Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 191^2/^3 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1942-05-12 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1942:111, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 191^2/^3 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1942 kl. 4 e. m.

«

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

anslag för budgetåret 191^2/^3 till avlöningar vid de

allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.).

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

118, 124 och 183 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 3 januari 1942) föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna

för budgetåret 1942/43

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 28,700,000

kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

ett anslag av 14,000 kronor;

dels ock till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,350,000

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 176, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 6 mars

1942, föreslagit riksdagen att

1. besluta, att kvinnliga lärjungar må från och med läsåret 1942/43 erhålla

tillträde till gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolan i Boden skall från och med budgetåret

1942/43 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas

till högre samläroverk med fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium

under förutsättning, att Bodens stad åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor

eller motsvarande kontant ersättning samt bostad för minst en vaktmästare

ävensom förbinder sig att bevilja ett engångsanslag av minst 5,000 kronor

till bestridande av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen

och utvidgning av biblioteket; skolande sagda ombildning tillgå sålunda, att

under första året upprättas första ringen av det fyraåriga latin- och det

treåriga realgymnasiet och sedan ytterligare en ring per år av vardera gymnasielinjen,

till dess gymnasiet är i sin helhet färdigbildat på båda linjerna;

Bihang till riksdagens protokoll 19//2. 6 sami. Nr lil.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3. godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet angivna ändringar i

personalförteckningen för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1942/43;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning

— tills vidare under budgetåret 1942/43, då för realskolestadiet avsedd

ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning;
5.

godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa

ett förslagsanslag av 28,650,000 kronor;

7. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av 26,000 kronor;

8. till Vissa kostnader för student- och realexamina för budgetåret 1942/43

anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

9. å personalförteckningen för de tekniska läroverken från och med budgetåret

1942/43 uppföra ytterligare en lektorstjänst;

10. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de tekniska

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43;

11. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av 1,371,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr L. A. Björklund väckt motion

(II: 275), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att Hässleholms kommunala

gymnasium förstatligas från och med budgetåret 1942/43 i enlighet

med de av skolöverstyrelsen angivna grunderna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar S. Edin och L. Tjällgren (I: 215) och den andra inom andra kammaren

av herrar K. Mäler och B. Stattin (II: 292), vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit efter förnyat

övervägande av frågan örn inrättande av ett statligt gymnasium i Sollefteå

ville för 1943 års riksdag framlägga förslag i ärendet;

dels ock en inom andra kammaren av herr L. Lindahl m. fl. väckt motion

(II: 18), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn utredning beträffande möjligheterna till att mindre bemedlade

studiebegåvade barn från landsbygden erhålla statlig hjälp för genomgående

av realskola.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas, i den mån desamma ej framgå av det följande, till motionerna

II: 275,1: 215 och II: 18.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3

I. Ifrågasätta särskilda besparingsåtgärder.

1. Undervisningsskyldigheten för lektorer, adjunkter

och ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser m. m.

I § 133 läroverksstadgan finnas föreskrifter meddelade beträffande omfattningen

av läroverkslärares undervisningsskyldighet. Enligt mom. 2 är

sålunda lektor skyldig meddela undervisning 20—24 veckotimmar. Är lektorns

tjänstgöring till någon del förlagd till andra klasser av realskolan än

den högsta eller till lyceets tre lägre kretsar, skall dock den sålunda stadgade

undervisningsskyldigheten ökas på sådant sätt, att de nyssnämnda

minimi- och maximitalen ökas med en timme för varje fullt femtal veckotimmar,

varunder läraren bestrider tjänstgöring på nämnda stadium.

Adjunkt eller ämneslärarinna är enligt nyssnämnda moment skyldig meddela

undervisning under 24—30 undervisningstimmar i veckan. Har läraren

sin tjänstgöring till någon del förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet

eller lyceets tre högre kretsar, skall han äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,

som följer därav, att nyssnämnda minimi- och maximital

minskas med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren

bestrider undervisning på nämnda stadium. Vid bestämmande av lärarens

undervisningsskyldighet skall iakttagas, att den beräknas lika med den, som

normalt åligger lektor, därest tjänstgöringen till en omfattning av minst 18

veckotimmar är förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets

tre högre kretsar.

Enligt mom. 5 av § 133 skall i den undervisningsskyldighet, som åligger

lärare, ingå även vissa särskilda åligganden såsom granskning av lärjungarnas

skriftliga arbeten, laborationsredogörelser och herbarier, handledning av lärjungarna

i deras i § 9 föreskrivna enskilda arbete och medverkan vid ledning

av lärjungarnas i § 20 omförmälda friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt

samt uppdrag att vara föreståndare för institution och att i övrigt

vårda undervisningsmateriel.

Enligt mom. 6 bestämmes inom de i mom. 1—4 stadgade gränserna och

med iakttagande av övriga i § 133 givna föreskrifter för varje särskild lärare

undervisningstiden med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen

av den tid, som erfordras för fullgörande av de i mom. 5 omförmälda

särskilda åliggandena.

Förutom i övrigt stadgad tjänstgöringsskyldighet åligger det enligt mom. 7

varje lärare att, i den mån förhållandena det påkalla, efter av rektor uppgjord

fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och övriga lärjungarnas arbeten

å läroverket ävensom att under raster, morgonandakt eller eljest, då sådant

kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över lärjungarna.

För lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters

handledning, ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett avsevärt drygare

arbete av den art, som i mom. 5 omförmäles, eller annat därmed jämförligt

arbete, må slutligen enligt mom. 9, där förhållandena sådant medgiva,

de i inom. 2 stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens

medgivande med mera än två undervisningstimmar i veckan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Måttet av den undervisning, som uttages av de enskilda lärarna, är av

betydelse för beräkningen av det erforderliga antalet icke-ordinarie lärare;

en ökning av undervisningsskyldigheten medför minskat behov av anslag till

grundavlöfimgar till icke-ordinarie lärare.

Vid beräkningen av behovet av medel för sistnämnda ändamål har medeltjänstgöringstiden

för lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor plägat tagas

till utgångspunkt. Före ikraftträdandet av 1937 års lönereglering

för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter

hade en medeltjänstgöringstid av 21 undervisningstimmar i veckan

för lektorer samt 26 för adjunkter och ämneslärarinnor tagits till utgångspunkt

vid anslagsberäkningarna. I samband med nämnda lönereglering ansågs

medel tjänstgöringstiden böra höjas med % veckotimme för envar av

nämnda lärarkategorier.

I ''propositionen nr 154 till 1940 års lagtima riksdag föreslogs,

att anslagsberäkningarna skulle grundas på en sådan tillämpning av gällande

bestämmelser angående lektorers, adjunkters och ämneslärarinnors undervisningsskyldighet,

att medel tjänstgöringen för läsåret 1940/41 utsträcktes

med en halv undervisningstimme i veckan (alltså till för lektor i genomsnitt

22 veckotimmar och för adjunkt i genomsnitt 27 veckotimmar).

Riksdagen (skrivelse nr 264) biföll Kungl. Maj:ts förslag under uttalande

av att förhållanden kunde uppkomma — särskilt genom inkallelser i vidgad

omfattning av lärare till militärtjänstgöring — vilka påkallade längre gående

åtgärder med avseende å tjänstgöringsskyldigheten än de sålunda beslutade;

vid sådant förhållande borde det vara öppet för Kungl. Maj:t att ytterligare

provisoriskt utsträcka tjänstgöringsskyldigheten.

Frågan om en än ytterligare ökning av undervisningsskyldigheten för ifrågavarande

lärargrupper upptogs till behandling även vid 1941 års riksdag.

I sina anslagsäskanden diskuterade skolöverstyrelsen möjligheterna att

vidtaga än längre gående besparingsåtgärder vid läroverken. Överstyrelsen

ansåg sig dock icke kunna tillstyrka några generella sådana åtgärder. Enligt

överstyrelsens beräkning skulle en ytterligare ökning av undervisningsskylheten

medföra följande minskning av lärår- och anslagsbehovet:

Höjning i

veckotimmar

Minskat lärarbehov

Minskat anslagsbehov

Allmänna

läroverk

Högre kom- munala läro- anstalter

Summa

Allmänna

läroverk

Högre kom- munala läro- anstalter

Summa

V...........

45

5

50

247,000

79,000

326,000

1

88

33

121

482,000

180,000

662,000

1 v»..........

130

53

183

713,000

277,000

990,000

I 19^1 års åttonde huvudtitel (sid. 177) föreslogs ingen höjning av undervisningsskyldigheten.

I detta hänseende anförde departementschefen bland

annat följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

5

En ytterligare höjning av undervisningsskyldigheten försämrade icke undervisningsresultatet

under förutsättning, att gränsen för lärarnas förmåga att

prestera en fullgod undervisning icke därigenom överskredes. Ur denna synpunkt

och under nämnda förutsättning vore en höjning av undervisningsskyldigheten

icke ägnad att i samma grad som övriga diskuterade besparingsåtgärder

ingiva betänkligheter. Vid bedömandet av lämpligheten av en sådan

åtgärd finge emellertid även hänsyn tagas till den skärpning av arbetslösheten

bland lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna

besparingsåtgärderna — som skulle bli följden därav. För egen del hade jag

kommit till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med

hänsyn härtill icke för det dåvarande borde tillrådas.

RiJcsdagen (skrivelse nr 196) uttalade, att, så länge dåvarande överskott

på lärare bestode, åtgärder i syfte att ytterligare höja ämneslärarnas undervisningsskyldighet

knappast torde vara att tillråda. I den mån arbetslösheten

på detta område avvecklades, komme frågan emellertid i annat läge

och torde då böra upptagas till förnyat bedömande. Riksdagen erinrade om

det uttalande i förevarande ämne, som gjordes av 1940 års lagtima riksdag

i dess skrivelse nr 264, vartill riksdagen hänvisade.

Besparingsberedningens förslag.

Besparingsberedningen har — under förutsättning att det allmänna statsfinansiella

läget ansåges påkalla en begränsning av statens utgifter för skolväsendet

— föreslagit, att beslut utverkades örn en utökning av lektorernas,

adjunkternas och ämneslärarinnornas vid de allmänna läroverken undervisningsskyldighet

med i genomsnitt en veckotimme, dock att vid denna öknings

genomförande skälig hänsyn toges till de synpunkter angående arbetslöshet,

som framhållits i det föregående.

Genom en dylik utökning av undervisningsskyldigheten vid de allmänna

läroverken torde — sedan den fullt genomförts — kunna vinnas en årlig

kostnadsbesparing av omkring 590,000 kronor.

Till stöd härför har beredningen anfört bland annat:

Besparingsberedningen ansåge, att arbetslöshetssynpunkter icke borde få

föranleda, att spörsmålet örn lärarnas undervisning;sskyldighet nu undanskötes.

Härför talade icke endast statsekonomiska skäl. Det måste därjämte

betraktas såsom ett allmänt intresse — ej minst för den studerande ungdomen

och för dem, som stöde inför valet av levnadsbana — att, såvitt möjligt,

klarhet skapades om det framtida behovet av nyrekrytering på lärarbanan.

Bestämmande härför vore givetvis i första hand dels den omfattning, det

alllmänna ansåge sig kunna giva åt det högre skolväsendet, och dels den

arbetsprestation, som ansåges böra uttagas av varje enskild lärare.

Tungan av lärarens arbete utanför lektionsrummet och av lektionsundervisningens

krävande natur måste anses vara väl uppvägd av för lärarkåren

speciella förmåner i andra avseenden. I och för sig vore det givetvis önskvärt,

att alla tankar på en utökad undervisningstid för lärarna kunde avvisas.

Därest detta av andra skäl icke läte sig göra, syntes emellertid en jämförelse

mellan lärarnas och övriga tjänstemäns normala arbetsbörda icke rimligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

kunna åberopas såsom ett stöd emot en måttlig ytterligare ökning av lärarnas

genomsnittliga tjänstgöringstid.

Men även dylika jämförelser förutan syntes det under viss förutsättning

icke orimligt med en måttlig ytterligare ökning av lärarnas undervisningsskyldighet.

Förutsättningen skulle vara, att alltfort i huvudsak hittillsvarande

möjligheter till nedsättning av den enskilde lärarens tjänstgöring bibehölles.

Somliga lärare belastades nämligen med skrivlag och andra liknande

s. k. särskilda åligganden i en utsträckning, som skäligen borde föranleda en

mycket avsevärd minskning av lektionsundervisningen. Stundom kunde därjämte

med hänsyn till lärarens ålder eller eljest fysiska och psykiska uthållighet

en tämligen betydande nedsättning i hans undervisningsskyldighet vara

rationell även ur allmän ekonomisk och pedagogisk synpunkt. Nämnda förutsättning

förelåge, även om medelundervisningstiden höjdes, därest samtidigt

lärarnas maximitjänstgöringstid ökades. I den mån de statsfinansiella förhållandena

påkallade en minskning av kostnaderna för skolundervisningen,

syntes under angivna förutsättning det vara också sakligt möjligt och rimligt

med en höjning av medeltjänstgöringstiden för ifrågavarande ämneslärare

med upp till en veckotimme. För att kunna bibehålla nuvarande minimital

i de för lärarna gällande latituderna (för lektor 20 och för adjunkt 24 veckotimmar)

erfordrades samtidigt höjning av maximitjänstg öring stiden med upp

till 2 veckotimmar. Detta skulle i praktiken medföra, att av de lärare, som

icke i särskilt stor utsträckning belastades med s. k. särskilda åligganden,

och av dem, som stöde i sin fulla arbetskraft, en ökad arbetsprestation finge

uttagas. Detta syntes — örn man ville se till realiteter — icke orimligt. Det

borde framhållas, att en ökning av 2 veckotimmar icke utgjorde mer än i

genomsnitt 15 minuters ökad daglig lektionstid.

Vad besparingsberedningen ifrågasatt angående höjning av maximitalen i

latituderna med 2 veckotimmar behövde — under i övrigt oförändrade förhållanden

— icke innebära, att lärarna i någon större utsträckning komme

att åläggas en undervisning, motsvarande det höjda maximitalet i den för

läraren gällande latituden. Endast i relativt få fall förekomme nämligen för

närvarande uttagande av maximiundervisnin g stiden och detta komme vid

ett genomförande av vad ovan ifrågasatts icke att ske i större utsträckning

än hittills.

