Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående befrielse för kommunala organ och enskilda från gäldandet av postavgifter för vissa försändelser i ransoneringsoch familjebidragsm. fl. ärenden.

1942-03-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1942:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående befrielse för kommunala organ och enskilda från gäldandet av postavgifter för vissa försändelser i ransoneringsoch familjebidragsm. fl. ärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1942 kl. 10 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion angående befrielse för kommunala

organ och enskilda från gäldandet av postavgifter

för vissa försändelser i ransonerings- och familjebidragsm.

fl. ärenden.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 15, har herr Johan Bernhard Johansson m. fl. hemställt,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam

utredning angående möjligheten att bereda kommunala organ och enskilda

kostnadsfri befordran av vissa postförsändelser i ransonerings- och

familjebidrags- m. fl. ärenden samt örn vidtagande snarast av de åtgärder,

vartill utredningsresultatet kan giva anledning.

Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 35, väckts av herr

Ljungberg m. fl.

I motionen erinras örn tidigare väckta förslag örn införande av tjänstebrevsrätt

för de kommunala krisorganen, vilka förslag emellertid icke

vunnit statsmakternas bifall.

I fråga om de förfaringssätt, som lämpligen kunna komma till användning

för vinnande av motionens syfte, hava motionärerna såsom tänkbara

framfört följande förslag, som synas dem förtjäna övervägande:

1) Varje kristidsnämnd ålägges hålla postbok, i vilken den avgående

posten förtecknas. Försändelserna frimärkas i vanlig ordning. Portobeloppen

och postboksavgiften betalas emellertid icke av nämnden, utan

den av postverket utfärdade räkningen förses med nämndens attest och

återställes till postanstalten för vidare befordran till generalpoststyrelsen

eller annan central myndighet. Betalning sker sedermera från vederbörande

statsmyndighet till generalpoststyrelsen för samtliga kristidsnämnder

på en gång. På samma sätt förfares med familjebidragsnämndernas

avgående post.

2) Detaljhandlarna, vilka nu insända kuponger, avseende försålda ransoneringsvaror,

till vederbörande grossist, skola i stället skicka dem till

kristidsnämnden. Sådana försändelser skola mottagas ofrankerade och

vid ankomsten till kristidsnämnden införas i nämndens postbok, varefter

postverket gottgöres postavgifterna på samma sätt som föreslagits beträffande

nämndens utgående post. Kristidsnämnden skall i sin tur tillställa

vederbörande grossist ransoneringskupongerna. På motsvarande sätt förutsättas

groshandlama böra komma i åtnjutande av portobefrielse.

3) Avgiften för utbetalningskorten från famil jebidragsnämnderna bokföres

av postgirokontoret och avkräves vederbörande statsmyndighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 avd. Nr 3.

Motionen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ttranden.

4) Inbetalningskort avseende omsättningsskatt emottages portofritt och

avgiften bokföres av postgirokontoret. Postverket erhåller sedermera ersättning

för avgiften av vederbörande statsmyndighet.

Motionärerna ha härjämte uttalat, att frågan måhända kan vinna en

lösning genom andra metoder än de här ovan återgivna, ävensom framhållit,

att det icke vore uteslutet att befrielse från postavgifter rättvisligen

borde åtnjutas även i andra fall än de nämnda.

I avseende å motiveringen får utskottet i övrigt hänvisa till motion I: 15.

I anledning av förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning

inhämtat yttranden från generalpoststyrelsen, statskontoret, statens livsmedelskommission

och statens arbetsmarknadskommission. Vidare har

utskottet berett svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och kooperativa

förbundet tillfälle yttra sig över motionen. Från samtliga nämnda

sammanslutningar har utskottet fått mottaga utlåtanden. Andra kammarens

tredje tillfälliga utskott, dit motionen 11:35 hänvisats, har härjämte

införskaffat ett yttrande från statens bränslekommission.

