Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överståthållarämbetets organisation m. m.

1942-05-05 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:103, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överståthållarämbetets organisation m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1942 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

överståthållarämbetets organisation m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna

169—171 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna dels till Överståthållarämbetet:

Avlöningar ett förslagsanslag av 270,000 kronor, dels till Överståthållarämbetet:

Omkostnader ett förslagsanslag av 40,000 kronor, dels ock till

Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader

för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m. ett anslag av 24,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 115, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 februari

1942, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för

Överståthållarämbetet, att tillämpas från och med den 1 januari 1943;

dels godkänna av departementschefen förordade avlöningsstater för Överståthållarämbetet,

att tillämpas, den ena under tiden 1 juli—31 december

1942 och den andra under tiden 1 januari—30 juni 1943;

dels till Överståthållarämbetet: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av 264,000 kronor;

dels till Överståthållarämbetet: Omkostnader för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av 42,000 kronor;

dels ock till Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för

vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen m. m. för budgetåret

1942/43 anvisa ett anslag av 24,500 kronor.

Utskottet får till en början hänvisa till den i propositionen nr 115 å

sid. 3—5 lämnade översikten rörande överståthållarämbetets utveckling

till dess nuvarande organisation på tre huvudavdelningar nämligen överståihållarämbetets

kansli, Överståthållarämbetet för pohsärendcn och överståthållarämbetets

avdelning för skatteärenden.

Rörande överståthållarämbetets ställning och uppgifter lämnas

i propositionen följande redogörelse:

Överståthållarämbetet är Kungl. Majits befallningskavande i Stockholms

stad och har sålunda en länsstyrelses funktioner. Ämbetet fungerar emel
Bihang

till riksdagens protokoll 194.2. 6 sami. Nr 103.

1045 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 103.

lertid ej allenast såsom länsstyrelse i ett län. Stockholms stad är även en

stadskommun, i vilken en lokal ämbetsmyndigliet måste fullgöra de uppgifter,

som i andra städer, där magistrat finnes, handhavas av denna myndighet

och underställda organ. Magistratens allmänna administrativa befogenhet

är i Stockholm praktiskt taget begränsad till dess befattning med

allmänna val. I övrigt fullgöras magistratsuppgifterna av Överståthållarämbetet,

som sålunda formellt är Kungl. Maj:ts befallningshavande d. v. s.

länsstyrelse men i sakligt hänseende såväl länsstyrelse som magistrat. De

på ämbetet ankommande ärendena kunna sålunda i huvudsak uppdelas i

länsstyrelseärenden och magistratsärenden.

Överståthållarämbetet har jämväl att handlägga ärenden, som annorstädes

åvila annan lokal myndighet än magistrat och denna underställda organ.

Befattningen med mantalsskrivning och kronoutskylder tillhör väl till huvudsaklig

del magistratsförvaltningen men i övrigt länsstyrelseförvaltningens

område. Taxeringsväsendet åter tillhör delvis sistnämnda område, men ämbetet

har här väsentligen mera omfattande uppgifter, vilka för riket i övrigt

besörjas av taxeringsnämnderna såsom särskilda utom både länsstyrelse,

magistrat och kommunalstyrelse stående organ. Med avseende å folkbokföringen

besörjer ämbetet uppgifter, som annorstädes handhavas icke blott

av vederbörande mantalsskrivningsförrättare utan även av pastor. Debitering

och uppbörd samt avskrivning och avkortning av kommunalutskvlder tillkomma

i övriga städer kommunalstyrelsen.

Under Överståthållarämbetet lyda — förutom polispersonalen vid Stockholms

polisdistrikt -—- stadsfiskalerna, förste stadsfogden, direktören vid

Stockholms stads rannsakningsfängelse och fastighetsregisterföraren jämte

dem underordnad personal. Stadsfiskalerna bilda en fristående avdelning,

i vad avser handläggningen av åtalsfrågor ställd under justi tiekanslersämbetets

tillsyn, men i administrativt hänseende i övrigt huvudsakligen underordnad

överståthållarämbetets beslutanderätt. Förste stadsfogdens expedition,

som av ålder tillhört ämbetets kansliavdelning, skulle enligt det här

omnämnda organisationsförslaget organiseras såsom ett särskilt exekutionsverk.

Rannsakningsfängelset och fastighetsregisterföraren hava ävenledes

i viss mån karaktär av fristående, ämbetet underlydande institutioner.

Förste stadsfogdens och fastighetsregisterförarens verksamhet tillhöra väsentligen

magistratsförvaltningens område; detsamma gäller även handhavandet.

av rannsakningsfängelset.

I fråga örn kostnaderna för Överståthållarämbetet och underlydande

institutioner anföres i propositionen följande.

Medan övriga länsstyrelser äro uppförda å kronans stat och kostnaderna

för deras verksamhet sålunda bestridas av statsmedel, gäller detta allenast

i vissa hänseenden i fråga örn Överståthållarämbetet. Ursprungligen var väl

även Överståthållarämbetet bekostat av kronan, men så är nu endast delvis

fallet.

Överståthållaren och underståthållaren åtnjuta lön av kronan. Staden

lämnar emellertid till dessa ämbetsmän särskilda bidrag, som i realiteten

hava karaktär av avlöningsanslag, varjämte staden tillhandahåller överståthållaren

tjänstebostad.

överståthållarämbetets kansli är uppfört å riksstaten och avlöningarna

till den där anställda personalen utgå enligt de för statens befattningshavare

gällande bestämmelserna; även övriga omkostnader betalas av kronan.

Polisavdelningen erhöll vid sin tillkomst karaktär av en statsavlönad institution,

men redan från begynnelsen deltog staden, örn ock till jämförelsevis

ringa del, i kostnaderna för avdelningen. Utvecklingen har sedan gått

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IDB.

3

i den riktningen, att staden fått vidkännas allt större del av dessa kostnader.

Efter 1925 års polisreform Ilar kronans anslag indragits och staden

får vidkännas kostnaderna icke blott, i enlighet med polislagen, för polisdistriktet

utan ock för ämbetets polisavdelning. Å riksstaten kvarstå anslag

till dels »ersättning för gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och

vaktbetjänter vid stadens poliskammare» med 150 kronor enligt kungl, brev

den 23 februari 1858, dels ock »bidrag till kostnaderna för uppvärmning av

poliskammarens ämbetslokaler» med 1,470 kronor enligt kungl, brev den 1

september 1911.

Uppbördsavdelningen synes aldrig hava haft karaktär av en självständig,

av kronan bekostad avdelning av Överståthållarämbetet. Vid avdelningens

tillkomst framstod den som en del av stadens kronouppbördsverk. Till

kostnaderna utgick emellertid statsbidrag, vilket fortfaran le är fallet. De

till staden utgående statsbidragen utgöras av »ersättning fö ■ kronouppbördsverket

i staden» med 11,472 kronor enligt kungl, brev den 17 januari 1816

och ersättning för arbetet med taxeringen med 220,000 kronor enligt kungl,

brev den 20 juni 1941, vilken sistnämnda ersättning utgår av det å riksstaten

under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig

taxering. Av nämnda anslag plägar jämväl till överståthållarämbetets förfogande

ställas ett belopp för beredande av ersättning till ordförande och

vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, vilket belopp genom Kungl. Maj:ts

beslut den 12 september 1941 fastställts till 220,700 kronor för bestyret

med 1941 års taxering. Ytterligare må nämnas, att ur nämnda anslag till

Överståthållarämbetet jämväl utgår, förutom vissa belopp för mera tillfälliga

taxeringsuppgifter, bidrag till kostnader för taxeringsarbeten av betydelse

för riket i dess helhet.

För de ämbetet underlydande institutionerna — utom stadsfogdekontoret

— bär staden ensam kostnaderna, med den inskränkning att staden

erhåller ersättning från statsverket för mathållning åt vissa i rannsakningsfängelset

förvarade personer.

Yad stadsfogdekontoret angår, har staden visserligen nödgats övertaga

kostnaderna för detsamma, men erhåller enligt kungl, brev den 29 maj 1885

av staten 12,200 kronor i »ersättning för avlöning åt stadens exekutionsbetjäning».

Avlöningarna till de av staden avlönade befattningshavarna utgå enligt

särskilda av Kungl. Maj:t den 29 april 1938 fastställda avlöningsreglementen

för ordinarie och icke ordinarie tjänstemän, uppgjorda efter förebild av 1921

och 1935 års statliga avlöningsförfattningar men med vissa olikheter i förhållande

till dessa, bland annat beträffande grunden för dyrtidskompensationens

beräknande samt i fråga örn skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag.

Till ordiuariereglementet lior en tjänsteförteckning, angivande de

olika befattningarnas lönegradsplacering. Löneplanen B i detta reglemente

svarar mot löneplanen A i det för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen

gällande avlöningsreglementet, medan löneplanen A i det förra

reglementet motsvarar löneplanen B i det senare. Ämbetets ordinarie lönestat

har fastställts av Kungl. Maj:t, dock ej i fråga om befattningar i lönegraden

B 12 och därunder.

Föreliggande förslag rörande Överståthållarämbetet.

1 skrivelse den 4 april 1940 hemställde stadskollegiet i Stockholm, att Kungl.

Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande av förhandlingar

med staden rörande överståthållarämbetets uppförande å kronans stat och en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Ar loll.

reglering av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer ännu

intoge en särställning i förhållande till staten. Kungl. Majit förklarade sig

den 7 juni 1940 vilja medverka vid tillsättandet av en för staten och Stockholms

stad gemensam kommission med uppgift ätt utföra undersökningar

och föra förhandlingar i de spörsmål, som avsågos i stadskollegiets framställning,

samt utsåg ordförande och två representanter för staten i kommissionen.

Därvid utsågos till ordförande överståthållaren T. Nothin samt

till representanter riksgäldsfullmäktigen K. Magnusson och generaldirektören

H. Leo. Från stadens sida tillkallades för ändamålet likaledes två representanter,

nämligen stadsfullmäktiges ordförande, redaktören F. Ström, och

vice ordförande, överdirektören Y. Hernlund.

I ett den 30 oktober 1940 dagtecknat betänkande (statens off. utredn.