De enbart eller övervägande å lågstadiet tjänstgörande lärarna hade i avsevärt

mindre utsträckning än de på högstadiet tjänstgörande ålagts tjänstgöring,

motsvarande de högsta eller näst högsta timtalen i respektive timtalslatituder.

Detta förhållande vore såtillvida anmärkningsvärt som omfattningen

av de s. k. särskilda åliggandena torde vara mindre på nämnda stadium

än på högstadiet. Man torde med fog kunna ifrågasätta, om icke just

beträffande denna grupp lärare en ökad tjänstgöring kunde uttagas utan

större olägenheter. En skälig bedömningsgrund härför syntes vara, att normalt

den lärare, som icke i större omfattning belastades av s. k. särskilda

åligganden, skulle bestrida maximitjänstgöring inom den för honom gällande

latituden. Med utgångspunkt härifrån skulle övriga lärare åläggas en i förhållande

till de särskilda åliggandena reducerad undervisningsskyldighet. Nu

gällande grunder i fråga örn medel tjänstgöringstid möjliggjorde ett bestämmande

av den enskilde lärarens undervisningsskyldighet så, att denna, i fråga

örn adjunkterna, icke i något fall uppnådde det absolut högsta timtalet (30

veckotimmar) och beträffande samtliga lärarkategorier endast i förhållandevis

liten utsträckning motsvarade de högsta och näst högsta timtalen i respektive

latituder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

7

I vilken mån vid bedömandet av lärarnas undervisningsskyldighet hänsyn

borde tagas även till dem, som avsåge att inträda på lärarbanan, torde

kunna bedömas på olika sätt. Någon sådan hänsyn till de studerandes intressen

torde emellertid icke i någon väsentligare mån ha tagits på andra

områden. Efter en övergångstid hade i stället en anpassning skett.

Av väsentlig betydelse torde dock vara att behovet av en dylik anpassning

bleve klarlagt utan dröjsmål; svårigheterna i samband med en omläggning

av den tänkta levnadsbanan minskade icke vid en omläggning först sedan

studierna pågått en längre tid eller rent av avslutats. Såsom inledningsvis

framhållits, syntes därför förekomsten av viss arbetslöshet bland läraraspirantema

icke kunna få föranleda till att spörsmålet örn lärarnas undervisningsskyldighet

ej nu ånyo upptoges till behandling. Det måste sålunda

betraktas såsom ett allmänt intresse — ej minst för den studerande ungdomen

och för dem, som stöde inför valet av levnadsbana — att, såvitt möjligt,

klarhet skapades om det framtida behovet av nyrekrytering på lärarbanan.

Ett principavgörande beträffande lärarnas undervisningsskyldighet under

den framtid, som nu torde kunna närmast överblickas, torde därför få anses

påkallat. Såsom ett särskilt spörsmål torde därvid få betraktas frågan om

den takt, i vilken en eventuell utökning av undervisningsskyldigheten skulle

genomföras. Därest, såsom i det föregående diskuterats, medelundervisningstiden

skulle utsträckas med en veckotimme, kunde därför — örn arbetslöshetssynpunkter

och andra liknande omständigheter ansåges påkalla

det — genomförandet ske etappvis, exempelvis med en halv veckotimme

från och med läsåret 1942—1943 och med återstoden ett eller annat år

senare.

Yttranden m. m.

Statskontoret har tillstyrkt besparingsberedningens förslag örn ökning av

undervisningsskyldigheten.

Skolöverstyrelsen, vilken inhämtat yttranden från lärarorganisationer, rektorer,

lärarkollegier m. fl., har avstyrkt besparingsberedningens förslag. Av

överstyrelsens utlåtande inhämtas bland annat följande:

Överstyrelsen betonade, att läroverkslärarnas tjänstgöring varit föremål

för en utökning vid två tillfällen under de senaste åren, nämligen 1937 och

1940, i båda fallen med vardera % veckotimme. Den förstnämnda ökningen

hade avsett att åstadkomma en lämplig avvägning av läroverkslärarnas och

övriga statstjänstemäns löner med hänsyn till deras arbete. Ökningen år

1940 hade skett, emedan i rådande brydsamma tid en större arbetsprestation

av statstjänstemännen måste utkrävas. Denna ökning torde sålunda få

anses vara av provisorisk natur. Det läge därför nära till hands att uppfatta

besparingsberedningens förslag som en kristidsåtgärd, detta bland annat

med hänsyn till att en slutlig avvägning av läroverkslärarnas arbete relativt

nyligen skett. Även om intet fullt tydligt uttalande därom förelåge i besparingsberedningens

promemoria, syntes dock tendensen vara att skapa en

bestående ökning av tjänstetiden.

Huvudfrågan för besparingsberedningen hade varit omfattningen av lärarnas

tjänstgöring. Den av besparingsberedningen tillämpade metoden för

beräkning av denna syntes ej övertygande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Därtill komme, att besparingsberedningen tagit mycket ringa hänsyn till

såväl arten som omfattningen av det arbete, som åvilade lärarna utom lektionstiden.

Till lärarnas s. k. särskilda åligganden hörde, enligt § 133 mom. 5 läroverksstadgan,

granskning av lärjungarnas skriftliga arbeten, laborationsredogörelser

och herbarier, handledning av lärjungarna i deras enskilda arbete,

medverkan vid deras friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt

samt uppdrag att vara institutionsföreståndare. Härtill komme vissa andra

uppdrag, såsom klassföreståndarskap, medbedömning av examensskrivningar,

fackbedömning av uppsatser, uppdraget att vara huvudlärare, skyldighet

att deltaga i kollegier och konferenser. Förberedelsearbetet till lektionstimmarna

måste också beaktas.

Dessutom vore att märka, att med en till synes ringa ökning av undervisningstiden

följde automatiskt ett större arbete för läraren i form av t. ex.

ytterligare ett skrivlag, ännu en klassavdelning, kanske i ett nytt ämne,

och under alla förhållanden ett ökat förberedelsearbete.

Men även på annat sätt hade lärarens arbetsbörda förstorats på olika

sätt alltsedan tillkomsten av 1928 års läroverksstadga. Med denna stadga

hade följt krav på ökad effektivitet i undervisningen över huvud taget, antalet

skolskrivningar hade ökats och det enskilda arbetet införts. Dessutom

hade stadgats obligatorisk friluftsverksamhet under lärarnas ledning. Vidare

hade under senare år antalet elever i de olika klassavdelningarna kraftigt

ökat.

Ett huvudmotiv för undervisningsskyldighetens ökning syntes besparingsberedningen

den omständigheten vara, att den föreskrivna maximitjänstgöringen

relativt sällan uttoges av lärarna. Snarare borde härav en

slutsats av motsatt slag ha dragits; varför maximitjänstgöringen så sällan

kommit till användning berodde på den omständigheten, att de flesta lärare

vore så belastade med särskilda åligganden, att rektorerna vore synnerligen

tveksamma, när det gällde att av dem taga ut den högsta möjliga tjänstgöringen.

Att de högsta timtalslatituderna förhållandevis mera sällan uttoges av

lärare på lågstadiet, hade besparingsberedningen funnit anmärkningsvärt så

till vida, som omfattningen av de särskilda åliggandena enligt dess uppfattning

vore mindre på detta stadium än på högstadiet, varför det ifrågasattes,

örn icke just av denna lärarkategori utan större olägenheter skulle

kunna uttagas en ökad tjänstgöring. Någon bevisföring för detta påstådda

förhållande hade emellertid ej förebragts; ej heller hade föregående utredningar

i saken kommit till något liknande resultat. Överstyrelsen vore för

sin del av den uppfattningen, att den mera omfattande tjänstgöringen på

lågstadiet vore väl avvägd i förhållande till högstadiets och att någon ökning

av den förra icke borde ifrågakomma.

Över huvud taget funne överstyrelsen angeläget konstatera, att läroverkslärarens

arbete borde bedömas särskilt med hänsyn till sin kvalitet och sin

fostrande betydelse. Att lägga enbart kvantitativa synpunkter på lärarnas

arbete folie sig alltid svårt, för att icke säga omöjligt. Varje ytterligare belastning

av lärarens arbetsbörda måste med nödvändighet framkalla risken

för en försämring av lärarens kvalitativa arbete, orsaka en mera formell

och summarisk behandling av hans uppgifter och förminska hans möjligheter

till individuell kontakt med eleverna liksom till den moraliska fostran av

dem.

Vid övervägandet av lämpligheten att öka undervisningsskyldigheten för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil. 9

lärare kunde överstyrelsen icke underlåta att ta särskild hänsyn till den

bland de yngre, obefordrade liirarna rådande arbetslösheten.

De synpunkter, som överstyrelsen tidigare anlagt på problemet om lärarnas

arbetslöshet, gällde allt fortfarande. Enligt av överstyrelsen genom

extralärarbyrån sammanställda uppgifter hade höstterminen 1941 antalet

av de på extralärarbyrån anmälda lärarna med akademisk examen men

utan provår, vilka icke kunnat helterminsplaceras, varit 187, av vilka

visserligen 10 erhållit anställning vid folkhögskola. Härvid medräknades endast

de, som haft minst 1 termins tjänstgöring. Inräknades även de, vilka

haft under 1 termins tjänstgöring eller ingen tjänstgöring alls, stege antalet

till 334. Vid a/2 timmes ökning av undervisningsskyldigheten och därav

följande indragning av 46 tjänster samt med hänsyn dessutom tagen till 15

indragna nybörjarklasser och ökning av tjänstgöringen för lärare i klassiska

språk i enlighet med besparingsberedningens förslag, komme 74 tjänster

att indragas läsåret 1942—1943. Vid ännu % veckotimmes ökning ett följande

år stege antalet än mera.

Läsåret 1942—1943 beräknades 130 tjänster bli lediga genom befattningshavares

avgång samt 38 tillkomma genom läroverksorganisationens

tillväxt. Då 10 beräknade nybörj aravdelningar enligt besparingsberedningens

beräkning bortfölle och mot dessa 10 avdelningar svarade ungefär 11

lärartjänster, skulle tjänsternas antal bli 157; från detta tal borde dragas

de 74 ovan nämnda indragna tjänsterna.

Sålunda återstode 83 tjänster att tillsätta, under det att antalet arbetslösa

redan för närvarande uppginge till 334.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har för egen del anfört:

Frågan örn ämneslärarnas undervisningsskyldighet, behandlad såväl i samband

med 1937 års lönereglering som av 1940 och 1941 års riksdagar, har nu

ånyo blivit aktuell genom det förslag i ämnet, som framlagts av besparingsberedningen.

Detta förslag innebär, att principbeslut nu skulle fattas örn

höjning av ämneslärarnas undervisningsskyldighet med i genomsnitt en veckotimme,

varvid dock vid bestämmandet av takten för höjningens genomförande

skälig hänsyn skulle tagas till arbetslöshetssynpunkten.

Såsom förut erinrats, är lektors undervisningsskyldighet bestämd till 20—

24 veckotimmar, adjunkts och ämneslärarinnas till 24—30 veckotimmar.

Inom dessa gränser uttages av den enskilde läraren en undervisningsskyldighet,

som bestämmes med hänsyn tagen till bland annat det arbete, som kräves

vid sidan av lektionstimmarna. I medeltal uttages för närvarande av lärare

på högstadiet 22 och av lärare på lågstadiet 27 undervisningstimmar. Det förtjänar

påpekas, att den genomsnittliga tjänstgöringstid, som sålunda faktiskt

uttages, sammanfaller med medelvärdet av den undervisningsskyldighet, som

enligt läroverksstadgan åligger lektor respektive adjunkt och ämneslärarinna.

När det gäller att bedöma den uppkomna frågan örn en ytterligare höjning

av tjänstgöringsskyldigheten, må först konstateras, att en tjänstgöring av i

medeltal 21 ''/c veckotimmar på gymnasiestudiet och 26 !å veckotimmar på

realskolestadiet år 1937 ansågs skälig och rättvis med hänsyn till den då

beslutade löneregleringen. Redan denna avvägning innebar en höjning med

1/2 veckotimme. Sedan dess har i samband med de år 1940 beslutade besparingsåtgärderna

för den högre skolundervisningens vidkommande vidtagits

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

en ny höjning med % veckotimme. Den sistnämnda avvägningen befanns

skälig med hänsyn till de ökade krav i fråga om den enskilde statstjänstemannens

arbetsprestation, som det inträdda krisläget ansågs motivera.

Vid de gjorda avvägningarna av medel tjänstgöringens omfattning har

man syftat till att ernå en såvitt möjligt rättvis proportion mellan lärares

och övriga med dem jämförliga statstjänstemäns arbetsbörda. Givet är

dock, att en med matematisk noggrannhet genomförd avvägning aldrig kan

åstadkommas, enär de ifrågavarande arbetsprestationerna svårligen kunna

uttryckas i sinsemellan jämförbara mått. Varje försök att evalvera en lärares

samlade arbetsbörda i arbetstimmar måste alltid ge ett i viss mån godtyckligt

resultat. Av samma skäl kan det sägas vara missvisande att uttrycka

en byråtjänstemans samlade arbetsbörda med en hänvisning till den dagliga

tjänstgöringsskyldigheten på tjänsterummet. Av det anförda torde följa, att

de hittills gjorda avvägningarna icke kunna åberopas såsom definitiva, liksom

ock, att den av besparingsberedningen förebragta utredningen lika litet som

den däremot riktade kritiken kan sägas vara ägnad såsom underlag för ett

avgörande, som skulle kunna göra anspråk på att utgöra en i allo rättvis

avvägning. Vad som från båda sidor anförts synes mig dock någorlunda klart

visa å ena sidan, att en mera betydande höjning av den genomsnittliga

tjänstgöringen för närvarande icke rättvisligen kan ifrågasättas, men å andra

sidan, att en tillfällig höjning med exempelvis en halv eller en veckotimme

icke kan sägas vara i och för sig orimlig under förhållanden, då av den enskilde

måste krävas en större arbetsprestation än som under normala förhållanden

uttages.

