Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935

1942-06-16 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1942:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom.

samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr A3A) örn

folkpensionering, m. m., dels ock motioner i ämnet.

Genom en den 24 april 1942 dagtecknad proposition, nr 232, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

hållna protokoll, föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga vid propositionen fogat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den

28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering,

dels antaga propositionen vidfogade nedan intagna förslag till

1. lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 mom. lagen den 18 juni 1937

(nr 382) örn barnbidrag,

2. lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag samt

3. förordning om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å blindhetsersättningar,

dels medgiva, att det för nämnda budgetår anvisade förslagsanslaget till

Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. må tagas i anspråk till

bestridande av kostnaderna under första halvåret 1943 i anledning av de

föreslagna ändringarna i lagen örn folkpensionering,

dels medgiva, att det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget till

Barnbidrag må tagas i anspråk till bestridande av kostnaderna under första

halvåret 1943 i anledning av de föreslagna ändringarna i lagen om barnbidrag,

dels medgiva, att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal i den avlöningsstat för pensionsstyrelsen, som av riksdagen godkänts

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43, må — därest

det skulle visa sig erforderligt att taga densamma i anspråk för bestridande

av kostnaderna för pensionsstyrelsens tekniska omräkning av tilläggspensionärernas

pensioner (invalidunderstöd) —- för samma budgetår överskridas

med högst 25,000 kronor,

dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa

till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd ett förslagsanslag

av......................................kronor 47,700,000,

till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag av . . kronor 3,770,000,

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 6 sami. 2 avd. Nr 2. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

till Dyrtidstillägg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag av kronor 530,000,

samt till Ersättning till postverket för pensionsutbctalningar ett förslagsanslag

av ..........................................kronor 1,424,000.

I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts fem motioner,

nämligen motionerna i första kammaren nr 248 av herr Linderot och nr 249

av herr Löfvander m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 352 av herr

Senander m. fl., nr 353 av herr Hallagård m. fl. och nr 354 av herr Mattsson

m. fl.

I motionerna I: 248 och II: 352, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta höja de i propositionen föreslagna fixa dyrtidstillläggen

från 35 kr. till 60 kr. och att i anledning därav föreskriva sådan ordning

för utbetalningen, att ett procentuellt och ett fast tillägg utbetalas för

respektive tredje och fjärde kvartalen 1942 samt ett procentuellt och ett fast

tillägg för första och andra kvartalen 1943.

I motionerna I: 249 och II: 354, vilka äro likalydande, har föreslagits, att

dyrtidstilläggen för varje enligt propositionen därtill berättigad folkpensionär

under budgetåret 1942/43 måtte utgå med 140 kronor, att betalas i fyra utbetalningar

å vardera 35 kronor.

Motionen II: 353 utmynnar i en hemställan, att riksdagen vid antagande

av lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag för sin del måtte besluta,

att den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension eller invalidunderstöd,

skall för budgetåret 1942/43 erhålla dyrtidstillägg därå med 35 kr.

för varje kvartal,

att den som åtnjuter barnbidrag skall för budgetåret 1942/43 erhålla dyrtidstillägg

därå för varje kvartal med följande belopp:

beträffande barnbidrag för ett barn 25 kr., för två barn 44 kr., för tre barn

62 kr. och 50 öre, samt för varje barn därutöver ytterligare 12 kr. och

50 öre,

samt att författningen i enlighet härmed måtte få följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall erhålla dyrtidstillägg därå under budgetåret 1942/43 med 35 kr.

för varje kvartal. Den som åtnjuter barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg

därå under budgetåret 1942/43 med följande belopp för varje kvartal:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

3

beträffande barnbidrag för ett barn ..................... 25 kronor

> » » två » ..................... 44 »

» » » tre » ..................... 62 » 50 öre

» > » varje barn därutöver ytterligare.. 12 » 50 »

Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke

uppgår till 12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å det

barnbidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt

6 § 2 mom. andra stycket lagen om barnbidrag verkställts.

Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.

Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kvartals sista månad,

utgår med oförändrat belopp, även om tilläggspensionen, invalidunderstödet

eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken

förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd

eller barnbidrag upphört alt utgå, när dyrtidstillägg eljest

skulle hava förfallit till betalning.

2 §.

Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga kommuner

och landsting med belopp, beträffande tilläggen under tredje och fjärde kvartalen

1942 motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under

år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, samt

i fråga om tilläggen under första och andra kvartalen 1943 motsvarande en

femtedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade tillläggspensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3 §.

Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och örn barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Propositionen har, såvitt angår författningsförslagen, hänvisats till lagutskott

och tilldelats andra lagutskottet samt i övrigt hänvisats till statsutskottet.

Förutnämnda motioner hava hänskjutits till lagutskott och tilldelats

andra lagutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava

propositionen och motionerna hänskjutits till behandling i sammansatt statsoch

andra lagutskott.

Det sammansatta utskottet har jämväl till behandling förehaft följande

före propositionens avlämnande väckta samt till lagutskott remitterade och

andra lagutskottet tilldelade motioner, nämligen motionen i första kammaren

nr 103 av herr Linderot samt motionerna i andra kammaren nr 44 av herr

Jonsson i Skutskär, nr 78 av herr Wallentheim m. fl. samt nr 113 av herrar

Hagberg i Luleå och Senander.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

I motionerna I: 103 och II: 113, vilka äro likalydande, har yrkats, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen om folkpensionering, att den

s. k. fria inkomstgränsen höjes över lag till 500 kronor per år.

I motionen II: 44 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring

av 7 § i folkpensioneringslagen den 28 juni 1935, att det antagna förbehållet

»utan samband med olycksfall i arbetet» icke måtte gälla för dem som enligt

olycksfallslagen åtnjuta livränta och uppnått stadgad ålder enligt folkpensioneringslagen.

Motionen II: 78 utmynnar i en hemställan, alt 7 § andra stycket folkpensioneringslagen

erhåller följande lydelse:

Årliga värdet av för eget behov avsedd bostad, varav ingen annan inkomst

erhålles eller kan erhållas, skall uppskattas i ortsgrupp 1 till 60 kronor, i

ortsgrupp 2 till 120 kronor och i ortsgrupp 3 till 180 kronor. Där i övrig

inkomst —--Konungen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit till stöd

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Å. Vissa ändringar i lagarna om folkpensionering, barnbidrag

oell förskottering av underhållsbidrag till barn.

Inledning.

Socialvårdskommitténs framställning.

I samband med behandlingen under hösten 1941 av spörsmålet om ytterligare

dyrtidstillägg för nämnda år å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag

och blindhetsersättningar har socialvårdskommittén, med hänsyn till

nödvändigheten att även under år 1942 bereda dem, som komma i åtnjutande

av nyssnämnda förmåner, ekonomisk lättnad under rådande dyrtid, upptagit

till övervägande vissa frågor rörande förbättringar av folkpensioneringslagen

samt lagarna örn barnbidrag och bidragsförskott annorledes än

genom dyrtidstillägg, vilka förbättringar kunde anses påkallade av krisförhållandena

eller eljest önskvärda. Kommittén har därvid ingående diskuterat

möjligheten av förhöjning av pensionerna för ensamstående pensionärer,

frågan huruvida åtgärder kunde vidtagas för att åstadkomma en mera vidsträckt

användning av de kommunala pensionstillskotten samt spörsmålet, huruvida

kommunala pensionstillskott och kommunala hyresbidrag med statsbidrag

till folkpensionärer kunde införas. Det hade dock visat sig, att betydande

organisatoriska svårigheter vore förenade med genomförande av förslag

i sådant syfte. Även i fortsättningen syntes därför dyrtidstillägg böra

anlitas för att bringa folkpensionärer m. fl. den nödvändiga hjälpen. Vissa

olägenheter vöre emellertid förenade med utvägen att giva procentuella dyr
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 5

tidstillägg och enligt kommitténs mening vöre det icke lämpligt att utan vidare

fortsätta därmed. Vissa lagändringar borde vidtagas, som förminskade

berörda olägenheter.

I anslutning till vad sålunda anförts har kommittén funnit sig böra föreslå

följande författningsändringar, nämligen dels ändring av den s. k. 7/10-regeln,

dels förhöjning av den avdragsfria inkomsten och dels ändring av bestämmelserna

örn beräkning av inkomst av fastighet och kapital. Vidare har kommittén

förutsatt, att nu gällande regler för uppskattning av naturaförmåner,

vilka fastställts av Kungl. Maj:t genom brev till pensionsstyrelsen den 30 juni

1937, skulle ersättas med nya regler i samband med ikraftträdandet av

de föreslagna författningsändringarna.

Kommittén har framhållit, att dess nu framlagda förslag endast avsåge

att mildra vissa under nuvarande förhållanden särskilt starkt

framträdande olägenheter hos den gällande lagstiftningen utan att ändringar

av principiell natur därigenom vidtoges i densamma. Kommitténs förslag

vore därför närmast att betrakta såsom ett provisorium i avbidan på det

mera omfattande förslag, vilket kommittén komme att framlägga i sinom tid.

Socialvårdskommitténs förslag och motivering till desamma hava sammanfattats

i en den 16 september 1941 dagtecknad, till chefen för socialdepartementet

avlåten skrivelse. Denna skrivelse med tillhörande bilagor finnes

såsom bilaga fogad vid propositionen.

Detaljbehandling av socialvårdskommitténs förslag.

I. Lagen om folkpensionering.

A. Ändring av den s. k. 7/10-regeln m. m.

Gällande bestämmelser.

I 6 § 1 mom. lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering stadgas,

att på grund av erlagda avgifter årligen skall utgå grundpension med dels ett

fast belopp örn 70 kronor och dels ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter

växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna. Hava ej sju avgifter

påförts den pensionsberättigade eller hava ej alla påförda avgifter erlagts

av honom, minskas det fasta beloppet i viss ordning. Enligt 6 § 2 mom. utgår

jämte grundpension tilläggspension med följande belopp, nämligen 250 kronor

i ortsgrupp I, 350 kronor i ortsgrupp II samt 450 kronor i ortsgrupp III,

med avdrag av 7/io av den pensionsberättigades årsinkomst i vad densamma

överstiger 100 kronor.

Jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen (40 §) skall den, som fått

pension enligt äldre lag, efter utgången av år 1936 anses hava fått folkpension

sig tillerkänd. Avgiftspensionens belopp för honom är alltjämt bestämd

enligt äldre regler men — med hänsyn till att grundpension icke utgår — är

högsta tilläggspension 300 kronor i ortsgrupp I, 400 kronor i ortsgrupp II

och 500 kronor i ortsgrupp III. Från det sålunda förhöjda maximibeloppet

göres avdrag för inkomst enligt samma regler som för andra pensionstagare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Från förarbetena till gällande lag må erinras, att enligt 1928 års pensionsförsäkringskommittés

förslag avdrag skulle ske med hälften av inkomsten, i

den mån den översteg 100 kronor; enligt 1913 års pensionsförsäkringslag

skulle avdragas 6/10 av inkomst, överstigande 50 kronor. I propositionen nr

217 till 1935 års riksdag med förslag till lag örn folkpensionering m. m. föreslogs

det av dragsfria beloppet till 100 kronor samt avdrag med 5/io av

överskjutande belopp för ensamstående pensionärer samt med 3U för pensionstagare,

som hade gemensamt hushåll med annan pensionstagare. Riksdagen

antog emellertid, av kostnadsskäl, den i gällande lag intagna regeln.

Socialvårdskommitténs framställning.

Kommittén föreslår en nedsättning av avdraget från Vio till 5ho. Motiveringen

härtill samt uttalande om resultatet därav återfinnas å sid. 45—46 och

47—48 i den vid propositionen fogade bilagan. Ändringen bör enligt kommitténs

mening gälla även beträffande dem, som vid de ändrade bestämmelsernas

ikraftträdande redan äro i åtnjutande av tilläggspension eller invalidunderstöd.

