Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollföreskrifter beträffande tillverkning och försäljning av s. k. konsthonung.

1942-05-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1942:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollföreskrifter beträffande tillverkning och försäljning av s. k. konsthonung.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1942 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa kontrollföreskrifter

beträffande tillverkning och försäljning av s. k.

konsthonung.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 25 av herr Elofsson, Gustaf, m. fl., samt

11:29 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte besluta,

1) att förpackning innehållande s. k. konsthonung ej får åsättas ordet

»honung» vare sig ensamt eller i sammansättningar, ej heller förses med

märken, som kunna hänsyfta på biskötsel och naturhonung;

2) att sådan konsthonung ej får uppblandas med naturhonung;

3) att tillverkning av s. k. konsthonung i tillämpliga delar underkastas

samma kontrollbestämmelser, som gälla för margarintillverkning;

4) att s. k. konsthonung i likhet med vad fallet är för margarin skall

tillsättas med något genom analys lätt bestämbart ämne;

5) att importerad konsthonung underkastas samma kontrollbestämmelser

som den i riket tillverkade.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden

av medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission.

Medicinalstyrelsen har tillika överlämnat yttrande av statens

institut för folkhälsan. Härjämte har yttrande i ärendet avgivits av Sveriges

biodlares riksförbund, vilket av utskottet beretts tillfälle därtill.

Gällande bestämmelser m. m.

Frågan örn särskilda bestämmelser angående honung har här i landet

vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda föreslogos

av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté i dess den 28 november 1921

avlåtna betänkande åtskilliga föreskrifter för såväl honung som för olika

slag av honungsersiittning. Förutom en definition på vad som skulle

förstås med honung innehöllo dessa bestämmelser bl. a. även föreskrifter

beträffande vattenhalten, som i mogen honung ej skulle få överstiga 22 °/o

av varans vikt. I yttranden över förslaget ifrågasatte såväl lantbruksstyrelsen

som kommerskollegium örn behov förelåge av så detaljerade

bestämmelser samt huruvida desamma vore genomförbara i praktiken.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 10 sami. Nr 33.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbniksutskottels utlåtande Nr 33.

Genom den år 1917 den 29 juni tillkomna förordningen angående förbud

i vissa fall mot vilseledande varubeteckningar vid handeln med födoämnen

åtnjuter honung i likhet med åtskilliga andra livsmedel ett visst skydd.

Av förordningens bestämmelser följer nämligen bl. a., att benämningen

honung icke får användas vid saluhållande eller försäljning av vara, som

till sin sammansättning avviker från honungens normala sammansättning.

Då ersättningsmedel för honung saluhålles eller försäljes, skall

jämlikt förordningens 3 § varans egenskap av ersättningsmedel uppenbart

framgå av den använda varubeteckningen. Av 2 § i förordningen följer vidare,

att avbildningar av t. ex. bin eller bikupor ej få förekomma å förvaringskärl

för sådant ersättningsmedel eller å anslag eller skylt, som hör till

varan.

1936 års livsmedelslagstiftningssakkunniga ha i sitt den 4 juli 1941 avgivna

betänkande (statens off. utr. 1941:22) ansett, att ytterligare förlattningsföreskrifter

angående honung icke vore erforderliga. I sitt förslag

till livsmedelsstadga 7 kap. 8 § lia de sakkunniga infört en bestämmelse,

att honung skall ha sådan sammansättning, som är att anse som

normal för vara med denna benämning. Bestämmelsen i denna paragraf

jämfört med stadgandena i 1 kap. 12—14 §§ i förslaget motsvarar vad

som för närvarande finnes stadgat i ovannämnda 1917 års förordning.

I Danmark har genom en förordning den 2 december 1933 angående

vad som må saluhållas som honung upptagits en del av bestämmelserna i

1921 års svenska förslag. I Tyskland ha genom en förordning angående

honung den 21 mars 1930 meddelats synnerligen detaljerade föreskrifter.