Då jag i fjol vid anmälan av de allmänna läroverkens anslagsbehov diskuterade

lämpligheten av att under nuvarande förhållanden ytterligare höja

läroverkslärarnas undervisningsskyldighet, framhöll jag, att vid bedömandet

av denna fråga hänsyn måste tagas till den skärpning av arbetslösheten bland

lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna besparingsåtgärderna

— som skulle bli följden därav. Jag förklarade mig ha kommit

till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med hänsyn

härtill icke för det dåvarande borde tillrådas. Jag stödde mig därvid på rapporter

från skolöverstyrelsens extralärarbyrå, enligt vilka i mitten av september

1940 registrerats icke mindre än 295 läraraspiranter, vilka icke kunnat

beredas ens tillfällig anställning. Enligt vad jag inhämtat utgjorde motsvarande

antal läraraspiranter hösten 1941 288. Redan dessa siffror synas mig

visa, att här föreligger ett arbetslöshetsproblem, vilket icke kan förbises,

och det är icke osannolikt, att den verkliga arbetslösheten är större än vad

de angivna talen ge vid handen. Frågan härom kommer emellertid att närmare

belysas av arbetsmarknadskommissionen, som anmodats att verkställa

en mera ingående undersökning av arbetslöshetens omfattning och karaktär

och därmed förknippade spörsmål. Innan resultatet av denna undersökning

föreligger, anser jag mig icke kunna förorda genomförandet av åtgärder, som

kunna vara agnade att mera avsevärt skärpa arbetslösheten, även om vissa,

icke obetydliga besparingar på anslagen under åttonde huvudtiteln därigenom

skulle kunna vinnas. En höjning av ämneslärarnas medel tjänstgöring med %

veckotimme skulle, på sätt skolöverstyrelsen erinrat, minska lärarbehovet

enbart vid de allmänna läroverken med icke mindre än 46 heltidstjänstgörande

lärare.

Med hänsyn till det nu anförda har jag funnit mig icke böra tillstyrka

genomförandet av en höjning av ämneslärarnas medeltjänstgöring för nästa

budgetår.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lill

11

Såsom i det föregående erinrats, intog 1941 års riksdag i förevarande fråga

den ståndpunkten, att så länge ett överskott på lärare bestode, åtgärder i

syfte att ytterligare höja ämneslärarnas undervisningsskyldighet knappast

vore att tillråda. I den mån arbetslösheten på detta område avvecklades,

komme emellertid frågan enligt riksdagens mening i ett annat läge och syntes

då böra upptagas till förnyat bedömande. Av den i ärendet verkställda utredningen

och enligt vad departementschefen understrukit föreligger här alltjämt

ett arbetslöshetsproblem av icke oväsentlig omfattning. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet för närvarande icke böra tillstyrka, att läroverkslärarnas

undervisningsskyldighet utökas. Utskottet vill likväl framhålla, att

en höjning av den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten enligt utskottets

uppfattning icke torde medföra sådana olägenheter, att en åtgärd i dylik

riktning i och för sig bör anses utesluten. För utskottet har såsom ovan

nämnts arbetslöshetssynpunkten nu varit utslagsgivande. Utskottet anser

liksom fjolårets riksdag, att ett förnyat övervägande av tjänstgöringsskyldighetens

omfattning bör äga rum sedan det konstaterats, att arbetslösheten

bland läroverkslärarna reducerats i sådan utsträckning, att hänsyn till denna

faktor icke vidare anses behöva tagas av statsmakterna vid frågans bedömande.

2. Begränsning av antalet nybörjaravdelningar.

Kungl. Majit plägar varje år medgiva rätt för skolöverstyrelsen att under

nästpåföljande läsår, utan hinder av den av 1927 års riksdag bestämda planen

för läroverksorganisationen, fatta beslut örn uppdelning av klass, ring eller

krets i parallellavdelningar, varvid dock tillfälliga parallellavdelningar icke

må upprättas i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet,

där sådana parallellavdelningar icke upprättats redan det innevarande läsåret.

Kungl. Majit har därvid tillika förklarat sig vilja, på framställning av

överstyrelsen, meddela tillstånd att upprätta dylika parallellavdelningar i de

fall, där eljest ett större antal inträdessökande kunna förväntas bli avvisade

från berörda klass och ring.

Antalen nybörjaravdelningar i realskolan, gymnasiet och lyceet under läsåren

1933/42 framgå av nedanstående sammanställning:

Läsår.

Nybörjaravdelningar.

1933— 1934

1934— 1935

1935— 1936

1936— 1937

1937— 1938

1938— 1939

1939— 1940

1940— 1941

1941— 1942

433

448 (+15)

470 (+22)

481 (+11)

492 (+11)

507 (+15)

533 (+26)

520 (—13)

529 (+ 9)

Frågan om en begränsning i besparingssyfte av antälet nybörjaravdelningar

i läroverken upptogs omkring årsskiftet 1939/40.

V ts kottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Skolöverstyrelsen anförde sålunda i samband med frågans behandling i

början av 1940, att en ökad stränghet vid prövning av behovet av nya avdelningar

syntes vara ett lämpligare medel att begränsa nybörjaravdelningarnas

antal än en höjning av elevantalet i avdelningarna. En tillfällig begränsning

av lärjungeintagningen finge anses försvarlig med hänsyn till rådande

statsfinansiella förhållanden.

I ''propositionen 1940 L: 154 anförde jag, att det icke syntes kunna vålla

större olägenheter att för läsåret 1940—1941 begränsa antalet nybörjaravdelningar

till det i och för sig betydande antal, som för det dåvarande funnes,

så mycket mindre, som det vore troligt, att de då rådande extraordinära förhållandena

skulle komma att medföra en minskad tillströmning till den högre

skolundervisningen.

Riksdagen gjorde icke någon erinran mot vad sålunda anförts. För budgetåret

1940/41 föreskrevs som följd härav, att nybörjaravdelningarna icke

finge i antal överstiga de under budgetåret 1939/40 befintliga. Antalet nybör

jära vdelningar budgetåret 1940/41 blev i verkligheten lägre, icke blott

emedan vissa kategorier inträdessökande på grund av tidsläget avstått från

läroverksutbildning utan sannolikt även emedan avgörandet i många fall

uppsköts ett år. För budgetåret 1941/42 har slutligen föreskrivits, att det

totala antalet nybörjaravdelningar icke må överstiga 525 eller, därest särskilda

omständigheter därtill föranleda, 533. Verkliga antalet nybörjaravdelningar

för innevarande budgetår är 529.

Besparing sberedning en har föreslagit, att antalet nybörjarklasser vid de

allmänna läroverken under de närmaste budgetåren begränsas med minst 15

i förhållande till det nuvarande, d. v. s. till högst 514. Motsvarande begränsning

borde ske vid motsvarande kommunala läroanstalter. Kostnadsbesparingen

enbart i fråga om lärarlöner har av beredningen uppskattats till minst

100,000 kronor under första året och därefter till successivt stigande belopp.

Inom beredningen har dock jämväl den meningen framförts, att slutlig ståndpunkt

till denna fråga lämpligen borde tagas först i sammanhang med en

allmännare prövning av till undervisningsväsendet hörande spörsmål.

Stegringen vore i icke ringa grad en följd av att numera även flickor mottoges

i läroverken.

Den successivt ökande tillströmningen till läroverken hade mångenstädes

väckt betänkligheter även ur andra synpunkter än de statsekonomiska. Det

syntes därför naturligt, att detta spörsmål aktualiserats, när jämväl starka

skäl av statsfinansiell art talade för en begränsning.

Att under nuvarande förhållanden — med hänsyn såväl till ungdomens

möjligheter att vinna utkomst på de s. k. lärda banorna som till statsfinansiella

förhållanden — låta läroverksorganisationen fortfarande undergå en

successiv utsvällning syntes varken nödvändigt eller försvarligt. Tvärtom

syntes nyssnämnda och andra omständigheter tala för en viss begränsning

därav. En återgång till läroverksorganisationen budgetåret 1938/39 skulle

sålunda innebära en väsentlig minskning av antalet nybörjaravdelningar eller

med 25. Några avgörande skäl torde knappast kunna åberopas för att vad

som i förevarande avseende varit tillräckligt nämnda budgetår icke skulle

kunna accepteras nu och under de närmaste åren, särskilt som den av en be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

13

gränsning föranledda årliga kostnadsbesparingen successivt skulle stiga till

mycket betydande belopp.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till vad skolöverstyrelsen

i förevarande avseende anfört i sina anslagsäskanden för nästa budgetår

och i betraktande av de för närvarande obegränsade möjligheterna att

vid statsunderstödda privatläroverk erhålla utbildning, svarande mot den vid

de statliga läroverken meddelade, måste hysa vissa betänkligheter mot en

starkare begränsning av antalet nybörjaravdelningar. I nuvarande läge skulle

statskontoret för sin del vilja stanna vid att ifrågasätta, att antalet dylika

avdelningar för budgetåret 1942/43 fixerades till vad som för närvarande

gällde eller 525. Därest en ytterligare reduktion befunnes böra vidtagas,

syntes den i första rummet böra drabba gymnasiet. Anledning funnes nämligen

till antagande att utbildningen av studenter i vårt land vore större än

som ur synpunkten av ett strängt nödvändigt rekryteringsbehov vore oundgängligt.

Skolöverstyrelsen, som beräknat antalet nybörjara vdelningar för nästa

läsår vid ostörd utveckling till 540, har för egen del avstyrkt beredningens

ifrågavarande förslag:

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1942 överstege

med sju antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Ökningen folie

helt på realskolans nybörjaravdelningar.

Om en utrymmesspärr verkligen kunde tvinga de utestängda över till

andra banor, skulle en måttlig ransonering av bildningstillfällena helt visst

icke vara att alltför mycket beklaga. Förväntningarna därutinnan kunde

dock icke ställas högt. Från flera länder och icke minst från vårt eget hade

man redan riklig erfarenhet av spärranordningar av detta slag. De hade

grundligt studerats bland annat av de sakkunniga för utredningar rörande

tillströmningen till de intellektuella yrkena. Det hade därvid framgått, att

de avvisade aspiranterna vanligen icke efter första försöket avstode från den

tillämnade studiebanan utan vid nästa tillfälle återkomme med förstärkta

meriter. Med litet uthållighet hade de i regel förr eller senare framgång.

Spärren vållade visserligen tidsförlust och kostnader för den enskilde, men

dess bestående gallringseffekt vore vanligen obetydlig. Verkningarna inskränkte

sig i stort sett till de fall, där den sökandes ekonomiska studieunderlag

vore mycket klent.

En utrymmesspärr vid inträdet till gymnasiet skulle huvudsakligen innebära

en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade

reallinjen. Efter all sannolikhet skulle den verka på exakt samma sätt som

de spärranordningar de sakkunniga undersökt. En lärjunge, som utan exceptionellt

vackra studieresultat i realskolan önskade tillträde till den treåriga

reallinjen, måste för att forcera spärren använda sommaren till att komplettera

sin realexamen. Örn han likväl misslyckades, kunde han anslå ytterligare

ett år till komplettering eller söka inträde på latinlinjen, måhända utan

verklig håg för språkstudier, eller övergå till privatläroverk. En avvisad inträdessökande

till fyraårig reallinje kunde via realexamen söka inträde i treårigt

gymnasium eller med realexamen som merit nästa år förnya sin ansökan

till det fyraåriga realgymnasiet eller slutligen övergå till latinlinjen

eller till privatläroverk. Effektiv bleve gallringen endast i den mån de vid

läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet. Den måste

därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande syfte.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar

torde på samma sätt komma att leda till en forcerad träning för inträdesprövningarna

till nybörjarklasserna. Där denna icke förde till målet, försenades

övergången till läroverken men inhiberades vanligen icke. De av

utrymmesskäl avvisade hade ju bestått i prövningen. Detta stärkte föräldrarna

i deras tro på barnens lämplighet för studier: barnen hade icke utgallrats

på grund av bristande studieförutsättningar utan fallit offer för godtyckliga

utrymmesrestriktioner. Med ännu ett års ansträngningar borde de

kunna taga hindret. Och nästa gång lyckades det verkligen också i regel.

Övergången till den femåriga realskolan skedde i sådana fall efter folkskolans

femte klass i stället för som under normala konkurrensförhållanden efter den

fjärde, övergången till den fyraåriga linjen efter folkskolans sjunde i stället

för efter dess sjätte klass. Tidsförlusten och kostnaderna vållade bekymmer

och skulle med säkerhet leda till täta klagomål från målsmanshåll.

Dylika synpunkter kunde ha sitt berättigande, men de utgjorde givetvis

icke bärande skäl för tillhandahållandet av en utbildning, av vilken samhället

icke hade behov. Till sist kan man icke undgå att jämväl ställa frågan,

huru långt det ur allmänt samhälleliga synpunkter kunde vara försvarligt att

vid läroverken mottaga dessa ständigt växande lärjungeskaror.

I fråga om realskolan syntes betänkligheterna ha mindre vikt än i fråga

örn gymnasiet. En normal årsklass i folkskolan kunde för närvarande uppskattas

till omkring 80,000 barn. Omkring 17,000 av dessa fortsatte studierna

i allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor eller

motsvarande enskilda läroanstalter. Detta vore ingalunda någon ringa kvot,

den uppginge till drygt 20 procent, men den torde icke vara större än i många

andra länder. I Tyskland skulle enligt numera gällande bestämmelser en

tredjedel av lärjungarna i fjärde folkskoleklassen obligatoriskt övergå till

mellanskolan.

I vårt land vöre den sjuåriga folkskolan numera folkskolans huvudtyp.

Skillnaden i tid mellan realskolan och folkskolans lärogång vore icke lika

framträdande som förut. Den allmänna bildningsstandarden hade höjts. Inhämtandet

av en realskolekurs uppfattades icke längre på samma sätt som

förr såsom en akt av intellektuell specialisering. Det vore en ganska naturlig

följd av denna utveckling, att realskolans lärjungenumerär ännu fortfore att

växa, ehuru folkskolans befunne sig i nedgång. Restriktionerna för upprättandet

av nybörjaravdelningar borde enligt överstyrelsens mening under dessa

förhållanden tills vidare icke göras strängare än att platstillgången någorlunda

svarade mot efterfrågan.

