Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollföreskrifter beträffande tillverkning och försäljning av s. k. konsthonung.
1942-05-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1942:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollföreskrifter beträffande tillverkning och försäljning av s. k. konsthonung.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1942 kl. 3 e. in.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollföreskrifter
beträffande tillverkning och försäljning av s. k.
konsthonung.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 25 av herr Elofsson, Gustaf, m. fl., samt
11:29 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte besluta,
1) att förpackning innehållande s. k. konsthonung ej får åsättas ordet
»honung» vare sig ensamt eller i sammansättningar, ej heller förses med
märken, som kunna hänsyfta på biskötsel och naturhonung;
2) att sådan konsthonung ej får uppblandas med naturhonung;
3) att tillverkning av s. k. konsthonung i tillämpliga delar underkastas
samma kontrollbestämmelser, som gälla för margarintillverkning;
4) att s. k. konsthonung i likhet med vad fallet är för margarin skall
tillsättas med något genom analys lätt bestämbart ämne;
5) att importerad konsthonung underkastas samma kontrollbestämmelser
som den i riket tillverkade.
I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden
av medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission.
Medicinalstyrelsen har tillika överlämnat yttrande av statens
institut för folkhälsan. Härjämte har yttrande i ärendet avgivits av Sveriges
biodlares riksförbund, vilket av utskottet beretts tillfälle därtill.
Gällande bestämmelser m. m.
Frågan örn särskilda bestämmelser angående honung har här i landet
vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda föreslogos
av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté i dess den 28 november 1921
avlåtna betänkande åtskilliga föreskrifter för såväl honung som för olika
slag av honungsersiittning. Förutom en definition på vad som skulle
förstås med honung innehöllo dessa bestämmelser bl. a. även föreskrifter
beträffande vattenhalten, som i mogen honung ej skulle få överstiga 22 °/o
av varans vikt. I yttranden över förslaget ifrågasatte såväl lantbruksstyrelsen
som kommerskollegium örn behov förelåge av så detaljerade
bestämmelser samt huruvida desamma vore genomförbara i praktiken.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 10 sami. Nr 33.
I
2
Jordbniksutskottels utlåtande Nr 33.
Genom den år 1917 den 29 juni tillkomna förordningen angående förbud
i vissa fall mot vilseledande varubeteckningar vid handeln med födoämnen
åtnjuter honung i likhet med åtskilliga andra livsmedel ett visst skydd.
Av förordningens bestämmelser följer nämligen bl. a., att benämningen
honung icke får användas vid saluhållande eller försäljning av vara, som
till sin sammansättning avviker från honungens normala sammansättning.
Då ersättningsmedel för honung saluhålles eller försäljes, skall
jämlikt förordningens 3 § varans egenskap av ersättningsmedel uppenbart
framgå av den använda varubeteckningen. Av 2 § i förordningen följer vidare,
att avbildningar av t. ex. bin eller bikupor ej få förekomma å förvaringskärl
för sådant ersättningsmedel eller å anslag eller skylt, som hör till
varan.
1936 års livsmedelslagstiftningssakkunniga ha i sitt den 4 juli 1941 avgivna
betänkande (statens off. utr. 1941:22) ansett, att ytterligare förlattningsföreskrifter
angående honung icke vore erforderliga. I sitt förslag
till livsmedelsstadga 7 kap. 8 § lia de sakkunniga infört en bestämmelse,
att honung skall ha sådan sammansättning, som är att anse som
normal för vara med denna benämning. Bestämmelsen i denna paragraf
jämfört med stadgandena i 1 kap. 12—14 §§ i förslaget motsvarar vad
som för närvarande finnes stadgat i ovannämnda 1917 års förordning.
I Danmark har genom en förordning den 2 december 1933 angående
vad som må saluhållas som honung upptagits en del av bestämmelserna i
1921 års svenska förslag. I Tyskland ha genom en förordning angående
honung den 21 mars 1930 meddelats synnerligen detaljerade föreskrifter.