Även den schweiziska livsmedelsförordningen av den 26 maj 1936 innehåller

åtskilliga bestämmelser angående honung. Bland dessa må omnämnas,

att honung, som saluhålles i minuthandeln, icke får innehålla

mer än 20 % vatten. Sockerhaltiga varor, som till utseende och konsistens

likna honung, måste betecknas antingen som konsthonung eller

allt efter sin beskaffenhet som bordsmelass, bordssirap, indunstad päronsaft

o. s. v. Blandningar av sistnämnda produkter med honung skola betecknas

som konsthonung. Vid beteckning av dylika blandningar får ingen

hänvisning göras till honungstillsatsen. Ej heller konsthonung får innehålla

mer än 20 °/o vatten, och dess halt av mineralämnen får icke överstiga

0,4 %.

Yttrandena.

Medicinalstyrelsen har såsom eget utlåtande åberopat vad statens institut

för folkhälsan anfört i sitt yttrande.

I nämnda yttrande har statens institut för folkhälsan hänvisat till, att det

av 1936 års livsmedelslagstiftningssakkunniga avgivna förslaget till ny livs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

3

medelstadga m. m. för närvarande vore föremål för Kungl. Majrts prövning,

samt ansett, att under sådana förhållanden frågan örn behovet av mera

ingående bestämmelser beträffande honung, konsthonung m. m. syntes

böra upptagas i samband med hela det komplex av för flera livsmedel gemensamma

spörsmål, t. ex. märkning av slutna förpackningar, som inginge

i den föreslagna lagstiftningen. I övrigt anför institutet följande:

I punkt 1) hemställa motionärerna, att förpackning innehållande s. k.

konsthonung ej får åsättas ordet »honung» vare sig ensamt eller i sammansättningar,

ej heller förses med märken, som kunna hänsyfta på biskötsel

och naturhonung. Enligt ovannämnda 1917 års förordning får,

som nämnts, konsthonung ej benämnas enbart honung. Ej heller får å

varan eller dess förvaringskärl, omslag eller dylikt eller å anslag eller

skylt, som hör till varan, finnas anbragt bild eller teckning, varigenom åt

varan kan givas sken av att utgöra vara, som genom sagda benämning

utmärkes. I ett avseende vilja motionärerna gå längre än nuvarande bestämmelser

medge, i det att ordet honung ej skulle få förekomma ens i

sammansättningar. Enligt § 3 i 1917 års förordning får dock en vara, som

är avsedd att utgöra ersättning för vara med i förordningen skyddad benämning,

saluhållas eller försäljas under beteckning, vari sagda benämning

ingår, under förutsättning att varans egenskap av ersättningsmedel uppenbart

framgår av den använda beteckningen. Det torde för envar vara

uppenbart, att en vara, som benämnes konsthonung, icke är en naturprodukt.

Med det svenska ordet konsthonung nära likaljudande ord förekomma

såväl i danskt som tyskt språk och hava godtagits i livsmedelslagstiftningen,

åtminstone i Danmark, Schweiz och Tyskland. Benämningen

konsthonung i och för sig torde icke kunna betraktas som ägnad

att vilseleda den köpande allmänheten. Detta kan däremot bliva fallet,

då, såsom motionärerna anföra, på etiketten ordet honung förekommer

med mycket utmärkande stil med tillägget konsthonung eller konstprodukt

med mycket små bokstäver. Det kan med skäl ifrågasättas, huruvida i

sådana fall 1917 års förordnings krav på att det av benämningen uppenbart

skall framgå varans karaktär av ersättningsmedel kan anses vara

uppfyllt. Institutet vill emellertid framhålla, att de förpackningar av

konsthonung, som vid institutet hittills undersökts, varit märkta med

ordet »konsthonung», där bokstäverna i orddelen »konst» varit av samma

storlek som i »honung». I sådana fall, som motionärerna åberopa, torde

man söka vinna rättelse med hjälp av nuvarande lagstiftning. Först därest

detta icke skulle visa sig möjligt, torde frågan örn en skärpning av bestämmelserna

på denna punkt böra företagas. Såvitt institutet kunnat

linna lia emellertid åtal av denna art beträffande honung icke varit föremål

för prejudicerande prövning i överrätt. Av det anförda torde sålunda

framgå, att det icke ådagalagts, att gällande bestämmelser icke skulle åt

honung i förevarande avseende giva det berättigade skydd, som bör tillkomma

densamma i dess egenskap av naturprodukt.