1940: 28) framlade kommissionen — 1940 års förhandlingskommission — förslag

angående uppgörelse mellan kronan och staden rörande överståtliållarämbetets

och vissa ämbetet underställda myndigheters uppförande å riksstateu

mot ersättning från stadens sida till kronan.

I anledning av kommissionens förslag avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet,

stadsfullmäktige i Stockholm, fångvårdsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget ifrågasattes av statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden, huruvida icke vissa organisatoriska

och lönetekniska problem borde närmare undersökas, innan ett

slutligt förslag förelädes riksdagen. På grund härav beslöt Kungl. Majit, att

högst fem sakkunniga skulle utses för verkställande av utredning rörande

vissa organisatoriska och lönetekniska spörsmål, vilka sammanhängde med

överståthållarämbetets uppförande å riksstateu. Med''stöd av Kungl. Majits

bemyndigande tillkallade jag den 14 mars 1941 såsom sakkunniga överståthållaren

T. Nothin, borgmästaren i Gävle N. J. Berlin, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson i Stockholm

och lantbrukaren A. L. Hansson i Hubbestad samt landskamreraren i

Stockholm A. G. A. Wigert. De sakkunniga, som antogo benämningen överståthållarämbetskommittén,

hava den 19 september 1941 avgivit betänkande

rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m.

1940 års förhandlingskoiiimissions förslag.

Principerna för kommissionens förslag voro följande.

Överståthållarämbetet skulle uppföras å kronans stat. Enahanda skulle

gälla beträffande de underlydande verken med undantag av dels polisverket

och rannsakningsfängelset, vilka skulle bibehållas å kommunalstyrelsens

stat, dels ock polisdomstolen, som med hänsyn därtill att densamma enligt

föreliggande förslag till rättegångsreform torde komma att överflyttas till

rådhusrätten, skulle lämnas utanför överenskommelsen, Kronan skulle bära

kostnaderna för ämbetet, i den mån verket kunde anses såsom länsstyrelse.

Staden skulle ersätta kronan kostnaderna för den av ämbetet handhavda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

o

magistratsverksamlieten, åklagarväsendet, fastighetsregistreringen, folkbokföringen

oell kommunaluppbörden.

Med avseende å taxeringsväsendet ansåg sig kommissionen icke böra

förorda, att kronan tills vidare iklädde sig ökade bidrag till staden för

taxeringsarbetet i vidare mån, än en sådan ökning kunde anses motiverad

av den av kommissionen fastslagna principen, att kronan borde

bära kostnaderna för överståtliållarämbetets funktioner såsom länsstyrelse,

d. v. s. i förevarande fall de på ett landskontor av motsvarande storlek belöpande

kostnaderna för skattearbetet. Skulle emellertid vid en närmare

omprövning den nuvarande organisationen anses böra i huvudsak bibehållas,

hade kommissionen ansett riktigt, att en fördelning av kostnaderna mellan

kronan och staden ägde rum, så att staden bleve skyldig ersätta kronan

halva kostnaden för denna överståtliållarämbetets arbetsuppgift i den mån

den icke vore att hänföra till vare sig länsstyrelse- eller magistratsförvaltning.

Då ämbetet upptoges å kronans stat, borde följden bliva, att samtliga

inkomster i ämbetets verksamhet komme att uppbäras av kronan. Därigenom

komme sålunda kronans kostnader för verket att minskas. Då stadens bidrag

skulle bestämmas, borde man utgå från de sammanlagda kostnaderna

för ämbetet och sedan beräkna vad därav belöpte å magistratsförvaltningen,

åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunaluppbörden

samt för stadens andel i taxeringsarbetet. Efter frånräknande

av en procentuell andel, svarande mot de av staden avstådda intäkterna,

borde staden tillförbindas att ersätta kronan återstående procentuella andel

av kostnaderna för ämbetsverket såsom helhet.

Kommissionen förutsatte, att såväl kronan som staden skulle kunna påkalla

en omprövning av beräkningen av stadens bidrag vid väsentliga förskjutningar

i grunderna för regleringen. Oavsett detta hade en periodiskt

återkommande översyn av fördelningsreglerna synts böra ske, första gången

så snart nyordningen stabiliserats och därefter vart tionde år.

I fråga örn överståthållarens och underståthållarens avlöningsförhållanden

ansåg kommissionen en reglering böra ske allenast för framtida ämbetsinnehavare.

Beträffande anskaffandet av lokaler åt ämbetsverket fann kommissionen

lämpligt, att kronan svarade för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar,

som i större eller mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter

och som borde sammanhållas till ett enhetligt verk, under det att staden

besörjde, att lämpliga lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt. Med

den av kommissionen föreslagna formen för den ekonomiska uppgörelsen

skulle lokalkostnaderna komma att ingå bland verkets utgifter och sålunda

att slutligen fördelas efter de allmänna reglerna.

Den av kommissionen föreslagna kostnadsfördelningen avsåg ett på riksstaten

uppfört verk, vars personal sålunda avlönades efter kronans avlöningssystem.

Såsom övergångskostnader skulle tillkomma dels lön och pension

till tjänsteman, som före eller vid avtalets ikraftträdande överförts å

indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension, ävensom familje
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

pension åt efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som

avlidit före avtalets ikraftträdande, dels på tiden före övertagandet belöpande

familjepensionsavgifter för tjänstgörande personal, dels skillnaden

mellan kommunallönen och statslönen eller kommunalpensionen och statspensionen

i de fall, där kronans förmåner voro lägre, dels ock pensionsavgifter

för förut kommunalavlönad personal, som icke vore skyldig vidkännas

dylika. Förstnämnda slag av utgifter borde fortfarande bestridas av

staden eller kronan efter nuvarande regler. Beträffande familjepensionsavgifter,

som belöpte å tiden före ikraftträdandet, hade det synts lämpligt,

att staden till kronan utgåve det belopp, som försäkringsmässigt svarade

mot vad den lö mmunalavlönade personalen vid övertagandet skulle såsom

statsavlönad lia a inbetalt. Kostnaderna för fvllnadslöner och pensioner

ävensom för pensionsavgifter till personal, som icke vore skyldig att vidkännas

dylika, borde bestridas av staden. Därvid hade emellertid stadens

representanter förutsatt, att de möjligheter till kostnadernas nedbringande,

som 1938 års avlönings- och pensionsbestämmelser öppnade, så långt det

funnes skäligt skulle av Kungl. Majit tillvaratagas.

De föreslagna normerna för kostnadsfördelningen hade förhandlingskommissionen

ansett böra erhålla avtals form. Sedan avtalet antagits av staden

och kronan, komme beslutanderätten i fråga örn ämbetets organisation att

helt tillhöra statsmakterna. Det hade dock synts böra förutsättas, att mera

omfattande ändringar, som i avsevärdare utsträckning skulle öka stadens

kostnader, icke komme att genomföras utan att staden beretts tillfälle därom

uttala sin mening samt att när fråga vore örn organisationen av avdelningar

inom Överståthållarämbetet eller av underlydande verk, som principiellt

tillhörde magistratsförvaltningen, särskild betydelse komme att tillmätas

stadens erinringar. Kommissionen hade icke avsett, att genom avtalet

skulle skapas privaträttsliga rättigheter för den ena parten gentemot

den andra. Skulle exempelvis genom en ändring i lagstiftningen förhållandet

mellan kronan och magistratsstäderna i allmänhet undergå en förskjutning,

borde icke Stockholms stad på grund av avtalets bestämmelser intaga

en särställning.

Enligt det av kommissionen uppgjorda avtalsförslaget hade såsom

utgångspunkt för fördelningen av kostnaderna för Överståthållarämbetet

tagits uppdelningen av de handlagda ärendena i länsstyrelseärenden och

magistratsärenden. Såsom länsstyrelseärenden hade därvid betecknats sådana

ärenden, som för magistratsstiiders vidkommande eljest åvilade länsstyrelse.

Till den andra gruppen av arbetsuppgifter hänfördes ärenden, som i

rikets övriga magistratsstäder tillhörde magistratsförvaltningen, åklagarväsendet,

fastiglietsregisterföringen, folkbokföringen och kommunalstyrelsen. En

huvudregel i avtalsförslaget vore, att de utgifter för ämbetet, vilka belöpte å

detsamma såsom handliavande länsstyrelseärenden, skulle slutligt stanna å kronan.

Därigenom skulle vinnas likhet med förhållandena i riket i övrigt, där ju

kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet bestredes av kronan. Däremot

an korn me det på städerna själva att bestrida kostnaderna för övriga nyssnämnda

arbetsuppgifter. Detsamma borde då enligt kommissionens mening

gälla för Stockholms stad. Överståthållarämbetets befattning med taxerings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

7

väsendet vore i viss utsträckning av den art, att den folie utom en länsstyrelses

verksamhet. I den mån så vore fallet hade kommissionen ansett,

att staden borde deltaga i kostnaderna.

Beträffande innebörden i övrigt av kommissionens förslag i frågan örn fördelningen

av kostnaderna mellan staten och staden hänvisar utskottet till

den därutinnan å sid. 10 och 11 i propositionen lämnade redogörelsen.

I de över kommissionens förslag avgivna yttrandena tillstyrktes detsamma

av Överståthållarämbetet och av Stockholms stadsfullmäktige, varemot

åtskilliga anmärkningar däremot framfördes av statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden. En redogörelse för innehållet i

sistnämnda tre yttranden har lämnats i propositionen å sid. 11—14.

De sakkunnigas (överståthållarämbetskonimitténs) förslag.

De sakkunniga ha inledningsvis uttalat sin anslutning till den i 1940 års

förhandlingskommissions betänkande framlagda, av remissmyndigheterna

utan erinran lämnade grundprincipen rörande kostnadsfördelningen, nämligen

att av kostnaderna för Överståthållarämbetet och detta underställda organ

kronan skulle svara för vad som belöpte å länsstyrelseärendena och staden

för kostnaderna i övrigt. Beträffande innebörden av denna uppdelning av de

olika göromålen anslöte sig de sakkunniga ävenledes till förhandlingskommissionens

begreppsbestämning, vilken innebure, att med länsstyrelseärenden

förstodes sådana ärenden som för magistratsstäders vidkommande eljest

åvilade länsstyrelse, under det att till magistratsärenden hänfördes uppgifter,

som i rikets övriga magistratsstäder tillhörde magistratsförvaltningen,

åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunalstyrelsen.

