Utlåtande i anledning av väckt motion angående befrielse för kommunala organ och enskilda från gäldandet av postavgifter för vissa försändelser i ransoneringsoch familjebidragsm. fl. ärenden.
1942-03-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1942:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående befrielse för kommunala organ och enskilda från gäldandet av postavgifter för vissa försändelser i ransoneringsoch familjebidragsm. fl. ärenden.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1942 kl. 10 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående befrielse för kommunala
organ och enskilda från gäldandet av postavgifter
för vissa försändelser i ransonerings- och familjebidragsm.
fl. ärenden.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 15, har herr Johan Bernhard Johansson m. fl. hemställt,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning angående möjligheten att bereda kommunala organ och enskilda
kostnadsfri befordran av vissa postförsändelser i ransonerings- och
familjebidrags- m. fl. ärenden samt örn vidtagande snarast av de åtgärder,
vartill utredningsresultatet kan giva anledning.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 35, väckts av herr
Ljungberg m. fl.
I motionen erinras örn tidigare väckta förslag örn införande av tjänstebrevsrätt
för de kommunala krisorganen, vilka förslag emellertid icke
vunnit statsmakternas bifall.
I fråga om de förfaringssätt, som lämpligen kunna komma till användning
för vinnande av motionens syfte, hava motionärerna såsom tänkbara
framfört följande förslag, som synas dem förtjäna övervägande:
1) Varje kristidsnämnd ålägges hålla postbok, i vilken den avgående
posten förtecknas. Försändelserna frimärkas i vanlig ordning. Portobeloppen
och postboksavgiften betalas emellertid icke av nämnden, utan
den av postverket utfärdade räkningen förses med nämndens attest och
återställes till postanstalten för vidare befordran till generalpoststyrelsen
eller annan central myndighet. Betalning sker sedermera från vederbörande
statsmyndighet till generalpoststyrelsen för samtliga kristidsnämnder
på en gång. På samma sätt förfares med familjebidragsnämndernas
avgående post.
2) Detaljhandlarna, vilka nu insända kuponger, avseende försålda ransoneringsvaror,
till vederbörande grossist, skola i stället skicka dem till
kristidsnämnden. Sådana försändelser skola mottagas ofrankerade och
vid ankomsten till kristidsnämnden införas i nämndens postbok, varefter
postverket gottgöres postavgifterna på samma sätt som föreslagits beträffande
nämndens utgående post. Kristidsnämnden skall i sin tur tillställa
vederbörande grossist ransoneringskupongerna. På motsvarande sätt förutsättas
groshandlama böra komma i åtnjutande av portobefrielse.
3) Avgiften för utbetalningskorten från famil jebidragsnämnderna bokföres
av postgirokontoret och avkräves vederbörande statsmyndighet.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 avd. Nr 3.
Motionen.
1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
ttranden.
4) Inbetalningskort avseende omsättningsskatt emottages portofritt och
avgiften bokföres av postgirokontoret. Postverket erhåller sedermera ersättning
för avgiften av vederbörande statsmyndighet.
Motionärerna ha härjämte uttalat, att frågan måhända kan vinna en
lösning genom andra metoder än de här ovan återgivna, ävensom framhållit,
att det icke vore uteslutet att befrielse från postavgifter rättvisligen
borde åtnjutas även i andra fall än de nämnda.
I avseende å motiveringen får utskottet i övrigt hänvisa till motion I: 15.
I anledning av förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning
inhämtat yttranden från generalpoststyrelsen, statskontoret, statens livsmedelskommission
och statens arbetsmarknadskommission. Vidare har
utskottet berett svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och kooperativa
förbundet tillfälle yttra sig över motionen. Från samtliga nämnda
sammanslutningar har utskottet fått mottaga utlåtanden. Andra kammarens
tredje tillfälliga utskott, dit motionen 11:35 hänvisats, har härjämte
införskaffat ett yttrande från statens bränslekommission.