Större betänkligheter kunde man ur allmänna synpunkter hysa gentemot

en fortgående ansvällning av gymnasiet. Restriktionerna på detta skolstadium

skulle ha goda skäl för sig, om de kunde göras effektiva. Troligen kunde

de dock icke genomföras utan att en mycket besvärande stockning uppstode,

såvida de icke kombinerades med lämpliga åtgärder i avledande syfte. Enligt

direktiven för 1940 års skolutredning skulle denna bland annat undersöka,

huruvida icke en jämkning av realskolans bildningsmål skulle kunna minska

tillströmningen till gymnasierna och åvägabringa en för vårt lands förhållanden

lämpligare proportion mellan antalet realskoleutbildade och antalet studenter.

Möjligheterna att med skolans verksamhet förena yrkesorientering i

en eller annan form för de från skolan avgående skulle jämväl av utredningen

uppmärksammas. I avvaktan på de åtgärder 1940 års skolutredning till följd

av detta uppdrag kunde komma att föreslå, torde det vara lyckligast, att antalet

nybörjaravdelningar icke fixerades. Nya avdelningar borde efter Kungl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

15

Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i annat fall ett

avsevärt antal inträdessökande måste avvisas. Jämväl under denna förutsättning

skulle antalet nybörjaravdelningar i gymnasiet enligt överstyrelsens

beräkningar sannolikt icke överstiga det år 1939 befintliga.

jDepartementschefen har för egen del anfört:

Det problem som besparingsberedningen i detta sammanhang upptagit

till diskussion, d. v. s. frågan om en begränsning av antalet nybörjaravdelningar

inom det allmänna högre skolväsendet, kan synas enkelt och lättlöst

till sin natur men är i själva verket på det närmaste förknippat med

organisatoriska spörsmål av principiell innebörd, som sätta det i centrum

av vårt lands skolorganisatoriska problem. En minskning av elevtillströmningen

till de allmänna läroverken kan jag icke anse obetingat eftersträvansvärd,

såvitt möjligheterna att vinna realskoleutbildning därigenom skulle

beskäras. Enligt min mening bör organisationen av undervisningsväsendet

givas en sådan utformning, att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas.

Detta skulle bidraga till en i sig önskvärd avlastning av gymnasierna.

Över huvud taget synes det mig uppenbart, att spörsmålet örn begränsning

av elevtillströmningen till läroverken och särskilt till lågstadiet inrymmer

frågor av sådan principiell betydelse, att detsamma — såsom även inom besparingsberedningen

framhållits — icke gärna kan rationellt lösas annat än

i samband med den allmänna översyn av vårt lands skolväsen, som anförtro

tts åt 1940 års skolutredning.

Jag är sålunda icke för närvarande beredd att tillstyrka en begränsning

av antalet nybörjaravdelningar på sätt inom besparingsberedningen föreslagits.

Jag förutsätter dock, att medgivande från Kungl. Maj:ts sida att

upprätta nya parallellavdelningar inom sådana avdelningar skall föregås av

en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande icke skall lämnas

annat än då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört har i tillämpliga delar avseende jämväl å med de

allmänna läroverken jämförliga skolformer.

För budgetåret 1941/42 gäller, att antalet nybörjaravdelningar vid läroverken

icke må överstiga 525, eller, därest särskilda omständigheter därtill

föranleda, 533. Verkliga antalet nybörjaravdelningar har innevarande budgetår

varit 529. Besparingsberedningen har i besparingssyfte föreslagit, att

under de närmaste budgetåren skulle vidtagas en begränsning av antalet

nybörjaravdelningar till högst 514. Statskontoret har ifrågasatt, att antalet

dylika avdelningar för budgetåret 1942/43 skulle fixeras till vad som för

närvarande gäller eller 525, medan skolöverstyrelsen för nästa läsår vid

ostörd utveckling beräknat antalet till 540. Departementschefen har för sin

del icke angivit något bestämt antal nybörjaravdelningar, men byggt sina

anslagsberäkningar på det av skolöverstyrelsen angivna antalet 540. Departementschefen

har i detta sammanhang framhållit, att han förutsatte, att

medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar

inom nybörjarklasserna skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att

sådant medgivande icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter

därtill föranledde.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet är icke berett att biträda departementschefens ifrågavarande

förslag, utan anser sig böra förorda, att liksom för närvarande är fallet en

viss bestämd gräns fastställes beträffande antalet nybörjaravdelningar. Enligt

utskottets mening torde de för innevarande budgetår gällande reglerna

böra i huvudsak upprätthållas jämväl under nästa budgetår. Utskottet förordar

i sådant avseende, att totala antalet nybörjaravdelningar bestämmes

till högst 525, eller, därest särskilda omständigheter därtill föranleda, 535.

I detta sammanhang vill utskottet i likhet med statskontoret framhålla, att

utbildningen av studenter i vårt land synes tendera till att bliva större än vad

ur rekryteringssynpunkt kan anses oundgängligen nödvändigt. Det är därför

i hög grad önskvärt, att ungdomen i största möjliga grad inriktas på de

praktiskt betonade utbildningsvägar, som inom vår nuvarande skolorganisation

stå till buds. Utskottet anser sig även i anslutning till vad departementschefen

i ärendet anfört böra framhålla angelägenheten av att 1940 års skolutredning

vid den allmänna översyn av vårt lands skolväsen, varmed utredningen

är sysselsatt, tager i betraktande erforderligheten av att undervisningsväsendets

organisation gives sådan utformning att rekryteringen av de

praktiska yrkena underlättas, vilket är ägnat att medföra önskvärd avlastning

av gymnasierna.

3. Undervisningsskyldighetens omfång i ämnena latin

och grekiska.

Besparingsutredningen har föreslagit, att frågan om att beträffande undervisningsskyldigheten

jämställa de första årens undervisning i latin och

grekiska med undervisning på lågstadiet upptages till närmare övervägande.

Adjunkt och ämneslärarinna vore skyldiga meddela undervisning under

24—30 timmar i veckan, dock att om tjänstgöringen till någon del vore

förlagd till högstadiet (realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets tre

högre kretsar) läraren skulle äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,

som följde därav, att nyssnämnda minimi- och maximital

minskades med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren

bestrede undervisning på nämnda stadium. I huvudsak motsvarande

ökning (en på fem veckotimmar) ägde rum i lektorns undervisningsskyldighet,

när denne undervisade på lågstadiet.

Anledningen till ifrågavarande reduktions- och ökningsregler vore givetvis,

att lärarens undervisning ansåges bli kvalitativt mera krävande, sedan

eleverna i ett ämne passerat nybörjarstadiet.

Undervisningen i latin och grekiska begynte först i gymnasiet, i latin i

första och i grekiska i den näst högsta ringen.

Vissa skäl syntes därför tala för att ifrågavarande elementära undervisning

jämställdes med undervisning på lågstadiet samt att alltså adjunkt,

som fullgjorde denna undervisning, icke finge tillgodoräkna sig någon reduktion

av undervisningsskyldigheten och att lektorns undervisningsskyldighet

i motsvarande grad ökades.

Statskontoret har biträtt besparingsberedningens förslag och därjämte

ifrågasatt, huruvida icke undervisningsskyldigheten på gymnasiestadiet

borde utökas även i fråga örn andra ämnen än latin och grekiska.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

17

Skolöverstyrelsen har avstyrkt besparingsberedningens förslag.

Att latinundervisningen över huvud måste betecknas såsom undervisning

å högstadium, syntes överstyrelsen klart. Även de uttalanden, som

beträffande latinet förekomme i de metodiska anvisningarna, borgade för

riktigheten av denna uppfattning. Örn någon tvekan skulle hysas beträffande

första terminen i I4, måste överstyrelsen även i detta fall ställa sig avvisande

mot förslaget, då en sådan skillnad svårligen kunde preciseras och

genomföras.

Örn latinundervisningen sålunda borde likställas med undervisning å

högstadium, gällde detta i än högre grad örn grekiskan.

Även med hänsyn till svårigheterna att bereda anställning åt lärare i

klassiska språk — av 39 anmälda hade höstterminen 1941 endast 9 kunnat

beredas plats — samt med hänsyn till vad överstyrelsen anfört örn

arbetslöshetsproblemet avstyrkte överstyrelsen bestämt besparingsberedningens

initiativ i fråga om ökningen av undervisningsskyldigheten i klassiska

språk.

Departementschefen har för egen del yttrat:

Såsom förut erinrats bestämmes den enskilde lärarens undervisningsskyldighet

med hänsyn tagen bland annat till huruvida undervisningen fullgöres

på hög- eller lågstadiet, varvid fyra veckotimmars undervisning på

högstadiet anses motsvara fem veckotimmars undervisning på lågstadiet.

Besparingsberedningen har nu, utan att dock framlägga formligt förslag i

ämnet, till närmare övervägande framfört frågan, huruvida icke de första

årens undervisning på högstadiet i latin och grekiska skulle kunna jämställas

med undervisning på lågstadiet. Vad skolöverstyrelsen med anledning

härav anfört synes mig visa, att en sådan jämförelse icke gärna kan

göras annat än möjligen med avseende på den första terminens mera nybörjarmässiga

undervisning. Med hänsyn härtill och då jag i det föregående

av hänsyn till rådande arbetslöshet icke kunnat tillstyrka en allmän

höjning av medeltjänstgöringstiden för ämneslärare över huvud taget anser

jag mig icke heller böra förorda ett genomförande av den i detta sammanhang

ifrågasatta ändringen. Vid sådant förhållande finner jag mig icke heller

beredd att förorda statskontorets ännu längre gående förslag.

Utskottet ansluter sig till den ståndpunkt departementschefen intagit beträffande

förevarande spörsmål.

II. Vissa organisationsfrågor.

1. Kvinnliga lärjungars tillträde till läroverket i Majorna

i Göteborg m. m.

1938 års riksdag (skrivelse nr 210) medgav, att dåvarande västra realskolan

i Göteborg finge från och med budgetåret 1938/39 ombildas till ett

fullständigt högre allmänt läroverk för manliga lärjungar (benämnt läroverket

i Majorna) på så sätt, att en fyraårig latinlinje överflyttades dit från dåvarande

högre latinläroverket i Göteborg (numera Hvitfeldtska högre allmänna läro
Bihang

till riksdagens protokoll lil//*!. 6 sami. Nr lil.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

V Ukottet.

verket) och en treårig linje från dåvarande högre realläroverket därstädes (numera

Vasa högre allmänna läroverk), varvid samtidigt en femårig realskollinje

finge överföras dit från sistnämnda läroverk.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha gjort framställning örn att kvinnliga elever

måtte beredas tillträde till gymnasiet vid'' läroverket i Majorna.

Lärjungetillströmningen till det nyinrättade gymnasiet vid läroverket

hade icke svarat mot de beräkningar, som läge till grund för gymnasiets

inrättande. I fråga om realgymnasiet gällde, att dess första ring varje hösttermin

visserligen kunnat uppvisa en fulltalig eller nära nog fulltalig klass,

men att fulltaligheten nåtts endast därigenom, att läroverket mottagit alla

sökande, så snart dessa endast kunnat uppvisa föreskriven minimikompetens.

Såsom det under sådana förhållanden varit att vänta, hade en betydande

avgång av lärjungar ägt rum. Latingymnasiet uppvisade en ännu

svagare frekvens. Hösten 1940 hade sålunda endast intagits 5 lärjungar i

första ringen. Risk för indragning av latingymnasiet förelåge därför. Orsaken

till den svaga frekvensen syntes ligga i befolkningsförhållandena i läroverkets

rekryteringsområde.

Läroverkets behov av förbättrad lärjungerekrytering möttes av ett klart

allmänt behov av förbättrade studiemöjligheter för kvinnliga lärjungar på

gymnasialstadiet inom läroverkets rekryteringsområde. För de kvinnliga

lärjungarna på nämnda stadium stöde i Göteborg endast en statlig läroanstalt

till förfogande, nämligen högre allmänna läroverket för flickor, av

vars lärjungar omkring 24 procent bodde inom Majorna-läroverkets rekryteringsområde.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt, att kvinnliga lärjungar medgåves rätt att

vinna inträde på gymnasiet vid ifrågavarande läroverk.

Departementschefen har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag under framhållande

av, att förslagets genomförande icke syntes medföra ökade kostnader

för staten.

Lärjungetillströmningen till ifrågavarande år 1938 för manliga lärjungar

inrättade högre allmänna läroverk synes icke hava svarat mot de beräkningar,

som legat till grund för organisationen av läroverkets gymnasium. Med hänsyn

till den hittillsvarande svaga elevfrekvensen på gymnasiet har utskottet

icke velat motsätta sig, att jämväl kvinnliga lärjungar beredes tillträde till

detsamma, varigenom gymnasiets kapacitet kommer att kunna utnyttjas på

ett mera tillfredsställande sätt än för närvarande är fallet. Så vitt nu kan

bedömas förefaller det som om en begränsning av läroverkets organisation

genom indragning av någon av de nuvarande gymnasielinjerna med visst

fog skulle kunna ifrågasättas. Härom borde enligt utskottets mening en

närmare undersökning komma till stånd, varvid samtidigt borde övervägas,

huruvida icke den eventuellt vid högre allmänna läroverket i Majorna frigjorda

gymnasielinjen borde komma något annat läroverk till godo, där

behov föreligger av en förstärkning av gymnasieorganisationen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

19

2. Utvidgning av samrealskolorna i Hässleholm och Boden till

högre allmänna läroverk.

Hässleholms stad har hemställt om förstatligande av kommunala gymnasiet

därstädes. Tillika har Bodens stad anhållit om inrättande av ett statligt

gymnasium i Boden.

Skolöverstyrelsen har hemställt dels om förstatligande från och med budgetåret

1942/43 av kommunala gymnasiet i Hässleholm, dels om upprättande

från samma tidpunkt av ett gymnasium vid samrealskolan i Boden

med 4-årig latin- och 3-årig reallinje, i båda fallen successivt upprättade,

börjande med första ringen å såväl latin- som reallinjerna från nämnda tidpunkt.

Hässleholm. I samband med skolreformen år 1927 hade fattats

beslut örn ombildnmg av dundrande kommunala mellanskola till samrealskola.