I gällande bestämmelser är även det av motionärerna under punkt 2)

anförda önskemålet tillgodosett, att konsthonung ej får uppblandas med

naturhonung. Där detta göres, kommer varan lill sammansättning givetvis

att avvika från den normala honungens, varför den då ej heller får benämnas

honung.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Att tillverkningen av konsthonnng skulle underkastas motsvarande kontrollbestämmelser,

som gälla för margarintillverkning, och att konsthonung

skulle tillsättas något genom analys lätt bestämbart ämne synes under

sådana förhållanden knappast påkallat. I allmänhet torde det dessutom

icke vålla stora svårigheter att vid undersökning på livsmedelslaboratorier

skilja konsthonung från naturhonung.

Institutet vill icke underlåta att framhålla, att därest särskilda föreskrifter

utöver redan befintliga skulle anses erforderliga i syfte att skydda

naturhonungen för illojal konkurrens eller allmänheten för vilseledande

torde det bliva nödvändigt att utarbeta kvalitetsföreskrifter även för naturhonung

åtminstone beträffande högsta tillåtna vattenhalt. Romme sådana

bestämmelser till stånd torde det vara självfallet, att importerad

konsthonung skulle underkastas samma kontroll som den i riket tillverkade.

Att däremot under nuvarande brydsamma försörjningsläge genom

särskilda bestämmelser försvåra import av ett livsmedel som konsthonung

kan icke vara lämpligt.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att, därest ny livsmedelsstadga utfärdas i

väsentlig överensstämmelse med livsmedelslagstiftningssakkunnigas förslag,

torde motionernas syfte bli tillgodosett, utan att ytterligare åtgärder

behövde vidtagas. Skulle så icke bli fallet, torde kunna ifrågasättas, huruvida

icke särskilda bestämmelser borde utfärdas i enlighet med motionärernas

önskan. Lantbruksstyrelsen förordade för sin del att så skedde.

Biskötseln vore nämligen av sådan vikt med hänsyn till såväl honungsproduktionen

som pollinationen inom frukt- och fröodlingen, att dylika

särskilda bestämmelser kunde anses väl motiverade.

Statens livsmedelskommission har anfört följande:

Kungl. Maj:t har, efter framställning från statens livsmedelskommission,

den 20 mars 1942 utfärdat kungörelse (nr 147) angående försäljning av

ersättningsmedel för ransonerade livsmedel. Enligt denna kungörelse skall

försäljningen av varor, som äro avsedda att användas såsom ersättning

för eller till utdrygning av ransonerade livsmedel, vara underkastad särskilda

bestämmelser. Tillverkare eller importör av ersättningsmedel får

sålunda ej saluhålla varan annat än efter tillstånd av livsmedelskommissionen.

Såsom villkor för tillgodonjutande av dylikt tillstånd gäller, att

varan saluhålles i förseglad förpackning, vars utseende godkänts av livsmedelskommissionen,

och som är försedd med vissa uppgifter, bl. a. örn

tillverkarens namn eller firma och postadress, varans nettovikt och det

till kommissionen anmälda detaljhandelspriset å varan. Enligt kungörelsen

äger livsmedelskommissionen jämväl — i den mån förhållandena därtill

föranleda och så kan ske utan att tillverkarens berättigade krav på

bevarande av fabrikationshemlighet åsidosättes — föreskriva att såsom

villkor för tillgodonjutande av tillståndet skall gälla, att förpackningen

är försedd med uppgift om varans sammansättning eller om de huvudsakliga

beståndsdelarna i varan, så ock i övrigt uppställa de villkor för

tillgodonjutande av tillståndet, som kommissionen finner erforderliga.