Genom denna fördelningsprincip komme statens kostnader för

administrationen inom Stockholm att, frånsett den kostnadsminskning, som

en ökad rationalisering av arbetet medförde, bliva något lägre än för länen

i allmänhet, beroende på att i dessa statsverket hade att för städer utan

egen jurisdiktion bära kostnaden för vissa förvaltningsuppgifter, som i magistratsstäder

bekostades av städerna.

Vid övervägandet av spörsmålet, vilka konsekvenser en dylik principiell

uppdelning av kostnaden för handläggningen av de olika ärendena borde

medföra beträffande överståthållarämbetets organisation, kunde olika alternativ

komma i betraktande. I detta avseende hade förhandlingskommissionen

förordat utvägen, att Överståthållarämbetet jämte underlydande myndigheter

— med undantag av polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen

— uppfördes å kronans stat, varvid staden ålades skyldighet att ersätta

kronan de utgifter, som sammanhängde med förvaltningen av magistratsärendena.

De sakkunniga förklara härefter, att de vid sin granskning av nu berörda

frågor, funnit obestridligt, att kommissionens förslag innebure en ur olika

synpunkter väl avvägd lösning, men att enligt de sakkunnigas mening vissa

omständigheter förelåge, som syntes böra föranleda jämkningar i nämnda

förslag.

Med hänsyn till remissmyndigheternas önskemål örn begränsning av de

myndigheter, som skulle uppföras å riksstaten, ävensom till förestående utredning

rörande beskattningsnämndernas organisation m. m. ansåge sålunda de

sakkunniga försiktigheten bjuda, att å riksstaten för närvarande uppfördes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 106.

allenast sådana avdelningar inom Överståthållarämbetet, som väsentligen

handlade länsstyrelseärenden. Beträffande de avdelningar, som sålunda

uppfördes å rikets stat, brötes överståthållarämbetets isolerade ställning

inom statsförvaltningen. Å andra sidan bomme de avdelningar, som fortfarande

skulle handlägga magistratsärenden och sålunda kvarstå å kommunens

stat, icke att intaga annan eller mera isolerad ställning än motsvarande

kommunalavlönade tjänstemän i andra städer. I enlighet härmed

ämnade de sakkunniga föreslå vissa förändringar i nuvarande arbetsfördelning

mellan ämbetets avdelningar i syfte att statsavlönade befattningshavare

skulle sysselsättas med länsstyrelseuppgifter och kommunalavlönade

befattningshavare med magistratsgöromål.

Med utgångspunkt från angivna principer hava de sakkunniga tagit ställning

till frågan örn vilka delar av Överståthållarämbetet eller detta underställda

organ, som i förevarande sammanhang böra uppföras å riksstaten.

Beträffande Överståthållarämbetet för skatteärenden uttala sig de

sakkunniga sålunda.

I fråga örn denna avdelning av Överståthållarämbetet syntes det med hänsyn

till det omfattande utbyte av personal mellan olika underavdelningar,

som förekomme vid skilda perioder under året, ur allmän synpunkt vara ett

oeftergivligt krav, att avdelningen icke uppsplittrades på olika verk eller

uppdelades på så sätt, att vissa underavdelningar uppfördes å riksstaten,

medan andra bibehölles såsom kommunalavlönade. De sakkunniga hade

stannat vid att i nuvarande läge förorda, att skatteavdelningen i sin helhet

tills vidare bibehölles såsom ett kommunalavlönat verk.

Vidkommande härefter polisavdelningen erinra de sakkunniga till en

början, att förliandlingskommissionens förslag rörande organisationen av

Överståthållarämbetet för polisärenden byggde på en utredning, som i ett den

14 mars 1940 avgivet betänkande framlagts av särskilda, av ämbetet tillkallade

kommitterade. De sakkunniga anföra vidare.

Enligt kommitterades förslag skulle befattningarna såsom polismästare,

ordningspolisintendent och kriminalpolisintendent utbrytas ur polisavdelningen

och inordnas i ett polisverk i egentlig mening, vari jämväl överståthållarämbetets

luftskyddsbyrå skulle ingå. I samband därmed skulle

de polismästaren och poliskommissarierna åvilande uppgifterna att besluta

örn, respektive utföra åtal vid polisdomstolen överflyttas till åklagarmyndigheten.

Vidare skulle ett exekutionsverk upprättas med förste stadsfogden

såsom chef, i vilket verk poliskamreraren och viss personal från poliskamrerarekontoret

skulle inordnas. Polisdomstolen skulle därjämte erhålla

ställning såsom särskild avdelning inom Överståthållarämbetet. Återstående

delar skulle sammanföras till en avdelning inom Överståthållarämbetet, organiserad

på tre byråer, benämnda polisbyrån, trafikbyrån och magistratsbyrån.

Till dessa tre byråer skulle förläggas samtliga de länsstyrelse- och

magistratsärenden, som nu handlades av Överståthållarämbetet för polisärenden

(såväl överståthållarens som polismästarens avdelningar). Beträffande

kommitterades förslag vore ytterligare att nämna, att förvaltningen

av statsmedel skulle överflyttas från poliskamrerarekontoret till överståthållarämbetets

kansli.

Det torde böra framhållas, att den utredning, som sålunda verkställdes

av nämnda kommitterade, närmast avsett en rationalisering av ett å kommunens

stat uppfört verk i syfte att nedbringa kostnaderna för detsamma.

Däremot hade icke såsom i förevarande fall åsyftats en uppdelning av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

ärendena å olika avdelningar, vilken skirlle ligga till grund för fördelningen

av förvaltningskostnaderna mellan kronan oell staden. Kommissionen hade

med sin principiella inställning ej anledning att ifrågasätta någon ändring

i nyssnämnda kommitterades förslag. Med den uppfattning de sakkunniga

hävdat rörande förutsättningarna för ett uppförande å riksstaten av olika

befattningar, erfordrades å polisavdelningen en uppdelning av ärendena i

länsstyrelse- respektive poliskammar- och magistratsgöromål. I vissa hänseenden

kunde det emellertid av praktiska skäl visa sig lämpligt att göra

ett avsteg från principen, att på i riksstaten upptagna avdelningar endast

finge handläggas länsstyrelseärenden eller i poliskammaren endast magistratsärenden.

Därvid vore särskilt att framhålla, att vissa trafikfrågor både

på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn till allmänheten borde behandlas

på en och samma avdelning, oavsett örn de kunde betraktas såsom

länsstyrelse- eller magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall överståthållarämbetets kansli

bestå i huvudsakligen oförändrad form. Dock skola enligt förslaget vissa

nya arbetsuppgifter tillföras kansliet, varjämte kansliets personal bör förstärkas.

Körande de Överståthållarämbetet underställda institutionerna

uttala sig de sakkunniga sålunda.

Kommissionen hade, med instämmande av de hörda myndigheterna, ansett,

att polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen borde lämnas

utanför. I fråga örn åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret

ville de sakkunniga erinra, att samtliga ärenden, som för

närvarande ankomme på dessa myndigheter, vore av sådan beskaffenhet, att

kostnaderna för dessa institutioner under alla förhållanden borde helt bäras

av staden. Kommissionen hade visserligen förordat, att desamma, mot ersättning

för hela kostnaden från Stockholms stad till statsverket, skulle

uppföras å rikets stat. Främsta anledningen därtill hade varit den, att hela

Överståthållarämbetet föreslagits skola uppföras å rikets stat och att de

Överståthållarämbetet underställda organen då ansetts böra i viss omfattning

givas en liknande ställning. Med den principiella inställning, som de sakkunniga

ansett sig böra intaga till frågan örn fördelningen av kostnaderna

för Överståthållarämbetet, funnes ej längre anledning föreslå, att nu nämnda

organ gåves en annan ställning än i andra magistratsstäder. Beträffande

åklagarmyndigheten tillkomme dessutom det av riksräkenskapsverket påpekade

förhållandet, att spörsmålet örn stadsfiskalernas statsanställning torde

komma att upptagas till prövning av 1939 års polisutredning. Med hänsyn

till de anförda omständigheterna ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att

icke heller åklagarmyndigheten, exekutionsverket eller fastighetsregisterkontoret

upptoges på riksstaten utan bibehölle sin nuvarande ställning som

kommunalavlönade organ.

T fråga om innebörden av sakkunnigförslaget i nu avgivna delar anföra de

sakkunniga ytterligare följande.

I nära anslutning till redan tillämpad praxis skulle enligt förslaget huvuddelen

av länsstyrelseärendena handläggas å två huvudavdelningar, kansliet

och den förutvarande polisavdelningen, vilken till undvikande av förväxling

med polisverket borde givas annat namn, förslagsvis politiavdelningen.

Ärenden från dessa avdelningar skulle föredragas för och avgöras av överståthållaren

(underståthållaren) i ungefärligen samma omfattning som nu gällde

teir länen. Till dessa avdelningar skulle jämväl hänvisas vissa magistrats
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

ärenden, som på grund av sitt nära samband med länsstyrelseärendena lämpligast

borde handläggas gemensamt med dessa. Huvudparten av magisfcratsärendena

jämte vissa därmed sammanhängande länsstyrelseärenden skulle

däremot avgöras i de till Överståthållarämbetet såsom särskilda avdelningar

hörande och av staden bekostade skatteverket (skatteavdelningen) och poliskammaren

(polisavdelningen). Avgörandet av där förekommande ärenden

skulle liksom nu i regel ankomma å skattedirektören, respektive polismästaren

(polisintendenterna) med skyldighet för överståthållaren (underståthållaren)

att, på sätt blivande instruktion närmare bestämde, ägna handläggning

åt vissa viktigare grupper ärenden samt med befogenhet för honom

att jämväl därutöver övertaga avgörandet av förekommande ärenden i övrigt.

Organisationen av Överståthållarämbetet för polisärenden.