Ar 193o hade stadsfullmäktige beslutat att upprätta ett kommunalt

gymnasium i anslutning till samrealskolan från och med läsåret 1935—1936.

Tran och nied vårterminen 1938 hade gymnasiet haft studentexamensrätt.

Gymnasiet hade fran budgetåret 1939/40 åtnjutit ett särskilt statsbidrag på

8,000 kronor per ar.

Hässleholm hade den 1 januari 1941 en folkmängd av 3,893 personer

Uymnasiets lar] ungeområde vore betydligt större. Skolöverstyrelsen hade

beraknat larj ungeområdets folkmängd den 1 januari 1938 till omkring 86 000

personer. ö

o ^äriungeantalet i samrealskolan och det kommunala gymnasiet vore läsaret

1941/42 289 respektive 85.

i^minsavgift till ett belopp av 120 kronor upptoges, samma belopp även

tor lärjunge fran annan ort. Befrielser och nedsättningar i dessa avgifter hade

torekommit i viss utsträckning.

. n?ia/ChnS bidrag ti.1,! gymnasiet hade successivt ökats och hade för budgetåret

1940/41 uppgått till över 36,000 kronor.

Överstyrelsen funné, att starka skäl talade för ett förstatligande av kommunala

gymnasiet i Hässleholm. Kristianstads län vore mindre väl ställt än

övriga län i fråga örn statliga gymnasier. Ett statligt gymnasium för länets

mellersta och nordvästra delar syntes därför väl motiverat. Behovet av ett

sadant gymnasium vöre fullt ådagalagt genom elevfrekvensen vid det kommunala

gymnasiet. Då detta frekventerades till mer än två tredjedelar av

larjungar fran andra orter, fyllde det ett behov icke blott för Hässleholms

stad utan även för en betydande landsbygd kring densamma.

Staden hade som skäl för sin hemställan bland annat anfört, att stadens

kostnader tor det kommunala gymnasiet, vilka från början beräknats till

cirka 16,000 kronor per år, oavlåtligt stigit för varje år och för läsåret 1940_

^41 uppgått till mer än dubbla nämnda belopp. Denna utveckling hade

medfört, att man starkt ifrågasatt ett nedläggande av gymnasiet. En sådan

utväg syntes överstyrelsen icke tilltalande. Nämnda förhållanden utgjorde

därför enligt överstyrelsens mening ett starkt skäl för ett statligt övertagande

av det kommunala gymnasiet.

Boden. I samband med 1927 ars skolreform hade därvarande kommunala

mellanskola förstatligats från och med den 1 januari 1928.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Befolkningen hade den 1 januari 1941 utgjort 7,753 personer. Under senare

tid hade befolkningssiffran högst avsevärt stegrats på grund av förstärkningen

av de militära förläggningarna. Av ökningen 1930—1941, 1,323 personer,

komme icke mindre än 915 på perioden 1939—1941. Realskolans lärjungeområde

kunde utöver Bodens stad anses omfatta Överluleå tingslag, Älvsby socken

i Piteå och Älvsby tingslag samt delar av Jokkmokk, Råneå, Töre och

Nederkalix socknar. För ett eventuellt gymnasium hade man dessutom tidigare

kunnat räkna med en del av Piteå landskommun, Arvidsjaurs socken, återstoden

av Jokkmokks socken samt Gällivare, Jukkasjärvi och Karesuando

socknar. Detta gåve en befolkningssiffra på mellan 105,000 och 110,000

personer. Sedan läsåret 1939/40 funnes emellertid ett kommunalt gymnasium

i Kiruna, varför Jukkasjärvi och Karesuando socknar icke längre torde

böra medräknas.

Samrealskolans elevantal under de senare åren har varierat mellan 253

och 288.

Skolan hörde till de större realskolorna i landet. Under senare tid utgjorde

lärjungarna från landsbygden omkring fjärdedelen av hela lärjungeantalet.

Ett betydande antal lärjungar från Boden besökte gymnasierna i Luleå och

Haparanda, för läsåret 1941—1942 icke mindre än 72 stycken.

I det år 1940 avgivna betänkandet angående utvidgning av den statliga

gymnasieorganisationen framhävdes, att starka skäl kunde anföras för ett

högre allmänt läroverk i Boden. »Stadens karaktär av militär förläggningsort

jämte de statliga förläggningar och institutioner, som med anledning därav

blivit dit förlagda, kan anses medföra vissa förpliktelser för det allmänna att

sörja för en högre utbildningsanstalt för barnen till de tjänstemän, som fått sin

verksamhet förflyttad dit.» Den sakkunnige stannade likväl vid att icke tillstyrka

ett gymnasium i Boden. Att han trots de starka skäl, som talade för

ett gymnasium, intagit denna ståndpunkt, berodde på att enligt hans mening

Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett med statliga gymnasier. Av

överstyrelsens utlåtande över sakkunnigbetänkandet framginge emellertid,

att den sakkunniges ståndpunkt sammanhängde med att han byggt på otillfredsställande

jämförelsekvoter länen emellan. Norrbottens län vore tvärtom

i hög grad missgynnat. Det intoge den 22 platsen bland länen. Endast 3 län,

däribland som redan nämnts Kristianstads, vore sämre ställda.

Någon tvekan om att ett statligt gymnasium vore berättigat, syntes därför

icke kunna råda.

Staden hade särskilt framhållit det stora antal elever från Bodens lärjungeområde,

som för närvarande måste hänvisas till läroverket i Luleå, samt den

ökning av antalet officerare och underofficerare, som på senare tid ägt rum

inom Bodens garnison. Kommendanten i Boden hade instämt i stadsfullmäktiges

synpunkter.

Statsverkets kostnader för upprättandet av ett statligt gymnasium i Hässleholm

lia beräknats under första året utgöra 26,831 kronor. Motsvarande

kostnader för ett gymnasium i Boden ha beräknats till 15,761 kronor. Sammanlagda

kostnaden skulle efter fullt genomförd organisation uppgå till respektive

88,866 och 97,138 kronor. Vid fullt genomförd organisation skulle hela

och under första året % av det nu utgående anslaget till kommunala gymnasiet

i Hässleholm, respektive 8,000 och 2,667 kronor, bortfalla.

1940 års skolutredning har yttrat, att den i ärendet förebragta utredningen

syntes ådagalägga, att starka skäl kunde anföras för den ifrågasatta utvidg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

21

ningen av de båda realskolorna med statligt gymnasium. Ur de synpunkter,

som det skolutredningen lämnade uppdraget gåve, hade kommittén intet att

erinra mot skolornas ombildning till högre allmänna läroverk. Skulle emellertid

de statsfinansiella förhållandena förbjuda, att båda skolorna nu utvidgades

på föreslaget sätt, och medgiva ombildning av endast en läroanstalt,

syntes företräde böra givas åt samrealskolan i Boden.

Departementschefen har för egen del anfört:

I rådande statsfinansiella läge måste givetvis varje förslag örn utbyggnad

av läroverksorganisationen med nya gymnasier väcka starka betänkligheter.

Emellertid är det mycket vägande skäl, som föranlett återupptagande av

frågan örn förstatligande av det kommunala gymnasiet i Hässleholm.

Stadens årsutgifter för gymnasiet, vilka år 1935 beräknats till 16,000 kronor,

stego under budgetåret 1940/41 till närmare 37,000 kronor. Till följd

av de starkt stegrade kommunala utgifterna har fråga uppkommit om att

nedlägga gymnasiet. Skälen för förstatligande äro även i övrigt vägande, vilket

bland annat framgår därav, att staden placerats som den fjärde bland de sex

orter, där enligt förutnämnda sakkunnigförslag statliga gymnasier i första

hand borde upprättas. Av argumenten vill jag särskilt framhålla det höga

procenttalet för elever från landsbygden. Trots detta anser jag mig likväl

icke kunna för närvarande tillstyrka, att gymnasiet nu förstatligas. Då emellertid

ett ökat statligt stöd åt gymnasiet är starkt motiverat, vill jag i stället

föreslå, att det nuvarande understödet till gymnasiet, för närvarande 8,000

kronor, ökas med 12,000 kronor till 20,000 kronor. För detta ändamål bör

anslaget till understöd åt kommunala gymnasier — vartill jag längre fram

återkommer — höjas med nämnda belopp, 12,000 kronor.

Vad beträffar frågan om upprättande av ett gymnasium i Boden, vill

jag först erinra örn sakkunnigförslaget. Enligt detta förefunnes starka skäl

för utbyggande av samrealskolan i Boden till ett högre läroverk, nämligen statens

förpliktelser mot militärpersonalen, realskolans storlek, den höga kommunalskatten,

det stora och folkrika gymnasieområdet med ett betydande

realskolunderlag samt det synnerligen stora antalet Boden-elever vid gymnasierna

i Luleå och Haparanda. Som motskäl angåvos främst hänsynen till

andra landsdelar, då Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett med statliga

gymnasier, och närheten till Luleå, där elevnumerären visserligen vore

stor men icke nödvändigtvis måste nedskäras. Den sakkunnige ansåg därför

tillräckliga skill ännu icke föreligga för upprättande av ett gymnasium i Boden

och medtog således icke staden bland de sex förut nämnda orterna. I stället

förordades ett upprättande av ett statligt gymnasium i Kiruna.

De skäl, som sålunda anförts mot inrättande av ett gymnasium i Boden,

ha bemötts av skolöverstyrelsen, sorn påpekat, att Norrbottens län i själva

verket vore illa lottat i fråga örn statliga gymnasier och att en avlastning av

läroverket i Luleå behövdes. Den omständighet, som enligt min mening måhända

starkast motiverar, att ett gymnasium trots tidsläget upprättas, alden

stora ökningen av Bodens garnison. Mycket synes mig tala för, att möjlighet

till högre undervisning berndes för barnen till de talrika statstjänstemän,

vilkas verksamhet måste förläggas lill denna ort. Det torde i detta sammanhang

även förtjäna erinras, att enligt den planerade nya försvarsordningen

de militära förbanden i Norrbotten komma att väsentligt utökas.

Jag tillstyrker på anfonia skid, att ett gymnasium med en fyraårig latinlinje

och en treårig reallinje upprättas i Boden successivt, från oell med nästa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

budgetår. I fråga om de villkor, som böra uppställas för gymnasiets inrättande,

ansluter jag mig till vad skolöverstyrelsen föreslagit. Statsverkets

kostnader tor gymnasiet lia av överstyrelsen beräknats till cirka 16 000 kronor

under nästa budgetår och omkring 97,000 kronor vid fullt genomförd

organisation. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

I motionen II. 27o, vari påyrkats förstatligande av det kommunala gymnasiet

i Hässleholm, har anförts bland amiat:

De statsfinansiella skäl statsrådet åberopade för sitt ståndpunktstagande i

ärendet syntes inte vara av den storleksordning att de bort föranleda statsrådet

att gentemot de vägande skäl, som han själv åberopade, avstå från att

förorda förstatligande av gymnasiet ifråga.

Enligt skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar skulle statsverkets kostnader

tor upprättande av statligt gymnasium i Hässleholm under första året draga

en kostnad av 26,831 kronor. Örn härifrån droges dels den summa 12,000

kronor varmed statsrådet föresloge att statsbidraget skulle utökas, dels''det

belopp 2,267 kronor som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle bortfalla av

det nuvarande statsbidraget, bleve kostnadsökningen för statsverket begränsad

till 12,164 kronor, ett belopp som i vart fall borde lättare kunna bäras av

statsverket än av en liten primärkommun.

I motionerna 1:215 och II: 292 har anförts bland annat:

Den 17 juni 1937 ingåvo Sollefteå stadsfullmäktige till Kungl. Majit en

framställning örn att Kungl. Majit täcktes för 1938 års riksdag framlägga

förslag örn inrättande av ett gymnasium i Sollefteå. Stadsfullmäktige anförde

i denna framställning bland annat, att Sollefteå samrealskola tillhörde de största

i landet, att lärjungeområdet för ett gymnasium i Sollefteå hade en folkmängd

på omkring 126,000 personer och att avståndet från detta område till

amian läroverksort vore så stort, att målsmännen icke utan mycket svåröverkomliga

kostnader kunde låta sina barn deltaga i gymnasieutbildning. I sitt

yttrande Öyér framställningen konstaterade skolöverstyrelsen, att behov av

ett gymnasium förelåg, och uttalade tillika, att samrealskolan fick anses bilda

tillräckligt underlag för ett gymnasium. — Framställningen föranledde ingen

Kungl. Majits åtgärd, därvid det avgörande skälet syntes vara olämpligheten

av att upprätta något nytt läroverk innan en fullständig utredning genomförts

rörande hela läroverksorganisationens fortsatta utvidgning.

Den 16 november 1938 gjorde av Sollefteå stadsfullmäktige för ändamålet

utsedda kommitterade en förnyad framställning i samma syfte. I sitt yttrande

över denna framställning anförde skolöverstyrelsen bland annat att den vidhölle

sin mening om att det område av Västernorrlands län, som skulle tillgodoses

med det föreslagna gymnasiet, vore i behov därav, och att Sollefteå

samrealskola väl vore ägnad att bilda underlag för ett sådant gymnasium.

Skolöverstyrelsen konstaterade att Västernorrlands län vore jämförelsevis illa

tillgodosett i fråga om läroverk, att Sollefteå samrealskola vore den största i

landet, att lärjungeområdet för densamma innefattade mellan 125,000 och

130,000 invånare, att i relativ närhet av Sollefteå fanns den näst Sollefteå

största samrealskolan i landet, nämligen Gudmundrå, och vilka båda skolor

tillsammans med högre folkskolan i Ytterlännäs, högre folkskolan i Åsele och

högre folkskolan i Vilhelmina komme att bilda underlag för det föreslagna

gymnasiet.

o Sollefteå stads sålunda gjorda förnyade framställning ledde icke heller denna

gång till resultat, sannolikast beroende på skolöverstyrelsens hemställan om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

23

en allmän utredning innan nya gymnasier upprättades. Efter riksdagens instämmande

1939 i denna mening uppdrog också Kungl. Majit åt statssekreteraren

Börje Knös att som sakkunnig verkställa en dylik utredning. I sitt betänkande

kom den sakkunnige fram till den uppfattningen att för Västernorrlands

län »synnerligen starka skäl tala för ett statligt gymnasium såväl i

Sollefteå som i Örnsköldsvik». Den sakkunnige förordade med en viss tvekan,

att den sistnämnda borde komma i första hand.