Generalpoststyrelsen erinrar örn de av 1941 års riksdag antagna villkoren
för kommun att erhålla statsbidrag för bestridande av utgifter för kristidsnämnds
verksamhet samt anser att den av motionärerna föreslagna
vägen att medge kommunerna full ersättning för nu ifrågavarande postavgifter
måste innebära ett avsteg från den princip som av riksdagen
sålunda fastslagits. Styrelsen kan för sin del icke finna några bärande
skäl för förslaget att ersätta de kommunala kristidsorganens postavgifter
i annan ordning än övriga utgifter för dessa organ. Därest staten anses
böra i större omfattning än för närvarande bidraga till kommunernas
kostnader för de särskilda kristidsorganen, anser generalpoststyrelsen det
vara riktigare att vidtaga en genomgående förbättring av ersättningsgrunderna
än att helt ersätta en utgiftspost på ett sätt, som kan föranleda icke
nödvändiga kostnadsökningar för det allmänna. Om nian vill undvika de
risker i detta hänseende, som onekligen förefinnas, torde kommunerna i
varje fall böra själva vidkännas en del av kostnaderna för de kommunala
kristidsorganens postavgifter. Om kommunerna själva skola erlägga
viss del av portokostnaderna, kan någon central likvid av postavgifterna,
på sätt i motionen ifrågasatts, självfallet icke genomföras. Även om statsmakterna
skulle finna, att kristidsorganens postavgifter i sin helhet böra
ersättas av statsmedel, synes emellertid en sådan central likvidering av
postavgifterna vara förbunden med så betydande olägenheter i bokförings-
och kontrollhänseende, att densamma icke lämpligen bör komma
i fråga. Även av kostnadsskäl anser styrelsen att man måste ställa sig
betänksam till den av motionärerna förordade anordningen med postbok
för kristids- och familjebidragsnämnder. Vad däremot angår sådana postaveifter,
som debiteras vid postgirokontoret, föreligger det icke någon
svårighet att verkställa en central debitering. Om det skulle anses skäligt,
att avgifterna för exempelvis utbetalningskort från familjebidragsnämndernas
postgirokonton debiteras statsverket i stället för nämnderna, möter
det sålunda ingen svårighet att göra detta. Avgifterna för postgiroinbetalningar
avseende omsättningskatt kunna även debiteras centralt. Då
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 3
det här gäller en statsskatt, synas icke heller några principiella betänkligheter
kunna resas mot att inbetalningsavgifterna påföras statsverket. — Vad
härefter beträffar förslaget om befrielse från erläggandet av postavgifter
för försändelser innehållande ransoneringskuponger från detaljhandlare
till grossister, finner generalpoststyrelsen i likhet med motionärerna det
uteslutet att införa avgiftsfri postbefordran i direkt förbindelse dem emellan.
Någon kontroll över att en sådan frankeringsfrihet icke utnyttjades
för obehörig postbefordran vore det praktiskt taget ogörligt att åvägabringa.
I motionen har i stället anvisats utvägen att låta försändelserna
från detaljhandlare till grossister gå över kristidsnämnderna. Detta skulle
i de flesta fall innebära, att försändelserna finge postbefordras två gånger
i stället för en, innan de nådde grossisten. Befordringskostnadema skulle
sålunda i stort sett fördubblas. Att en sådan omgång icke heller kan anses
vara i och för sig rationell eller ur samhällets synpunkt ekonomiskt försvarbar
torde ligga i öppen dag. För sin del anser generalpoststyrelsen
det naturligt, att affärsidkaren får tillgodoräkna sig ersättning för sina
portoutgifter på samma sätt som för de övriga omkostnader, som uppstå
i hans rörelse. — Generalpoststyrelsen har, för den händelse statsmakterna
skulle finna syftet med motionen böra nås, övervägt även andra
utvägar än de av motionärerna föreslagna. Det gäller emellertid här vidtagande
av särskilda anordningar vid såväl inlämnings- som utlämningspostanstalt
för ett förhållandevis litet antal försändelser, spridda över
samtliga postanstalter. Detta medför att de postala åtgärder, som måste
vidtagas, bli tidsödande och därför även kostsamma. Kostnaderna synas
generalpoststyrelsen icke stå i proportion till det resultat, som vinnes. —
Med undantag för sådana postavgifter, som debiteras vid postgirokontoret
— alltså vid utbetalning av familjebidrag och inbetalning av omsättningsskatt
— anser generalpoststyrelsen att starka skäl av principiell,
samhällsekonomisk och postteknisk art kunna anföras mot medgivande av
kostnadsfri postbefordran åt kommunernas kristidsinstitutioner ävensom
åt enskilda näringsidkare i ransoneringsärenden. Styrelsen kan därför
icke tillstyrka vad i motionen ifrågasatts.