Beträffande pensionernas storlek vid olika alternativ må hänvisas till den

uppställning, vilken såsom bilaga A är fogad till socialvårdskommitténs

framställning (sid. 53 i bilagan).

Till förtydligande av innebörden i vad kommittén anfört rörande konsekvenserna

av nuvarande avdragsregel har i propositionen återgivits följande

uträkningar (i uträkningsexemplen har förutsatts, att grundpension utgår

med 70 kronor samt att folkpensionären tillhör ortsgrupp III):

I. Dyrtidstillägg 331/3 ®/o (4 månadsutbetnlningar).

Egen inkomst.................................. 100: — 200: — 300: —

Folkpensionären erhåller:

grundpension ................................ 70: — 70: — 70: —

tilläggspension................................ 450:— 380:— 310: —

dyrtidstillägg........................ å 520:— 173:33 å 450:— 150:— å 380:— 126:67

egen inkomst................................ 100: — 200: — 300'' —

793:33 800: — 806: 67

Av inkomstökningen (utöver 100 kr.) blir 6: 67 kr. per 100 kr. faktisk behållning.

. s Jäll!

II. Dyrtidstillägg 412/3 °/o (5 mänadsutbetalningar).

Egen inkomst.................................. 100: — 200: — 300: —

Folkpensionären erhåller:

grundpension ................................ 70:— 70:— 70: —

tilläggspension................................. 450:—• 380:— 310: —

dyrtidstillägg ...................... å 520: — 216: 67 å 450: -— 187: 50 å 380: —- 158: 33

egen inkomst ................................ 100:— 200: — 300: —

836: 67 837: 50 838: 33

Av inkomstökning (utöver 100 kr.) blir —: 83 kr. per 100 kr. faktisk behållning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

7

lil. Dyrtidstillägg 50 o/o (0 uiånadsutbetaliiingar).

Egen inkomst.................................. 100: — 200: — 300: —

Folkpensionären erhåller:

grundpension ................................ 70:— 70:— 70: —

tilläggspension................................ 450:— 380:— 310: —

dyrtidstiliägg ...................... å 520: — 260: - å 450: — 225: — å 380: — 190: —

egen inkomst ................................ 100: — 200: — 300: —

880: — 875: — 870: -

Inkomstökning (utöver 100 kr.) minskar nettobehållningen med 5 kr. per

100 kr.

Om den föreslagna ändringen av 7/io-regeln ävensom övriga av socialvårdskommittén

föreslagna, i det följande omnämnda lagändringar genomfördes,

vilka ändringar enligt kommitténs åsikt till stor del motiverades med

penningvärdets fall, syntes — fortsätter kommittén — konsekvensen fordra,

att reglerna för uppskattning av naturaförmåner även anpassades efter det

förändrade penningvärdet. De nu gällande reglerna, vilka återfunnes i Kungl.

Maj:ts brev till pensionsstyrelsen den 30 juni 1937 (svensk författningssamling

nr 869), borde därför i samband med lagstiftningens ikraftträdande ersättas

med nya regler.

I anledning av de i motionerna II: 44 och II: 78 framställda yrkandena

må i detta sammanhang följande redogörelse bär intagas.

7 § första stycket lagen örn folkpensionering är av följande lydelse:

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all den

inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta.

Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som någon

på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i den

mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig

försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente

eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband

med olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande

arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt

icke överstiger

i ortsgrupp 1 .......................... 300 kronor,

» » 2 .......................... 350 » ,

» » 3 .......................... 400 »

Enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring skulle pension,

som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, intill

ett belopp av 300 kronor örn året vara undantagen från inkomstuppskattningen

vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från Vadstena

krigismanhuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas ur

räkningen vid inkomstuppskattningen.

1928 års pensionsförsåkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande

av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension

eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,

2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter

ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.

Till motivering av sitt förslag anförde kommittén bl. a. följande:

Med särskild styrka har den kritik, som riktats mot de för närvarande

stadgade reglerna örn avdrag för inkomst, vänt sig mot att pensioner eller

understöd, som utgå på grund av förutvarande arbetsanställning, s. k. arbetsgivarpensioner,

tagas i betraktande som inkomst, då det gäller att bestämma

pensionstillägg. Det anmärkes, att ett sådant förfaringssätt är oskäligt,

då det låter arbetsgivarnas bidrag till uttjänta arbetares försörjning i större

eller mindre grad tjäna till att minska det allmännas utgifter för pensionstillägg,

samt att det är ägnat att motverka strävandena att anordna pensionering

av arbetare genom arbetsgivares försorg eller genom samarbete mellan

arbetsgivare och arbetare. Genom kommitténs förslag komma mellerud arbetsgivarpensioner,

i vad de understiga 300 ä 400 kronor att helt lämnas ur

räkningen, då det gäller att bestämma pensionstillägg. Denna regel gäller

pension eller understöd på grund av egen eller anhörigs förutvarande arbetsanställning

och omfattar således även pension till anställdas efterlevande.

För att undantaget icke måtte sträckas längre än det förda resonemanget

leder och komma att omfatta även livränta som enligt lag eller allmänna

skadeståndsregler utgår efter olycksfall, har ett förbehåll för pension eller

understöd i samband med olycksfall i arbetet infogats i den föreslagna bestämmelsen.

I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering

m. m. följdes komittéförslaget i denna punkt. I nämnda proposition

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bl. a.:

I fråga om arbetsgivarpensioner är det .... allmänt omvittnat, att de nuvarande

bestämmelserna om avdrag för inkomst visat sig mycket besvärande.

Den omständigheten, att pensioner som en arbetsgivare tillförsäkrar sina anställda

föranleda avdrag å dessas pensionstillägg, orsakar icke allenast missnöje

utan motverkar även arbetsgivarnas benägenhet att ordna sina anställdas

pensionsfråga. I stor utsträckning torde nämligen arbetsgivarna vara ovilliga

att lämna bidrag till de anställdas pensionering, om bidraget har till

följd att därmed det allmännas bidrag till de anställdas försörjning på ålderdomen

eller vid invaliditet minskas eller uteblir. Erfarenheten har visat, att

nuvarande ordning förhindrar tillkomsten av pensionsanordningar som eljest

skulle lia kommit till stånd. Detta resonemang leder i och för sig icke längre

än till att en särställning synes motiverad för pensionsbelopp, som äro tillkomna

genom arbetsgivares åtgörande. Då det emellertid i praktiken mycket

ofta torde vara ogörligt att särskilja vissa pensionsbelopp, som skulle

vara att tillskriva arbetsgivarnas åtgöranden, från andra, som de anställda

själva åstadkommit, torde den undantagsställning, som på grund av det anförda

må finnas böra tillkomma s. k. arbetsgivarpensioner, böra medgivas

åt alla pensioner, som grunda sig å förutvarande arbetsanställning.--—

I själva verket är den starkaste grunden för förslaget att privilegiera arbetsgivarpensioner

och benefika understöd just förhoppningen att därmed

kunna stimulera till anordnande i större omfattning än hittills av pensionsinrättningar

och understödskassor av skilda slag.

Detta motiv för privilegierande av arbetsgivarpensioner och benefika understöd

synes mig tungt vägande. Det kan icke anses rimligt, att folkpensioneringen

anordnas så, att den motverkar pensionering genom enskilt initiativ.

Inför angelägenheten av en ändring därutinnan synas de betänklighe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 9

ter, vilka kunna resas mot de ifrågavarande inkomstarternas privilegierande,

främst med hänsyn till den därmed införda olikheten i behandlingen av

skilda pensionstagare, icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Särskilda utskottet, som behandlade propositionen, föreslog, att inkomst

av privilegierat slag intill ett belopp av 300 kronor skulle vara undantagen

från inkomstuppskattningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

Genom lag den 23 april, 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna

infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensioneringslag sin gällande lydelse.

Enligt 7 § andra stycket lagen örn folkpensionering skall, där inkomst

helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, uppskattningen verkställas efter

regler, som fastställas av Konungen. Såsom förut berörts har Kungl. Majit

i brev den 30 juni 1937 till pensionsstyrelsen fastställt vissa huvudregler att

tillämpas vid uppskattning av naturaförmåner. Enligt dessa regler får årliga

värdet av bostad ej uppskattas till lägre belopp än 60 kr. för person,

som är beättigad till tilläggspension med belopp gällande för ortsgrupp 1,

120 kr. för person berättigad till tilläggspension med belopp gällande för

ortsgrupp 2 samt 180 kr. för person berättigad till tilläggspension med belopp

gällande för ortsgrupp 3.

7 § andra stycket i 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring var av följande

lydelse.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres av

naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas,

att, där naturaförmånerna räcka till full, örn än torftig försörjning,

deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp än 425 kronor för man

och 400 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full

försörjning, deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,

ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp än

60 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa bestämmelser,

verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller efter andra

grunder, som finnas tillämpliga.

I propositionen nr 217/1935 föreslog Kungl. Majit den i 7 § andra stycket

i nu gällande lag intagna bestämmelser.

Särskilda utskottet förklarade sig i likhet med Kungl. Majit anse, att med

den sålunda föreslagna ordningen för värdering av naturaförmåner det

icke längre vore behövligt att i lagtexten upptaga särskilda bestämmelser

angående värdet av bostadsförmån. Utskottet förutsatte därvid, att den nu

i lagen fastslagna principen örn visst lägsta värde för dylik förmån — vilket

syntes böra bibehållas vid dåvarande 60 kronor — komme att upprätthållas

ävensom att vid tillämpningen liksom dittills skälig hänsyn komme

att tagas till bostadsförmånens värde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

B. Höjning av den avdragsfria inkomsten.

Gällande bestämmelser.

Enligt 6 § 2 mom. lagen örn folkpensionering uppgår den årsinkomst, som

pensionsberättigad äger åtnjuta utan att avdrag å tilläggspension göres, till

100 kronor.

Socialvårdskommitténs framställning.

Kommittén föreslår en höjning av den avdragsfria inkomsten, såvitt angår

inkomst av arbete, till 200 kronor. Vad kommittén anfört till stöd för detta

förslag ävensom rörande verkningarna därav återfinnes å sid. 46—48 i den

vid propositionen fogade bilagan. Ändringen bör enligt kommitténs mening

gälla även beträffande dem, som vid de ändrade bestämmelsernas ikraftträdande

redan äro i åtnjutande av tilläggspension eller invalidunderstöd.

Beträffande pensionernas storlek vid olika alternativ må hänvisas till den

såsom bilaga A vid socialvårdskommitténs framställning fogade uppställningen

(sid. 53 i bilagan).

C. Ändrad beräkning av avkastningen å förmögenhet.

Gällande bestämmelser.

Enligt 7 § tredje stycket folkpensioneringslagen skall vid uppskattningen

av fastighets eller kapitals avkastning denna höjas med 2 procent av det

belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av fastighet och kapital må

överstiga 5,000 kronor, och med ytterligare 3 procent av det belopp, varmed

samma värde må överstiga 10,000 kronor.

Socialvårdskommitténs framställning.

Kommittén upplyser, att, örn de i det föregående omnämnda, av socialvårdskommittén

föreslagna lagändringarna genomfördes och nuvarande höjningsregel

beträffande inkomst av fastighet och kapital bibehölles, de förmögenhetsbelopp,

som uteslöte rätt till tilläggspension, skulle höjas i ortsgrupp

1 från omkring 10,700 till 13,750 kronor och i ortsgrupp III från omkring

14,300 till 18,750 kronor. Då kommittén icke ville tillstyrka höjning

av den fria inkomst, som härflöte från förmögenhet, borde höjningsregeln

göras strängare. Man kunde därvid tänka sig en höjning med t. ex.