Dessa uttalanden liksom det omfattande siffermateriel, som Sollefteå stadsfullmäktige

i sina tidigare framställningar framlagt, ge sålunda vid handen,

att mycket starka skäl anförts för inrättande av ett gymnasium i Sollefteå.

Till dessa skäl kan ytterligare anföras det starka kommunala intresse, som

Sollefteå stad visat, när det gällt att ordna den högre skolutbildningen för sin

egen och den omgivande bygdens ungdom. Under ett tiotal år har staden tidigare

på egen bekostnad upprätthållit gymnasieundervisning i tvenne ringar.

Staden står nu inför tvånget att bygga ett nytt läroverkshus. En projekterad

nybyggnad för allenast samrealskolans behov har kostnadsberäknats till ungefär

en miljon kronor, ett alternativt förslag har upprättats örn nybyggnad i

ett sammanhang även för ett blivande gymnasiums behov, varvid kostnaderna

preliminärt fastställts till i runt tal 1.5 miljoner kronor. Att ett samhälle örn

blott något över tretusen invånare förklarar sig villigt att ikläda sig sådana

betydande kostnader för ungdomsutbildningen icke blott inom sitt eget område,

utan inom en mycket omfattande bygd, som hittills missgynnats i fråga

örn högre läroanstalter för ungdom, vittnar ganska uppenbart örn det starka

intresse för ungdomens utbildning som där räder.

Vi ha i det föregående icke i något avseende ställt Sollefteå intressen i motsats

till de orter, vilka beröras i Kungl. Majits proposition. Jämförelser skulle

antagligen ge vid handen, att de starkaste skälen tala för att Sollefteå kommer

före både Boden och Hässleholm i fråga om gymnasieorganisationens utbyggnad.

Emellertid äro de skäl som anförts för statliga gymnasier även i

dessa städer så starka, att inga invändningar däremot kunna göras. Dock

synes det rimligt och rättvist om gymnasiefrågan för Sollefteå och dess mycket

betydande uppland — lärjungeområdet är ofantligt, mycket folkrikare än

beträffande både Boden och Hässleholm — bleve löst samtidigt med de båda

i propositionen angivna städerna. Då genom de upprepade undersökningar

som av skolöverstyrelsen och den särskilde sakkunnige företagits all nödig utredning

av problemet redan föreligger, och då slutligen Sollefteå stad förbundit

sig att bekosta lokaler och övriga därmed jämförliga utgifter för ett gymnasium,

borde frågan också kunna lösas genom ett beslut redan vid innevarande

års riksdag. Enär de statsfinansiella besvärligheterna emellertid torde

komma att avhålla riksdagen att i fråga om kostnaden gå längre än Kungl.

Majit föreslagit, skola vi för det närvarande åtnöja oss med att begära riksdagens

medverkan till att frågan förelägges nästa års riksdag. Vi hysa nämligen

den bestämda uppfattningen, vilken bestyrkes av hela det föreliggande

utredningsmaterialet, att i varje fall efter det de nu föreslagna samrealskolorna

utvidgats, står Sollefteå utan tvekan närmast i tur att erhålla ett högre allmänt

läroverk.

Till utskottets prövning föreligga, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

förslag örn utbyggnad av läroverksorganisationen med nya gymnasier i

Hässleholm, Sollefteå och Boden. Utskottet vill lill en början framhålla, afl

rådande statsfinansiella liige manar lill försiktighet inför åtgärder, som liksom

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

de här ifrågavarande medföra utgiftsökningar för statsverket av en icke oväsentlig

storleksordning. Utskottet anser sig därför böra uttala den uppfattningen,

att parallellt med upprättandet i förekommande fall av nya gymnasier

en undersökning borde äga rum i vad mån inskränkningar i gymnasieorganisationen

på andra håll kunna befinnas påkallade, varigenom det skulle bliva

möjligt att hålla statens utgifter för ifrågavarande ändamål i huvudsak inom

den nuvarande kostnadsramen. En dylik undersökning synes utskottet desto

mera motiverad, som erfarenheten visat, att förefintliga gymnasielinjer vid

vissa läroanstalter äro tämligen svagt frekventerade och alltså borde kunna

nedläggas till förmån för en förstärkning av gymnasieorganisationen vid andra

läroverk. I detta sammanhang vill utskottet även betona önskvärdheten av

att 1940 års skolutredning till närmare övervägande upptager frågan om vidtagande

av åtgärder i syfte att genom strängare flyttningsbestämmelser och

en skärpning av inträdesfordringarna tillförsäkra gymnasiet bästa möjliga

lärj ungematerial.

Vad beträffar frågan om förstatligande av det kommunala gymnasiet i

H ä s s 1 e h o 1 in får utskottet erinra, att förslag härom vid fjolårets riksdag

genom ett motionsvis framställt yrkande bragtes under riksdagens prövning.

I sitt utlåtande den 14 mars 1941, nr 8, punkten 121, uttalade utskottet, att

utskottet hyste förståelse för de till stöd för motionen anförda synpunkterna,

men att utskottet likväl icke på yrkande av enskild motionär ansåge sig kunna

biträda ett förslag, som för statsverkets del måste medföra icke oväsentliga

ekonomiska konsekvenser. Med hänsyn härtill ställde utskottet sig avvisande

till motionen. I den nu föreliggande motionen II: 275 har påyrkats, att ifrågavarande

gymnasium måtte förstatligas från och med budgetåret 1942/43.

Departementschefen har för sin del erinrat örn att staden under en följd av

år gjort betydande uppoffringar för gymnasiets upprätthållande samt att gymnasiet

i stor utsträckning rekryteras från landsbygden. Ehuru departementschefen

funnit mycket vägande skäl föreligga för gymnasiets förstatligande har

han likväl av statsfinansiella skäl för närvarande ställt sig avvisande till en

dylik åtgärd men dock förordat ett ökat statligt stöd till gymnasiet med 12,000

kronor, innebärande att understödet till gymnasiet skulle ökas från nu 8,000

kronor till 20,000 kronor.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna de argument, villia såväl departementschefen

som motionären anfört till stöd för ett förstatligande av gymnasiet

i Hässleholm bärande.

Det av departementschefen framlagda förslaget örn ökat statsunderstöd till

gymnasiet innebär enligt utskottets mening i och för sig ett steg i riktning mot

gymnasiets förstatligande. Det torde därför, vid ett bifall till departementschefens

förslag, allenast bliva en tidsfråga när steget i berörda avseende kommer

att tågås fullt ut. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande gymnasium

fyller ett starkt vitsordat behov för Hässleholm och en betydande landsbygd

kring staden anser utskottet sig — trots den återhållsamhet, som är

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

25

betingad av nuvarande statsfinansiella läge — böra med frångående av den

ståndpunkt utskottet intog vid frågans behandling nästlidet år tillstyrka bifall

till förevarande motion II: 275 och alltså förorda, att det kommunala gymnasiet

i Hässleholm från och med nästa budgetår successivt förstatligas. Det

sålunda upprättade statliga gymnasiet kommer att omfatta ett treårigt latinoch

realgymnasium.

Utskottet kan till följd härav givetvis icke biträda departementschefens

förslag om höjning av statsunderstödet till Hässleholms kommunala gymnasium

från 8,000 kronor till 20,000 kronor utan förordar i stället i enlighet med

skolöverstyrelsens förslag en sänkning av detta understöd med en tredjedel

eller 2,667 kronor. I det följande kommer utskottet att i stället föreslå vissa

höjningar av förslagsanslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken.

I fråga örn det i motionerna I: 215 och II: 292 gjorda yrkandet därom, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t ville

för nästa års riksdag framlägga förslag örn inrättandet av ett statligt gymnasium

i S o 1 1 e f t e å får utskottet åberopa vad utskottet här ovan inledningsvis

framhållit beträffande läroverksorganisationens utbyggnad. Utskottet

är övertygat om att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen

på förevarande område och därvid även beaktar de skäl, som anförts

för att Sollefteå läroverk påbygges med ett statligt gymnasium. Med vad utskottet

sålunda anfört torde ifrågavarande två motioner få anses besvarade.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om upprättande

från och med nästa budgetår av ett gymnasium i Boden. Departementschefen

har förordat, att ett fullständigt gymnasium med såväl latinsom

reallinje här successivt kommer till stånd. Utskottet har uppmärksammat,

att latinlinjerna vid gymnasierna i såväl Luleå som Haparanda hava relativt

ringa elevantal, vilket enligt utskottets mening talar emot, att ännu en

latinlinje skulle erfordras inom ifrågavarande delar av övre Norrland. Då utskottet

likväl icke vill motsätta sig förslaget, att gymnasiet i Boden utrustas

jämväl med latinlinje, sker detta dock under den förutsättningen, att en

undersökning vidtages, huruvida icke latinlinjen vid Haparandaläroverket

lämpligen skulle kunna successivt indragas samtidigt med upprättandet av

latinlinjen vid gymnasiet i Boden och alltså avvecklingen av latinlinjen i Haparanda

taga sin början redan från och med höstterminen 1942. Det synes

böra ankomma på Kungl. Majit att föranstalta örn nämnda undersökning

samt att därefter meddela beslut i ämnet med beaktande av vad utskottet

sålunda anfört.

III. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverk: Avlöningar.

Avlöningar lill ordinarie tjänstemän.

Denna anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med 20,300,000

kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en minskning med 20,000 kronor till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

20.280.000 kronor. Minskningen har föranletts av den av 1941 års riksdag

beslutade höjningen av pensionsavdragen. I fråga om personalförteckningen

innebär Kungl. Maj:ts förslag:

a) uppflyttning av rektorstjänsten i Boden från lönegraden E 8 till lönegraden

Eli;

b) inrättande av fyra nya lektorstjänster i lönegraden A 27, varav en avsedd

för gymnasiet i Boden;

c) utbyte av tre ämneslärarinnetjänster mot adjunktstjänster.

Av propositionen inhämtas, att inrättandet av ett statligt gymnasium i

Boden av departementschefen beräknats i fråga örn förevarande anslagspost

medföra en merkostnad av 14,000 kronor. Skolöverstyrelsen har beräknat

merkostnaden i fråga örn samma anslagspost vid bifall till dess förslag om

förstatligande av Hässleholms kommunala gymnasium till 22,800 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag i fråga om ordinarie tjänster vid de allmänna läroverken än att utskottet

med anledning av sitt förslag örn förstatligande från och med nästa budgetår

av kommunala gymnasiet i Hässleholm tillstyrker, att rektorstjänsten

vid den nuvarande samrealskolan därstädes uppflyttas från lönegraden E 8

till lönegraden Eli samt att två för det nya statliga gymnasiet avsedda lektorstjänster

i lönegraden A 27 nyinrättas. Antalet nya lektorst jänster, som

böra inrättas från och med nästa budgetår, blir sålunda, inklusive de fyra av

Kungl. Majit föreslagna, sammanlagt sex. Ifrågavarande anslagspost torde

med hänsyn till vad utskottet förordat böra i förhållande till Kungl. Maj:ts

förslag höjas med 22,800 kronor till (20,280,000 + 22,800 =) i runt tal

20.300.000 kronor.

I anledning av det i motionen II: 18 framställda yrkandet, avseende utredning

i fråga örn beredande av statlig hjälp för mindre bemedlade barn från

landsbygden för genomgående av realskola, får utskottet erinra, att Kungl.

Majit den 30 september 1937 anbefallde skolöverstyrelsen att dels verkställa

undersökning, huruvida och under vilka förutsättningar statsbidrag måtte

kunna utgå till bestridande av kostnaderna för lärjungars från landsbygden

vistelse vid allmänna läroverk och vissa andra offentliga läroanstalter, dels

ock till Kungl. Majit inkomma med utredning i detta hänseende samt med

förslag till de åtgärder, som med anledning därav kunde befinnas erforderliga.

Den 9 juni 1939 inkom skolöverstyrelsen till Kungl. Majit med utredning i

ärendet. Denna utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning. Enligt

de för skolutredningen av departementschefen angivna direktiven borde slutmålet

för utredningen vara att anpassa undervisningsväsendet efter vår nations

behov och den moderna tidens krav och utforma det så, att varje medborgare

hade möjlighet att på enklaste och effektivaste sätt och utan för stora

ekonomiska uppoffringar erhålla den utbildning, han för samhällets bästa och

sin egen blivande verksamhet behövde. De svåraste och mest maktpåliggande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

27

uppgifterna för utredningen bleve — anförde departementschefen vidare —

måhända å ena sidan en lämplig avvägning mellan teoretisk och praktisk utbildning,

å andra sidan en ändamålsenlig fördelning av utbildningsmöjligheterna

mellan stad och land och mellan skilda landsdelar. Den i förevarande

motion berörda frågan är alltså redan föremål för skolutredningens prövning.

Med hänsyn härtill anser utskottet anledning saknas att i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om utredning i ämnet, varför motionen II: 18 icke torde

böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Kungl. Majlis förslag innebär en höjning av ifrågavarande anslagspost med

16,000 kronor till 470,960 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot departementschefens

förslag beträffande denna anslagspost än som föranledes av att utskottet

i det föregående tillstyrkt förstatligande av Hässleholms kommunala

gymnasium. I sådant hänseende tillstyrker utskottet en ytterligare höjning

utöver departementschefens förslag med 500 kronor, varav 150 kronor till

arvoden åt skolläkare, 150 kronor till arvoden åt bibliotekarier och 200 kronor

till arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Antal lärjungar och klassavdelningar. Sedan lång tid

tillbaka har de allmänna läroverkens lärjungeantal oavbrutet tillväxt. Läsåret

1940—1941 — det första läsår, som tog sin början efter det pågående

världskrigets utbrott — var ökningen visserligen mindre än vanligt, men

redan innevarande läsår har stegringen åter nått den tidigare storleken. Utvecklingen

av lärjungeantalet under den senaste femårsperioden belyses av

följande, av skolöverstyrelsen lämnade uppgifter:

Ny börj arklasser1 ......