Beträffande återförsäljare föreskrives i kungörelsen, att återförsäljare

ej får saluhålla ersättningsmedel, med mindre detta levererats till honom

i förseglad förpackning, som är försedd med föreskrivna uppgifter, samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

5

varan med obruten försegling saluhålles i den förpackning, vari den sålunda

levererats.

Denna kungörelse har tillkommit efter framställning av statens livsmcdelskommisionen.

I sin framställning hade kommisionen föreslagit, att

kungörelsen skulle innehålla ett stadgande av innebörd att livsmedelskommissionen,

då särskilda skäl förelåge, skulle äga föreskriva att vad i kungörelsen

stadgats om ersättningsmedel skulle äga tillämpning jämväl beträffande

vara, som icke vore avsedd att användas såsom ersättning för

eller till utdragning av ransonerat livsmedel, men som likväl kunde användas

för sådant ändamål. Dylik föreskrift skulle dock enligt kommissionens

förslag få meddelas endast under förutsättning att i varan såsom

väsentlig beståndsdel ingick ransonerad vara eller produkt av sådan vara.

Med den i nästföregående stycke omförmälda bestämmelsen avsåg livsmedelskommissionen

bl. a. att möjliggöra tillämpning av bestämmelserna

i förenämnda kungörelse å försäljning av konsthonung. Denna vara torde

nämligen ej kunna sägas vara avsedd att användas såsom ersättning för

eller till utdrygning av ransonerat livsmedel, men kan emellertid användas

såsom dylikt ersättningsmedel och användes otvivelaktigt även för närvarande

på detta sätt. Kommissionen erhöll emellertid ej det av kommissionen

föreslagna bemyndigandet. Någon möjlighet finnes alltså icke för

närvarande att tillämpa bestämmelserna i förenämnda kungörelse å konsthonung.

I en denna dag avlåten skrivelse har kommissionen emellertid

hos Kungl. Majit gjort framställning om att kungörelsen angående försäljning

av ersättningsmedel för ransonerade varor skall förklaras äga

tillämpning även å försäljningen av konsthonung. Därest denna framställning

bifalles, erhåller kommissionen vidsträckta möjligheter att öva

kontroll över tillverkningen och försäljningen av konsthonung. Sålunda

kan kommissionen till en början tillse, att de förpackningar, i vilka

konsthonung saluföres, ej äro sådana, att allmänheten kan vilseledas beträffande

förpackningarnas innehåll. Vidare får kommissionen möjlighet

att tillse, att ej högre pris betingas för konsthonungen än som kan anses

skäligt. Kommissionen torde jämväl kunna föreskriva, att uppgift örn

konsthonungens sammansättning skall lämnas å förpackningen. Vad nu

sagts gäller både konsthonung, som tillverkats inom landet, och importerad

konsthonung. Beträffande importerad konsthonung vill livsmedelskommissionen

även framhålla, att det genom Kungl. Majlis kungörelse

den G februari 1942, nr 29, utfärdade importförbudet å honung även gäller

konsthonung.

Det torde böra tilläggas, att kommissionen, oberoende av huruvida berörda

framställning bifalles eller ej, har vissa möjligheter alt öva kontroll

över tillverkningen av konsthonung. Kommissionen kan nämligen vägra

tilldelning av socker för tillverkning av konsthonung lill företag, som

bedriva mer eller mindre illojal konkurrens. Vidare äger kommissionen

föreskriva villkor för tillgodonjutande av licens å sådan tillverkning. Hinder

synes exempelvis icke möta att kommissionen såsom dylikt villkor

uppställer, att konsthonungen ej får uppblandas med naturhonung.

Såsom av det ovan anförda framgår torde, därest kommissionens ovan

berörda framställning vinner Kungl. Majlis bifall, sådana missförhållanden,

som av motionärerna påtalas, i huvudsak kunna undanröjas. Några

längre gående kontrollåtgärder beträffande tillverkningen respektive im
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

C)

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

porten av konsthonung anser livsmedelskommissionen icke i nuvarande

läge erforderliga.

