Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet.
1942-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1942:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet.
Dokumentets text
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1942 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om rätt för kommun att anslå medel till
hemvärnets verksamhet.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 77
i första kammaren av herr Nilsson, Bernhard m. fl. och nr 99 i andra kammaren
av herr Larsson i Hede m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte för sin
del besluta sådan ändring av gällande kommunalförfattningar, att kommun
berättigas att, med enkel eller på visst sätt kvalificerad majoritet, anslå medel
till hemvärnets verksamhet».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt 1930 års kommunallagar, som i förevarande hänseende nära ansluta
sig till 1862 års kommunalförordningar, äger kommun själv vårda sina gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet
därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Den kommunala verksamhetens
omfång och begränsning har härigenom angivits i en i viss utsträckning
elastisk regel. I följd härav kan tvekan understundom uppstå örn gränserna
för kommunernas befogenheter. Men de olägenheter, som äro förbundna
härmed, uppvägas mer än väl av den fördel, som ligger däri, att området för
kommunernas behörighet med samhällslivets utveckling i praxis kunnat komma
att omfatta allt flera uppgifter utan att kommunallagarna därför behövt ändras.
Under förarbetena till kommunalförordningarna avvisades också avsiktligt
tanken på att däri uppräkna de kommunala angelägenheterna, en uppräkning
som för övrigt icke ansågs kunna göras fullständig. Det skulle alltså
såsom utskottet framhållit i sitt utlåtande nr 19 till 1939 års riksdag icke stå
i god överensstämmelse med grunderna för kommunallagstiftningen att, då ett
nytt verksamhetsområde anses böra underläggas kommunernas kompetens, i
kommunallagarna angiva ifrågavarande verksamhet såsom hänförlig till kommunernas
gemensamma angelägenheter. Är en bestämmelse härom erforderlig
bör den upptagas i en specialförfattning.
Rikets försvarsväsen är principiellt en statens och icke en kommunernas
angelägenhet. En viss förskjutning i uppfattningen härvidlag har emellertid
framträtt under de senaste åren. Krigsteknikens utveckling har nämligen
medfört, att numera försvarsåtgärder av helt annan art och omfattning än
tidigare måste vidtagas till skydd även för de delar av landet, vilka icke kunna
förväntas komma att utgöra krigsskådeplats i vanlig mening. Härigenom har
1105 42
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
3
ett betydande hemortsförsvar vuxit fram, som omfattar åtskilliga sinsemellan
självständiga grenar. Äldst bland dessa är luftskyddet, varmed förstås
åtgärder av icke militär natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller
begränsa verkningarna av sådant anfall. Tidigare rådde en viss tvekan med
avseende å frågan, huruvida kommun ägde rätt anslå medel till luftskydd inom
kommunens område. Såsom sammansatta konstitutions- och första lagutskottet
uttalade i utlåtande nr 1 till 1940 års riksdag får emellertid med hänsyn till
de skyldigheter, som i ett flertal avseenden åvila kommun i fråga om luftskyddet,
numera anses att åtgärder för luftskydd äro att hänföra till sådana
gemensamma angelägenheter, varmed kommun äger taga befattning. I fråga
örn kommuns befogenheter med avseende å luftvärnet, varmed avses åtgärder
i samma syfte som luftskyddet men av militär natur, har däremot genom
utslag av regeringsrätten den 23 november 1939 (Regeringsrättens årsbok 1939
ref. nr 66) fastslagits, att anskaffande av vapen för militärt ändamål icke tillhör
de angelägenheter, som kommun äger vårda. Enligt nyssnämnda utlåtande
av sammansatta konstitutions- och första lagutskottet borde det heller icke
ifrågakomma att ålägga kommunerna några förpliktelser med avseende å luftvärnet.
Däremot föreslog utskottet, att kommun skulle erhålla rätt att frivilligt
bidraga till luftvärn för kommunen. Förslaget förföll emellertid till följd av
kamrarnas skiljaktiga beslut.
Liksom luftvärnet faller enligt gällande rätt även hemvärnet—-vilket enligt
1940 års hemvärnskungörelse utgör en del av lantförsvaret och består av militärt
organiserade på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas främsta
uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten —
utanför området för kommunernas kompetens; detta har fastslagits genom
regeringsrättens avgörande den 15 maj 1941. (Regeringsrättens årsbok
1941 ref. nr 24.) De förevarande motionerna åsyfta att införa rätt för
kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet. Av motiveringen
framgår emellertid att kommunens bidrag skulle avse vissa begränsade
ändamål, såsom anskaffande av uniformspersedlar och annan personlig
utrustning för hemvärnspersonal. Motionärerna hava erinrat örn att alltsedan
tillkomsten av hemvärnet ett stort antal kommuner beviljat anslag
till detta, utan att besvär över dessa beslut anförts. Ett genomförande av en
reform i motionernas syfte skulle därför närmast innebära ett legaliserande
av ett på många håll redan praktiserat förfaringssätt. Utskottet vill på frågans
nuvarande stadium icke uttala sig om lämpligheten av lagstiftning i sådant
syfte. Frågan härom bör ses i sammanhang med kommunernas uppgifter beträffande
hemortsförsvaret i dess helhet. Tidsläget kräver enligt utskottets
mening en undersökning av spörsmålet, i vad mån kommunerna böra erhålla
behörighet att anslå medel till hemortens försvar, så att den osäkerhet som
härutinnan råder med det snaraste undanröjes. Frågan huru samordningen
mellan hemortsförsvarets olika grenar skall organisatoriskt och praktiskt
genomföras jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål befinner sig för
närvarande under behandling hos 1941 års hemortsförsvarssakkunniga. Med
hänsyn till de allmänt hållna direktiven för sistberörda utredning är det emel
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
lertid osäkert, huruvida de sakkunniga komma att till prövning upptaga frågan
örn kommunernas kompetens i förutnämnda hänseende. Utskottet får därför
förorda att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att det förevarande spörsmålet
göres till föremål för utredning. Härvid förutsätter utskottet, att kommunernas
befogenheter med avseende på andra grenar av hemortsförsvaret
ävenledes komma under omprövning vid denna utredning. Utredningen bör
uppenbarligen bedrivas med största möjliga skyndsamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner i skrivelse
till Kungl. Majit ville hemställa om skyndsam utredning av frågan,
huruvida och i vad mån kommun bör erhålla möjlighet att
anslå medel till hemvärnets verksamhet.
Stockholm den 8 maj 1942.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra*, Oscar Gottfrid Karlsson,
Sandegård, Herlitz, John Gustavson, Johannes Pettersson, Sven Hansson, Albertsson*,
Oskar Mattsson*, Albert Andersson*, Wennqvist, Lindmark, Fast, Nilsson
i Göteborg, Hällgren, Fält, Nolin, Norén* och von Friesen*.
*) Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:233 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om rätt för kommun att anslå medel till hemvärnets verksamhet. a1 i texten