5 procent å belopp överstigande 5,000 kronor och ytterligare 2 procent å belopp

överstigande 10,000 kronor eller eventuellt en fördubbling av de procentsatser

med vilka höjning nu skulle ske. Kommitténs uttalanden återfinnas

å sid. 48—49 i bilagan till propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

11

D. Sättet för de föreslagna reformernas genomförande.

Socialvårdskommittén föreslår, att genom ändringar av folkpensioneringslagen

skapade pensionsförbättringar skola tillgodogöras de nuvarande

tilläggspensionärerna utan ansökningsförfarande och enbart genom en

teknisk omräkning av de till dem utgående pensionerna (invalidunderstöden).

Kommitténs motivering återfinnes å sid. 49—50 i bilagan till propositionen.

II. Lagen om barnbidrag.

Gällande bestämmelser.

Enligt 4 § 1 mom. lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag utgår

barnbidrag för barn, vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars adoptant

eller adoptivföräldrar avlidit. Har någon adopterat sin makes barn, utgår

barnbidrag enligt detta moment dock först då båda makarna avlidit.

Barnbidrag utgår vidare, enligt 4 § 2 morn., för barn, vars fader avlidit, samt

för adoptivbarn till makar och hustruns före eller under äktenskapet antagna

adoptivbarn, då mannen avlidit, för barn och adoptivbarn till makar,

då mannen är arbetsoförmögen, för arbetsoförmögen änklings barn och

adoptivbarn i äktenskapet med den avlidna hustrun samt för arbetsoförmögen

frånskild makes barn och adoptivbarn i det upplösta äktenskapet,

då denne har vårdnaden om barnet. Barnbidrag utgår även i vissa

andra fall enligt detta moment till barn till arbetsoförmögen person.

Beträffande storleken av barnbidrag stadgas, såvitt angår barnbidrag enligt

4 § 1 morn., i första momentet av 5 § samt i fråga om barnbidrag enligt 4 §

2 mom. i andra momentet av 5 §. I sistnämnda fall föreskrives vidare, att, om

moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst överstiger 600 kronor i ortsgrupp

1, 800 kronor i ortsgrupp 2 och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller

örn den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru

har en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp

2 och 1,350 kronor i ortsgrupp 3, barnbidraget skall minskas med sju

tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.

Socialvårdskommitténs framställning.

Kommittén anför, att, då lagarna om folkpensionering och barnbidrag i

fråga örn förmånernas utformning företedde stora likheter, det vore tydligt,

att ändringar i den ena lagen som en konsekvens medförde behov av ändringar

i den andra. Den s. k. 7/io-regeln vore gemensam för båda lagarna. Då

samma skäl i stort sett kunde åberopas för ändring av denna regel i fråga

örn barnbidragens beräkning som i fråga örn folkpensionernas torde ändring

av folkpensioneringslagen i detta avseende böra medföra jämkning även av

barnbidragslagens motsvarande bestämmelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Kommittén framhåller (sid. 51—52 i bilagan) vidare, bland annat, att de i

5 § 2 mom. angivna beloppen syntes även under mera normala ekonomiska

förhållanden vara väl snävt tillmätta. Redan av detta skäl torde en förhöjning

vara motiverad. De ökade arbetslönerna och levnadskostnaderna utgjorde

ett ytterligare skäl för att en revision av lagen nu komme till stånd.

Särskilt gällde detta beträffande beräknande av inkomst för barnbidrag till

änkors barn. Det torde emellertid av praktiska skäl vara olämpligt att införa

olika inkomstgränser för olika kategorier av försörjare. Vid övervägande av

de olika skäl som kunde anföras för en större eller mindre förhöjning har

kommittén stannat för att föreslå, att den avdragsfria inkomsten skulle förhöjas

med omkring 25 %> eller till respektive 750, 1,000 och 1,250 kronor för

ensamstående försörjare samt den avdragsfria inkomsten för gift försörjare

bestämmas till nyss nämnda belopp förhöjda med 20 °/o av beloppet för ensamstående

eller till respektive 900, 1,200 och 1,500 kronor.

Om den nuvarande 7/io-regeln mildrades liksom för tilläggspensionärerna

till 5/io-regel, kunde denna ändring tillsammans med förhöjningen av den

avdragsfria inkomsten, vilket jämväl föresloges av kommittén, komma att

medföra, att barnbidrag komme att utgå till försörjare med jämförelsevis

stora inkomster. Då lagändringen avsåge att förbättra försörjningsmöjligheten

för de ekonomiskt svagaste änkorna och invaliderna, syntes inga avgörande

invändningar kunna göras mot att avdragsregeln skärptes för dem, som hade

en relativt hög inkomst. Av dessa skäl föresloge kommittén införande av följande

avdragsregel. överstege moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst

750 kronor i ortsgrupp I, 1,000 kronor i ortsgrupp II och 1,250 kronor i

ortsgrupp III eller hade den arbetsoförmögne, därest han vore gift, tillsammans

med sin hustru en årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp I,

1,200 kronor i ortsgrupp II och 1,500 kronor i ortsgrupp III, skulle barnbidraget

minskas med följande tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstege

sagda belopp, nämligen med fem tiondelar av överskjutande beloppet i den

mån det icke överstege 400 kronor, med sex tiondelar i den mån beloppet

överstege 400 men icke 800 kronor och med sju tiondelar i den mån det

överstege 800 kronor.

B. Dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner

m. m.

Dyrtidstillägg under år 1941.

Under år 1941 har till den som åtnjutit folkpension, däri ingick tilläggspension,

eller invalidunderstöd, barnbidrag eller blindhetsersättning utgått

dyrtidstillägg. Till en början bestämdes, att dyrtidstilläggen skulle uppgå

till en sjättedel — eller I6V3 procent — av pensionens, understödets, bidragets

eller ersättningens belopp för året (lag den 7 februari 1941, nr 57,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 13

och förordning den 7 mars 1941, nr 104). Sedermera beslöts ytterligare

dyrtidstillägg med 8V3 procent (lag den 14 november 1941, nr 839, och förordning

samma dag, nr 841). Sammanlagda dyrtidstillägget under år 1941

utgjorde alltså 25 procent. Utbetalning av dyrtidstillägg ägde rum genom

tre månadsutbetalningar, envar utgörande en tolftedel eller 8V3 procent av

vederbörande förmåns årsbelopp. De ägde rum i februari (vissa utbetalningar

dock först i maj), november och december månader.

Särskilda bestämmelser angående tillämpningen av förutnämnda lagar

och förordningar om dyrtidstillägg lämnades i kungörelser den 7 februari

1941, nr 58, den 7 mars 1941, nr 105, samt den 14 november 1941, nr 840

och 842.

Storleken av dyrtidstilläggen fastställdes under 1941 med hänsyn till den

stegring, som socialstyrelsens levnadskostnadsindex undergått efter stormaktskrigets

utbrott hösten 1939. Levnadskostnadstalet var — i jämförelse

med 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — den 1 juli 1939 108.

Den 1 oktober 1940 hade det stigit till 126, d. v. s. med I6V3 procent, och

med hänsyn därtill bestämdes i början av år 1941 dyrtidstillägget till två

månadsutbetalningar, d. v. s. just 167s procent. Då ståndpunkt under hösten

1941 skulle tagas till storleken av förhöjt dyrtidstillägg, hade levnadskostnadsindex

— per den 1 juli 1941 — stigit till 140, d. v. s. med 29.6 procent.

Med hänsyn till att utbetalning av tillägg å folkpensioner och invalidunderstöd

i annan ordning än med helt månadsbelopp skulle stöta på stora svårigheter

bestämdes, att en ytterligare månadsutbetalning och alltså sammanlagt

under året tre månadsutbetalningar, d. v. s. 25 procent av årsbeloppet,

skulle göras.

Dyrtidstillägg under första halvåret 1942.

I en den 30 januari 1942 dagtecknad proposition, nr 60, har föreslagits,

bland annat, att riksdagen måtte antaga vid propositionen fogade förslag

till lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag ävensom förordning örn dyrtidstillägg under första

halvåret 1942 å blindhetsersättningar.

Sedan riksdagen bifallit propositionen, hava författningar i ämnet utfärdats

den 13 mars 1942, vilka i huvudsak innebära, att dyrtidstillägg skall under

första halvåret 1942 utgå med belopp, motsvarande två månadsutbetalningar

av vederbörande förmån, samt utbetalas i mars och juni månader.

C. Förenkling ay utbetalandet av folkpensioner lii. m.

I skrivelse den 17 mars 1942 har pensionsstgrelsen framställt vissa förslag

rörande förenkling av sättet för utbetalandet av folkpensioner och invalidunderstöd.

Förslagen föranleda, därest de skola genomföras, ändringar i kungörelsen

den 18 december 1936 (nr 615) angående sättet och tiden för utbetalning

av pensioner och understöd jämlikt lagen den 28 juni 1935 (nr 434)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

om folkpensionering och förordningen samma dag (nr 435) om invalidunderstöd.

Spörsmålet rörande ifrågavarande förslag har jag för avsikt att upptaga

till behandling i annat sammanhang.

Pensionsstyrelsen har emellertid i sin skrivelse vidare anfört, att ytterligare

förenkling skulle kunna ske såväl beträffande utbetalandet av folkpensioner

(invalidunderstöd) som i fråga om tillverkningen av vid utbetalningarna använda

kvittenshäften genom ändring av gällande bestämmelser örn pensionsbeloppens

avrundning. Pensionsstyrelsen har härom anfört:

Enligt 31 § tredje stycket folkpensioneringslagen avrundas pensionernas

årsbelopp uppåt till närmaste med 1 krona 20 öre delbara årsbelopp. Eftersom

tilläggspensionerna helt täckas av allmänna medel, borde man kunna

avrunda folkpensionen, då tilläggspension utgår, icke endast uppåt utan

även nedåt till närmaste med 6 kronor delbara årsbelopp, innebärande en

höjning eller sänkning av pensionen med högst 3 kronor. En sådan ändring

som den föreslagna skulle innebära en besparing av i medeltal 60 öre per

nytillkommen folkpensionstagare med tilläggspension.

Vad beträffar pensionstagare med enbart grundpension borde man, förutsatt

att nya dylika pensioner icke utbetalades oftare än kvartalsvis, kunna

genomgående höja pensionen, då så erfordrades för att utbetalningen skulle

kunna ske kvartalsvis jämnt i femtiotal ören, vilket skulle kräva en höjning

av pensionen med högst 2 kronor. En dylik ändring skulle medföra en ökning

av kostnaden för pensionernas avrundning från i medeltal 60 öre till

1 krona per nytillkommen folkpensionstagare med enbart grundpension

För genomförande av detta förslag erfordrades ändring av 31 § tredje stycket

folkpensioneringslagen. En sådan ändring skulle möjligen böra föranleda

en reservation i 6 § i fråga om tilläggspensions belopp.

Pensionsstyrelsen har slutligen ytterligare föreslagit, att i de fall, då den

automatiska omräkning, som skulle äga rum efter en lagändring, utvisade en

mindre ökning av den gamla pensionen än exempelvis sex kronor, ändring

av den gamla pensionen icke skulle vidtagas.

Departementschefens yttrande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i ärendet anfört

bl. a. följande:

»Vad först angår lagändringar rörande folkpensioner och invalidunderstöd

har socialvårdskommittén, såsom förut nämnts, ansett en förutsättning för

ett fortsatt anlitande av systemet med procentuella dyrtidstillägg vara, att

ändring gjordes i den nu gällande regeln för bestämmande av tilläggspension,

enligt vilken från det för vederbörande ortsgrupp fastställda beloppet avdrag

göres med sju tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den

överstiger 100 kronor. I samband med detta förslag har socialvårdskommittén

därjämte hemställt, att ändringar måtte vidtagas, innefattande höjning av

det avdragsfria beloppet samt skärpning av bestämmelserna om uppskattning

av inkomst av förmögenhet. Kommittén har betonat, att dessa förslag

vore att betrakta som ett provisorium i avvaktan på mera omfattande för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 15

slag, som vore föremål för kommitténs övervägande. De nu ifrågavarande

förslagen kunde emellertid enligt kommitténs mening icke anses föregripa

de förslag, som väntades.

