Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7
1942-05-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1942:7, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1942 kl. 11 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts tittut ande i anledning
av väckt motion angående omprövning av gällande ransoneringsbestämmelser.
I en inom första kammaren vackt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 107, har herr Linderot hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit begära en omprövning av ransoneringebestämmelserna
i syfte att tillförsäkra kroppsarbetare och med dem jämställda samhällsgrupper
större livsmedelsransoner, varvid jämväl frågan om en utökning av
rabatteringssystemet prövas.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, nr 126, väckts av herr
Hagberg i Luleå m. fl.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen II: 126.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från
statens livsmedelskommission. Andra kammarens andra tillfälliga utskott, dit
motionen II: 126 hänvisats, har härjämte inhämtat yttranden från socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan samt dessutom
berett tillfälle för landsorganisationen i Sverige, riksförbundet landsbygdens
folk (R. L. F.), högerns centrala kvinnoråd, bondeförbundets kvinnoorganisation,
folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund och kooperativa kvinnogillesförbundet
att yttra sig i anledning av motionen. Bondeförbundets kvinnoorganisation,
folkpartiets kvinnoförbund och kooperativa kvinnogillesförbundet ha
ej begagnat sig härav.
Livsmedelskommissionens yttrande i ärendet finnes såsom bilaga fogat vid
det av andra kammarens andra tillfälliga utskott i ärendet avgivna utlåtandet
nr 6.
Socialstyrelsen framhåller, att inom styrelsen sedan någon tid pågår en hushållsbudgetundersökning,
omfattande även hushåll med fattigvårdsunderstöd,
samt att materialet bearbetas inom styrelsen i syfte att utröna i vad män
ransonerna faktiskt ianspråktagits och i vad mån de äro lämpligt avpassade.
Medicinalstyrelsen anför, att till dess kännedom ej kommit, att i fråga om
befolkningens hälsotillstånd några olägenheter av nu tillämpade ransoner visat
sig. Det är vidare icke riktigt såsom i motionen göres gällande att vissa födoJHhang
Ull riksdagens protokoll 1942. 12 sami. 2 avd. Nr 7.
1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Il t slottet.
ämnens näringsvärde försämrats eller att potatis skulle vara en utdrygningsprodukt
av mindre näringsvärde. Styrelsen finner icke tillräckliga skäl anförda
för den föreslagna omprövningen av ransoneringsbestämmelserna. Statens
institut för folkhälsan framhåller, att rabatteringssystemet är föremål för omprövning
samt att ransoneringsbestämmelsernas lämplighet med hänsyn till
olika befolkningsgruppers behov prövas från tid till annan. Synpunkterna i
motionen kunna därför förväntas bli beaktade under dessa ärendens fortsatta
behandling.
Landsorganisationen önskar en snar och allsidig omprövning av livsmedelsransoneringen
och rabatteringssystemet men förutsätter att livsmedelskommissionens
näringssakkunniga beakta de i motionen påtalade förhållandena. Riksförbundet
landsbygdens folk har principiellt ingenting emot att ransonerna
utökas för personer med tungt kroppsarbete, örn försörjningsläget så tillåter,
och förordar, att rabatteringssystemet tages under omprövning. Högerns centrala
kvinnoråd anser sig icke, d& myndigheterna redan hava sin uppmärksamhet
riktad på de önskemål, som framlagts i motionen, kunna tillstyrka en ny
utredning, ehuru kvinnorådet på flera punkter helt instämmer i motionens syften.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet instämmer i motionens synpunkter
angående kroppsarbetarnas svårigheter att få nuvarande livsmedelsransoner att
räcka. Förbundet anser en särskild utredning icke nödvändig men förväntar
att motionens syfte i görligaste män beaktas av krismyndigheterna. Husmodersföreningarnas
riksförbund anser sig ej lia anledning att förmoda annat än att
ransonerna äro så väl avvägda som möjligt i förhållande till vårt försörjningsläge
och olika samhällsgruppers berättigade krav.
Vid avvägningen av livsmedelsransonernas storlek är det enligt utskottets
uppfattning icke minst viktigt, att personer med tungt kroppsarbete, vilka i
särskild grad äro i behov av näringsrik föda, bli i möjligaste mån tillgodosedda.
Av allra största vikt är jämväl, att de ekonomiskt sämst ställda lia möjlighet
att köpa ut ransonerna av nödvändiga livsmedel.
Redan nu tillämpas en vittgående differentiering av ransonernas storlek
genom tilläggsransoner till personer, som utföra tungt arbete eller vilka eljest
anses vara i behov av större livsmedelsransoner än grundransonerna. Då ransonerna
för kroppsarbetarna samt med dem jämställda i allt fall torde få anses
knappa, vore det i och för sig önskvärt om en utökning av tilläggsransonerna
kunde komma till stånd. Som försörjningsläget nu en gång är, synes emellertid
en dylik utökning icke kunna ske utan motsvarande minskning av grundransonerna.
Härvid måste uppenbarligen tillses att icke näringsstandarden för
andra kategorier försämras över hövan. Särskilt med avseende å barnen är det
av vikt att de bibehållas vid en tillfredsställande näringsstandard.
Vad beträffar den i motionen särskilt berörda frågan örn tilldelning till sjuka
av dietmat framgår av livsmedelskommissionens yttrande att härom meddelade
bestämmelser utfärdats i samråd med den läkarexpertis som finnes represen
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
3
terad bland de av kommissionen tillkallade näringssakkunniga. Det torde därför
kunna antagas, att de sjukas intresse i förevarande hänseende blir behörigen
tillgodosett inom ramen för tillgängliga resurser. Det förtjänar påpekas,
att det — enligt vad livsmedelskommissionen framhåller — på grund av att
antalet sjuka med behov av extratilldelning är jämförelsevis stort, är svårt att
ytterligare förbättra deras ställning i ransoneringshänseende; tvärtom torde
kommissionen inom den närmaste tiden få taga ställning till frågan örn icke
sjuka, som lia extratilldelning av vissa varor, i större utsträckning än vad nu
är fallet skola avstå motsvarande ransoner av andra födoämnen.
Av yttrandena i ärendet inhämtas, att frågan örn livsmedelsransonernas lämpliga
avvägning är föremål för fortlöpande uppmärksamhet från de ansvariga
myndigheternas sida. Bland annat anordnas av socialstyrelsen i samarbete med
statens institut för folkhälsan och livsmedelskommissionen varje kvartal sedan
början av år 1940 hushållsbudgetundersökningar i ett antal hushåll i syfte
att fortlöpande kunna följa konsumtionsutvecklingen. På grund härav anser
utskottet anledning icke föreligga för riksdagen att göra någon framställning
till Kungl. Majit angående omprövning av ransoneringsbestämmelserna.
Vad angår rabatteringssystemet har livsmedelskommissionen nyligen underställt
Kungl. Majit förslag till nya bestämmelser härom. Förslaget innebär
bland annat rabatteringens utvidgning att omfatta även köttvaror. Då denna
fråga sålunda redan är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, finner utskottet
motionen icke heller i denna del påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet får alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 maj 1942.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, J. Gottfrid Karlsson,* Theodor Magnusson,
Elowsson och tion Horn.*
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.