Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet.

1942-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1942:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1942 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om rätt för kommun att anslå medel till

hemvärnets verksamhet.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 77

i första kammaren av herr Nilsson, Bernhard m. fl. och nr 99 i andra kammaren

av herr Larsson i Hede m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte för sin

del besluta sådan ändring av gällande kommunalförfattningar, att kommun

berättigas att, med enkel eller på visst sätt kvalificerad majoritet, anslå medel

till hemvärnets verksamhet».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt 1930 års kommunallagar, som i förevarande hänseende nära ansluta

sig till 1862 års kommunalförordningar, äger kommun själv vårda sina gemensamma

ordnings- och hushållningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet

därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Den kommunala verksamhetens

omfång och begränsning har härigenom angivits i en i viss utsträckning

elastisk regel. I följd härav kan tvekan understundom uppstå örn gränserna

för kommunernas befogenheter. Men de olägenheter, som äro förbundna

härmed, uppvägas mer än väl av den fördel, som ligger däri, att området för

kommunernas behörighet med samhällslivets utveckling i praxis kunnat komma

att omfatta allt flera uppgifter utan att kommunallagarna därför behövt ändras.

Under förarbetena till kommunalförordningarna avvisades också avsiktligt

tanken på att däri uppräkna de kommunala angelägenheterna, en uppräkning

som för övrigt icke ansågs kunna göras fullständig. Det skulle alltså

såsom utskottet framhållit i sitt utlåtande nr 19 till 1939 års riksdag icke stå

i god överensstämmelse med grunderna för kommunallagstiftningen att, då ett

nytt verksamhetsområde anses böra underläggas kommunernas kompetens, i

kommunallagarna angiva ifrågavarande verksamhet såsom hänförlig till kommunernas

gemensamma angelägenheter. Är en bestämmelse härom erforderlig

bör den upptagas i en specialförfattning.

Rikets försvarsväsen är principiellt en statens och icke en kommunernas

angelägenhet. En viss förskjutning i uppfattningen härvidlag har emellertid

framträtt under de senaste åren. Krigsteknikens utveckling har nämligen

medfört, att numera försvarsåtgärder av helt annan art och omfattning än

tidigare måste vidtagas till skydd även för de delar av landet, vilka icke kunna

förväntas komma att utgöra krigsskådeplats i vanlig mening. Härigenom har

1105 42

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

3

ett betydande hemortsförsvar vuxit fram, som omfattar åtskilliga sinsemellan

självständiga grenar. Äldst bland dessa är luftskyddet, varmed förstås

åtgärder av icke militär natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller

begränsa verkningarna av sådant anfall. Tidigare rådde en viss tvekan med

avseende å frågan, huruvida kommun ägde rätt anslå medel till luftskydd inom

kommunens område. Såsom sammansatta konstitutions- och första lagutskottet

uttalade i utlåtande nr 1 till 1940 års riksdag får emellertid med hänsyn till

de skyldigheter, som i ett flertal avseenden åvila kommun i fråga om luftskyddet,

numera anses att åtgärder för luftskydd äro att hänföra till sådana

gemensamma angelägenheter, varmed kommun äger taga befattning. I fråga

örn kommuns befogenheter med avseende å luftvärnet, varmed avses åtgärder

i samma syfte som luftskyddet men av militär natur, har däremot genom

utslag av regeringsrätten den 23 november 1939 (Regeringsrättens årsbok 1939

ref. nr 66) fastslagits, att anskaffande av vapen för militärt ändamål icke tillhör

de angelägenheter, som kommun äger vårda. Enligt nyssnämnda utlåtande

av sammansatta konstitutions- och första lagutskottet borde det heller icke

ifrågakomma att ålägga kommunerna några förpliktelser med avseende å luftvärnet.

Däremot föreslog utskottet, att kommun skulle erhålla rätt att frivilligt

bidraga till luftvärn för kommunen. Förslaget förföll emellertid till följd av

kamrarnas skiljaktiga beslut.

Liksom luftvärnet faller enligt gällande rätt även hemvärnet—-vilket enligt

1940 års hemvärnskungörelse utgör en del av lantförsvaret och består av militärt

organiserade på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas främsta

uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten —

utanför området för kommunernas kompetens; detta har fastslagits genom

regeringsrättens avgörande den 15 maj 1941. (Regeringsrättens årsbok

1941 ref. nr 24.) De förevarande motionerna åsyfta att införa rätt för

kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet. Av motiveringen

framgår emellertid att kommunens bidrag skulle avse vissa begränsade

ändamål, såsom anskaffande av uniformspersedlar och annan personlig

utrustning för hemvärnspersonal. Motionärerna hava erinrat örn att alltsedan

tillkomsten av hemvärnet ett stort antal kommuner beviljat anslag

till detta, utan att besvär över dessa beslut anförts. Ett genomförande av en

reform i motionernas syfte skulle därför närmast innebära ett legaliserande

av ett på många håll redan praktiserat förfaringssätt. Utskottet vill på frågans

nuvarande stadium icke uttala sig om lämpligheten av lagstiftning i sådant

syfte. Frågan härom bör ses i sammanhang med kommunernas uppgifter beträffande

hemortsförsvaret i dess helhet. Tidsläget kräver enligt utskottets

mening en undersökning av spörsmålet, i vad mån kommunerna böra erhålla

behörighet att anslå medel till hemortens försvar, så att den osäkerhet som

härutinnan råder med det snaraste undanröjes. Frågan huru samordningen

mellan hemortsförsvarets olika grenar skall organisatoriskt och praktiskt

genomföras jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål befinner sig för

närvarande under behandling hos 1941 års hemortsförsvarssakkunniga. Med

hänsyn till de allmänt hållna direktiven för sistberörda utredning är det emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

lertid osäkert, huruvida de sakkunniga komma att till prövning upptaga frågan

örn kommunernas kompetens i förutnämnda hänseende. Utskottet får därför

förorda att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att det förevarande spörsmålet

göres till föremål för utredning. Härvid förutsätter utskottet, att kommunernas

befogenheter med avseende på andra grenar av hemortsförsvaret

ävenledes komma under omprövning vid denna utredning. Utredningen bör

uppenbarligen bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner i skrivelse

till Kungl. Majit ville hemställa om skyndsam utredning av frågan,

huruvida och i vad mån kommun bör erhålla möjlighet att

anslå medel till hemvärnets verksamhet.

Stockholm den 8 maj 1942.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra*, Oscar Gottfrid Karlsson,

Sandegård, Herlitz, John Gustavson, Johannes Pettersson, Sven Hansson, Albertsson*,

Oskar Mattsson*, Albert Andersson*, Wennqvist, Lindmark, Fast, Nilsson

i Göteborg, Hällgren, Fält, Nolin, Norén* och von Friesen*.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:233 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet. a1 i texten