I åtskilliga yttranden tillstyrkas socialvårdskommitténs förslag. Från

några håll har emellertid det uttalandet gjorts, att detaljändringar icke nu

borde vidtagas isolerade, då det skulle vara till avsevärd fördel att i ett sammanhang

få taga ställning till samtliga de reformer rörande pensionsförsäkringen,

som kunde komma att ifrågasättas. Pensionsstyrelsen har därjämte

betonat, att genom de av socialvårdskommittén nu framlagda förslagen någon

förbättrad ekonomisk ställning icke gåves de tilläggspensionärer — vilkas

antal uppginge till över 300,000 — som hade inga eller mycket små egna inkomster.

För egen del kan jag visserligen vitsorda, att det ur flera synpunkter

skulle vara till fördel att behandla samtliga reformförslag beträffande folkpensioneringen

på en gång för att på lämpligt sätt kunna väga olika förslag

mot varandra. Då emellertid kommitténs förslag, på sätt i det följande närmare

kommer att angivas, synas mig i och för sig starkt motiverade, samt

dessa åtgärder icke äro sådana, att de föregripa den mera omfattande reform

av folkpensioneringen, som i sinom tid torde bliva aktuell, finner jag mig nu

böra föreslå de åtgärder, örn vilka nyss talats. Dessa åtgärder komma visserligen

att draga icke obetydliga kostnader såväl för staten som för kommunerna.

Härvid må emellertid erinras därom, att den nu gällande folkpensioneringen

— med bortseende från dyrtidstillägg — icke dragit de kostnader,

med vilka man tidigare räknat.

Vad först beträffar ändring av avdragsregeln vid egen inkomst

över det avdragsfria beloppet är avdragsfaktorn 7/io, på sätt jag redan

vid tillkomsten av gällande lag framhöll, enligt min mening alltför hög. Med

fog har beträffande densamma anförts, att den minskar 1''olkpensionärernas

intresse att söka sig eget arbete. Jag biträder därför socialvårdskommitténs

i praktiskt taget alla remissyttranden tillstyrkta förslag rörande sänkning av

nämnda faktor till 7io.

I fråga örn förslaget till höjning av den avdragsfria inkomst

e n, som för närvarande är bestämd till 100 kronor, talar, på sätt socialvårdskommittén

framhållit, för en relativt stark böjning att folkpensionärerna

därigenom skulle stimuleras att åtaga sig arbete. Å andra sidan hava flera

skäl anförts för att försiktighet vid en eventuell höjning bör iakttagas. En

framtida revision får icke föregripas; det måste vidare tillses, att icke de

folkpensionärer, som äga viss arbetsförmåga, komma i ett bättre läge än

fullt arbetsföra personer inom samma befolkningsgrupp och hänsyn måste

lagas till kostnaderna. För egen del finner jag mig kunna biträda socialvårdskommitténs

förslag om böjning till 200 kronor. Mot cn sådan böjning

har i främsta rummet invänts, att tilläggspensioneringen bomme att utsträckas

till inkomstgrupper, inom vilka verkligt behov av tilläggspension i re
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

gel icke kunde antagas föreligga. Inkomstgränsema för rätt till tilläggspension

skulle nämligen, enligt folkpensioneringslagens huvudbestämmelser, i de

tre ortsgrupperna bliva respektive 700, 900 och 1,100 kronor för ensam person

och dubbla dessa belopp för äkta makar. Häremot må emellertid erinras

därom, att, enligt vad av socialvårdskommittén verkställda undersökningar

utvisat, de nuvarande pensionsbeloppen måste anses vara alltför låga.

I avsevärd utsträckning hava de — även i fråga om vissa pensionstagare

med egna inkomster — måst kompletteras genom understöd från fattigvården

eller genom kommunala pensionstillskott. Till jämförelse må vidare

nämnas, att, enligt vad jag inhämtat, fattigvårdsunderstöd i Stockholm —

tillhörande ortsgrupp 3 — kunna beräknas i genomsnitt utgå med 1,200 å

1,300 kronor till ensam person samt 2,000 ä 2,100 kronor till äkta makar.

Det principiella spörsmålet om förhållandet mellan ensamstående och äkta

makars pensioner synes mig icke böra upptagas til! avgörande i förevarande

sammanhang. Detta spörsmål kommer däremot givetvis att bliva föremål

för ingående överväganden av socialvårdskommittén vid dess fortsatta

arbete.

En skärpning av gällande regler för uppskattning

av fastighets eller kapitals avkastning torde böra genomföras,

då, såsom socialvårdskommittén framhållit, höjning nu icke synes

böra ifrågakomma beträffande den fria inkomst, som härflyter från förmögenhet.

Skärpningen synes böra vidtagas enligt kommitténs alternativ B,

d. v. s. genom en fördubbling av nuvarande procentsatser.

Beträffande de föreslagna reformernas tillämplighet på nuvarande

pensionärer bör, på sätt socialvårdskommittén föreslagit,

gälla, att de skola äga tillämpning även på dem, som vid reformernas ikraftträdande

redan åtnjuta tilläggspension eller invalidunderstöd.

Genomförandet av reformerna kan ske på i huvudsak två

sätt, antingen så, att en rent teknisk omräkning av utgående förmåner verkställes

med stöd av de inkomster, som fastställts vid pensionernas beviljande,

eller ock så, att efter ingivande av särskild jämkningsansökan ny uppskattning

av inkomster och pensionsbelopp göres. En tillämpning av sistnämnda

förfaringssätt skulle enligt pensionsstyrelsens beräkningar draga en tid av

2—21/2 år, under det att en teknisk omräkning skulle kunna verkställas på

omkring 8 månader. Det torde härvid bli fråga om omräkning av pensionerna

(invalidunderstöden) för omkring 160,000 tilläggspensionärer. Enligt min mening

synes endast sistnämnda utväg kunna ifrågakomma. Med hänsyn till den

tid, som dock åtgår, torde de nya författningsbestämmelserna icke lämpligen

kunna träda i kraft förrän den 1 januari 1943. — Pensionsstyrelsens förslag

att i de fall, då omräkningen utvisade viss mindre ökning av pensionen, ändring

av densamma ej skulle vidtagas, synes mig böra godtagas, dock med

den modifikation av ökningens belopp — tre kronor i stället för sex kronor

— som föreslagits av statskontoret. Föreskrift härom torde lämpligen kunna

intagas såsom en övergångsbestämmelse i vederbörande lagförslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 17

Beträffande lagändringar rörande barnbidrag föreligga otvivelaktigt vissa

svårigheter att, innan socialvårdskommitténs mera omfattande förslag föreligga,

taga ställning till de detaljändringar, örn vilka nu är fråga. Då emellertid

de i 5 § 2 mom. angivna beloppen enligt min mening måste anses vara redan

för normala ekonomiska förhållanden alltför låga, då vidare de ändringsförslag

därutinnan, som socialvårdskommittén framlagt, synas mig försiktigt

avvägda samt då slutligen ändringsförslagen icke torde föregripa socialvårdskommitténs

kommande förslag i ämnet, finner jag mig kunna tillstyrka, att

kommitténs förslag till ändring av de i nyssnämnda paragraf angivna beloppen

genomföras. I likhet med pensionsstyrelsen anser jag däremot, att socialvårdskommitténs

förslag rörande ändring av avdragsfaktorn icke böra godtagas.

Samma faktor bör gälla för alla inkomstintervaller, och den bör, med

hänsyn till inkomstbeloppens höjd, icke sättas så låg som 5/io utan i enlighet

med pensionsstyrelsens förslag därutinnan fastställas till %.o. — — —

Vad angår ändringar rörande lagen örn förskottering av underhållsbidrag

till barn må anmärkas, att, då socialvårdskommittén i skrivelse den 16 september

1941 föreslog, att mot ändringarna beträffande barnbidrag svarande

ändringar borde vidtagas även i fråga om bidragsförskott, kommittén ännu

icke erhållit uppdrag att verkställa översyn av bidragsförskottslagen. Sedermera

har emellertid kommittén erhållit sådant uppdrag och är för närvarande

sysselsatt därmed. Förslag i ämnet kan, enligt vad jag erfarit, väntas

bliva avgivet under vårens lopp. Sedan detsamma undergått remissbehandling,

torde förslag till lagstiftning böra framläggas för riksdagen.

Kostnaderna i anledning av de lagändringar, som i det föregående tillstyrkts,

synas med hänsyn till att lagändringarna avses skola träda i kraft

först den 1 januari 1943 nu böra beräknas endast för tiden Vi—s% 1943,

d. v. s. för ett halvt budgetår. För statsverket torde de komma att uppgå till

följande belopp, nämligen på grund av ändringarna i lagen örn folkpensionering

till 4,750,000 kronor och i anledning av ändringarna i lagen om barnbidrag

till 130,000 kronor. Utöver nämnda kostnader tillkommer för pensionsstyrelsens

omräkning av tilläggspensionärernas pensioner (invalidunderstöd)

35.000 kronor samt för postverkets bestyr i anledning av nämnda omräkning

150.000 kronor.

Kostnaderna för kommuner och landsting i anledning av ändringarna i

folkpensioneringslagen synas kunna för helt budgetår beräknas till 2,000,000

kronor samt för kommunerna i anledning av ändringarna i barnbidragslagen

till 50,000 kronor. Ändring av grunderna för landstingens bidragsskyldighet

anser jag icke böra upptagas till prövning nu ulan först i samband med frågan

om allmän översyn av lagen örn folkpensionering.

I detta sammanhang finner jag mig böra omnämna, att frågan om ändring

av gällande regler för uppskattning av naturaförmåner är föremål för

Kungl. Maj:ts fortsatta övervägande.

bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. 2 avd. Nr 2.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Jag övergår härefter till frågan om dgrtidsiillägg å folkpensioner, invalidunderstöd,

barnbidrag och blindhetsersättningar under budgetåret 1942/43.

Såsom framhållits i propositionen nr 60 till årets riksdag rörande dyrtidstilllägg

å ifrågavarande förmåner under första halvåret 1942 gör den skärpta

dyrtiden det nödvändigt, att statsmakterna tillse, att de personer, som åtnjuta

nyssnämnda förmåner, allt fortfarande erhålla skälig kompensation för

dyrtiden.

Stegringen av levnadskostnaderna från det nuvarande världskrigets början

uppgick vid början av år 1942 enligt socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex

till 341/* procent. En kompensation för levnadskostnadsökningen

lämnad i samma form som hittills, d. v. s. genom månadsutbetalningar av

vederbörande förmån, skulle närmast motsvaras av fyra månadsutbetalningar,

utgörande tillhopa 33Vs procent av förmånens årsbelopp. Av de undersökningar,

som verkställts av socialstyrelsen, har visserligen synts framgå, att

den av dyrtiden föranledda levnadskostnadsstegringen är något lägre beträffande

de förnödenheter, som i huvudsak nyttjas av folkpensionärerna och

därmed jämställda förmånstagare, än i fråga om samtliga förnödenheter. Såvitt

angår folkpensionärer synas vissa tecken tyda på, att prisstegringarna å

av dem nyttjade förnödenheter till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika

dyrortsgrupperna, varför de till sina belopp, i procent räknade, icke följa

pensionstilläggens eller inkomsternas storlek. Säkra hållpunkter härför lämnar

dock icke det förefintliga materialet. I socialstyrelsens utredning ingå

jämväl i övrigt åtskilliga osäkra faktorer, som föranleda, att avgörande hänsyn

icke synes mig kunna tagas till densamma.