Overståthållarämbetets avdelning för polisärenden arbetar för närvarande,

örn man bortser från den till avdelningen anslutna polisdomstolen, på två

huvudavdelningar nämligen dels överståthållarens avdelning för polisärenden

omedelbart under överståthållaren, dels övriga delar av Överståthållarämbetet

för polisärenden, med polismästaren som chef närmast under överståthållaren.

För överståthållarens avdelning för polisärenden utövas närmaste

chefskapet av polissekreteraren, som med sina befattningshavare har föredragning

direkt för överståthållaren.

Inom polismästarens avdelning är arbetet fördelat på följande sju underavdelningar,

nämligen 1) polismästarens expedition, 2) kanslipolisintendentens

expedition, 3) trafikpolisintendentens expedition, 4) ordningspolisintendentens

expedition, 5) kriminalpolisintendentens expedition, 6) poliskamrerarkontoret

och 7) luftskyddsbvrån.

I propositionen (sid. 19—25) lämnas en redogörelse beträffande arbetsuppgifter

och personalförhållanden å de skilda avdelningarna inom överståthållarämbetets

avdelning för polisärenden, varvid dock ordningspolisoch

kriminalpolisavdelningarna ävensom luftskyddsbvrån uteslutits, enär

dessa icke beröras av föreliggande förslag örn ämbetets uppförande å riksstaten.

Utskottet tillåter sig hänvisa till denna redogörelse.

Innehållet i de sakkunnigas förslag rörande organisationen av Överståthållarämbetet

för polisärenden återgives därefter i propositionen, beträffande

fördelningen av statsuppgifterna mellan överståtliållarämbetets politiavdelning

och poliskammaren å sid. 26 och 27, rörande personalbehovet å

politiavdelningen samt i fråga örn denna personals lönegradsplacering å sid.

27 och 29. Utskottet hänvisar i dessa delar till propositionen.

De sakkunniga hava härefter uppehållit sig vid frågan örn löneställningen

för chefen för politiavdelningen och i samband därmed berört spörsmålet örn

tjänstebenämningen för nämnda befattningshavare ävensom för chefen för

kansliavdelningen. De sakkunniga anföra i dessa delar.

Polissekreteraren hade av ålder haft samma ämbetsställning som landssekreterare.

Med hänsyn härtill syntes befattningshavaren i fråga böra placeras

i lönegraden A 30. Därutöver borde emellertid, ej minst på grund

av att beslutanderätt å ämbetets vägnar torde böra anförtros vederbörande

befattningshavare i ett flertal ärenden, tillkomma avlöningsförstärkning av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

11

samma slag, som utginge till landssekreterarna i länen, varvid de sakkunniga

i betraktande av de på befattningshavaren ankommande göromålens art och

omfattning ansåge avlöningsförstärkningen icke böra utgå med lägre belopp

än i de största länen eller sålunda med 3,500 kronor för år. Aven med

nämnda löneställning komme en betydande försämring att inträda i förhållande

till de förmåner, som för närvarande utginge till innehavaren av polissekreterartjänsten.

•

Vad beträffade tjänstebenämningen för chefen för politiavdelningen, ansåge

de sakkunniga, att beteckningen sekreterare för denna tjänst liksom

för chefen för kansliavdelningen vore olämplig och direkt missvisande för

uppfattningen av dessa tjänsters karaktär. Inom statsförvaltningen i övrigt

brukade benämningen sekreterare avses för tjänster i lönegraderna A 24

och A 26 med helt andra åligganden än som avsåges för nu ifrågavarande

befattningshavare. Möjligen skulle titeln landssekreterare kunna tänkas för

dessa båda tjänster, men detta torde dock knappast vara lämpligt, enär en

dylik benämning skulle vara ägnad att ingiva en vilseledande föreställning

örn befattning vid någon av länsstyrelserna uti landet. I anslutning till

den nomenklatur, som tillämpats vid 1936 års organisation av överståthållarämbetets

avdelning för skatteärenden, då chefen för nämnda avdelning erhållit

benämningen skattedirektör, föresloge de sakkunniga, att chefen för

politiavdelningen benämnes politidirektör och chefen för kansliavdelningen

kansli direktör.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle personalbeståndet å politiavdelningen

bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 politidirektör (A 30),

1 assessor (A 27), 1 notarie av l:a klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass (A 21),

3 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),

3 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 6 kontorsbiträden (A 4).

2) Icke-ordinarie tjänstemän: 2 assessorer (Eo 27), 2 notarier (högst Eo 19),

1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4), 2 skrivbiträden (Eo 2),

1 expeditionsvakt (Ex 5) och 1 skrivbiträde (Ex 2). Politidirektören skulle

äga uppbära en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år.

Organisationen av Överståthållarämbetet» kansli.

Kansliavdelningen är — såsom tidigare nämnts — redan för närvarande

uppförd å riksstaten. Befattningshavarna äro sålunda underkastade bestämmelserna

i de statliga avlönings- och pensionsförfattningarna.

De olika befattningshavarnas åligganden framgå av föreskrifterna i §§ 5

—12 arbetsordningen för Överståthållarämbetet. En översiktlig redogörelse

därför ävensom för det nuvarande personalbeståndet vid kansliavdelningen

lämnas i propositionen å sid. 30—32.

De sakkunniga behandla i sitt förslag frågan vilka ärenden, som

i fortsättningen böra handläggas å kansliet. De anföra härom i

huvudsak följande:

Enligt de sakkunnigas åsikt borde de ärenden, som för närvarande handlades

å överståtliållarämbetets kansli, även i fortsättningen behandlas därstädes.

Detta borde dock icke utesluta, att en av praktiska skäl betingad

omflyttning av ärenden mellan kansliet och politiavdelningen kunde fa förekomma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

A andra sidan syntes vissa ärenden, som nu behandlades på annat håll,

böra överföras till handläggning å kansliet. Sålunda anslöte sig de sakkunniga

helt till det av de tidigare omnämnda kommitterade framförda förslaget,

att den förvaltning av statsmedel, som ankomme på Överståthållarämbetet,

förlädes till kansliet. Vidare ansåge de sakkunniga böra dit hänföras

ärenden angående arvsskatt och skatt för gåva. Dessa ärenden, som

otvivelaktigt finge anses såsom länsstyrelseärenden, behandlades för närvarande

inom skatteavdelningen å skattedirektörens expedition. De ägde emellertid

icke sådant samband med övriga å skatteavdelningen förekommande göromål,

att de av denna orsak boi''de kvarligga å skatteavdelningen. Detta vore

däremot fallet med vissa andra länsstyrelseärenden, som enligt de sakkunnigas

mening alltjämt borde behandlas å nämnda expedition. Ytterligare

borde mantalsskrivnings- och värnpliktsmålen, som av nämnda kommitterade

ifrågasatts till överflyttning från polisdomstolen till skattedirektörens expedition,

med hänsyn till sin natur av länsstyrelseärenden förläggas till överståthållarämbetets

kansli.

Beträffande personalbehovet! å överståthållarämbetets kansli erinra de

sakkunniga till en början, att Överståthållarämbetet i skrivelse den 16 juni 1939

till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framfört vissa önskemål beträffande

befattningshavarnas löneställning. I skrivelsen hade ämbetet föreslagit, att

sekreteraren måtte tillerkännas en avlöningsförstärkning i likhet med landssekreteraren,

att assessorstjänsten måtte uppflyttas en lönegrad eller till

samma lönegrad som länsassessorstjänsterna (A 27), att en av kanslistbefattningarna

måtte utbytas mot en bokliållarbefattning i samma lönegrad som

befattningen såsom andre länsbokhållare (A 21) samt att en av kontorsbiträdesbefattningarna

måtte utbytas mot en kanslibiträdesbefattning (A 7).

De sakkunniga erinra vidare, att tjänsteförteckningssakkunniga den 21

maj 1941 avgivit betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad

avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna A 1—A 29 (statens off. utredn.

1941: 17). Av betänkandet franninge, att nämnda sakkunniga i fråga örn

befattningar inom de lönegrader, som varit föremål för behandling, allenast

ansett sig böra beakta behovet av en särskild befattningshavare för överståthållarämbetets

räkenskapsföring och utanordningsärenden, i vilket avseende

föreslagits införande av en befattning såsom förste kanslist i lönegraden

A 17.

De sakkunniga framlägga härefter förslag örn viss utökning av personalen

å överståthållarämbetets kansli. De sakkunniga uttala sig på följande sätt.

Vid bedömande av personalbehovet för kansliet borde hänsyn tagas därtill,

att den nuvarande personalen måste anses alltför fåtalig. Framhållas

kunde att sedan överståthållarämbetets kansli år 1914 erhöll sitt i stort sett

nuvarande personalbestånd — bortsett från den år 1936 inrättade assessorstjänsten

— Stockholms folkmängd vuxit med över 208,000 personer, ungefärligen

motsvarande folkmängden i ett medelstort län. Vad särskilt de mera

kvalificerade befattningshavarna anginge, hade bristen på personal medfört,

att sekreteraren endast kunnat ägna sig åt sin egen föredragning men däremot

icke medhunnit att deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas föredragning

ankommit på andra tjänstemän. För att möjliggöra för sekreteraren

att deltaga även i de viktigare av sistnämnda slag av ärenden syntes böra

anställas en kvalificerad befattningshavare, som kunde övertaga en del av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lod.

13

sekreterarens föredragningsskyldigliet. Därtill komme, att enligt de sakkunnigas

förslag ett stort antal ärenden skulle överflyttas till kansliet, nämligen

— förutom förvaltningen av statsmedel —- arvs- oell gåvoskatteärenden

samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Förstnämnda slag av ärenden

vore av den art, att de vid länsstyrelserna alltid torde handhavas av vederbörande

landskamrerare. De sakkunniga ville med hänsyn till det anförda

föreslå, att vid kansliet anställdes ytterligare en assessor i 27 lönegraden,

vilken dock av samma skäl, som tidigare anförts beträffande assessorstjänsterna

å politiavdelningen, tillsvidare borde erhålla extra ordinarie anställning.

För den utökade förvaltningen av statsmedel borde beräknas en förstärkning

av kansliets nuvarande befattningshavare med en tjänsteman med samma

löneställning som länsbokhållare av 2:a klass (A 21). Befattningshavaren

syntes dock böra benämnas notarie. Vidare torde en kanslisttjänst i anslutning

till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag böra uppflyttas till förste

kanslist (A 17).