Generalpoststyrelsen erinrar örn de av 1941 års riksdag antagna villkoren

för kommun att erhålla statsbidrag för bestridande av utgifter för kristidsnämnds

verksamhet samt anser att den av motionärerna föreslagna

vägen att medge kommunerna full ersättning för nu ifrågavarande postavgifter

måste innebära ett avsteg från den princip som av riksdagen

sålunda fastslagits. Styrelsen kan för sin del icke finna några bärande

skäl för förslaget att ersätta de kommunala kristidsorganens postavgifter

i annan ordning än övriga utgifter för dessa organ. Därest staten anses

böra i större omfattning än för närvarande bidraga till kommunernas

kostnader för de särskilda kristidsorganen, anser generalpoststyrelsen det

vara riktigare att vidtaga en genomgående förbättring av ersättningsgrunderna

än att helt ersätta en utgiftspost på ett sätt, som kan föranleda icke

nödvändiga kostnadsökningar för det allmänna. Om nian vill undvika de

risker i detta hänseende, som onekligen förefinnas, torde kommunerna i

varje fall böra själva vidkännas en del av kostnaderna för de kommunala

kristidsorganens postavgifter. Om kommunerna själva skola erlägga

viss del av portokostnaderna, kan någon central likvid av postavgifterna,

på sätt i motionen ifrågasatts, självfallet icke genomföras. Även om statsmakterna

skulle finna, att kristidsorganens postavgifter i sin helhet böra

ersättas av statsmedel, synes emellertid en sådan central likvidering av

postavgifterna vara förbunden med så betydande olägenheter i bokförings-

och kontrollhänseende, att densamma icke lämpligen bör komma

i fråga. Även av kostnadsskäl anser styrelsen att man måste ställa sig

betänksam till den av motionärerna förordade anordningen med postbok

för kristids- och familjebidragsnämnder. Vad däremot angår sådana postaveifter,

som debiteras vid postgirokontoret, föreligger det icke någon

svårighet att verkställa en central debitering. Om det skulle anses skäligt,

att avgifterna för exempelvis utbetalningskort från familjebidragsnämndernas

postgirokonton debiteras statsverket i stället för nämnderna, möter

det sålunda ingen svårighet att göra detta. Avgifterna för postgiroinbetalningar

avseende omsättningskatt kunna även debiteras centralt. Då

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 3

det här gäller en statsskatt, synas icke heller några principiella betänkligheter

kunna resas mot att inbetalningsavgifterna påföras statsverket. — Vad

härefter beträffar förslaget om befrielse från erläggandet av postavgifter

för försändelser innehållande ransoneringskuponger från detaljhandlare

till grossister, finner generalpoststyrelsen i likhet med motionärerna det

uteslutet att införa avgiftsfri postbefordran i direkt förbindelse dem emellan.

Någon kontroll över att en sådan frankeringsfrihet icke utnyttjades

för obehörig postbefordran vore det praktiskt taget ogörligt att åvägabringa.

I motionen har i stället anvisats utvägen att låta försändelserna

från detaljhandlare till grossister gå över kristidsnämnderna. Detta skulle

i de flesta fall innebära, att försändelserna finge postbefordras två gånger

i stället för en, innan de nådde grossisten. Befordringskostnadema skulle

sålunda i stort sett fördubblas. Att en sådan omgång icke heller kan anses

vara i och för sig rationell eller ur samhällets synpunkt ekonomiskt försvarbar

torde ligga i öppen dag. För sin del anser generalpoststyrelsen

det naturligt, att affärsidkaren får tillgodoräkna sig ersättning för sina

portoutgifter på samma sätt som för de övriga omkostnader, som uppstå

i hans rörelse. — Generalpoststyrelsen har, för den händelse statsmakterna

skulle finna syftet med motionen böra nås, övervägt även andra

utvägar än de av motionärerna föreslagna. Det gäller emellertid här vidtagande

av särskilda anordningar vid såväl inlämnings- som utlämningspostanstalt

för ett förhållandevis litet antal försändelser, spridda över

samtliga postanstalter. Detta medför att de postala åtgärder, som måste

vidtagas, bli tidsödande och därför även kostsamma. Kostnaderna synas

generalpoststyrelsen icke stå i proportion till det resultat, som vinnes. —

Med undantag för sådana postavgifter, som debiteras vid postgirokontoret

— alltså vid utbetalning av familjebidrag och inbetalning av omsättningsskatt

— anser generalpoststyrelsen att starka skäl av principiell,

samhällsekonomisk och postteknisk art kunna anföras mot medgivande av

kostnadsfri postbefordran åt kommunernas kristidsinstitutioner ävensom

åt enskilda näringsidkare i ransoneringsärenden. Styrelsen kan därför

icke tillstyrka vad i motionen ifrågasatts.