Mot systemet med procentuella dyrtidstillägg har anmärkts i främsta rummet,

att det ställde förmånstagare i de lägre dyrortsgrupperna i en relativt

sämre ställning än förmånstagarna i den högsta dyrortsgruppen, men därjämte

att förmånstagare med egen inkomst missgynnades, varigenom villigheten

att utföra arbete kunde minskas. Det må i detta sammanhang erinras örn att

de lagändringar, som i det föregående föreslagits, innebära ökade förmåner

för tilläggspensionärer med egen inkomst.

Olika utvägar beträffande ändrade anordningar rörande dyrtidstilläggen

hava prövats. Därvid hava bland annat diskuterats tre alternativ, det första

innebärande att under nästa budgetår skulle utgå dels tre procentuella tillägg

i form av tre extra månadsutbetalningar av vederbörande förmån och dels ett

fixt tillägg, lika i alla ortsgrupper och till alla förmånstagare, det andra av

innebörd att under nämnda budgetår skulle utgå dels två sådana procentuella

tillägg och dels två sådana fixa tillägg som nyss nämnts samt det tredje av

innebörd att fyra fixa tillägg skulle utgå. Att bestämma det fixa beloppet

lika i alla ortsgrupper och till alla förmånstagare torde, i enlighet med vad

pensionsstyrelsen anfört, vara det enda praktiskt genomförbara. Beloppet av

varje fixt tillägg har beräknats till genomsnittliga värdet av en månadsutbetalning

för den, som i dyrortsgrupp 2 ej har egna inkomster, d. v. s. till 35

kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 19

Beloppen av totalinkomster vid vissa olika alternativ framgå av följande

tabeller. I båda tabellerna avses förmånstagare, för vilka folkpensioneringslagens

huvudbestämmelser gälla, därvid grundpensionen beräknats till 70

kronor. Vidare räknas i tabell 1 med de i det föregående föreslagna bestämmelserna,

d. v. s. avdrag med 5/10 av egen inkomst i den mån den överstiger

200 kronor, under det att i tabell 2 — i överensstämmelse med gällande lag

— räknas med avdrag med 7/io av egen inkomst i den mån den överstiger

100 kronor.

Tabell 1.

((frun(lpension 70 kronor, avdrag 6/n> av egen inkomst över 200 kronor.)

Dyre

r t s g r

uppl

Utan egen

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

inkomst

300 kr.

500 kr.

690 kr.

700 kr.

3 procentuella tillägg ..............

400: —

637: 50

712: 50

783: 75

770: —

4 » ..............

426: 67

660: —

726: 67

790: —

770: —

3 > jämte ett fixt till-

lägg å 35 kronor..

435:-

672: 50

747: 50

818: 75

770: —

2 > jämte två fixa till-

lägg å 35 kronor..

443: 33

685: —

768: 33

847: 50

770: —

4 fixa » å 35 kronor......

460: —

710: —

810: —

905: —

770: —

Dyre

r t s g r

upp 2

Utan egen

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

inkomst

300 kr.

500 kr.

890 kr.

900 kr.

3 procentuella tillägg ..............

525: —

762: 50

837: 50

983: 76

970:-

4 » ..............

560: -

793: 33

860: -

990: —

970: —

3 > jämte ett fixt tillägg

å 35 kronor ........

560: —

797: 50

872: 50

1,018: 75

970: —

2 > jämte två fixa tillägg

å 35 kronor........

560: —

801: 67

885: —

1,017: 50

970: —

4 fixa > å 35 kronor........

560: —

810: —

910: —

1,105: —

970: —

D y r o

rtsgrupp 3

Utan egen

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

inkomst

300 kr.

500 kr.

1,090 kr.

1,100 kr.

3 procentuella tillägg ..............

650: —

887: 50

962: 60

1,183/75

1,170: —

4 > ..............

693: 83

926: 67

993: 83

1,190: —

1,170: —

3 > jämte ett fixt tillägg

å 35 kronor........

685: —

922: 60

997: 50

1,218: 75

1,170: —

2 i jämte två fixa tillägg

å 35 kronor ........

676: 67

918: 83

1,001: 67

1,247: 60

1,170: —

4 fixa > å 35 kronor........

660: —

910: —

1,010: -

1,305: -

1,170:- |

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Tabell 2.

(Grundpension 70 kronor, avdrag 7/u> av egren inkomst över 100 kronor.)

D y r o

rtsgrupp 1

Utan egen

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

inkomst

300 kr.

400 kr.

450 kr.

460 kr.

3 procentuella

tillägg ..............

400: —

525: —

537: 50

543: 75

530: —

4

>

426: 67

540: —

546: 67

550: —

530:-

3

>

jämte ett fixt tillägg

å 35 kronor ........

435: —

560: —

572: 50

578: 75

530: —

2

>

jämte två fixa tillägg

å 35 kronor ........

443: 33

580: —

598: 33

607: 50

530: —

4 fixa

>

å 35 kronor ........

460: —

620: —

650:-

665: —

530: —

D y r o

r t s g r

iPP 2

Utan egen

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

inkomst

300 kr.

500 kr.

590 kr.

600 kr.

3 procentuella

tillägg ..............

525:-

650:-

675:-

686: 25

670: —

4

>

560: —

673: 33

686: 67

692: 67

670:-

3

>

jämte ett fixt tillägg

& 35 kronor........

560: —

685: —

710: —

721: 25

670: —

2

>

jämte två fixa tillägg

å 35 kronor ........

560:-

696: 67

733: 33

749: 83

670: —

4 fixa

>

å 35 kronor ........

560: —

720: —

780: —

807: —

670: —

Dyro

r t s g r

upp 3

Utan egen

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

Egen ink.

inkomst

300 kr.

500 kr.

740 kr.

750 kr.

3 procentuella tillägg ..............

650: —

775: —

800: —

830: —

820:-

4

»

693: 33

806: 67

820: —

836: —

820: —

3

y

jämte ett fixt tillägg

å 35 kronor ........

685: —

810: —

835: —

865: —

820: —

2

y

jämte två fixa tillägg

å 35 kronor ........

676:67

813: 33

850: —

894: —

820: —

4 fixa

y

å 35 kronor ........

660: —

820: —

880: —

952: —

820: —

Av tabell 1 framgår — såvitt angår tilläggspensionärer utan egen inkomst

— att en person i dyrortsgrupp 1 får något bättre sammanlagd inkomst vid

alternativet med tre procentuella tillägg och ett fixt tillägg än vid alternativet

med fyra procentuella tillägg samt att alternativen med två eller fyra

fixa tillägg äro ännu något fördelaktigare för honom, att inkomsten i orts
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 21

grupp 2 är lika stor vid samtliga alternativ, i vilka fyra tillägg ingå, samt att

inkomsten i ortsgrupp 3 är något lägre vid alternativet med tre procentuella

och ett fixt tillägg än vid alternativet med fyra procentuella tillägg ävensom

att alternativen med två eller fyra fixa tillägg äro ännu något ofördelaktigare

för förmånstagaren. Viss utjämning mellan dyrortsgrupperna äger sålunda

rum vid samtliga alternativ, i vilka fixa tillägg ingå.

Tabell 1 utvisar tillika, att förmånstagare med egna inkomster i det stora

flertalet fall få det något fördelaktigare ställt vid alternativ, i vilka fixa tilllägg

ingå, än vid alternativet med fyra procentuella tillägg. Undantag härutinnan

gäller blott för inkomsttagare i ortsgrupp 3 med inkomst, som icke

överstiger 400 kronor.

Tabellerna påvisa slutligen tydligt den nackdel, som system med fixa tilllägg

medföra, nämligen den förstorade klyftan mellan dem, som hava lägsta

tilläggspension, och dem som ej hava någon tilläggspension.

Efter övervägande av de olika skäl av såväl teoretisk som praktisk natur,

vilka tala för och emot olika system för kompensation av dyrtiden, har jag

såsom den lämpligaste utvägen funnit mig böra föreslå en medelväg, nämligen

den, att under nästa budgetår skola utgå två procentuella och två fixa

tillägg.

Av de sålunda föreslagna dyrtidstilläggen torde de två procentuella månadsutbetalningarna

böra avse tredje och fjärde kvartalen 1942, under det

alt de fixa beloppen torde böra avse första och andra kvartalen 1943. För

denna uppdelning talar, förutom vissa praktiska skäl, den omständigheten,

att de fixa tilläggen, vilka för det stora antalet förmånstagare, som tillhör

ortsgrupp 1, äro förmånligare än de procentuella tilläggen, böra utgivas efter

de sistnämnda, då ju levnadskostnaderna i varje fall icke kunna väntas bliva

minskade under den tid, som nu ifrågavarande dyrtidstillägg avse.

Å barnbidrag synas dyrtidstillägg böra utgå efter i princip samma regel

som nyss föreslagits i fråga om dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd.

De fixa tilläggen måste emellertid bestämmas med hänsyn till olika

barnantal och synas böra uppgå till 25 kronor för ett barn (motsvarar

ett månadsmaximitillägg i ortsgrupp 2), 44 kronor (avrundat uppåt från 43

kronor 75 öre) för två barm, 62 kronor 50 öre för tre barn samt ytterligare

12 kronor 50 öre för varje barn däröver.

Å blindhetsersättningar, som äro lika stora i alla dyrorter och oberoende

av storleken av inkomst, synas fyra månadstillägg vara lämpliga.

Författningar med föreskrifter örn dyrtidstillägg torde böra givas i huvudsak

samma innehåll som tidigare författningar rörande dyrtidstillägg. Närmare

redogörelse för deras innehåll synes med hänsyn härtill icke erforderlig.

Det synes allenast böra omnämnas, att det enligt föreslagna bestämmelser

ankommer på Kungl. Majit alt fastställa, under vilka månader i de olika

kvartalen dyrtidstillägg skola utbetalas.

Kostnaderna för de nu föreslagna dyrtidstilläggen torde böra utgå huvud
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Utskottet.

sakligen i samma ordning som kostnaderna för förut beslutade tillägg, d. v. s.

såvitt angår tillägg å blindhetsersättningar helt av staten samt övrigt av staten

med bidrag, beträffande barnbidrag av kommunerna samt i fråga om

folkpensioner och invalidunderstöd av kommuner och landsting. Härutinnan

synes böra föreskrivas, att kommuner och landsting skola till de under andra

halvåret 1942 utgående förmånerna bidraga med en sjättedel av deras

andelar i kostnaderna för under år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag. Beträffande de under första halvåret 1943 utgående

förmånerna synas kommuner och landsting — med hänsyn till de

ökade kostnaderna för de fixa tilläggen — böra bidraga med 20 procent eller

en femtedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade

tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Statsverkets kostnader för ifrågavarande dyrtidstillägg torde kunna uppskattas

till 47,700,000 kronor beträffande folkpensioner och invalidunderstöd,

3,770,000 kronor i fråga örn barnbidrag samt 530,000 kronor såvitt angår

blindhetsersättningar. Härtill kommer 294,000 kronor såsom ersättning

åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd.

Det förslag till ändring av 31 § tredje stycket lagen örn folkpensionering,

som framlagts av pensionsstyrelsen, synes mig böra genomföras. Att, då endast

grundpension utgår, avrundning uppåt till med två kronor delbart årsbelopp

verkställes även beträffande pension, som utbetalas halvårs- eller

helårsvis, synes icke hava någon nämnvärd ekonomisk betydelse. Att märka

är, att statsverket genom lagändringen, på sätt pensionsstyrelsen anfört, kommer

att göra en icke obetydlig årlig besparing. Lagändringen kommer givetvis

att tillämpas endast vid den förut omförmälda tekniska omräkningen

samt å efter lagändringens ikraftträdande nytillkomna eller jämkade pensioner.

— En hänvisning till 31 § tredje stycket synes böra göras i 6 § 2

mom.»

Slutligen torde här böra nämnas, att socialstyrelsen i skrivelse den 20

maj 1942 till Kungl Majit överlämnat en redogörelse för den genom Kungl.