Ytterligare finge de sakkunniga föreslå, att en ny icke-ordinarie kanslisttjänst

inrättades för de kanslistgöromål, som sammanhängde med tillkomsten

av nya uppgifter å avdelningen. Löneställningen för denne befattningshavare

borde bestämmas enligt de grunder, som förut förordats för motsvarande

tjänsteman å politiavdelningen. Även i fråga örn de två nuvarande

amanuenserna borde tillämpas samma befordringsgång, som de sakkunniga

föreslagit för politiavdelningens motsvarande personal.

Vad anginge behovet av biträdespersonal, vore detta synnerligen svårt

att för närvarande bedöma. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga ansett

sig böra tills vidare föreslå allenast den personalförstärkning, som redan nu

kunde anses oundgängligen erforderlig, eller ytterligare 1 kanslibiträde (A 7),

2 kontorsbiträden (A 4) samt 1 extra ordinarie kontorsbiträde (Eo 4), varvid

dock den nuvarande extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle bortfalla.

I betraktande av ovissheten huruvida denna personalförstärkning bleve tillräcklig,

ville de sakkunniga understryka angelägenheten av att vederbörande

anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal måtte, intill dess

närmare erfarenhet rörande personalbehovet erhållits, kunna få överskridas

efter medgivande av Kungl. Majit.

De sakkunniga föreslå vidare, att chefen för kansliavdelningen — kanslidirektören

— på sätt av dem jämväl förordats för chefen för politiavdelningen

erhåller en avlöningsförstärkning med 3,500 kronor för år.

I fråga örn assessorn framhålla de sakkunniga, att dennes åligganden i

åtskilliga fall numera hade karaktären av enmansärenden, i vilka han ensam

meddelade beslut å överståthållarämbetets vägnar. Detta vore exempelvis

fallet med ärenden, som anginge anteckning i handels-, närings-, försäkringsocli

föreningsregistren, exekutiva auktioner och fördelning av köpeskilling, fördelning

av medel, som nedsatts enligt expropriationslagen, ävensom liknande

förrättningar enligt vattenlagen m. fl. lagar. Det med tjänsten förenade

ansvaret vore sålunda — förklara de sakkunniga — numera betydligt större

än då tjänsten inrättades och därvid i avbidan på närmare erfarenheter

placerades i 26:e lönegraden. De sakkunniga hava för sin del icke kunnat

finna några bärande skid, varför assessorsbefattningen skulle vara lägre

placerad än länsassessorstjänsterna, och föreslå diirför, att befattningen uppflyttas

till lönegraden A 27.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr lOo.

Personalbeståndet å överståtliållarämbetets kansli skulle enligt de sakkunnigas

förslag bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 kanslidirektör

(A 30), 1 assessor (A 27), 1 notarie av l:a klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass

(A 21), 1 förste kanslist (A 17), 3 kanslister (A 15), 1 förste expeditionsvakt

(A 7), 2 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 4 kontorsbiträden

(A 4). 2) Icke-ordinarie tjänstemän: 1 assessor (Eo 27), 2 notarier (högst

Eo 19), 1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 kontorsbiträde

(Ex 4). Kanslidirektören skulle äga uppbära en aviöningsförstärkning

av 3,500 kronor för år.

De sakkunniga föreslå, att den personalförteckning, som bör fastställas för

de statliga befattningshavarna vid Överståthållarämbetet, uppdelas på två

avdelningar, en för kansliet och en för politiavdelningen.

Fördelningen av kostnaderna mellan kronan och staden.

De sakkunniga framhålla, att enligt gjorda beräkningar staden för kanslikostnaderna

skulle utgiva 40,000 kronor till kronan, under det att med utgångspunkt

från kommissionens kostnadsram kronan skulle till staden utgiva

omkring 18,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för i poliskammaren

förekommande handläggning av länsstyrelsegöromål. På grund

av den kostnadsökning, som måste anses bliva en följd av ärendenas

fördelning å två skilda ämbetsverk, vore det — anföra de sakkunniga

— sannolikt, att kostnaden för handläggning inom poliskammaren av länsstyrelseärendena

bomme att ej oväsentligt överstiga sistnämnda belopp,

18,000 kronor, ehuru för närvarande underlag saknades för ett tillförlitligt

beräknande av kostnadsbeloppet. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga,

att en kvittning bör vara att föredraga framför ett på invecklade beräkningar

grundat likvidförfarande. De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att vid

godtagande av förslaget örn organisationen av kansliet och politiavdelningen

någon särskild fördelning av förvaltningskostnaderna mellan kronan och

staden icke för närvarande skulle förekomma, utan att i stället kronan helt

skulle svara för kostnaderna för kansliet och politiavdelningen, under det

att staden helt skulle svara för den å kommunens stat uppförda poliskammaren.

När framdeles ett tillförlitligt underlag kunde erhållas för bedömande

av kronans kostnader för handläggning av magistratsärenden och

stadens kostnader för handläggning av länsstyrelseärenden, borde frågan örn

en avräkning mellan kronan och staden upptagas till omprövning. I likhet

med vad som hittills förekommit beträffande statens bidrag till kostnaderna

för skatteavdelningen syntes därvid en reglering kunna ske utan särskilt avtal.

Örn en dylik framtida avräkning utvisade, att kronan hade ett tillgodohavande

hos staden, syntes detta lämpligen kunna beaktas vid fastställandet

av statens ersättning till staden för taxeringsarbetet, vilket jämväl torde

böra ske, därest avräkningen utvisade ett saldo staden tillgodo.

Med den av de sakkunniga ovan förordade anordningen skulle sålunda

icke påkallas någon reglering av rättsförhållandet mellan kronan och Stockholms

stad i form av särskilt avtal.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande Nr lod.

Vad angår skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit, att hela avdelningen

tills vidare skulle kvarstå å kommunens stat. I fråga örn formen

för statens bidrag till förvaltningskostnaderna för skatteavdelningen anföra

de sakkunniga, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att för närvarande

frångå den nuvarande metoden. De sakkunniga hava emellertid på anförda skäl

föreslagit, att den nuvarande ersättningen till Stockholms stad för taxeringsarbetet

i Stockholm måtte höjas från 220,000 kronor till 282,000 kronor.

En av de sakkunniga har i särskilt yttrande uttalat, att ställnings- •

tagande till spörsmålet örn höjning av ifrågavarande ersättning först borde

tagas, efter det den pågående utredningen angående taxeringsorganisationen

vore färdig, samt att ersättningsbeloppet följaktligen tills vidare borde utgå

efter oförändrade grunder.

Med avseende å kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och

fastighetsregisterkontoret anföra de sakkunniga, att dessa kostnader liksom

hittills böra helt bekostas av staden.

Overgångsanordningar lii. lii.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av de sakkunnigas

förslag framhålla de sakkunniga, att det kunde synas ligga närmast till

hands, att omläggningen skedde vid ett budgetårsskifte och då närmast från

och med den 1 juli 1942. Emellertid skulle det — påpeka de sakkunniga

— troligen vara förenat med vissa svårigheter att låta den ifrågasatta omorganisationen

träda i kraft så kort tid efter ett blivande riksdagsbeslut i

ämnet. Ett realiserande av de sakkunnigas förslag förutsatte nämligen,

att Kungl. Majit först meddelade ny instruktion för Överståthållarämbetet

samt att därefter ny arbetsordning utfärdades. Aven örn dessa åtgärder

skulle medhinnas efter det statsmakterna fattat ståndpunkt till organisationsfrågan

och före nästa budgetårs början, medförde det dock olägenheter

ur olika synpunkter att låta en så betydande omorganisation med ändrad

fördelning av ärendena och därav bland annat följande omläggning av överståthållarämbetets

diarier träda i kraft rinder löpande arbetsår. Lämpligast

syntes därför vara, att tidpunkten för de ifrågasatta omläggningarna bestämdes

till den 1 januari 1943.

De sakkunniga anföra vidare, att i fråga om avlönings- och pensionsförmåner

för befattningshavare å politiavdelningen givetvis borde i princip

gälla, att de i likhet med andra civila befattningshavare i statens tjänst

skulle vara underkastade bestämmelserna i civila avlöningsreglementet

respektive civila icke-ordinariereglementet samt civila tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet ävensom till nämnda reglementen

hörande tilläggs- och tillämpningsbestämmelser. Eörutom därav betingad

ändring i tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet påkallades

icke någon annan förändring i sagda reglemente än ett tillägg till

52 § rörande avlöningsförstärkning åt avdelningscheferna å kansliet och

politiavdelningen i likhet med vad som enligt 12 mom. i sagda paragraf

gällde vid länsstyrelserna. Därav föranleddes jämväl vissa ändringar i 3

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr löij.

och 9 §§ kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 478) med tilläggsbestämmelser

till civila avlöningsreglementet.

För personal, som övergår från nuvarande anställning å kommunens stat,

till befattning å politiavdelningen, erfordras — framhålla de sakkunniga —

vissa särskilda övergångsanordningar. Körande de sakkunnigas uttalanden

härutinnan hänvisas till propositionen, sid. 41—43.

Under erinran att förhandlingskommissionen förordat, att kronan skulle

svara för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar, som i större eller

mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter och som borde sammanhållas

till ett enhetligt verk, under det att staden besörjde, att lämpliga

lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt, anföra de sakkunniga vidare,

att de ansåge sig böra förorda en dydik princip beträffande detta spörsmål.

I detta sammanhang hava de sakkunniga förklarat, att de funnit, att ämbetets

lokaler i mycket stor utsträckning vore olämpliga för sitt ändamål.

Med avseende å frågan örn ordnandet av vissa mellanhavanden mellan

kronan och staden beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse

uttala de sakkunniga bland annat, att något särskilt avtal härutinnan knappast

torde vara erforderligt och att det syntes falla linder Kungl. Maj:ts administrativa

beslutanderätt att meddela de föreskrifter därutinnan, som kunde

anses erforderliga.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Över sakkunnigförslaget hava yttranden avgivits dels av Stockholms

stadsfullmäktige, statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden,

dels ock — sedan dessa myndigheter yttrat sig — av Överståthållarämbetet.

