, medfört allvarliga olägenheter för penningrörelsen.

Åtgärder ha därför synts böra vidtagas för att åvägabringa en ökning av antalet

skiljemynt. I sådant hänseende föreslås i propositionen, att silverhalten

i samtliga silvermynt utom tioöresmynten skulle sänkas till 40 viktprocent

samt att till alla slag av silvermynt skulle användas en legering bestående

av — förutom silver--koppar till omkring 55 och nickel till omkring 5 vikt
procent.

Härigenom skulle möjliggöras en avsevärd ökning av silvermyntkvantiteten.

Vad sålunda föreslagits vill utskottet för sin del tillstyrka under

framhållande av angelägenheten av att prägling av de nya silvermynten i tillräcklig

omfattning snarast kommer till stånd.

Beträffande härefter de ändringar i lagen om rikets mynt, som erfordras

för genomförande av den föreslagna omläggningen, innebär propositionen,

att i lagen endast skulle intagas en bestämmelse om, att silverhalten i silvermynten

skall utgöra minst 40 viktprocent, ävensom stadganden örn de

myckenheter silver, som silvermynt av olika valörer minst skola innehålla,

övriga för präglingen erforderliga föreskrifter skulle däremot utfärdas i

administrativ ordning. Åt Kungl. Maj:t skulle jämväl anförtros att meddela

föreskrifter om sammansättningen av legeringen för framställning av kopparnickel-

och bronsmynt samt om kopparnickel-, brons- och jämmyntens

vikt. De härutinnan framlagda förslagen finner sig utskottet kunna biträda.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 30 juni 1942.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Sandén*, Friggeråker*, Sundvik*, von

Horn, Sylwan och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Andersson

i Munkaljungby* Hilding, Eriksson i Sandby*, Molander* och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering. 4

4 26276. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:480 Skrivelse till Rönningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 a1 i texten