Statskontoret, som beretts tillfälle att taga del av generalpoststyrelsens yttrande

i ärendet, ansluter sig till vad styrelsen däri anfört.

Statens livsmedelskommission erinrar örn att kommissionen tidigare sökt utverka

tjänstebrevsrätt för kristidsnämnderna. De skäl kommissionen anfört

därför föreligga alltjämt, och sedan från olika håll upplysningar framkommit

örn en tendens hos vissa kristidsnämnder att med hänsyn till portokostnaderna

icke begagna sig av postförsändelser i den utsträckning, som ur kommissionens

synpunkt måste anses önskvärd för ett behörigt uppehållande av deras

verksamhet, har behovet av tjänstebrevsrätt ytterligare aktualiserats. Visserligen

må erinras, att portoutgifterna ingå bland de kostnader, för vilka

numera i vissa fall och till viss del ersättning kan utgå av statsmedel, men

kommissionen vill ändock med hänsyn till det anförda begagna tillfället

understryka sin i tidigare framställningar framförda uppfattning örn att

kristidsnämnderna borde tillerkännas förmånen av tjänstebrevsrätt, en förmån

som enligt kommissionens förmenande av olika skäl är den lämpligaste

formen för portofrihet för kristidsnämnderna. Skulle likväl av principiella

skäl tjänstebrevsrätt anses icke böra medgivas, anser kommissionen förslagsvis

att kristidsnämnderna böra erhålla gottgörelse för portoutgifter med led
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

ning av uppgifterna härom i nämndernas kassaböcker. Livsmedelskommissionen

har redan nu föreskrivit att kristidsnämnd, som ämnar söka statsbidrag,

skall föra kassabok enligt av kommissionen fastställt formulär. Den

av motionärerna förordade anordningen med postböcker för kristidsnämnderna

kan kommissionen ej tillstyrka. Vad angår detaljhandlarnas portofrihet

erinrar kommissionen att den förut i anledning av en framställning

av Sveriges speceri- och livsmedelshandlareförening samt Sveriges kolonialvaruengrossisters

riksförbund tillstyrkt meddelande av föreskrifter av innehåll,

att försändelser, som innehålla ransonerings- eller rabattkuponger,

skola av postverket befordras utan avgift. Kommissionen vill betona, att

med den utveckling ransoneringsväsendet numera erhållit, skälen för en dylik

anordning måste anses lia vuxit i styrka. Ur kontrollsynpunkt synes det

dock böra föreskrivas, att för försändelser, som innehålla kupongmaterial,

må användas endast kuvert eller annat omslag enligt av vederbörande myndighet

fastställt formulär.

Statens arbetsmarknadskommission, som yttrat sig allenast i vad angår

familjebidragsnämndernas verksamhet, tillstyrker en utredning i motionens

syfte.

Statens bränslekommission framhåller, att ehuru kommissionen hyser tvivel

beträffande möjligheterna till en praktiskt sett tillfredsställande lösning

av föreliggande spörsmål, kommissionen vill med hänsyn till det behjärtansvärda

syftet med motionen likväl icke motsätta sig bifall till den begärda

utredningen.

Svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet tillstyrka

motionen.

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund, som yttrat sig i

vad motionen avser den enskilda handeln, tillstyrka en utredning i motionens

syfte. Med hänsyn till den omgång det skulle innebära att såsom motionärerna

ifrågasatt införa kristidsnämnderna såsom ett mellanled vid sändandet

av ransoneringskuponger från detaljisterna till grossisterna, kunna

förbunden icke biträda en sådan anordning. Förbunden föreslå därför att

försändelser i ransonerings- eller prisrabatteringsärenden skola avlämnas till

posten i öppet skick, varvid särskilt för ändamålet fastställda kuvert skulle

komma till användning. Sedan vederbörande posttjänsteman granskat innehållet,

tillslutes kuvertet och försändelserna befordras portofritt.