Övriga klasser........

Lyceet............

1937

1938

1939

1940

1941

13,998

35,209

101

14,010

36,017

75

14,728

36,434

55

14,309

37,281

32

14,880

37,786

18

Totalt antal.........

Ökning............

48,908

967

50,102

1,194

51,217

1,116

51,622

404

52,684

1,062

1 i5, 1'', I* och I5.

Antalet lärjungar, klassavdelningar och ämneslärare höstterminen 1941

samt överstyrelsens beräkningar av samma antal nästa hösttermin vid oförändrade

organisatoriska förhållanden framgå av följande sammanställning:

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Lärjungar

Klassavdelningar

Ämneslärare2

i nybörj ar- avdel- ningar 1

totalt

antal

antal ny- börj arav- delningar

totala an- talet klass- avdelningar

ordinarie

icke-

ordinarie

Höstterminen 1941:

beräknat antal ....

14,400

52,170

527

2,095

2,095

438

verkligt antal ....

14,880

52,684

529

2,100

2,098

438

Höstterminen 1942:

beräknat antal ....

15,110

53,600

539

2,131

2,098

474

ökning i förhållande

till det verkliga an- talet höstterminen

1941........

230

916

10

31

36

1 l5, l4, I4 och P. 2 Med bortseende från vikarier.

T Ulf ätlig indragning av vissa läroverkslinjer. Skolöverstyrelsen

har erinrat, att för läsåren 1940—1941 och 1941—1942 någon

elevintagning icke ägt rum i första klassen av vissa mindre frekventerade

läroverkslinjer, samt förutsatt, att någon nybörjarintagning i dessa linjer

icke heller nästa läsår skulle ske. Överstyrelsen har därjämte ansett sig böra

undersöka, om inom läroverksorganisationen förefunnes ytterligare någon

mindre väl besökt linje, som skulle kunna indragas. Överstyrelsen har i detta

hänseende föreslagit indragning av första ringen av den treåriga latinlinjen

vid högre allmänna läroverket i Karlskrona.

Sänkning av deltagarminimum i grekiska. Alltsedan

budgetåret 1940—1941 gäller, att undervisning i tillvalsämne i regel får

beträffande grekiska å latingymnasiet och latinlyceet anordnas endast örn

minst fyra (förut tre) lärjungar anmält sig skola deltaga däri. Skolöverstyrelsen

har framhållit, att omfattningen av undervisningen i klassiska språk

bland annat till följd av denna bestämmelse på sista tiden avsevärt nedgått.

Då detta av olika skäl icke kunde anses försvarligt, borde en återgång

ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande av

undervisning i ämnet. Kostnaderna härför beräknades för nästa läsår utgöra

omkring 14,200 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg. För läsåret därpå

skulle inträda en ytterligare kostnadsökning med ungefär samma belopp.

Ökning av antalet extra ordinarie adjunkter.

Centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening har gjort framställning örn

ökning av antalet extra ordinarie adjunktstjänster från nuvarande 205 till

270. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt en ökning med 35 tjänster; kostnaden

härför kunde beräknas till omkring 26,000 kronor:

Kostnadsberäkningar. Skolöverstyrelsen har beräknat belastningen

på ifrågavarande anslagspost för nästa budgetår sålunda:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil. 29

icke-ordinarie ämneslärare.......................... kronor 4,353,000

» » teckningslärare ....................... » 280,000

» » musiklärare.......................... » 128,000

» » gymnastiklärare ...................... » 420,000

» » lärare i manlig slöjd.................. » 117,000

» » » » kvinnlig slöjd................. » 124,000

» » » » hushållsgöromål .............. » 57,000

» » » » praktiska läroämnen........... » 95,000

» » vaktmästare ......................... » 147,000

ledare och instruktörer vid värntjänstutbildning........ » 11,000

särskilda ersättningar för vissa extra arbeten .. ........ »_ DOPP

Summa kronor 5,733,000.

Överstyrelsen har framhållit, att sistnämnda belopp avser medelsbehovet

med hänsyn tagen till de militära inkallelserna. Då emellertid denna omständighet

liksom för innevarande budgetår icke borde tagas i betraktande vid

anslagsberäkningarna, borde anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal uppföras med ett förslagsvis betecknat belopp av 5,100,000

kronor, vilket innebure en höjning med 300,000 kronor.

Medelsbehovet vid genomförande av besparingsb

ered ning ens förslag. Skolöverstyrelsen har beräknat, att genomförandet

av besparingsberedningens förslag skulle medföra följande ändringar

i överstyrelsens anslagskalkyler för nästa budgetår:

Icke-ordinarie ämneslcHrare:

Vid tjänstgöringsskyldigheten

Obeskuret antal nybör- j aravdelningar

minskning i

Till 514 minskat antal

nybörj aravdelningar

minskning i

ökad med:

antalet

lärare

kostnad för

avlöningar kr.

antalet

lärare

kostnad för

avlöningar kr.

1/i veckotimme...............

46

233,864

74

376,216

i > ...............

91

462,644

119

604,996

Vid tjänstgöringsskyldigheten ökad med

•/» veckotimme och viss undervisning i

latin och grekiska räknad som realskole- tjänstgöring...............

57

289,788

85

432,140

Icke-ordinarie teckningslärare:

Till 514 minskat antal nybörjaravdelningar, minskning i

kostnad för avlöningar............................. kronor 10,000.

Departementschefen har för egen del anfört:

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna

läroverken att höstterminen 1942 ökas med omkring 900, vilket

är något mindre än den verkliga tillväxten höstterminen 1941. Antalet nyhofjaravdelningar

är för innevarande läsår maximerat till 525 eller, örn särskilda

omständigheter därtill föranleda, till 533, vilket var det under budget
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

aret 1939/40 förefintliga antalet. Beträffande frågan om begränsning för

nästa läsår av antalet nybörjära vdelningar vid läroverken hänvisar jag till

vad jag i det föregående anfört.

. ^ fråga oin indragning av vissa linjer, som äro svagt frekventerade, ansluter

lag ?«g , överstyrelsens förslag, att indragning endast bör ifrågakomma

beträffande den treåriga latinlinjen i Karlskrona. Däremot anser jag mig

icke böra för närvarande biträda överstyrelsens förslag örn sänkning av deltagarmnmnum

i grekiska.. Den konstaterade nedgången av antalet lärjungar,

som följa undervisningen i nämnda språk, synes mig emellertid beklaglig med

hänsyn till den stora allmänkulturella betydelsen av det grekiska språket och

av de klassiska studierna i allmänhet. Jag anser för den skull, att därest under

nästkommande läsår den nedåtgående tendensen beträffande deltagandet i

undervisningen i grekiska fortsätter, frågan örn en återgång till de före läsåret

1940 1941 gällande villkoren för anordnande av undervisning i detta

sprak bör bliva föremål för omprövning.

Antalet extra ordinarie adjunkter har alltsedan budgetåret 1938/39 varit

bestämt till högst 205. Sedan dess har läroverksorganisationen betydligt utökats.

Till belysande härav må nämnas, att det beräknade antalet klassavdelningar

höstterminen 1942 i jämförelse med antalet höstterminen 1938

utvisar en ökning med 144. Det synes skäligt, att den extra personal, som

anstaiits till följd av läroverksorganisationens utvidgning, efter någon tid i

likhet med vad som eljest tillämpas inom statsförvaltningen beredes möjlighet

att erhålla en fastare, med pensionsrätt förenad anställning. Jag erinrar,

att nya ordinarie lärartjänster de senaste åren inrättats i mycket obetydlig

omfattning. Den erforderliga säkerhetsmarginalen av extra lärare synes, såsom

överstyrelsen framhållit, vara betryggande. Det av överstyrelsen numera

tillämpade systemet för dispositionen av de extra ordinarie adjunktstjänsterna

torde även utgöra ett trygghetsmoment. Ett mycket vägande skäl

för utökning av antalet extra ordinarie tjänster är också, att nära hälften av

deprovarsutbddade extra lärarna uppnått sådan ålder, att de icke kunna

erhålla full pension. Jag är pa anförda skäl beredd att tillstyrka en viss utökning

av antalet extra ordinarie adjunktstjänster. På sätt överstyrelsen

iramhalht, torde utökningen böra ske i etapper. För nästa budgetår torde

antalet nya dylika tjänster böra begränsas till 25. Kostnaden för denna tjänsteforandrmg

torde kunna uppskattas till i runt tal 19,000 kronor, vilket belopp

med 7,000 kronor understiger det av överstyrelsen för ändamålet beräknade.

Antalet i personalförteckningen uppförda extra ordinarie adjunkter

bör vid bifall till vad jag förordat höjas från 205 till 230.

Mot beräkningarna av medelsbehovet för avlöningar till icke-ordinarie

ämneslärare har jag eljest icke funnit anledning till annan erinran, än att

anslagsbehovet kan beräknas stiga med omkring 20,000 kronor till följd av

att jag icke biträtt överstyrelsens förslag om nyinrättande av 3 ordinarie

adjunktstjänster. Det förtjänar framhållas, att vissa korttidsvikariat nu även

medtagits i beräkningarna. Behovet av timlärare vid det av mig i annat sammanhang

förordade gymnasiet i Boden torde ej behöva föranleda ändring i

kalkylerna.

Antalet extia oidmarie musiklärare är nu endast 4. De ordinarie tjänsterna

äro till antalet 84, varjämte finnas 40 extra eller biträdande musiklärare

ävensom timlärare med ett sammanlagt timantal av omkring 125. Då antalet

extra ordinarie befattningar synes böra ökas, biträder jag överstyrelsens förslag

örn inrättande av 5 nya sådana tjänster. Merkostnaden härför har under

denna anslagspost beräknats till blott 000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil. 31

_Vad beträffar frågan om ökad ersättning åt gymnastiklärare för arbete med

friluftsverksamheten, får jag på av statskontoret anförda skäl avstyrka, att

särskild gottgörelse beräknas för arbete, som föranledes av värn tjänstutbildning

under friluftsdagar. Jag erinrar, att överstyrelsen för ändamålet beräknat

ett belopp av 6,200 kronor erforderligt.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition

anfört under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor bör

en uppräkning ske av sådana timlön ar arvoden, vilka enligt beslut av 1940

års urtima riksdag (skrivelsen nr 87) höjdes med omkring nio procent. Arvodeshöjningen

bör beräknas efter 5 procent med lämplig avrundning uppåt.

Merkostnaden härför torde kunna uppskattas till cirka 23,000 kronor.

. I övrigt ha skolöverstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning

till annan erinran än att belastningen å anslagsposten torde komma att nedgå

med omkring 10,000 kronor med hänsyn till den höjning av pensionsavdragen,

som träder i kraft den 1 juli 1942.

. De av mig gjorda erinringarna mot överstyrelsens anslagsberäkningar synas

icke vara av den storleksordning, att de böra föranleda ett frångående av

överstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet under förevarande anslagspost

för nästa budgetar till i avrundat tal 5,100,000 kronor. Jag förordar

alitsa, att anslagsposten uppföres med nämnda belopp. Anslagsposten bör liksom

för närvarande är fallet betecknas förslagsvis.

I det föregående har utskottet förutsatt, att antalet nybörjaravdelningar för

nästa läsår skall begränsas till 525 eller, om särskilda omständigheter därtill

föranleda, till 535. Då departementschefens uppskattning av anslagsbehovet

under ifrågavarande anslagspost bygger på skolöverstyrelsens beräkning av

en stegring av antalet nybörjaravdelningar till 540, torde av utskottets ståndpunktstagande

böra följa en viss begränsning av anslagsbeloppet i förhållande

till det av departementschefen angivna, d. v. s. 5,100,000 kronor.

Utskottet har med hänsyn härtill funnit sig kunna begränsa medelsanvisningen

till i runt tal 5,025,000 kronor, vilket innebär en minskning i förhållande

till departementschefens förslag med 75,000 kronor. Någon ytterligare ändring

av departementschefens anslagsberäkningar beträffande ifrågavarande

anslagspost har utskottet icke funnit påkallad.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3,682,640 kronor. För

nästa budgetår har departementschefen beräknat posten till 3,725,640

(+ 43,000) kronor.

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda

uppbördsmedel lill ett belopp av 926,600 kronor. Någon ändring häri har icke

ifrågasatts för nästa budgetår.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning lill Utskottet.

annan erinran än att utskottet med hänsyn till sin i det föregående intagna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet.

ståndpunkt funnit sig böra förorda en minskning av anslagsposten till rörligt

tillägg i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 10,500 kronor till (3,725,640

— 10,500 —) 3,715,140 kronor.

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa

kommunala gymnasier.

Detta anslag är nu uppfört med 14,000 kronor. Anslaget är avsett att fördelas

på de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Hässleholm med

respektive 6,000 och 8,000 kronor.

Departementschefen har för nästa budgetår icke ifrågasatt någon annan

förändring av anslaget än en höjning av understödet till det kommunala gymnasiet

i Hässleholm med 12,000 kronor. Anslaget borde vid bifall härtill för

nästa budgetår uppföras med 26,000 kronor.

Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit i

fråga om förstatligande av det kommunala gymnasiet i Hässleholm torde

ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår upptagas med ett belopp av

allenast 11,400 kronor.

3. Förslagsanslag till vissa kostnader för studentoch

realexamina.

Kostnaderna för student- och realexamina bestridas för närvarande medelst

inflytande examensavgifter. Utgifterna uppgingo under budgetåret 1940/41

till omkring 200,000 kronor. Motsvarande inkomster stego under samma budgetår

till i runt tal 194,000 kronor och lia av departementschefen för nästa

budgetår beräknats till omkring 200,000 kronor. Utgifterna för nästa budgetår

ha av departementschefen uppskattats till i runt tal 200,000 kronor.

Kungl. Maurts förslag innebär, att inkomsterna och utgifterna för ifrågavarande

ändamål skola från och med nästa budgetår redovisas över riksstaten.

Det erforderliga anslaget har beräknats till 200,000 kronor. Med hänsyn till

beskaffenheten av de utgifter, som vore avsedda att bestridas från anslaget,

syntes detta, framhåller departementschefen, böra betecknas såsom förslagsanslag.