Sveriges biodlares riksförbund har i alla avseenden tillstyrkt bifall till

motionerna och anfört:

På grund av egna under en lång följd av år gjorda iakttagelser inom

landets skilda delar kan förbundet vitsorda, att en fabriksmässigt framställd

produkt, avsedd att tävla med och undantränga naturhonung dels

tillverkas inom landet, dels införes från annat land. Förbundet har därför

under de senaste 20 åren nödgats utgiva betydande summor för att upplysa

allmänheten örn sådan varas ringa värde i jämförelse med honung.

Enligt gällande författning är det tillåtet, att ordet »honung» får ingå

i benämningen på dylika produkter. Såsom motionärerna påpeka, användes

ordet på sådant sätt, att det dominerar etiketten. När så förpackningen

dessutom i sin helhet gives en sådan utformning, att den i

väsentliga avseenden liknar den, som användes för verklig honung, så

ligger det nära till hands, att den köpande allmänheten föi''biser ett litet

å etiketten med små typer insmuget »konst», »bords», »druv», »ersättnings»

eller liknande, avsett att utgöra skydd vid eventuellt åtal. Det är

lätt att på konstgjord väg giva varan sådan färg, att den genom glaset

ser ut att vara äkta. Först sedan förseglingen är bruten, burken öppnad

och lukt och smak tyda på att det ej står rätt till, studeras etiketten närmare,

och köparen måste då konstatera, att ingenting är att göra åt saken.

Det händer ej så sällan, att konstgjord vara å etiketten uttryckligen

angives som äkta honung. Ofta är den då tillsatt med äkta honung, varigenom

analysen försvåras eller blir osäker. Under år 1941 konstaterades

tvenne fall av dylik förfalskning, utförd av stora och för övrigt välkända

firmor. Man kan ju förmoda, att de själva vid varans inköp varit i god

tro. Dylika fall äro emellertid möjliga att lagligen beivra. Icke desto

mindre torde enskilda köpare draga sig för de besvär och kostnader, som

äro förenade med anmälan till åtal. En fullständig analys är rätt dyrbar,

och vederbörande måste leda i bevis, att det är den inköpta varan analysen

gäller.

Sedan urminnes tider har den produkt, som bin ensamma kunna bereda,

kallats honung. Även örn det skulle vara möjligt för människan att

i minsta detalj efterapa sammansättningen i honung, så kvarstår alltid

det faktum, att honungen är en naturprodukt och såsom sådan bärare av

alldeles speciella egenskaper. Den kan lika litet tillverkas som mjölk,

smör eller ost, och det synes därför vara ett berättigat krav, att den tillförsäkras

ensamrätt till namnet, och detta så mycket mer som ingens rätt

eller frihet därigenom trädes för nära. Vi vilja starkt poängtera, att det

icke är fråga om att resa hinder för någon att framställa en produkt, som

så fullständigt som möjligt liknar honung. Men ärligheten kräver, att

den ej erhåller namn, varigenom allmänheten lätt bibringas den föreställningen,

att det verkligen är honung. Tydligtvis har det varit avsikten

med den nuvarande bestämmelsen att förhindra detta, och det är sålunda

ej i motionerna fråga örn införande av någon ny rättsprincip rörande

denna nya angelägenhet. Då det nu visat sig möjligt att tillämpa förordningen

så, att skyddet för honung i väsentlig grad elimineras, synas fullgiltiga

skäl föreligga för att bestämmelserna förtydligas och kompletteras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

7

Från den enskilda biodlarens synpunkt är det högeligen önskvärt, att

ordet »honung» förbehålles den produkt, som ensam är berättigad därtill.

Till följd av vårt lands nordliga läge avsöndra växterna här nektar under

högst fyra månader på året, och på de utpräglade ljungtrakterna knappast

två. I de egentliga jordbruksområdena, där förutsättningarna för

en lönande biodling äro bäst, upphör bibetet, då vallväxterna skördas.

I allmänhet kan biskötsel därför ej bedrivas med större ekonomiskt utbyte.