Även den schweiziska livsmedelsförordningen av den 26 maj 1936 innehåller
åtskilliga bestämmelser angående honung. Bland dessa må omnämnas,
att honung, som saluhålles i minuthandeln, icke får innehålla
mer än 20 % vatten. Sockerhaltiga varor, som till utseende och konsistens
likna honung, måste betecknas antingen som konsthonung eller
allt efter sin beskaffenhet som bordsmelass, bordssirap, indunstad päronsaft
o. s. v. Blandningar av sistnämnda produkter med honung skola betecknas
som konsthonung. Vid beteckning av dylika blandningar får ingen
hänvisning göras till honungstillsatsen. Ej heller konsthonung får innehålla
mer än 20 °/o vatten, och dess halt av mineralämnen får icke överstiga
0,4 %.
Yttrandena.
Medicinalstyrelsen har såsom eget utlåtande åberopat vad statens institut
för folkhälsan anfört i sitt yttrande.
I nämnda yttrande har statens institut för folkhälsan hänvisat till, att det
av 1936 års livsmedelslagstiftningssakkunniga avgivna förslaget till ny livs
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
3
medelstadga m. m. för närvarande vore föremål för Kungl. Majrts prövning,
samt ansett, att under sådana förhållanden frågan örn behovet av mera
ingående bestämmelser beträffande honung, konsthonung m. m. syntes
böra upptagas i samband med hela det komplex av för flera livsmedel gemensamma
spörsmål, t. ex. märkning av slutna förpackningar, som inginge
i den föreslagna lagstiftningen. I övrigt anför institutet följande:
I punkt 1) hemställa motionärerna, att förpackning innehållande s. k.
konsthonung ej får åsättas ordet »honung» vare sig ensamt eller i sammansättningar,
ej heller förses med märken, som kunna hänsyfta på biskötsel
och naturhonung. Enligt ovannämnda 1917 års förordning får,
som nämnts, konsthonung ej benämnas enbart honung. Ej heller får å
varan eller dess förvaringskärl, omslag eller dylikt eller å anslag eller
skylt, som hör till varan, finnas anbragt bild eller teckning, varigenom åt
varan kan givas sken av att utgöra vara, som genom sagda benämning
utmärkes. I ett avseende vilja motionärerna gå längre än nuvarande bestämmelser
medge, i det att ordet honung ej skulle få förekomma ens i
sammansättningar. Enligt § 3 i 1917 års förordning får dock en vara, som
är avsedd att utgöra ersättning för vara med i förordningen skyddad benämning,
saluhållas eller försäljas under beteckning, vari sagda benämning
ingår, under förutsättning att varans egenskap av ersättningsmedel uppenbart
framgår av den använda beteckningen. Det torde för envar vara
uppenbart, att en vara, som benämnes konsthonung, icke är en naturprodukt.
Med det svenska ordet konsthonung nära likaljudande ord förekomma
såväl i danskt som tyskt språk och hava godtagits i livsmedelslagstiftningen,
åtminstone i Danmark, Schweiz och Tyskland. Benämningen
konsthonung i och för sig torde icke kunna betraktas som ägnad
att vilseleda den köpande allmänheten. Detta kan däremot bliva fallet,
då, såsom motionärerna anföra, på etiketten ordet honung förekommer
med mycket utmärkande stil med tillägget konsthonung eller konstprodukt
med mycket små bokstäver. Det kan med skäl ifrågasättas, huruvida i
sådana fall 1917 års förordnings krav på att det av benämningen uppenbart
skall framgå varans karaktär av ersättningsmedel kan anses vara
uppfyllt. Institutet vill emellertid framhålla, att de förpackningar av
konsthonung, som vid institutet hittills undersökts, varit märkta med
ordet »konsthonung», där bokstäverna i orddelen »konst» varit av samma
storlek som i »honung». I sådana fall, som motionärerna åberopa, torde
man söka vinna rättelse med hjälp av nuvarande lagstiftning. Först därest
detta icke skulle visa sig möjligt, torde frågan örn en skärpning av bestämmelserna
på denna punkt böra företagas. Såvitt institutet kunnat
linna lia emellertid åtal av denna art beträffande honung icke varit föremål
för prejudicerande prövning i överrätt. Av det anförda torde sålunda
framgå, att det icke ådagalagts, att gällande bestämmelser icke skulle åt
honung i förevarande avseende giva det berättigade skydd, som bör tillkomma
densamma i dess egenskap av naturprodukt.