Maj:ts beslut den 23 maj och 13 juni 1941 anbefallda undersökningen rörande

de lokala olikheterna i levnadskostnaderna. Skrivelsen finnes intagen

i »Sociala meddelanden» 1942 nr 5.

Genom den föreliggande propositionen framlägges i första hand förslag till

vissa lagändringar rörande folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Därjämte innehåller propositionen förslag till dyrtidstillägg under budgetåret

1942/43 å nämnda förmåner ävensom blindhetsersättningar.

Vad till en början angår de föreslagna ändringarna i folkpensioneringslagen

innebära dessa i huvudsak dels sänkning av avdragsfaktorn vid egen

inkomst över det avdragsfria beloppet från T/io till 5/io, dels höjning av den

avdragsfria inkomsten från 100 till 200 kronor och dels skärpning av gäl
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 23

lande regler för uppskattning av fastighets eller kapitals avkastning vid beräkning

av årsinkomst. Socialvårdskommittén, vars förslag ligger till grund

för propositionen i denna del, har betonat, att dessa förslag vore att betrakta

som ett provisorium i avvaktan på de mera omfattande förslag, som vore

föremål för kommitténs övervägande. De nu ifrågavarande förslagen kunde

emellertid enligt kommitténs mening icke anses föregripa de förslag, som

väntades.

Utskottet delar den från flera håll uttalade åsikten, att det ur flera synpunkter

skulle vara till fördel att behandla samtliga reformförslag beträffande

folkpensioneringen på en gång för att på lämpligt sätt kunna väga olika

förslag mot varandra. I likhet med föredragande departementschefen vill

emellertid utskottet som sin mening framhålla, att de skäl, som anförts till

stöd för de förordade ändringarna, i och för sig äro bärande. Vad angår avdragsregeln

vid egen inkomst vill utskottet särskilt framhålla, att denna regel

i sin nuvarande utformning — i all synnerhet då procentuella dyrtidstilllägg

utgå — kan antagas minska folkpensionärernas intresse att söka eget

arbete. Beträffande höjningen av den avdragsfria inkomsten synes denna,

såsom även socialvårdskommittén framhållit, åtminstone till en del motiverad

redan av den försämring av penningvärdet, som ägt rum sedan tillkomsten

av folkpensioneringslagen. Att såsom i motionerna I: 103 och II: 113 förordats

höja inkomstgränsen ända till 500 kronor synes emellertid ej motiverat,

utan denna torde för närvarande på sätt Kungl. Maj:t föreslagit böra

fastställas till 200 kronor. På grund av det anförda och då de av Kungl. Maj:t

föreslagna ändringarna i lagstiftningen icke torde föregripa en kommande

mera omfattande reform av folkpensioneringen, vill utskottet tillstyrka att

ändringarna nu genomföras.

I propositionen har jämväl föreslagits viss ändring i 31 § tredje stycket

lagen om folkpensionering i syfte att åstadkomma förenkling av utbetalandet

av folkpensioner och invalidunderstöd. Förslaget härutinnan har icke givit

anledning till erinran från utskottets sida. Enligt vad utskottet inhämtat från

pensionsstyrelsen föreligger dock ej anledning att i fråga om barnbidrag frångå

för närvarande tillämpad praxis, enligt vilken med stöd av hänvisningen

i 9 § 1 mom. fjärde stycket barnbidragslagen till 31 § folkpensioneringslagen

höjning vidtages av beloppet så, att utbetalning kan ske månadsvis jämnt i

tiotal ören. För att den förordade ändringen i sistnämnda paragraf emellertid

ej skall verka rubbning i denna praxis synes det lämpligt att i barnbidragslagen

stadga att vid bestämmande av barnbidrags belopp detta må höjas

så, att utbetalning kan ske månadsvis jämnt i tiotal ören. Stadgandet härom

torde böra införas som ett nytt stycke i 9 § 1 mom. barnbidragslagen.

Enligt socialvårdskommitténs av Kungl. Majit godtagna förslag skola de

genom ändringarna i folkpensioneringslagen tillkomna förbättringarna beträffande

tilläggspension och invalidunderstöd tillgodogöras de nuvarande förmånstagarna

utan ansökningsförfarande och enbart genom en teknisk omräkning

av de till dem utgående förmånerna, varvid till grund för omräkningen

skall läggas det vid förmånens beviljande fastställda inkomstbeloppet. Då

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

ett genomförande av reformerna efter ansökning i varje särskilt fall skulle

föranleda avsevärd tidsutdräkt — av pensionsstyrelsen beräknad till 2 •—- 2*/2 år — finner utskottet den av Kungl. Maj :t föreslagna utvägen vara den enda

som kan komma i fråga. De angivna reglerna för omräkningen synas emellertid

lämpligen böra komma till direkt uttryck i lagtexten, och utskottet får

därför föreslå att övergångsbestämmelserna till lagen örn ändring i folkpensioneringslagen

jämkas i anslutning härtill.

Då såsom nämnts till grund för den tekniska omräkningen skall läggas

den inkomst, som fastställts vid förmånens beviljande, kan vid omräkningen

hänsyn icke tagas till de föreslagna skärpta reglerna i 7 § tredje stycket folkpensioneringslagen

angående avkastningen å förmögenhet. Vid en efter omräkningen

skedd ansökning om jämkning av pension, exempelvis på grund

av inkomstminskning, böra däremot ifrågavarande regler i princip komma

till användning. På sätt socialvårdskommittén anfört (sid. 50 i propositionen)

kan det härvid tydligen inträffa, att den ökning, som inträder till följd av

minskad inkomst, är mindre än den minskning av pensionen, som föranledes

av de skärpta reglerna om beräkning av fastighets eller kapitals avkastning.

I syfte att i dylika fall förhindra en sänkning av den förut utgående förmånens

belopp vill utskottet föreslå, att i övergångsbestämmelserna till lagen

örn ändring i folkpensioneringslagen införes ett stadgande av innehåll, att

tilläggspension ej må sänkas endast på grund av att bestämmelserna om årsinkomstens

beräkning ändrats.

Enligt 13 § lagen om folkpensionering skall vid höjning av pension, som

sker utan ansökning, den kommun, varest pensionstagare!! vid ökningen är

mantalsskriven, påföras kommunandel för ökningen. Då pensionsstyrelsen

emellertid äger kännedom om vederbörandes mantalsskrivningsort endast vid

den tidpunkt, då frågan om pension för honom eller jämkning därav senast

varit föremål för behandling, skulle denna regel svårligen kunna tillämpas

vid den utan ansökning skeende tekniska omräkningen. Det synes av praktiska

skäl lämpligare att kommunandel för ökningen påföres den kommun,

som redan bidrager till kostnaderna för pensionen, eller, där flera kommuner

bidraga härtill, den kommun, för vilken bidragsskyldighet sist inträtt.

Utskottet får föreslå, att bestämmelse i anslutning till det nu anförda införes

i övergångsbestämmelserna.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i lagen om barnbidrag bör

enligt utskottets mening genomföras. Därest de av utskottet förordade ändringarna

i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring av folkpensioneringslagen

godtagas, synas emellertid motsvarande övergångsbestämmelser

böra införas även beträffande ändringen i barnbidragslagen. Då skäl emellertid

saknas att beträffande barnbidrag, som utbetalas på helt annat sätt än

folkpensioner och invalidunderstöd, införa någon minimigräns till vilken

den av lagändringen föranledda ökningen skall uppgå för att jämkning av

barnbidraget skall vidtagas, torde dock undantag böra ske för det i detta

hänseende föreslagna stadgandet i övergångsbestämmelserna till lagen om

ändring i folkpensioneringslagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 25

I motionen II: 44 har hemställts om ändring i 7 § lagen om folkpensionering

av innebörd, att livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen i viss utsträckning

måtte hänföras till de privilegierade inkomstslag, som till viss gräns icke

räknas såsom inkomst. Anledningen till att i 7 § folkpensioneringslagen införts

de i utskottets redogörelse här ovan återgivna bestämmelserna om privilegierande

av viss inkomst, då fråga gäller fastställande av tiiläggspensions

belopp, har närmast varit, att man velat undanröja anmärkningen mot den

förutvarande pensionsförsäkringslagen, att dess bestämmelser rörande minskning

av pensionstillägget på grund av egen inkomst motverkat arbetsgivares

benägenhet att lämna pension eller understöd åt sina anställda. Samma synpunkter

hava lagts på enskild hjälpverksamhet genom fonder, donationer

och dylikt. Något liknande motiv för privilegierande av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

kan däremot icke sägas föreligga. Frågan huruvida det

ur andra synpunkter än de nu återgivna är påkallat att vidtaga en utvidgning

av de privilegierade inkomstslagen i den riktning motionärerna ifrågasatt

synes emellertid förtjänt av beaktande. Detta spörsmål torde dock ej

böra lösas fristående utan i ett vidare sammanhang i samband med en kommande

revision av folkpensioneringen. Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,

att motionen för närvarande icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Socialvårdskommittén har i sin framställning till Kungl. Maj:t även berört

frågan örn ändring av gällande regler för uppskattning av naturaförmåner.

Denna fråga i vad angår värdet av bostadsförmån har även upptagits till behandling

i motionen II: 78, vari hemställts att i 7 § folkpensioneringslagen

måtte intagas bestämmelse av innebörd, att värdet av för eget behov avsedd

bostad, varav ingen annan inkomst erhölles eller kunde erhållas, under alla

förhållanden skulle uppskattas till visst i lagen angivet belopp, medan övriga

förmåner allt fortfarande skulle uppskattas efter av Kungl. Maj:t ensam fastställda

grunder. Föredragande departementschefen har i propositionen omnämnt,

att frågan om ändring av reglerna för uppskattning av naturaförmåner

vore föremål för Kungl. Maj:ts fortsatta överväganden. Utskottet förutsätter,

att de ändrade regler härutinnan, som befinnas erforderliga, snarast

skola utfärdas. Härvid synas jämväl de i motionen framförda synpunkterna

kunna bliva föremål för prövning. Med hänsyn härtill och då det icke synes

behövligt att i folkpensioneringslagen upptaga särskilda bestämmelser om

värdet av bostadsförmån, synes motionen icke böra föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet får härefter övergå till frågan om dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar under budgetåret

1942/43. Beträffande detta spörsmål vill utskottet till en början framhålla,

att det för utskottet framstår som en angelägenhet av synnerlig vikt

att tillse att de ifrågavarande understöden icke på grund av den skärpta dyrtiden

mista en avsevärd del av sitt värde. Då stegringen av levnadskostnaderna

från det nuvarande världskrigets utbrott vid början av år 1942 upp
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

gick till 341/4 procent, synes dyrtidskompensationen böra i stort sett ansluta

sig till nämnda procenttal.

Under den tid av den nuvarande krisen som dyrtidstillägg hittills lämnats

hava dessa utgått i form av extra månadsutbetalningar av vederbörande förmån.

Mot detta system med procentuella tillägg har huvudsakligen riktats

den anmärkningen, att, eftersom levnadskostnadsstegringen förmenades vara

i stort sett lika över hela landet, detsamma ställde förmånstagama i de lägre

dyrortsgrupperna i en relativt sämre ställning än förmånstagama i den högsta

dyrortsgruppen. I enlighet nied denna åsiktsriktning borde dyrtidskompensationen

utgå i form av fixa tillägg, lika i alla ortsgrupper och för alla förmånstagare.

Propositionen innebär i nu angivna hänseende en medelväg, i det

att enligt det därigenom framlagda förslaget under budgetåret 1942/43 skola

utgå dels två procentuella och dels två fixa tillägg, i fråga örn folkpension

och invalidunderstöd bestämda till 35 kronor. I motionerna 1:249, 11: 353

och II: 354 har däremot föreslagits, att i stället fyra fixa tillägg måtte utgå.