Statskontoret, som beretts tillfälle att taga del av generalpoststyrelsens yttrande
i ärendet, ansluter sig till vad styrelsen däri anfört.
Statens livsmedelskommission erinrar örn att kommissionen tidigare sökt utverka
tjänstebrevsrätt för kristidsnämnderna. De skäl kommissionen anfört
därför föreligga alltjämt, och sedan från olika håll upplysningar framkommit
örn en tendens hos vissa kristidsnämnder att med hänsyn till portokostnaderna
icke begagna sig av postförsändelser i den utsträckning, som ur kommissionens
synpunkt måste anses önskvärd för ett behörigt uppehållande av deras
verksamhet, har behovet av tjänstebrevsrätt ytterligare aktualiserats. Visserligen
må erinras, att portoutgifterna ingå bland de kostnader, för vilka
numera i vissa fall och till viss del ersättning kan utgå av statsmedel, men
kommissionen vill ändock med hänsyn till det anförda begagna tillfället
understryka sin i tidigare framställningar framförda uppfattning örn att
kristidsnämnderna borde tillerkännas förmånen av tjänstebrevsrätt, en förmån
som enligt kommissionens förmenande av olika skäl är den lämpligaste
formen för portofrihet för kristidsnämnderna. Skulle likväl av principiella
skäl tjänstebrevsrätt anses icke böra medgivas, anser kommissionen förslagsvis
att kristidsnämnderna böra erhålla gottgörelse för portoutgifter med led
-
4 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
ning av uppgifterna härom i nämndernas kassaböcker. Livsmedelskommissionen
har redan nu föreskrivit att kristidsnämnd, som ämnar söka statsbidrag,
skall föra kassabok enligt av kommissionen fastställt formulär. Den
av motionärerna förordade anordningen med postböcker för kristidsnämnderna
kan kommissionen ej tillstyrka. Vad angår detaljhandlarnas portofrihet
erinrar kommissionen att den förut i anledning av en framställning
av Sveriges speceri- och livsmedelshandlareförening samt Sveriges kolonialvaruengrossisters
riksförbund tillstyrkt meddelande av föreskrifter av innehåll,
att försändelser, som innehålla ransonerings- eller rabattkuponger,
skola av postverket befordras utan avgift. Kommissionen vill betona, att
med den utveckling ransoneringsväsendet numera erhållit, skälen för en dylik
anordning måste anses lia vuxit i styrka. Ur kontrollsynpunkt synes det
dock böra föreskrivas, att för försändelser, som innehålla kupongmaterial,
må användas endast kuvert eller annat omslag enligt av vederbörande myndighet
fastställt formulär.
Statens arbetsmarknadskommission, som yttrat sig allenast i vad angår
familjebidragsnämndernas verksamhet, tillstyrker en utredning i motionens
syfte.
Statens bränslekommission framhåller, att ehuru kommissionen hyser tvivel
beträffande möjligheterna till en praktiskt sett tillfredsställande lösning
av föreliggande spörsmål, kommissionen vill med hänsyn till det behjärtansvärda
syftet med motionen likväl icke motsätta sig bifall till den begärda
utredningen.
Svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet tillstyrka
motionen.
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund, som yttrat sig i
vad motionen avser den enskilda handeln, tillstyrka en utredning i motionens
syfte. Med hänsyn till den omgång det skulle innebära att såsom motionärerna
ifrågasatt införa kristidsnämnderna såsom ett mellanled vid sändandet
av ransoneringskuponger från detaljisterna till grossisterna, kunna
förbunden icke biträda en sådan anordning. Förbunden föreslå därför att
försändelser i ransonerings- eller prisrabatteringsärenden skola avlämnas till
posten i öppet skick, varvid särskilt för ändamålet fastställda kuvert skulle
komma till användning. Sedan vederbörande posttjänsteman granskat innehållet,
tillslutes kuvertet och försändelserna befordras portofritt.