I gällande bestämmelser är även det av motionärerna under punkt 2)
anförda önskemålet tillgodosett, att konsthonung ej får uppblandas med
naturhonung. Där detta göres, kommer varan lill sammansättning givetvis
att avvika från den normala honungens, varför den då ej heller får benämnas
honung.
4
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Att tillverkningen av konsthonnng skulle underkastas motsvarande kontrollbestämmelser,
som gälla för margarintillverkning, och att konsthonung
skulle tillsättas något genom analys lätt bestämbart ämne synes under
sådana förhållanden knappast påkallat. I allmänhet torde det dessutom
icke vålla stora svårigheter att vid undersökning på livsmedelslaboratorier
skilja konsthonung från naturhonung.
Institutet vill icke underlåta att framhålla, att därest särskilda föreskrifter
utöver redan befintliga skulle anses erforderliga i syfte att skydda
naturhonungen för illojal konkurrens eller allmänheten för vilseledande
torde det bliva nödvändigt att utarbeta kvalitetsföreskrifter även för naturhonung
åtminstone beträffande högsta tillåtna vattenhalt. Romme sådana
bestämmelser till stånd torde det vara självfallet, att importerad
konsthonung skulle underkastas samma kontroll som den i riket tillverkade.
Att däremot under nuvarande brydsamma försörjningsläge genom
särskilda bestämmelser försvåra import av ett livsmedel som konsthonung
kan icke vara lämpligt.
Lantbruksstyrelsen har ansett, att, därest ny livsmedelsstadga utfärdas i
väsentlig överensstämmelse med livsmedelslagstiftningssakkunnigas förslag,
torde motionernas syfte bli tillgodosett, utan att ytterligare åtgärder
behövde vidtagas. Skulle så icke bli fallet, torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke särskilda bestämmelser borde utfärdas i enlighet med motionärernas
önskan. Lantbruksstyrelsen förordade för sin del att så skedde.
Biskötseln vore nämligen av sådan vikt med hänsyn till såväl honungsproduktionen
som pollinationen inom frukt- och fröodlingen, att dylika
särskilda bestämmelser kunde anses väl motiverade.
Statens livsmedelskommission har anfört följande:
Kungl. Maj:t har, efter framställning från statens livsmedelskommission,
den 20 mars 1942 utfärdat kungörelse (nr 147) angående försäljning av
ersättningsmedel för ransonerade livsmedel. Enligt denna kungörelse skall
försäljningen av varor, som äro avsedda att användas såsom ersättning
för eller till utdrygning av ransonerade livsmedel, vara underkastad särskilda
bestämmelser. Tillverkare eller importör av ersättningsmedel får
sålunda ej saluhålla varan annat än efter tillstånd av livsmedelskommissionen.
Såsom villkor för tillgodonjutande av dylikt tillstånd gäller, att
varan saluhålles i förseglad förpackning, vars utseende godkänts av livsmedelskommissionen,
och som är försedd med vissa uppgifter, bl. a. örn
tillverkarens namn eller firma och postadress, varans nettovikt och det
till kommissionen anmälda detaljhandelspriset å varan. Enligt kungörelsen
äger livsmedelskommissionen jämväl — i den mån förhållandena därtill
föranleda och så kan ske utan att tillverkarens berättigade krav på
bevarande av fabrikationshemlighet åsidosättes — föreskriva att såsom
villkor för tillgodonjutande av tillståndet skall gälla, att förpackningen
är försedd med uppgift om varans sammansättning eller om de huvudsakliga
beståndsdelarna i varan, så ock i övrigt uppställa de villkor för
tillgodonjutande av tillståndet, som kommissionen finner erforderliga.