Departementschefen förutsatte härvid, att anslaget skulle disponeras

i huvudsaklig enlighet med de grunder, som för närvarande tillämpades beträffande

dispositionen av förevarande avgiftsmedel. Skulle för innevarande

budgetår uppstå brist i studentexamensmedlen, borde denna brist utfyllas

genom anlitande av överskottet på realexamensmedlen.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund har i en till skolöverstyrelsen

ställd, den 2 april 1942 dagtecknad skrivelse fäst överstyrelsens uppmärksamhet

på vissa förhållanden i fråga örn censorstjänstgöringen vid studentexamen

våren 1942. Avskrift av denna skrivelse har under hand överlämnats

till utskottet. Av skrivelsen inhämtas huvudsakligen följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

33

Ett icke ringa antal censorer hämtas som bekant ur de ordinarie universitetsprofessorernas

led. Tidigare Ira vårterminens studentexamina brukat börja

ungefär en vecka in i maj, alltså vid en tid då den ordinarie undervisningen

vid universiteten håller på att avslutas; tiden den 11—den 31 maj är anslagen

till examination. Det har då utan större svårigheter låtit sig göra att

vederbörande professorer avslutat sin offentliga undervisning före avresan

till censorstjänstgöringen och därpå antingen tagit partiell tjänstledighet under

examensperioden (avseende allenast examensgöromålen) eller ock vid

censorstjänstgöring i Lund eller dess närhet (respektive vid tillfälliga besök

i Lund) förrättat nödiga tentamina. Den mistning av tjänstgöringspengar,

som betingats av befrielse från examensgöromålen, har varit föga betydande.

Från och med detta år kommer förhållandet att ställa sig annorlunda. Då

studentexamen numera skall börja tidigare — omkring 28 eller 29 april —

kommer censorsperioden hädanefter att omfatta såväl ovannämnda examensperiod

som även en viss tid som är anslagen till den ordinarie akademiska

undervisningen. Ur synpunkten av universitetsarbetets ostörda fortgång är

det givetvis önskligast, att vederbörande professorer då begära tjänstledighet

antingen för endera av nämnda tidsavsnitt eller eventuellt för båda. Detta

medför emellertid en betydande förlust av tjänstgöringspengar, så. mycket

mera som enligt numera av kanslersämbetet för rikets universitet tillämpad

praxis tjänstledighet från examination under examensperiod är att betrakta

som hel tjänstledighet. Då tjänstgöringspengarna för professor uppgå till ett

belopp av 333 kronor 33 öre per månad, kommer exempelvis tjänstledighet

från 28 april till maj månads slut (eventuellt även en kortare tids tjänstledighet)

att betyda ett mycket avsevärt avdrag från den faktiska inkomsten

som censorsarvodet utgör. Detta har sedan år 1930 för vårterminen utgjort

1,400 kronor och har trots levnadskostnadernas betydande stegring icke

höjts. Ett avdrag därifrån uppgående till flera hundratal kronor kan därför

icke anses skäligt. Den enda utvägen synes därför vara att örn möjligt bereda

censorerna full ersättning för förlorade tjänstgöringspengar. Rektorsämbetet

hemställde förty, att skolöverstyrelsen ville hos Kungl. Majit anhålla, att

de universitetsprofessorer, som under vårens studentexamen nödgas taga en

kortare eller längre tids tjänstledighet för utövande av sitt censorsuppdrag,

måtte ur tillgängliga medel erhålla ersättning för sina därigenom mistade

tj änstgöringspen ningar.

Utskottet biträder Kungl. Majlis ifrågavarande förslag.

Med anledning av rektorsämbetets vid universitetet i Lund framställning

i fråga om ersättning till universitetets professorer för mistade tjänstgöringspenningar

under tjänstledighet för fullgörande av censorsuppdrag, vill utskottet

framhålla, att det synes böra överlämnas åt Kungl. Majit att efter

förslag av skolöverstyrelsen meddela erforderliga föreskrifter i ämnet. Utskottet

har för sin del icke något att erinra mot alt Kungl. Majit, därest

Kungl. Majit finner skäl därtill föreligga, under innevarande budgetår tilldelar

ifrågavarande censorer ersättning i förevarande avseende. Dessa ersättningar

torde i så fall böra bestridas från studentexamensmedlen och för så

vitt dessa ej härtill lämna tillgång från förefintligt överskott på realexamensmedlen.

Utskottet.

Milling till riksdagens protokoll 194%. G saini. Nr lil.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Utskottet.

4. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 1,304,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag

innebär en anslagshöjning med 67,000 kronor till 1,371,000 kronor. Anslagshöjningen

betingas huvudsakligen dels av inrättande av en ny lektorstjänst

vid tekniska gymnasiet i Stockholm samt av inrättande därstädes av en

skrivbiträdestjänst i lönegraden Ex 7, dels ock av inrättande av två nya

parallellavdelningar och fortsatt utbyggande av tekniska gymnasiet i Stockholm

med en fjärde årsklass av aftonfackskolan.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag och med bifall till motionen II: 275 samt med

avslag å motionen II: 18,

1. besluta, att kvinnliga lärjungar må från och med

läsåret 1942/43 erhålla tillträde till gymnasiet vid högre

allmänna läroverket i Majorna i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolorna i Hässleholm och Boden

skola från och med budgetåret 1942/43 eller den senare

tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas

till högre samläroverk med i Hässleholm treårigt latinoch

realgymnasium och i Boden fyraårigt latin- och treårigt

realgymnasium, allt under förutsättning, att vederbörande

kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant

ersättning samt bostad för minst en vaktmästare ävensom

i fråga örn Boden, att kommunen förbinder sig att

bevilja ett engångsanslag av minst 5,000 kronor till bestridande

av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen

och utvidgning av biblioteket; skolande

sagda ombildningar tillgå sålunda, att under första

året upprättas första ringarna av ifrågavarande gymnasier

och sedan ytterligare en ring per år av en var av

gymnasielinjerna, till dess gymnasierna äro i sin helhet

färdigbildade på båda linjerna;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

35

3. godkänna följande ändringar i personalförteckningen

för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

III...................... Eli

24 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp II. . E 8

433 lektorer...........................A 27

1,281 adjunkter..........................A 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast

så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger samman
-

lagt 1,281.

254 ämneslärarinnor......................A 21

101 lärare i gymnastik med lek och idrott .... A 20

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter .......................... A 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast

så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20:e.

230 adjunkter.......................... Eo21;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1942/

43, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis..............kronor 20,300,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt

kvinnliga sak- kunniga ...... kronor

1,260

b. Arvoden åt till- synslärare..... »

8,000

c. Personliga till- läggsarvoden åt

första lärarinnor »

2,400

d. Arvoden åt skol- kare, förslags- vis .......... »

134,150

e. Arvoden åt bib- liotekarier ..... »

87,650

f. Arvoden åt bi- träden på rek- torsexpeditio- nerna........ »

87,200

g. Särskilda arvoden

vid provårsläro- verk.......... »

145,000

h. Särskilda arvoden

vid statens af- tonskola ...... »

5,800 kronor

471,460

Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis.....

...... »

5,025,000

Rörligt tillägg, förslagsvis

3>

3,715,140

Summa kronor 29,511,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad......kronor 15,000

2. Av kommuner och

lärare erlagda hyresersättningar

och

hyror.......... » 274,000

3. Avkastning av donationer

från kro
-

nan m. m

37,600

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

37

4. Av vaktmästare erlagda

hyror samt

ersättning för

bränsle och lyse . . kronor 120,000

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarper
sonalens

avlöning . » 480,000 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 28,585,000;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1942/43 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 28,585,000 kronor;

7. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala

gymnasier för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten

under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 11,400

kronor;

8. till Vissa kostnader för student- och realexamma

för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

9. å personalförteckningen för de tekniska läroverken

från och med budgetåret 1942/43 uppföra ytterligare en

lektorstjänst;

10. godkänna följande avlöningsstat för de tekniska

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis...................kronor 704,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt skollä
kare.

...........kronor 6,630

b. Arvoden åt bibliotekarier

........... » 3,610

c. Arvoden åt bokförings-

och skrivbi
-

träden åt rektorer. . » 6,985 > 17,225

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 544,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... » 130,290

Summa kronor 1,395,515

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror och hyresersättningar m. m. . . . kronor 24,515

Nettoutgift kronor 1,371,000;

11. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret

1942/43 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 1,371,000 kronor.

B. att motionerna I: 215 och II: 292 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 12 maj 1942.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard. Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Bernhard

Nilsson, Sven Larsson, Bäcklund, Carlström, friherre De Geer, Gustaf Karlsson, Gillström, Persson

i Skabersjö och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol,

Isacsson, Holmdahl, Andersson i Södergård, Åqvist, Wallentheim, fru Alvén, herrar Åkerström,

Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

39

Reservationer:

l:o) av herr Oscar Olsson, som ansett

dels, att utskottets yttrande i fråga om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet

(sid. 11) bort erhålla följande lydelse:

»Såsom i det---vid frågans bedömande.

Utskottet anser emellertid att redan till nästa riksdag bör kunna tagas

under övervägande en utväg att utöka läroverkslärarnas undervisningsskyldighet

med en veckotimme. Detta skulle kunna ske utan åtminstone nämnvärd

ökning av arbetslösheten, om den provisoriska höjning i fråga örn lärjungemaximum

i realskolans högsta klass från 30 till 35, som genomfördes

1940, då upphörde, samtidigt med att den vid samma riksdag avskaffade

rätten örn uppdelning av undervisningsavdelningar i modersmålet, tyska,

engelska och franska med mer än 24 lärjungar åter finge tillämpas. Både i

skolöverstyrelsens och departementschefens uttalanden 1940 erkännes oförbehållsamt

det beklagliga i dessa försämringar av undervisningen. Skolöverstyrelsen

uttalar att man dittills alltid undvikit att tillgripa ändringar av

lärjungemaximum som kostnadsregulator, och departementschefen finner det

beklagligt att han ser sig nödsakad föreslå ’att för läsåret 1940/41 en tillfällig

återgång sker till de före 1937/38 gällande bestämmelserna’ i fråga om

realskolans högsta klass. Det synes också utskottet som om den utväg som

nu öppnas att komma ifrån dessa beklagliga försämringar genom undervisningsskyldighetens

utsträckning med en veckotimme bör användas.

Av besparingsberedningens hemställan framgår att undervisningsskyldighetens

utsträckning med en veckotimme skulle medföra ett minskat lärarbehov

vid läroverken av 88 lärare och en kostnadsbesparing av omkring

480,000 kronor. För de högre kommunala läroanstalterna skulle samma tal

bli 33 lärare och 180,000 kronor. I propositionen nr 154 vid 1940 års lagtima

riksdag beräknades antalet lärare, som hade behövts läsåret 1940/41 vid

läroverken, örn inte lärjungemaximum höjts i realskolans högsta klass och

rätten till uppdelning av vissa klasser borttagits, till respektive 30 och 32,

sammanlagt således 62, samt för de högre kommunala läroanstalterna till

omkring 44.»;

dels att utskottet (sid. 25) bort avstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn upprättande

av ett statligt gymnasium i Boden;

dels ock att utskottets hemställan (sid. 34) till följd härav bort erhålla

följande lydelse:

A. att riksdagen — — — II: 18,

1. besluta att — — — i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolan i Hässleholm skall från

och med budgetåret 1942/43 eller den senare tidpunkt,

Kungl. Maj:t bestämmer, successivt ombildas till högre

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

samläroverk med treårigt latin- och realgymnasium, under

förutsättning att Hässleholms stad åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande

kontant ersättning samt bostad för minst en vaktmästare;

skolande sagda ombildning tillgå sålunda, att

under första året upprättas första ringarna, under andra

året andra ringarna och under tredje året tredje ringarna

av nämnda gymnasium;

3. godkänna följande ändringar i personalförteckningen

för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

18 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
-

ningsgrupp III.......................Eli

25 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp II . . E 8

432 lektorer.............................A 27

1,281 adjunkter...........................A 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så

många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å

ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

254 ämneslärarinnor......................A21

101 lärare i gymnastik med lek och idrott.....A 20

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter...........................A 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så

många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å

ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20:e.

230 adjunkter.......................... Eo 21;

4. bemyndiga Kungl. Majit — — — eller ämneslärarinnebefattning;
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

41

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

1.

2.

3.

4.

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis.............. kronor 20,286,000

Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt

kvinnliga sak- kunniga ...... kronor

1,260

b. Arvoden åt till- synslärare ....

8,000

c. Personliga till- läggsarvoden åt

första lärarinnor

»

2,400

d. Arvoden åt skol- läkare, förslags- vis ..........

134,000

e. Arvoden åt bib- liotekarier ....

»

87,500

f. Arvoden åt bi- träden på rek- torsexpeditio- nerna........

»

87,000

g. Särskilda arvo- den vid provårs- läroverk ......

145,000

h. Särskilda arvo- den vid statens

aftonskola ....

»

o,800 kronor

470,960

Avlöningar till övrig

icke-ordinarie

personal, förslagsvis

5,025,000

Rörligt tillägg, förslagsvis

......

3,714,640

Summa kronor 29,496,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad......kronor 15,000

2. Av kommuner och

lärare erlagda hyresersättningar

och

hyror.......... » 274,000

Bihang till riksdagens protokoll 19//%. 0 sami. Nr lil. 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

3. Avkastning av do
nationer

från kronan

m. m.......kronor 37,600

4. Av vaktmästare erlagda

hyror samt ersättning

för bränsle

och lyse........ » 120,000

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarper
sonalens

avlöning. _»__ 480/100 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 28,570,000;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1942/43 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 28,570,000 kronor;

7. till Kommunala —-- 1,371,000 kronor.

B. att motionerna---ovan anfort.»;

2:o) av herr Holmdahl, som ansett, att utskottet bort i fråga örn antalet

nybörjaravdelningar vid de allmänna läroverken (sid. 15) tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag samt till följd härav beräkna avlöningsanslaget för nämnda

läroverk till 28,669,500 kronor, varav för avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal 5,100,000 kronor och för rörligt tillägg 3,725,640 kronor.

Stockholm 1942. Iv ar Haeggström» Boktryckeri A. B.

421983

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.