Utskottet delar den av föredragande departementschefen uttalade uppfattningen,

att — ehuru några säkra hållpunkter härför icke äro för handen —

vissa tecken dock tyda på, alt prisstegringarna å förnödenheter, som nyttjas

av folkpensionärer, till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika dyrortsgrupperna,

varför de till sina belopp, i procent räknade, icke helt följa pensionstilläggens

eller inkomsternas storlek. Ett visst fog finnes med hänsyn

härtill för den uppfattningen, att dyrtidskompensationen för närvarande icke

bör lämnas uteslutande genom procentuella tillägg. Å andra sidan kan icke

bortses från att med fixa tillägg äro förbundna vissa betydande olägenheter.

Härutinnan må särskilt framhållas, att dessa tillägg av praktiska skäl måste

utgå med samma belopp, oavsett storleken av den förmån, varå dyrtidstilllägg

skall beräknas. Efter ingående överväganden av de olika skäl, som

kunna anföras till stöd för de skilda systemen för kompensation av dyrtiden,

har utskottet kommit till den uppfattningen, att den av Kungl. Majit

föreslagna medelvägen i huvudsak utgör en godtagbar lösning för budgetåret

1942/43. Såsom nedan anföres vill emellertid utskottet föreslå viss ändring

av det genom propositionen framlagda förslaget. Utskottet kan däremot

icke tillstyrka bifall till yrkandet i nyssnämnda motioner om uteslutande

fixa tillägg.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår (se särskilt tabell 1 å sid. 19),

att för pensionstagare i dyrortsgrupp 3 utan egen inkomst eller med låg sådan

ett fixt tillägg å 35 kronor understiger en månadsutbetalning av pensionen.

I de fall grundpensionen överstiger 70 kronor kan samma förhållande även

inträffa för vissa pensionstagare i ortsgrupp 2. Ifrågavarande pensionstagare

komma alltså vid genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i en sämre ställning

än vid en fortsatt tillämpning av systemet med enbart procentuella tilllägg;

utskottet förutsätter härvid, att mindre dyrtidskompensation än fyra

månadsutbetalningar för år med hänsyn till levnadskostnadernas höjd för

närvarande ej skulle kunna ifrågakomma. Denna följd av Kungl. Maj:ts för

slag skulle för dessa pensionstagare bliva så mycket mer framträdande som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 27

det av praktiska skäl torde vara påkallat att båda de fixa tilläggen utbetalas

under första halvåret 1943, varför pensionstagarna under hela kalenderåret

1942 skulle få uppbära den högre dyrtidskompensation som innefattas i

fyra månadsutbetalningar. I motionerna I: 248 och II: 352 hava även nu

berörda förhållande påpekats. Enligt utskottets mening tala starka billighetsskäl

för, att ifrågavarande pensionstagare icke försättas i ett sämre läge än

det som skulle inträda vid en fortsatt tillämpning av hittills gällande regler

för dyrtidskompensationen. Det må framhållas, att för tilläggspensionärerna,

vilka i ekonomiskt hänseende tillhöra de sämst ställda grupperna av landets

befolkning, även ett jämförelsevis ringa belopp kan utgöra en värdefull hjälp.

Den i motionerna föreslagna utvägen för undvikande av ifrågavarande följd

av Kungl. Maj:ts förslag — att höja de fixa beloppen för samtliga pensionstagare

inom de tre ortsgrupperna — synes av statsfinansiella skäl icke kunna

godtagas. Däremot vill utskottet föreslå, att i de fall det fixa beloppet å 35

kronor är lägre än en månadsutbetalning i stället sistnämnda belopp skall

utgå som dyrtidstillägg. Motsvarande regel synes böra gälla även för invalidunderstöd

och barnbidrag.

Enligt vad utskottet inhämtat från pensionsstyrelsen skulle ett genomförande

av utskottets nu förordade förslag medföra en jämförelsevis obetydlig

kostnadsökning i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag, vilken ökning av styrelsen

uppskattats till 700,000 kronor beträffande folkpensioner och invalidunderstöd

samt 50,000 kronor i fråga om barnbidrag. Dessa belopp synas

icke vara av den storleksordning att de böra föranleda jämkning av den av

Kungl. Maj:t föreslagna regeln om fördelningen mellan staten å ena samt

kommuner och landsting å andra sidan av kostnaderna för dyrtidstilläggen

under första halvåret 1943. Anslagen för budgetåret 1942/43 till statsverkets

kostnader för dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd samt barnbidrag

torde alltså böra ökas med nämnda belopp eller för folkpensioner och

invalidunderstöd till 48,400,000 kronor samt för barnbidrag till 3,820,000

kronor.

Utskottet har icke förbisett, att enligt det av utskottet nu förordade förslaget

utbetalningen av dyrtidstillägg under första halvåret 1943 kan bliva förenad

med viss tidsspillan och besvär för postverket. Sålunda måste nämligen

i varje särskilt fall konstateras om en månadsutbetalning är högre än 35

kronor samt utbetalningen rättas därefter. Dessa praktiska olägenheter synas

emellertid icke vara av den betydelse att de böra förhindra genomförandet

av det utav utskottet av sakliga skäl förordade förslaget. Enligt vad utskottet

inhämtat torde ett godtagande av detta förslag medföra en kostnadsökning

för postverket av i runt tal 26,000 kronor. Anslaget till Ersättning till postverket

för pensionsutbetalningar för budgetåret 1942/43 torde böra ökas med

nämnda belopp till 1,450,000 kronor. I

I övrigt hava de genom propositionen framlagda förslagen icke givit anledning

till erinran från utskottets sida.

Under hänvisning lill vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

A. att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts genom

förevarande proposition framlagda förslag till lag angående

ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28

juni 1935 (nr 434) om folkpensionering samt lag angående

ändrad lydelse av 5 § 2 mom. lagen den 18 juni 1937 (nr

382) örn barnbidrag ej kunnat av riksdagen i oförändrat

skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

lagar i ämnet:

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

l) Lag

angående ändrad lydelse av 6 § 2 morn. samt 7 och 31 §§ lagen den

28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni

1935 örn folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §.

2 mom. Jämte grundpension utgår tilläggspension med följande belopp,

nämligen

i ortsgrupp 1.................................... 250 kronor,

» » 2.................................... 350 » ,

» » 3.................................... 450 »

med avdrag av fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad

den må överstiga 200 kronor. Om jämkning av pensionsbelopp stadgas i 31 §

tredje stycket.

Indelningen i---medgiva undantag.

7 §•

Årsinkomst, som--- 400 kronor.

Där inkomst —--av Konungen.

Vid uppskattningen av fastighets eller kapitals avkastning skall denna

höjas med 4 procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet

av fastighet och kapital må överstiga 5,000 kronor, och med ytterligare 6

procent av det belopp, varmed samma värde må överstiga 10,000 kronor.

I fråga---ogift person.

31 §.

Finner pensionsstyrelsen den---styrelsen bestämma pensionsbe
loppet.

Finner pensionsstyrelsen i---pension, bestämma pensionsbeloppet. 1

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 7 § se SFS 1937: 163.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 29

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Vid pensionens bestämmande må tilläggspensionens belopp höjas eller sänkas

med högst tre kronor så, att pensionen kan utbetalas månadsvis jämnt i

femtiotal ören. Där endast grundpension utgår, må dennas belopp höjas så,

att pensionen kan utbetalas kvartalsvis jämnt i femtiotal ören. Pensionsstyrelsen

utfärdar pensionsbrev, vilket genom pensionsnämndens försorg tillställes

den, som äger uppbära pensionen.

Örn pensionsstyrelsen---därom utfärdar.

Finner pensionsstyrelsen---nödig rättelse.

I behandling---till dom.

Vad angående---meddelat beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

Där enligt omräkning av pension,

som skall verkställas med anledning

av bestämmelserna i denna lag, nu

utgående pension skulle ökas med

mindre belopp än tre kronor, skall

ändring av sådan pension icke vidtagas.

Tilläggspension, som någon åtnjuter

vid utgången av år 1942, skall av pensionsstyrelsen

utan ansökning höjas

i enlighet med bestämmelserna i denna

lag. Till grund för omräkningen

skall dock läggas det inkomstbelopp,

som fastställts vid pensionens beviljande.

Där enligt omräkningen nu utgående

pension skulle ökas med mindre

belopp än tre kronor, skall ändring

av sådan pension icke vidtagas.

Pension må ej i något fall sänkas

endast på grund av att bestämmelserna

örn årsinkomstens beräkning ändrats.

Beträffande skyldighet för kommun

att bidraga till kostnaden för höjning

av pension enligt denna lag skall så

anses som örn höjningen beviljats efter

ansökning hos pensionsnämnden

i den kommun, som bidrager till kostnaden

för pensionen, eller, där flera

kommuner bidraga härtill, hos pensionsnämnden

i den kommun, för vilken

bidragsskyldighet sist inträtt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

2) Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 2

morn. lagen den 18 juni 1937 (nr 382)

om barnbidrag.

Härigenom förordnas, att 5 § 2

mom. lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag

skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Utskottets förslag:)

2) Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 2

morn. och 9 § 1 mom. lagen den

18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag.

Härigenom förordnas, att 5 § 2

mom. och 9 § 1 mom. lagen den 18

juni 1937 om barnbidrag skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

2 mom. Barnbidrag enligt--—- 180 kronor.

Överstiger moderns eller den arbetsoförmögnes årsinkomst 750 kronor i

ortsgrupp 1, 1,000 kronor i ortsgrupp 2 och 1,250 kronor i ortsgrupp 3, eller

har den arbetsoförmögne, därest han är gift, tillsammans med sin hustru en

årsinkomst överstigande 900 kronor i ortsgrupp 1, 1,200 kronor i ortsgrupp

2 och 1,500 kronor i ortsgrupp 3, minskas barnbidraget med sex tiondelar av

årsinkomsten, i vad den överstiger sagda belopp.

Barnbidrag, varom---medgiva undantag.

Vistas barn--— därtill nedsättas.

9 §■

1 morn. Ansökning örn barnbidrag

enligt 4 § 1 mom.---varit man
talsskriven.

Ansökning örn barnbidrag enligt

4 § 2 mom.---blivit mantals
skriven.

Finnes ej — — — stadigvarande

vistas.

Vid bestämmande av barnbidrags

belopp må detta höjas så, att barnbidrag

kan utbetalas månadsvis

jämnt i tiotal Ören.

örn ansökning ----beträffan
de

barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

7 lagen den angående

ändrad lydelse av 6 § 2 mom. sami

7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935

(nr 434) örn folkpensionering medde
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

31

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

lade övergångsbestämmelser skola i

tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet beträffande barnbidrag. Ändring

av barnbidrag skall dock vidtagas

även då nu utgående barnbidrag

ökas med mindre belopp ån tre kronor.

B. att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts genom

propositionen framlagda förslag till lag om dyrtidstillägg

under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till lag i

ämnet:

Lag

om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari

ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd

eller barnbidrag skall erhålla

dyrtidstillägg därå för vart och ett av

tredje och fjärde kvartalen 1942 med

belopp, motsvarande en tredjedel av

folkpensionens, invalidunderstödets

eller barnbidragets belopp för respektive

kvartal, samt för vart och ett av

första och andra kvartalen 1943 med

följande belopp, nämligen

i fråga örn folkpension eller

invalidunderstöd........

35 kronor,

beträffande barnbidrag

för ett barn 25 kronor,

» två » 44 » ,

» tre » 62 »

50 öre samt

> varje barn

däröver

ytterligare 12 »

50 » .

Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension,

understöd eller bidrag, som icke

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari

ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd

eller barnbidrag skall erhålla

dyrtidstillägg därå för vart och ett av

tredje och fjärde kvartalen 1942 med

belopp, motsvarande en tredjedel av

folkpensionens, invalidunderstödets

eller barnbidragets belopp för respektive

kvartal, samt för vart och ett av

första och andra kvartalen 1943 med

följande belopp, nämligen

i fråga örn folkpension eller

invalidunderstöd........ 35 kronor,

beträffande barnbidrag

för ett barn 25 kronor,

» två »44 » ,

» tre »62 »50 öre samt

» varje barn

däröver

ytterligare 12 > 50 , .