En detaljerad redogörelse för yttrandena återfinnes i propositionen å sid.

43—53.

Departementschefen.

Departementschefen anför inledningsvis följande:

Till en början vill jag framhålla, att jag finner spörsmålet örn överståthållarämbetets

organisation nu föreligga i det skick att ett förslag i ämnet

kan underställas riksdagens prövning. Den omständigheten att full enighet

icke kunnat vinnas beträffande frågan i vilken utsträckning ett förstatligande

bör ske synes mig icke utgöra något hinder mot att ett avgörande kommer

till stånd, låt vara att definitiv ståndpunkt icke kan tagas till alla hithörande

spörsmål. Ej heller synes det mig -— efter de utredningar, som ägt rum

— påkallat, att, såsom riksräkenskapsverket påyrkat, ytterligare undersökningar

vidtagas rörande ämbetets personalbehov. En sak för sig är att några

frågor rörande avlöningsförmåner till vissa befattningshavare äro av beskaffenhet

att lämpligen böra ställas på framtiden.

Yad härefter beträffar frågan i vilken omfattning en överflyttning av

Överståthållarämbetet och detsamma underställda institutioner bör ske från

Stockholms stads stat till riksstaten framgår av den lämnade redogörelsen, att

det senast utarbetade förslaget är av väsentligt mindre räckvidd än det förslag,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

17

som framlades av 1940 års förhandlingskommission. Den begränsning, som

sålanda skett, bär närmast föranletts av de erinringar mot kommissionens

förslag, som på sin tid framfördes av statskontoret och riksräkenskapsverket.

Då det ursprungliga förslaget var synnerligen omfattande och dess konsekvenser

i flera hänseenden voro svåra att överblicka, sjmes mig den omständigheten,

att en begränsning ägt rum, i och för sig innebära en förbättring.

I likhet med de sakkunniga finner jag icke någon anledning föreligga

att föreslå en överflyttning till riksstaten av stadens exekutionsverk eller av

dess fastighetsregisterkontor.

Jag delar jämväl de sakkunnigas mening, att med hänsyn till pågående

utredningar rörande åklagarväsendets och taxeringsväsendets organisation

för närvarande icke bör ifrågasättas någon överflyttning till kronan vare sig

av stadens åklagarmyndighet eller av överståthållarämbetets avdelning för

skatteärenden.

Med avseende å överståthållarämbetets avdelning för polisärenden innebär

de sakkunnigas förslag, att avdelningen skulle uppdelas på två särskilda

avdelningar, nämligen en statlig, benämnd politiavdelningen, och en kommunal,

kallad poliskammaren. Uppdelningen har därvid gjorts så att å politiavdelningen

väsentligen skulle komma att handläggas länsstyrelseärenden, medan

poliskammaren skulle få till uppgift att huvudsakligen handhava magistratsgöromål.

Till förhindrande av att grupper av ärenden, som äga nära inbördes

sammanhang, skiljas från varandra har dock föreslagits, att vissa

magistratsgöromål skulle tillföras politiavdelningen, medan en del länsstyrelseärenden

skulle förläggas till poliskammaren. I anslutning härtill hava de

sakkunniga föreslagit, att ämbetets kansli, som alltjämt skulle vara uppfört

å riksstaten och liksom för närvarande skulle huvudsakligen handlägga

länsstyrelseärenden, skulle få sitt verksamhetsområde något utvidgat genom

att till kansliet från andra delar av ämbetet överfördes vissa grupper av

ärenden, som i länen behandlas av länsstyrelserna. Sakkunnigförslaget synes

mig även i dessa delar vara av beskaffenhet att böra genomföras. Genom

de föreslagna åtgärderna skulle bland annat vinnas den väsentliga fördelen

att ämbetets ekonomiska beroende av kommunen komme att upphöra beträffande

de avdelningar, vilka fungera såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet

eller utöva statlig kontroll över kommunen. På detta

sätt skulle också en avsevärt större likformighet än som för närvarande är

rådande komma till stånd mellan organisationen av Överståthållarämbetet å

ena sidan och av länsstyrelserna i länen å den andra.

I fråga örn organisationen av politiavdelningen anför departementschefen

följande:

4 idkommande härefter organisationen av den föreslagna politiavdelningen

förutsätter jag, att densamma väsentligen skall erhålla de arbetsuppgifter, som

de sakkunniga tänkt sig. Å densamma böra således handläggas samtliga

de grupper av ärenden, som för närvarande ankomma på överståthållarens

avdelning för polisärenden, och därutöver åtskilliga grupper av ärenden, som

nu tillhöra polismästarens avdelning för polisärenden. Under sådana förhållanden

och då det nuvarande personalbeståndet å överståthållarens avdelning

för polisärenden — enligt vad som framgår av de sakkunnigas utredning —

varit alltför knappt, är det tydligt, att man för politiavdelningens del måste

räkna med större personal än den, som för närvarande finnes anställd å överståthållarens

avdelning för polisärenden. Personalökningen synes såväl beträffande

den juridiskt utbildade personalen som beträffande personalen i övrigt

böra erhålla den omfattning, som ifrågasatts av de sakkunniga. Sålunda till
Bihany

till riksdagens protokoll 1042. tl sami. Nr 103.

1045 41i i!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

styrker jag, att å politiavdelningen anställas 2 extra ordinarie assessorer, vilka

i likhet med länsassessorerna böra placeras i 27:e lönegraden, 1 notarie av

Ira klass i lönegraden A 24, 1 notarie av 2:a klass i lönegraden A 21 samt

— i stället för den nuvarande amanuensen — 2 icke-ordinarie notarier, för

vilka senare böra gälla avlöningsbestämmelser motsvarande dem, som enligt

Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1937 föreskrivits rörande icke-ordinarie

länsnotarie!- och länsbokhållare.

Vidare bör antalet kanslisttjänster ökas med 2, av vilka den ena bör placeras

i lönegraden A 15. För den andra, som bör vara icke ordinarie befattningshavare,

torde böra gälla de bestämmelser rörande lönegradsplacering,

som enligt Kungl. Majlis brev den 12 november 1937 föreskrivits för

icke-ordinarie landskanslister och landskontorister.

I fråga örn biträdespersonalen föreslår jag en ökning med 1 kanslibiträde

(A 7), 2 kontorsbiträden (A 4), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 skrivbiträde

(Eo 2).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle å politiavdelningen vara anställda

1 förste expeditionsvakt (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 1 expeditionsvakt

(Ex 5). Då en förste expeditionsvakt redan finnes anställd vid ämbetets

kansli och då det icke synes nödvändigt att för de statliga avdelningarna

av ämbetet räkna med mer än en befattningshavare i denna lönegrad,

anser jag, att den ifrågasatta befattningen såsom förste expeditionsvakt

vid politiavdelningen bör utbytas mot en expeditionsvaktstjänst. Jag

räknar därför för politiavdelningens del med 2 expeditionsvaktstjänster i

lönegraden A 5 och 1 dylik tjänst i lönegraden Ex 5.

Beträffande chefen för politiavdelningen hava de sakkunniga hemställt,

att han måtte placeras i lönegraden A 30 med rätt att därutöver uppbära

en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år. Förslaget innebär, att politiavdelningens

chef skulle i avlöningshiinseende likställas med landssekreterarna

och landskamrerarna i de tre största länen. Statskontoret och allmänna

lönenämnclen hava bland annat hänvisat till att frågan örn avlöningsförmånerna

för landssekreterare och landskamrerare för närvarande är under omprövning

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga samt föreslagit, att frågan

örn avlöningsförmånerna till chefen för politiavdelningen icke borde definitivt

lösas förr än slutlig ställning tagits tili spörsmålet örn lönereglering för

landssekreterare och landskamrerare. Till denna uppfattning har jag så

mycket större anledning att ansluta mig som jag hyser den åsikten, att

chefen för politiavdelningen i princip bör vara likställd med landssekreterare

och landskamrerare. I avbidan på den slutliga prövningen av frågan örn

chefens för politiavdelningen avlöningsförmåner bör denne befattningshavare

därför nu placeras i lönegraden A 30.

De sakkunnigas förslag att chefen för politiavdelningen skulle benämnas

politidirektör anser jag mig böra biträda.

Körande organisationen av överståthållarämbetets kansli innehåller

departementschefens yttrande följande:

Sakkunnigförslaget innebär beträffande verksamhetsområdet för överståthållarämbetets

kansli, att till kansliet skulle från andra avdelningar av ämbetet

överflyttas dels ärenden rörande förvaltningen av statsmedel, dels ock

arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Mot

detta förslag synes icke vara något att erinra.

Yad angår personalbehovet å ämbetets kansli delar jag de sakkunnigas

mening, att en personalförstärkning bör komma till stånd dels med hänsyn

till de nytillkommande arbetsuppgift er n a dels ock därför att det nuvarande

personalbeståndet å kansliet torde vara väl knappt beräknat för fullgörande

av det arbete, som för närvarande åvilar kansliet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103. 19

I likhet med de sakkunniga anser jag, att å kansliet bör anställas en assessor

1 lönegraden Eo 27 och — för den utökade förvaltningen av statsmedel —

en notarie av 2:a klass i lönegraden A 21.

Beträffande kanslisterna hava de sakkunniga föreslagit dels — i anslutning

till vad som föreslagits av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga —

förändring av en av de nuvarande kanslisttjänsterna i lönegraden A 15 till

en förste kanslisttjänst i lönegraden A 17, dels ock inrättande av en ny

icke-ordinarie kanslisttjänst, för vilken skulle gälla samma avlöningsbestämmelser,

som förut föreslagits beträffande en motsvarande tjänst vid politiavdelningen.

Sistnämnda förslag biträder jag. Däremot kan jag icke för

närvarande förorda den ifrågasatta ombildningen av en kanslisttjänst till

förste kanslisttjänst. Jag vill erinra, att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

i sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad

avser allmänna civilförvaltningen föreslagit inrättande av förste kanslisttjänster

vid länsstyrelserna, men att statsmakterna icke tagit ståndpunkt till

detta förslag i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder

för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga örn

länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt. Innan ställning tagits till frågan

örn lämpligheten av att vid länsstyrelserna inrätta förste kanslisttjänster,

bör det icke ifrågakomma att tillskapa en dylik befattning vid Överståthållarämbetet.