Styrelsen för kooperativa förbundet delar den principiella uppfattning,
som motionärerna givit uttryck åt, nämligen att de portokostnader, som nu
åsamkas näringslivet i samband med de statliga ransoneringsåtgärderna
o. dyl., rätteligen icke borde belasta företagsamheten. Det synes styrelsen,
som icke kan rekommendera en anordning för portobefrielse av den typ
motionärerna ifrågasatt, förtjänt av övervägande, huruvida icke enligt någon
summarisk metod ersättning från det allmännas sida kunde lämnas
handeln för sådana portokostnader, varom här är fråga. Enligt styrelsen
kan måhända den utvägen tänkas att en i förhållande till vederbörande företags
omsättning lämpligt avvägd ersättning för portokostnader kunde i efterskott
för viss längre tidsperiod, exempelvis ett år, utbetalas av de statliga
krisorganen. Styrelsen anser det dock tvivel underkastat, huruvida portokostnaderna
ifråga äro av en sådan storleksordning, att mer kostnadskrävande
metoder för utbetalande av statliga ersättningar kunna te sig motiverade.
Enligt styrelsens mening vore därför den enklaste och mest rationella
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5
nietoden att komma till rätta med ifrågavarande problem, att statens priskontrollnämnd
anmodades att vid sin kalkylkontrollerande verksamhet beakta
de stegrade portoutgifternas inverkan på handelns omkostnader.
Såväl kommuner som enskilda näringsidkare ha genom de statliga regleringsåtgärderna
till följd av krisen förorsakats betydande extra arbetsuppgifter
med ty åtföljande ökade utgifter. Vad kommunerna beträffar finnes
visserligen möjlighet att erhålla statsbidrag för bestridande av vissa kostnader
som föranletts av att kommunerna anförtrotts rent statliga uppdrag
genom sina krisorgan. Emellertid ha långt ifrån alla kommuner därigenom
vunnit lättnad i sina kostnader i sådan omfattning som vore skälig. Utskottet
finner därför berättigade skäl tala för att kommunerna, vilka för fullgörande
av dem åliggande uppgifter i samband med ransonerings- och familjebidrags-
m. fl. ärenden fått en omfattande korrespondens, komma i åtnjutande
av portobefrielse eller kompensation i annan form för postutgifter
i samband härmed. Det synes utskottet rimligt att även den enskilda handeln
i lämplig form beredes motsvarande förmån av kostnadsfri postbefordran.
I många fall torde nämligen de portoutgifter, som förorsakats de
enskilda näringsidkarna genom att de av staten ålagts vissa krisuppgifter,
uppgå till förhållandevis ganska betydande belopp.
De av motionärerna ifrågasatta förfaringssätten för vinnande av motionens
syfte ha av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna i
regel icke kunnat tillstyrkas. I yttrandena ha framkommit även andra uppslag.
Sålunda har ifrågasatts att kommunerna skulle gottgöras sina ifrågavarande
utgifter genom statsbidrag; nuvarande grunder för erhållande av
dylikt bidrag till den kommunala krisförvaltningen skulle i så fall ändras.
Vidare har den tanken framförts att de enskilda näringsidkarna skulle erhålla
visst i förhållande till omsättningen bestämt bidrag, avsett att utgöra
kompensation för portoutgifter av förevarande slag. På vad sätt problemet
lämpligen kan erhålla sin lösning bör emellertid bli föremål för övervägande
vid den utredning i ärendet utskottet för sin del vill föreslå. Såsom i motionen
framhållits bör härvid jämväl undersökas, huruvida kostnadsfri befordran
av postförsändelser bör åtnjutas även i andra hänseenden än de i
motionen särskilt angivna. Utskottet får i detta sammanhang framhålla
angelägenheten av att de åtgärder, som kunna komma att föreskrivas för
åtnjutande av kostnadsfri postbefordran, bliva praktiska och ej medföra
alltför stora kostnader, då eljest olägenheterna lätt kunna hli större än de
avsedda fördelarna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte för sin del besluta, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam
utredning angående möjligheterna att bereda kommunala
organ och enskilda kostnadsfri befordran av vissa postför
Biliang
till riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 aud. Nr 3. 2
Utskottet.
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
sändelser i ransonerings- och familjebidrags- m. fl. ärenden
samt örn vidtagande snarast av de åtgärder, vartill utredningsresultatet
kan giva anledning.
Stockholm den 19 mars 1942.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Nisser, J. Albert Andersson, Franzon,
Elowsson och Emil Petersson.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1942
16442
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:224 Skrivelse till Konungen angående utredning av möjligheten att bereda kommunala organ och enskilda kostnadsfri befordran av vissa postförsändelser i ransonerings a1 i texten