Beträffande återförsäljare föreskrives i kungörelsen, att återförsäljare
ej får saluhålla ersättningsmedel, med mindre detta levererats till honom
i förseglad förpackning, som är försedd med föreskrivna uppgifter, samt
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
5
varan med obruten försegling saluhålles i den förpackning, vari den sålunda
levererats.
Denna kungörelse har tillkommit efter framställning av statens livsmcdelskommisionen.
I sin framställning hade kommisionen föreslagit, att
kungörelsen skulle innehålla ett stadgande av innebörd att livsmedelskommissionen,
då särskilda skäl förelåge, skulle äga föreskriva att vad i kungörelsen
stadgats om ersättningsmedel skulle äga tillämpning jämväl beträffande
vara, som icke vore avsedd att användas såsom ersättning för
eller till utdragning av ransonerat livsmedel, men som likväl kunde användas
för sådant ändamål. Dylik föreskrift skulle dock enligt kommissionens
förslag få meddelas endast under förutsättning att i varan såsom
väsentlig beståndsdel ingick ransonerad vara eller produkt av sådan vara.
Med den i nästföregående stycke omförmälda bestämmelsen avsåg livsmedelskommissionen
bl. a. att möjliggöra tillämpning av bestämmelserna
i förenämnda kungörelse å försäljning av konsthonung. Denna vara torde
nämligen ej kunna sägas vara avsedd att användas såsom ersättning för
eller till utdrygning av ransonerat livsmedel, men kan emellertid användas
såsom dylikt ersättningsmedel och användes otvivelaktigt även för närvarande
på detta sätt. Kommissionen erhöll emellertid ej det av kommissionen
föreslagna bemyndigandet. Någon möjlighet finnes alltså icke för
närvarande att tillämpa bestämmelserna i förenämnda kungörelse å konsthonung.
I en denna dag avlåten skrivelse har kommissionen emellertid
hos Kungl. Majit gjort framställning om att kungörelsen angående försäljning
av ersättningsmedel för ransonerade varor skall förklaras äga
tillämpning även å försäljningen av konsthonung. Därest denna framställning
bifalles, erhåller kommissionen vidsträckta möjligheter att öva
kontroll över tillverkningen och försäljningen av konsthonung. Sålunda
kan kommissionen till en början tillse, att de förpackningar, i vilka
konsthonung saluföres, ej äro sådana, att allmänheten kan vilseledas beträffande
förpackningarnas innehåll. Vidare får kommissionen möjlighet
att tillse, att ej högre pris betingas för konsthonungen än som kan anses
skäligt. Kommissionen torde jämväl kunna föreskriva, att uppgift örn
konsthonungens sammansättning skall lämnas å förpackningen. Vad nu
sagts gäller både konsthonung, som tillverkats inom landet, och importerad
konsthonung. Beträffande importerad konsthonung vill livsmedelskommissionen
även framhålla, att det genom Kungl. Majlis kungörelse
den G februari 1942, nr 29, utfärdade importförbudet å honung även gäller
konsthonung.
Det torde böra tilläggas, att kommissionen, oberoende av huruvida berörda
framställning bifalles eller ej, har vissa möjligheter alt öva kontroll
över tillverkningen av konsthonung. Kommissionen kan nämligen vägra
tilldelning av socker för tillverkning av konsthonung lill företag, som
bedriva mer eller mindre illojal konkurrens. Vidare äger kommissionen
föreskriva villkor för tillgodonjutande av licens å sådan tillverkning. Hinder
synes exempelvis icke möta att kommissionen såsom dylikt villkor
uppställer, att konsthonungen ej får uppblandas med naturhonung.
Såsom av det ovan anförda framgår torde, därest kommissionens ovan
berörda framställning vinner Kungl. Majlis bifall, sådana missförhållanden,
som av motionärerna påtalas, i huvudsak kunna undanröjas. Några
längre gående kontrollåtgärder beträffande tillverkningen respektive im
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
C)
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
porten av konsthonung anser livsmedelskommissionen icke i nuvarande
läge erforderliga.