Där sålunda för första eller andra

kvartalet 19å3 bestämt belopp under
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

(Utskottets förslag:)

stiger en tredjedel av folkpensionens,

invalidunderstödets eller barnbidragets

belopp för kvartalet, skall dock

dgrtidstillägg för kvartalet utgå med

en tredjedel av kvartalsbeloppet. Dyrtidstillägg

utgår icke å pension, understöd

eller bidrag, som icke uppgår till

12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg

å barnbidrag utgår å del barnbidragsbelopp,

som belöper å barnet, innan

avdrag för inkomst jämlikt 6 § 2

mom. andra stycket lagen om barnbidrag

verkställts.

Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.

Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kvartals sista månad,

utgår med oförändrat belopp!, även om tilläggspensionen, invalidunderstödet

eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken

förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd

eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle

hava förfallit till betalning.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

uppgår till 12 kronor för år räknat.

Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å

det barnbidragsbelopp, som belöper å

barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt

6 § 2 mom. andra stycket lagen

om barnbidrag verkställts.

2 §•

Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga kommuner

och landsting med belopp, beträffande tilläggen under tredje och fjärde kvartalen

1942 motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under

år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, samt

i fråga om tilläggen under första och andra kvartalen 1943 motsvarande en

femtedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade tillläggspensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3 §•

Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och örn barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen

uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även

postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

33

C. att riksdagen måtte antaga Kungl. Majlis genom propositionen

framlagda, nedan intagna förslag till

Förordning

om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å blindhetsersättningar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under budgetåret 1942/43 av

statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en tredjedel

av blindhetsersättningens belopp för budgetåret.

Dyrtidstillägg utbetalas kvartalsvis å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kalenderkvartals

sista månad, utgår med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen

upphör att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller.

Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning upphört att utgå, när

dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.

2 §•

Bestämmelserna i förordningen om blindhetsersättning skola, där ej annat

följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg;

dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas

erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

D. att riksdagen måtte

dels medgiva, att det för budgetåret 1942/43 anvisade förslagsanslaget

till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd

m. m. må tagas i anspråk till bestridande av kostnaderna

under första halvåret 1943 i anledning av de föreslagna

ändringarna i lagen örn folkpensionering,

dels medgiva, att det för samma budgetår anvisade förslagsanslaget

till Barnbidrag må tagas i anspråk till bestridande

av kostnaderna under första halvåret 1943 i anledning av de

föreslagna ändringarna i lagen om barnbidrag,

dels medgiva, att anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal i den avlöningsstat för pensionsstyrelsen,

som av riksdagen godkänts att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1942/43, må — därest det skulle visa sig

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. 2 avd. Nr 2.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

erforderligt att taga densamma i anspråk för bestridande av

kostnaderna för pensionsstyrelsens tekniska omräkning av

tilläggspensionärernas pensioner (invalidunderstöd) — för

samma budgetår överskridas med högst 25,000 kronor;

i‘> /•

E. att riksdagen måtte för budgetåret 1942/43 anvisa

till Bidrag till dgrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd

ett förslagsanslag av.......... kronor 48,400,000,

till Dgrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag

av .... ................................. kronor 3,820,000,

till Dgrtidstillägg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag

av .................................... kronor 530,000,

samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalning
ar

ett förslagsanslag av ................kronor 1,450,000;

samt

F. att motionerna I: 103, I: 248, I: 249, II: 44, II: 78, II:

113, II: 352, II: 353 och II: 354, i den mån de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 juni 1942.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Eriksson i Stockholm, Torsten Ström, Bernhard

Nilsson*, Bäckström, Gustaf Iwar Anderson, Persson i Tidaholm, fru Alvén och herr Pettersson

i Dahl;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Tamm, Forslund, Holstenson, Hage,

fru Nordgren, herr Hagård och fröken Hesselgren.

Reservationer:

1) av herrar Bernhard Nilsson, Tamm och Hagård, vilka ansett att utskottet

bort, med bifall till propositionen, hemställa, under

B. att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts genom propositionen framlagda

förslag till lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag; samt under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

35

E. att riksdagen måtte för budgetåret 1942/43 anvisa

till Bidrag till dyrtidstillågg å folkpensioner och invalidunderstöd ett förslagsanslag

av .................................... kronor 47,700,000,

till Dyrtidstillågg å barnbidrag ett förslagsanslag av .... kronor 3,770,000,

till Dyrtidstillågg å ersättning åt blinda ett förslagsanslag

av .................................................. kronor 530,000,

samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslags
-

anslag av .......................................... kronor 1,424,000;

2) av herrar Pettersson i Dahl och Holstenson, vilka ansett att utskottets

utlåtande hort hava följande lydelse:

Genom den föreliggande propositionen framlägges---(lika med utskottet)

---fyra fixa tillägg måtte utgå.

Såvitt utskottet kunnat finna har emellertid levnadskostnadernas stegring,

för vilken dyrtidstilläggen skola utgöra kompensation, skett tämligen likformigt

över hela landet. Utskottet kan i detta avseende ansluta sig till departementschefens

yttrande i förevarande proposition, då han säger, »att såvitt

angår folkpensionärer synas vissa tecken tyda på, att prisstegringarna å av

deni nyttjade förnödenheter till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika

dyrortsgrupperna, varför de till sina belopp, i procent räknade, icke följa

pensionstilläggens eller inkomsternas storlek».

Detta uttalande anser sig departementschefen kunna göra på grundval av

det material, som samlats av socialstyrelsen genom dess levnadskostnadsundersökningar.

Departementschefen anser dock att ifrågavarande material

icke lämnar fullt säkra hållpunkter, varför han icke vill taga avgörande hänsyn

till detsamma. Utskottet kan för sin del icke hysa samma tvekan som

departementschefen på denna punkt, då erfarenheten enligt utskottets mening

tydligt pekar i samma riktning som det av socialstyrelsen framlagda

siffermaterialet, där socialstyrelsen säger att »i regel bär prisstegringen varit

större inom de lägre ortsgrupperna än inom de övriga». Det synes därför

utskottet uppenbart, att levnadskostnadsstegringen fördelat sig så pass jämnt

över hela landet, att eventuella smärre avvikelser icke kunna motivera ett

bibehållande av systemet med dyrortsgradering av dyrtidstilläggen på folkpensioner

och med dessa jämställda förmåner.

Ett bibehållande av detta system skulle innebära, att pensionärerna inom

de båda lägsta dyrortsgrupperna alltjämt komme att missgynnas i jämförelse

med pensionärerna inom den högsta dyrortsgruppen. Särskilt starkt

skulle denna orättvisa framträda inom den lägsta dyrortsgruppen, emedan

de utgående pensionsbeloppen där äro lägst.

Med stöd av vad som ovan anförts anser utskottet det motiverat, att samtliga

dyrtidstillågg bliva fixa. Det i propositionen föreslagna beloppet av 35

kr. för varje fixt tillägg finner utskottet skäligt.

Utskottet vill därför hemställa,

A. ---(lika med utskottet);

B. att riksdagen, med förklarande ali Kungl. Maj:ts genom

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

propositionen framlagda förslag till lag om dyrtidstillägg

under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till lag

i ämnet.

Lag

om dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalid*

understöd och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

skall erhålla dyrtidstillägg därå under budgetåret 1942/43 med 35 kr.

för varje kvartal. Den som åtnjuter barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg

därå under budgetåret 1942/43 med följande belopp för varje kvartal:

beträffande barnbidrag för ett barn......................... 25 kronor

» > » två » 44 »

» » »tre » 62 » 50 öre

» » » varje barn därutöver ytterligare.. 12 > 50 » .

Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke

uppgår till 12 kronor för år räknat. Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår å det

bambidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst jämlikt

6 § 2 mom. andra stycket lagen örn barnbidrag verkställts.

Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.

Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under ett kvartals sista månad,

utgår med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet

eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken

förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd

eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest

skulle hava förfallit till betalning.

2 §.

Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga kommuner

och landsting med belopp, beträffande tilläggen under tredje och fjärde kvartalen

1942 motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under

år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,

samt i fråga örn tilläggen under första och andra kvartalen 1943 motsvarande

en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under år 1943 utanordnade

tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3 §.

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

37

beträffande dyrtidstillägg som avses i delina lag; dock äger Konungen uppdraga

åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,

åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela

de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

C. ---(lika med utskottet);

D. ---(lika med utskottet);

E. att riksdagen måtte för budgetåret 1942/43 anvisa

till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd

ett förslagsanslag av .......... kronor 54,000,000,

till Dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag

av .................. kronor 3,940,000,

till Dyrtidstillägg d ersättning åt blinda ett förslagsanslag

av ................................ kronor 530,000,

samt till Ersättning till postverket för pensionsutbetalning
ar

ett förslagsanslag av................ kronor 1,459,000;

samt

F. att motionerna I: 103, I: 248, I; 249, II; 44, II: 78, II:

113, II: 352, II: 353 och II: 354, i den mån de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd;

3) av herr Hage, vilken ansett, att 2 § i lagen om dyrtidstillägg under budgetåret

1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag bort hava

utformats så, att orden »en femtedel» utbytts mot orden »en sjättedel»;

4) av herr Bäckström, vilken instämt i den under 1) av herrar Bernhard

Nilsson, Tamm och Hagård anförda reservationen utom beträffande fördelningen

mellan staten samt kommuner och landsting av kostnaderna för i lagen

örn dyrtidstillägg under budgetåret 1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag avsedda dyrtidstillägg, i vilket hänseende han instämt

med vad herr Hage anfört i reservationen under 3);

5) av fröken Hesselgren, som ansett, att det stycke å sid. 26 i utskottets

utlåtande, som börjar med orden »Utskottet delar» och slutar med orden

»fixa tillägg», bort hava följande lydelse:

Utskottet delar den av föredragande departementschefen uttalade uppfattningen,

att vissa tecken tyda på, att prisstegringarna å förnödenheter, som

nyttjas av folkpensionärer, till sina absoluta tal äro ganska lika i de olika

dyrortsgrupperna, varför de till sina belopp, i procent räknade, icke helt

följa pensionstilläggens eller inkomsternas storlek. Fog finnes med hänsyn

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 0 sami. 2 aud. Nr 2.

4

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

härtill för den uppfattningen, att dyrtidskompensationen för närvarande icke

bör lämnas uteslutande genom procentuella tillägg. Å andra sidan kan icke

bortses från att med fixa tillägg äro förbundna vissa betydande olägenheter.

Härutinnan må särskilt framhållas, att dessa tillägg av praktiska skäl måste

utgå med samma belopp, oavsett storleken av den förmån, varå dyrtidstillägg

skall beräknas. Efter ingående överväganden av skilda system för kompensation

av dyxtiden har utskottet kommit till den uppfattningen, att det av

Kungl. Maj:t föreslagna systemet såsom ett provisorium utgör en i huvudsak

godtagbar lösning för budgetåret 1942/43. Det utgör emellertid ej någon tillfredsställande

läsning, och torde övervägande av andra åtgärder, som mera

tillgodose behovet.av en verklig utjämning mellan dyrortsgrupperna, böra

till nästa budgetår övervägas. En ökning av de fixa tilläggens antal, som påyrkats

i nyssnämnda motioner, torde, som av utskottet ovan framhållits, ej

erbjuda någon tillfredsställande lösning. Utskottet kan därför ej tillstyrka

dessa motioner. Såsom nedan anföres vill emellertid utskottet såsom en tillfällig

åtgärd, för att möta en uppkommen svårighet, föreslå viss ändring av

det genom propositionen framlagda förslaget.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

42193» t c.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.