Med hänsyn till binas avgörande betydelse för befruktningen av många

av de viktigare kulturväxterna är det av utomordentlig vikt, att ett tillräckligt

antal bisamhällen finnas inom landet, och även den omständigheten

att den nektar, som flödar i naturen, utan bin går förlorad och

måste ersättas genom import, talar för nödvändigheten av att på lagstiftningens

väg lämna allt det stöd, som behovet kräver.

Såsom ovan framhållits, kan honung ej framställas på konstgjord väg.

Då den äger betydande medicinskt värde, synes det även ur denna synpunkt

motiverat, att efterapningar och förväxlingar med mindrevärdiga

produkter i möjligaste mån förhindras.

Vad angår det i motionerna framställda önskemålet, att förpackning innehållande

s. k. konsthonung ej skulle få åsättas ordet honung, vare sig ensamt

eller i sammansättningar, eller få förses med märken, som hänsyfta på

biskötsel och naturhonung, synes utskottet redan enligt den nu gällande förordningen

den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud i vissa fall mot vilseledande

varubeteckningar vid handeln med födoämnen vara förbjudet att

benämna »konsthonung», d. v. s. en vara som till sin sammansättning avviker

från honungens normala sammansättning, endast »honung». Jämlikt

bestämmelserna i sagda förordning må ej heller å kärl, vari dylik vara förvaras,

eller å omslag eller dylikt eller å anslag eller skylt som hör till varan

finnas anbragt bild eller teckning, varigenom åt varan kan givas sken av

att utgöra äkta vara. I sistberörda avseende synes alltså naturhonungen

redan enligt gällande bestämmelser åtnjuta det skydd, som motionärerna

önska, varför några ytterligare åtgärder i anslutning till motionerna icke

synas erforderliga.

Enligt nämnda bestämmelser synes däremot icke vara förbjudet att saluhålla

en ersättningsvara under beteckning, vari den äkta varans benämning

ingår. Ur de synpunkter jordbruksutskottet har att företräda vill utskottet

därför icke bestrida, att motionärernas önskemål i berörda avseende

äga visst fog för sig och att således förbud synes kunna övervägas

mot att å förpackning innehållande s. k. konsthonung sälta ordet honung

i olika sammansättningar. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang

erinra örn den nyligen utfärdade kungörelsen den 20 mars 1942 (nr 147)

angående försäljning av ersättningsmedel för ransonerade livsmedel, enligt

vilken handeln med dylika varor är underkastad sträng kontroll av statens

livsmedelskommission. Såsom livsmedelskommissionen påpekat är nämnda

kungörelse visserligen icke utan vidare tillämplig på konsthonung, men

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

kommissionen har gjort framställning hos Kungl. Majit, att författningen

måtte förklaras äga tillämpning jämväl å försäljningen av nämnda vara.

Förslag till kontrollföreskrifter i avseende å handeln med konsthonung är

sålunda redan föremål för Kungl. Majits prövning. Under sådana förhållanden

anser sig utskottet i förevarande hänseende icke böra påkalla ytterligare

åtgärder i anslutning till motionerna.

Beträffande det av motionärerna önskade förbudet mot att konsthonung

skulle få uppblandas med naturhonung torde redan enligt de nyss angivna

bestämmelserna i 1917 års förordning råda förbud mot att saluhålla en vara,

som består av en blandning av konsthonung och äkta honung under beteckningen

honung.

Vad angår de av motionärerna önskade kontrollföreskrifterna synas

under dylika förhållanden några åtgärder i anslutning till motionerna

icke erforderliga. Enligt vad som påpekats av statens institut för folkhälsan

i dess i ärendet avgivna utlåtande torde för övrigt icke vålla större

svårigheter att vid undersökning å ett livsmedelslaboratorium skilja konsthonung

från naturhonung.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:25 och 11:29, i den

mån de icke må anses besvarade med vad utskottet ovan

anfört, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1942.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 31.

7! t ''•

JjiilriM t *• i . ? ''

<i\‘ArAt

- l\il\ Sfi ''I .

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1942

9 0 0 4 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.