Sveriges biodlares riksförbund har i alla avseenden tillstyrkt bifall till
motionerna och anfört:
På grund av egna under en lång följd av år gjorda iakttagelser inom
landets skilda delar kan förbundet vitsorda, att en fabriksmässigt framställd
produkt, avsedd att tävla med och undantränga naturhonung dels
tillverkas inom landet, dels införes från annat land. Förbundet har därför
under de senaste 20 åren nödgats utgiva betydande summor för att upplysa
allmänheten örn sådan varas ringa värde i jämförelse med honung.
Enligt gällande författning är det tillåtet, att ordet »honung» får ingå
i benämningen på dylika produkter. Såsom motionärerna påpeka, användes
ordet på sådant sätt, att det dominerar etiketten. När så förpackningen
dessutom i sin helhet gives en sådan utformning, att den i
väsentliga avseenden liknar den, som användes för verklig honung, så
ligger det nära till hands, att den köpande allmänheten föi''biser ett litet
å etiketten med små typer insmuget »konst», »bords», »druv», »ersättnings»
eller liknande, avsett att utgöra skydd vid eventuellt åtal. Det är
lätt att på konstgjord väg giva varan sådan färg, att den genom glaset
ser ut att vara äkta. Först sedan förseglingen är bruten, burken öppnad
och lukt och smak tyda på att det ej står rätt till, studeras etiketten närmare,
och köparen måste då konstatera, att ingenting är att göra åt saken.
Det händer ej så sällan, att konstgjord vara å etiketten uttryckligen
angives som äkta honung. Ofta är den då tillsatt med äkta honung, varigenom
analysen försvåras eller blir osäker. Under år 1941 konstaterades
tvenne fall av dylik förfalskning, utförd av stora och för övrigt välkända
firmor. Man kan ju förmoda, att de själva vid varans inköp varit i god
tro. Dylika fall äro emellertid möjliga att lagligen beivra. Icke desto
mindre torde enskilda köpare draga sig för de besvär och kostnader, som
äro förenade med anmälan till åtal. En fullständig analys är rätt dyrbar,
och vederbörande måste leda i bevis, att det är den inköpta varan analysen
gäller.
Sedan urminnes tider har den produkt, som bin ensamma kunna bereda,
kallats honung. Även örn det skulle vara möjligt för människan att
i minsta detalj efterapa sammansättningen i honung, så kvarstår alltid
det faktum, att honungen är en naturprodukt och såsom sådan bärare av
alldeles speciella egenskaper. Den kan lika litet tillverkas som mjölk,
smör eller ost, och det synes därför vara ett berättigat krav, att den tillförsäkras
ensamrätt till namnet, och detta så mycket mer som ingens rätt
eller frihet därigenom trädes för nära. Vi vilja starkt poängtera, att det
icke är fråga om att resa hinder för någon att framställa en produkt, som
så fullständigt som möjligt liknar honung. Men ärligheten kräver, att
den ej erhåller namn, varigenom allmänheten lätt bibringas den föreställningen,
att det verkligen är honung. Tydligtvis har det varit avsikten
med den nuvarande bestämmelsen att förhindra detta, och det är sålunda
ej i motionerna fråga örn införande av någon ny rättsprincip rörande
denna nya angelägenhet. Då det nu visat sig möjligt att tillämpa förordningen
så, att skyddet för honung i väsentlig grad elimineras, synas fullgiltiga
skäl föreligga för att bestämmelserna förtydligas och kompletteras.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
7
Från den enskilda biodlarens synpunkt är det högeligen önskvärt, att
ordet »honung» förbehålles den produkt, som ensam är berättigad därtill.
Till följd av vårt lands nordliga läge avsöndra växterna här nektar under
högst fyra månader på året, och på de utpräglade ljungtrakterna knappast
två. I de egentliga jordbruksområdena, där förutsättningarna för
en lönande biodling äro bäst, upphör bibetet, då vallväxterna skördas.
I allmänhet kan biskötsel därför ej bedrivas med större ekonomiskt utbyte.