Antalet ordinarie kanslisttjänster vid ämbetets kansli bör således

tills vidare liksom hittills vara fyra.

De nuvarande amanuenstjänsterna böra — på sätt de sakkunniga föreslagit

— omändras till icke-ordinarie notarietjänster, vilkas innehavare böra

vara i avlöningshänseende likställda med icke-ordinarie länsnotarie och länsbokhållare.

Med avseende å biträdespersonalen tillstyrker jag de sakkunnigas förslag,

enligt vilket denna personal skulle förstärkas med 1 kanslibiträde (A 7),

2 kontorsbiträden (A 4) och 1 kontorsbiträde (Eo 4), medan å andra sidan

den extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle indragas.

I likhet med de sakkunniga finner jag det motiverat, att chefen för kansliet

erhåller en benämning, som bättre än den nuvarande anger hans verkliga

tjänsteställning. Jag tillstyrker därför, att han i stället för sekreterare erhåller

benämningen kanslidirektör.

Liksom de sakkunniga utgår jag från att kanslidirektören bör vara i avlöningshänseende

helt och hållet likställd med politidirektören. Under hänvisning

till vad jag i det föregående anfört rörande avlöningsförmåner åt

politidirektören föreslår jag därför, att kanslidirektören tills vidare får kvarstå

i lönegraden A 30 utan rätt till särskild avlöningsförstärkning.

Jag har förut tillstyrkt, att vid politiavdelningen skulle inrättas två nya

länsassessorstjänster i lönegraden Eo 27 ävensom att en dylik tjänst skulle

inrättas vid kansliet. I konsekvens härmed förordar jag, att den ordinarie

länsassessorstjänsten vid kansliet uppflyttas från lönegraden A 26 till lönegraden

A 27. Då länsassessorstjänsterna placerats i 27:e lönegraden torde

— såsom allmänna lönenämnden ock påpekat — någon anledning icke

föreligga att placera assessorerna vid de statliga avdelningarna av Överståthållarämbetet

i lägre lönegrad.

Vidkommande personalförteckningen för Överståthållarämbetet anför

departementschefen:

För underlättande av en överflyttning av personal från den ena statliga

avdelningen till den andra bör personalförteckningen icke — såsom de sakkunniga

föreslagit — vara uppdelad å en förteckning, avsedd för politiavdelniugen,

och en avsedd för kansliet, utan bör, i enlighet med vad statskontoret

förordat, en för båda avdelningarna gemensam förteckning fastställas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle efter genomförd

omorganisation å personalförteckningen få upptagas följande tjänstemän å

ordinarie stat, nämligen 1 kanslidirektör (A 30), 1 politidirektör (A 30), 2

assessorer (A 27), 2 notarier av l:a klass (A 24), 4 notarier av 2:a klass (A 21),

7 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),

5 kanslibiträden (A 7), 3 expeditionsvaktér (A 5), och 10 kontorsbiträden

(A 4). Såsom extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e

skulle därjämte få upptagas 3 assessorer (Eo 27).

I frågan örn fördelningen av kostnaderna mellan staten och Stockholms

stad yttrar departementschefen följande:

Vad härefter angår spörsmålet om fördelningen av kostnaderna mellan

kronan och Stockholms stad såvitt angår verksamheten vid överståthållarämbetets

kansli, politiavdelningen och poliskammaren hava de sakkunniga

— med utgångspunkt från principen att kronan skulle betala ersättning till

staden för förvaltningskostnaderna för de länsstyrelseärenden, som framgent

skulle kvarbliva hos poliskammaren, medan staden skulle betala ersättningtill

kronan för den kostnad, som följde med handläggningen av magistratsgöromålen

å kansliet och politiavdelningen — kommit till den slutsatsen att

dessa ersättningar för närvarande kunde beräknas till ungefär samma belopp

samt att därför ett kvittningsförfarande borde äga rum. De sakkunniga

räkna emellertid med att, när framdeles ett tillförlitligare underlag för bedömande

av ifrågavarande kostnader kunde erhållas, frågan örn en avräkning

mellan kronan och staden borde upptagas till förnyad prövning.

För min del anser jag mig böra i stort sett godtaga de sakkunnigas kostnadsberäkningar

och har jämväl kommit till den uppfattningen, att för ifrågavarande

verksamhet nu varken bör ifrågakomma någon ersättning från staden

till kronan eller tvärtom. För enkelhetens skull och till förekommande av

framtida tvistigheter synes det emellertid nu böra definitivt fastslås, att

kostnaderna för kansliet och politiavdelningen skola åvila staten, medan

kostnaderna för poliskammaren skola bestridas av staden — detta utan rätt

till framtida gottgörelse från någondera sidan. Med denna anordning, som

torde få betraktas som fördelaktig för båda parterna, skulle alltså någon

senare avräkning icke behöva komma till stånd. Det må framhållas, att

statsmakterna alltid måste äga befogenhet att besluta örn sådan överflyttning

av ärenden från kansliet och politiavdelningen till poliskammaren att de

statliga avdelningarna av ämbetet komma att uteslutande handlägga länsstyrelseärenden.

I fråga örn skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit viss höjning

av den ersättning, som för närvarande utgår till Stockholms stad för taxeringsarbetet

i Stockholm. Denna ersättningsfråga kommer att i annat sammanhang

underställas riksdagens prövning, varför jag saknar anledning att

här ingå på densamma.

Lika med de sakkunniga räknar jag med att även i fortsättningen staden

skall — i samma omfattning som gäller för andra magistratsstäder — betala

kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret.

Beträffande den nya organisationens ikraftträdande och därmed

förenade spörsmål anför departementschefen följande:

Den nya organisationen torde med hänsyn till vad de sakkunniga anfört

lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1943.

I princip böra befattningshavarna å politiavdelningen bliva i avlöningsoch

pensionshänseende underkastade de bestämmelser, som i allmänhet gälla

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

21

för befattningshavare i statens tjänst. För den personal, som övergår från

nuvarande anställning å kommunens stat till befattning å politiavdelningen,

bliva emellertid vissa särskilda övergångsbestämmelser erforderliga.

I likhet med vad de sakkunniga föreslagit förordar jag, att såväl ordinarie

som icke ordinarie befattningshavare, vilken vid genomförandet av den nya

organisationen tillträder befattning vid politiavdelningen, tillerkännes rätt

att välja örn han vill underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna

eller om han vill kvarstå å kommunens stat. I förra fallet

böra rörande rätt att tillgodoräkna dels tjänstetid för uppfattning i högre

löneklass dels ock tidigare anställning i Överståthållarämbetet för erhållande

av pension gälla de bestämmelser i ämnet, som de sakkunniga föreslagit.

I det senare fallet bör han kvarstå å kommunens stat och den för honom

avsedda befattningen å riksstaten hållas vakant så länge han innehar sin

omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.

I detta fall bör staten, på sätt allmänna lönenämnden föreslagit,

årsvis till staden gälda ett belopp motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg

under hela året för en befattningshavare i motsvarande lönegrad och

löneklass i statens tjänst.

Därest befattningshavare, som kvarstår å kommunens stat förordnas att

uppehålla högre statlig befattning, bör vikariatsersättning beräknas på

samma sätt, som örn den högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det

kommunala avlöningsreglementet.

Rätten att kvarstå å kommunens stat bör — såsom de sakkunniga föreslagit

— blott tillkomma befattningshavare i samband med ikraftträdandet

av den nya organisationen. För den, som vid senare tidpunkt tillträder befattning

vid politiavdelningen, böra vanliga avlönings- och pensionsbestämmelser

gälla, dock med det undantag att även i sådant fall vederbörande

bör få i pensionshänseende tillgodoräkna sig sin dittillsvarande anställning

i Överståthållarämbetet efter samma grunder som den, vilken redan vid organisationens

ikraftträdande övergår på de statliga bestämmelserna.

Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad här angivits meddela de bestämmelser rörande övergången till den

nya organisationen, som må befinnas erforderliga.

Till sist vill jag nämna, att jag icke finner skäl att här ingå på frågan

örn ekonomisk reglering beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse.

Denna fråga är nämligen av beskaffenhet att böra lösas för sig och har icke

något egentligt sammanhang med spörsmålet örn överståthållarämbetets organisation.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1942/43.

l:o) Överståthållarämbetet: Avlöningar.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om personalförteckning och avlöningsstat

för Överståthållarämbetet bygger på förutsättningen, att den föreslagna omorganisationen

av ämbetet genomföres från och med den 1 januari 1943.

Till följd därav avses olika personalförteckningar och avlöningsstater skola

gälla för tiden 1 juli—31 december 1942 och för tiden 1 januari—30 juni

1943. För den förra tidsperioden skall den personalförteckning, som fastställts

den 5 maj 1939, alltjämt äga tillämpning, medan för den senare tidsperioden

personalförteckningen skall ändras så att den överensstämmer med

den personalorganisation, som skall finnas efter det den nya ordningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

blivit genomförd. I en anmärkning till den senare förteckningen skall angivas,

att befattning skall hållas vakant, så länge de med befattningen

förenade göromålen bestridas av tjänsteman å Stockholms stads lönestat.

Vad beträffar avlöningsstaterna föreslås staten för tiden 1 juli—31 december

1942 överensstämma med gällande avlöningsstat för ämbetet, givetvis med

den ändringen att beloppen skola halveras. För erhållande av en rund

slutsumma å anslaget föreslås posten till rörligt tillägg något jämkad. Statens

slutsumma skulle bliva 77,200 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1943 har beräknats på följande

sätt.

För avlöningar till överståthållaren och underståthållaren upptages

en anslagspost å 5,840 kronor 72 öre.

Posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän uppskattas

till 104,000 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, beräknas ett belopp av 1,500 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal uppskattas

till 47,500 kronor. Tillräckliga skäl att — på sätt av de sakkunniga

ifrågasatts — upptaga denna post med förslagsvis beräknat belopp anses

icke föreligga. Posten föreslås därför i enlighet med vad i allmänhet gäller

beträffande motsvarande poster upptagen till bestämt belopp.

För särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren

beräknas 5,959 kronor 28 öre, därav 1,000 kronor 50 öre för

taffelpenningar till överståthållaren, 1,158 kronor 78 öre för löneökning till

överståthållaren och 3,800 kronor för tillfällig löneförbättring till överståthållaren

och underståthållaren.

Slutligen upptages för rörligt tillägg ett belopp av 22,000 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1943 skulle alltså komma

att sluta å (5,840: 72 + 104,000 + 1,500+47,500 + 5,959: 28 + 22,000) 186,800

kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget har alltså upptagits

till (77,200 + 186,800) 264,000 kronor.

2:o) Överståthållarämbetet: Omkostnader.

Vid beräkningen av överståthållarämbetets anslag för nästa budgetår

har förutsatts, att man för första budgethalvåret skall utgå från nuvarande

förhållanden, medan man för det andra budgethalvåret skall räkna med förhållandena

efter genomförd omorganisation.

Anslagsposten till sjukvård m. m. upptages till 500 kronor för tiden

1 juli—31 december 1942 och till 1,000 kronor för tiden 1 januari—30 juni

1943 eller till sammanlagt 1,500 kronor.

För bränsle, lyse och vatten anmäles för nästa budgetår ett medelsbehov

av (500 + 1,000) 1,500 kronor, medan för övriga expenser beräknas (7,000 +

30,000) 37,000 kronor. Härvid ha för engångsutgifter för anskaffning av

möbler och inventarier i samband med den nya organisationen beräknats

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

23

8.000 kronor. Vidare avses inventarierna å polissekreterarens expedition

skola kostnadsfritt få övertagas av statsverket och disponeras för politiavdelningens

räkning.

Slutligen beräknas utgifterna för publikationst ryck till (800 + 1,200)

2.000 kronor.

Omkostnadsanslaget bar alltså beräknats i enlighet med följande sammanställning.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .

2. Expenser, förslagsvis.........

3. Publikationstryck, förslagsvis

......... kronor 1,500

......... » 38,500

......... > 2,000

Summa kronor 42,000

3:o) Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa

kostnader för avlöning av exekutionsbetjäningen m. m.

För ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42 bar anvisats ett anslag

å 25,300 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 2 maj 1941 skall anslaget

tills vidare disponeras på följande sätt:

Ersättning till Stockholms stad för avlöning åt stadens exeku
tionsbetjäning

enligt Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1885.. kronor 12,200

Ersättning till Stockholms stad för kronouppbördsverket i

staden enligt Kungl. Majits brev den 17 januari 1816...... » 11,472

Ersättning till Stockholms stad för gratifikationer åt extra

ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte vid stadens poliskammare

enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858.. » 150

Bidrag till Stockholms stad till kostnaderna för uppvärmning

av poliskammarens ämbetslokaler enligt Kungl. Maj:ts brev

den 1 september 1911.......................................... ^

Summa kronor 25,292

De sakkunniga hava framhållit, att vid ett godtagande av de sakkunnigas

förslag rörande överståthållarämbetets organisation de belopp å 150 kronor

respektive 1,470 kronor, som av ifrågavarande anslag utbetalades till Stockholms

stad, borde upphöra att utgå.

I sitt utlåtande över berörda- förslag har statskontoret uttalat, att i samband

med en omorganisation på förevarande område samtliga de ersättningar

och bidrag, som från ifrågavarande anslag utbetalades till staden,

borde bortfalla.

Departementschefen har i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit tillstyrkt,

att från och med den 1 januari 1943 de ersättningar till staden,

sorn utgå enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858 och den 1 september

1911, indragas. Däremot föreslås övriga ifrågavarande ersättningar till staden

alltjämt skola utbetalas. Medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår

beräknas sålunda till (12,200 + 11,472 + 75 -1 735) 24,482 eller i avrundat tal

24,500 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Utskottets yttrande och hemställan.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall överståthållarämbetets kansli alltjämt

vara uppfört å riksstaten och få sitt verksamhetsområde något utvidgat genom

att till kansliet från andra delar av ämbetet överföras vissa grupper av

ärenden, som i länen behandlas av länsstyrelserna. Jämte kansliet skall

enligt förslaget finnas ytterligare en statlig avdelning, benämnd politiavdelningen,

å vilken väsentligen skola handläggas sådana å den nuvarande avdelningen

för polisärenden ankommande göromål, som i länen behandlas av

länsstyrelserna. Cheferna för nämnda avdelningar skola benämnas kanslidirektör

respektive politidirektör och hänföras till lönegraden A 30. Åter.

stoden av de göromål, som nu handläggas å avdelningen för polisärenden

— huvudsakligen magistratsgöromål — skall behandlas av en kommunal

avdelning, benämnd poliskammaren. Övriga avdelningar av Överståthållarämbetet

förbliva i huvudsak oberörda av det nu framlagda förslaget.

Utskottet tillstyrker ett utvidgat förstatligande av Överståthållarämbetet i

den sålunda angivna utsträckningen. Därvid vill utskottet såsom en väsentlig

fördel med förslaget framhålla, att överståthållarämbetets ekonomiska beroende

av kommunen vid förslagets genomförande kommer att upphöra beträffande

de avdelningar, vilka fungera såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet

eller utöva statlig kontroll över kommunen.

Emellertid vill det förefalla utskottet som örn benämningen politiavdelning

och titeln politidirektör lämpligen böra utbytas mot andra beteckningar.

Under hand har utskottet inhämtat att förutsättningar numera synas föreligga

för en anordning med ett för de statliga avdelningarna av ämbetet

gemensamt registratorskontor för mottagande av inkommande handlingar.

Hinder synas då icke föreligga mot att avdelningarna erhålla en gemensam

beteckning, överståthållarämbetets kansli, och särskiljas exempelvis med benämningarna

första och andra huvudavdelningen. Denna fråga påkallar

emellertid icke beslut från riksdagens sida i annat avseende än beträffande

den i förslaget till personalförteckning uppförda befattningen såsom politidirektör.

Enligt utskottets mening bör denna befattning i stället erhålla

tjänstebenämningen kanslidirektör.

Kungl. Maj :ts förslag beträffande den för avdelningarna avsedda personalen

och dess lönegradsplacering ävensom i avseende å övergångsanordningar

vid genomförandet av den nya organisationen har icke föranlett erinran

från utskottets sida. Såsom departementschefen framhållit bör det få

ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

propositionen angivits meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

Efter organisationens genomförande skola enligt Kungl. Majits förslag

kostnaderna för de statliga avdelningarna åvila staten och kostnaderna för

poliskammaren staden utan rätt till framtida gottgörelse från någondera

sidan. Utskottet, som ansluter sig till detta förslag, vill i likhet med departementschefen

framhålla, att statsmakterna alltid måste äga befogenhet att

besluta örn sådan överflyttning av ärenden från de statliga avdelningarna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

25

till poliskammaren att nämnda avdelningar komma att uteslutande handlägga

länsstyrelseärenden.

Utskottet Ilar icke något att invända mot att tidpunkten för den nya

organisationens ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1943. Då icke

heller anslagsberäkningarna givit utskottet anledning till erinran får utskottet,

under åberopande av vad ovan anförts, hemställa,

att riksdagen må

I) godkänna följande personalförteckning för Överståthållarämbetet,

att tillämpas från och med den 1 januari 1943:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

2 kanslidirektörer ........................................ A 30

2 assessorer................................................ A 27

2 notarier av l:a klass.................................... A 24

4 notarier av 2:a klass.................................... A 21

7 kanslister................................................ A 15

1 kansliskrivare............................................ A 11

1 förste expeditionsvakt.................................. A 7

5 kanslibiträden .......................................... A 7

3 expeditionsvakter ......................................... A 5

10 kontorsbiträden ........................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20;e.

3 assessorer ............................................. Eo 27

Anm. I personalförteckningen upptagen befattning skall hållas vakant så

länge de med befattningen förenade göromålen bestridas av tjänsteman

å Stockholms stads lönestat.

II) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,

att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1942:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.

................................... kronor 5,840: 72

:

Lön

............... .

Tjänstgörings-

Summa

penningar

Överståthållaren...............

2,340: 72

2,340: 72

Underståthållaren ..............

2,500: —

1.000: -

3,500: -

Summa

—

j —

5,840: 72

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................................kronor 41,500:—

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ » 1,500: —

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 6 sami. Nr 103. lois 42—3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

..........................................kronor 14,000: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren

och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren........ kronor 1,000: 50

b. Lönetillökning till överståthållaren

............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbätt
ring

till överståthållaren

och underståthållaren

.................... » 3,800: — » 5,959:28

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... » 8,400: —

Summa kronor 77,200: —;

III) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,

att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.

...................................kronor 5,840: 72

...... -'''' ■

----

Lön

—

Tjänstgörings-

penningar

Summa

2,340: 72

2,500: —

1,000: —

2,340: 72

3,500: —

Underståthållaren ..............

Summa

—

_

5,840: 72

2.

3.

4.

5.

6.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................................kronor 104,000: —

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 1,500: —

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

.......................................... » 47,500: —

Särskilda löneförmåner till överståthållaren

och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren ........ kronor 1,000:50

b. Lönetillökning till överståthållaren

............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbättring

till överståthållaren och

underståthållaren ...... » 3,800: — » 5,959:28

Rörligt tillägg, förslagsvis.................... » 22,000: —

Summa kronor 186,800:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

27

IY) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln

anvisa

a) till Överståthållarämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 264,000 kronor;

b) till Överståthållarämbetet-. Omkostnader ett förslagsanslag

av 42,000 kronor;

c) till Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad

för vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen m. m.

ett anslag av 24,500 kronor.

Stockholm den 5 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Gränebo, Torsten Ström, Sven Larsson, Heiding, Karl Magnusson, Bäcklund, Björkman,

Gustaf Iwar Anderson, Sundberg och Holmbäck; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Andersson i Prästbol, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Aqvist, Staxäng,

Viklund, fru Alvén, herrar Pettersson i Dahl, Akerström och Eriksson i Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.