Styrelsen för kooperativa förbundet delar den principiella uppfattning,

som motionärerna givit uttryck åt, nämligen att de portokostnader, som nu

åsamkas näringslivet i samband med de statliga ransoneringsåtgärderna

o. dyl., rätteligen icke borde belasta företagsamheten. Det synes styrelsen,

som icke kan rekommendera en anordning för portobefrielse av den typ

motionärerna ifrågasatt, förtjänt av övervägande, huruvida icke enligt någon

summarisk metod ersättning från det allmännas sida kunde lämnas

handeln för sådana portokostnader, varom här är fråga. Enligt styrelsen

kan måhända den utvägen tänkas att en i förhållande till vederbörande företags

omsättning lämpligt avvägd ersättning för portokostnader kunde i efterskott

för viss längre tidsperiod, exempelvis ett år, utbetalas av de statliga

krisorganen. Styrelsen anser det dock tvivel underkastat, huruvida portokostnaderna

ifråga äro av en sådan storleksordning, att mer kostnadskrävande

metoder för utbetalande av statliga ersättningar kunna te sig motiverade.

Enligt styrelsens mening vore därför den enklaste och mest rationella

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5

nietoden att komma till rätta med ifrågavarande problem, att statens priskontrollnämnd

anmodades att vid sin kalkylkontrollerande verksamhet beakta

de stegrade portoutgifternas inverkan på handelns omkostnader.

Såväl kommuner som enskilda näringsidkare ha genom de statliga regleringsåtgärderna

till följd av krisen förorsakats betydande extra arbetsuppgifter

med ty åtföljande ökade utgifter. Vad kommunerna beträffar finnes

visserligen möjlighet att erhålla statsbidrag för bestridande av vissa kostnader

som föranletts av att kommunerna anförtrotts rent statliga uppdrag

genom sina krisorgan. Emellertid ha långt ifrån alla kommuner därigenom

vunnit lättnad i sina kostnader i sådan omfattning som vore skälig. Utskottet

finner därför berättigade skäl tala för att kommunerna, vilka för fullgörande

av dem åliggande uppgifter i samband med ransonerings- och familjebidrags-

m. fl. ärenden fått en omfattande korrespondens, komma i åtnjutande

av portobefrielse eller kompensation i annan form för postutgifter

i samband härmed. Det synes utskottet rimligt att även den enskilda handeln

i lämplig form beredes motsvarande förmån av kostnadsfri postbefordran.

I många fall torde nämligen de portoutgifter, som förorsakats de

enskilda näringsidkarna genom att de av staten ålagts vissa krisuppgifter,

uppgå till förhållandevis ganska betydande belopp.

De av motionärerna ifrågasatta förfaringssätten för vinnande av motionens

syfte ha av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna i

regel icke kunnat tillstyrkas. I yttrandena ha framkommit även andra uppslag.

Sålunda har ifrågasatts att kommunerna skulle gottgöras sina ifrågavarande

utgifter genom statsbidrag; nuvarande grunder för erhållande av

dylikt bidrag till den kommunala krisförvaltningen skulle i så fall ändras.

Vidare har den tanken framförts att de enskilda näringsidkarna skulle erhålla

visst i förhållande till omsättningen bestämt bidrag, avsett att utgöra

kompensation för portoutgifter av förevarande slag. På vad sätt problemet

lämpligen kan erhålla sin lösning bör emellertid bli föremål för övervägande

vid den utredning i ärendet utskottet för sin del vill föreslå. Såsom i motionen

framhållits bör härvid jämväl undersökas, huruvida kostnadsfri befordran

av postförsändelser bör åtnjutas även i andra hänseenden än de i

motionen särskilt angivna. Utskottet får i detta sammanhang framhålla

angelägenheten av att de åtgärder, som kunna komma att föreskrivas för

åtnjutande av kostnadsfri postbefordran, bliva praktiska och ej medföra

alltför stora kostnader, då eljest olägenheterna lätt kunna hli större än de

avsedda fördelarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam

utredning angående möjligheterna att bereda kommunala

organ och enskilda kostnadsfri befordran av vissa postför
Biliang

till riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 aud. Nr 3. 2

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

sändelser i ransonerings- och familjebidrags- m. fl. ärenden

samt örn vidtagande snarast av de åtgärder, vartill utredningsresultatet

kan giva anledning.

Stockholm den 19 mars 1942.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Nisser, J. Albert Andersson, Franzon,

Elowsson och Emil Petersson.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1942

16442

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:224 Skrivelse till Konungen angående utredning av möjligheten att bereda kommunala organ och enskilda kostnadsfri befordran av vissa postförsändelser i ransonerings a1 i texten