Med hänsyn till binas avgörande betydelse för befruktningen av många
av de viktigare kulturväxterna är det av utomordentlig vikt, att ett tillräckligt
antal bisamhällen finnas inom landet, och även den omständigheten
att den nektar, som flödar i naturen, utan bin går förlorad och
måste ersättas genom import, talar för nödvändigheten av att på lagstiftningens
väg lämna allt det stöd, som behovet kräver.
Såsom ovan framhållits, kan honung ej framställas på konstgjord väg.
Då den äger betydande medicinskt värde, synes det även ur denna synpunkt
motiverat, att efterapningar och förväxlingar med mindrevärdiga
produkter i möjligaste mån förhindras.
Vad angår det i motionerna framställda önskemålet, att förpackning innehållande
s. k. konsthonung ej skulle få åsättas ordet honung, vare sig ensamt
eller i sammansättningar, eller få förses med märken, som hänsyfta på
biskötsel och naturhonung, synes utskottet redan enligt den nu gällande förordningen
den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud i vissa fall mot vilseledande
varubeteckningar vid handeln med födoämnen vara förbjudet att
benämna »konsthonung», d. v. s. en vara som till sin sammansättning avviker
från honungens normala sammansättning, endast »honung». Jämlikt
bestämmelserna i sagda förordning må ej heller å kärl, vari dylik vara förvaras,
eller å omslag eller dylikt eller å anslag eller skylt som hör till varan
finnas anbragt bild eller teckning, varigenom åt varan kan givas sken av
att utgöra äkta vara. I sistberörda avseende synes alltså naturhonungen
redan enligt gällande bestämmelser åtnjuta det skydd, som motionärerna
önska, varför några ytterligare åtgärder i anslutning till motionerna icke
synas erforderliga.
Enligt nämnda bestämmelser synes däremot icke vara förbjudet att saluhålla
en ersättningsvara under beteckning, vari den äkta varans benämning
ingår. Ur de synpunkter jordbruksutskottet har att företräda vill utskottet
därför icke bestrida, att motionärernas önskemål i berörda avseende
äga visst fog för sig och att således förbud synes kunna övervägas
mot att å förpackning innehållande s. k. konsthonung sälta ordet honung
i olika sammansättningar. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang
erinra örn den nyligen utfärdade kungörelsen den 20 mars 1942 (nr 147)
angående försäljning av ersättningsmedel för ransonerade livsmedel, enligt
vilken handeln med dylika varor är underkastad sträng kontroll av statens
livsmedelskommission. Såsom livsmedelskommissionen påpekat är nämnda
kungörelse visserligen icke utan vidare tillämplig på konsthonung, men
Utskottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
kommissionen har gjort framställning hos Kungl. Majit, att författningen
måtte förklaras äga tillämpning jämväl å försäljningen av nämnda vara.
Förslag till kontrollföreskrifter i avseende å handeln med konsthonung är
sålunda redan föremål för Kungl. Majits prövning. Under sådana förhållanden
anser sig utskottet i förevarande hänseende icke böra påkalla ytterligare
åtgärder i anslutning till motionerna.
Beträffande det av motionärerna önskade förbudet mot att konsthonung
skulle få uppblandas med naturhonung torde redan enligt de nyss angivna
bestämmelserna i 1917 års förordning råda förbud mot att saluhålla en vara,
som består av en blandning av konsthonung och äkta honung under beteckningen
honung.
Vad angår de av motionärerna önskade kontrollföreskrifterna synas
under dylika förhållanden några åtgärder i anslutning till motionerna
icke erforderliga. Enligt vad som påpekats av statens institut för folkhälsan
i dess i ärendet avgivna utlåtande torde för övrigt icke vålla större
svårigheter att vid undersökning å ett livsmedelslaboratorium skilja konsthonung
från naturhonung.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:25 och 11:29, i den
mån de icke må anses besvarade med vad utskottet ovan
anfört, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1942.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 31.
7! t ''•
JjiilriM t *• i . ? ''
<i\‘ArAt
- l\il\ Sfi ''I .
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1942
9 0 0 4 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.