Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av en inom första kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan örn anledning till anmärkning mot statsministern Hansson.

1942-11-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1942:21, Memorial i anledning av en inom första kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan örn anledning till anmärkning mot statsministern Hansson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1942 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets memorial i anledning av en inom första

kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan

örn anledning till anmärkning mot statsministern

Hansson.

Sedan enligt protokollsutdrag från första kammaren av den 2 november

1942 herr von Heland inom kammaren yttrat, att anledning förefunnes till

anmärkning mot statsministern Hansson, varom remiss begärdes till konstitutionsutskottet,

inför vilket anledningen skulle uppgivas, har jämlikt

föreskriften i § 57 riksdagsordningen detta yttrande tillika med ett av herr

von Heland i sammanhang därmed avlämnat förseglat konvolut blivit till utskottet

överlämnat.

Ifrågavarande konvolut befanns vid öppnandet innehålla en skrivelse, däri

herr von Heland såsom anledning till anmärkningen mot statsministern uppgav

dennes underlåtenhet att tillstyrka Kungl. Majit ej mindre att besluta

örn gottgörelse till mejerierna för den inkomstminskning, som dessa åsamkats

genom att handeln med grädde från och med den 20 november 1941

underkastats reglering, än även att redan i augusti månad år 1942 eller i

varje fall tidigare än som nu skett gå i författning örn fastställande av priserna

på spannmål och mjölk.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de i förevarande anmärkningsanledning

berörda spörsmålen, vilkas konstitutionella bedömande normalt

ankommer på 1943 års lagtima riksdags konstitutionsutskott, har utskottet

funnit sig icke böra företaga desamma till granskning vid riksdagens nu pågående

sammanträden för frågor varom i § 56 riksdagsordningen sägs,

vilket utskottet får för riksdagen anmäla.

Stockholm den 5 november 1942.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård,

Holmström, Herlitz*, John Björck, Karl August Johanson, John Gustavson*,

Anders Andersson*, Johannes Pettersson, Albert Andersson, Lindmark, Fast,

Nordström, Mosesson, Nilsson i Göteborg, Hällgren, Fält och Sefve.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 5 sami. 2 avd. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21-

Reservationer:

1) av herrar Andersson i Ovanmyra, John Gustavson och Albert Andersson,

vilka ansett, att utskottet i sitt förevarande memorial bort lämna en

fullständig redovisning för den av herr von Heland framställda anmärkningsanledningen;
2)

av herrar Sandegård, Anders Andersson, Nilsson i Göteborg och Hällgren,

som ansett att utskottet bort vid denna riksdag upptaga ärendet till

konstitutionell granskning.

Särskilt yttrande

av herr Herlitz, som till närmare utveckling av sin uppfattning anfört följande:
Utskottet

har icke upptagit anmärkningsanledningen till saklig behandling;

det markeras särskilt i memorialet, att ingen granskning ägt rum, så att riksdagens

rätt icke enligt RF § 107 st. 3 blivit avskuren.

I vilken omfattning ett sådant förfaringssätt förekommit förut, har jag

ej kunnat närmare undersöka; säkert är emellertid att det ofta hänt, att utskottet

i sitt dechargebetänkande ej närmare gått in på en anmärkningsanledning,

som det prövat, och t. o. m. att en anmärkningsanledning ej alls blivit

föremål för något utskottets beslut. I varje fall skall man fasthålla, att

en anmärkare enligt RO § 57 ej har samma anspråk som en motionär på

saklig behandling.

De förhållanden, under vilka herr von Helands framställning gjorts, göra

det i alla händelser nu nödvändigt att lämna den utan saklig behandling.

Skulle saklig behandling av de i framställningen avsedda frågorna äga

rum, skulle den säkerligen taga avsevärd tid i anspråk; därefter åtginge

viss tid för behandlingen i kamrarna. Under nuvarande förhållanden, då

riksdagen sammanträtt för mottagande av meddelanden enligt RO § 56, är

det av uppenbara praktiska skäl ogörligt att åstadkomma en sådan behandling.

Ytterligare svårigheter yppa sig, om man besinnar frågans sammanhang

med konstitutionsutskottets granskningsarbete i övrigt.

Man måste beakta, att om vissa protokoll granskas av utskottet i år, möjligheten

att på samma protokoll grunda anmärkningar år 1943 avskäres

(RF § 107 st. 3). Härav följer, att örn utskottet vid nästkommande riksdag

skulle vilja upptaga exempelvis jordbruksfrågorna till en mer allsidig behandling,

två viktiga frågor på förhand uteslutits ur komplexet genom deras

behandling nu. Att upptaga herr von Helands anmälan nu skulle betyda

ett erkännande, att konstitutionsutskottet när som helst skulle vara skyldigt

att på enskilda riksdagsmäns önskan —- i den omfattning, som det kunde

falla dem in att påfordra — sönderbryta den enhetliga procedur som RF 107

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21. 6

tänker sig som det normala. Något sådant kan icke vara grundlagarnas

mening.

Härtill kommer ännu en sak. Med tanke på den verkan, som granskning

av protokollen har (se ovan), måste utskottet, örn det inlåter sig på granskning

av infordrade protokoll, vara betänkt pa att, sin plikt likmätigt, granska

dem ur alla de synpunkter som kunna tänkas — alltså icke blott de av herr

von Heland angivna. Detta förhållande är i förevarande fall av stor vikt.

För att bedöma frågan nr 2 behöver utskottet infordra samtliga jordbruksprotokoll

för en längre tidrymd (ty endast därigenom erhålles tillförlitlig

översikt över regeringens prispolitik). Men härmed tvingas utskottet att nu

underkasta dessa protokoll en lika allsidig prövning som vid det normala

dechargearbetet. Ovan antydda olägenheter skärpas sålunda: 1) den tid som

åtgår blir längre; 2) dechargearbetet blir på ett ännu mera iögonenfallande

sätt söndersplittrat.

Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att konstitutionsutskottets

åtgärd ej innebär uppskov med behandlingen av herr von Helands anmärkningsanledning.

Något uppskov med ett ärendes behandling till en kommande

riksdag kan överhuvud taget ej äga rum. Det konstateras blott att de i anmärkningsanledningen

berörda frågorna, som ej kunna behandlas nu, i stället

enligt grundlagens bud komma under konstitutionsutskottets omprövning

vid 1943 års lagtima riksdag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.